(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>SOU</strong> 2006:78 Att ha rätt till <strong>vård</strong> ≠ att få tillgång till <strong>vård</strong>. Vård av asylsökande barn med…<br />
<strong>och</strong> undvikande av passivisering genom sjuk<strong>vård</strong>. En deltagare såg<br />
fenomenet som ekvivalent med beteenden av typ whiplash-skador<br />
<strong>och</strong> el-allergier – <strong>och</strong> att ett sätt att råda bot på det hela vore att<br />
som i England under tidigt nittonhundartal bekämpa den då grasserande<br />
telegrafisjukan genom att helt enkelt offentligt påtala att det<br />
inte finns någon sådan sjukdom (Socialstyrelsen <strong>och</strong> Landstingsförbundets<br />
experthearing 21 juni 2005). Därmed läggs huvudfokus<br />
på dessa familjers flyktingpolitiska status <strong>och</strong> tillståndet ges en<br />
socialpolitisk beteckning. Den medicinska situationen <strong>och</strong> <strong>vård</strong>behovet<br />
i enlighet med barnkonventionen, mänskliga rättigheter <strong>och</strong><br />
medicinsk etik får därmed inte, som sedvanligt är, första prioritet<br />
eller ens en konkurrensduglig ställning gentemot de politiska perspektiven.<br />
Förhållningssättet förutsätter att man accepterar att uppgivenhetssymtomen<br />
är reaktiva störningar som inte fixerats till en sjukdom<br />
utan upphör om omgivningsfaktorer som är sjukdomsframkallande<br />
försvinner. Detta är relevant när det gäller mildare nivåer<br />
av uppgivenhetssymtom i tidigt skede förutsatt att bemötandet inte<br />
innebär ökande stress. Inställningen är inte adekvat – eller självklart<br />
etiskt korrekt <strong>och</strong> ofarlig – när ett reaktivt tillstånd passerat en<br />
brytpunkt <strong>och</strong> det därmed etablerats som ett somatiserat sjukdomstillstånd.<br />
En sådan utveckling har beskrivits när det gäller<br />
barnen med de svåraste uppgivenhetssymtomen (Bodegård, 2004 a<br />
<strong>och</strong> b; 2005 b).<br />
Det är min uppfattning att man inte i tillräcklig grad bevakar <strong>och</strong><br />
tillser de här barnens differentierade behov av medicinsk <strong>vård</strong><br />
utifrån sedvanliga enskilda medicinska bedömningar. Kontrasten är<br />
påtaglig till det som hävdas vara den fundamentala rättsäkerheten i<br />
asylprocessen, nämligen enskilda bedömningar.<br />
Oklarheterna om proportionerna mellan svårt sjuka barn med<br />
uppgivenhetssymtom <strong>och</strong> de med mildare former är det som gör<br />
situationen svåröverblickbar <strong>och</strong> försvårar principiella medicinska<br />
ställningstaganden. Alltså ytterst bristen på tillförlitliga avgränsande<br />
diagnoskriterier (se nedan under ”Klinisk Bedömning”). 12<br />
12 Sommaren 2004 fanns i Stockholm 1 029 barn i asylprocessen varav 434 från riskländerna<br />
(centralasiatiska f.d. sovjetrepubliker <strong>och</strong> Balkan) – av dessa hade 16 respektive 24 rapporterats<br />
ha uppgivenhetssymtom <strong>och</strong> 13 respektive 9 av dessa svåra symtom (två oberoende<br />
bedömare: Bodegård vid BLF:s symposium 31 mars 2005 – se Lindberg 2005 a, <strong>och</strong> Lillesaar,<br />
Migrationsverket 2004).<br />
189