(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...

Är lagen tillräcklig som reformteknologi mot diskriminering inom … SOU 2006:78
inte förklaringen som räknas utan känslorna … Jag arbetade i en stad
med eritreaner. De liknar oss. Vi har samma tidsperspektiv, de väntade
tyst i väntrummet precis som vi gör och kom när de hade bokat tid.
Jag var inte så störd som jag blir av andra som kommer eller inte,
kommer för sent eller för tidigt. Jag upplevde etiopierna och
eritreanerna som mycket olika, därför att de är mer lika oss, därför att
de är lätta att prata med.
De stereotypa föreställningar som visar sig i barnpsykologens
beskrivning av olika invandrargrupper kanske inte bara leder till
olika nivåer eller dimesioner av diskriminering beroende på vilken
bakgrund som patienten som interagerar med vårdgivaren har. De
visar också hur djupt rotad svenskheten sitter som norm och hur
osynligt detta kan vara. Detta får följder för hur enskilda yrkesutövare
kan fås att se de olika sätt på vilka diskriminering kan
komma till uttryck på, hur de kan diskriminera och framför allt hur
de kan förändra detta beteende.
Inom sjukvården har det visat sig att diskriminering förekommer
i hela vårdkedjan och framför allt när patient möter vårdgivare (van
Dongen, 2004). I princip kan vilket möte som helst mellan patient
och professionell ge upphov till diskriminering. Detta bl.a. på
grund av den samhällsattityd och stereotypa föreställning som
finns om att utlänningar söderifrån överdriver smärta (van Dongen,
2004). Sådana förutfattade meningar färgar av sig på hur patienter
med invandrarbakgrund bemöts. Enligt Del Vecchio Good och
kollegor (2002) så diskuteras sjukdomar dessutom på olika sätt
beroende på vilken invandrargrupp som är aktuell.
Institutionell diskriminering kan också förekomma när sjukvårdspersonal
använder standardprocedurer och vårdprogram (se
artikel om kvinnlig ömskärelse i denna volym). Trots att standardbehandlingar
säkerligen inte tillkommit i avsikt att vara diskriminerande,
så kan de ändå leda till ojämlik behandling bara genom att
symtom tolkas olika beroende på varifrån patienten kommer från
(Balsa & McGuire, 2003). Problemet med förutfattade meningar är
att de inte är särskilt synliga; de gömmer sig ofta bakom den
professionella fasaden. Läkare utbildas t.ex. till att konstruera
beskrivningar av patienten i enlighet med diagnostiska system. De
är huvudsakligen utbildade för att se och diagnostisera sjukdomar.
Erfarenheter och patientberättelser förvandlas till kliniska berättelser,
som används för att kommunicera diagnoser och behandling
till patienterna. Patienterna måste passa in i den medicinska
begreppsvärlden. Sociala mångtydigheter kommer då att avleda och
114