Bilaga 2 Sjöar och vattendrag - Hagfors

Tematiskt tillägg till ÖP 2002 Hagfors kommuns naturvårdsplan fastställd 2011-06-27 Bilaga 2 Sjöar och vattendrag
Först på 1900-talet reglerades de större sjöarna för kraftändamål. Klarälven var då helt oreglerad
och vattenföringen varierade under året med en kraftig vårflod och en lägsta vattenföring under
senvintern. Dessa stora variationer vållade problem för en el-tillverkning med krav på kontinuitet.
Elproducenten Uddeholm AB inriktade sig därför på att åstadkomma en utjämning av vattenföringen
under året. Uvån, som är Klarälvens största biflöde, har ett nederbördsområde på 1 750
km² och är rikt på sjöar, blev det viktigaste vattensystemet som kom att utnyttjas som vattenmagasin
åt Klarälvens kraftverk. Senare tillkom Höljes, Letten och Tåsan som idag är viktiga regleringsmagasin.
Mellan sjön Nain i Uvåns övre lopp och Uppämten i Gustavsfors är höjdskillnaden ca 70 m, vilket
man givetvis ville utnyttja även till elproduktion. Uddeholmsbolaget stötte dock på vattenrättsliga
problem. Staten ansåg sig vara ägare till skogen vid Laggåsen och därmed till delad vattenrätt i
Uvån. Församlingarna i övre Klarälvsdalen låg i tvist med staten om äganderätten till skogarna i
Laggåsen och denna tvist var ännu inte avgjord. Uddeholm fick till stånd ett avtal år 1914, som
innebar att man fick arrendera statens vattenrätt fram till 1968 mot en årlig arrendeavgift av 5000
kr. Först 1966 fastställdes församlingens rätt till marken, och då var avtalet överspelat.
Då avtalen var klara, kunde utbyggnaden i övre delen av Uvån börja. Vattenkraften utnyttjades i
två kraftstationer: vid Uvåns utflöde ur sjön Nain och vid Knoälvens utflöde ur sjön Knon. Från
sjön Nain grävdes en intagsdamm och en 870 m lång tub till Nains kraftstation där en fallhöjd av
47 m utnyttjades med en enkel Francisturbin. Generatoreffekten var 3 MW. Nedströms Nains
kraftstation avstängdes Uvån genom en damm och överledning av vattnet till sjön Knon gjordes
genom en kanal, Valla-Knonkanalen, varigenom Uvåns vatten även kunde utnyttjas i Knons kraftstation.
Mindre vattendrag på västra sidan om Uvån mynnar i Kanalen. Uvåns gamla fåra blev
därmed i stort sett torrlagd.
Knons kraftstation tar vattnet från sjön Knon och Valla-Knonkanalen genom en nära 800 m lång
tub varigenom en fallhöjd av 32 m utnyttjades. De bägge stationerna byggdes samtidigt och togs i
drift 1916. Kraften överfördes med generatorspänningen 12 kV till Hagfors. 2
I kraftdomarna från denna tid går det att läsa att hänsyn ska tas till flottning, så att tillräckligt vatten
ska finnas på våren. Flottningen skedde på Uvån. Här står till exempel i regleringsdom från
1935 för Stensjödammen (amplitud 3,76 m) att ”under den tid flottning ej pågår får sjön regleras
mellan min och maxnivå, men ej på det sätt att sjön inte klarar av att fyllas på våren”. I 1944 års
dom för reglering av Nain finns villkor som skulle säkra flottningen – vattennivån vid snösmältningens
början fick inte understiga + 85,50 (det är en sänkning på ca tre meter under maxnivå,
sjön har rätt att regleras med amplituden 4,1 m). Först efter den tid flottningen upphörde sker ett
nytt regleringssätt för kraftändamål, vilket dessa gamla domar inte förutsett i villkor. Tidigare tömdes
inte sjöarna till dammens nedre tröskelnivå på vintern, så som kan ske i dag. En så kraftig
sänkning skulle medföra att det vore svårt för timmerforor att vid senvintern komma ut på sjön. En
vattendom är ”för evigt” och det sker ingen automatisk anpassning av vattendomarna efter flottningens
upphörande till modernare krav på ekologisk tappning av systemet, om inte domar prövas
om eller annan överenskommelse med den som har regleringsrätten kan ske.
2 Uppgifter från ”Historien om Uddeholms Bruk ”
8/70