sid 82 |Kamera & Bild

sid 82 | Kamera & Bild

ett självporträtt. Som Combat Camerasoldat bär man cirka 15 kilo utrustning
utöver kamerautrustning.
reportage combat camera
Blicken i sökare
och kikarsikte
Med kameran i den ena handen, och ak5:an i den andra. Hans bilder berättar om
svenska soldaters tillvaro, både utomlands och på hemmaplan. Kamera & Bild träffade
krigsfotografen Johan Lundahl före avresan till Somalias piratfyllda farvatten.
text Björn Skoog & Mårten öhMan foto johan LundahL
Tchad, den 13 juni 2007. Det svenska förbandet td01
har precis fått information från ledningscentralen att
drygt 2 000 rebeller har styrt kursen rakt mot deras
postering. Rebellerna är fullt beväpnade med automatvapen
och färdas snabbt i sina pickups.
– Vid ett sånt tillfälle går pulsen upp, man blir taggad och
börjar fokusera på vad man skall göra. Man tänker, fan, det
kanske är nu det smäller på allvar, säger Johan Lundahl,
stillbildsfotograf vid försvarsmaktens bildenhet Combat
Camera.
Bland de svenska soldaterna blir spänningen påtaglig. I
all hast ses vapnen över och torkas av. Allt måste vara i ordning
vid händelse av strid, och den här gången kan det vara
på allvar. Vid en situation som denna har Johan Lundahl
två uppgifter. Som stridande fotograf har han bokstavligen
ak5:an på ena axeln, och sin Canon eos 1d mark iii på
den andra.
Efter några timmars ovisshet och höjd säkerhetsberedskap
kan den svenska styrkan andas ut för den här gången.
En snabb blick i kamerans display avslöjar dock att Johan
Lundahl lyckats fånga hela händelseförloppet.
– Min uppgift är att hela tiden berätta om människorna
och hur situationen är. Det är viktigt att komma ihåg att
jag inte är där i första hand för att dokumentera miljö eller
lokalbefolkningen. Det är den svenska insatsen som är mitt
huvudmål.
Lämnade tidningsvärlden
Sedan 2007 har Johan Lundahl, 35 år, ingått i Combat
Camera. Men när han gjorde värnplikten för 14 år sedan var
en karriär inom det militära inte något han kunde föreställa
sig. I stället utbildade han sig till journalist och fotograf på
folkhögskola, och var under fem år anställd vid Dalarnas
Tidning.
Vi träffar honom i Göteborg, och från stenkajen på militärförläggningen
amf 1 erbjuds en mäktig vy över staden
där Johan Lundahl har sin familj och många av sina vänner.
Därför är det inte så konstigt att han väljer att spendera
några av sina sista dagar här, före den stundande avresan på
mission till det pirathärjade Somalia. De långa och farliga
resorna kan vara påfrestande, men Johan Lundahl tvekade
inte att byta bort den trygga redaktionstillvaron.
– Jag kände att det var dags för mig att byta spår, och min
tjej, som då hade flyttat till Stockholm, såg en annons och
tipsade mig.
Under sitt yrkesverksamma liv som fotograf på bland
annat Dalarnas Tidning arbetade Johan Lundahl mycket
med längre reportage, bland annat om flyktingar och deras
utsatta situation. Ett intresse för människor och deras öden
är en av de bidragande orsakerna till att jobbet på Combat
Camera känns meningsfullt och viktigt.
«den här bilden tog jag
i Kosovo. Jag var där
för att dokumentera
verksamheten och samarbetet
mellan de olika
nationerna på plats. I
jobbet som specialist på
Combat Camera får man
åka många olika typer av
fordon och det är alltid
en utmaning hur man
ska fotografera i dessa
miljöer. Vid detta fototillfälle
genomför vi en
taktisk flygövning, vilket
innebär många skarpa
svängar på låg höjd.»
reportage | Combat Camera | sid 83

Även människorna som lever i de länder där de svenska soldaterna jobbar
hamnar på bild. Den här bilden är tagen i Tchad och visar två soldater som
samverkar med några lokala chaufförer.
– Jag ville lära mig mer om den miljö som flyktingar kommer
ifrån. Det var ett svart hål som behövde fyllas för mig.
en ny kompetens
Combat Camera-enheten vid Försvaret inrättades på försök
under 2007, och projektet blev en korsbefruktning där
erfarna yrkesfotografer och kunniga militärer möttes och
lärde av varandra.
– Det var enormt givande. Inom militären har det länge
funnits en dokumentaristisk tradition, där man haft hela
den där grejen med flygfoton och underättelsefotografering.
Men samtidigt saknades kompetens om vad man verkligen
kan göra med bilder. Mitt sätt att berätta med kameran var
en kunskap som inte fanns inom försvarsmakten.
Johan Lundahl berättar hur det nya arbetssättet möttes
med entusiasm inom försvarsmakten.
– I Sverige sitter chefer och fattar en massa beslut om
svenska militärer som är på uppdrag i olika delar av världen.
Men alla vet inte hur det känns att vara där, hur varmt det
är, hur svettigt det är. När jag visar dem mina bildspel och
reportage, får de en ökad insikt om situationen på plats.
Från civilt håll har dock flera kritiska röster höjts mot
Combat Camera. Ett av huvudargumenten har varit att
man riskerar att få bristande objektivitet i rapporteringen
från konfliktzoner. Även om Johan Lundahl ibland kan
känna en frustration över att den kritik som riktats mot
Combat Camera är oinitierad, har han en förståelse för
grundproblematiken.
– Jag tror det har att göra med att jag kommer från en
journalistbakgrund, och har många vänner som fortfarande
sid 84 | Kamera & Bild
« Allt måste vara i ordning vid händelse
av strid, och den här gången kan det vara på
allvar. Vid en situation som denna har Johan
Lundahl två uppgifter. Som stridande fotograf
har han bokstavligen ak5:an på ena axeln, och
sin Canon Eos 1d Mark iii på den andra.»
arbetar inom den världen. Vi diskuterar ofta frågor som
rör objektivitet och jag tycker att det är oerhört viktigt att
diskussionen förs.
Johan Lundahl menar också att det är positivt att media
håller ett öga på försvarsmakten och hjälper dem att lyfta
fram frågor som de kan förbättra. Vidare påpekar han att
Combat Camera också fått mycket kritik internt och tillägger
att detta är en naturlig konsekvens av att han arbetar i
en organisation med ett högt säkerhetstänkande.
övningen gav resultat
Innan Combat Camera var redo för sina första uppdrag
väntade månader av hård träning för enheten. Att koordinera
militära och dokumentära uppgifter kräver minutiös övning.
Men deras vitt skilda arbetsuppgifter ställer också höga krav

en soldat som försöker uppehålla
en grupp barn för att de inte ska
gå för nära militärfordonen.
reportage | Johan Marklund | sid 85

Sandstorm i Tchad. Ett makalöst, storslaget och bitvis extremt väderfenomen
som Johan Lundahl fotograferade i Tchad. Fem minuter
efter bilden (som består av fem bilder ihopsatta i ps) togs befann
Johans sig mitt i stormen.
på kompetens i strid. Rollen att skydda sina kamrater är
alltid överordnad fotograferandet. Dessutom har enheten
fått utbildning på statens kriminaltekniska laboratorium.
– Vi skall vara förberedda på att kunna dokumentera eventuella
brott mot mänskliga rättigheter. Om vi skulle träffa på
massgravar eller liknande, är det viktigt att veta hur man tar
bilder som håller vid en rättegång, berättar Johan Lundahl.
Den långa träningsperioden utmynnade slutligen i medverkan
vid en svensk mission till Tchad under sommaren
2008. Målet för de svenska soldaterna var att säkra hjälporganisationernas
arbete med flyktingar från konflikten i
Darfur. Omgående fick enheten ett kvitto på att de minutiösa
förberedelserna var värda allt slit.
– Jag minns första natten ute på savannen. Solen gick ner
snabbt, och en vacker stjärnhimmel bredde ut sig över oss.
Jag kopplade upp min satellitsändare och tänkte att här
sitter jag ute i mörkaste Afrika. Jag började dra över mina
bilder hem till Sverige. När den sista bilden var skickad var
det med stor tillfredsställelse som jag kröp ner i sovsäcken
under den bara himlen.
I den utsatta situationen som det innebär att befinna sig i
ett främmande land, med en överhängande hotbild, uppstår
det en speciell vänskap soldaterna emellan. Den långa tiden
nära inpå varandra skapar dessutom perfekta förutsättningar
sid 86 | Kamera & Bild
för initierade fotoreportage.
– Det är ett privilegium att kunna jobba under sådana
förutsättningar. Tid är avgörande för reportagefotografen.
När man först kommer på plats, är man en turist. Men
efter två månader är det inte någon som bryr sig om att jag
är med. De slappnar av och tänker inte på att jag tar mina
bilder. Då blir det bra.
Under vårt samtal plockar Johan Lundahl fram sin mobiltelefon
ur fickan och visar en kort informationsfilm som
en av kollegorna gjort. I vit text mot svart bakgrund inleds
showreelen med en uppmaning från den legendariske krigsfotografen
Robert Capa: «If your pictures aren’t good enough,
you’re not close enough».
– Det är så sant, det där. För att kunna ta bra bilder, så
måste man inte bara gå nära sina objekt fysiskt, man måste
också lära känna dem, menar Johan Lundahl.
ett knäckt objektiv
På frågan om vad som krävs av den som funderar på att
bli stridande krigsfotograf, svarar Johan Lundahl efter en
stunds fundering:
– Hängivenhet. Det är ett jobb som ger så oerhört mycket,
men man måste inse att man får offra saker, både fysiskt
och psykiskt.

Och alla dagar på jobbet är inte bara kamratskap, exotiska
platser och fantastiska fotomöjligheter. Vid ett tillfälle under
uppdraget i Tchad fick Johan Lundahl order om att ta sig
över till Kamerun för att dokumentera när svenska båtar
med material lastades om i hamnen.
– I tullen krävde de att jag skulle lägga kameran på rullbandet
till en scanningsapparat. Motvilligt gick jag med på
det, men strax därpå upptäcker jag att det inte finns något
bord på andra sidan, som tar emot föremålet. I stället hör
jag ett krasch. Objektivet för 2000 euro är totalt knäckt och
när jag kräver ersättning kan tulltjänstemannen plötsligt
inte tala varken engelska eller franska längre.
Med hjälp av klister och tejp lyckas Johan Lundahl fixera
zoomobjektivet så att det åtminstone kan ta bilder på fast
brännvidd. Något som inte Canons servicecenter såg med
blida ögon på senare. Men i jobbet som stridsfotograf måste
man kunna lösa alla situationer som uppstår.
– När vi efter mycket om och men kommer till målet, visar
det sig att det råder totalt fotoförbud i hamnen, säger Johan
Lundahl och suckar vid minnet.
Varsam efterbearbetning
Att ta bilderna i de extrema situationerna är en sak. Johan
Lundahl upplever till och med att kameran kan bli ett slags
« Vi skall vara förberedda på att kunna
dokumentera eventuella brott mot mänskliga
rättigheter. Om vi skulle träffa på massgravar
eller liknande, är det viktigt att veta hur man
tar bilder som håller vid en rättegång.»
skydd mot stressen och det hemska som han ser. Det är när
man kommer hem med sitt material som man inser vad
det är man fångat på bild. I urvalet och efterbearbetningen
krävs det att man noga förhåller sig till vedertagna fotojournalistiska
principer.
– Retuschering är en big no-no, det finns bara inte. Men
sen är det alltid en jävligt tunn photoshoplinje man går på. Vi
har en diskussion i Combat Camera, att någon photoshoppar
för mycket, och andra inte alls. Det viktigaste här är att
vara tydlig och berätta vad man gjort, och att diskussionen
hela tiden fortgår.
reportage | Combat Camera | sid 87

« I Sverige sitter chefer och fattar en massa
beslut om svenska militärer som är på uppdrag
i olika delar av världen. Men alla vet inte hur det
känns att vara där, hur varmt det är, hur svettigt det
är. När jag visar dem mina bildspel och reportage,
får de en ökad insikt om situationen på plats.»
sid 88 | Kamera & Bild
Johan Lundahl visar den fotobok som blev resultatet av den
förra missionen i Tchad. En av bilderna visar en sandstorm
som är på väg att dra in över militärbasen.
– Den här bilden, exempelvis, är hopstichad av fem höjdarbilder
som jag tog med mitt 16-35. Är det ok? Jag menar,
det var så stormen såg ut, men kameran klarade inte av att
fånga det med bara en bild.
I grund och botten menar Johan Lundahl att man får lita
på sin magkänsla, sitt samvete och helt enkelt fråga sig om
bilden är sann: Speglar den färdiga bilden det som han och
soldaterna upplevt, då är det ok.
Ett annat nyckelbegrepp som ofta tagits upp i debatten om
Combat Camera är lojalitet. Johan Lundahl understryker
att det hela tiden är viktigt för honom att veta att han är
anställd av försvaret, som i sin tur är en statlig organisation
som arbetar för att upprätthålla demokratiska värderingar
och värna om offentlighetsprincipen.
Vidare menar han att han aldrig skulle tveka att rapportera
ifall han skulle komma att dokumentera övergrepp, begångna
av svenska soldater utomlands.
– Jag upplever att det finns bra utrymme att komma fram
med sådana saker, om det skulle ske. Men man skall komma
ihåg att jag som fotograf inte är ensam i detta, och det finns
vägar hur det skall hanteras internt.
det svåraste jobbet
Förutom arbetet utomlands vid svenska insatser jobbar
Combat Camera med att framställa allt det bildmaterial
som försvarsmakten har behov av. Det kan handla om allt
från bilder till hemsidor och undervisningsmaterial, till att
dokumentera ceremonier och händelser på hemmaplan.
Och ibland kan det vara denna typ av uppdrag som är de
allra svåraste känslomässigt.
För några år sedan kraschade två militärhelikoptrar utanför
Ryd i Småland. Fyra unga män omkom i olyckan, och
Johan Lundahl fick i uppdrag att fotografera hela den uppmärksammade
begravningsceremonin i Amiralitetskyrkan
i Karlskrona.
– Jag minns att jag stod där och fotograferade de fyra kistorna
med baskrar och svenska flaggor på. Jag hade fotograferat
begravningar tidigare, men när det var fyra kollegor,
då tog det en på ett annat sätt. Det kändes som om det
var min egen brorsa som låg där. Men fortfarande var jag
tvungen att behålla min professionalitet. Då fick man bita
ihop tänderna så de nästan sprack.
en ny roll
Den förestående resan till Somalia innebär att Johan Lundahl
kommer att vara borta från familj och vänner i två och en
halv månads tid. Uppdraget, att dokumentera det svenska
arbetet med att eskortera konvojer utanför Somalias kust,
är påfrestande men även hemkomst från utlandstjänst kan
vara problemfyllt. Att gå från spänningsfylld gemenskap
utomlands till blöjbyten, vardagsstress och att handla mellanmjölk,
är inte alltid enkelt.
Försvarsmakten erbjuder därför hemkomstsamtal, och
det finns faktiskt de som mår dåligt när de kommer hem.
De känner sig ensamma och saknar gemenskapen. Själv
har Johan Lundahl aldrig upplevt återanpassningen som
ett problem, men hur han kommer att reagera denna gång
vet han inte. Förhållandena på hemmaplan har nämligen
ändrats sedan den förra resan.
– Det som är dominerande nu är att jag tänker på min dotter,
som är 10 månader. Hemlängtan får därmed ett annat
perspektiv, och dessutom drabbas man av dåligt samvete.
Den här resan är på sätt och vis ett test, se hur man klarar
att vara borta nu när man har familj.
När han kommer tillbaka från Somalia skall Johan Lundahl
vara pappaledig i sex månader, och ta igen tiden borta från
familjen. Att lämna Combat Camera har han i dagsläget
inga planer på. Det finns fortfarande allt för många bilder
och berättelser som förtjänar att lyftas fram. ■
Combat Camera
enheten Combat Camera (swcomcam)
grundades 2007 och har till uppdrag att
dokumentera försvarsmaktens arbete.
Combat Camera består av fyra stillbildsfotografer,
fem videofotografer och en
chef. Samtliga specialister har utbildning
och förmåga att sköta varandras jobb.
Dessutom har Combat Camera förmåga
att producera 3d-grafik, trycksaker samt
text.
Combat Camera har tidigare löst
uppgifter och dokumenterat försvarsmaktens
verksamhet i Afghanistan, tchad
och Kosovo. enheten har även följt och
dokumenterat soldater och sjömän på
övningar, allt från toppen av Kebnekaise
till ubåtar i Östersjön.

hms Stockholm en tidig morgon på Östersjön under slutövningarna inför mission utanför Somalias
kust. Det är ett nytt uppdrag, nya människor och en helt ny plattform att arbeta på.
«under två veckor dokumenterade jag samtidigt som jag deltog i en utbildning i att köra
terrängfordon. Jag lärde känna en del av soldaterna mycket bra eftersom jag var med
om samma strapatser som dem.»
reportage | Johan Marklund | sid 89