(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>SOU</strong> 2006:78 Är lagen tillräcklig som reformteknologi mot <strong>diskriminering</strong> inom …<br />
Vi har inte funnit att lagen har gett några anledningar till omorganisation<br />
av verksamheter. Vi har emellertid tagit del av många<br />
erbjudanden av olika slag, såsom kurser, workshops, föreläsningsserier<br />
osv., alla med syfte att motverka <strong>diskriminering</strong>. Även om<br />
verksamheten kring lagar mot <strong>diskriminering</strong> således är tämligen<br />
omfattande döljer det sig ett stort problem i alla erbjudanden om<br />
kurser, seminarier, föreläsningar av olika slag. Problemet ligger just<br />
i erbjudandeformen. Erbjudanden bygger på frivillighet. Om erbjudandeformen<br />
ersattes av obligatoriska fortbildningsinsatser, <strong>och</strong> då<br />
inte bara för nyanställda, skulle medvetenheten om risker för<br />
<strong>diskriminering</strong> öka, liksom möjligheterna att identifiera <strong>och</strong> rapportera<br />
inträffade händelser. Erbjudandeformen ursäktas <strong>och</strong> förklaras<br />
ofta med att man har resurs- <strong>och</strong> tidsbrist. Det svaga intresset<br />
för att delta i t.ex. kursen ”culture-2-culture” som erbjuds vid<br />
SÄS i Borås kan mycket väl vara ett uttryck för tidsbrist, som i sin<br />
tur kan relateras till såväl organisatoriska som ekonomiska villkor. I<br />
verksamhetsberättelsen från Borås sjukhus (2003) rapporterades<br />
det att utbildningen ”culture-2-culture” hade få deltagare <strong>och</strong> det<br />
var svårt att övertala personalen att delta i den här typen av möten.<br />
Trots de rådande omständigheterna inom <strong>vård</strong>en, dvs. ekonomisk<br />
resursbrist som gärna tar sig uttryck som tidsbrist, måste vi<br />
ändå fråga oss: Hur ska hälso- <strong>och</strong> sjuk<strong>vård</strong>en kunna mobilisera<br />
intresse bland personalen för att delta i utbildnings- <strong>och</strong> fortbildningsaktiviteter<br />
rörande <strong>diskriminering</strong>? Är det så att intresset<br />
finns men får stå tillbaka på grund av rådande omständigheter? Hur<br />
ser då ansvaret ut för att lagen mot <strong>diskriminering</strong> faktiskt ska<br />
kunna nå alla anställda <strong>och</strong> påverka attityder <strong>och</strong> praktiker?<br />
Rekrytering inom <strong>vård</strong>en<br />
Sveriges Radio, Dagens eko, rapporterade en dag i oktober 2005 att<br />
40 procent av landets primär<strong>vård</strong>smottagningar var underbemannade<br />
med avseende på allmänläkare. Läkarutbildningen i landet har<br />
sedan ganska många år haft svårigheter med rekrytering till vissa<br />
specialistutbildningar. Främst gäller det utbildningar till allmänspecialist<br />
<strong>och</strong> psykiatri.<br />
I en undersökning inom primär<strong>vård</strong>en i Västra Götalandsregionen<br />
(Furåker, 2003; Blomsterberg, 2004) framkom det att<br />
speciellt <strong>vård</strong>centraler i segregerade bostadsområden, s.k. invandrartäta<br />
områden, kännetecknades av låg läkarbemanning. I en inter-<br />
123