(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...

Att ha rätt till vård ≠ att få tillgång till vård. Vård av asylsökande barn med… SOU 2006:78
traumatisering. Materialet som redovisas i rapporten informerar att
i tre familjer hade barnen exponerats för mycket svårt våld i hemlandet;
i fyra har förekommit förföljelse och flykt. 17 Fyra av barnen
hade – av symtomen att döma – utvecklat svåra uppgivenhetssymtom
vilka var bestående vid intervjutillfället.
Vi fick också möta tre barn som var helt okommunicerbara, liggande
med sond /…/ ligger fortfarande och är okontaktbar /…/ öppnar ögonen,
vänder sig i sängen och äter lite /…/ barnet reagerade vid besked
om PUT men återgick sedan till sitt uppgivenhetstillstånd /…/ visar
inga reaktioner alls förutom att hon då och då öppnar ögonen.
I tre fall bedömde föräldrarna att barnen var för sköra för att delta i
intervjun. I fyra av fallen var uppgivenhetssymtomen mycket lindriga.
Den redovisade intervjustudien ger föga stöd för den övergripande
konklusionen att det inte finns belägg för att trauma kan
vara en väsentlig delförklaring till de asylsökande barnens uppgivenhetssymtom
i Sverige; snarare visar den på motsatsen.
Undersökningen av de tio familjerna är för övrigt den enda
direkta patientstudie som överhuvudtaget finns i de två rapporterna
från den nationella samordnaren av de drygt 400 identifierade fallen.
Övriga patientdata är information lämnad om barnen och
familjerna av behandlare – alltså inte barnen eller familjerna själva –
och till innehåll begränsade av enkätfrågornas formulering
(undantagandes tilläggskommentarer – vilka dock ej följdes upp).
Behovet av kliniska bedömningar med tydliga strikta och väl
täckande diagnoskriterier
Tabell 2 i Eugeniastudien redovisar den kliniska symtombedömningen
av patienterna som gjordes vid Eugenia. Den är uppbyggd
på principen i det globalt omfattande amerikanska Diagnostic Statistic
Manual (DSM-IV-TR)-systemet och strävar efter att beskriva
alla de olika symtom som vi noterat och att ge en gradering av allvaret
och varaktigheten av de väsentligaste funktionsbortfallen.
I den nationella översynens första rapport redovisas en klinisk
bedömning som säges vara baserad på ”en rad frågor som avser de
17 Man saknar resonemang om att det aldrig finns enkla kausala länkar mellan yttre händelser
och traumatisering av barn utan att föräldrars reaktioner och tolkning i hög grad är av betydelse
för hur barnen upplever såväl dramatiska som tillsynes mindre ”farliga” händelser.
(Bodegård 2004 a b och 2005 b)
196