(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Att ha rätt till <strong>vård</strong> ≠ att få tillgång till <strong>vård</strong>. Vård av asylsökande barn med… <strong>SOU</strong> 2006:78<br />
<strong>vård</strong>behov <strong>och</strong> enligt rekommendationerna för behandling av pervasive<br />
refusal syndrome (Bodegård, 2005 c <strong>och</strong> d; Thompson &<br />
Nunn, 1997 <strong>och</strong> 1998). Observationerna talar för att sjukhus<strong>vård</strong><br />
(= <strong>vård</strong> med hög intensitet) med detta <strong>vård</strong>innehåll är en överlägsen<br />
behandling för barn med svåra uppgivenhetssymtom. Detta<br />
utesluter inte att andra <strong>vård</strong>former med detta innehåll <strong>och</strong> samma<br />
<strong>vård</strong>attityd kan ge goda resultat inte minst som tidiga <strong>och</strong> profylaktiska<br />
insatser (Bodegård, 2005 f <strong>och</strong> g) En studie från Norrland<br />
visar goda resultat oavsett <strong>vård</strong>form där en humanitär icke ifrågasättande<br />
grundinställning föreligger <strong>och</strong> tidigt upprättade välfungerande<br />
nätverk kunnat identifiera, förebygga <strong>och</strong> behandla uppgivenhetssymtom<br />
innan de djupnat till allvarliga devitaliseringar<br />
(Joelson m.fl., 2005). En rapport från Malmö, med sedvanlig<br />
bedömning av <strong>vård</strong>behov visar betydelsen av god om<strong>vård</strong>nad på<br />
hög <strong>vård</strong>nivå i mötet med barnen med uppgivenhetssymtom<br />
(Johansson m.fl., 2006).<br />
Eugeniastudien talar för att för de yngsta <strong>och</strong> svårast sjuka barnen<br />
med uppgivenhetssymtom försämras förutsättningarna för<br />
behandlingen <strong>och</strong> <strong>vård</strong>förloppen förlängs när <strong>vård</strong>nivån sänks.<br />
Detta kan tala för att den behandlingsform som för närvarande<br />
oftast tillämpas i landet – <strong>vård</strong> i hemmet med ansvaret främst lagt<br />
på föräldrarna för att motverka hospitalisering, regression <strong>och</strong><br />
utveckling av ”abnormal illness behaviour” (Thompson & Nunn,<br />
1996) – inte är den bästa behandlingsmetoden för barn med svåra<br />
symtom. Enligt den nationella undersökningens första rapport så<br />
skulle närmare hälften av barnen med uppgivenhetssymtom tillhöra<br />
gruppen med svåra symtom (<strong>SOU</strong> 2005:2 s. 31–35). Redovisningar<br />
saknas emellertid fortfarande ännu för behandlingsresultaten av<br />
merparten av ”de apatiska barnen” i landet, varför man inte vet om<br />
ett stort antal av de apatiska barnen de facto underbehandlas.<br />
Anekdotiska rapporter visar att många barn ligger i hemmen<br />
utan aktivare behandlingsinsatser både före <strong>och</strong> efter det familjen<br />
fått PUT med barnpsykiatriska bedömningar att ärendet är slutbehandlat<br />
<strong>och</strong> inte mer psykiatrins utan socialtjänstens ansvar (t.ex.<br />
TV4 Kalla fakta 22 mars 2005).<br />
Den generaliserade rekommendationen om <strong>vård</strong> i hemmet prioriterar<br />
inte bedömningen av barnets tillstånd (oavsett hur det uppkommit)<br />
<strong>och</strong> föräldrarnas omsorgsförmåga som vägledande för val<br />
av behandlingssätt.<br />
206