4 - Femte Statsmakten

FS
en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet
”... det fria ordet kan
inte undvika farliga områden.
Yttrandefrihetens gränser
måste försvaras och utökas av
journalister. Annars blir världen
tyst.”
- Martin Schibbye
nummer 04 2012 : fångenskap
tema: fångenskap
”Stora hysh hysh -
Det Sverige som satte
journalister i fängelse” 04
jmk
”Pubmästeriets nya
ansikte”
krönika
12
”En sann inspirationskälla”
09
femtestatsmakten #3

femte
statsmakten
www.femtestatsmakten.se
4#2012
femtestatsmakten #3
#3
#4
#6
#8
#9
#9
#10
#12
#13
#14
#15
Ledare “Vi kan förändra världen”
Annica Ögren
Tema: Fångenskap “Stora hysh hysh”
Ellinor Eriksson
Tema: Fångenskap “Vi har ett ansvar“
Jennifer de Waard och Annica Ögren
Tema: Fångenskap “Fängslad i elva år“
Sara Fröhling Lind
Krönika: Som Lotta på Bråkmakargatan
Jennifer de Waard
Krönika: En sann inspirationskälla
Madeleine Dahlström
Nya kåren på JMK
Emmi Omhav
Pubmästeriets nya ansikte
Malin Hansson
Redaktion Dolph på Radio JMK
Gustav Kilander
Antagningsprovet till JP försvinner
Anna Björklund
JMK TV - Att drömma stort
Frida Eriksson
femte
statsmakten
#3/2012
Ansvarig utgivare
Annica Ögren
Chefredaktör
Annica Ögren
annica.ogren@femtestatsmakten.se
Vice chefredaktör
Jennifer de Waard
jennifer.dewaard@femtestatsmakten.se
Textredaktör
Malin Hansson
malin.hansson@femtestatsmakten.se
Sara Fröhling Lind
sara.frohlinglind@femtestatsmakten.se
Bildredaktör
Hanna Langenfelt
hanna.langenfelt@femtestatsmakten.se
Redigeringschef
Annica Ögren
Skribenter
Ellinor Eriksson, Frida Eriksson
Gustav Kilander, Malin Hansson
Sara Fröhling Lind, Jennifer de
Waard, Annica Ögren
Redigerare
Simon Lundberg
Korrektur
David Heyman, Jennifer de Waard
Fotografer
Frida Eriksson, Eva Wikdahl, Malin
Hansson, Annica Ögren
Omslagsbild
Martin Schibbye och Johan Persson
Foto
Magnus Laupa, Kontinent
Vi kan förändra världen
Ledare
Sedan jag var liten har jag haft en dröm om att kunna
förändra världen. Ena dagen kunde jag cykla jag runt i området där
jag bodde och hjälpa diverse insekter på fötter igen som hamnat på
rygg, med benen sprattlandes i vinden. En annan dag kunde jag sitta
i en skogsdunge och blanda nya mediciner
till läkemedelsbranschen av barr, stensöta,
jord och vatten. Det var enkelt, jag visste vad
världen behövde.
Nu är det 20 år sen. Jag hade äntligen
börjat studera journalistik, hade börjat känna
adrenalinet pumpa i kroppen av tanken att få
ut mitt ord, min story till folket. Tills jag fick
höra att världen är en alldeles för komplicerad
plats, att den inte går att förändra. Ändå
fortsätter jag att fråga, varför?
Sen hittade jag mitt svar. Jag vet att jag inte
kan förändra krig till fred, men det handlar
om att vilja göra något, att våga göra något
och att börja någonstans. Det handlar om att
försvara yttrandefriheten och göra demokrati.
I mitt första nummer som chefredaktör efter Mika Wallgren,
är jag därför stolt att få presentera numret som bland annat tar upp
temat ”fångenskap”. Vi skriver om frihetskämpar och journalister som
vet vad det innebär att vara berövad sin yttrandefrihet, som själva suttit
bakom galler för yttrandefriheten, och för demokratin. Är du den
som brinner för yrket journalist är det här numret för dig.
Låt fingrarna börja klia!
Annica Ögren, Chefredaktör
femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat
innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för
journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar
som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan
2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig
journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.
femtestatsmakten #3

Stora hysch
“Det Sverige som
Tänk dig att bli gripen i gryningen. Tänk automatvapen,
skottsäkra västar och walkie-talkies. Förvånad måste du lämna din varma säng för en skitig
Volvo och förvånad kan du konstatera att chauffören pratar svenska. Din första tanke, att det var
Kriget som kommit, verkar inte stämma. Nu sätts du i förhörsrum. Man slänger fram en bunt
tidningar: ”var det du som skrev artiklarna?”
Text: Ellinor Eriksson
Det här händer i ett annat
Sverige. På teven har ett kallt
krig genomlidit några brännande
febertoppar. Konflikter i stora vida
världen ynglar av sig och simmar
upp i våra fikarum och på våra
ledarsidor. För en ny generation
idealister är Svenska Dagbladet och
Dagens Nyheter inte något annat än
överhetens språkrör, och överheten
är ondskefull. Död och lidande i Vietnam
och Palestina har visat att det
är nu allt skulle kunna gå åt helvete,
eller så skulle allt kunna förändras
till det bättre.
Jan Guillou har beskrivit sig
själv i början av sjuttiotalet som
en ”vanlig, måttligt långhårig
femtestatsmakten #4
extremist”. Han jobbade på den
nystartade tidskriften Folket i Bild/
Kulturfront, där han lärde känna
jämnårige Peter Bratt. Förutom
att de båda tillhörde de ”borgarbarn
som ryckts med” hade Bratt
och Guillou någonting mer unikt
gemensamt: ett hum om att hemlig
åsiktsregistrering förekom i syfte
att spåra kommunister i Sverige.
De anade att ett sådant avslöjande
skulle innebära deras genombrott
och livsverk. Vad de aldrig kunnat
ana, trots detta splittrade Kalla
Krigs-Sverige, var att avslöjandet
skulle innebära en fängelsedom
– mot dem själva.Bratts källa
hette Håkan Isaksson. De kände
varandra sedan värnplikten. Nu
hysch
satte journalister i fängelse”
hade Isaksson börjat antyda att han
jobbade för någon form av underrättelsetjänst,
något Bratt till en början
avfärdade som skrytsamt påhitt men
så småningom börjat intressera sig
för. Det var uppenbart att underrättelsetjänsten
var hemlig; Isaksson
kallade den ”Stora Hysch-hysch”.
När Isaksson förlorade jobbet
såg Bratt och Guillou sin chans. Bratt
bjöd hem Isaksson, och Guillou
råkade ha vägarna förbi utrustad
med åtta flaskor vin. En något
fryntlig Isaksson började släppa på
hemligheter om Informationsby
rån, IB, och gjorde sig därigenom,
även han, skyldig till brott. När IB,
med giftigt ordval och strategisk
långsamhet, ställts i ljuset i form
av artiklar i Folket i Bild/Kulturfront
samt en bok skriven av
Bratt ensam – för ja, journalistduons
vänskap hade redan börjat
knaka i fogarna – märkte Bratt
och Guillou att rättsliga efterforskningar
verkade riktas mindre
mot skandalen och mer mot själva
avslöjandet av skandalen. Från
vänsterhåll höjdes ett varningens
finger: maktens förtryck kommer
inte att tolerera detta! Akta
er! En sådan röst viftade Guillou
bort på ett studentmöte i Lund
den 8 november 1973 med att herregud,
vi lever i Sverige, här råder
tryckfrihet, vad vi har gjort strider
inte mot någon lag. Det skulle
han få äta upp nästa morgon, när
han, Bratt och Isaksson häktades.
Åklagaren yrkade på omkring
tioåriga fängelsestraff för spioneri.
”Fattar ni inte att ryssarna hade
Tema
kunnat läsa?” löd förklaringen. Bratt
har beskrivit hur han hann börja
räkna på fingrarna, tio år, om tio år,
hur gammal är jag då, innan en vakt
viskade åt honom att stora demonstationer
moatsatte sig anklagelserna.
Säkert tio tusen människor hade tagit
sig ut på gatorna. Då stod det klart att
de tio åren var en omöjlighet; domen
stannade vid ett till fyra. Bratt och
Isaksson avtjänade ett år vardera och
Guillou, efter en nådeansökan, tio
månader. De släpptes som ovänner,
och riktar än i dag bittra anklagelser
mot varandra avseende lögn och
allmän obetänksamhet, alltmedan
det Sverige som satte journalister i
fängelse verkar bli ett allt mer avlägset
land. Eller bara mer bortglömt?
femtestatsmakten #5

”Vi har
ett ansvar”
Efter 14 månader i det ökända Kalityfängelset i Etiopien blev
journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson till slut
frisläppta, en nyhet som inte lämnade någon oberörd. Trots
deras helvete i fängelset, och alla blandade känslor här hemma,
är de mer taggade än någonsin. Det handlar om att försvara
journalistiken, pressfriheten och det fria ordet.
Text: Jennifer de Waard och Annica Ögren
Foto: Magnus Kaupa, Kontinent
Efter att ha tagit sig över gränsen
till Etiopen från Somalia
tillsammans med Ogadens gerilla
ONLF, blev de upptäcka av den etiopiska
regimen som öppnade
automateld. ONLF besvarade inte
elden utan flydde istället, medan
Johan Persson och Martin Schibbye,
träffade av två av kulorna, stod kvar
med händerna i vädret. Det var
natten den 30 juni de blev gripna
där, mitt ute i öknen i Ogadens
område, mitt i oljelandskapen. Trots
att de blev utsatta för både skenavrättningar
och totyrlik behandling,
lyckades de förhandla sig rätten till
sina liv, men inte rätten till frihet.
De spenderade 438 dagar i Kality-
femtestatsmakten #6
fängelset i Etiopien, innan de benådades
och kunde återvända till Sverige.
- Stater försöker alltid sätta upp
gränser och stänga områden där de
inte vill ha insyn, förklarar Schibbye.
Men det fria ordet kan inte undvika
farliga områden. Yttrandefrihetens
gränser måste försvaras och utökas
av journalister. Annars blir världen
tyst.
För alla oss som aldrig fått erfara
hur det känns att bli frihetsberövad
och att sakta men säkert
komma tillbaka till vardagen medan
hela världen ser på, lämnas stort
utrymme för spekulationer. När
Femte Statsmakten hade möjlighet att
komma i kontakt med två av de just nu
mest synliga personerna i svensk media,
sökte vi svar som kunde förvandla
spekulationer till djupare förståelse.
Har tiden i fångenskap lämnat märkbara
spår? Vad betyder det här för
journalistiken och det fria ordet?
-Rent journalistiskt har vi nu verktyg
som är rätt unika, säger Schibbye. En
egenupplevd förståelse för
villkoren hos några av världens mest
utsatta människor. Vi är bättre
journalister nu efter att ha levt i
nstängda och varit berövade vår
yttrandefrihet förstår vi människor
bättre som vi tidigare intervjuat.
De är överens om de har genomlevt 14
månader av rent helvete, som även
satt sina spår här hemma, men att
de samtidigt skaffat sig erfarenheter
som de aldrig skulle vilja vara utan.
Persson och Schibbye åkte till
Etiopien med tanken att de skulle
finna en historia om utländska
oljebolag i området, om deras påverkan
på befolkningen och på konflikten
om självständighet som pågår i
Ogaden mellan etiopiska regeringen
och ONLF gerillan. Men istället kom
de hem med en helt annan.
- Vi misslyckades med reportaget
och har hamnat där vi har hamnat.
Hade vi kommit hem med ett
reportage hade det aldrig fått samma
genomslagskraft. Vi har ett ansvar att
göra något vettigt av det. Men inget
reportage är värt att dö för, det tyckte
vi redan innan.
Planerna för framtiden är att
aktivt jobba med att stärka skyddet
för journalister i konfliktområden
genom att delta i en FN konferens i
Wien i november och genom att lyfta
situationen för de hotade etiopiska
journalister som lever i exil i Sverige.
De jobbar även med att skriva en
bok med syftet att göra 14 månaders
rent helvete till bra journalistik. Att
berätta om deras och deras medfångars
historia.
Tema
Martin Schibbye och Johan Persson är tillbaka på svensk mark efter 14 månader i Kalityfängelset.
Under tiden de satt inspärrade i
Etiopien visade människor runt om i
Sverige sitt fulla stöd. Alla brev som
skickades till anhöriga förvarade
Schibbyes fru Linnea omsorgsfullt i
en skokartong. Något de kände oerhörd
glädje över att få ta del av när de
kom hem. På Perssons och Schibbyes
gemensamma blogg citerar de även
många utav dessa brev. Bemötandet
från allmänheten har varit överväldigande
och värmande. ”… På Konsum
får vi kramar av tanter och glada tillrop
av kassörskor. Vart vi än går möts
vi av leenden, glädje och respekt”,
skriver de.
femtestatsmakten #7

Fängslad
- i elva år
I september 2001 fängslades den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak för sitt engagemang
i oberoende journalistik. Eritreas regering har nu slutat besvara frågor om Isaak och Sveriges
regering blir allt tystare.
Text: Sara Fröhling Lind
dawit isaak föds den 27 oktober 1964 i Eritreas
huvudstad Asmara. Till Sverige kommer han 1987 och
bosätter sig i Lerum. 1992 får Isaak svenskt medborgarskap,
men behåller sitt eritreanska. När Eritrea efter krig
når självständighet åker Isaak, som förespråkar demokrati,
tillbaka till hemlandet för att arbeta som journalist på den
oberoende tidningen Setit.
Då konflikten med Etiopen blossar upp flyttar han till
Sverige igen för att sätta sin familj i säkerhet. Isaak fortsätter
åka till Eritrea i sitt arbete för Setit. Efter att Isaak, tillsammans
med andra ledande journalister, publicerat krav på
demokratiska reformer, fängslas han den 23 september 2001.
lever han? Dawit Isaak tas till Kharsellifängelset i
Asmara, utan rättegång. Något han fortfarande inte fått rätt
till. Livstecknen har sedan dess varit få. I november 2005
kommer uppgifter om att Isaak blivit frigiven. Något som
visar sig varit permission för en sjukhusvistelse. Han blir,
efter tre dagar, åter gripen och förs till det fruktade fängelset
Eiraeiro. Sedan dess har det varit tyst. I fjol kom beskedet att
Dawit Isaak skulle vara död. Något som inte kunnat bekräftas,
och Reportrar utan gränser betraktar honom som vid liv.
femtestatsmakten #8
När frågan ställs till den eritreanske presidenten Isaias Afewerki
får man ett defensivt svar.
-Den frågan ställs varje gång en svensk journalist kommer
hit, och den förtjänar inte längre mitt svar. Vi har annat att
göra.
Det kan tyckas att Sveriges regering inte gjort tillräckligt
för att få Dawit Isaak frisläppt. Framför allt om man jämför
med de nyligen frisläppta journalisterna Martin Schibbye
och Johan Persson.
Detta dementeras av regeringen som säger sig använda sig
av en så kallad tyst diplomati: avstå från att ställa högljudda
krav.
–Dawit Isaak är ett svårt fall som kräver uthållighet och
diplomati på många nivåer, säger Carl Bildt till Ekot.
Samma strategi användes enligt regeringen för att få Shibbye
och Persson frisläppta.
–Vi tycker att regeringen ska fortsätta som de gör. Det har
hjälpt Martin och Johan, säger Isaaks dotter Betlehem Isaak
till SvD.
Trots den ovissa situationen lever hoppet kvar.
–Det är alla insatser som görs som håller Dawit vid liv, säger
hans bror Esayas Isaak.
Text: Jennifer de Waard
på
Bråkmakargatan
Som Lotta
Min faMilj förstod sig inte på mig. Jag var en rebell,
ett svart får som mer än gärna strövade bort från flocken
för att prova saker och ting på egen hand. ”Som Lotta på
bråkmakargatan” sa min käre far häromdagen. Jag log och
kände mig oerhört stolt. För Lotta var något utöver det
vanliga. En vithårig liten toka med spinkiga ben och söta
klänningar som alltid simmade mot strömmen. Jag
kommer så väl ihåg hur jag bet på nagelbanden när hon
stal sin systers cykel och trampade ned för backen för att
bevisa att hon visst kunde cykla utan stödhjul. Hur jag
grät när hon stod där på gödselhögen i regnet,
övertygad om att hon skulle växa sig större. Det gjorde
hon naturligtvis inte, men det var inte viktigt. Det viktiga
var att hon kämpade för det hon trodde på, tills blod och
tårar sprutade.
att en del personer har en sådan viljestyrka och
passion till att vilja skapa eller förändra någonting
kommer nog aldrig att sluta fascinera mig. Att de här
personerna är helt utomordentliga i det de åstadkommer.
Aung San Suu Kyi är en sådan person som får mig att hänföras
över vad hon har kämpat för samtidigt som hon i sin
kamp har varit tvungen att offra så mycket. Det som Suu
Kyi har kämpat för i Burma och för sitt folk är något som
jag alltid har tagit för givet här i Sverige, som fri vilja, fri
demokrati och lagar som upprätthåller samhället. Jag
är fri, jag har friheten att yttra mig, jag har friheten att
välja, jag har friheten att vara jag.
Suu Kyis liv får mig att tänka efter vad det är jag själv
har presterat och kan vara nöjd med. Det första jag kommer
att tänka på är det fantastiska kapet jag gjorde när jag
hittade en Mauro Grifoni klänning på 70 % rea eller att
jag känner mig stolt över att jag kan briljera i tävlingar
som sällskapsspelet Bezzerwizzer, som den extremt tävlingsinriktade
människan jag är.
Krönika
lotta var en superhjältinna. Ett fenomen som tillsammans
med Hulken och Spindelmannen utgjorde den
absoluta eliten. Varje avsnitt präglades av ständigt pågående
kamper och hennes motvillighet att ge upp. För oss
vanliga dödliga gäller det däremot att välja sina strider.
Strider där vi orkar gå all-in och göra något för oss själva
eller vår omgivning. Just nu sitter det ett gäng journalister
i ett litet avskilt rum någonstans i Tunisien, med tomma
magar som skriker efter mat. De hungerstrejkar för yttrandefriheten,
för att kommande generationer inte ska behöva
leva i tystnad på samma sätt som de själva har fått göra.
Trots riskerna så vägrar de att ge upp, för de vet att det här
är det enda sättet de kan göra sig hörda. ”Lite väl extremt”
tänker kanske vissa. ”Som Lotta på bråkmakargatan” tänker
jag.
En sann inspirationskälla
Text: Madelenie Dahlström
För tävlingsinriktad det är jag. Men den sidan står och balanserar
med en lathet, vilket i en del fall gör mig en aning
oengagerad men som jag lite fint skyller på min placering
i syskonskaran då jag är yngst. Vilket inom utvecklingspsykologin
menar att man som yngsta syskon har en
tendens att glida lite på en räkmacka. Suu Kyi är visserligen
yngst bland sina syskon med men å andra sidan har jag inte
haft en pappa som var en ledande frihetskämpe och
befriade Burma från det Brittiska kolonialstyret och fader
till det moderna Burma.
Mina prestationer går inte riktigt att jämföra med Suu
Kyis, men det är jag inte ensam om för det är det få människor
som kan. För många är det självklart vad man vill, för
vissa tar det lite tid att hitta det där man är villig att kämpa
för, en hjärtefråga man brinner för och är beredd att göra
uppoffringar för, och andra är helt enkelt bara nöjda. För
den som står själv bevisar Aung San Suu Kyi att den lilla
människan kan göra skillnad, förändra och förbättra och
hon inspirerar mig till att kämpa för de individuella mål jag
har nu som jag vill uppnå.
femtestatsmakten #9

Nya
Kåren på JMK är ett mycket viktigt organ på skolan
som gör en massa bra jobb å studenternas vägnar. Det är
hit du ska vända dig om du har åsikter, tips eller alternativt
frågor som handlar om skolan eller din utbildning.
Här kan du till exempel få reda på vilka dina rättigheter
är som student. Utöver de mer tunga frågorna tar kåren
även hand om sådant som PUB-kvällar och andra sociala
sammankomster här på JMK.
Jag frågade kårsekretararen Lovisa varför hon
bestämde sig för att gå med i kåren.
-Jag började på JMK denna höst, så jag är helt ny i Stockholm.
Jag gick med för att det är en möjlighet att lära känna
människor och göra något vettigt med tiden då man
inte studerar. Hon poängterar att man som medlem inte
femtestatsmakten #10
kåren
I detta nya nummer vill vi passa på att välkomna de nya kårmedlemmarna! Ordförande Mico
Gujic, vice ordförande Helle Andresen Pettersson, aktivitetskoordinator & kassör Kristine
Ridiko och sekreterare Lovisa Larsson.
Text: Emmi Omhav, Foto: Annica Ögren
Studentkåren vid JMK
Karlavägen 104 (plan 4)
115 26 Stockholm
Telefon: 08- 16 34 33
Öppettider hittar du på kårens hemsida
www.jmkstudent.se
På hemsidan finner du även information om de olika medlemskapen,
och om de olika kårmedlemmarnas arbetsområden.
bara får Studentkortet utan även möjligheten att medverka
i aktiviteter som JMK Radio, TV, Tidning, Junited och
tidigare nämnda andra aktiviteter.
Lovisa passar även på att tipsa alla som är intresserade
av att veta mer om kåren att det den
24/10 kommer att hållas att styrelsemöte. - där presenterar
vi poster som är fritt fram att söka till. Alla är välkomna
att komma förbi, ta lite fika och gå med!
Sammanfattningsvis finns kåren helt enkelt till för
alla er elever under hela er studietid.
Att få er studenter att trivas menar Lovisa är kårens främsta
uppgift.
JMK
på JMK
femtestatsmakten #11

Pubmästeriets nya ansikte
Inför höstterminen har vi på JMK fått ett gäng nya eldsjälar till som kämpar mellan sina studier
för att ge oss studenter några festliga pauser i allt pluggande. Kristine Ridiko heter den nya
pubmästarinnan och hon ser fram emot att fylla höstens pubkvällar med nya och roliga upplevelser
som bland annat beerpong och after school pubar.
femtestatsmakten #12
Text och Foto: Malin Hansson
Kristine går media- och kommunikationsvetenskapens
B-termin och är förutom nybliven pubmästarinna
även kassör och aktivitetskordinator på kåren. Att ta
över som pubmästarinna ser Kristine som en rolig
uppgift eftersom hon var med i pubmästeriet under
vårterminen vilket hon tyckte var riktigt roligt. Hon har
också fått några nya medarbetare.
–Nu är vi sex nya personer i pubmästeriet. Det är med
killar också, vilket det inte var förra terminen så det är
kul med lite blandning! Många tror ju att det tar mycket
tid om man är med och hjälper till, men det gör det
ju absolut inte det tar bara två dagar- ett möte och så
puben.
På nästa möte kommer pubmästeriet att lägga upp en
plan inför hösterminens kommande pubar. På mötet
bestäms allt från när puben ska vara till om det ska vara
tema, om man vill ha ett band eller kanske en dj.
–Det vi vet med säkerhet är att vi kommer ha lucia-pub
och jul-pub, sen hoppas jag att de nya kommer med lite
roliga idéer. Min plan är att det ska se nytt ut varje gång.
Nytt för terminen är att vi nog kommer att ha beerpong
på alla pubar! Och pop-quizen kommer också att finnas
tillgänglig på varje pub-kväll.
Under höstterminen kommer det nya pubmästeriet
också satsa på after school pubar. En after school kräver
mindre förberedelse och jobb än en pubkväll bland annat
eftersom inga vakter behövs, så denna form av pub
kan man ha så mycket man vill.
–Vi skulle kunna ha det varje vecka men det handlar
ju också om att folk ska komma så vi inte bara är här
själva. Vi får kolla när folk har tentor och så, så vi lägger
upp det lite bra. Kanske två veckor innan en tenta eller
direkt efter. Det är ju extra roligt också eftersom lärarna
får komma på det också!
Kristine hoppas att höstens pubar ska locka mycket folk
och att det blir mindre stillasittande med de man redan
känner.
–Jag vill ha ett dansgolv. Jag vill ha lite rörelse, för det
blir lätt så att folk sätter sig och sitter där hela kvällen.
Man vill ju ändå att folk ska lära känna varandra, det är
ju lite därför vi har en pub. Jag hoppas att folk verkligen
kommer, för vi kommer att jobba hårt för att göra
pubarna så roliga det bara går!
Kontroversiellt
med
redaktion
Dolph
på
Radio JMK
Text: Gustav Kilander, Foto: Eva Wikdahl
Midsommarkransens tunnelbanestation, en
tisdagskväll, inte direkt mina hemkvarter. Det är mörkt,
hösten har kommit och folk är på väg hem. Jag behöver
inte vänta alltför länge på mina radiokollegor, men ändå
så pass att jag hinner bli lite lätt stressad. Med hjälp av Apple
Maps och några samtal till lite mer rutinerade Radio
JMK:are hittar vi studion, en källare som också skulle
kunna beskrivas som en bunker. De som sänder innan oss
avslutar sin sändning med en lång låt så att vi får några
minuter i studion innan sändning.
Albin får lära sig kontrollerna, medan jag och Amanda
tar de två mickarna på andra sidan mixerbordet i den
lilla ljudisolerade studion med ett litet trottoarfönster.
Det är som jag trodde att det skulle vara. Man kan vara
hur nervös som helst innan, men när det väl börjar så
släpper det mesta.
Vi introducerar oss själva, jag ger mig ut för att vara
en misslyckad före detta sportnörd med en lång rad av
omöjliga mål som jag jobbar på att förverkliga.
Sedan spelar vi några låtar för att bli varma i kläderna.
Amanda kallar mitt val av Crash Test Dummies för pubmusik,
dock är det tydligen bra sådan.
Ämnet är Ryssland, det sexiga Ryssland. Var och en av oss
Krönika
har skrivit något om just detta och jag tar mig an uppgiften
att gå ut först.
Jag ska snacka om rysk idrott och kanske även ursprunget
till leken ryska posten. Jag börjar med det uppenbara, det
sovjetiska hockeylandslaget, sedan blir det Karelin och
gigantiska boxare. Jag avslutar med Louice Halvarsson och
sedan kommer vi till ryska posten. Amanda viker sig dubbelt
då hon försöker att inte skratta rakt in i mikrofonen
och jag ser något panikartat flimra förbi i Albins ögon när
jag förklarar hur Expressen och DN klargjort för mig att
tonåringarna har tagit tillbaka ”leken” ryska posten från
småbarnen genom att lägga till penetrering som alternativ.
Trots reaktionerna tycker jag att ämnet är tillräckligt
PK för studentradio så jag kör på. Några stakningar
här och där, annars helt okej. Vi går vidare med Pussy
Riot, ryska maffian, fängelsetatueringar och att en bondskurk
inte är en bondskurk om han inte är ryss.
Det blir också lite snack om hur vår egen Dolph Lundgren
ofta spelar ryss mer än något annat, mest minnesvärd som
Ivan Drago i Rocky IV. Vi hinner till och med spela Dansa
Pausa med just Dolph och hans catchphrase ”I must break
you” ett par gånger, innan den dopade klockan har slagit
nio och det är dags att lämna mickarna för denna gång.
femtestatsmakten #13

Från och med hösten 2013 kommer de enskilda kurserna i journalistik på JMK börja försvinna,
och ersättas av ett kandidatprogram. En av anledningarna till detta är den kritik som JMK fick
av högskoleverket förra året.
Text: Anna Björklund
Foto: Annica Ögren
Kritiken gällde bland annat brister
i att ”visa sådan färdighet som fordras
för att självständigt arbeta inom
det område som utbildningen avser”.
Högskoleverkets utvärderingssystem
lägger stor vikt vid granskningen av
studenternas examensarbeten, och
studievägledare Peter Erell menar att
med tanke på detta är det inte konstigt
att utbildningen kritiseras. Examensarbetena
ligger nämligen inom
den teoretiska delen av utbildningen
journalistikvetenskap (JV), medan
den färdigheten som högskoleverket
efterfrågar ligger i den praktiska delen
journalistisk produktion (JP).
Lösningen blir att slå ihop alla
kurser till en utbildning så att de kan
utvärderas tillsammans. I det nya kandidatprogrammet
i journalistik kommer
kurserna JV, JP, kandidatkursen
i journalistik och den redaktionella
femtestatsmakten #14
Antagningsprovet
till JP försvinner
praktiken att ingå. Utbildningen blir
tre år lång och ger 180 högskolepoäng.
Fyrtio personer kommer att antas
till kursen varje år, vilket innebär
att nålsögat för att komma in på JMK
kommer bli mindre. När man väl kommit
sitter man dock mycket säkrare,
eftersom man inte måste söka på nytt
till varje delkurs. Det är ännu oklart
om antagningen kommer ske en eller
två gånger per år. Enligt Peter Erell är
det en resursfråga, man får se om man
har lärare så att det räcker.
Eftersom programmet vänder
sig till nybörjare kan man enligt högskoleverkets
regler inte använda sig av
antagningsprover, utan antagningen
måste till största delen baseras på betyg
och högskoleprov.
För att inte lämna de nuvarande JVstudenterna
i sticket kör man kursen
JP en sista gång hösten 2013. Redan då
kommer man slopa antagningsproverna.
Peter Erell förklarar varför.
- Det skulle vara lite märkligt att ha
antagningsprov till en kurs som även
ingår i ett program till vilket man inte
har antagningsprov.
När kursen JP körs för sista gången
i höst kommer förkunskapskraven
fortfarande vara sextio poäng JV. Antagningen
till de fyrtio platserna kommer
att baseras på betyg, högskoleprov
och högskolepoäng.
Om man går JV nu och inte kommer
in på JP till hösten är allt hopp inte ute,
eftersom universitetsprogram alltid
har ett visst bortfall av elever. Har man
sextio poäng JV sedan tidigare kan
man ändå söka till programmet, och i
mån av plats få hoppa direkt fram till
år två.
JMK TV - Att drömma stort
Varför JMK TV var nedlagt under
några år har de insatta inget svar på.
Men hur ser framtiden ut för verksamheten?
Thobias Thorwid, den
nya ansvariga utgivaren, har stora
planer.
-Jag hoppas att jag kan ändra saker
och ting med hjälp av mitt ledarskap.
Jag vill att JMK TV ska vara
mer frekvent, få tillgång till bättre
utrustning och arbeta med studioinspelat
material.
Starkare engagemang och ett
flöde i arbetsuppgifterna är också
faktorer som Thobias nämner. En
kickoff med de nya medlemmarna
planeras, för den goda samanhållningens
skull. Thobias fortsätter
med att berätta vilka som är de kommande
inslagen under terminen.
-”De kallar oss journalister” är ett
inslag som troligtvis skall göras med
hjälp av SVT och Sveriges Radio. Vi
skall då följa en journalist på
arbetsplatsen. Ett annat inslag som är
planerat är ”Hänga med Sven Ross”.
För er som inte vet vem denna Sven
Ross är, så är det den mest ökände
professorn på skolan. För att
inslagen ska bli så bra som möjligt
menar Thobias att det som behövs
nu i JMK TV är viljan att lägga ner
tid. Innan har det bara gjorts några
inslag per år. Han understryker dock
att han inte vill säga något negativt
om JMK TV:s tidigare insatser.På
frågan hur JMK TV ser ut om fem år
svara Thobias med att han hoppas att
det kommer likna riktigt TV.
-Då kommer inte jag vara här. Jag
hoppas att JMK TV inspirerar och att
eleverna får känna på hur det är att
skapa TV. Jag vill utöka resurser och
få ett studioprogram, för det behövs
ett intresse i gruppen.
Thobias säger att eftersom att det här
är gamla Journalisthögskolan så finns
det stora möjligheter. Det kan också
JMK
Under 2006 och 2007 hade JMK TV ett uppsving med bra utrustning och påkostade inslag för
bland annat TV4 och YouTube. Men framgången avtog strax och verksamheten lades ned. Det
var först vid 2010 som JMK TV startades upp igen. Då skapades tre filmer per termin med
julinslag och skolteman. Vad händer nu?
Text och foto: Frida Eriksson
JMK TVs ansvarige utgivare Thobias Thorild värmer upp rösten.
vara så att om fem år så har JMK
TV antagit en mer amatörmässig
inriktning, men Thobias tror att om
människor drömmer stort så
kommer hans nytänk att leva vidare.
Han avslutar med några väl valda ord.
-Det ska bli det bästa JMK TV någonsin!
femtestatsmakten #15

femtestatsmakten
#4/2012
www.femtestatsmakten.se