Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
sid 42 | <strong>Kamera</strong> & <strong>Bild</strong>
«Ljus ensamhet».<br />
en knölsvan på ett dimmigt Ålandshav.<br />
galleri anders geidemark<br />
Liten fågel<br />
i stor natur<br />
En knappt synbar knölsvan som brottas med dimman<br />
över havet. Eller en liten tjäder bland stora träd och täta<br />
barrkronor. Med drag från konstnären Bruno Liljefors<br />
målar fotografen <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong> fram stämningar<br />
med sin kamera. Men egentligen skulle man inte kalla<br />
honom för fotograf. Han är en berättare som gärna<br />
använder flera olika uttrycksformer.<br />
text elin parmhed foto anders <strong>Geidemark</strong><br />
Snön ligger tät över Hallstahammar<br />
där <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong> har<br />
sin utgångspunkt mitt emellan<br />
Bergslagens intensiva skog och<br />
Mälardalens platta vidder. En perfekt<br />
plats för <strong>Anders</strong>, som bor i samma hus<br />
han växte upp i.<br />
Med kilometer till närmaste kompis<br />
fick han spendera många timmar bland<br />
hagbjörkar och djur ute i skogen. Inte<br />
för att det gjorde <strong>Anders</strong> något. Han<br />
trivdes där.<br />
Fram växte också viljan och passionen<br />
att berätta. Endast åtta år gammal gjorde<br />
han sin första bok.<br />
– <strong>Bild</strong> och text var jämbördiga och är<br />
det fortfarande, säger <strong>Anders</strong>. Man kan<br />
berätta så mycket mer.<br />
Sedan dess har det blivit fler böcker,<br />
kalendrar och inte minst bildspel. Allt<br />
han gör tar för det mesta sin början på<br />
kontoret hemma i villan. På stora ark<br />
ritar han upp sina idéer och gör ett storyboard.<br />
Vare sig det gäller ett gigantiskt<br />
projekt om Mälardalens historia, ett bildspel<br />
eller en föreläsning.<br />
– Det blir lättare för en själv och kul,<br />
säger han. Man kan fara ut, plåta och se<br />
vad det blir, men det blir ingen komposition<br />
om man inte tänkt till hur berättel-<br />
galleri | <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong> | sid 43
«sista måltiden». Snön yrde och alla äpplen förutom ett hade fallit ner från äppelträdet.<br />
<strong>Anders</strong> stod i köket och pratade i telefon när han såg koltrasten mumsa så han hämtade<br />
kamera, stativ och ett 300mm-objektiv och gick ut och plåtade.<br />
«Det är fågeln eller djuret i sin miljö<br />
och på något vis tycker jag att det berättar<br />
mer om till exempel tjädern än om det är<br />
en superskarp bild rätt upp och ner.«<br />
sid 44 | <strong>Kamera</strong> & <strong>Bild</strong><br />
sen ska se ut. Det blir som en önskelista som man kan utgå ifrån.<br />
Arbetssättet ger <strong>Anders</strong> sammanhanget eller konceptet om man<br />
så vill. Layouten för den slutliga produkten finns också med där.<br />
Gäller det ett bildspel har han valt musiken innan han tar bilderna.<br />
Som när han åkte till Island på 90-talet för att ta bilder till boken<br />
«Stigen ur hav – av vingar skuggad». I öronen ljöd Pink Floyd på<br />
repeat för att <strong>Anders</strong> själv skulle komma i den stämning han ville<br />
få fram. Inte bara i boken utan även i det efterföljande bildspelet<br />
som blev en succé.<br />
– Musiken anger hela stämningen. Musiken förde fram idén.<br />
<strong>Bild</strong>erna är bara en del av pusslet. Som en kontrapunkt i ett musikstycke<br />
– två melodier som följer varandra och går ihop någonstans.<br />
– Sånt där älskar jag att upptäcka hos andra som skapar någonting<br />
också. Men det får inte bli för övertydligt.<br />
Violinsonat<br />
När man ögnar igenom <strong>Anders</strong> bilder känns det inte förvånande<br />
att konstnären, målaren Bruno Liljefors är en inspirationskälla.<br />
Landskapsbilder med en liten fågel eller ett litet djur i.
– Det är fågeln eller djuret i sin miljö och på<br />
något vis tycker jag att det berättar mer om till<br />
exempel tjädern än om det är en superskarp<br />
bild rätt upp och ner.<br />
För berättaren <strong>Anders</strong> är tjädern lika med<br />
skogen och då måste tjädern få smälta ihop<br />
med sin skog.<br />
– Det är så man upplever det när man är ute<br />
i skogen. Jag är en skogsluffare och känner<br />
igen mig mer i en sådan bild än om det hade<br />
varit en fågel fotograferad i perfekt studioljus.<br />
För mig doftar det mer.<br />
Liljefors kom han i kontakt med när han<br />
som liten lånade sin pappas jakttidningar som<br />
ofta kom med posters av Liljefors målningar.<br />
Livsavgörande skulle det visa sig. <strong>Anders</strong> blev<br />
betagen och drömde om de fantastiska bilderna.<br />
– Oj, oj, pustar <strong>Anders</strong> ut när han ur en sliten<br />
bok om Bruno Liljefors och hans verk bläddrar<br />
han fram ett citat från konstnären:<br />
«Landskap och djur äro ofta ett sammanhängande<br />
helt. Varvid djuret vanligtvis framträder<br />
på tavlan liksom fiolen i en violinsonat<br />
av Beethoven».<br />
Det citatet sätter på något sätt <strong>Anders</strong><br />
anders försöker ofta hitta någonting i förgrunden för att förmedla en känsla av att vara i<br />
skogen. Han tar hellre ett steg bakåt än framåt. favoritobjektivet i skogen är 85mm.<br />
bildskapande på sin spets. Tjädern är förstafiolen<br />
och utan den ingen sonat. Men utan<br />
omgivningen som är symfoniorkestern blir<br />
det heller ingen bild.<br />
– Det är lätt att placera örnen, älgen eller<br />
vad det nu är i mitten för att man är så fascinerad<br />
av arten, men jag vill bygga en hel<br />
bild – det är ambitionen.<br />
Av den anledningen tar <strong>Anders</strong> hellre ett<br />
steg bakåt in i en bergstall än kryper närmare<br />
fågeln eller djuret.<br />
– Paradoxalt nog tycker jag att man kommer<br />
närmare djuret när man inte har den som på<br />
galleri | <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong> | sid 45
ett museum utan att den finns där i sin miljö. Det berättar<br />
så mycket mer.<br />
Förmedlar stämningar<br />
Med ambitionen att berätta något om fågeln i sitt landskap<br />
och dess levnadsvillkor följer en intressant tanke om<br />
hur långt man kan ta det. Som bilden på knölsvanen som<br />
skymtar fram på ett dimmigt Ålandshav. På en utställning<br />
kan bilden dras upp i hyfsad storlek, men i ett mindre sammanhang<br />
som i en tidning kan det bli svårt att se det <strong>Anders</strong><br />
vill förmedla. Ser man inte knölsvanens sobra framfart i<br />
diset faller bilden.<br />
– Minimalism uti fingerspetsarna, konstaterar <strong>Anders</strong>.<br />
Ingen har vågat publicera bilden tidigare.<br />
Om vi kokar ner det, hur ser en bra naturbild ut?<br />
– En bra naturbild är i grunden någonting som förmedlar<br />
atmosfären och stämningen där bilden är tagen eller som<br />
sid 46 | <strong>Kamera</strong> & <strong>Bild</strong><br />
Från projektet om mälardalen. «Ingas stenar» i<br />
Vallentuna är kända över hela världen bland järnåldersforskare.<br />
tack vare de här stenarna vet man att<br />
kvinnan var jämbördig mannen under järnåldern. Det<br />
står: «Inga ärver till fullo sin make» på stenen.<br />
artjägare kan man inte kalla <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong>.<br />
Även när han var fågelskådare åkte han hellre upp till<br />
skogen och skådade tre vanliga arter, än att söka rätt<br />
på karismatiska rariteter.<br />
«En bra naturbild är i grunden<br />
någonting som förmedlar atmosfären<br />
och stämningen där bilden är tagen<br />
eller som visar karaktären hos fågeln<br />
eller djuret. Mer än att man kan se<br />
exakt hur varje fjäder ser ut.<br />
visar karaktären hos fågeln eller djuret. Mer än att man kan<br />
se exakt hur varje fjäder ser ut.<br />
Det är kanske också det som gör bilden på knölsvanen<br />
så fascinerande. Man anar den bara, men samtidigt säger<br />
den så mycket om just knölsvanen när den skumpar ut på<br />
havet på en morgonpromenad. En fågel ger karaktär till<br />
landskapet. Och tvärtom. Landskapet får karaktär av de<br />
arter som finns i det landskapet. <strong>Anders</strong> bild visar denna<br />
växelverkan och skulle inte fungera såväl utan förstafiolen<br />
som utan orkestern.<br />
Med inte sagt att <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong> inte också tar porträttbilder<br />
på sina kära fåglar.<br />
– Det är jättekul att se teckningarna på en fågelvinge, men<br />
måste jag välja så tycker jag bättre om den här typen av bilder,<br />
säger han och borrar in blicken i diset runt knölsvanen.<br />
<strong>Bild</strong>en på knölsvanen är med i boken «Allen – bilder av<br />
ljus och mörk ensamhet» och symboliserar där den ljusa<br />
«
foto:ELin parMhED<br />
<strong>Anders</strong> GeidemArk<br />
Född 1963.<br />
Bor Hallstahammar.<br />
Familj fru och tre söner.<br />
Gör Berättare i bild, text och form. Gör även<br />
bildspel och föreläser om natur och kultur. Håller<br />
i workshops om bildspel och naturfotografering.<br />
Böcker «Stigen ur hav-av vingar skuggad» (1995),<br />
«Allen — bilder av ljus och mörk ensamhet»<br />
(2004).<br />
husgudar Bruno Liljefors. Peter Gabriel och<br />
Roger Waters inom musiken har haft stor betydelse.<br />
Dan <strong>Anders</strong>son och Harry Martinsson<br />
inom litteraturen.<br />
Övrigt Medlem i Naturfotograferna/N sedan<br />
1994. Ska för det enorma projektet Wild Wonders<br />
of europes räkning åka till Albanien och<br />
fotografera.<br />
Utrustning Rolleiflex 6008 (mellanformat),<br />
Canon fD med objektiv från 14 mm till 500 mm<br />
(småbild) och Vista med Nikkor-objektiv (storformat).<br />
Med andra ord helt analog just nu, men<br />
till fotograferingen för Wild Wonders of europe<br />
måste han bli digital.<br />
ensamheten. Den som är självvald och nyttig för oss. Till<br />
skillnad från den mörka ensamheten som kommer från<br />
utfrysning i till exempel en förening eller på jobbet.<br />
– Jag har lätt för att lösa konflikter, men sådan riktig taktiskt<br />
utfrysning kan man inte värja sig emot. Det är läskigt<br />
och det tar tid innan man upptäcker det.<br />
Just det hände <strong>Anders</strong>. Han funderade länge på hur han<br />
kunde berätta om det. Att bara skriva om det rakt av kändes<br />
inte som ett alternativ. Istället ville han hitta en metafor för<br />
de olika tillstånden av ensamhet. Han fann till sist metaforen<br />
– de stora och trygga hagbjörkarna i hemtrakten.<br />
– Jag tänkte att vuxenmobbing egentligen bara drabbar<br />
starka personer, det är alltid ett slag uppåt. Så vad skulle<br />
hända om den trygga hagbjörken vandrade ner till björkallén<br />
i tron om att hitta sina vänner men istället blir utfryst?<br />
I flera kapitel får man följa björkens vandring, från den<br />
trygga hagen till allén och så åter till hagen och tryggheten.<br />
Nästa stora bokprojekt för <strong>Anders</strong> del handlar om<br />
Mälardalen. Det är ett långsamt projekt som får ta den tid<br />
det tar. Där är det inte små fåglar i stor natur som regerar<br />
utan en större variation av bilder får ta plats. Även om det<br />
med allra största säkerhet dyker upp en och en annan liten<br />
kvittrande varelse. n<br />
galleri | <strong>Anders</strong> <strong>Geidemark</strong> | sid 47
Change language