Säkerhetsteknikcentralen TUKES-anvisning K3-99 - Edilex

Säkerhetsteknikcentralen
TUKES-anvisning K3-99
SKYDD AV GRUNDVATTEN VID ANLÄGGNINGAR
SOM HANTERAR KEMIKALIER
Förläggning och tekniska skyddsåtgärder
1. TILLÄMPNING Förebyggandet av miljöskador som ansluter sig till hantering och upplagring av
kemikalier ankommer på både miljömyndigheter och
kemikalietillsynsmyndigheter. Avsikten med denna anvisning är att intensifiera
skyddandet av grundvattnen i samband med de tillstånds- och
anmälningsförfaranden som krävs i kemikalielagen. Säkerhetsteknikcentralen
(TUKES) utfärdar denna anvisning med stöd av 36 § kemikalielagen (744/1989
jämte ändring 1073/1995).
2. BUNDENHET OCH GILTIGHET
3. YTTERLIGARE INFORMATION
1 (19)
TUKES tar ställning till förläggning av produktionsanläggningar vid handläggning
av de tillstånd och anmälningar som avses i förordningen om industriell hantering
och upplagring av farliga kemikalier (59/1999). Enligt förordningens 7 § får en
produktionsanläggning inte utan särskild, grundad anledning förläggas till ett
viktigt grundvattenområde eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig för
vattenförsörjning. Om en produktionsanläggning där kemikalier lagras eller
hanteras dock förläggs till ett sådant grundvattenområde, måste det enligt
förordningen genom särskilda åtgärder i fråga om konstruktion och driftteknik ses
till att verksamheten vid anläggningen inte medför fara för att grundvattnet
förorenas.
I säkerhetsföreskrifter som gäller farliga kemikalier finns krav vars syfte är att
förebygga föroreningen av grundvattnen. Denna anvisning innehåller dessa krav
samt godkända särskilda åtgärder i fråga om konstruktion och driftteknik som har
framkommit vid handläggning av tillstånd och anmälningar. Ytterligare framställs
några godtagbara anledningar att förlägga en anläggning till ett
grundvattenområde.
TUKES anser att de lösningar som framställs i denna anvisning uppfyller kraven i
kemikalielagen och i förordningen om industriell hantering och upplagring av
farliga kemikalier. Också andra lösningar kan vara godtagbara. Lösningarna i
anvisningen uppfyller också kraven i miljölagstiftningen.
Denna anvisning gäller tills vidare, dock högst till den 7 juni 2004.
Anvisningen har utarbetats i samarbete med Nylands miljöcentral. Arbetsgruppen
har bestått av Hanna Kuivalainen, Anne-Mari Lähde och Pertti Marttinen från

TUKES och av Jorma Lameranta från Nylands
miljöcentral. Mera information lämnas av anläggningsövervakningsenheten vid
TUKES, tfn (09) 616 71, och av miljöcentralerna.
Anvisningen kan beställas från TUKES registratorskontor, PB 123
(Lönnrotsgatan 37), 00181 HELSINGFORS, tfn (09) 616 71.
Överdirektör Seppo Tuominen
Direktör Heikki Salonen
2 (19)

INNEHÅLL
1. ALLMÄNT OM GRUNDVATTEN
2. FÖRLÄGGNING AV ANLÄGGNING
TILL GRUNDVATTENOMRÅDE
3. KONSTRUKTIVA OCH DRIFTTEKNISKA SPECIALÅTGÄRDER
4. TILLSTÅND OCH ANMÄLNINGAR ENLIGT VATTENLAGEN
OCH LAGEN OM MILJÖTILLSTÅNDSFÖRFARANDE
5. TILLSTÅND ENLIGT KEMIKALIELAGEN
6. STADGANDEN OM SKYDD AV GRUNDVATTEN
7. REFERENSER
BILAGA 1
BILAGA 2
sida
3 (19)

1. ALLMÄNT OM GRUNDVATTEN
I Finland utgör grundvatten eller konstgjort grundvatten ca 58 % av det
hushållsvatten som utdelas av allmänna vattenverk. Andelen av grundvatten och
konstgjort grundvatten beräknas stiga till 70 % fram till år 2010. Grundvattnets
popularitet härrör av att grundvattnets kvalitet är högre än ytvattnets.
Grundvattnet lämpar sig ofta som sådant till hushållsvatten eller kräver endast
alkalisering. Utöver hushållsvattnet har grundvattnet en central ställning också i
livsmedelsindustrins vattenförsörjning.
Finlands grundvatten har i genomsnitt utomordentlig kvalitet på ställen där
människans verksamhet inte har påverkat det. Kvaliteten har dock på många
ställen försämrats på grund av människans verksamhet. I flera enskilda fall är
grundvattnet starkt förorenat, och man har varit tvungen att begränsa dess
användning. Åtgärder som har krävts för att rengöra marker som förorenats
genom utsläpp och förorenade grundvatten har visat sig vara ytterst dyra, och
projekten har genomförts till stor del på samhällets bekostnad.
4 (19)
Grundvatten är regnvatten som sjunkit ner i marken. Den lösa jordmånen ovanpå
urberget är alltid porös. Längs tomrummen mellan markkornen sjunker
regnvattnet ner i marken och utgör grundvattnet. Under grundvattenytan är alla
tomrum fyllda med vatten. Grundvattentillgångar och -områden är geologiska
formationer där marken är grovkornig och består av grus eller sand. Sådan mark
är porös och vattnet rinner lätt vilket gör det möjligt att utvinna stora mängder
vatten. I finkornig mark, t.ex. i silt och lera, finns det också grundvatten men
beroende på vattnets låga strömningshastighet sker vattentäkt mycket långsamt. I
följande figur framställs på förenklat sätt uppkomsten av grundvattnet i en grusås.
turve torv
savi lera
vajovesi sjunkvatten
pohjavesi grundvatten
sora ja hiekka grus och sand
kallio berg
orsivesi hängande grundvatten
Figur 1. Uppkomsten av grundvatten.
Konstgjort grundvatten är grundvatten som på ett grundvattenområde genom
indränkning åstadkommits ur ytvatten.
Markskikten ovanför grundvattenytan skyddar grundvattnet på många sätt.
Organisk jord avlägsnar näringsämnen som finns i regnvatten och jordens
mikrober nedbryter flera skadliga ämnen till oskadliga former. Ur
mineralpartiklarna löser sig alkaliska salter i regnvatten vilket neutraliserar dess
surhet. Metaller och flera andra skadliga ämnen som följer med regnvattnet binds i
markens humusskikt och vid mineralpartiklar.
I princip kan grundvattnet fördärvas av alla sådana ämnen som inte naturligt
förekommer eller som förekommer endast i ytterst låga koncentrationer i
grundvattnet och grundvattentillgångens jord. De farligaste av dessa är förstås

giftiga ämnen, såsom flera metaller och lösningsmedel, men också många ämnen
som anses vara mindre farliga, såsom vägsalt och gödslingsmedel, kan förorsaka
förorening av grundvattnet.
5 (19)
Viktiga grundvattenområden och andra grundvattenområden som är lämpliga för
vattenförsörjning har kartlagts och definierats av regionala miljöcentraler. Över
varje kommuns grundvattenområden har utfärdats en s.k. kommunmapp som
innehåller kartor över avgränsningen av grundvattenområden,
uppkomstområdena för grundvatten, vattentäkternas läge och de kända
verksamheter som utgör ett hot mot grundvattnet. Av kartorna framgår också
eventuella skyddsområden som fastställts av vattendomstol. Mappen innehåller
också en verbal beskrivning av varje grundvattentillgångs geologi,
grundvattenströmningar och kvalitet samt uppgifter om vattentäkter.
Kommunmapparna har tillställts de kommunala miljö-, byggnads-, brand- och
räddningsmyndigheterna samt de myndigheter som sörjer för
markanvändningsplaneringen. Mapparna hålls tillgängliga för allmänheten vid
regionala miljöcentraler. Som bilaga 1 finns ett exempel på en karta över ett viktigt
grundvattenområde. Bilaga 2 innehåller förklaringar till kartans beteckningar.
Vattendomstolen kan på basis av ansökan bestämma att området runtom en
vattentäkt skall vara skyddsområde och förbjuda eller begränsa sådana
verksamheter på detta område som äventyrar grundvattnets kvalitet.
Klassificering av grundvattenområden
Grundvattenområdena indelas i tre klasser:
I För vattenförsörjning viktigt grundvattenområde
Ett område vars grundvatten används eller under förloppet av 20—30 år kommer
att användas eller som annars behövs i ett vattenverk som omfattar minst 10
anslutna hushåll, inom industri som fordrar gott råvatten eller för
vattenförsörjning under kristider.
II Grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning
Ett område som lämpar sig för samfälld vattenförsörjning men för vilket man tills
vidare inte kan ange någon användning vid samhällenas, den spridda
bosättningens eller övrig vattenförsörjning.
III Övrigt grundvattenområde
Ett område där det krävs ytterligare undersökningar för att utreda
förutsättningarna för att erhålla vatten, vattnets kvalitet eller riskerna för att
vattnet förorenas eller ändras.
2. FÖRLÄGGNING AV ANLÄGGNING TILL GRUNDVATTENOMRÅDE
Då en ny anläggning förläggs till ett viktigt grundvattenområde eller ett annat
grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning, skall
verksamhetsidkaren vid förhandlingar som anknyter till tillstånds- och
anmälningsförfarandet enligt förordningen 59/1999 visa att också andra alternativ
för förläggning av anläggningen eller upplaget har utretts. En
produktionsanläggning i vilken farliga kemikalier hanteras eller lagras skall i första

6 (19)
hand alltid förläggas utanför grundvattenområdet. Till tillståndsansökan och
anmälan skall bifogas en utredning om varför man kom fram till det resultat som
är föremål för ansökan.
Då en produktionsanläggning som ligger på ett viktigt grundvattenområde eller ett
annat grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning utvidgas, behöver
ovan nämnda utredning vanligen inte uppvisas — om inte utvidgningen omfattar
ibruktagning av en ny kemikalie som är särskilt farlig för grundvattnet eller om
utvidgningen utgör ett nytt cisternområde.
Grundade anledningar för förläggning till grundvattenområde
TUKES anser att följande anledningar är godtagbara för att förlägga anläggningen
till ett grundvattenområde. Varje fall övervägs skilt för sig.
• Anläggningens verksamhet står i nära förbindelse med den verksamhet som
redan finns på grundvattenområdet, t.ex. med bostadsområdets
fjärrvärmecentral och dess bränsleupplag.
• Det gäller att utvidga en befintlig verksamhet på området och det går inte att
genomföra utvidgningen annanstans.
• Förläggningen är med hänsyn till det allmänna behovet nödvändig, t.ex. en i
samband med grundvattentäkt belägen vattenbehandlingsanläggning i vilken lut
och hypoklorit lagras.
• Den kemikalie som lagras förorsakar inte någon förorening av grundvattnet,
t.ex. ringa mängder väteperoxid, flytande syre och vissa andra kondenserade
gaser.
• Anordnandet av bränsletillförsel eller andra tungt vägande skäl förutsätter att
distributionsstationen förläggs till ett grundvattenområde.
I ovan nämnda exempel antas att grundvattenområdet är så vidsträckt att det med
hänsyn till verksamheten inte är möjligt att förlägga anläggningen utanför
området.
3. KONSTRUKTIVA OCH DRIFTTEKNISKA SPECIALÅTGÄRDER
Om det av grundade anledningar godkänns att till ett viktigt grundvattenområde
eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning förläggs
en produktionsanläggning eller ett upplag eller om en på sådant område belägen
anläggning utvidgas, är verksamhetsidkaren skyldig att med konstruktiva och
drifttekniska åtgärder sörja för att verksamheten inte medför någon fara för
förorening av grundvattnet.
I det följande beskrivs närmast konstruktiva åtgärder genom vilka föroreningen av
grundvattnet kan förhindras. När det gäller tillstånd som krävs för omfattande
hantering och upplagring av farliga kemikalier, förutsätter TUKES att dessa
konstruktiva lösningar har genomförts, om anläggningen eller upplaget ligger på
ett viktigt grundvattenområde eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig
för vattenförsörjning. De konstruktiva åtgärderna lämpar sig också för hantering
av kemikalier på andra ställen än på grundvattenområden. Med konstruktiva
åtgärder skall det sörjas för att säkerhetssystemen fungerar på planerat sätt. Dessa

7 (19)
konstruktiva och driftstekniska åtgärder skall alltid fastställas fall för fall, och avtal
avgöras i samband med handläggning av tillstånd.
Upplag och processanläggningar
Marken vid upplagen och processanläggningarna på ett viktigt grundvattenområde
eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning skall tätas
vid infarter och vägrenar som leder till anläggningen. Väglederna asfalteras och
grunden till processanläggningar och upplag byggs så att den är ogenomtränglig
för kemikalier.
Processanläggningars och lagerbyggnaders golv beläggs med ytbeläggning som tål
kemikalier. Golvytan skall tåla kemikalien minst två dygn. Fogarna mellan golv
och väggar skall tätas. Dörröppningarna skall förses med höjda trösklar (10 cm)
eller med galler försedda rännor.
En fast cistern som är belägen inne i byggnaden skall placeras i en tät
skyddsbassäng som tål kemikaliens inverkan. Skyddsbassängen kan byggas som en
separat bassäng eller genom att forma en tät bassäng av nedre delen av
cisternutrymmet inne i byggnaden. Bassängen skall utföras så att läckagen kan
observeras och utläckta kemikalier kan uppsamlas. Skyddsbassängens yta bör tåla
den kemikalie som skall lagras i cisternen minst två dygn. Om golvbrunnar är
nödvändiga med hänsyn till verksamheten, skall dessa förses med spärrventiler
som normalt hålls slutna och öppnas först då man har säkerställt att ingen
kemikalie läckt till brunnen. TUKES förutsätter att tätheten hos golvbrunnar,
avlopp, spärrventiler och inspektionsbrunnar inklusive anslutningar och skarvar
granskas innan verksamheten inleds och därefter regelbundet, t.ex. vart femte år.
Avloppens och inspektionsbrunnarnas konstruktionsmaterial skall tåla alla de
kemikalier som hanteras i anläggningen och som kan komma i avloppet. Vid
behov skall avloppen förläggas i skyddsrör och marken runt dem tätas.
Processområdena förses med sådana bassänger, beläggning och t.ex. till
katastrofbassäng förbundet avlopp så, att utläckta kemikalier kan samlas upp.
Pumpstationer skall förses med likadana avlopp. För att läckage skall kunna
kontrolleras, rekommenderas att i marken och anläggningens konstruktion
installeras kontrollrör och detektorer.
Grunden till en fast cistern som placeras utomhus skall vara beständig mot tjäle
och hålla de påfrestningar som den blir utsatt för. Det rekommenderas att
grunden till cylindriska cisterner med rak mantel utförs enligt standard SFS 2679
(obligatorisk i fråga om cisterner för brännbara vätskor vars volym överskrider
100 m 3 ), varvid ett eventuellt läckage observeras i ett i cisternens ytskikt placerat
kontrollrör som leder till vallbassängen. Särskilt skall man sörja för kontroll av
bottenläckage.
Det rekommenderas att förutom upplagscisterner för brännbara vätskor också
andra utomhus belägna kemikaliecisterner placeras i en tät vallbassäng med sådan
volym att den rymmer minst 1,1 gånger den kemikalie som kan läcka ut ur den
största cisternen i vallbassängen.

Cisterner skall förses med överfyllningsskydd och mätanordningar som mäter
vätskenivån. På viktiga grundvattenområden skall underjordiska bränn- och
dieseloljecisterner genomgå periodiska besiktningar.
8 (19)
Utomhus belägna cistern- och containerupplag förläggs på ett tätt underlag som
tål den kemikalie som skall lagras, så att eventuellt läckage lätt kan observeras och
utläckta kemikalier uppsamlas. Upplagsområdet skall förses med en tröskelkant
vars höjd är minst 0,15 cm. Regnvatten som kommit innanför tröskeln skall
avlägsnas på ett övervakat sätt. Det rekommenderas att utomhus belägna
cisternupplag förses med tak. I fråga om brännbara kemikalier skall taket vara av
obrännbart material och ha sådan konstruktion att det inte förhindrar
släckningsarbeten.
Uppsamling och eventuell behandling av släckvatten skall planeras så att de
kemikalier som släckvattnet innehåller inte hamnar i marken och grundvattnet.
Tillvaratagandet av släckvattnet skall anordnas för minst 30 minuter i
katastrofbassängen. Avlägsning och tillvaratagande av släck- och kylvatten kan
också anordnas genom avloppssystemet — förutsatt att avloppet har tillräcklig
kapacitet.
I syfte att vara beredd på störningar skall det i anläggningen finnas instruktioner
för läckage- och utsläppssituationer samt för uppsamling av släckvatten.
Påfyllnings- och tömningsplatser
Påfyllnings- och tömningsplatser förläggs gärna i utkanten av processområdet.
Påfyllnings- och tömningsplatser för flytande kemikalier byggs så att eventuellt
utläckta kemikalier kan uppsamlas. Samlingsbassängens volym skall väljas så att
den motsvarar minst volymen av den största transportcistern som skall fyllas eller
volymen av ett fordons cisternsektion. Påfyllnings- och tömningsplatser skall
asfalteras och förses med avlopp som leder till samlingsbrunn eller oljeavskiljare.
Oljeutrymmets fyllning övervakas. I avloppen installeras spärrventiler efter
oljeavskiljaren. Gårdsområdet asfalteras runt påfyllnings- och tömningsplatsen. På
området byggs sådana lutningar att regnvatten samlas endast vid och i närheten av
påfyllnings- och tömningsplatsen. Det är skäl att leda regnvatten i ett tätt
avloppsrör bort från grundvattenområdet.
Utomhus belägna påfyllnings- och tömningsplatser förses med tak om detta är
tekniskt möjligt. När det gäller upplagring av brännbar vätska skall takmaterialet
vara obrännbart. För uppsamling av eventuellt utläckta kemikalier skall på
påfyllnings- och tömningsplatser finnas absorptionsmedel och övriga redskap för
primära uppsamlingsåtgärder. Påfyllningsplatserna för fat förses med bassänger
och trösklar. Automatiska påfyllningsanordningar på påfyllningsplatserna för fat
förses med säkringsanordningar som tillåter att högst det största fatets volym kan
fyllas på med en påfyllning. Påfyllningsanordningens matarrör förses med en
spärrventil som skall finnas i omedelbar närhet av påfyllningsanläggningen.
På påfyllnings- och tömningsplatser skall förläggas nödstoppsavbrytare med vilka
påfyllning och tömning vid behov snabbt kan stoppas. Nödstopp och pumpar
skall även kunna användas under en eldsvåda.

Distributionsstationer
9 (19)
Enligt förordningen 59/1999 anses distributionsstationer idka liten upplagring av
kemikalie.
Bränslecisterner skall vara dubbelmantlade och försedda med läckagedetektorer.
Nivån av inspektionsvätskeytan i mantlarnas mellanutrymme kontrolleras
dagligen, eller alternativt skall övervakningen anordnas elektroniskt och kopplas
till distributionsstationens larmsystem. Cisternen förses med en givare för
överfyllningssydd eller någon annan utrustning som förhindrar överfyllning.
En ovan jord belägen cistern placeras på ett asfalterat och tätat område.
Löscisterner som innehåller en farlig kemikalie skall förvaras i ett lagerrum vars
golv är tätt och tål den kemikalie som förvaras där och är utrustat med förhöjda
kanter som gör att vätska vid läckage inte kan rinna ner i marken.
Ett underjordiskt rörsystem skall installeras och skyddas så att det håller de
påfrestningar som eventuellt förorsakas av markens rörelser och trafiken utan att
bli skadat. Ett tryckrörssystem skall placeras i ett skyddsrör eller en rörkanal, som
förses med minst en inspektionsbrunn eller med ett läckagedetektorssystem.
Distributionsområdet byggs så att området förses med en tät beläggning.
Möjligheterna att bränsle vid ett läckage kan rinna ner i marken under
distributionsmätarnas fundament skall förhindras. Kanter eller motsvarande
konstruktionsarrangemang skall vid ett eventuellt läckage förhindra att bränslet
rinner ner i marken. Det ytvatten som samlas på distributionsområdet skall via
oljeavskiljare ledas till avloppet. Det tätningslager som finns under beläggningen
skall dräneras till oljeavskiljaren.
Påfyllningsplatsen för cisterner skall byggas så att den är tät och avloppet från den
skall ledas till oljeavskiljarsystemet. Ändarna till påfyllningsrören för underjordiska
cisterner skall förses med en avrinningsbassäng eller en spärrbrunn, vars volym är
minst 1,5 gånger tömningsslangens volym.
4. TILLSTÅND OCH ANMÄLNINGAR ENLIGT VATTENLAGEN
OCH LAGEN OM MILJÖTILLSTÅNDSFÖRFARANDE
Förfaranden enligt vattenlagen
För utsläpp av avloppsvatten i vattendrag ansöks om tillstånd hos
vattendomstolen. Ett tillstånd behövs om avloppsvattnet kan förorsaka
förorening av vattendrag. Vattendomstolen kan dock inte bevilja tillstånd för
sådan åtgärd som kan medföra förorening av grundvatten.
För utsläpp i dike, vattendrag eller allmänt avlopp av avloppsvatten som
innehåller ämnen som nämns i 5 § statsrådets beslut (363/1994) skall tillstånd
oberoende av utsläppets följder ansökas hos vattendomstolen.
En anmälan om en anläggning som hanterar ämnen som nämns i 1 §
förordningen om förhandsåtgärder för skydd av vatten (283/1962) skall göras till

10 (19)
den regionala miljöcentralen minst sex månader innan byggandet av anläggningen
inleds.
En anmälan om en anläggning enligt 3 § förordningen 283/1962 skall göras till
den regionala miljöcentralen minst fyra månader innan byggandet av
anläggningen inleds.
För utsläpp av avloppsvatten i dike eller mark ansöks om tillstånd hos
kommunens miljönämnd. Ett tillstånd behövs om avloppsvattnet kan förorsaka
skadlig förorening av bassäng, dike eller annan vattenfåra. Omfattar föroreningen
också vattendrag, handläggs tillståndsärendet av vattendomstolen.
Miljötillståndsförfarande
5. TILLSTÅND ENLIGT KEMIKALIELAGEN
Ett miljötillstånd krävs av anläggningar som nämns i förteckningarna i
hälsoskyddsförordningen (1280/1994), luftvårdsförordningen (716/1982) och
avfallsförordningen (1390/1993). Om tillstånd ansöks enligt förteckningen i
förordningen om miljötillståndsförfarande (772/1992) antingen hos kommunens
miljötillståndsmyndighet eller den regionala miljöcentralen.
För verksamhet som omfattar hantering och upplagring av hälso- och miljöfarliga
kemikalier och brännbara vätskor eller gaser krävs — beroende på mängder som
hanteras och upplagras — ett tillstånd av Säkerhetsteknikcentralen eller en
anmälan som görs till den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten eller
brandchefen. Tillståndsgränserna bestäms enligt kemikaliens mängd och farlighet.
Ett tillstånd för omfattande industriell hantering eller omfattande upplagring skall
ansökas skriftligt innan byggarbetena inleds. Till ansökan skall bifogas bl.a. en
kartaritning i skala 1:1 000 — 1:20 000 till produktionsanläggningens eller
upplagets förläggningsplats samt en utredning om vattentäkter på området,
viktiga grundvattenområden eller andra grundvattenområden som lämpar sig för
vattenförsörjning och markens kvalitet.
Vid handläggning av tillståndsärendet bör TUKES anhålla om utlåtande hos
arbetarskyddsdistriktet, brandchefen i kommunen och den regionala
miljöcentralen samt vid behov hos den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten.
Då en produktionsanläggning eller ett upplag byggs på en helt ny plats, skall
ansökan kungöras och eventuellt också underrättas på annat sätt, t.ex. genom att
annonsera i lokaltidningar. Tillståndsbeslutet innehåller vanligen villkor för saker
om vilka inte finns några detaljerade bestämmelser i lagstiftningen.
Om liten hantering och upplagring skall göras en anmälan till den lokala
myndigheten i god tid innan verksamheten inleds. Till anmälan skall bifogas bl.a.
en utredning om vattentäkter på området, viktiga grundvattenområden eller andra
grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning och markens kvalitet.
En produktionsanläggning eller ett upplag som behöver ett tillstånd av TUKES
får inte tas i bruk innan den har genomgått en ibruktagningsinspektion. En

produktionsanläggning eller ett upplag som idkar liten verksamhet skall
inspekteras inom tre månader från det verksamheten inleddes.
11 (19)
En verksamhetsidkare som bedriver omfattande industriell hantering eller
upplagring behöver ett tillstånd för ändring av anläggningen, om denna innebär
en utvidgning som är jämförbar med grundandet av anläggningen eller annan
motsvarande ändring. Om en allvarlig olycka som inträffat i en anläggning som
idkar omfattande industriell hantering eller upplagring skall verksamhetsidkaren
göra en anmälan till TUKES. Anmälan om en olycka som inträffat i liten
verksamhet skall göras till den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten som
anmäler den vidare till TUKES.
6. STADGANDEN OM SKYDD AV GRUNDVATTEN
Finlands lagstiftning omfattar en hel del fordringar vilkas syfte är att skydda
grundvatten mot förorening. I det följande finns några utdrag av författningar:
Förbud mot förorening av grundvatten
I vattenlagen utfärdas förbud mot förorening av grundvatten:
”Ämne eller energi som avses i 19 § får inte uppläggas eller ledas till sådant ställe
eller behandlas så (förbud mot förorening av grundvatten),
1) att grundvattnet kan bli hälsovådligt eller dess kvalitet annars väsentligt försämras
på ett viktigt eller något annat för vattenanskaffning lämpligt grundvattenområde;
2) att grundvattnet på annans fastighet kan bli hälsovådligt eller obrukbart för ett
ändamål vartill det annars kunde begagnas; eller
3) att åtgärden genom sin inverkan på grundvattnets beskaffenhet annars kan kränka
allmänt eller annans enskilda intresse.”
(Vattenlag 264/1961, 1 kap. 22 §)
Ämnen som är farliga för grundvatten
I förordningen om förhandsåtgärder för skydd av vatten och i statsrådets beslut
uppräknas ett antal kemikalier som är farliga för grundvatten:
”Från industri- och därmed jämförbar inrättning får icke miljöfarliga ämnen utsläppas i
eller ledas till grundvatten eller vattendrag i sådana halter eller mängder att de medför
förorening av vatten.
Ovan i 1 mom. avsedda miljöfarliga ämnen äro:
1) radioaktiva ämnen;
2) 1,1,1-triklor-2,2-bis(klorfenyl)-etan och polykloridfenyler samt deras derivat;
3) kvicksilver och kadmium samt föreningar av dem;
4) cyanvätesyra och dess salter, förutom svårlösliga salter samt akrylnitril och
cyanklorid;
5) arsen, krom (med värdet sex), bly, nickel, selen, uran och tallium samt föreningar
av dem;
6) polyhalogenerade fenoler och övriga fenolderivat som kunna jämföras med dem i
fråga om dessas för vattendrag farliga verkningar;
7) nitrobensen och nitrosoamin; samt
8) ämne och preparat som innehåller giftiga verksamma substanser i
bekämpningsmedel eller i ämne för skyddande av trävara eller i ämne för
impregnering eller konservering av textil- eller pappersprodukt som enligt gällande
stadganden förklarats för giftigt.”
(Förordning om förhandsåtgärder för skydd av vatten 283/1962, 1 §)

12 (19)
”Ett ämne som nämns i bilagan eller hör till en sådan grupp av ämnen som nämns där
får inte släppas ut i grundvatten.
- - -
Bilaga
- - -
1) organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i
vattenmiljön, organiska fosforföreningar och organiska tennföreningar,
2) ämnen som har cancerogena, mutagena eller teratogena egenskaper,
3) kvicksilver och kadmium samt deras föreningar,
4) mineraloljor och kolväten,
5) cyanider och fluorider,
6) följande metaller och metalloider samt deras föreningar: zink, koppar, nickel, krom,
bly, selen, arsenik, antimon, molybden, titan, tenn, barium, beryllium, bor, uran,
vanadin, kobolt, tallium, tellur och silver,
7) biocider och deras derivat,
8) ämnen som har en negativ effekt på grundvattens smak eller lukt samt föreningar
som kan orsaka bildandet av sådana ämnen i grundvatten och göra vattnet olämpligt
som dricksvatten,
9) giftiga eller svårnedbrytbara organiska föreningar av kisel samt ämnen som kan
orsaka bildandet av sådana föreningar i vatten,
10) oorganiska föreningar av fosfor och elementärt fosfor,
11) ammoniak och nitriter.”
(Statsrådets beslut 364/1994, 4 §, Bilaga)
Förläggning av anläggning
Om förläggningen bestäms i hälsoskyddslagen och -förordningen, förordningen
om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier samt i handels- och
industriministeriets beslut:
”Beviljande av förläggningstillstånd:
Förläggningstillstånd beviljas om verksamheten, med beaktande av de föreskrifter
som meddelas med stöd av 2 mom. och den tidsfrist som eventuellt utsätts med stöd
av 3 mom., på den för ändamålet reserverade platsen, uppfyller de i denna lag, eller
med stöd av den, stadgade eller föreskrivna sanitära kraven. Vid tillståndsprövningen
skall beaktas hur verksamheten påverkar de sanitära förhållandena i den omgivande
bosättningen.
I förläggningstillståndet meddelas behövliga föreskrifter om förebyggande av sanitära
olägenheter samt om övervakning.
Förläggningstillstånd beviljas antingen tills vidare eller av särskilda skäl för viss tid.
Om verksamheten inte har inletts inom fem år efter det tillståndet beviljades, förfaller
tillståndet. Tillståndsmyndigheten kan på ansökan förlänga tillståndets giltighetstid
med högst tre år i sänder.”
(Hälsoskyddslag 763/1994, 10 §)
”Verksamhet som förutsätter förläggningstillstånd
För följande verksamheter som avses i 9 § hälsoskyddslagen (763/94) krävs
förläggningstillstånd:
- - -
5) tillverkning, hantering och upplagring av kemikalier:
a) anläggning som bedriver sådan medelstor eller omfattande hantering eller
upplagring av kemikalier som avses i 32 § kemikalielagen (744/89),
b) fabrik som tillverkar organiska eller oorganiska baskemikalier,
c) fabrik som tillverkar gödselmedel, sprängämnen, bekämpningsmedel eller
skyddskemikalier,
d) fabrik som vulkaniserar gummi och fabrik som tillverkar plastråvaror eller
syntetfibrer,
e) fabrik som tillverkar läkemedel eller råvaror för läkemedel,

13 (19)
f) inrättning där flyktiga lösningsmedel används och vid vilken förbrukningen av dessa
lösningsmedel, frånsett den andel som binds eller kvarstannar i produkterna, är minst
10 ton om året eller vars motsvarande toppförbrukningen är minst 20 kilogram i
timmen
- - -
7) metallindustri:
a) fabrik som tillverkar metaller samt ytbehandlingsanläggning för metaller
- - -
9) trafik:
- - -
d) distributionsstation för flytande bränslen med en bränslecisternvolym om minst 10
m 3
- - -
Sanitära förutsättningar för beviljande av förläggningstillstånd
För beviljande av förläggningstillstånd för sådan verksamhet som avses i 1 § krävs
det att inte buller, utsläpp i luft, vatten eller mark eller avfall från verksamheten eller
annan omständighet medför sanitär olägenhet för dem som befinner sig inom
verksamhetens verkningsområde. Verksamhetens vattenförsörjning, avlopp och
trafikarrangemang skall planeras och genomföras så att de inte medför sanitär
olägenhet.”
(Hälsoskyddsförordning 1280/1994, 2 §)
”Förläggning
- - -
En produktionsanläggning får inte utan särskild, grundad anledning förläggas till ett
viktigt grundvattenområde eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig för
vattenförsörjning. Om en produktionsanläggning där kemikalier lagras eller hanteras
industriellt dock förläggs till ett sådant grundvattenområde, måste det genom
särskilda åtgärder i fråga om konstruktion och driftteknik ses till att verksamheten vid
anläggningen inte medför fara för att grundvattnet förorenas.”
(Förordning om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier
59/1999, 7 §)
”Förläggning av distributionsstation
En distributionsstation skall i första hand förläggas utanför ett viktigt
grundvattenområde eller ett annat grundvattenområde som lämpar sig för
vattenförsörjning.
Om anordnandet av bränsleförsörjningen eller andra vägande skäl förutsätter att en
distributionsstation förläggs till ett sådant grundvattenområde som avses i 1 mom.,
måste det genom särskilda åtgärder i fråga om konstruktion och driftsteknik ses till att
verksamheten inte medför fara för att grundvattnet förorenas.”
(Handels- och industriministeriets beslut om hantering och upplagring av farliga
kemikalier på distributionsstation 415/1998, 5 §)
Det finns också föreskrifter som gäller placering av cisterner på
distributionsstationer. Cisterner som innehåller mycket lättantändligt,
lättantändligt eller antändligt flytande bränsle skall i regel placeras under jorden.
Övriga cisterner kan placeras ovan jord men det finns särskilda föreskrifter som
gäller detta.
Användning och upplagring av kemikalier
Verksamhetsidkarens omsorgsförpliktelser gäller också förebyggandet av
grundvattnets förorening:
”Verksamhetsidkarens allmänna skyldigheter
Omsorgsplikt

14 (19)
Vid tillverkning, import och annan sådan hantering av kemikalier som avses i denna
lag skall med beaktande av kemikaliernas mängd och farlighet iakttas tillräcklig
omsorg och försiktighet så att men för hälsan och miljön förebyggs.
Om vårdslös eller ovarsam kemikaliehantering som avses i denna lag leder till att
konstruktioner eller miljön förorenas, skall verksamhetsidkaren eller någon annan
som vållat föroreningen se till att konstruktionerna och miljön återställs i sådant skick
att föroreningen inte längre medför fara för hälsan eller miljön.”
(Kemikalielag 744/1989, 15 §)
”Allmän omsorgsplikt vid avfallshantering
- - -
4) avfallet eller avfallshanteringen får inte förorsaka hälsan eller miljön någon fara
eller skada,
5) i avfallshanteringen skall användas bästa ekonomiskt användbara teknik samt
bästa möjliga metod för bekämpning av hälso- eller miljöskador”
(Avfallslag 1072/1993, 6 §)
Oljecisterner på grundvattenområden
Särskilda föreskrifter gäller för oljecisterner på grundvattenområden:
”Underjordiska cisterner för bränn- eller dieselolja som är belägna på sådana viktiga
grundvattenområden som är angivna i kommunens plan för bekämpning av
oljeskador skall besiktas periodiskt i enlighet med vad i handels- och
industriministeriets beslut om periodisk besiktning av underjordiska oljecisterner
(344/83) är bestämt.”
(Handels- och industriministeriets beslut om brännbara vätskor 313/1985, 33 §)
”Oljecisterner som är belägna på ett viktigt grundvattenområde
Cisternägaren eller den verksamhetsidkare som installerar ett oljeeldningsaggregat
skall underrätta den lokala brandmyndigheten om installeringen av oljecisterner som
är belägna under jorden eller i en underjordisk kammare och anslutna till ett
oljeeldningsaggregat som finns på ett viktigt grundvattenområde som har tagits med i
kommunens plan för bekämpning av oljeskador. Brandmyndigheten skall ges tillfälle
att granska cisternens placering innan den täcks över. Ett protokoll skall sättas upp
över granskningen.”
”Periodisk besiktning
De underjordiska oljecisterner som är belägna på viktiga grundvattenområden, som
har tagits med i kommunens plan för bekämpning av oljeskador, skall besiktas
periodiskt i enlighet med vad som bestäms särskilt i ett beslut av handels- och
industriministeriet.
En cistern som vid periodisk besiktning upptäcks orsaka risk för oljeskada skall
repareras eller tas ur drift. En cistern som orsakar omedelbar fara skall genast tas ur
drift.”
”Installation och underhåll samt periodisk besiktning
Installerings- och underhållsarbeten på oljeeldningsaggregat och elanläggningar till
dessa samt periodisk besiktning av cisterner får utföras endast av en
verksamhetsidkare som av Säkerhetsteknikcentralen har bedömts vara behörig för
detta.”
(Förordning om oljeeldningsaggregat 1211/1995, 22, 23, 25 §)
”Underjordiska oljecisterner som är belägna på sådana viktiga grundvattenområden
som är angivna i kommunens plan för bekämpning av oljeskador skall besiktas
periodiskt i enlighet med vad som i handels- och industriministeriets beslut om
periodisk besiktning av underjordiska oljecisterner (344/83) är bestämt.”
(Handels- och industriministeriets beslut om oljeeldningsaggregat 314/1985, 48 §)

7. REFERENSER
15 (19)
”Om periodisk besiktning av underjordiska bränn- och dieseloljecisterner som är
belägna på sådana viktiga grundvattenområden som är angivna i kommuns plan för
bekämpning av oljeskador föreskrivs i detta beslut.
Detta beslut gäller inte
1) dubbelmantlade cisterner och med dem jämförliga cisterner med
läckagevarningssystem;
2) underjordiska cisterner som är placerade i skyddskar och har
läckagevarningssystem som är försedda med alarmanordningar – – ”
”Metallcisterner skall besiktas invändigt.”
”Icke-metalliska cisterner skall besiktas genom över- eller undertrycksprov eller på
något annat motsvarande sätt.”
”Cisternerna indelas på basen av deras skick i följande klasser:
1) klass A: metallcisterner med minst 3 mm kvar av plåttjockleken mätt innanför
cisternen vid den djupaste frätningen samt icke-metalliska cisterner som på basen av
tryckprov konstaterats vara täta;
2) klass B: metallcisterner med minst 1,5 mm men mindre än 3 mm kvar av
plåttjockleken mätt innanför cisternen vid den djupaste frätningen;
3) klass C: metallcisterner med mindre än 1,5 mm kvar av plåttjockleken mätt
innanför cisternen vid den djupaste frätningen eller med en väggplåt som förändras
till formen då den knackas inifrån med en rundskallhammare som väger 0,5 kg; samt
4) klass D: cisterner med genomfrätningar eller sprickor eller som vid täthetsprov
utvisar läckage.”
”Cistern skall första gången underkastas periodisk besiktning innan 10 år förflutit från
dess ibruktagande.
Metallcistern av klass A skall besiktas på nytt efter fem och icke-metallisk cistern som
på grundval av besiktning hör till klass A efter 10 år.
Cistern av klass B skall besiktas på nytt efter två år.
Cistern av klass C skall tagas ur bruk inom sex månader efter besiktningen, om inte
brandchefen av särskilda skäl förordnar att cisternen skall tagas ur bruk inom kortare
tid eller tillåter att cisternen brukas under längre tid.
Cistern av klass D skall tagas ur bruk omedelbart.”
”Om nya viktiga grundvattenområden tages med i kommuns plan för bekämpning av
oljeskador sedan detta beslut trätt i kraft, skall underjordisk oljecistern som är
belägen inom dylikt område besiktas inom ett år från det ändringen i planen blev
fastställd eller inom 10 år från cisternens ibruktagande, beroende på vilket av dessa
beräkningssätt som leder till en senare sista tidpunkt.”
(Handels- och industriministeriets beslut om periodisk besiktning av
underjordiska oljecisterner 344/1983, 1, 2, 6, 7, 9, 10, 15 §)
Författningar
Nummer Namn
744/1989 Kemikalielag
263/1953 Lag om explosionsfarliga ämnen
59/1999 Förordning om industriell hantering och upplagring av
farliga kemikalier

313/1985 Handels- och industriministeriets beslut om brännbara
vätskor
421/1989 Statsrådets beslut om behållare med farliga ämnen och om
märkning av dem
675/1993 Kemikalieförordning
16 (19)
979/1997 Social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för
klassificering samt märkning av kemikalier
164/1998 Social- och hälsovårdsministeriets beslut om en förteckning
över farliga ämnen
415/1998 Handels- och industriministeriets beslut om hantering och
upplagring av farliga kemikalier på distributionsstation
264/1961 Vattenlag
283/1962 Förordning om förhandsåtgärder för skydd av vatten
364/1994 Statsrådets beslut om skydd för grundvatten mot förorening
genom vissa miljöfarliga eller hälsofarliga ämnen
735/1991 Lag om miljötillståndsförfarande
772/1992 Förordning om miljötillståndsförfarande
763/1994 Hälsoskyddslag
1280/1994 Hälsoskyddsförordning
1072/1993 Avfallslag
1390/1993 Avfallsförordning
19.3.1998 Statsrådets principbeslut om målen för skydd av vattnen
fram till år 2005
Anvisningar
C2-91 Kreosoottikyllästämön turvallisuusohje
C1-92 Terveydelle ja ympäristölle vaarallisten kemikaalien
varastointi (endast punkt 9 Putkistot är i kraft)
K1-97 Upplagring av hälso- och miljöfarliga kemikalier
K1-98 Fasta cisterner för upplagring av brännbara vätskor.
Konstruktion och inspektion

K2-1999 Intern räddningsplan
TUKES-julkaisu Luettelo yleisimmistä palavista nesteistä
6/97
Standarder
I det följande räknas upp de standarder som definierar den säkerhetsnivå som
skall iakttas enligt handels- och industriministeriets beslut (313/1985 och
314/1985).
Beteckning Namn
17 (19)
SFS 2679 Maanpäällinen teräksinen palavien nesteiden säiliö. Perustus
(Ovan jord belägen cistern av stål för brännbara vätskor.
Fundament)
SFS 2733 Teräksinen lieriömäinen makaava säiliö
(Ovan jord belägen cylindrisk horisontell cistern av stål)
SFS 2734 Teräksinen maanpäällinen lieriömäinen pystysäiliö
(Ovan jord belägen cylindrisk vertikal cistern av stål)
SFS 2735 Teräksinen maanpäällinen suorakulmainen säiliö
(Lådformig ovanjordisk cistern av stål)
SFS 2736 Cylindrisk cistern av stål under jord
SFS 2737 Ovan jord belägen cistern av stål för brännbara vätskor med
cirkulär botten och raka väggar. Volym ≤ 500 m 3 .
Materialkrav och dimensionering
SFS 2740 Ovan jord belägen cistern av stål för brännbara vätskor med
cirkulär botten och raka väggar. Volym ≥ 500 m 3 .
Materialkrav och dimensionering
SFS 2770 Maanalainen muovinen palavien nesteiden säiliö. Rakenne
SFS 3350 Palavien nesteiden varastopaikka ja siellä olevat palavan
nesteen käsittelypaikat
(Upplagringsplats för brännbara vätskor och där befintliga
hanteringsplatser för brännbara vätskor)
SFS 3353 Tillverkningsanläggning och teknisk användningsanläggning
för brännbar vätska
SFS 3354 Maanpäällinen, teräksinen palavien nesteiden
ympyräpohjainen ja suoraseinäinen säiliö.
Asennus- ja tarkastusohjeet
SFS 3356 Palavan nesteen putkisto
(Rörsystem för brännbara vätskor)

18 (19)
SFS 3357 Palavien nesteiden varaston sammutus- ja
palontorjuntakalusto
(Släcknings- och brandbekämpningsutrustning för upplagring av
brännbara vätskor)
SFS 3358 Maalaus ja maalin kuivaus. Tilat, käyttö, huolto ja
sammutuskalusto
(Målning och torkning av färg. Utrymmen, drift, service och
släckningsredskap)
SFS 3359 Asetyleeni. Varastointi ja tekninen käyttö
(Acetylen. Upplagring och teknisk användning)
SFS 3915 LM-säiliöt. Polttoöljyn varastosäiliöt sisätiloissa. Rakenne ja
yleiset ominaisuudet
(AP-cisterner för lagring av brännolja i byggnad. Konstruktion och
allmänna egenskaper)
SFS 5491 Farliga kemikalier. Märkning av cisterner
Övriga standarder
SFS 2679 Maanpäällinen teräksinen palavien nesteiden säiliö. Perustus
(Ovan jord belägen cistern av stål för brännbara vätskor.
Fundament)
SFS 3916 LM-säiliöt. Polttoöljyn varastosäiliöt sisätiloissa.
Laatuvaatimukset
(AP-cisterner för lagring av brännolja i byggnad. Kvalitetskrav)
SFS 5684 Säiliön sähköinen ylitäytön estolaitteisto. Rakenne, koestus ja
asennus
(Elektriska överfyllningsskydd. Konstruktion, provning och
installation)
SFS 5685 Säiliön sähköinen ylitäytön estolaitteisto. Anturiliitännän
kojevastake ja kojepistoke
(Elektriska överfyllningsskydd. Anslutningsdon för givare)
Handledande publikationer
Kyllästämöiden ympäristö- ja työturvalllisuus. Vesi- ja ympäristöhallitus, Helsinki
1991. Vesi- ja ympäristöhallinnon julkaisuja, sarja B nro 11
Ohje kemikaalien kappaletavaravarastosta. Kemikaalineuvottelukunta, Helsinki
1996
Happojen ja emästen varastointi ja käsittely. Kemikaalineuvottelukunta, Helsinki
1996

19 (19)
Kemikaalien turvallinen käsittely ja varastointi. Pintakäsittelylaitos – maalaamo –
pakkaamo. Kemikaalineuvottelukunta, Helsinki 1997
Suomen luokitellut pohjavesialueet. Suomen ympäristökeskus, Helsinki 1996
Turvatekniikan keskuksen toimialalla vuosina 1986—1996 sattuneet
onnettomuudet. TUKES-julkaisu 4/96, Helsinki
Turvatekniikan keskuksen tietoon tulleet onnettomuus- ja vaaratilanteet vuonna
1997. TUKES-julkaisu 6/98, Helsinki