Daniel Lindh - Kamera & Bild

Kamera&Bild Portfoliobild. 

Nr 4 

18 Porträtt, Daniel Lindh

Porträtt sid 18 — 27 

blänk 

magi 

kern 

Daniel 

linDh 

foto

Kamera&Bild Nr 4 

Någonstans bland blixtarna, skärmarna och de massiva stativen står den. Produkten från 

Dior som än så länge är hemlig. Regissör i det ordnade kaoset är stillebenfotografen Daniel 

Lindh som kommit långt, men siktar högre. Med makten över ljuset som vapen och tålmodig 

millimeterprecision skapar han det rätta blänket. 

text och reportagefoto Elin Parmhed foto Daniel Lindh 

Daniel linDh 

är ad:n som växlade spår, men fortsatte 

att arbeta med samma sak. 

– Stilleben handlar väldigt mycket om kompositioner och det känns 

ganska likt grafisk design på något sätt, säger Daniel. Fast man använder 

kameran i stället. 

Ordet kreativitet sammanfattar i stort vem Daniel är som fotograf. 

I sin studio vid Globen i Stockholm finns ett byggrum där lösningar 

till olika plåtningar blir till. Som den gången han skulle skjuta sönder 

vinglas med ett luftgevär och byggde ett plasttält runt riggen för att 

inte glassplitter skulle spridas i hela studion. 

– Stilleben är mycket av en uppfinnarverkstad, säger Daniel. Man får 

bygga bord och skära till skivor för att det ska passa just den plåtningen. 

Rätt kRut på Rätt ställe 

När jag kommer till studion sitter Daniel och karvar på baksidan av en 

bit svart kartong. Hans assistent Elin Strömberg tar en testbild. Daniel 

tittar på datorskärmen och karvar sedan lite till på kartongbiten. Det 

handlar om millimeterprecision där minsta lilla detalj har betydelse. 

– Allting syns, alla reflektioner. Jag försöker vara så noggrann som 

möjligt. Det går ju att göra retusch efteråt, men jag tycker att det är 

roligare att göra det bra från början. 

Hur pass noga behöver du vara? 

– Tills det känns bra i själen, så att jag inte kompromissar. 

Vad betyder de små detaljerna för ett stilleben? 

– Jag tror att det betyder mer för mig än för konsumenten som ser 

en annons. För mig handlar det om att göra det bästa jag kan och då 

gör kanske det där lilla extra blänket att jag känner mig nöjd. 

20 Porträtt, Daniel Lindh 

Plaza Kvinna 2009. 

Samtidigt är det viktigt att inte lägga energi på fel saker. Daniel är inte 

den som står och pillar med ett blänk om resten av bilden inte är bra. 

– Då är man fel ute och jag försöker undvika det. Om jag känner att 

det blir en bra bild kan jag lägga ner extra krut på blänk. 

Alla jobb är viktiga, men medan vissa uppdrag kräver den där extra 

noggrannheten och militärisk millimeterprecision, gör andra uppdrag 

det inte i samma utsträckning. Tänk knögglig pappersförpackning – 

där är det ingen idé att försöka få till omöjliga blänk. 

FRihet att styRa och inte styRa 

Uppdraget den här dagen kommer från Christian Dior. Än är det 

många månader kvar tills resultatet kommer att visas någonstans och 

vad det är för produkt som plåtas är hemligt. 

Uppdraget är ovanligt för att det ger honom hyfsat fria händer. 

– Men vissa delar måste ändå vara med, till exempel måste bilden 

vara tagen mot svart. 

Daniel har två dagar på sig och bygger upp riggen i lugn och ro. 

– Elin, vi kanske ska bygga ett tak här? säger han till sin assistent. 

Det är mer en uppmaning än en fråga och de båda skrider till verket. 

– Jag gör alltid en ljuskälla i taget och börjar nästan alltid med bakljuset. 

En ljuskälla bakom, en från vänster, en från höger och en framifrån 

brukar oftast bli snyggast. Men det beror ju på vilken sak det är 

jag plåtar. 

Daniel och praktikanten Therese flyttar undan ett tomt akvarium 

medan assistent Elin fipplar med en rockring. Ytterligare ett stativ 

med bom och blixt rullas fram och placeras i prylgrytet kring den 

hemliga produkten. 

Jobb för tyska tidningen Tush. 

>


Porträtt, Daniel Lindh 21


Exempel på hur Daniel gärna använder bokstäver 

i sina bilder. Det här uppdraget kom från Tush 

Magazine, en tysk tidning som ger Daniel i stort 

sett fria händer att kreativt skapa bilder. 


För tidningen RES, 2008. Kompositionen tog åtta timmar att göra. 

Daniel Lindh är detaljjusterandets 

mästare. Inställningen är alltid att göra 

så gott han kan. För det här uppdraget 

har han två dagar på sig och kan i lugnt 

tempo bygga upp sin rigg och millimeteranpassa 

minsta lilla blänk. 


– Kan du prova att ta en bild, säger Daniel ut i luften. 

Elin lyder ljudlöst. 

– Igen. 

– Du kan sätta upp ett papper framifrån. 

Blixtaggregat, stora blixtar, skärmar och stativ börjar göra produkten 

i det närmaste osynlig. 

Studiofotografens bästa vän – Spotify – bjuder på musikskval i 

bakgrunden. Det är en lugn och ohetsig marsdag. Utan kund på plats 

blir det mindre stressigt. 

– Ofta är det kanske en till två personer från kund här, men ibland, 

även om det är ovanligt, kommer tolv personer och då kan det kännas 

lite för litet här. aco var en sådan kund. Fast det kan vara skönt med 

många också för då sitter de och pratar med varandra. 

GåR den håRda väGens skola 

Hur stort uttrymmet för kreativitet är varierar med kunden. Tyska 

skönhetstidningen Tush är en stadig kund som låter Daniel göra vad 

han vill. I stort sett. Reklamjobb är ofta mer begränsande. 

– Men det är en utmaning det också, att försöka se till att kunden 

blir nöjd och att jag känner att jag blir nöjd också. Det är kreativt på 

ett annat sätt. 

– Själva grundidén är för det mesta bestämd. Jag får bidra med ljuset 

och lite komposition. Men det är roligt att få vara med i den kreativa 

processen när en idé blir till ibland. 

Om Daniels styrkor är kreativitet och noggrannhet, handlar den 

mindre starka sidan om tekniken. Någon fotoutbildning på skola finns 



inte i bagaget. I stället har han lärt sig den hårda vägen. Genom assistentjobb 

och att prova sig fram. 

– Vad olika brännvidder gör med bilden har jag egentligen ingen koll 

på. Jag brukar testa mig fram och känna när det blir som jag vill ha det. 

Men det där med gluggar och sånt börjar jag lära mig lite mer om. 

Kamerautrustningen består av värstingkameran Sinar p3 med eVolution 

75-bakstycke och tre objektiv: ett makro, ett på 100 millimeter 

och så ett särskilt objektiv på 180 millimeter för klockor och smycken. 

– När man plåtar till exempel klockor blir det problem om man vill 

vara så nära att man fyller ut hela urtavlan. Då kommer klockan så 

himla nära kameran att det blir svårt att bygga med ljuset. 180mmgluggen 

gör att man kan vara lite längre ifrån och ändå fylla ut hela 

bildytan med motivet. 

asymmetRiskt med haRmoni 

I december 2005 slutade Daniel jobbet som ad och började jobba som 

assistent åt Mikael Fjellström. Sex månader efter det gick han med i 

Agent Molly och började köra själv. På mindre än fyra år har han kom- 

24 Porträtt, Daniel Lindh 

mit långt med kunder som Iittala, Gourmet, Plaza, Tush, Let Them 

Eat Cake Magazine, Saab, Estée Lauder och Christian Dior. Men Daniel 

ser framåt och drivkraften är att blir bättre och få större kunder. 

– Jag har plåtat mycket kosmetika och parfymer och målet är lite att 

få fota för fler stora företag och göra större kampanjer som syns mer. 

Estée Lauder och Dior är de största jag hittills plåtat för och det är kul. 

Varför? 

– Dels har de stora företagen väldigt snygga produkter som det är 

roligt att jobba med. Dels är människorna där vana fotoköpare. Det 

är kul att jobba med dem för de har bra idéer och jag blir inspirerad 

av dem. 

Inspiration hämtar han också, eller kanske till största delen, från 

typografi och konst. I studion står det stora bokstäver lite här och var. 

När han jobbade med grafisk design var ett nöje att sitta och »kerna«, 

det vill säga flytta runt bokstäver så att mellanrummet i bokstäverna 

gjorde att ordet såg perfekt ut. 

– Jag har inte släppt det där med typografi helt – jag har gjort ganska 

många fotojobb där jag har gjort bokstäver och haft med dem i

Vanligtvis ger Daniel sina uppställningar fyra 

olika ljuskällor: en framifrån, en bakifrån och 

en från vänster respektive höger. Till den här 

plåtningen blir det även en ovanifrån. 

Cirka 800 muttrar gick åt för att skapa den 

här bilden till tidningen Plaza Watch, 2008. 


De uppstoppade insekterna köptes i New York för 200 

dollar styck. För Tush Magazine, 2009. 

plåtningarna, berättar Daniel. 

Han bygger dem ofta själv, eller beställer hem dem om de kräver 

för mycket specialutrustning för att tillverka. 

– I måndags plåtade jag för Dior och då hade vi beställt laserskurna 

bokstäver i aluminium, högpolerade och sen förgyllda i riktigt guld. 

Sånt är ju lite svårt att göra själv. 

Favorit-typografin är den från 1960-talet. Typografi som inspirerats 

av Bauhaus och konstruktivism från 1920-talet. Konst som även 

Daniel låter sig inspiereras av. 

– Jag gillar raka linjer och lite asymmetrisk symmetri, som jag brukar 

kalla det. Att det är asymmetriskt, men ändå har någon slags harmoni 

över sig. 

– Med ljussättning kan jag bli inspirerad av film. Eller så sitter jag 

och kollar i magasin för att se hur fotograferna där fotat kosmetikaprodukter 

– vad de har för typ av blänk och så. Det är kul att kolla på. 

med skäRpa 

I studion har ytterligare saker lagts till riggen och den hemliga produkten 

har blivit än hemligare, för att inte säga osynlig. Preview på 

preview tas för att kontrollera den senaste justeringen. Och för att 

hålla koll på helheten. 

– Nu ställer vi skärpan, säger assistent Elin. Det är lite annorlunda 

från att arbeta med småbildskameror så det tar ju lite tid. 

– Ser du om lampan är rak, säger Daniel till Elin som kollar och 

justerar lite. 

De tittar i Capture hur bilden ser ut just nu. 

– Ändra skärpan lite grann, kommenterar Daniel. Blända ner lite. 



Tush Magazine, 2009. 


Vår värld är omringad av Helvetica. BON Magazine, 2007. 

Bilden gjordes till Helveticas 50-års dag. 

jag gillar raka linjer och lite 

asymmetrisk symmetri. att det är 

asymmetriskt, men ändå har någon 

slags harmoni över sig. Daniel Lindh 

Det skruvas på blixtaggregat och flyttas på stativ en bit hit, en bit dit. 

Utan att snava på någon utrustning. 

Försöker du förenkla riggen ibland? 

– Den uppställning som jag använder har jag lärt mig själv så den 

blir ju mindre och mindre desto mer effektiv jag blir och ju mer jag 

vet hur jag ska bygga den. Problemet är att det blir för trångt framför 

kameran så det gäller att hitta kreativa lösningar för att lösa det. 

– De här stängerna är fyra meter långa bara för att stativen ska 

komma så långt bort som möjligt, säger han medan han pekar. Det 

gäller att vara så slimmad som möjligt för att kunna vara flexibel om 

man vill ändra på något. 

Har du lätt för att visualisera det du har i huvudet? 

– Ja, men det handlar mer om att göra saker tills man blir nöjd. I 

stället för att göra något halvdant bara för att det ska gå snabbt. 

Snart är första dagen på uppdraget för Dior över. Än återstår en 

hel del millimeteranpassning för att även den här bilden ska bli så bra 

som möjligt. Det stora sitter i det lilla. 

daniel lindh 

FOTO: JaKOBB DaHLSTRöM 

FOTO: ELIN PaRMHED 

Bor Stockholm, men flyttar till New York i höst som en 

del i kontraktet med hans utländska agentur Management 

and artists. 

Gör Stillebenfotograf. Fotograferat som yrkesfotograf 

sedan 2006. 

kunder Christian Dior, Estée Lauder, Saab, Electrolux, 

Tush, Iittala, Gourmet, Plaza, King, Elle, Let Them Eat 

Cake Magazine med flera. 

utbildning Grafisk design i australien, fotografiskt 

självlärd. 

utrustning Sinar P3, Sinar eVolution 75-bakstycke, 

makroobjektiv, 100mm, 180mm, blixtar och blixtaggregat 

från Broncolor och diverse annan utrustning. 

inspiration Typografi, konst och skulptur. 

Webbsidor www.agentmolly.se, www.managementartists.com, 

www.daniellindh.com

Daniel Lindh - Kamera & Bild

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?