(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...

SOU 2006:78 Är lagen tillräcklig som reformteknologi mot diskriminering inom …
enklaste lösningen vid läkare- och sjuksköterskebrist har blivit att
rekrytera utanför landets gränser, men inom EU-området.
Gällande integrationspolitikens effektivitet konstaterar Vogel
och medarbetare (2002) att institutionella och administrativa
åtgärder misslyckas och anför bl.a. utbildning för vårdutbildade
personer med invandrarbakgrund. Den orimligt långa tid det tar för
framför allt läkare, men även sjuksköterskor, från tredje land att få
legitimation argumentera Vogel m.fl. (2002) kan ses som exempel
på ett sådant misslyckande och ett uttryck för strukturell diskriminering.
Svenska läkarsällskapet och Sveriges läkareförbund uppmärksammade
för några år sedan att det finns läkare inom landet, dock utan
att ha den nödvändiga svenska legitimationen. Vetskapen om att
det kan ta orimligt lång tid att uppfylla kraven för legitimation var
en drivkraft i arbetet. De båda organisationerna startade år 1998
tillsammans en arbetsgrupp för att utreda vad man kunde göra för
att underlätta för invandrade läkare att uppnå svensk behörighet, få
anställning och integreras i den svenska hälso- och sjukvårdsorganisationen.
I målbeskrivningen angavs det att de verkade för att
läkare med utländsk bakgrund snabbare skulle få sin utbildning
kompletterad och därigenom underlätta för dem att som läkare
komma in på den svenska arbetsmarknaden. Vidare anser de att
svensk sjukvård har ett stort behov av fler duktiga läkare och då
inte minst läkare med utbildning från andra länder. Detta för att
öka den etniska mångfalden men också för att ge svensk sjukvård
kraft att utvecklas.
Ett handlingsprogram med titeln ”Invandrade läkare – en resurs i
svensk sjukvård” (2002) publicerades också. Man anser där att
invandrade läkare snabbare måste integreras i den svenska sjukvården
och finner det orimligt att personer med läkarutbildning
fastnar i kompletterande utbildningar som kan ta upp till sju år.
Man efterlyser en förbättrad samverkan mellan kommunen, arbetsförmedlingen
och Socialstyrelsen. Detta anser man är en första
förutsättning för att invandrade läkare snabbare ska kunna lotsas
till svensk legitimation och för att samhällets ekonomiska resurser
ska kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. Man lyfter vidare fram
behovet av en individualiserad och effektiviserad undervisning i
svenska och anser att det bör vara en rättighet för läkare med
invandrarbakgrund att få delta i kurser i sjukvårdssvenska liksom
att få ökade möjligheter till praktik. Man pekar också på att det
behövs förbättrad statistik om gruppen invandrade läkare, liksom
125