Nya Varvet - Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap

Nya Varvet - en nordisk mötesplats
med gamla anor
Christer Johansson, arkivarie och historiker
Inledning
Nya Varvet vid Göta älvs mynning har alltid haft en central placering
i Norden. Här bildade nationsgränserna fram till mitten av
1600-talet ett politiskt, ekonomiskt och kulturellt nav som skapade
kontakter folken emellan. Marinbasen Nya Varvet anlades i början
av 1700-talet och kom att dras in i de strider som utkämpades under
stora nordiska kriget. På den svenska sidan tjänstgjorde folk från
hela det svenska riket samt värvade tyska soldater. På den danska
sidan fanns bl.a. danskar, norrmän och islänningar representerade.
Platsens krigiska historia är dock tidsmässigt begränsad till det tidiga
1700-talet och har därefter i stort utmärkt sig som en viktig
utbildningsort.
Skolor har funnits på platsen, såväl under marintiden, som under
slutet av 1800-talet, då fångvårdsstyrelsen nyttjade lokalerna som
fängelse. Sedan 1987 fi nns Nordiska hälsovårdshögskolan inrymd i
samma traditionsrika byggnader och för sålunda det nordiska arvet
vidare, på denna mytomspunna plats.
Göta älvs mynning under äldre tid
Under vikingatiden låg platsen för Nya Varvet på dansk mark,
medan området på andra sidan Göta älv tillhörde Norge. Först i
mitten av 1200-talet tillföll Göta älvs mynning Sverige och för att
befästa denna maktposition uppfördes Älvsborgs slott (invid Älvsborgsbron,
i kulturreservatet Klippan). Här kom ett fl ertal blodiga
47

48
Älvsborgs slott
belägringar och slag att utkämpas mellan danska och svenska riddare,
landsknektar och bondesoldater. Under unionstiden på 1400talet
var slottet ömsom i svenska händer, ömsom i danska. I en källa
omtalas bland annat att svenska styrkor skulle ha uppfört en tillfällig
befästning på Lilla Billingen, som en del i belägringen av Älvsborgs
slott år 1455. Av denna anläggning, som kallades ”Billingsborg”,
fi nns idag dock inga spår.
Under 1500-talet blev Sverige en suverän stat, vilket medförde att
Göta Älvs mynning kom att få en än mer viktig geografi sk-strategisk
betydelse i Norden. Till Danmark räknades landskapen Bohuslän,
Halland och Skåne och då den danske kungen även kontrollerade
sjötrafi ken genom Öresund och Bälten utgjorde Göta älvs mynning
Sveriges enda kontaktväg västerut, i händelse av ofred. Gustav Vasa
lät därför bygga om Älvsborgs slott, från att ha varit en träfästning,
till att bli ett starkt stenfäste med murar och torn. Detta hindrade
dock inte danskarna från att storma och inta slottet vid två tillfällen,
varefter Sverige såväl 1570 som 1613 blev tvunget att betala stora
lösensummor för att återfå det som förlorats. Det är detta som kall-

las för Älvsborgs lösen. Vid förstnämnda tillfälle tvingades man att
betala 150 000 riksdaler och den andra gången 1 000 000 riksdaler.
Att Sverige var villigt att betala dessa väldiga summor visar på hur
högt området värderades.
Göta älvs mynning var också viktig för handeln i området. Via
Göta älvdalen exporterades varor från Värmland, Dalsland och
Västergötland, och därav anlades ett fl ertal städer i området, som
samtliga ruinerades av de återkommande krigen. En av dessa orter
var Karl IX:s Göteborg som grundlades i början av 1600-talet på
Hisingen mittemot Älvsborgs slott (vid Färjestad, mellan Eriksberg
och Älvsborgsbron). Detta ställe brändes av danska styrkor under
Kalmarkriget 1612. Först i och med grundläggandet av Gustav II
Adolfs Göteborg 1621 uppkom en permanent handelsstad och som
kvarstår än idag. Att det nya Göteborg befästes kraftigt är sålunda
lätt att förstå med tanke på områdets krigiska historia. Kulturminnen
från denna tid är vallgraven, skansarna Lejonet och Kronan
samt Nya Älvsborgs fästning, som uppfördes efter det att Älvsborgs
slott raserades år 1660. Vid denna tid hade också Bohuslän och Halland
blivit svenska landskap, genom frederna vid Brömsebro 1645
och Roskilde 1658. Dagens Västsverige tog sin form.
Nya Varvet anläggs som marinbas
De första permanenta örlogsfartygen på västkusten baserades av
Gustav Vasa år 1523 till Älvsborgs slott och en där varande skeppsgård.
Under stormaktstiden ökade behovet av att ha en fast bas för
fl ottan i Västerhavet och därför anlades det s.k. Amiralitetsvarvet
(eller Gamla Varvet) år 1662 invid Stigberget nära Göteborg. På
platsen uppfördes ett chefshus, kyrka, kontor, bodar och verkstäder
samt en stapelbädd. I slutet av seklet visade det sig att inloppet till
Amiralitetsvarvet var för grunt för de stora segelfartyg man avsåg
basera här och därför föreslogs att en ny hamn skulle byggas invid
berget Billingen i Västra Frölunda socken. Motivet till valet av
49

Karta över planerade byggnader och
anläggningar vid Nya Varvet 1701
upprättad av Paul Leijonsparre
50
plats uppgavs som: ”särdeles till dess bekväma situation vid själva
åmunnen, så att skepp där förlagda utan någon synnerligen möda
i all hast, när så nödigt fanns, kunde inbringas ut och i hamnen.”
Beslutet att anlägga Nya Varvet fattades av konung Karl XII den
4 september 1699. Under loppet av ett decennium, med start år
1701, byggdes stenbryggor, vakthus, logement med kyrka, artillerilaboratorium,
smedja, verkstäder samt förråds- och artillerityghus

(i sistnämnda byggnad, även kallad Nobis, håller idag Sjöoffi cerssällskapet
till). Vid Lilla Billingen anlades också ett batteri och en
skans för att skydda hamnen från fi entliga angrepp. På motsatta
sidan älven anlades även ett batteri på Rya Nabbe (även benämnd
som Hisings batteri). Ansvarig för byggnationerna var chefen för
Göteborgseskadern och landshövdingen för Göteborgs och Bohus
län amiral Erik Siöblad.
Striderna under stora nordiska kriget
Under stora nordiska kriget (1700–1721) kom Nya Varvet att dras
in i de strider som utkämpades under krigets slutskede. Marinbasen
attackerades vid två tillfällen av den danska fl ottan under ledning
av den norske amiralen Peter Wessel Tordenskiold, åren 1717 och
1719. Målet för krigsoperationerna var att slå ut de örlogsfartyg som
fanns i hamnen, liksom de kaparefartyg som periodvis också befann
sig här. Dessa statligt sanktionerade sjörövare ogillades särskilt
mycket av danskarna och en rysk spion som befann sig i Göteborg
vid denna tid beskrev staden i en rapport hem till tsaren såsom ”ett
riktigt rövarnäste”. Den mest kände kaparen var skeppsredaren
Lars Gathenhielm som också ställde några av sina fartyg till Göteborgseskaderns
förfogande. Flottan i Göteborg räknade år 1709 en
styrka på ett 30-tal fartyg, bl.a. 6 fregatter, 2 skepp och 5 galärer.
Det första anfallet mot Nya Varvet kom natten den 3 maj 1717.
Attacken var avsedd att överraska de svenska försvararna men dessa
hade blivit förvarnade och därför utökat bevakningen kring Göta
älvs mynning. På den södra älvstranden fanns ett kanonbatteri vid
Käringberget och detta besattes, liksom befästningsverken på Lilla
Billingen, Rya Nabbe och Nya Älvsborgs fästning. Vid Nya Varvet
fanns också en över älven utlagd bom och bakom denna låg några
örlogsfartyg stridsberedda. Befästningarna bemannades av soldater
ur Göteborgs garnison: Smålands tre- och femmänningsregemente
och överste Zengerleins värvade sachsiska infanteriregemente samt
av det tillfälligt kommenderade elitförbandet Grenadjärbataljonen.
Peter Wessel Tordenskiold
(1691-1720)
51

Utsikt mot Lilla Billingen och
Rya Nabbe
52
Om överste Zengerleins regemente kan nämnas att truppen utgjordes
av tyskt manskap som tagits tillfånga i början av kriget och därefter
låtit sig värvas till den svenska krigsmakten. Beredskapen i Göteborg
kan alltså beskrivas som god. Så när Tordenskiolds fl ottstyrka
uppenbarande sig i nattmörkret möttes den av en kraftfull moteld.
Den påföljande artilleriduellen varade i fem timmar, varefter Tordenskiold
gav order om reträtt. De danska förlusterna utgjordes av
två galärer och 171 man i döda och sårade. De svenska förlusterna
var mindre, men de inblandade fartygen blev illa åtgångna.
Två år senare genomfördes ett andra anfall på Nya Varvet. Denna
händelse hade dessförinnan föregåtts av att den danska krigsmakten
hade erövrat Karlstens fästning i Marstrand, som kapitulerade den
15 juli 1719 och slaget om Nya Älvsborgs fästning, den 21–24 juli
1719. Vid sistnämnda tillfälle besköts fästningen konstant i tre dygn
men Tordenskiold lyckades inte knäcka försvararna och drog sig
därför tillbaka till Marstrand. Härifrån utgick sålunda det danska
anfallet mot Nya Varvet 1719.
Den 26 september detta år avgick vid tvåtiden på eftermiddagen
nio roddslupar med destination Göta älvs mynning. Chef för
styrkan var kaptenen Budde. I höjd med Norde älv siktades några
svenska galärer och danskarna tvingades därför gömma sig bakom
en holme för att undgå upptäckt. Efter ett tag anslöt sig också Tordenskiold
med tre galärer till styrkan, vilka tillsammans med sluparna
under kvällen fortsatte färden söderut mot Brännö. Här kvarstannade
galärerna medan roddbåtarna i skydd av den stjärnklara natten
fortsatte färden mot Nya Varvet – via Nya Älvsborgs fästning – som
man lyckades ta sig förbi oupptäckta. Ut efter älvstranden fanns
förutom strandbatteriet vid Käringberget också ett nybyggt batteri
vid Tångudden, som kallades Caroli batteri, och dessa två befästningar
var man också tvungna att ta sig förbi. Käringbergsbatteriet
passerades kl 11 ”eller half gången 12” och vaktposten där soldaten
Gudmund Lydig anropade de främmande båtarna och fi ck då till
svar att de var ”goda svenskar” samt att det var ”Swänska gallejor”.

En soldat vid namn Skata ivägskickades att rapportera detta till
kompanichefen Hård som höll till vid Påvelunds gård. Samtidigt
fortsatte danskarna att ro upp för älven som strax passerade Caroli
batteri vid Tångudden. Här stod soldaten Lars Bergström ur Älvsborgs
regemente på post och han hörde årtagen i mörkret och rapporterade
detta vidare till vicekorpralen Samuel Storm. Sistnämnda
person trodde dock inte att det var någon fara, då båtarna släppts
förbi vid Käringberget och gjorde därför heller ingenting åt saken.
Väl framme vid Nya Varvet landsattes 30 man under ledning
av kaptenen Kleve på det sänkverk som låg över älven. Trots att
danskarna upptäcktes och anropades av de svenska vaktposterna
var det ingen som misstänkte någonting ovanligt. En bidragande
orsak till detta skall ha varit att danskarna vrängde det blå fodret i
sina röda uniformer utåt så att de såg ut som svenska soldater samt
att vaktposterna denna natt i huvudsak utgjordes av tyskt manskap
som inte kunde höra skillnad på svenska och danska. När Kleves
trupp tagit sig iland smög de sig upp på toppen av Lilla Billingen
där hamnvakten höll till. När de kom fram till vaktlokalen, det s.k.
Corps de gardet, körde soldaterna musköterna in genom fönstren
och kaptenen Kleve rusade in med dragen pistol och uppmanade
svenskarna att ge sig. Chefen för vaktstyrkan, fänriken Franck, som
låg och vilade reste sig då hastig upp och ropade: ”Vad, gifva sig!”,
varefter han blev nedskjuten av Kleve. Efter det att vakten hade
oskadliggjorts började Budde föra ut de fartyg som låg i hamnen,
men fl ertalet fastnade på det över älven liggande sänkverket, varefter
de sattes i brand.
Ungefär samtidigt gick larmet i det svenska lägret som hade
varnats av en furir som undkommit den danska kommandoräden
mot vaktlokalen. Vid samma tidpunkt anlände även Tordenskiold
till krigsskådeplatsen. Den roddslup som han färdades i hade dessförinnan
blivit hejdad av en ifrån Nya Älvsborg utsänd vaktbåt,
varifrån någon anropade: ”Wer da!” (Vem där!) varpå de fi ck till svar
”Tordenskiold!” – det var amiralen själv som bifogade hälsningen:
53

54
Karta över inloppet till Nya Varvet
och de där år 1719 befi ntliga
befästningarna och batterierna
”Vänd om och hälsa er kommendant från mig och säg att jag är här
för att lära honom hålla sig vaken!”. De danska styrkorna drog sig
tillbaka först vid tretiden på morgonen och då hade de med sig två
svenska galärer. Trots kraftig beskjutning från samtliga strandbatterier
och Nya Älvsborgs fästning undkom de oskadda. Så på detta
sätt, med eld och explosioner i den mörka höstnatten, slutade kriget
för dansk-svensk del. Fred slöts i juni 1720. Den 1 november 1720,
samma dag som ”dannebrogen” halades i Marstrand och fästningen
överlämnades till Sverige stupade amiral Tordenskiold i en duell
med en svensk överste. Ett ironiskt slut på denne mans livsbana.

Nya Varvet i malpåse under 1700-talet
Efter stora nordiska kriget fi ck Nya Varvet till stor del förfalla och
Gamla Varvet vid Stigberget återfi ck rollen som huvudbas för fl ottan
i Göteborg. Verksamheten fortgick dock på förstnämnda plats,
men i begränsad omfattning.
Men det var inte bara hamnanläggningarna som tilläts förfalla,
utan även de fartyg som ingick i Göteborgseskadern. Bl.a. kan nämnas
att galären Greve Wrangel helt plötsligt sjönk natten till den 29
april 1762 vid sin ankarplats på Nya Varvet. Man kan tänka sig hur
förvånad hamnvakten måste ha blivit just den där morgonen. De
övriga galärerna i eskadern sänktes kort därefter på olika platser i
Göteborgs skärgård som en del i en studie om hur den i västerhavet
förekommande skeppsmasken påverkade vraken. På detta märkliga
sätt avvecklades de befi ntliga galärerna i Göteborg.
En känd person som föddes vid Nya Varvet strax efter kriget
var fartygskonstruktören Fredrik Henrik af Chapman. Hans far
hette Thomas Chapman och var ursprungligen brittisk sjöoffi cer
men trädde 1715 i svensk tjänst och verkade till en början som kaparekapten
för att därefter gå iland och bli varvs- eller holmkapten
i Strömstad. Efter en liknande tjänst i Marstrand blev han 1720
utnämnd till holmmajor vid Nya Varvet, där han arbetade fram till
år 1739. Hans maka hette Susanna Colson och de fi ck 1721 sonen
Fredrik Henrik, sedermera adlad af Chapman. Sonen blev under andra
hälften av 1700-talet en av landets ledande fartygskonstruktörer
och redan som 10-åring gjorde han sin första fartygsritning vid Nya
Varvet. Fredrik Henrik af Chapmans fartygstyper kom sedermera
att utgöra grundstommen i den svenska skärgårdsfl ottan. 1781 blev
han varvschef i Karlskrona.
Storhetstiden under 1800-talet
Först i slutet av 1700-talet återupptogs verksamheten vid Nya Varvet
mer aktivt. Då hade det beslutats att de sista örlogsskeppen skulle
55

Vy över Ankarhuset (till vänster) och
Södra kasernen med fl ankerande
kasernlängor (till höger)
56
lämna Göteborg och att det vid Nya Varvet istället skulle förläggas
en division ur skärgårdsfl ottan, eller arméns fl otta, som den också
kallades. Den ankommande styrkan räknade 26 mindre roddfartyg,
främst öppna slupar, och dessa hade dessförinnan deltagit i kriget
mot Ryssland och i slaget vid Svensksund 1790. Divisionen fi ck
1794 namnet Göteborgs eskader av arméns fl otta.
Med anledning av den växande marina närvaron vid Nya Varvet
krävdes att området rustades upp. Eskaderchefen konteramiral Georg
de Frese upprättade en moderniseringsplan som drevs igenom
strax efter sekelskiftet 1800. Hamnen fylldes då delvis igen och på
den nya marken uppfördes två stora slupskjul för eskaderns båtar
(senare tillkom ytterligare två slupskjul). 1802 färdigställdes den
”Södra kasernen” och 1813 blev chefshuset ”Ankarhuset” klart.
Redan 1806 kunde eskaderchefen installera sig på Nya Varvet och
1811 fanns här samtliga kontor. Vid Gamla Varvet brukades då bara
kyrkan och ett sjukhus. Varvsområdet nedanför Stigberget såldes i
sin helhet på 1820-talet.
Under Napoleonkrigen avstannade byggnationerna vid Nya
Varvet men återupptogs igen efter fredsslutet 1815, nu med förnyad
effektivitet under ledning av eskaderchefen konteramiral Karl Johan
af Wirsén. 1816 uppfördes två nya kaserner och 1818 påbörjades
byggandet av det karakteristiska vakt- och kanslihuset (hus 25)
med klocktornet på taket, och med fl ankerande fl yglar och kasernlängor
(hus nr 22-28). I östra fl ygeln (hus 24) inrättades år 1825 ett
sjukhus med ett 40-tal sängar. År 1870 fanns här på nedre botten
arrestrum, boningsrum samt snickarverkstad och våningen ovanför
var indelad i fyra stora kasernrum. Västra fl ygeln (hus 26) nyttjades
främst som bostadskasern och troligtvis också som kyrkolokal.
Västra kasernlängan (hus 27) blev under 1800-talets senare hälft påbyggd
med ytterligare en våning. Tornuret tillverkades av Linderoth
i Stockholm och skänktes av konung Oskar I. Den som planerade
och upprättade ritningarna för byggnaderna var fortifi kationsarkitekten
Fredrik Blom. Området fi ck under dessa år i stort den fysiska

gestaltning som vi än idag kan uppleva på platsen.
År 1823 slogs skärgårdsfl ottan ihop med örlogsfl ottan, som
bildade Kongl. Maj:ts fl otta. Styrkan vid Nya Varvet benämndes
följaktligen därefter som Göteborgs eskader av Kongl. Maj:ts fl otta.
Eskadern räknade vid denna tid 1 skonert (ett segelfartyg), 16 däckade
kanonslupar och 24 öppna kanonslupar samt ett fl ertal mindre
båtar av understödjande karaktär, totalt 59 fartyg. Personalstyrkan
utgjordes år 1820 av 108 offi cerare och underoffi cerare, 352 man ur
Göteborgs volontärregemente samt 30 skeppsgossar, varav 10 extra.
Den civila staten räknade 17 personer. Efter det att fl ottorna slogs
ihop skedde en viss personalminskning och vid stationen fanns då
62 offi cerare och underoffi cerare samt ett oförändrat antal civilanställda.
Det tjänstgörande manskapet utgjordes av 100 man tillhörande
Sjöartillerikåren och ett kompani på 45 man ur Matroskåren
samt ett hundratal uppfordrade rotebåtsmän. Utöver den militära
personalen fanns också ett fl ertal civila personer, bl.a. hustrur, barn
och tjänstefolk.
I mitten av 1800-talet minskade Nya Varvets betydelse som
Utsikt över Nya Varvet från
Stora Billingen. Till höger på
bilden syns kasernlängorna
och kanslihuset med det högre
klocktornet på taket. Den ljusa
byggnaden i mitten är det
gamla cellfängelset.
57

Byggnaden ”Vita Gaveln” uppfördes
1754 som inventariekammare och
har därefter främst nyttjats som
förråd, förutom under perioden
1897–1900 då där fanns en
konservindustri
58
marinbas. Sedan 1814 var Sverige och Norge i union och då den
norska marinen även försvarade den svenska västkusten föreföll det
överfl ödigt att också ha en fast stationerad eskader i Göteborg. Därför
beslutades att Nya Varvet från och med den 10 oktober 1854
skulle bilda en depå under Stockholms station. År 1862 beslutades
att Nya Varvet i sin helhet skulle slopas som marinbas och vara helt
avvecklad år 1870. Enligt ett kungligt brev daterat den 14 december
1869 skulle området därefter nyttjas som fängelse.
Fängelsetiden
Den 1 oktober 1870 övertog sålunda fångvårdsstyrelsen Nya Varvet.
Inne på varvsområdet uppfördes år 1873 ett centralfängelse som var
mycket modernt för sin tid (hus 30). Byggnaden rymde 51 enkelceller
för ett lika stort antal fångar. Utanför cellfängelset restes ett fl ertal
staket och rastgårdar för internernas behov. Vakt- och kanslihuset
gjordes invändigt om för att passa fängelsets behov, bl.a. inrymdes
här en ny kyrka med tillhörande pastorsexpedition samt undervisningslokaler
och rum för administrationen. Fängelset räknades som
helt färdigbyggt 1875. Fr.o.m. 1895 blev Nya Varvet ett centralfängelse
för män. För kvinnliga fångar fanns f.d. Kronospinnhuset,
senare kallat arbets- och straffängelset för kvinnor, som 1895–1909
var centralfängelse för kvinnorna på Stampen. Det är alltså inte sant
att inventeriekammaren ”Vita gaveln” på Lilla Billingen skulle ha
nyttjats som kvinnofängelse, vilket ett envist rykte påstår. Centralfängelset
på Nya Varvet nedlades 1907, då Härlandaanstalten togs
i bruk i maj. Vid Nya Varvet fanns också Östra och Västra Kronoarbetsstationerna,
dvs. tvångsarbetsanstalter för vanartiga eller
lösdrivande ungdomar.
Det arkiv som upprättades av centralfängelset vid Nya Varvet
fi nns bevarat hos Landsarkivet i Göteborg. Bland dessa handlingar
fi nns ett fl ertal stamrullor som anger vilka fångarna var. Under åren
1874–1875 fanns 88 fångar intagna och 1901–1902 hade de ökat
till ett antal av 123 personer. Flertalet verkar ha varit unga män

Personbeskrivning med fotografi
på en av fångarna som fanns vid
Cellfängelset Nya Varvet.
Källa: GLA, liggare rörande fångar
1876–1901: fotografi rullor, serie
DIIp:1.
59

60
som dömts för brott som stöld, förfalskning, mordbrand, inbrott,
rån och misshandel. Mindre vanliga brott var mord, mordförsök,
mened och ”otukt med minderårig”. Den vanligaste strafftiden var
2-6 år, upp till 10 år.
Nya Varvet under 1900-talet
När marinen överlät Nya Varvet till fångvårdsstyrelsen år 1870,
var det på ett villkor, att man skulle återfå området vid behov. När
Oskar II:s fort vid Västerberget uppfördes i början av 1900-talet
uppkom detta behov och för att kunna ge logi åt de inkallade kustartilleristerna
togs en del av Nya Varvet i anspråk för detta ändamål.
När fängelset avfl yttade till Härlanda år 1907 övertogs området i
sin helhet. Vid Nya Varvet revs nu rastgårdarna, fångcellerna omvandlades
till logement och en ny modern matinrättning uppfördes
(restaurang Reveljen). Ungefär samtidigt nedmonterades de gamla
slupskjul som funnits på platsen sedan början av 1800-talet. År
1910 kunde enligt plan 300 man ur kustartilleriet och 330 man ur
fl ottan inrymmas på Nya Varvet.
Under första världskriget ökade den marina närvaron på platsen.
Den 1 januari 1915 uppsattes Älvsborgs kustartillerikår (KA 3), den
1 oktober 1917 bildades Göteborgs örlogsdepå och 1916 anlades
också en fl ygstation i hamnens östra del med tillhörande hangarbyggnad
och fl ygslip. Samtlig personal som tillhörde dessa förband
inkvarterades på Nya Varvet. Behovet av utökad matinrättning,
bad- och tvättinrättning, gymnastiklokal och exercishus tillgodosågs
under åren 1916–1917.
Under mellankrigstiden fortgick verksamheten vid Nya Varvet
och intensifi erades under andra världskriget. Den 1 oktober 1943
blev Göteborgs örlogsdepå en självständig station med eget varv
och vid Nya Varvet hade bl.a. Marindistrikt Väst sin stabsplats. Till
Göteborgsstationen hörde ett fl ertal fartyg, bl.a. ett pansarskepp, jagare,
ubåtar, minsvepare och motortorpedbåtar. När verksamheten
var som mest intensiv kunde man i hamnen räkna ett 40-tal större

och mindre båtar. Från Nya Varvet utgick bl.a. ubåten Ulven som
totalförliste den 15 april 1943 efter att ha gått på en förmodad tysk
mina, varefter hela besättningen på 33 man förolyckades. Över dessa
män restes sedermera en minnessten på Nya Varvets kyrkogård.
I början av 1950-talet under kalla kriget var den marina verksamheten
vid Nya Varvet fortfarande intensiv. Vid denna tid fanns
ett 1000-tal tillfälligt eller fast anställda inom marindistriktet. I
berget stora Billingen insprängdes utrymmen för förråd och verkstäder
samt ett stort stabs- och ledningsutrymme, avsett som krigsstabsplats
för marindistriktsstaben och senare grupperingsplats för
en basbataljonsstab. Bergrummen var avsedda att ge ett visst skydd
mot kärnvapen. Därefter, under 1960-talet, minskades verksamheten
successivt och 1966 avvecklades det befi ntliga örlogsvarvet.
Verksamheten vid marinbasen fortgick dock fram till 1986, den 28
januari, då den tretungade svenska örlogsfl aggan halades för sista
gången. Området såldes till Artur Källfelt Byggnads AB och Nimre
AB för en summa av 10,3 miljoner kronor. Vid Nya Varvet har därefter
i huvudsak civil verksamhet bedrivits.
Kyrkoförsamlingen
I samband med Nya Varvets grundande i början av 1700-talet
uppfördes också en kyrka på platsen. I kyrkligt hänseende tillhörde
denna Amiralitetsvarvsförsamlingen vid Gamla Varvet. År 1820
sammanslogs Amralitetsvarvsförsamlingen med Mariebergs församling,
som tillsammans bildade Förenade Kustförsamlingen (senare
Karl Johans församling). Sammanslagningen medförde dock en del
olägenheter och därför beslutades den 18 juli 1827 att Nya Varvet
skulle bilda en egen församling, där pastoralvården utövades av
bataljonspredikanten. I fattigvårdshänseende skildes Karl Johans
församling och Nya Varvets församling först den 1 juli 1844.
Nya Varvets församling låg geografi skt belägen inom både
Frölunda och Örgryte socknar. Enligt en befolkningsstatistisk tabell
Göteborgs örlogsvarv och hamnen vid
Nya Varvet
61

62
Sida ur en vigsellängd för Nya
Varvets församling år 1836.
Källa: GLA, kyrkobok 1816–1831,
serie C:1.

från år 1836 fanns inom församlingen 628 medlemmar: 296 män
och 332 kvinnor (i dessa siffror ingår också barn). De förstnämnda
utgjordes främst av offi cerare och underoffi cerare, civila ämbets-
och tjänstemän samt månads- och dagavlönare vid örlogsstationen.
Detta ändrades när varvsområdet 1870 överlämnades till fångvårdsstyrelsen
för inrättandet av ett straff- och arbetsfängelse. Genom
ett kungligt brev den 5 maj 1876 stadgades bl.a. att Nya Varvet
fortfarande och tills vidare skulle utgöra en självständig församling
samt att en del av församlingen, som var belägen inom Sävedals
härad från den 1 januari 1877 skulle tillhöra Askims härad. År 1931
införlivades Nya Varvets församling slutligen med Göteborgs Karl
Johans församling.
Vad gäller kyrkolokaler så fanns den äldsta från år 1707 inrymd
på övervåningen i en barack- och bageribyggnad, som låg belägen
strax intill Stora Billingen, någonstans mellan Göteborgs folkhögskola
och Bruna villan. Byggnaden var rödmålad, 60 alnar lång och
17 alnar bred samt hade två skorstenar och ett tegeltak. Gudstjänstrummet
hade 13 fönster, ett altare, en predikstol och inbyggda bänkar.
Under loppet att 1700-talet tilläts fastigheten förfalla och revs
slutligen i fallfärdigt skick vintern 1794–1795. Inom varvsområdet
fanns också en klockstapel som fl yttades från Gamla Varvet 1755.
Därefter dröjde det några år innan en ny fast kyrkolokal kunde
tas i bruk. På en 1816 fastställd plan över vakthuset återfi nns på
tredje våningens östra del en kyrksal (motsvaras idag av aulan),
men denna verkar dock bara ha stannat på planeringsstadiet. Först
år 1828 kunde i stället en del av vakthusets västra fl ygel tas i bruk
som kyrksal, efter det att några rustkammrar gjorts om för detta
ändamål. I en besiktningsrulla från år 1864 fi nns följande beskrivning
av denna lokal: ”Ingång från södra sidan på en granittrappa,
dubbla klädda ingångsportar, avskankning till förstuga, från vilken
trappa förer till orgelläktaren, uppburen av kolonner och som har
ett mindre positiv. Kyrkan är inredd med 50 bänkar och altare med
vad därtill hörer. Det hela håller i längd 119 fot, är upplysta från 10
63

Fängelsekyrkan före branden
år 1919
64
stora och 4 små fönster, har hyvlad, välvd och limfärgad takpanel
samt golv av 3 tums plank på grovt bjälklag.”
När fångvårdsstyrelsen övertog Nya Varvet 1870 inreddes fängelsekyrkan
i vakthusets översta vånings östra del. Denna kyrksal totalförstördes
dock vid en eldsvåda den 18 juni 1919. Inventarierna
och samtliga där förvarade handlingar gick till spillo. Endast en
kyrkbok, som dagen innan hade lånats ut till en sergeant, undgick
lågornas rov. År 1938 invigdes en ordersal i den gamla kyrksalen,
som därefter nyttjades för olika ändamål, bl.a. som kyrka, bio och
samlingssal. Idag fi nns här hälsovårdshögskolans aula.
Redan vid Nya Varvets grundläggning planerades för anläggandet
av en kyrkogård. Den idag befi ntliga kyrkogården härrör med
största sannolikhet från mitten av 1700-talet, med vissa tillbyggnader
åren 1784 och 1846. Det nuvarande utseendet fi ck platsen
i huvudsak vid sistnämnda tillfälle. I kyrkogårdens nordöstra hörn
fi nns ett benhus eller gravkapell, som också är känt som det Gegerfeltska
kapellet. Detta uppfördes sannolikt år 1759 som gravvård
över kaptenen Lars Bogman, som var gift med en dotter till den
tidigare nämnde Thomas Chapman. Nära kapellet fi nns ett fl ertal
gravstenar från sent 1700-tal till tidigt 1800-tal. Det s.k. Ulvenmonumentet
är det dominerande minnesmärket på kyrkogården. Det
restes år 1953 till minne av de omkomna ur besättningen på ubåten
Ulven som minsprängdes under andra världskriget. På kyrkogården
vilar också den i Sverige välkände skådespelaren Georg Rydeberg
(1907–1983).
Utbildningsväsende
Det har vid Nya Varvet troligtvis bedrivits någon typ av utbildning
och undervisning ända sedan marinbasens grundläggande i början
av 1700-talet. Detta stycke avser att belysa några av de skolor som
funnits på platsen.
Under första hälften av 1800-talet fanns ett antal skeppsgossar

vid Nya Varvet och dessa bildade en skeppsgosseskola. Enligt ett
reglemente från år 1813 var skolan, eller skeppsgossekompaniet, indelat
i tre korpralskap med 20 pojkar på ordinarie stat och 10 extra,
under ledning av en kompanioffi cer och en underoffi cer. Syftet med
verksamheten var att uppfostra de unga gossarna till att i framtiden
kunna bli dugliga sjöbefäl. I reglementet står det att: ”Till skeppsgosse
antages ingen, som är evan för eller af sjukelig exemplicitet.”
Den teoretiska utbildningen bestod i följande delar:
Religionskunskap (katekesen, bibelhistoria)
Modersmål (färdighet i innanläsning, i tryck och skrift samt
rättskrivning)
Välskrivning (både svenska och latinska bokstäver)
Artithmetik (läran om de fyra räknesätten och deras tillämpning)
Geografi (Jordglobens, Europas och Sveriges, i synnerhet)
Historia (Den allmänna och fäderneslandets)
Geometri (Första och andra boken av Euklides)
Sedolära
I reglementet fi nns också ett schema över hur utbildningsveckorna
såg ut, enligt bilden nedan:
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
8-9 Bibelhistoria Sedoläran Bibelhistoria Sedoläran Bibelhistoria Sedoläran
9-10 Katekesen Svenska språket Katekesen Svenska språket Katekesen Geografi
10-11
11-12
Arithmetik Geometri Gymnastik Arithmetik Geometri Gymnastik
14-15 Allmänna
historien
Fäderneslandets
historia
Militärisk
exercis
Allmänna
historien
Fäderneslandets
historia
15-16
16-17
Välskrivning Geografi Välskrivning Svenska språket
Militär exercis
65

66
Under perioden 1 oktober 1846 fram till 1857 fanns också en slöjdskola
för fattiga fl ickor på Nya Varvet. I skolans reglemente kan
man läsa att undervisningen bedrevs fyra dagar i veckan, måndag
– torsdag, mellan klockan två till fem på eftermiddagarna. Eleverna
undervisades efter ålder, kön (?) och samhällsbelägenhet i: ”tarfvelig
klädsömnad”, s.k. slätsöm, namning, spånad, och vävnad, m.m.
Skolan anfördes av en lärarinna. Enligt en matrikel för perioden
1846–1853 fanns vid skolan 36 fl ickor under samma tid. Innan
sommaren hölls ibland en auktion på de klädesplagg som fl ickorna
tillverkat, främst strumpor av ylle, blågarn och lingarn. På så sätt
fi ck man in lite extra medel till skolans verksamhet.
Utifrån ett folkhälsovetenskapligt perspektiv är det särskilt intressant
att uppmärksamma det hem för psykiskt utvecklingsstörda
barn som inreddes i en del i Södra kasernen den 1 september 1866.
Det var för övrigt det första i Göteborg och föreståndarinnan Emanuella
Carlbeck var en pionjär inom detta område. Anledningen
till varför hon sökte sig till just Nya Varvet var för att hon här hade
kristna bekanta, bl.a. var bataljonspredikanten Glasell en särskilt
god vän som också bistod hemmet och gav uppmuntrande råd i
arbetet. Antalet barn som vårdades och undervisades var fyra, varav
ett var Emanuellas egen systerson. Atmosfären i hemmet uppges ha
varit kärleksfull och barnen kallade föreståndarinnan för ”moster”
eftersom systersonen gjorde detta. Ekonomiskt byggde verksamheten
i stort på gåvor och ideella uppoffringar, bl.a. skänkte några
godhjärtade personer det befi ntliga möblemanget. I övrigt vet man
inte så mycket mer om själva verksamheten. Emanuella Carlbeck
och hennes fyra skyddslingar fl yttade efter ett halvår till nya lokaler
inne i centrala Göteborg.
Även under fängelsetiden bedrevs utbildning vid Nya Varvet
och detta bör ha varit särskilt viktigt då fl ertalet av fångarna utgjordes
av yngre män och tonåringar. Författaren till denna artikel har
inte stött på någon mer uttömmande beskrivning av den verksamheten,
men i sammanhanget kan det vara intressant att belysa den

okkatalog från fängelsebiblioteket som fi nns bevarad för perioden
1887–1892. Enligt denna källa delades bokbeståndet in i fyra olika
kategorier:
1. Religiösa verk
2. Historiska och geografi ska arbeten
3. Arbeten i naturvetenskap
4. Arbeten med blandat innehåll.
Bland den sistnämnda gruppens titlar kan man bl.a. läsa: Fänrik
Ståls sägner av Runeberg, Frithiofs saga av Tegnér, Boken om vårt land
av Topelius och Läsebok i fäderneslandets historia av Starbäck. Bredden
i bokbeståndet verkar sålunda ha varit tämligen begränsad. År
1892 fanns sammanlagt 1 892 titlar registrerade i bokkatalogen.
Under perioden 1 september 1955 fram till 1 september 1959
fanns vid Nya Varvet Flottans skolor i Göteborg, även benämnd
Göteborgsskolorna (Gskol). Syftet med verksamheten var att utbilda
befäl och värnpliktiga för den marina organisationen, men
det genomfördes även kurser för handelsfl ottans räkning. Huvuduppgiften
var dock att ”skapa krigsbesättningar med god teoretisk
utbildning” och ”väl samtrimmade fredsbesättningar”. Den sjömilitära
utbildningen behandlade främst vapentjänst, sambandstjänst,
radartjänst, sjömanskap, ledarskap samt skeppsbyggnads- och
maskinlära. Utbildningen var specialinriktad mot ubåtsjakt och
minsvepning för att kunna bemanna Göteborgsstationens fartyg.
Det fanns bland annat på Nya Varvet en byggnad med kabelvindor
för att kunna bedriva torrövningar i minsvepning. Där kunde man
träna uppkoppling av svep i naturlig storlek. En viktig del av utbildningen
var också gymnastik och eleverna simtränade under den
varma delen av året vid Johannelunds och Näsets badplatser. Vintertid
höll man till i Valhallabadet. Skytte tränade man på Nya Varvets
korthållsbana samt vid skjutfälten Sisjön i Mölndal, Rävholmen i
södra skärgården samt Björlanda på Hisingen. Antalet elever som
67

68
utbildades var mellan 100 – 200 per år. Lärarkåren utgjordes 1959
av 4 offi cerare, 8 underoffi cerare och 3 underbefäl. Dessutom anlitades
även ett fl ertal timanställda lärare, både militära och civila.
Nya Varvet har sålunda en lång tradition som en plats för utbildning.

Källor
Landsarkivet i Göteborg (GLA)
Centralfängelset Nya Varvet, Göteborg
Stamrullor 1874–1875, serie DIIIb:4, 1901–1902, serie DIIb:17
Liggare rörande fångar 1876–1901: fotografi rullor, serie DIIp:1
Nya Varvets församling, Göteborg
Kyrkobok 1816–1831, serie C:1
Befolkningsstatistisk tabell 1836, serie GI:1
Reglementen för skeppsgossekåren 1812–1851, serie KIV:1
Slöjdskolan för fl ickor 1847–1857, serie LII:1
Litteratur
Arkivbeskrivningar för Centralfängelset Nya Varvet och Nya
Varvets församling, Landsarkivet i Göteborg.
Hörman, Ernst (1984) Västra Frölunda och Askims krönika.
Faksimil från 1932 års upplaga. Munkedal.
Jansson, Nils-Ove – Johansson, Christer (2001) Marinkommando
Väst – Kronologi över marin verksamhet på västkusten. Göteborg.
Johansson, Christer (2001) Amfi biesystemets historia utifrån ett
västsvenskt perspektiv. Uppsats för Älvsborgs amfi bieregemente
(AMF 4). Göteborg.
Kuylenstierna, Oswald (1930) Tordenskiold – Nordens ryktbaraste
sjöhjälte. Stockholm.
69

70
Nya Varvet – Byggnader och miljöer. Kulturhistorisk
inventering 1997–1998. Länsstyrelsen i Västra Götalands län,
Kulturmiljöenheten, 2000:9. Göteborg.
Nya Varvet 1700–1950 (1950) Minnesskrift utarbetad av
Försvarsstabens krigshistoriska avdelning. Tryckt av Sjöfartsmuseet
i Göteborgs förlag.
Seger, Olof (1945) Emanuella Carlbeck. En pionjärs
levnadsteckning. Mariestad.

NHV – en nordisk högskola
i takt med tiden
Lars Cernerud, rektor vid NHV
I denna jubileumsskrift kan vi på ett innehållsrikt sätt ta del av både
NHVs intressanta historik och de spännande händelser som timat
vid Nya Varvet. Min uppgift, som nuvarande rektor, är att blicka
framåt. Det är självfallet en vansklig uppgift. Jag har emellertid bra
underlag för att konstatera att NHV är i takt med tiden. Utifrån
detta konstaterande vill jag ange några landmärken som vi redan
kan se för NHVs färd in i framtiden.
Folkhälsovetenskap
Folkhälsoproblemen har fått ett allt större genomslag i samhällsdebatten
under senare år. Flera av dem är av sådan art och grad
att de kräver snabba och väl genomtänkta åtgärder för att minska
mänskligt lidande och begränsa belastningen på samhällsekonomin.
Effektiva åtgärder ställer krav på ett handlande där kunskap och
vetande präglar in satserna i stället för tro och tyckande. Behovet av
kunskapsutveck ling inom folkhälsovetenskapen är därför ökande.
Det är i detta spännande kraftfält som 50-åringen NHV rör sig.
Folkhälsovetenskapen systematiserar och genererar kunskap om
befolk ningens hälsa och de faktorer som påverkar hälsan samt om
teorier om metoder för genomförande och uppföljning av hälsofrämjande
åtgärder. Hälsa är ett begrepp med mångvetenskapliga
dimensioner och folkhälsovetenskapen är att se som ett tvärprofessionellt
område.
Lars Cernerud
Rektor vid NHV
71

72
NHVs verksamhetsidé
NHVs verksamhetsidé är att med Norden som bas skapa och
sprida kunskap som främjar en god och jämlik hälsa. NHV är unik
genom att på nordisk grund bedriva utbildning och forskning i
folkhälsoveten skap.
De nordiska länderna är sinsemellan tillräckligt lika för att utgöra
en gemensam värdegrund i hälsofrågor. Samtidigt har de tillämpat
till räckligt olika lösningar på problemen för att skapa relief och
nyans åt de åtgärder som vidtagits.
NHV är ett nordiskt lärocentrum och en mötesplats för diskussioner
och nätverksbyggande i folkhälsofrågor. I ett europeiskt sammanhang,
särskilt i ett utvidgat Europa, röner nordisk hälsa och
välfärd stor uppmärksamhet som god förebild i det hälsofrämjande
arbetet. NHV använder också i framtiden institutionens mycket
goda erfarenheter av tio års samarbete med de baltiska staterna inom
ramen för BRIM HEALTH.
NHVs huvuduppdrag är således att som nordisk institution
skapa nordisk nytta och nordiskt mervärde. Metoderna för detta
skall främst vara att
Kurserna skall ha deltagare från hela Norden och i vissa fall med
internationell anknytning
Kunskapsbildningen skall alltid ha ett nordiskt perspektiv
Nordiska lärare och nordiska exempel används i utbildning och
forsk ning
Studenterna stimuleras att bygga nätverk att användas professionellt
NHV arbetar aktivt med ett antal strategiska framgångsfaktorer som
vi ser som nödvändiga för att anpassa och utveckla vår verksamhet
i framtiden.

Den nordiska nyttan
Generationer av nordiska folkhälsovetare kan vittna om betydelsen
av de nordiska nätverk som etableras bland kursdeltagarna vid
NHV. Nordiska jämförelser i kurser och i vetenskaplig produktion
ger ökad nyans i kunskapsuppbyggnaden. NHV som mötesplats
för nordisk hälsa och välfärd ger mervärden i utbildningen liksom
de etablerade kontakterna med de nyinrättade utbildningarna i de
baltiska staterna. NHVs campusområde inbjuder verkligen till tankeutbyte
och kon taktskapande.
Vi satsar särskilt på
En systematisk uppbyggnad av samarbetsuniversitet i de nordiska
länderna med satsningar på lärarutbyte, studentutbyte och
forsk ningsutbyte
Att etablera samnordiska forskningsprojekt inom folkhälsovetenskapen
Att markera NHV med dess fantastiska campusområde som en
sam nordisk mötesplats i folkhälsofrågor, en mötesplats mellan
teori och praxis, ett ställe där samnordisk hälsopolicy kan formuleras
och fö ras ut i Europa
Etablerad forskarutbildning
Att etablera forskning och forskarutbildning med hög kvalitet
är en långvarig process. NHV utfärdar doktorsexamen allt sedan
1987. NHV har för närvarande ett 50-tal doktorander inom
folkhälsoveten skap, ett antal som få nordiska universitet kan
uppvisa.
NHV avser att öka antalet doktorandtjänster, avsätta medel för
start bidrag av nor diska projekt och etablera forskarseminarier och
hand ledargrupper för de forskarstuderande. Ämnesvalen för avhandling
är av rele vans för nordisk hälso- och välfärdsutveckling
och bör så långt som möj ligt ansluta till pågående forskningspro-
73

74
jekt med nordisk rele vans. Varje avhandling innehåller ett avsnitt/
kapitel/delarbete som behandlar en nordisk jämförelse.
Pedagogiskt utvecklingsarbete
NHV-pedagogiken är välkänd med dess innehåll av högklassiga
nor diska föreläsningar, grupparbeten och diskussioner i de vackra
utbild ningslokalerna och med stöd från det nordiska folkhälsobiblioteket
samt nordisk samvaro på NHV-campus. I ett läge då behovet
av fl exi belt lä rande växer sig starkare, fl exibelt i tid och rum, har
NHV redan ett för språng med de fl exibla kursmodulerna.
NHV inför inom kort ett sammanhållet program för utbildning
till Master of Public Health (MPH). Detta innebär att studenterna
antas till en preformerad studieväg innefattande MPH-uppsats redan
från början. Det nya programmet är att se som ett komplement
till den mer individuellt utformade vägen till MPH-examen.
Pedagogiken kommer att kompletteras med web-baserade moment
(s.k. e-learning), som innebär att stu denterna kan studera delar
av kur serna uppkopplade till Internet. Stu dierna kan ske i NHVs
data rum, i studentrummen, i studentens hem eller vid ett kommunalt
läro center i studentens hemtrakt. Dessa web-ba serade moment
skall inte betraktas som distansstudier, utan som peda gogiskt och
fl exibelt kom plement till utbildningen vid NHV.
Spetsområden
Med ett folkhälsovetenskapligt synsätt som grund bör åtminstone
två s.k. spetsområ den (excellensområden) kunna utvecklas. Idén är
att NHV inom dessa bägge områden skall vara nordiskt ledande
och internationellt erkänd. Spetsområdena återverkar givetvis på
kurs utbud och inriktning av forsk ningen. Child Public Health är
på väg att bli ett av dessa områden. Intersectoral Collaboration for
Health är ett annat sådant område.

Forskningsmetoder
Den moderna tvärprofessionella folkhälsovetenskapen har utvecklats
ur den traditionella epidemiologin. Begrepp som orsak, verkan,
kausalitet, statistisk inferens och spridning är fortfarande betydelsefulla
i arbetet med folkhälsovetenskapliga problemområden. Men
för att ge nyans och djup i problemlösningen är även en kvalitativ
ansats nödvändig. Hermeneutik och fenomenologi är exempel på
vetenskap liga teoribildningar som spelar stor roll i NHVs vetenskapliga
pro duktion. Djupintervjuer, fokusgrupper och narrativ blir
allt vanligare vägar för datainsamling. Kvalitativa och kvantitativa
metodansatser är komplemen tära, ett självklart konstaterande vid
NHV. Framtidens alltmer kom plexa folkhälsoproblem kräver en
variation av metodansatser. NHV beaktar detta noga i rekryteringsstrategin
för professorer och lektorer liksom i forskarutbildningen.
Erkänt god kvalitet och gott rykte
NHV utfärdade sin första masterexamen 1981. Sedan dess har
261 per soner avlagt MPH med uppsatser som vittnar om god
vetenskaplig kvalitet. Väl upplagda kurser inom för folkhälsovetenskapen
viktiga och aktuella områden har genomförts inom ramen
för ett fl exibelt och tillåtande kurssystem. De attraherar studenter
med praktisk erfarenhet av folkhälsoarbete som sedan väljer att gå
vidare i sin utbildning. Viktiga samnordiska symposier och workshops
har under åren arran gerats vid NHV med såväl nordiska som
inter nationella kontakter. Möjligheten till intensivstudier i internat
innebär ett mervärde som få kan leva upp till.
NHVs utbildning och forskning skall präglas av kontinuerligt
kvalitets arbete. Ett sådant arbete är att se som en process, där varje
länk i pro cesskedjan, från antagning till examen, skall präglas av
högsta kvalitet. Kvalitet skall ses ur olika perspektiv – studenternas,
lärarnas och perso nalens, arbetsgivarnas, omvärldens, de granskande
myndigheternas och NMRs perspektiv.
75

76
Att blicka framåt
När jag till slut blickar framåt får det till största delen handla om
mina egna mer eller mindre välgrundade spekulationer.
I ett större enat Europa kommer troligen den nordiska modellen
för hälsa och välfärd att spela en allt mer ledande roll som förebild.
Det är då en styrka att kunna arbeta med folkhälsofrågor i ett nordiskt
perspektiv.
Studenterna vid NHV kommer framgent att vara nordiska, men
en allt större andel kommer att ha sin hemvist i Europa. De har valt
att resa till Europas nordliga utpost för att skaffa kunskaper och nya
förhållningssätt inom hälsoarbetet. De välkända nordiska nätverken
kommer att innehålla europeiska inslag, berikande för alla.
Det redan nu goda samarbetet med universitet i de baltiska staterna,
t.ex. i Tartu, Riga, Kaunas och Vilnius, kommer att utvecklas
och fördjupas. Många av de i dag aktiva och kommande folkhälsovetarna
i de baltiska staterna har fått hela eller delar av sin utbildning
vid NHV.
Skall man förebygga sjukdom och främja hälsa, så bör man börja
med barn och ungdomar. Så har man alltid sagt. Men troligen kommer
vi mer än hittills till konkret handlande under de kommande
åren. Kunskaper i och förtrogenhet med barnhälsovetenskap kommer
att vara en allt viktigare tillgång. Likaså kommer ledarskap för
hälsa och intersektoriellt samarbete för hälsa att spela en allt viktigare
roll.
Fokus för folkhälsa kommer att skifta, så har det varit hittills, så
kommer det att fortsätta att vara. Några aktuella frågor med bäring
på framtiden: Kommer vi snart att kunna hantera den tilltagande
fetman hos barn och ungdom? Kommer bristen på tillit till sig själv,
till sin omgivning, ja, till hela ens existens att svikta ännu mer?
Kommer man i det politiska arbetet att ta hänsyn till konsekvenserna
för hälsan i besluten? Frågelistan kan göras mycket lång.
En 50-årig erfarenhet av folkhälsoutbildning gör NHV unik i
Norden. Det förhållandevis lilla formatet med korta akademiska be-

slutsvägar gör att nödvändiga anpassningar till nya krav och behov
kan vara lättare att genomföra vid NHV än vid de stora universiteten
och högskolorna. Att skapa och sprida kunskap för framtidens
folkhälsa i ett sam nordiskt perspektiv är en spännande utmaning,
som väl vår dad, kan leda långt under lång tid. 50-åringen känner sig
vital, i takt med tiden och väl rustad för framtida uppgifter som en
nordisk högskola för folkhälsovetenskap.
77