6. Årsbladet 2008

Wendelsbergs Årsblad 2008 

Årsbladet 

lorem ipsum dolor met set 

quam nunc parum 

Nisse Johansson, 101 år, har 

gått bort. Nisse, som var hela 

skillnaden. Läs Sven Östbergs 

berättelse om en livsglad och 

osentimental wendelsbergare. 

Wendelsbergs folkhögskola 100 år 2008. 

Wendelsbergs kamratförbund blir 95 år och inbjuder till kamratmöte den 3 maj.

2 

Wendelsbergs Årsblad 

utges av Wendelsbergs kamratförbund 

Årgång 43 

Redaktionen: 

Wendelsbergs folkhögskola 

435 35 MÖLNLYCKE 

tel: 031-338 05 30 

Redaktör: 

Jan Wennergren 

tel: 0702-07 20 09 

e-post: jan@nto.se 

Ansvarig utgivare: 

Sven Östberg, rektor 

tel: 0707-37 19 02 

e-post: 

sven.ostberg@wendelsberg.se 

Foton: 

I likhet med många tidigare år 

är de mer nytagna fotona 

tagna av Wendelsbergs foto- 

graf Ulf Magnusson. (Några 

kommer dock från redaktörens 

kamera). Övriga kommer 

från skolans arkiv. 

Manus till nästa num- 

mer: 

Vi tar tacksamt emot artikel- 

manus och bilder till Årsbladet 

2009. Manusstopp är den 12 

januari 2009. 

Kamratförbundets 

plusgirokonto: 

16 37 48-7 

När hela skolan samlas i teatern 

blir det fullt! Här lyssnar 

man på rektor Svens hälsningsanförande. 

I ETT NAFS HAR DET GÅTT YTTERLIGARE ETT ÅR och du håller nytt årsblad från 

Wendelsbergs Kamratförbund i handen. Det är vi här på skolan glada 

för. Kontakten med dig och de andra gamla eleverna är alldeles ovärderlig. 

Gamla och gamla! Så gammal är du ju inte. Men det är klart – 

det var kanske ett tag sedan du studerade här. 

Wendelsberg däremot börjar fylla hundra år i år. Firandet startar nu i 

vår – med Kamratmötet – och pågår till och med folkhögskolestämman 

på IOGT-NTO:s kongress i juli nästa år. Det tar sin tid att fylla hundra. 

Du har förmodligen redan fått ett brev om allt detta. 

Hög ålder brukar ju nuförtiden inte vara något man firar. Det verkar 

som de flesta slutade fylla år strax efter 40. Det är dumt. Varje ursäkt 

för firning, kalas, tårtätning, sällskapsdans, fyrverkerier och umgänge 

bör tillvaratas. Därför firar vi Wendelsbergs 100-årsdag ett helt år. 

Folkhögskolor blir dessutom inte äldre av att bli gamla. Wendelsberg är 

fortfarande en ungdomlig anordning. Nyfiken, passionerad, stojig, engagerad, 

ibland oförståndig, nyförälskad och uppe sent om nätterna. 

Här är som vanligt – inget är sig likt. 

DET ÄR RYSLIGT ROLIGT ATT BLI GAMMAL. Åtminstone om man är en folkhögskola. 

Tänk så många märkvärdiga människor man mött. Tänk så mycket 

roligt man varit med om. En del fasligheter har väl också passerat. Men 

går det bara tillräckligt med tid så har också rysligheterna ett visst underhållningsvärde. 

Ganska ofta säger man att folkhögskolan har en alldeles särskild pedagogik. 

Det är tveksamt. Det finns nog egentligen bara en enda pedagogik. 

Tjôtpedagogiken. Knepet är bara att se till att upprepningen verkar 

vara en räcka nyheter och att hålla de inblandades intresse vid liv. Det 

speciella med folkhögskolan är kanske inte pedagogiken utan hur vi ser 

på kunskaper och människor. Här är studier inte något man sysslar med 

mellan halv nio och halv fem. Måndag till fredag. Att studera är ett sätt 

att leva. Det är något som pågår dygnet runt och hela livet. Det kan 

vara ett slit att skaffa sig kunskaper. Men de är till en väldig glädje. Ju 

mer man kan – desto mer har man att skratta åt.

HÄR PÅ WENDELSBERG tror vi att det 

är viktigt att var och en får synas 

och får utvecklas personligt. 

Det är väl inget unikt i och för 

sig. Överallt talas det ju om den 

individuella utvecklingen. Skillnaden 

är kanske att på Wendelsberg 

sker den strikt individuella 

utvecklingen mestadels i 

grupp. Det tror vi är bra. Gruppen 

är ju faktiskt förutsättningen 

för att man skall kunna bli individ. 

EN DEL AV STUDIERNA, ÅTMINSTONE PÅ 

WENDELSBERG, MÅSTE INNEHÅLLA RENA 

MUNTRATIONER. Det finns inga lördagssamkväm 

längre. Sådana 

som du förmodligen medverkade 

i. Men jourhavande lärare 

bjuder fortfarande på kaffe, på 

söndagarna. Vi kalasar en hel 

del. Premiärfest, höstfest, Lucia, 

julfest, vårfest, cricketbal och 

bullfest. Det är alltid rejäla tillställningar, 

oftast med levande 

musik, trerätters middagar och 

omfattande underhållning. 

Senaste vårfesten – arrangerad 

av elever och lärare från ANTprojektledarlinjen 

– hade temat 

baklänges. Festen började med 

nattsmörgås. Fortsatte med 

hångel och tryckare. –Fast det 

blev det väl inte just något med. 

Kaffe och dessert följde sedan. 

Musik- och poesiprogram, huvudrätt 

och förrätt. Musikprogram 

med folkmusikgruppen 

Räfven. De spelade så folket 

dansade sprickor i vardagsrumstaket. 

Kusligt! Välkomsttal och 

välkomstbål. 

Sådana fester sätter livslånga 

märken i deltagarnas hjärtan. 

Det är en viktig folkhögskoleuppgift. 

NU SKALL VI STRAX TA PÅ OSS FESTKO- 

STYMERNA IGEN, för att fira det 

hundraåriga liv som du bidragit 

till, under minst ett år. Vi börjar 

med kamratmöte den 3 maj. Då 

har vi ytterligare ett jubileum att 

fira. Kamratförbundet fyller 95 

år. Det är en så anmärkningsvärd 

tilldragelse att vi firar den 

även nästa år. Välkommen. 

Sven Östberg 

Redaktörens spalt 

Detta är den 43:e årgången 

av Årsbladet och det slår re- 

daktören att han lika länge 

haft ett fast och vuxet förhållande 

till Wendelsberg. Det 

startade 1965 på scenen i den 

då nybyggda gymnastiksalen 

med teatercirklar i NTO tea- 

terstudio. Men det var ju 

egentligen i går! 

Årsbladet 2008 har ungefär 

samma upplägg som tidigare 

år. Vi skriver om livet på skolan 

förr och nu, redovisar vil- 

ka som arbetar och studerar 

på skolan, listar medlemmarnas 

gåvor till kamratförbun- 

det. Vi fortsätter också att avvika 

från Årsbladets princip 

att inte publicera minnesord 

över enskilda medlemmar. 

Skälen för denna principlöshet 

är bl.a. att vi därigenom kan 

teckna en bild av hur det har 

varit på Wendelsberg och 

vilka skäl som fanns för att gå 

här. Det är inte otroligt att vi 

även nästa år fortsätter lika 

principlöst. Ämnar du skicka 

in minnesord, tänk bara på att 

skriva utifrån ett Wendels- 

bergsperspektiv, så att det blir 

intressant läsning även för 

den, som inte kände den om- 

skrivne. 

Men det vore också väldigt 

roligt att få in artiklar, som 

beskriver egna upplevelser av 

livet på skolan och vad det 

betydde för utveckling och 

yrkesval. Tveka inte! Skicka in 

din artikel till oss. Du har ända 

till den 12:e januari 2009 

på dig! Har du skojiga foton 

och andra bilder, så blir det 

ännu bättre! 

Trevlig läsning! 


3

Henry 

Berndtsson, 

80-årsjubilar 

Henry tillsammans med dottern Gerd Ellholm 

På kamratmötet för 10 år sedan 

kom jag att kort samtala med Henry 

Berndtsson och Margit Jansson från 

Uddevalla som var elever vinterkursen 

1927-28! 70-årsjubilarer är ju 

ingen vardagsmat, och någonstans i 

bakhuvudet tänkte jag, att jag skulle 

intervjua dem, men det föll bort. 

Så på kamratmötet i maj 2007 

sitter jag i Teatern när Sven Östberg 

gör sin sedvanliga undersökning 

av hur många som gick för si 

eller så många år sedan. På frågan 

om det finns någon som gick här 

för mer än 60 år sedan, reser sig 

en stadig gestalt som parkerat sig i 

mitten längst fram. Jag känner 

ögonblickligen igen Henry Berndtsson, 

som alltså nu i maj 2008 blir 

80-årsjubilar! Han är här igen, och 

han ser precis likadan ut som för 10 

år sedan. Chaufför är hans dotter 

Gerd Ellholm (f Berndtsson), som 

gick på Wendelsberg som 17-åring 

1953-54. Jag bestämmer mig för att 

förverkliga tanken på en intervju. 

Det tar två månader innan jag 

en julidag besöker Henry i hans 

egenhändigt byggda sommarstuga, 

vackert belägen på Sunningefjordens 

norra sida, nära den ståtliga 

Uddevallabrons norra fäste. Henry 

är på inspektionsrunda i trädgår- 

4 

den, när jag och Gerd anländer 

med bil. Vilket handslag! Och vilken 

trädgård! Henry sköter den 

själv, men i år har han tagit hjälp 

med gräsklippningen. Henry visar 

stolt en väldig cypress som härstammar 

från en julgrupp(!) han 

fick för många år sedan. Han visar 

den största bloddroppe (Fuchsia) 

jag någonsin sett och lotsar mig 

mellan fruktträd, bärbuskar och 

blommor som hade gjort Lars-Erik 

Samuelsson grön av avund. 

Och så ligger snickeriet i ett 

hus för sig. Henry är en hängiven 

slöjdare. En gång fanns en dröm 

om att bli slöjdlärare... 

Från Torp till 

Wendelsberg 

Henry föddes som enda barnet på 

gården Torp, vid Rotviksbro norr 

om Orust, den 30 november 1908. 

Modern dog vid födseln och Henry 

växte upp med pappa, farmor, farfar, 

en piga och en dräng. Som 

ende arvtagare till gården var yrkesvalet 

givet. Men innan Henry 

skulle ta över gården skulle han 

förkovra sig ett år på folkhögskola. 

Det blev Wendelsberg. Pappan 

hade kollat upp skolan, som verkade 

vara ett nyktert och bra ställe att 

låta sonen åka till. 

Färden gick med tåg till Mölnlycke. 

Det var första gången Henry 

var hemifrån och han kände ingen 

på Wendelsberg. Han blev inkvarterad 

tillsammans med tre andra 

unga män i ett rum ovanför köket, i 

dagens expeditionskorridor, även 

kallad Grönsaksgången. Han blev 

snart hemmastadd och kom att trivas 

väldigt bra. Rektor Victor Aurell 

välkomnade eleverna med orden: 

”Vi ska försöka lära er att tänka.” 

– Och så blev det, säger Henry. 

På Wendelsberg lärde jag mig 

tänka. Här öppnades många portar, 

och jag träffade många människor 

med andra erfarenheter och 

upplevelser. Det blev oerhört betydelsefullt 

för mig. 

Ämnena var mest teoretiska, 

som naturlära, räkning, geografi, 

historia, uppsatsskrivning. En del 

elever tog realen genom folkhögskolan. 

Man hade också sång och 

musik. 

Minnen 

Henry har en hel del minnen av 

rektor, lärare och kurskamrater. 

Aurell undervisade i historia, och 

brukade börja lektionen med att 

fråga: 

– Vill ni att jag ska sitta vid 

katedern, eller ska jag gå? 

Det blev alltid att Aurell gick. 

Rakryggad skred han fram och 

tillbaka medan han föreläste, med 

pekpinnen bakom ryggen, fasthållen 

i de krökta armbågarna. Henry 

har också ett minne av Waldemar 

Hallin, som sedermera blev rektor. 

Kurskamraten Nils Andersson var 

boxare och hade smugit ner sina 

boxhandskar i en låda i Hallins 

skrivpulpet. När Hallin upptäckte 

detta, utbrast han: 

– Nu tror jag att skam går på 

torra land! 

Detta yttrande förevigades i 

skoltidningen Kamratposten, som 

utkom med jämna mellanrum. Henry 

minns också ett prov han hade 

för Einar Söderkvist. På ett av Henrys 

svar hade Söderkvist lämnat 

den något tvetydiga noteringen 

”jaså”. Einars fru var också lärare 

och Henry avslöjar att ryktet sa att 

hon styrde sin man. 

På lördagarna ordnade eleverna 

olika program och efter det 

var det ringlekar. Henry har kvar 

en liten skrivbok där alla kurskamraterna 

fick skriva en liten kommentar 

till Henry vid kursens slut. Ruth 

Olofsson från Strömstad skrev: 

”Tack även för alla ’Ri å ralla’ du 

dansat med mig.” Man anar en 

romans eller en dröm om en sådan 

bakom den vackra handskriftsnoteringen 

i boken. 

Jag noterar att det inte i första 

hand är de teoretiska kunskaperna 

som Henry lyfter fram efter 80 år.

Henry och jag talar inte om Hallands 

floder, men jag är övertygad 

om att han kan namnen på dem. 

Självklart lärde sig Henry en massa 

saker på Wendelsberg som han 

haft nytta av i sitt senare liv, men 

det som lever aktivt i minnet är små 

detaljer, förknippade med olika 

personer som betytt något på vägen. 

Victor Aurells öde 

Det året Henry var elev gjorde rektor 

Aurell sitt sista Wendelsbergsår. 

Han fick under pågående kurs lämna 

sin tjänst efter tidernas största 

Wendelsbergsskandal. Den då 45årige 

Aurell rymde nämligen till 

Köpenhamn (eller möjligen Italien) 

med skolans yngsta kvinnliga elev. 

Återtåget var inte så muntert. Alla 

på skolan visste vad som hänt, även 

Aurells hustru, som var lärare på 

skolan och bodde i huvudbyggnaden 

med barnen. Skolstyrelsen var 

också informerad, och Aurell kallades 

till Stockholm för att där möta 

skolstyrelsens ordförande, ingen 

mindre än landets dåvarande 

statsminister, Carl Gustaf Ekman. 

Det blev avsked med omedelbar 

verkan. 

Jag har alltid varit fascinerad 

av Aurells öde. Vad är det för 

märkliga krafter i rörelse när en 

medelålders man sätter såväl familj 

som yrkeskarriär och anseende på 

spel för en 17-årig flicka? Jag minns 

att jag talade med Henry och Margit 

om detta för tio år sedan. Margit 

talade då väl om Aurell och 

berättade hur omtyckt han 

var som rektor. Han kom ofta 

ut till flickorna i köket och 

pratade. Jag kommer tydligt 

ihåg Henrys replik den gången: 

– Han var väl ute och 

rekognoserade! 

Nu i den ljuva Sunningesommaren 

2007 återkommer 

vi till händelsen, och jag 

ber Henry beskriva hur det 

var på skolan efter denna 

skandal. Han säger att stämningen 

var lite tryckt, och att 

många tyckte synd om familjen. 

Men han vill inte döma 

Aurell. Henry är minst av allt 

en dömande människa, och 

jag förstår mellan raderna att 

Henry i sitt snart 100-åriga liv 

stött på människoöden och 

situationer som har format 

honom till en förlåtande natur. 

Bonde, butiksinnehavare,fastighetsansvarig 

och 

kommunalman 

På våren 1928 åkte Henry hem 

igen. Efter Wendelsberg blev det 

även ett år på Färgelanda lantmannaskola, 

där Henry ägnade sig 

åt jordbruk och slöjd. Där väcktes 

drömmen om att bli slöjdlärare. 

Men Henry behövdes på gården 

och kallades hem. Gården drev han 

till 1947, då han var dödsmärkt av 

gulsot. Han repade sig mot alla 

odds, och har sedan gjort enormt 

många olika saker. Han har drivit 

affär, telefonstation och postkontor 

i Rotviksbro, och arbetat som fastighetsskötare 

och fastighetsansvarig 

i olika områden i Uddevalla. 

Han har varit mycket aktiv i det 

kommunala, bl a som ordförande i 

socialnämnden och nykterhetsnämnden 

i Skredsviks kommun. Han 

var också med och bildade den 

första allmänna sjukkassan i Högås, 

där han sedan var kassör i tio år. 

Tre kronor per dag var det högsta 

belopp som betalades ut på den 

tiden! 

Henry gifte sig, fick fyra döttrar 

och har nu sju barnbarn och sju 

barnbarnsbarn. Dottern Gerd är 

full av beundran inför sin far. 

– Pappa kan allt. Han snickrar, 

syltar, saftar, tvättar, manglar, odlar 

och bygger. Han är miljömedve- 

ten och sorterar noggrant sina sopor. 

Och framför allt är han omtyckt 

av alla. Det finns ingen som 

talar illa om honom. 

Trots allt Henry varit med om, 

minns han Wendelsbergstiden som 

den mest omvälvande i livet, och 

han önskar att fler ungdomar hade 

möjlighet att uppleva det som han 

själv upplevde där. Och han har 

blivit Wendelsberg trogen. Med 

jämna mellanrum åker han på kamratmöten, 

även om kurskamraterna 

glesat ut med åren. Margit Jansson 

lever fortfarande men kommer inte 

längre med till Wendelsberg. Numera 

är dottern Gerd Henrys 

chaufför, när det gäller längre resor. 

Kortare sträckor kör han själv! 

Mitt samtal med Henry närmar sig 

sitt slut när han visar mig snickeriet. 

Jag förstår att detta är Det allra 

heligaste. Här hänger ypperliga 

svepaskar, knäppetinor (användes 

som matbox innan unikaboxen uppfanns), 

ljusstakar och stop med 

lock, och hyvelbänken vittnar om 

att produktionen är i full gång. 

Henry blev aldrig slöjdlärare, men 

har i hela sitt liv glatt sig själv och 

andra med sina träarbeten. Jag får 

ett vackert grytunderlägg med mig 

som gåva. Det doftar gott av ene. 

Vi säger adjö, och jag har 

med mig Henrys varma, kraftiga 

handslag – och doften av ene – 

ända till Wendelsberg. 

Ola Karlberg 

5

6 

Fritidsledarutbildningen 

F.n. är det 23 folkhögskolor 

som har fritidsledarutbildning. 

Det finns ett samarbetsorgan 

för fritidsledarskolorna, 

www.fritidsledarutbildning.nu, 

där man arbetar fram en gemensam 

studieplan. Men de 

enskilda skolorna har möjlig- 

heter att profilera sin utbildning 

efter huvudmannens inriktning. 

Detta innebär t.ex. 

att nykterhetsrörelsens skolor 

kunde arbeta med frågor som 

rör alkohol och droger i ungdomsarbetet 

samt poängtera 

det frivilliga bildningsarbetet. 

På Wendelsberg har det fun- 

nits ledarutbildningar sedan 

trettiotalet. Dessa har framför 

allt varit inriktade på ledarbehovet 

inom folkrörelserna. 

När fritidsledarutbildningen 

etablerades i början av sjuttiotalet 

vidgades inriktningen till 

att också innefatta den kommunala 

fritidsverksamheten. 

När Wendelsberg lade ner sin 

fritidsledarutbildning förra 

året, finns det ingen folkhögskola 

i nykterhetsrörelsen med 

en sådan utbildning. 

Wendelsbergs ledarutbildningar 

under de senaste 

åtta decennierna 

söker efter sin krönikör. 

Det finns mycket material 

i skolans arkiv. En hel del 

är redan skrivet, men 

behöver sammanställas. 

Anmäl ditt intresse till 

skolans expedition! 

Sven-Eric Skoglund är pensionär... 

en sanning, som bara är en halv sanning. Visserligen har Sven-Eric 

uppnått den ålder, då de flesta avslutar sin yrkesgärning, men han är inte 

mycket för att gå in i någon pensionärsförening och gå på “träffar för daglediga”. 

Sven-Eric är i högsta grad aktiv på dagarna. Han har börjat en ny 

karriär - som cykelhandlare på Mölnlycke Cykel & Sport. Detta är bara en 

följdriktig fortsättning på den store friluftsentusiastens långa och inspirerande 

Wendelsbergsgärning. Här har han möjlighet att fortsätta locka 

människor till att börja röra på sig. Att sälja ett par skidor, eller en cykel, 

eller ett par gångstavar är för Sven-Eric bara en inledning till att entusiastiskt 

beskriva allt det fantastiska som man får uppleva, när man rör sig ute i 

naturen för egen maskin. Många är de “soff-potatisar” till fritidsledare - 

och lärare, som Sven-Eric fått ut på fjällvandringar, på kanotturer, på cykelturer 

och som sedan efteråt förvånat har kunnat konstatera att så här roligt 

har man inte haft på länge. Svempas kvällsgymnastik kl sex varje måndag 

blev en institution för många på skolan - och den fortsätter. 

Sven-Eric har gjort det mesta på skolan: elev, vaktmästare, kurssekreterare, 

lärare. Han har den mycket värdefulla egenskapen hos en folkhög- 

skolelärare, att anse att ingenting är omöjligt. Och alla dessa möjligheter, 

varav livet är fullt av, utnyttjar Sven-Eric till max - och inspirerar oss andra 

till att se dem. Vi brukar på skolan säga, att bara Sven-Eric får några grankottar, 

lite mossa och några pinnar, så vrider han ihop en cykel eller en 

klocka på nolltid... Det brukar heta om människor av Sven-Erics sort, att de 

har hög social kompetens, men det är en något torftig beskrivning av honom. 

Sven-Eric gillar att vara med folk, att komma dem in på livet och att 

ge av sig själv. Att på avstånd, för att inte störa, betrakta Sven-Eric, när 

han ingjuter mod i en bedrövad elev är en god lektion i hur man möter 

människor. 

Sven-Eric är förvisso pensionär, men han har ingalunda lagt sig på sofflocket. 

Det hade vi inte räknat med heller. Men vi saknar din vitalitet, din 

entusiasm, din långa erfarenhet av wendelsbergslivet och ditt engagemang 

i vårt kollegium. 

JW

Sture Hallbert är pensionär... 

fast inte riktigt. Sture är lika aktiv som tidigare. Att han på bilden ovan 

är fångad i ett festligt ögonblick (vid Nisses 100-årsdag), där han förser sig 

själv, tillhör de ovanliga. Oftast befinner sig Sture i den utdelande ändan 

av näringskedjan. Och det är nog en viktig karakteristik av honom, han är 

frikostig med sig själv, sina erfarenheter och sitt kunnande. Sture är en äkta 

folkrörelsemänniska (om nu sådana är särskilt speciella) i den mening att 

han ser sig som en del av något större, en rörelse, en förening, ett kollegi- 

um, en skola... Denna syn går alldeles utmärkt att para ihop med en stark 

integritet och egen vilja. 

Sture har en lång historia tillsammans med Wendelsberg. Han kom hit 

som lärare på fritidsledarlinjen och var också kursföreståndare för FL. Un- 

der några perioder var Sture också kurssekreterare. De senaste åren har 

han varit mycket engagerad för de olika projekt och samarbeten som skolan 

haft med nykterhetsrörelsen och den övriga folkbildningen. Han var en 

mycket uppskattad pedagog i skolans SAGA-verksamhet fram till sin pensionering. 

Men - Sture är fixaren, som är med på allt, ju mer komplicerat desto 

bättre. Och vi har nog aldrig haft en lärare på skolan, som har det väldiga 

kontaktnät, som Sture har. Fråga honom om vem som helst, så känner han 

henne eller honom, eller har i varje fall träffat henne/honom. Och söker du 

ett telefonnummer, fråga Sture, och kan han det inte utantill, så drar han 

upp sin kroppsformade almanacka (han har den i bakfickan) och ger dig 

besked. Och ber du honom om tjänst, så ställer han alltid upp (om han inte 

redan har lovat bort sig till något annat eller någon annan). Åtskilliga är 

de evenemang för rörelsen (både nykterhets- och arbetarrörelsen), som 

Sture basat och basar för. Säg den kommitté, som inte Sture är med i. Som 

wendelsbergslärare har han förmågan att koncentrera sig på den enskilde 

elevens behov samtidigt som han lever med och i skolans uppgift, som en 

del av nykterhetsrörelsen. Genom sitt djupa engagemang för skolans huvudman 

blir han en alldeles särskilt lämpad lärare på en rörelsefolkhögskola. 

JW 

SAGA-verksamheten 

var ett av dessa projekt, där 

man använde sig av folkbild- 

ningen och annan vuxenutbildning 

för arbetsmarknadsåtgärder. 

Wendelsberg var 

naturligtvis med och gjorde en 

framgångsrik insats. 

Det var upplagt som ett samarbete 

mellan studieförbund 

och folkhögskola. Wendelsberg 

samarbetade med Fol- 

kuniversitetet. Studier skulle 

paras med arbetsplatspraktik. 

De studerande skulle bli aktiva 

arbetssökande och mycket av 

arbetet på Wendelsberg gick 

ut på hur man skulle “mark- 

nadsföra” sig själv. Lärarna 

fungerade som mentorer. 

Wendelsberg hade en hög 

andel deltagare, som lyckades 

få ett stadigvarande arbete 

efter avslutad kurs. 

Nu är SAGA-pengarna slut 

och folkbildningen går därför 

i väntans tider på nästa projekt, 

som skall lösa arbetslöshetsfrågor 

eller andra samhälleliga 

problem. Säkert dyker 

det upp något vid horisonten. 

Wendelsberg har sedan 

trettiotalets arbetslöshetskurser 

gjort kurser 

för tillfälliga samhällsbehov 

(arbetslöshet, 

svenska för invandrare 

o.likn.). Vi saknar någon 

som vill beskriva dessa 

kurser i wendelsbergshistorien. 

Anmäl ditt intresse 

till skolans exp. 

7

Under flera år har studiecirklar runt om i landet skrivit en bok om två av folkbildningens giganter, nämligen 

Oscar Olsson och Justus Elgeskog. Nu är den tryckt. Vi på Wendelsberg ansvarade för kapitlet om Justus. Projektledare 

var Lars Svedberg. Vill du läsa den, kan du rekvirera den till överkomligt pris från skolans expedition. 

För ett par Årsblad sedan funderade 

vi över hur vårt kamratförbund 

kommer att se ut inom några 

år. Årsbladet och kamratmötet 

har ju varit de två företeelser, 

som förkroppsligat förbundet. Det 

är genom dessa som kontakten 

mellan tidigare elever hållits. Dvs. 

det har varit den egna årskursens 

eller årskursernas elever, som 

haft kontakten.. Och detta är ju 

inte så konstigt. Väljer man att gå 

in i kamratförbundet, gör man det 

för ett ens kurskamrater finns där. 

Annars inte - även om undantagen 

finns, de som vill läsa Årsbladet 

varje år... 

Det är ingen större hemlighet att 

medelåldern bland kamratförbundets 

medlemmar är förhållandevis 

hög. Antalet medlemmar 

är dock relativt konstant, men 

den nedåtgående tendensen är 

ändå fullt synlig. Detta innebär 

emellertid inte att yngre årgångar 

inte har kontakt med varandra 

efter att man slutat på skolan. 

Tvärtom! Det räcker att söka på 

Wendelsberg på Facebook så 

finner man åtskilliga gamla elever, 

som håller kontakt med varandra 

bara för att de varit elever 

på skolan. Och googlar man 

Wendelsberg får man ett stort 

antal träffar, varav många är 

bloggar. Du som är intresserad 

av att vara på Facebook och andra 

communities, hör av dig till 

skolans exp. så kanske vi tillsammans 

kan komma på ett sätt 

för kamratförbundet att vara 

närvarande där. 

8 

Är detta kamratförbundets medlemmar?

Tre wendelsbergsrektorer, en som var det och två som skulle bli. Fotografiet 

är förmodligen taget vid vinterkursen 1911. Från vänster: Oskar Lundgren, 

skolans föreståndare, Justus Elgeskog skolans andre lärare, Victor 

Aurell, skolans förste lärare. Justus med mustaschen var då 27 år. 1928 

skulle han återvända till skolan som rektor. Då hade den jämnårige Victor, 

som vid Oskar Lundgrens avgång hade valts till föreståndare, fått avgå 

under uppseendeväckande former. Justus skulle stanna på skolan som 

dess rektor till 1947, då han gick i pension och flyttade till Tutaryd i Småland. 

Utan att göra någon direkt värdering av omständigheterna, kan man nog 

våga påstå, att Justus påverkade skolans inriktning under de två decennier 

som han var rektor, i en långt mer radikal riktning än vad Aurell hade 

gjort. Han skulle nog ha fortsatt i Lundgrens anda och skapat en klassisk 

bygdeskola efter en modifierad 

grundtvigiansk modell. Med Justus 

Elgeskog skulle skolan bli ett centrum 

för en ung och funktionalistisk bildningsrörelse, 

vars syfte var att förändra 

människan och hennes villkor. 

Denna ambition skiljer sig förvisso 

inte så mycket från Grundtvigs idéer, 

men skolan hade en förlängning: en 

rikstäckande folkrörelse, som skulle 

fortsätta förändringsarbetet. Och 

omvänt: rörelsen hade en skola, som 

skulle vara ett instrument för förändringen. 

Wendelsberg fick ett större 

uppdrag genom Elgeskog och hans 

efterträdare Hilding Friman. 1928 

var året då förändringen startade - 

och allt bara för att Victor Aurell 

blev kär i en kvinnlig elev. 

Vinterkursen 27/28 

var en dramatisk kurs. Det var då, 

som Henry Berndtsson berättade i 

Ola Karlbergs artikel på sid 4-5, 

den dåvarande rektorn Victor 

Aurells sedan något år pågående 

kärleksaffär med en yngre kvinnlig 

elev kulminerade. Hur det riktigt 

var med den affären är svårt 

att i detalj yttra sig om. Ett romantiskt 

rykte gör gällande att rektorn 

reste till Italien med henne, eller i 

varje fall till Köpenhamn. Så var 

det dock inte. Victor for ensam till 

Skodsborgs sanatorium för att 

komma till sina sinnens fulla bruk. 

Efter hemkomsten blev Aurell 

uppkallad till Stockholm och regeringskansliet. 

Skolstyrelsens 

ordförande var ju statsministern 

C. G. Ekman. Aurell blev inlåst på 

statsministerns tjänsterum, medan 

excellensen var på konselj och 

träffade kungen. Man undrar om 

Ekman tänkte sig att Aurell skulle 

smita igen. Mötet avslutades 

emellertid med att Aurell lämnade 

rektoratet. Victor Emanuel blev 

besegrad av sina häftiga känslor. 

Och fick dra sig undan till ett annat 

liv. Han blev caféinnehavare. 

Nu var fältet öppet för Justus Elgeskog 

att återvända till Wendelsberg. 

Han hade flyttat till 

Karlskoga folkhögskola, där han 

blivit rektor. Men han ville naturligtvis 

tillbaka till Wendelsberg, 

nu när hans värste konkurrent var 

ur spel. Det är nog inte en särskilt 

vild gissning att anta, att Justus 

tyckte att det var han och inte 

Aurell, som skulle ha efterträtt 

Oskar Lundgren. Och man får 

förmoda att Justus blev förtjust, 

när ryktet om Aurells snedsprång 

nådde Karlskoga. Justus och Victor 

var i samma ålder (Victor 

född 1883 och Justus 1884) och 

hade Victor skött sig, hade han 

suttit kvar till 1946 - Justus gick i 

pension 1947. 

Man undrar hur Wendelsberg 

hade sett ut idag om inte Victor 

Aurell hade fallit för en 17-årig 

elev 1928... 

9

Rut Lydén, årskurserna 

38-39, 39-40, 43-44 

Solvejg Andersson minns en kurskamrat: 

En fantastisk kvinna finns inte mer. Rut kom till Wen- 

delsberg från Hälsinglands skogar för att förkovra sig. 

Att det blev Wendelsberg berodde på 

att han var medlem i NTO. Hon var 

organiserad absolutist i hela sitt liv. 

Det var säkert med stora ekonomiska 

svårigheter hon bestämde sig för att 

börja på Wendelsberg. Efter två 

årskurser skrev hon i min kamratbok: 

“Jag, som kom från Norrlands fattiga, 

karga bygder med ett oroligt 

längtande, undrande inre, jag sökte 

något - kände att det måste finnas 

något mer än den grå vardagen. 

Jag har kanske anledning att känna 

mig lycklig och tacksam för denna 

tid. Här fann jag vad jag förut saknat 

och längtat efter: goda vänner 

och kamrater som man kunde anför- 

tro sig åt - det var så ovant - men jag 

kände att det hårda, inbundna inom 

mig började smälta.” 

Detta säger vilken fin människa Rut var och förblev 

under hela sitt långa liv. Hon kom åter till Wendelsberg 

1943-44. Efter det blev hon ombudsman i NTO 

och reste land och rike kring, innan hon studerade på 

Socialinsitutet i Göteborg. I Gällivare praktiserade 

hon och blev sedan Gällivare trogen först som barna- 

vårdsman och sedan som socialassistent. I Gällivare 

med omnejd är det många, många människor som 

minns henne med tacksamhet. Hon hjälper de små i 

samhället, icke med stora ord utan med det som hon 

själv uppskattade, en vänlig blick och en fast handtryckning. 

I min kamratbok avslutar hon med att citera 

en dikt av R.W. Trine: 

Du kan ej veta vad tanken dig ger 

Om hat eller kärlek det är 

Ty tanken har vingar fast dem du ej ser 

och flyger dit viljan den bär 

och tankarna lyda den lag, som har sagt: 

Var art skall föröka sin art. 

Och därför de tankar till andra du bragt 

I mångfald du återfår snart. 

10 

Låt detta bi en liten, mycket liten beskrivning av en 

underbar medmänniska, som kände tacksamhet för 

vad Wendelsberg gav henne och som hon i sin tur gav 

tillbaka till andra människor. Vi är många wendelsbergare 

som kommer att sakna henne, men främst 

kommer de “små” människorna i svåra situationer att 

sakna henne. Minns: att det finns något bortom bergen, 

bortom blommorna och sången. 

R.W. Trine 

Den citerade dikten i artikeln är skriven av 

Ralph Waldo Trine och, som red. förmodar, 

kommer från hans bok In Tune With the Infinite 

(1897). Trine verkade kring sekelskiftet (1900) 

som författare och filosof och var en av företrä- 

darna för den rörelse som kom att kallas New 

Thought. Den startades av Phineas Parkhurst 

Quimby (1802-1866), som bl.a. hävdade tan- 

kens stora betydelse för individuell och samhäl- 

lelig omvandling. Quimby använde tankekraft 

vid t.ex. healing. Trine (1866-1958) gav ut en 

mängd böcker, som vann mycket stor spridning. 

In Tune With the Infinite sålde i över två miljoner 

exemplar. Trine blev en förgrundsfigur i New 

Thought, men mycket av det han skrev är inte 

direkt associerat till dess livsåskådning. Den ci- 

terade dikten uttrycker dock den bärande idén 

hos New Thought. 

JW

Göteborgs Improvisations- och Spelteater 

har funnits sedan 1997 och hette ursprungligen TeaterHjulet. Ända sedan 1998 har 

gruppen varit verksam på Redbergsteatern, och har nu sin fasta scen där. 

Sedan starten har man producerat en mängd föreställningar i alla möjliga tänkbara 

genrer, bland annat musikteater, clowneri, realistiska dramer och maskteater. Under 

en period var deras signum collageföreställningar inspirerade av Amandakören. 

Man blandade musik, dramatik och dans, och skapade därigenom suggestiva och 

starka föreställningar som spelades för fulla hus. 

2001 började experimenten med improvisationsteater och så småningom spelades 

den första improviserade föreställning ZAPP – en interaktiv tv-kväll. 2006 hade man 

premiär för föreställningen ORD och från och med då började man också kalla sig 

för gbgimpro.se. 2007 plockades rekvisita in för första gången i föreställningen 

Under Konstruktion. 

Under 2001 startades även det numera välkända och välbesökta konceptet After 

Work Impro som fortfarande körs sista fredagen i varje månad under vår- och höst- 

terminerna. 

För att vidareutveckla metoderna för improvisation tar man regelbundet hjälp av 

välrenommerade pedagoger, såsom Shawn Kinley från Loose Moose Theatre i Ca- 

nada, Frida Sundström från Improverket, Sofia Czinkoczky från Stockholms improvi- 

sationsteater och Keith Johnstone som grundat hela improgenren. 

Hittills har man, förutom alla spelningar av Ord och Zapp och Under Konstruktion, 

arrangerat Impromästerskapen och Improvision song contest som blivit årliga eve- 

nemang. 

Kontakta gärna Göteborgs Improvisations- och Spelteater: 

Örngatan 6, 416 67 Göteborg 

Tel: 031-761 99 88, e-post: info@gbgimpro.se, www.gbgimpro.se 

Huvuddelen av medlemmarna i gbgimpro har fått sin utbildning på Wendelsberg. 

11

Nisse var hela 

skillnaden 

Nu har skolans äldste medarbetare, 

Nisse Johansson, avlidit. 

101 år gammal. Årsbladet brukar 

inte uppmärksamma dödsfall. 

Det gör vi inte nu heller. 

Men vi vill skriva några rader 

om en person som genom sin 

blotta närvaro fick saker att 

arta sig på ett helt annat sätt 

än de brukar. 

Jag träffade Nisse första gången 

oktober 1949. Jag minns 

inget av det mötet för jag var 

alldeles nyfödd. Han var min 

morbror och vi kom att träffas 

12 

ganska ofta under de följande 

58 åren. Han gjorde ofta hela 

skillnaden. 

På femtiotalet var det gott om 

söndagar. Särskilt söndagseftermiddagar 

och kvällar. Söndagen 

var veckans tristaste dag. 

Det fanns inget att se fram 

emot. Vad jag kan minnas var 

måndagarna fyllda av läxförhör 

och tandläkarbesök. Det roligaste 

på TV var professor Karl 

Birger Blomdal som i en mycket 

lång serie program satt framåtlutad 

på en pianopall och förklarade 

idén med tolvtonsmusiken. 

Barndomens söndagar var 

dystra. 

Då hände det allt som oftast att 

Nisse – och Rut - hälsade på. 

Det gjorde hela skillnaden. Det 

muntrade upp. Föräldrahemmet 

besöktes visserligen ofta av 

andra människor. Men dessa 

hedervärda folkrörelsemänniskor 

var alltid bekymrade, över 

ett eller annat. De talade mest 

om saker som inte var som de 

borde och som borde ställas till 

rätta. Det kunde lätt bli – som 

man säger här i Göteborg - 

tjostigt. Allt blev gärna bekymmersamt. 

Nisse tjosta aldrig. Han sucka 

inte. Han var nästan alltid glad. 

Till och med när han hade bekymmer. 

Han trodde alltid man 

kunde ordna till saker. Gick det 

inte så fick man väl var glad 

ändå. När andra sa att de inte 

kunde, så prövade Nisse. Han 

kunde mycket. Snickra, bygga 

hus, odla bin, sätta sticklingar, 

köra buss och spela fiol. Inte 

nog med det – han kunde spela 

dragspel. Något som imponerade 

ännu mer på en ung man. 

Fiol – fyra strängar. Dragspel – 

tjogtals med knappar. Det Nisse 

inte kunde, men behövde kunna 

– det lärde han sig. 

Medan de andra oroade sig så 

gjorde Nisse saker. Han och Rut 

åkte på semester utan att veta 

vart de skulle. Sådant gjorde 

ingen annan av föräldrarnas 

bekanta. Medan de andra betraktade 

nya tekniska uppfinningar 

antingen med misstro 

eller dömde ut dem som helt 

onödiga, så skaffade Nisse sig 

en fruktcentrifug och gjorde äppeljuice 

1956. Han blandade 

gärna Gravensteiner med Filippa. 

Nisse var nästan äventyrlig av 

sig. Det fanns nog en och annan 

som tyckte att han var lite 

oansvarig. När Nisses föräldrar 

gick bort och släktfastigheten 

såldes använde de flesta arvingarna 

pengarna till förståndiga 

investeringar. Nisse och

Rut köpte en kryssning till Västindien. 

Det låter inte konstigt nu. 

Men så gjorde man inte 1966. 

För att inte tala om Rut. När 

hon kände sig lite nedstämd 

tände hon gärna en cigarr som 

hon gick runt med i huset. För 

att det skulle lukta lite fest. Ni 

förstår! Bara en sådan sak. 

Det var glädje kring Nisse. Han 

gjorde ofta hela skillnaden. 

Sedan var det en sak till med 

Nisse. Så fort han kom in i ett 

rum verkade det som alla kvinnor 

blev på så gott humör. Jag 

funderade mycket över det. Det 

är ju sådant som intresserar, 

även en ung man. 

Ganska mycket 

senare, 1986 på 

sensommaren åt 

Nisse och Stig 

Johansson i 

Bengtsfors vinbär 

i Margit 

Östbergs trädgård. 

Nisse var 

inte riktigt munter. 

Han hade 

blivit änkling för 

tredje gången 

och ville ha något 

att syssla 

med. Stig föreslog 

och Margit 

övertygade Nisse 

om att skulle 

renovera möblerna i Wendelsbergs 

matsal. De hade kommit 

dit med Justus Elgeskog, från 

Karlskoga folkhögskola 1928, 

och åldern hade tagit ut sin rätt. 

Nisse behövde faktiskt övertygas 

en smula. Hans förhållande 

till Wendelsberg var inte alldeles 

okomplicerat. Han hade någon 

gång på 1910-talet bestämt 

sig för att gå på Wendelsberg. 

Lärarna talade nämligen så 

vackert där. Men det blev aldrig 

av. Något kom emellan. I 

början av 1930-talet träffade 

Nisse Rut på Wendelsberg. Hon 

kom från Skåne och arbetade 

som bagerska på skolan. Rut 

och Nisse hade bestämt sig för 

att förlova sig en påskafton och 

Rut hade bett att få sluta klockan 

fem i stället för nio den kvällen. 

Så de skulle hinna in till 

Göteborg för själva förlovningen. 

Rektor Elgeskog kunde inte 

gå med på sådant lättsinne och 

förlovningen fick ske i Mölnlycke. 

Efter klockan nio. Det där 

kom Nisse ihåg 1986. Han hade 

fortfarande synpunkter på 

Justus Elgeskog. 

Nisse startade möbelrenoveringen 

på sensommaren 1986. 

Då var han 80 år gammal. Sedan 

blev han kvar. 

När matsalsmöblemanget var 

klart, det tog ett helt år, tittade 

Nisse intresserat på fasaden vid 

köksingången och menade att 

den var svårt rutten. Han talade 

med rektor Jan om den saken 

och lovade Jan att hjälpa honom 

med renoveringar så länge 

Nisse orkade. Jan tackade och 

Nisse satte kofoten i knutbrädan. 

Huvudbyggnaden på Wendelsberg, 

särskilt fasaden, var på 

många ställen i mindre gott 

skick. Här och där var den rent 

eländig. Ingen vågade röra 

den. Vad fanns inunder brädfordringen? 

Hur gör man när 

man lagar stommen i timrade 

slott? Var får man tag i de drygt 

80 olika profilerna som pryder 

fasaden? Sådana finns inte att 

köpa. Sådana frågor hade bekymrat 

de fastighetsansvariga 

sedan 30-talet. Pengar hade det 

ju just inte heller funnits att anställa 

tillräckligt snickarkunniga 

för. Huset hade lappats i årtionden. 

Inte alltid på bästa sätt. 

Detta bekymrade inte Nisse. 

Han hade lärt sig till snickare av 

sin morfar, August Severinsson, 

som reparerade Wendelsbergs 

klocktorn redan på 1890-talet. 

Nisse visste 

vad man 

kunde hitta 

under brädfordringen 

och han visste 

hur man 

reparerar 

sådant. Att 

de många 

träprofilerna 

inte fanns att 

köpa bekymrade 

honom 

inte heller. 

Han hade 

kvar sin morfars 

hyvlar 

och kunde 

utan vidare 

hyvla nya 

profiler. 

Nisse började som sagt vid köket. 

Där var brädfordringen 

genomrutten och gick inte att 

reparera. En förmiddag, när jag 

passerade, stod Nisse faktiskt 

alldeles villrådig med en fasadbit 

i handen och säger – detta 

är inte trä, det är môs, vad skall 

vi göra? Det var ingen fråga att 

ställa mig. Oförsiktigt föreslår 

jag att – han skall ”riva ned 

skiten”. Och då gjorde han det. 

Sen fortsatte det så några år. 

Nisse rev och reparerade. Det 

blev inte dyrt. Han ansåg näm- 

13

ligen inte att han behövde någon 

lön. Han hade ju folkpension. 

Lite mat räckte bra. Dessutom 

hjälpte han ju bara till. 

På det viset fick Wendelsberg 

en ny fasad. Nisse gjorde hela 

skillnaden. 

När Nisse tagit sig runt nästan 

hela huset sa ansvarskännande 

människor till honom att han inte 

fick klättra i byggnadsställningar 

längre. Han skötte arbetet 

från mark. Hyvlade och gerade 

medan andra satte upp bitarna. 

Nu började Nisse arbeta allt 

mer på Wendelsbergs teater. 

Där hade vi alltid gjort ordentliga 

scenografier. Men det var 

när Nisse började leda scenografibyggandet 

som vi kunde 

göra de riktigt stora byggena. 

Ett tvåvåningars hus i genomskärning. 

Stora salen i Hackebackeskogens 

Folkets Hus. William 

Arnes motorvelodrom. För 

att nu bara nämna några av de 

tiotalet scenografier Nisse 

byggde tillsammans med elever. 

Jag hittade på och Nisse byggde. 

Han nöjde sig inte heller med 

att bygga. Han undervisade 

dessutom eleverna i snickeri. 

Nisse var oerhört förtjust i just 

det. Särskilt i att undervisa flickor. 

De blev alltid på så gott humör. 

När Nisse genomfört ett 

stort projekt med Pippi Långstrump 

- huset i två våningar – 

erbjöd regissörerna – Lennart 

och Tinou – honom att följa 

med på den skolresa som gruppen 

skulle göra till Paris. Då var 

Nisse nästan 90. Självklart följde 

han med. 

På Wendelsberg har det sparats 

en hel del. Gamla möbler, rörstumpar, 

vattenlås, gymnastiksalsbänkar, 

hänglås, spiralfjädrar 

underliga trädgårdsredskap, 

färgburkar och allt annat som 

kan vara bra att ha. Sedan. 

Skolans förråd var inte ihåliga. 

14 

Nisse tog sig an den frågan 

också. Han hade ingen känsla 

för att saker som var gamla 

skulle sparas därför att de var 

gamla. Saker som inte kan användas 

skall slängas. Man behöver 

inte heller spara en kommod 

därför att ens farfar har 

gjort den. Den inställningen lättade 

trycket i månget förråd 

och även i mångas samvete. 

Den inställningen gjorde också 

att Nisse trivdes så bra på teatern. 

Där bygger vi en medeltidsstad. 

Det tar fem veckor. 

Sedan spelar vi Råttfångaren i 

Hameln i 14 dagar. Sedan river 

vi hela staden utan att spara 

något, bara därför att det varit 

mycket arbete med att tillverka 

det. Det passade Nisse precis. 

Han var helt osentimental när 

det gällde arbete. 

Ålder tar ju trots allt ut sin rätt. 

När Nisse blev 96 – 97 och inte 

körde bil längre – så blev arbetet 

i hus, teater och förråd väl 

Så här såg det ut, när Nisse byggde scenografier tillsammans med eleverna. 

Fotot är dock taget, när man var och åt middag. 

tungt och Nisse övergick till att 

tillverka trätulpaner – för Wendelsbergs 

räkning. Först på skolan 

och sedan när Nisses hjärta 

blev alltför opålitligt i verkstaden, 

hemma. Detta var ingen 

hobbyverksamhet! Nisse intresserande 

sig alltid för produk-

tionsförenklande metoder. Tulpantillverkningen 

blev i det 

närmaste industriell. Han tillverkade 

långt över tusen Wendelsbergstulpaner. 

Mot slutet av 

produktionsperioden meddelade 

han att han mycket väl förstod 

att Wendelsberg inte behövde 

fler tulpaner. Men att han 

inte kunde ta någon hänsyn till 

det. Han behövde ju göra något 

för att överleva. 

De sista tre–fyra åren var Nisse 

inte så mycket på skolan. Alltid 

vid kamratmötena, vid jul och 

några gånger på terminen. Han 

firade förstås sin hundraårsdag 

där också. Wendelsberg var 

hans familj – tyckte han. Se, det 

är kamratskapet som betyder 

något – brukade han säga. Eller 

– jag höll på att dö av sorg 

1986 och så räddade Wendelsberg 

livet på mig. Det är ungdomarna 

– och kamratskapet. 

Även om Nisse inte kom till 

Wendelsberg så ofta så höll vi 

kontakten. Framförallt skolans 

kamrer, Marianne Källman. Hon 

hälsade på Nisse varje måndagseftermiddag. 

Klockan halv 

sex. 

Även om Nisse menade att 

Wendelsberg räddat livet på 

honom så tror jag att han haft 

ännu större betydelse för Wendelsberg. 

På några vis gjorde 

han hela skillnaden. Han visade 

att man vågar röra gamla hus. 

Han visade att man inte behöver 

behålla saker i evighet bara 

därför att man lagt ned mycket 

arbete på dem. Tänk en sådan 

lättnad! Han visade att man i 

stället för att se bekymmer, faktiskt 

kan försöka göra något 

praktiskt. Ofta blir det bra. 

Ibland blir det dåligt. Men man 

lär sig alltid något till nästa 

gång. Han såg till att vi nu kan 

bygga helt professionella scenografier. 

Han underströk noggrant 

vikten av kamratskapet – 

och vikten av att hålla flickorna 

på gott humör. Och vikten av 

Detta är en klassisk wendelsbergsbild. Längst till vänster står skolans 

slöjdlärare Erik Johansson, Nisses far. Anteckningen på kortet anger att 

det är taget vinterkursen 1915-16. Justus har samma vinterrock och hatt 

på sig. Dock har han rakat av sig mustaschen. Jfr. kortet på sid. 9. 

att vara glad och vårda ett gott 

humör. 

Nu kan inte Nisse hjälpa till 

längre. Det är tråkigt. Men vi 

får klara oss. Han såg till att 

både mycket av kunskaperna 

och hyvlarna finns kvar på 

Wendelsberg. 

Bara ett ord till om det goda 

humöret. Eller om det handlar 

om livshållning och livets realiteter. 

Nisse hade svårt när han 

inte orkade arbeta. Livet blev 

tråkigt. Det sista året hade han 

det tråkigt. Den sista månaden 

tröttnade han. Någon dag in- 

nan han avled frågade man 

honom om han eventuellt ville 

flytta från sitt eget hus till sjukhus. 

Nisse meddelade att det 

kunde han gott tänka sig. Förutsatt 

att man garanterade att de 

där skulle kunna slå ihjäl honom, 

med en planka. Eftersom 

denna service inte kunde garanteras 

valde han att stanna 

hemma. 

Det är sådant som gör hela 

skillnaden. 

Sven Östberg 

15

16 

Här ovan kan man - med förstoringsglas eller 

med hjälp av god syn - läsa kamratförbundets 

första protokoll. Lägg märke till att i § 5 beslöts 

det att inköpa en protokollsbok. Den finns fort- 

farande i förvar i skolans arkiv, tillsammans 

med allt det andra, som berättar om skolans 

historia. Vårt arkiv innehåller inte bara en mas- 

sa räkenskaper, utan också spännande upplys- 

ningar om folk och händelser. 

Justus Elgeskog samtalar, på bilden till höger, 

med Nils Larsson, skolans musiklärare. Tidpunk- 

ten är någon gång på trettiotalet. 

Kamratförbundet hade sitt första möte den 

14 juni 1913 på Wendelsberg. Ordförande blev skolans 

föreståndare Oskar Lundgren. Till sekreterare valdes 

Estrid Severinsson. Hon var moster till Nisse Johansson, 

hans mamma, Hanna var född Severinsson. Estrids - 

och Hannas - pappa var snickaren August Severinsson 

på Stora Kullbäckstorp. August var en betydelsefull person 

i Mölnlycke. Skicklig hantverkare, som arbetade på 

familjen Wendels snickerifabrik, men som startade egen 

möbeltillverkning och snickerifirma. 

Kamratförbundets medlemmar har varit och är utspridda 

över hela landet. Wendelsberg har ju alltid haft en riksrekrytering, 

till skillnad från de klassiska bygdeskolorna. 

Men ändå har det funnits en kärngrupp av Mölnlyckebor. 

Det kan ha varit elever som blivit kvar, bygdens 

folk, som blivit elever och som också engagerat sig för 

nykterhetsarbetet i Mimer (NGTO, sedan NTO och numera 

iogt-nto). Vid sidan av elever och personal, så har 

skolan under årens lopp haft stor glädje av de wendelsbergare 

- i vid mening - som bott i Mölnlycke. 

I år firar också Kamratförbundet en någorlunda jämn 

födelsedag, 95 år. Och logen Mimer firar sina 100 år, 

precis som skolan. Dessa tre blev på något sätt varandras 

förutsättningar under de första decennierna.

NBV-festivalen på 

Wendelsberg 

Från 1972 till 1989 (förutom 

1975) arrangerades NBV-festivalen 

på Wendelsberg. Denna 

festival som startades av 

godtemplarordens och nto:s 

studieförbund (NBV) 1965 i 

Borås skulle bli en mycket betydelsefull 

samlingsplats för 

svensk amatörteater. Den drivande 

kraften bakom NBV-festivalens 

tillkomst och utveckling 

var Sture Andersson. 

NBV-festivalen fick sitt första 

hem på Västerås Teater, men 

flyttade alltså redan 1972 till 

Wendelsberg och skulle stanna 

där tills den lades ner 

1989. En fortsättning fick den 

i ATR-festivalen, som återvände 

till Västerås. 

1975 firades NBV-festivalens 

tioårsjubileum på Västerås 

Teater. NTO teaterstudio, som 

arrangerade festivalen på 

Wendelsberg var nämligen 

den sommaren på en USAturné. 

Men det skulle ändå bli 

sjutton festivaler på Wendelsberg. 

Varje festival var en kombination 

av utbildning, föreställningar 

och samtal om föreställningar. 

Där fanns pedagoger, 

samtalsledare och recensenter. 

Vi håller just nu på att skriva 

på en wendelsbergsk amatörteaterhistoria. 

Du som har 

egna erfarenheter av teater 

på eller “omkring” Wendelsberg, 

hör av dig till Årsbladets 

redaktion. Vi tar också gärna 

emot bilder, filmer och ljudupptagningar. 

Om du kan 

tänka dig att donera ditt material 

medverkar du till att 

bygga upp Wendelsbergs teaterarkiv. 

Teatern på Wendelsberg - NBV-festivalen 

Dagens teaterutbildningar på Wendelsberg har sin början i de stora teaterkurserna 

under trettiotalet, men är en direkt följd av den verksamhet som 

bedrevs av NTO teaterstudio på skolan från 1965, som då fick repetitions- 

och föreställningsmöjligheter på scenen i den nybyggda gymnastik- och 

samlingssalen. Medlemmar från NTO teaterstudio tog då också hand om 

skolans teatergrupp. Tillsammans med NBV i Mölnlycke byggdes det också 

upp en stor studiecirkelverksamhet främst inriktad mot barn och ungdomar. 

Efter att NTO:s rikskansli i samband med sammanslagningen IOGT och 

NTO flyttats till Stockholm, blev Ugglegård ledigt för verksamhet och 

mycket av NTO teaterstudios repetions- och gruppverksamhet flyttades dit. 

Detta är en bild från amatörteaterledarkursen 1936 (notera att ombyggnaden är klar och 

man sitter i det nya dagrummet). På golvet med struthatten sitter Matwej Sjisjkin, utbildad 

hos Stanislavksij på Konstnärliga Teatern i Moskva. I knäet på en demonisk spanjor sitter 

Justus Elgeskog. Sjisjkin var en återkommande gäst på Wendelsberg under trettiotalet och 

tillsammans med Elgeskog en av de drivande krafterna bakom Amatörteaterns RIksförbund. 

17

Utan festivaler stannar utvecklingen! 

Under de 25 år som NBV-festivalen fanns fick svensk 

amatörteater uppleva sitt hittills största uppsving, både 

kvantitativt och kvalitativt. Under sextio- och sjuttiotalen 

hände så oerhört mycket på den folkliga kulturens 

område, inte minst inom amatörteatern. Den pedagogiska 

fliten var oerhörd, nya metoder utvecklades och 

gamla förfinades. Tillkomsten av Amatörteaterns RIksförbund 

1976 (för andra gången; det första ATR bildades 

1936 - på Wendelsberg), betydde mycket för amatörteaterns 

plats i kulturlivet. Mycket hände alltså och 

Ett miljövårdsnummer från en Wendelsbergsrevy i mitten av 90-talet. 

det finns all anledning att skriva om den femtioårsperiod, 

som hyst denna utveckling (slutet på femtiotalet till 

idag). Det borde vara en inbjudan till var och en som 

var delaktig i den. Visserligen har vi en förtjänstfullt 

och ytterst informativ “Amatörteaterns historia 1865- 

1978” skriven av Gunnar Ollén, men vi behöver mera. 

Men NBV-festivalen... 

Vad var det då som var så märkvärdigt med NBV-festivalen? 

Att den höll på så länge, kanske. Vi var visserligen 

nöjda när den lades ner, den behövde nya former. 

Men det som nog betydde mest, var att den var 

så pedagogiskt genomarbetad. 

Eftersom det var så många anmälda, gjordes det först 

regionala festivaler där en uttagningsgrupp, som bestod 

av erfarna pedagoger, samtalade om varje föreställning 

och slutligen valde ut två föreställningar, som 

skulle gå vidare till den centrala festivalen. Alla var 

dock välkomna, även om man inte spelade upp sin föreställning. 

Vid sommarens stora festival visades alltså 

tio föreställningar (två varje kväll). Under dagen fanns 

det kurser inom olika områden (text, skådespeleri, improvisation, 

scenografi m.m.), som alla deltog i även 

de som inte hade en föreställning att spela. På dagen 

18 

Sven Östberg i behärskad extas i Aristofanes: Lysistrate. 

fanns också seminarier om föregående dags föreställningar. 

Där deltog samtliga festivaldeltagare och seminarierna 

leddes av en samtalspanel, som bestod av en 

jurygrupp och ett par recensenter. Även om man ganska 

tidigt gjorde sig av med prisutdelning - man kunde 

få en en NBV-aktör för bästa... - så höll man kvar begreppet 

jury. Deras uppgift var att ur ett pedagogiskt 

och konstnärligt perspektiv analysera föreställningen 

och leda ett samtal om denna. Recensenterna var mer 

personliga och skrev en recension av föreställningen, 

som trycktes och distribuerades på morgonen efter. 

Recensionsverksamheten startades redan första året, 

men då av de ordinarie teaterkritikerna på Göteborgs- 

Posten (Åke Pärlström) och Göteborgs Handels- och 

Sjöfartstidning (Tord Baeckström), som publicerade 

Ingela o. Jan Wennergren i åsiktsutbyte under Aristofanes Lysistrate. 

sina recensioner i GP och GHT varje festivaldag. Detta 

upphörde dock då de båda gick i pension. Men då var 

ribban lagd och vi fick engagera andra kritiker (Claes 

Englund på tidskriften entré och Einar Bergvin på VLT). 

I fokus stod gruppens och individens utveckling och det 

fanns både från deltagare och pedagoger en gemensam 

strävan att höja både den egna och hela amatörteaterns 

kvalitet. /JW

Personal 

Hushållet 

Ebba Andersson, städerska 

Birgitta Brolin, kock 

Helena Burman, köksbiträde 

Annika Eklund, vik. kökschef 

Eva Höök, kock 

Amira Karaduz, städerska 

Ulrika Lager, kock 

Suada Lizalo, städerska 

Ingrid Selin, kursgårdsföreståndare 

Gunilla Sellin, köksbiträde 

Britt-Marie Setterstig, köksbiträde 

Gunnel Svensson, städerska 

Ela Witermark, internatföreståndare 

Vaktmästeri mm 

Jan Callesen, vaktmästare 

Sture Gustavsson, vaktmästare 

Patrik Hultsten, vaktmästare 

Tomas Larsson, målare 

Kjell Sköld, vaktmästare 

Administration mm 

Bo Arnryd, biblioteksassistent 

Ylva Axelsson, ekonomiassistent 

Annika Blidberg, kurator, vikarie 

Ulla Bodin, telefonist, projektassistent 

Berit Eriksson, skolsekreterare 

Sören Eriksson, projektansvarig 

Marianne Källman, kamrer 

Erik Wagner, projekt 

Sven Östberg, rektor 

Lärare 

Jonas Bagge 

Wil Coppen 

Helle Dahl 

Björn Dimming 

Jörgen Friman 

Barbro Glansén 

Hans Hammarström 

Kerstin Hellström Walan 

Lennart Jacobsson 

Ola Karlberg 

Björn Lanefelt 

Martine Merigot 

Maria Onelius 

Karl-Göran Ottosson 

Sue Sergel 

Yvonne Strömer 

Gunn Svensson 

Ingela Wennergren 


Bo Widell 

Jesper Åvall 

Skolstyrelse 

Ingrid Jägerhed, ordförande, Sösdala 

Leif Spännar, vice ordförande, Grums 

Kjell Hallberg, Sexdrega 

Tina Frid, Hjo 

Stig Johansson, Bengtsfors 

Eva Nilsson, Göteborg 

Birgitta Rydell, Borensberg 

Alva Strandberg, Alingsås 

Birgitta Svenson, Halmstad 

Kamratförbundets styrelse 

Sven Östberg, ordförande 

Marie Rehnström, v. ordförande 

Lena Modin, kassör 

Ola Karlberg, sekreterare 

Marianne Källman 

Anders Wall 

Robert Pettersson, suppl. 

Thomas Engström, suppl. 

Elever läsåret 2007-2008 

Allmän linje 

Aktas Maria, Göteborg 

Alfakhri Ahmed, Angered 

Aljaderi Zaid, Västra Frölunda 

Andersson Joakim, Lerum 

Andersson Johan, Romelanda 

Andreasson Philip, Öjersjö 

Asadi Amir, Gråbo 

Asplund Jennie, Göteborg 

Berg Anthon, Uddevalla 

Bergesen Sandra, Angered 

Bergman Victor, Lund 

Bergqvist Johan, Halmstad 

Bergroth Ida, Partille 

Börjesson Linnea, Landvetter 

Carlford-Sonehag Denise, Göteborg 

Eidi Ahmad, Göteborg 

Ekberg Patrik, Stockholm 

Eriksson Patrik, Rottneros 

Fernando Sajeema, Landvetter 

Foughman Veronica, Göteborg 

Giama Ali, Jönköping 

Gullberg Patrik, Nygård 

Gunnarsson Tim, Lindome 

Hammarberg Daniel, Göteborg 

Hannouche Cinthia, Gråbo 

Hansson-Årman Daniel, Lindome 

Henriksson Andreas, Brastad 

Hogedal Ida, Västra Frölunda 

19

Hussein Ibrahim, Mölndal 

Hübel Malin, Angered 

Jamot Madeleine, Alingsås 

Johansson Anna, Göteborg 

Johansson Ramzi, Angered 

Juhlin Julia, Göteborg 

Kadkhoda Khosro, Hisings Backa 

Kaidzadeh Mazdak, Partille 

Karlsson Malin, Partille 

Kent Raquel, Göteborg 

Kiamarsi Fariba, Mölnlycke 

Kierkemann Jens, Göteborg 

Kööhler Andrea, Lödöse 

Larsson Sebastian, Borås 

Larsson Simon, Landvetter 

Lindberg Catarina, Hisings Backa 

Lindberg Teresa, Visby 

Lodetti Anna-Karin, Avesta 

Magnusson Pernilla, Härryda 

Masihzadeh Emad, Göteborg 

Mayer Sofia, Hisings Backa 

Mellberg Emil, Kungsbacka 

Midholm Karin, Göteborg 

Mikiyas Siyum Daniel, Sandared 

Moradi Negar, Västra Frölunda 

Mårtensson Marcus, Strängnäs 

Nakelska Daria, Göteborg 

Nilsson Oskar, Göteborg 

Nordqvist Hans, Västra Frölunda 

Norén Carin, Mölndal 

Nyberg Anna, Tidaholm 

Olsson Joel, Göteborg 

Ottosson Madeleine, Nymölla 

Pajunen Malin, Mölndal 

Peroz Zmaryalai, Mölnlycke 

Persson Emma, Göteborg 

Petersson Eva-Lena, Göteborg 

Renvaktar Fredrik, Vadstena 

Ristovski Aleksander, Göteborg 

Rogstadius Molly, Göteborg 

Rolder Amanda, Skillinge 

Said Nawras, Borås 

Saleh Mehdi, Göteborg 

Sandberg Ellinor, Mölndal 

Shahshahid Elham, Göteborg 

Shamanina Katja, Halmstad 

Sondosi Pardis, Göteborg 

Stahlén Amanda, Göteborg 

Svensson Björn, Borensberg 

Söderlund Aldén Joel, Gävle 

Talebi Behrouz, Angered 

Tell Daniel, Kungsbacka 

Wagman Robert, Onsala 

Wahlin Niclas, Lerum 

Villamil Nichelle, Mölndal 

Wreger Anton, Hisings Kärra 

20 

ANT-projektledarutbildning 

Björkil Robin, Göteborg 

Bång Evelina, Bollnäs 

Deijenstedt Patrik, Göteborg 

Elgh Jenny, Visby 

Forså Linda, Norrköping 

Hedberg Alexander, Skattkärr 

Hempel Love, Gränna 

Lindgren Ellen, Västra Frölunda 

Lundberg Ida, Falun 

Nasimbwa Elisabeth, Östhammar 

Nilsson Emma, Ankarsrum 

Norberg Jimmie, Göteborg 

Oskarsson Emma, Trollhättan 

Rensfeldt Martin, Jönköping 

Sjöqvist Emilia, Rottne 

Teater, årskurs 1, musikdramatik 

Augustsson Kerstin, Skövde 

Björk Rikard, Västra Frölunda 

Campbell-Sjödin David, Jonsered 

Halling Pauline, Västerår 

Hertzberg Anton, Karlstad 

Hjelm Rita, Lidingö 

Johansson Frida, Karlstad 

Kralmark Tobias, Veberöd 

Larsson Amanda, Lerum 

Larsson Eva-Lotta, Idre 

Magnell Jacob, Klagstorp 

Molin Malin, Borås 

Monfelt Lisa, Storfors 

Namdari Jamileh, Hisings Kärra 

Nilsson Disa, Söderhamn 

Spegel Nilsson Robin, Simrishamn 

Särnefält Elisabeth, Älgarås 

Tegnér Helena, Hägersten 

Widén Erika, Västra Frölunda 

Åhrén Jenna, Karlstad 

Teater, årskurs 1, taldramatik 

Backman Sandra, Arvika 

Bank Elias, Ulricehamn 

Brandin Tobias, Kållered 

Börjesson Hans, Kungsäter 

Crnalic Enes, Göteborg 

Ericson Evelina, Huddinge 

Figura Olga, Göteborg 

Hansson Åsa, Göteborg 

Henricsson Sofia, Umeå 

Henriksson Anna, Vännäs 

Jansson Frida, Åsbro 

Johansson Jimmy, Löderup 

Karlsson Daniel, Ingelstad 

Köhl Matilda, Linhöping 

Lind Caroline, Skellefteå 

Lindholm Joel, Åby 

Ohakas Alexander, Göteborg

Rösehag Billy, Högsäter 

Sunmo Eva, Varberg 

Waldefeldt Nils, Skövde 

Teater, årskurs 2, musikdramatik 

Jakobsson Petter, Onsala 

Jarnevi-Pettersson Mariah, Karlstad 

Jensen Ida, Göteborg 

Kjälled William, Karlstad 

Leijer Katrin, Kiruna 

Lindgren Simeon, Ersmark 

Meimermondt Josefine, Göteborg 

Nilsson Clara, Piteå 

Nilsson Johanna, Bollnäs 

Nyde Maria, Partille 

Nygren Mikael, Norsjö 

Ona Blanche, Västerås 

Paulsson Staffan, Halmstad 

Sonning Hanna, Göteborg 

Svensson Torbjörn, Partille 

Wallin Isabella, Göteborg 

Wannstedt Lundström Helena, Karlstad 

Teater, årskurs 2, taldramatik 

Alsegård Amy, Bankeryd 

Andersson David, Göteborg 

Andersson Kristoffer, Göteborg 

Bäcklund Patricia, Göteborg 

Hansen Elin, Göteborg 

Johansson Sofia, Varberg 

Kedfors Mathias, Göteborg 

Kårehed Ulrika, Växjö 

Lindberg Magnus, Ljungskile 

Lusth Fredrik, Visby 

Lysén Anna, Täby 

Marcault Celine, Göteborg 

Mody Ammy, Malmö 

Nyberg Sandra, Göteborg 

Röjder Emil, Karlstad 

Soling Mimmi, Göteborg 

Sporsén Sebastian, Göteborg 

Wikblad Nicklas, Edsbyn 

Teaterproduktionsåret - Teater Hybris 

Gerdmar Clara, Lund 

Larsen David, Göteborg 

Löfgren Erica, Göteborg 

Möller Valdemar, Göteborg 

Pettersson Amanda, Göteborg 

Sjögren Carl-Oscar, Gyttorp 

Wallin Mia, Göteborg 

Wibron Vesterlund Emilia, Stöde 

Gåvor till kamratförbundets 

fond 

Inger Adlerberth, Lindome, Ebba Adrian, Styrsö, Kerstin Adriansson, 

Jönköping, Lena-Marie Ahl, Göteborg, Britta Ahlqvist, 

Mölnlycke, Per Olov Ahnell, Visby, Ingrid Ahnell, Visby, Gudrun 

Aldén, Klippan, Jakob Aldén, Göteborg, Holmer Alfredsson, 

Bollebygd, Bo Algerbo, Svalöv, Kenneth Alm, Mölnlycke, Britta 

Alm, Mölnlycke, Anna-Lena Almstedt, Valbo, Inger Alnehill, 

Öjersjö, Sivor Alterius, Huskvarna, Elsie Anderberg, Gullholmen, 

Lizzie Anderson, Mölnlycke, Per I Andersson, Kungälv, Junis 

Andersson, Limhamn, Ingeborg Andersson, Göteborg, Birgitta 

Andersson, Lerum, Gertie Andersson, Nyköping, Sture Andersson, 

Lerum, Lars-Erik Andersson, Varberg, Sören Andersson, 

Skellefteå, Kjell Andersson, Mölnlycke, Margit Andersson, 

Lundsbrunn, Ulla Andersson, Skara, Karl-Ove Andersson, Gullholmen, 

Erik Andersson, Mölnlycke, Märtha Andersson, Mölnlycke, 

Alice Andersson, Göteborg, Bertil Andersson, Kungsbacka, 

Roger Andersson, Ulricehamn, Ingeborg Andersson, 

Karlshamn, Solveig Andersson, Göteborg, Marie-Louise Andersson, 

Mölnlycke, Anna Andersson, Lerum, Evert Andersson, Falkenberg, 

Erik Andersson, Lerum, Marianne Andersson, Lerum, 

Ulla Andersson, Kållered, Arne Andersson, Vaggeryd, Rune 

Andersson, Valbo, Britta Andersson, Göteborg, Sonia Andreasson, 

Skepplanda, Göran Andreasson, Alingsås, Göran Andreasson, 

Alingsås, Ivar Andreasson, Mölnlycke, Doris Andrén, Mölndal, 

Ivar Antonsson, Frillesås, Gunnar Antonsson, Veddige, Hjördis 

Arnborg, Gråbo, Gunnar Arnborg, Gråbo, Sven-Hilding Arnell, 

Hyssna, Gunilla Arneström, Mölndal, Bertil Aronsson, Vänersborg, 

Ann-Sophie Aronsson, Vänersborg, Rune Arvidsson, 

Sävsjö, Gert Assarsjö, Bollebygd, Birgit Asteberg, Lindome, Rune 

Axelsson, Skärholmen, Kjell Axelsson, Sävedalen, Lena Axelsson, 

Skärholmen, Lisbeth Axelsson, Ödsmål, Helga Back, Sågmyra, 

Anna-Lisa Bagge, Pixbo, Stig Bech, Ljusdal, Inga Becker, 

Helsingborg, Dagny Bengtsson, Göteborg, Vivi Bengtsson, Halmstad, 

Sven Bengtsson, Göteborg, Kerstin Berg, Bjärred, Folke 

Berg, Bjärred, Gösta Bergehall, Göteborg, Sune Birging, Västra 

Frölunda, Ingrid Bjerén, Hisings Backa, Dagny Björklund, Bollebygd, 

Karl-Gustav Björkman, Sandared, Åke Björkman, Jönköping, 

Gustaf Björnetun, Frändefors, Erling Blomquist, Stråtjära, 

Mattias Bogren, Trollhättan, Edith Boman, Halmstad, Ulla-Carin 

Borén, Göteborg, Rosa Borg, Bullaren, Yngve Brandt, Vinninga, 

Kerstin Bratt, Vällingby, Bo Broberg, Klövedal, Holger Brunnström, 

Laholm, Bengt Brusewitz, Hisings Backa, Peter Burri, Göteborg, 

Kjell Byström, Vänersborg, Orvar Bäckner, Alingsås, 

Gulli Börjesson, Östra Ämtervik, Olof Callerfjord, Mölnlycke, 

Lena Carenbäck, Skänninge, Ingalill Carlsson, Skärhamn, Lars 

Carlsson, Söderköping, Diana Clock-Mannefred, Brämhult, Brita 

Cornvik, Göteborg, Sofia Cronert, Stockholm, Lennart Dahl, 

Kungälv, Helle Dahl, Göteborg, Martin Dahlberg, Landvetter, 

Barbro Dahlberg, Skärblacka, Thore Dahlström, Sandviken, Kjell 

Ed, Brunflo, Håkan Edberg, Mullsjö, Jan Edeflod, Stenungsund, 

Gunvor Edström, Rönnäng, Helena Eerikäinen, Kållered, Lars Ek, 

Falkenberg, Hanna Ekblad-Petersson, Vadstena, Åke Ekstrand, 

Mölnlycke, Bengt Elfström, Linneryd, Nann-Britt Elfström, Linneryd, 

Edla Elfving-Burman, Järfälla, Walter Ellsinger, Göteborg, 

Marianne Ellsinger, Göteborg, Irene Elmforsen, Växjö, Inga-Lill 

Elofsson, Mörrum, Sonja Emanuelsson, Mölnlycke, Inga-Britt 

Engberg, Fjällbacka, Nils-Ivar Engberg, Kungsbacka, Siv Engberg, 

Kungsbacka, Tomas Engström, Huskvarna, Lars Ericson, 

Alingsås, Börje Eriksson, Lycksele, Harry Eriksson, Göteborg, 

Berit Eriksson, Mölnlycke, Lars Eriksson, Bollnäs, Allan Eriksson, 

Örebro, John Bertil Eriksson, Ljusdal, Bengt Eriksson, Nyköping, 

Alvar Eriksson, Klässbol, Gunhild Eriksson, Järvsö, Ingrid Eriksson, 

Mölnlycke, Marianne Eriksson, Borås, Astrid Erlandsson, 

Sollentuna, Margit Ernstsson, Västerås, Lars Esaiasson, Kungsbacka, 

Inger Esaiasson, Kungsbacka, Jonas Eskilsson, Göteborg, 

Mika Etherton, Göteborg, Set Fagerlönn, Norrfjärden, Svante 

Falck, Kolmården, Kerstin Fejde, Skruv, Susanne Fjällemark, 

Hisings Backa, Aina Folkeson, Storå, Åke Fors, Bromma, Bruno 

Forsén, Norrköping, Anita Forsén, Norrköping, Kajsa Forsgren- 

Berntsson, Strängnäs, Thomas Franklin, Torpsbruk, Lilian Fransson, 

Huskvarna, Inga Fransson, Göteborg, Ingvar Fransson, Gäv- 

21

le, Margareta Franzén, Åkersberga, Karl Erik Fredman, Fagersta, 

Jörgen Friman, Mölnlycke, Helga Friman, Mölnlycke, 

Olof Frisk, Vallsta, Kerstin Frost, Mora, Bengt Frostegren, Holmsjö, 

Gertrud Frostegren, Holmsjö, Anders Frönell, Huskvarna, 

Inga Frönell, Huskvarna, Ewa Fägerskiöld, Landvetter, Marie 

Fält, Malmö, Viveka Gedda, Göteborg, Ulf Gjerming, Arvika, 

Ebbe Gullberg, Kållered, Erik Gullberg, Gnesta, Lisbeth Gunnarsson, 

Habo, Barbro Gustafsson, Göteborg, Christina Gustafsson, 

Alingsås, Stig Gustafsson, Hamneda, Sonja Gustafsson, 

Landvetter, Roger Gustafsson, Göteborg, Stig Gustafsson, Landvetter, 

Tore Gustafsson, Varberg, Gert Gustafsson, Kungsbacka, 

Ann-Britt Gustafsson, Tvååker, Maj-Britt Gustafsson, Söderhamn, 

Karin Gustafsson, Kallinge, Margareta Gustafsson, Lidköping, 

Rune Gustafsson, Söderhamn, Viran Gustafsson, Uddevalla, Ulla 

Gustavsson, Svaneholm, Sonia Gusting, Växjö, Arne Hagström, 

Helsingborg, Georg Hallberg, Veddige, Sture Hallbert, Mölnlycke, 

Märta Hallonqvist, Trollhättan, Rustan Hallström, Göteborg, 

Vera Hammar, Borås, Hans Hammarström, Mölnlycke, Leif 

Hamrin, Tierp, Dagmar Hanse, Göteborg, Inger Hansson, Åsa, 

Ingela Hansson, Kärna, Lars-Ebbe Hansson, Lysekil, Monica 

Hansson, Lund, Anna-Greta Hansson, Järvsö, Irma Hansson, 

Mölnlycke, Daga Hansson, Tyresö, Lilian Hansson, Hässelby, 

Ingemar Haraldsson, Växjö, Birgitta Hasslöf, Västra Frölunda, 

Andreas Hedlund, Malung, Ingela Hedner, Norrköping, Iréne 

Hellman, Alafors, Lena Hemlin, Mölndal, Tiina Henning, Stockholm, 

Ulrika Henriksson, Sävedalen, Berit Hermansson, Örkelljunga, 

Olof Hermansson, Hede, Arne Hermansson, Uddevalla, 

Hans Hettne, Mölnlycke, Karl-Erik Hjalmarsson, Hyltebruk, Ragnar 

Hjalmarsson, Bredaryd, Solveig Hjärtnäs, Partille, Sonja 

Holmberg, Södertälje, Ulla Holmlid, Mölnlycke, Anne-Marie 

Holmqvist, Hällingsjö, Jan Hultbäck, Göteborg, Ulf Hyll, Blidsberg, 

Nisse Hägglund, Haninge, Stina Hägglund, Burträsk, Ibrahim 

Ibrahim, Upplands Väsby, Karin Isaksson, Mölnlycke, Bengt 

Isaksson, Vetlanda, Curt Isberg, Borås, Karin Isberg, Borås, Rune 

Jansson, Bankeryd, Nils Jansson, Karlstad, Ingemar Jansson, 

Seskarö, Erik Jensen, Alingsås, Hildur Jern, Skövde, Pétur Johannesson, 

Göteborg, Berit Johannesson, Göteborg, Inga-Britt Johansson, 

Brämhult, Karl-Erik Johansson, Eskilstuna, Bengt Johansson, 

Grimsås, Björne Johansson, Anderslöv, Lilly Johansson, 

Östersund, Elsie-Anne Johansson, Fagersta, Sven-Olof Johansson, 

Lund, David Johansson, Onsala, Berit Johansson, Tingsryd, 

Stig Johansson, Bengtsfors, Ulf Johansson, Halmstad, Tommy 

Johansson, Arlöv, Margareta Johansson, Varberg, Birgitta Johansson, 

Linneryd, Kjell Johansson, Herrljunga, Birgit Johansson, 

Växjö, Gösta Johansson, Linneryd, Inger Johansson, Göteborg, 

Signild Johansson, Kalmar, Tyra Johansson, Vännäs, Börje Johansson, 

Jönköping, Gerd Johansson, Kopparberg, Ella Johansson, 

Mölnlycke, Rolf Johansson, Skepplanda, Anna Johansson, 

Burseryd, Gladys Johansson, Alafors, Börje Johansson, Varberg, 

Ingrid Johansson, Fegen, Märta Johansson, Varberg, Anders 

Jonasson, Alingsås, Sven-Arne Jonsson, Rejmyre, Eva-Lena Jonsson, 

Kållered, Siv Jonsson, Vallentuna, Vera Jonsson, Sollentuna, 

Stig Jonsson, Sjötorp, Anne-Marie Jägesten, Torslanda, Bengt 

Järnhester, Figeholm, Dan Olof Jönsson, Varberg, Ingrid Jönsson, 

Laholm, Anna-Britta Jönsson, Uppsala, Maiken Kalén-Svensson, 

Rävlanda, Gerd Karam, Angered, Maria Karlberg, Kristianstad, 

Ola Karlberg, Mölnlycke, Inger Karlberg, Mölnlycke, Herger 

Karlberg, Mölnlycke, Aina Karlbom, Varberg, Sven Erik 

Karlsson, Nol, Helmi Karlsson, Norrtälje, Arne Karlsson, Lindome, 

Rut Karlsson, Ljusne, Jan-Erik Karlsson, Västervik, Stig Karlsson, 

Västra Frölunda, Krister Karlsson, Helsingborg, Elisabet 

Karlsson, Mölndal, Birger Karlsson, Norrtälje, Marianne Karlsson, 

Harestad, Iréne Karlsson, Åsa, Greta Karlsson, Norrtälje, 

Maja Karlsson, Linköping, Paula Karlsson, Stenungsund, Gunnar 

Karlsson, Varberg, Elsa Karlsson, Vänersborg, Anette Karlsson, 

Mölnlycke, Sive Karlsson, Gnesta, Krister Karlsson, Helsingborg, 

Åke Karlsson, Karlskoga, Inga-Britt Karlsson, Skärholmen, Sture 

Karlsson, Stockholm, Majli Karlsson, Rödeby, Gun Karlsson, 

Ullared, Britt-Marie Karlstam, Landvetter, Jozef Kawiako, Ystad, 

Ann-Catrine Kindlund, Göteborg, Håkan Kjellsson, Saltsjö-Duvnäs, 

Berit Klintbom, Visby, Ove Klittby, Laholm, Lars Kloberg, 

Trollhättan, Gunnel Kollgård, Örebro, Olga Korpela, Örebro, 

Per-Arne Krantz, Lyckeby, Stig Kroon, Mölnlycke, Yngve Kroon, 

Forsheda, Susanne Kruckenberg, Björneborg, Margareta Kullingsjö, 

Alingsås, Ulla Källberg, Västra Frölunda, Sven-Olof 

22 

Landström, Lindesberg, Lennart Lantto, Södra Sunderbyn, Bo G 

Larsson, Älvsjö, Tomas Larsson, Mölnlycke, Nils Larsson, Ljungby, 

Leif Larsson, Göteborg, Ing-Britt Larsson, Gävle, Ulrika Larsson, 

Lerum, Martin Larsson, Hudiksvall, Kerstin Larsson, Uppsala, Jan 

Larsson, Vara, Edla Larsson, Gällstad, Anna-Märta Larsson, Göteborg, 

Märta Larsson, Ljungsbro, Sven Larsson, Göteborg, 

Tommy Lavér, Kumla, Elly Leander, Färjestaden, Evy Lehfeldt, 

Sköndal, Barbro Lemark, Göteborg, Anna-Britt Lerner, Örebro, 

Anna-Greta Liljas, Leksand, Emma Liljeberg, Mölndal, Iréne Liljebladh, 

Mölnlycke, Gun Liljekvist, Växjö, Maj-Britt Lindahl, Mölnlycke, 

Jan Linde, Mölnlycke, Lennart Lindgren, Göteborg, Ingegerd 

Lindgren, Stockholm, Hans Lindgren, Sölvesborg, Birgitta 

Lindgren, Älvsjö, Vivianne Lindstam, Sommen, Christel 

Lindstrand, Göteborg, Marianne Ling, Göteborg, Gunnel Linné, 

Åsele, Kenneth Ljunggren, Mölnlycke, Barbro Lund, Långaryd, 

Alf Lund, Kumla, Lena Lundberg, Göteborg, Solveig Lundgren, 

Bollebygd, Anne-Marie Lundmark, Karlskrona, Marie-Louise 

Lundqvist, Harestad, Arne Lundälv, Mölnlycke, Signe Lydén, 

Västerås, Rut Lydén, Gällivare, Gerda Löf, Surahammar, Thomas 

Löfgren, Lund, Anna-Lisa Lövquist, Matfors, Åke Mannefred, 

Brämhult, Ingrid Marting, Onsala, Jan-Olof Martinsson, Veddige, 

Hjördis Martinsson, Göteborg, Marianne Matracki, Sävedalen, 

Anna-Stina Mattsson, Holmsjö, Hans Mellander, Göteborg, Lina 

Midholm, Göteborg, Lena Modin, Jonsered, Doris Molin, Härnösand, 

Astrid Molin, Göteborg, Gudrun Moreau, Stockholm, Niklas 

Munck af Rosenschöld, Göteborg, Aarne Mäkikangas, Göteborg, 

Kerstin Nilsson, Malmö, Nils-Arne Nilsson, Färjestaden, 

Lisbet Nilsson, Göteborg, Gunnel Nilsson, Kilafors, Bertil Nilsson, 

Gärds Köpinge, Ingeborg Nilsson, Uppsala, Maj Nilsson, Vallsta, 

Hans Nilsson, Trosa, Ivan Nilsson, Växjö, Stig Nilsson, Färjestaden, 

Margot Nilsson, Halmstad, Sven-Rune Nord, Alvesta, Irma 

Nordangård, Värnamo, Kurt-Yngve Nordén, Mölnlycke, Gösta 

Nordhammar, Mölnlycke, Alice Nordling, Grums, Lars Nordling, 

Grums, Evy Nordström, Avesta, Olle Norebratt, Lycke, Åsa Norell, 

Stora Mellösa, Rolf Norman, Tumba, Ivan Nyström, Vikingstad, 

Florence Nyström, Hällingsjö, Åke Olsson, Uddevalla, 

Bengt Olsson, Mölnlycke, Karin Olsson, Askim, Ingmarie Olsson, 

Sandviken, Berit Olsson, Höviksnäs, Maj Olsson, Mölnlycke, 

Dagny Olsson, Eringsboda, Ingrid Olsson, Göteborg, Kerstin 

Olsson, Stockholm, Maj-Britt Olsson, Kungälv, Alfhild Olsson, 

Varberg, Dan Olsson, Göteborg, Siv-Britt Olsson, Säter, Eva 

Olsson, Olofstorp, Karl-Göran Ottosson, Göteborg, Knut Ottosson, 

Saxdalen, Ragnhild Paulson, Göteborg, Ingegerd Persson, 

Järfälla, Stig Persson, Vessigebro, Karin Persson, Varberg, Ivan 

Persson, Malmö, Per-Erik Persson, Mullsjö, Greta Persson, Vallsta, 

Märta Peterson, Hofors, Caroline Petersson, Ullared, Börje Petersson, 

Onsala, Ann-Mari Petersson, Värends Nöbbele, Sven 

Erik Petersson, Hjo, Alice Pettersson, Vänersborg, Anna-Maja 

Pettersson, Svartsjö, Hans Pettersson, Lund, Birgitta Pettersson, 

Lund, Malin Plym, Transtrand, Kaveh Pourshahidi, Lidingö, Nils- 

Börje Ramström, Göteborg, Gullan Ramström, Göteborg, Lars- 

Erik Redin, Ödeshög, Åsa Reuterhäll, Kolsva, Margit Roos, Mölnlycke, 

Lars-Olof Runefors, Ingelstad, Märta Runefors, Ingelstad, 

Brita Rydén, Åkers Styckebruk, Eva Rådberg, Tyresö, Eva Rådberg, 

Tyresö, Brita Råghammar, Torslanda, Antoinette Räms, 

Nyhammar, Inga-Lill Samuelsson, Göteborg, Eric Samuelsson, 

Borgstena, Lennart Sandberg, Falköping, Hanna Sandberg, 

Hässleholm, Anders Sasse, Kista, Kjell Schön, Älmhult, Sigvard 

Schön, Forsheda, Asta Segeland, Lindesberg, Mirja Seppänen, 

Göteborg, Hans Severinsson, Göteborg, Marianne Signér, Västerås, 

Inga Sigurdardottir Sandberg, Göteborg, Bertil Sivertsson, 

Tandsbyn, Sven-Olov Sjöblom, Sollefteå, Jan Sjödin, Härnösand, 

Gerhard Sjödin, Mölnlycke, Eivor Sjödin, Mölnlycke, Inga 

Sjökvist, Stockholm, Bojan Sjöqvist, Sundsvall, Tore Skogebo, 

Södertälje, Sven-Eric Skoglund, Härryda, Gösta Skogvall, Växjö, 

Sven-Erik Sköld, Karlstad, Kjell Sköld, Mölnlycke, Jörgen Skörsemo, 

Garpenberg, Ann-Britt Smedberg, Västra Frölunda, Hjördis 

Smedjer, Mölnlycke, Kerstin Stephansson, Katrineholm, Dick 

Stephansson, Katrineholm, Patrik Stomberg, Kalmar, Siri Strandberg, 

Arnäsvall, Mattias Ström, Hisings Backa, Kerstin Strömberg, 

Lidingö, Olof Strömberg, Sollefteå, Kristina Strömberg, 

Sollefteå, Folke Strömbom, Kållered, Ella-Stina Sturefelt, Bankeryd, 

Monica Ståhl, Storfors, Anna-Greta Sundelin, Åmål, Inger 

Sundqvist, Norrala, Anna-Lena Sunesson, Skällinge, Stieg Svedberg, 

Umeå, Maria Svedberg, Saltsjö-Boo, Lars Svedberg, Salt-

sjö-Boo, Marianne Svedin, Trollhättan, Svante Svensson, Malmö, 

Jan Svensson, Linköping, Ing-Mari Svensson, Åkersberga, Lajla 

Svensson, Borås, Hans Svensson, Annerstad, Arne Svensson, 

Rävlanda, Helmer Svärd, Åby, Bertil Sühl, Norrköping, Ove 

Södereng, Sala, Anna-Maria Tellbom, Uddevalla, Lena Tengström, 

Grästorp, Birgitta Thorhag, Karlskoga, Ulrika Thunberg, 

Göteborg, Anne Marie Thyrman, Vänersborg, Erik Thyrman, 

Vänersborg, Ann-Cathrine Tibblin, Kungälv, Karin Tidefors, Göteborg, 

Lil Tistelgren, Borås, Ingalill Torin, Åled, Sven Torin, 

Åled, Ola Troedsson, Göteborg, Ingrid Tysk, Bjursås, Göran 

Töllborn, Skara, Maj-Lis Wahlgren, Göteborg, Annette Wahlgren, 

Stenkullen, Barbara Vall, Bandhagen, Anders Wall, Mölnlycke, 

Margareta Wall, Mölnlycke, Gösta Valler, Gävle, Jenny 

Wallin, Bollnäs, Birgit Varga, Västra Frölunda, Eva Vejkull, Tranemo, 

Birgitta Wendeberg, Mölnlycke, Gunvor Wennerström, 

Gullholmen, Christina Vernersson, Bollebygd, Ulla Westberg, 

Vallsta, John-Erik Westberg, Vallsta, Margot Westerberg, Västra 

Frölunda, Astrid Westin, Arnäsvall, Lennart Westin, Örebro, 

Gunilla Westling, Fagersta, Helny Westman, Örebro, Gertrud 

Widell, Lund, Elisabeth Widenberg, Mölndal, Margareta Wikström, 

Ed, Bert Wikström, Ed, Anna-Greta Wilén, Torslanda, Karl- 

Erik Winblad, Ekerö, Knut Viske, Tibro, Ingegerd von Gerber, 

Göteborg, Elin von Porat, Vittaryd, Gunborg Vrede, Tyresö, Lennart 

Västeräng, Partille, Marianne Västeräng, Partille, Arthur 

Ygdevik, Tingsryd, Lennart Åberg, Söderköping, Matts Åhman, 

Rimbo, Anna-Stina Åström, Sundsvall, Birger Öhlin, Färjestaden, 

Lars Öhman, Ljusdal, Bertil Örelius, Uddevalla, Orvar Örgård, 

Hindås, Erik Östberg, Sollentuna, Ingegerd Östberg, Härnösand, 

Roland Östling, Mölnlycke, 

Gåvor till Kamratförbundet – till minne 

av 

Thore Dahlström 

från Ingvar Fransson, Gävle, Dagny Bengtsson, Göteborg, 

Bojan Sjöqvist, Sundsvall. 

Rut Lydén 

Från Solvejg Andersson, Göteborg, Marianne och Walter 

Ellsinger, Göteborg, Brita Cornvik, Göteborg, Anna-Greta 

Hansson, Järvsö. 

Anna Bäck-Haglund 

Från Solvejg Andersson, Göteborg. 

Henry Olsson 

Från Solvejg Andersson, Göteborg, Ingvar Fransson, 

Gävle. 

Helge Mauritsson 

Från Ingvar Fransson, Gävle. 

Folke Berg 

Från Bojan Sjöqvist, Sundsvall, Helmer Svärd, Åby, Ann- 

Britt Gustavsson, Tvååker, Margareta och Bengt Ericsson, 

Nyköping, Bertil Nord, Siv Börjesson, Lars och Roselie 

Bergqvist, Birgitta och Hans Pettersson, Ingvar Fransson, 

Gävle. 

Gösta Johansson 

Från Bengt Isaksson, Vetlanda. 

Greta Lindahl 

Från Stina Hägglund, Burträsk. 

Yngve Olsson 

från Ingvar Fransson, Gävle. 

Cathy Nord 

Från Bertil Nord. 

Gåvor till Kamratförbundet – vid 

högtidsdagar 

Herger Karlberg 85 år 

från Tony Persson, Mölnlycke. 

Erik Östberg 70 år 

Anita och Mats Ljusberg, Solna, Astrid Wållgren, Sollentuna, 

Artur Karlsson, Stockholm, Edla Elfving-Burman, 

Järfälla, Monica och Benny Rolander, Sollentuna, Lilian 

och Lasse Hansson med familjer, Hässelby, Helene Thoresen, 

Sollentuna, Monica Berggren, Sollentuna, Tempelriddarordens 

utpost, Jakobsberg, Bertil Strid, Ingemar 

och Ingegerd Svensson, Ekerö, Ing-Britt och Nils-Olof 

Norberg, Upplands Väsby, Lars Hellman, MR Concordia, 

Vaxholm, Gunnar Westin, Strängnäs, Greta och Rune 

Fredemo, Täby, Björn Waerner, Huddinge. 

23

Kamratmötet den 3 maj 

Vi startar redan kl. 11.00 och slutar när siste man 

somnar. Rektorn släcker och stänger. 

Bo Widell, teaterlinjens föreståndare och rektor Sven förser sig från Wen- 

delsbergs frukostbord. Kom gärna hit och gör gemensam sak med dem på 

kamratmötet! Förutom att du träffar gamla kompisar, har du alltså möjlig- 

het att njuta bordets håvor. 

PROGRAM 

11.00 Folkhögskoleföreläs- 

ningar 

13.00 Lunch - du betalar 70 

kronor och blir mätt och glad. 

14.30 Kamratförbundets årsmöte 

16.00 Scenprogram i teatern. 

Gamla och nya elever medver- 

kar 

17.30 Du har möjlighet att vimla 

eller träffa gamla kamrater 

18.00 Buffé - köket imponerar. 

Kostnad 150 kronor. 

19.30 Årskursvisa träffar som 

pågår tills ingen längre orkar. 

Boka lokal hos Ingrid Selin , 

031-338 05 36 

21.00 Musikunderhållning med 

möjlighet till dans i vardagsrummet. 

Wendelsbergs Årsblad 

Wendelsbergs folkhögskola 

435 35 Mölnlycke 

www.wendelsberg.se

6. Årsbladet 2008

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?