(SOU) Hälsa, vård och strukturell diskriminering - Nordiska ...

SOU 2006:78 Vårdmöten som strider mot svenska barnmorskors etnocentriska syn på…
I följande exempel från fokusgruppsdiskussioner på mödravårdscentraler
omvärderas rollerna för både den deltagande mannen och
kvinna. Barnmorskornas skildring beskriver en viss maktlöshet från
mannens sida, även om det fortfarande finns uttryck för tvivel om
det som observeras och sägs om mannen.
Barnmorska 1: Jag hade en patient för ett par veckor sedan som absolut
ville bli infibulerad igen. Hon hade fött sex barn och skulle inte ha
några fler och nu var det dags att bli igensydd och hon var jättarg på
mig, för hon sa: ”Jag vet att du kan hjälpa mig för jag behöver…”, hon
viste verkligen precis. ”Jag behöver en remiss från dig så att jag kan få
detta gjort på ett sjukhus och du kan hjälpa mig”. ”Men vi gör inte det
här och vi arbetar inte så här i Sverige” … och hennes man, han stod
bredvid henne och stampade och sa att ”Nej, hon är helt galen med det
här och jag tycker inte att hon behöver göra det alls och…”
Barnmorska 2: Sa han det?
Barnmorska 1: Det var så det lät. ”Nej, men det är hennes idé och det
här är inget jag tycker”, sa han. Men hon gav inte upp och jag sa att
hon måste få hjälp någon annanstans, för jag kunde inte hjälpa henne
med det. (Intervju 2)
Det som barnmorskorna upplever och hör från både kvinnor och
män visar hur komplex frågan om FGC är, även för människorna
som utövar det. Varken män eller kvinnor verkar ha ensamrätt på
det. I utdraget nedan förklarar mannen som tolkar åt sin fru hur
maktlös han är när det gäller att förhindra att hans dotter blir
omskuren. Makten är inte heller i kvinnans händer, utan hos kvinnorna
i allmänhet i samhället där:
Barnmorska: De fick en flicka och vi hade pratat om det förut och sen
pratade vi om det igen efteråt, och han, det var helt otänkbart att de
skulle göra det, sa han, och hon förstod inte så mycket svenska men
jag försökte se till att han översatte åt henne. Och han gjorde det
[översatte] om andra saker också och jag tror han gjorde det om det
här också, men jag blev förvånad över vad han sa, för jag försökte
påpeka att det gjordes för männens skull men han sa att det inte var så.
”Det är inte vi som vill det”, sa han. ”Det är kvinnorna, de är så starka,
så nu när vi har vår flicka skulle jag aldrig våga låta min fru ta med sig
flickan till Etiopien, för då skulle de omskära henne. De skulle ta
henne och göra det där, och det är kvinnorna som bestämmer detta”,
sa han, så det var nånting nytt för mig som jag inte [visste] … (Intervju
1)
Barnmorskorna berättade också om specifika fall där de omskurna
kvinnorna som de vårdade var starkt emot sedvänjan med FGC. De
berättade om kvinnor vars handlingar motsade bilden av
101