Bilaga 2 Sjöar och vattendrag - Hagfors

Tematiskt tillägg till ÖP 2002 Hagfors kommuns naturvårdsplan fastställd 2011-06-27 Bilaga 2 Sjöar och vattendrag
eget folk och kontrakterade torpare var fullt sysselsatta med träkolsproduktion. 1849 byggdes väg
från Hagälven upp till Ulleshyttan så att malmtransporter även kunde ske sommartid.
Vid Stor-Ullens utlopp fanns en bysamling med skola och skogsarbetarstation Mana. Härifrån
kom mycket av det kol som Hagfors järnverk behövde i slutet av 1800-talet. 1920 byggdes järnvägen
Ullenbanan hit, främst för virkestransporter. Från Hagfors huvudbangård gick under brant
stigning en sju kilometer lång skogsbana till Stor-Ullens utlopp vid Hagälven. Banan fanns kvar till
1940-talet då timmerbilarna tog över. Till stationen flottades timmer över Stor-Ullen med spelflotte.
Man rodde även malm över sjön. Ett av torpen med artrika ängar – Västra Ullen - hävdades
fram till några år in på 1990-talet, de sista åren av den lokala kretsen av Naturskyddsföreningen.
Bolaget planterade ut två par av utter i Ullen på 1930-talet (uppgifter Göte Hedgren).
1940 fanns långtgående planer på att utnyttja sjön Stor-Ullen som magasin dit vattnet från Uvån
skulle pumpas upp. Sedan skulle vattnet utnyttjas för produktion av vinterkraft. Kraftstationen
skulle ligga vid Rådasjön så att en fallhöjd av drygt 100 m kunde utnyttjas. Ullenprojektet kom
aldrig till utförande utan ersattes med utbyggnaden av Tåsan högre upp i Klarälven.
VATTENFÖREKOMSTER
Bjursjön rinner till Stor-Ullen. Bjursjön är oreglerad. Man har fiskat ål i Bjursjön som har vandrat
upp från Stor-Ullen. Bjur betyder bäver.
Lill-Ullen har branta otillgängliga stränder mot öster (Myrberget). Idag finns här ett permanentboende.
Lill-Ullen hyser storlom. Dammen regleras av vattendom från 1945, med inga andra villkor
än min – och max nivåer. Amplituden är 1,85 m. En skriftlig överenskommelse från 1999 finns
mellan kraftbolaget och Stor-Ullens fiskevårdsförening om minimitappning av sjön genom en liten
dammlucka 2,5*5 cm som föreningen sköter. Sjön regleras i dag genom att dammen öppnas på
hösten. Dammen stängs till efter vintertappningen men minitappning sker resten av året.
Ull-hyttälven förbinder Lill-Ullen med Stor-Ullen. Man kan se rester av Ulleshyttan, bolagets senast
anlagda mindre hytta i utmarkerna (1810-1859) före koncentrationen av järntillverkning till
Hagfors Järnverk)
Sjön Stor-Ullen är en stor, djup sjö (75 m djup) som får sitt vatten delvis genom grundvattenkällor
i sjöns botten. Stor-Ullen är Hagfors kommuns vattentäkt. Hela tillrinningsområdet är vattenskyddsområde
för Ullens vattentäkt. Restriktioner finns mot användning av skogsgödselmedel
och petroleumprodukter inom skyddsområdet, och inga avloppsanläggningar får anläggas. Hagfors
kommun har vattendom om uttag på 2,2 miljoner kbm per år. Idag är kommunens uttag ca
1,5 miljoner kbm/år efter påkopplingen av Munkfors och Olsäter till Ullenverken.
I Stor-Ullen finns ett ursprungligt rödingbestånd som omtalas redan på 1700-talet. Rödingen är av
en storväxande art som lever i kalla sjöar och kräver en god syresättning av vattnet. Rödingbeståndet
finns kvar sedan Ullens tid som issjö. Övriga fiskarter är abborre, nors, lake och öring.
Storrödingen leker på bottnar upp till 10 meters djup. För att stärka rödingbeståndet infördes totalt
fiskeförbud i sjön mellan 1987 och 1989, 1990 rådde fiskeförbud i halva sjön. Idag råder fiskeförbud
under rödingens lek mellan den 10 okt till den 15 nov. Medelvikten på den fångade rödingen
har stigit från 3 hg till c:a 5 hg. Fångsten av röding minskade kraftigt i antal 2001, och har sedan
dess legat på en nivå omkring 70 fångade rödingar per år. (Källa fiskeföreningens fiskesammandrag).
För att inte förstöra lekbottnarna har en överenskommelse träffats mellan fiskevårdsföreningen
och kraftbolaget att Stor-Ullen tappas ner 6 dm på hösten, och sedan sker ingen ytterligare
sänkning under vintern. Tillflöde kommer dels från Lill-Ullen och Bjursjön, men även från
källor i sjöns botten. Stor-Ullen regleras genom denna överenskommelse ytterst måttligt med en
medelamplitud sedan 1993 på mindre än en meter.
I vattendom finns villkor att sätta ut 15 kg/ål per år, som omförhandlats till c:a 4000 glasål per år.
Fiskevårdsföreningen har nu tillstånd att sätta ut 1000 st Gullspångsöring i 5 år. Sjön bör provfiskas
igen, eftersom det senaste provfisket var 1990. Analys år 2004-2006 visade att sjön har en
artrik planktonflora och en bra bottenfauna, vilket ger klassning hög ekologisk status för bottenfaunan.
Klarälvens recipientkontroll som undersöker plankton i Stor-Ullen gör samma bedömning
som vattenmyndigheten. Artantalet är högt och tyder på ett nära nog neutralt vatten. Det förekommer
endast en liten mängd alger som kan ge upphov till lukt och smakproblem, vilket indikerar
att sjön lämpar sig bra som dricksvattentäkt. Relikt från istiden finns i sjön: pungräkan Mysis
relicta. Länsstyrelsen har 2009 och 2010 undersökt sjöns makrofytsamhälle, bland annat i syfte
att finna bra kriterier för att se om sjön är påverkad av reglering. Länsstyrelsen gör i jan 2011
27/70