Bilaga 2 Sjöar och vattendrag - Hagfors
Bilaga 2 Sjöar och vattendrag - Hagfors
Bilaga 2 Sjöar och vattendrag - Hagfors
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Tematiskt tillägg till ÖP 2002 <strong>Hagfors</strong> kommuns naturvårdsplan fastställd 2011-06-27 <strong>Bilaga</strong> 2 <strong>Sjöar</strong> <strong>och</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
Dalbotten var fram till andra världskriget ett öppet landskap <strong>och</strong> varje näs var uppodlat. Idag har<br />
de fuktigare delarna av näsen nästan helt vuxit igen av gråaldominerad lövskog. Även om dalbotten<br />
alltid har varit bebott sedan isen lämnade landskapet har människans påverkan på själva<br />
älven varit liten fram till1900-talet då först var då man lyckades bemästra de stora forsarna.<br />
KLARÄLVEN SOM TRANSPORTLED<br />
Klarälven har varit den naturliga kommunikationsleden för människor i älvdalen ända sedan stenåldern<br />
fram till 1930-talet då biltrafiken tog över. Den mellersta <strong>och</strong> djupaste tredjedelen av ett<br />
större <strong>vattendrag</strong> var kungsådran var statens egendom. Kungen ville ha rådighet över det viktiga<br />
laxfisket i de stora älvarna. Ett annat syfte med kungsådran var att alla transporter då skulle<br />
kunna utföras utan tillstånd av markägaren, vilket säkrade behovet av transporter <strong>och</strong> gynnade<br />
landets utveckling. Att stänga kungsådran var inte tillåtet. För att skydda laxfisket, som var av<br />
ovärderlig vikt för allmogen, förbjöd häradsrätten i början av 1700-talet, med hänvisning till<br />
kungsådran, all flottning under laxens uppvandring mellan den 1 juni <strong>och</strong> 1 september. Något<br />
motsägelsefullt kunde dock virke flottas under fiskesäsongen mot betalning till fallägaren!<br />
Den extremt stora transport av bottensand som sker gör att älven är svårnavigerad, då botten kan<br />
ändra karaktär dag för dag. Även de stora variationerna i flöden gör farleden svår för planerad<br />
trafik. Ofta fick lastpråmarna gå med reducerad last under lågvattenperioden. Det var inte säkert<br />
att man kom fram till destinationen den dag som var planerad. Trots detta har Klarälven använts<br />
som den viktigaste transportleden i 200 år för smitt järn till järnvågen i Karlstad, för vidare transport<br />
mot stapelstaden Göteborg med privilegiet att exportera järnet ut till Europa. Koltransporter<br />
på pråm var viktiga främst i slutet av 1800-talet då transportvägarna av kol blev längre <strong>och</strong> måste<br />
ske med större volymer, då järnbruken koncentrerades till <strong>Hagfors</strong>en. Tidigare kom kolet till bruk<br />
<strong>och</strong> hytta med forbonde <strong>och</strong> kolryss dragen av häst på vinterväg från milor inte långt från bruken.<br />
Uppströms Edebäck kunde älven användas som transportled i hela 10 mil utan fall. Före 1800talet<br />
var transportbehovet begränsat. Timmerflottningen hade inte kommit igång på allvar. Det var<br />
främst vintertid som forbonden körde söderut med häst <strong>och</strong> kolryss, även om viss handel säkert<br />
förekom av det järn som smiddes av bönderna från myr <strong>och</strong> sjömalm. Uppför älven gick livsviktiga<br />
transporter av salt, <strong>och</strong> även sill <strong>och</strong> spannmål. Spannmål var viktigt för Klarälvbondens utkomst<br />
– hästen måste ha energirikt foder vintertid, <strong>och</strong> klimatet i norra Klarälvdalens gav inte möjlighet<br />
att producera det havre som krävdes. Även brännvin var en eftertraktad produkt som kom söderifrån.<br />
1833 anlades Halgå bruk. Här fanns riklig tillgång till skogar för koltillverkning <strong>och</strong> ett lagom vattenfall<br />
att få kraft ur. Halgå bruk (1833-1884) 11 tillverkade tillsammans med Likanå <strong>och</strong> Femtå<br />
bruk smidesjärn som transporterades söderut. Vid Sälje, norr om Bergsäng, fanns en färja <strong>och</strong> en<br />
omlastningstation för tackjärn från Bergslagens hyttor som kom över skogen, främst till bondeägda<br />
smedjor i norra Klarälvsdalen.<br />
Rodden mellan Edebäck <strong>och</strong> Halgå bruk tog flera dagar, nedtransporten en dag. Upp för älven<br />
var fartygen lastade med tackjärn, spannmål <strong>och</strong> brännvin – medan lasten bestod av smältstycken<br />
<strong>och</strong> stångjärn på nedfarten. Mer än 30 båtar var i farten under högsäsong. Roddbåtarna var<br />
roddarens egna, <strong>och</strong> vanligtvis roddes eller stakades de av en man. En dagsetapp betalades med<br />
samma ersättning som ett dagsverke med häst. Vid Halgå fanns en båt som kallades ”storbåten”<br />
<strong>och</strong> sköttes av Per Jansson, Källmon. Den var 32 meter lång <strong>och</strong> lastade 17 ton. Under seglingssäsongen<br />
gjorde den en tur i veckan till Edebäck.<br />
Under senare hälften av 1800-talet kom maskindrivna båtar i drift. Båtarna drog flera pråmar.<br />
Ångbåten Clara trafikerade Klarälven under perioden 1863-1866, innan hon såldes. Clara 2,<br />
transporterade kol till <strong>Hagfors</strong> järnverk från de norra skogarna 1877-1887. Den mer ändamålsenliga<br />
ångbåten Edebäck drog pråmar på Klarälven mellan år 1878-1900. Efter Edebäck kom ånga-<br />
11 Karlstadstidningen skrev lördagen 29 januari 1881; ”Genom eldsvåda ödelades tisdags morse i grund<br />
manbyggnaden vid Uddeholms bolag tillhöriga Halgå bruk i Ekshärad. ... Byggnaden nedbrann på några<br />
timmar <strong>och</strong> även åtskillig lösegendom berättas hava gått förlorad”. Dessutom berättas att huset utrymdes<br />
under stor förvirring. Bland de saker som räddades var den deg som satts för dagens brödbak, medan<br />
mycket värdefullare saker brann inne.<br />
51/70
Change language