Stackars Aber - Patrik Bergner

Stackars Aber
av Patrik Bergner och Ursula Fogelström
Personer:
Aber
Fru Gäla, hans mor
Herr Vankel, hans far
Farmor Ingeborg, hans farmor
Farfar Albert, hans farfar
Gunnar, flickan han mötte på posten
1992
Göteborg

-2-
Första scenen
Ett rum. Vid matbordet. Fru Gäla ser på Aber, som
stirrar rätt ut i luften. Herr Vankel läser en
dagstidning.
Fru Gäla
I ett försök att inte låta uppgiven.
Om jag aldrig sade något och aldrig gjorde något, skulle jag
heller aldrig misslyckas med något.
Herr Vankel
Bläddrar i sin tidning.
Jag upptäckte just en ny sak på sidan fjorton.
Fru Gäla
I ett försök att låta kärleksfull.
Älskling, jag är väldigt glad för din skull, så missförstå mig inte,
men det är inte lätt att ligga vaken om nätterna och önska sig
något som skulle kunna vara så enkelt. Natt efter natt sträcka
ut fingrarna efter det och det är... Jag minns inte riktigt, jag
bara pratar på, jag kan lika gärna vara död.
Herr Vankel
Försöker trösta utan att låta alltför irriterad.
Älskling -

-3-
Fru Gäla
Som om hon hade migrän, vilket hon döljer med ett litet skratt.
Jag bad dig ju att inte missförstå mig.
Herr Vankel
- det enklaste är det svåraste. Vi får inte glömma det.
Med en blick på Aber.
Och så allt annat då.
Fru Gäla
Håller med, som om hon mindes något.
Ja...
Ser skyggt på Aber.
Telefonen ringer. Ingen svarar. Många signaler.
Fru Gäla
Konkret.
Misslyckas. Det är så trevligt. Just själva ordet.
Herr Vankel
Det var inte så. Han använde inte ens det ordet.
Fru Gäla
Det har ingen betydelse, för i den här familjen så är det tanken
som räknas.
Eller hur, Aber? Va?
Svarar inte.
Aber

-4-
Fru Gäla
Inser att hon inte kommer att få något svar.
Nej, jag vet inte vad det varit med mig i dag, jag verkar ha varit
på ett sådant humör, jag ändrar mig, nu är jag mycket
trevligare. Nu är jag glad. Hej allihopa.
Ser förväntansfullt på Aber.
Svarar inte.
Aber
Herr Vankel
Skrattar, utan att förstå varför.
Fru Gäla
Skrattar, för att Herr Vankel gör det.
Herr Vankel
I svåra stunder är det inte så lätt. Det måste vi komma ihåg.
Fru Gäla
Jag har sagt tusen gånger att jag har svårt för minnet och allt
vad det är.
Herr Vankel
Ja, men känslan! Jag vet ju att vi känner och jag ofta sagt det
också, jag känner, jag älskar,
Till Aber.
jag älskar dig, och du har sagt godnatt pappa till mig... Men livet
går snett ibland - Ungefär som du sitter på den där stolen, min
älskade pojke - Vi försökte laga så gott åt dig, mat och allt. Nu
har det kallnat, men det kan du inte skylla på oss, även om vi
accepterar mycket. Accepterar gränslöst, för det var något vi
kom överens om i förlossningssalen: Nu är vi föräldrar. Vi köper
det. Följaktligen får vi vara beredda på lite revolter. Men maten

-5-
är inte vårt fel. Där går den faktiskt, den lilla gräns som orken
sätter; du ska äta upp maten: Sedan är du ledig att göra vad du
vill.
Byter ton: Gemytligare.
Och nu kommer jag att säga något som kanske får dig att hoppa
till, men: Vi har diskuterat detta, din mor och jag - din far - och
vi tycker att du borde bjuda hem den där flickan. Det vore
trevligt. Du är ändå flera år nu, jag är säker på att du utvecklat
en tjock, härlig buske. Så vi skapar oss gärna en uppfattning
om vad det är för något du träffat på posten. Bjud hem henne. Vi
hindrar dig inte. Däremot förstår vi oss inte på dig. Och det kan
väl inte ens du tycka är så konstigt?
Svarar inte.
Aber
Herr Vankel
Med blandning av avsmak och vemod.
Det går bra att hoppa till nu. Du kunde kanske kosta på dig ett
litet skithopp, i alla fall. Så du säger det, du. Det var roligt att
höra.
Till Herr Vankel.
Vad jag älskar dig.
Fru Gäla
Herr Vankel
Det är ju precis det jag säger: Känslor!
Fru Gäla
För att inte tala om allt annat.
Tala inte om det.
Herr Vankel

-6-
Fru Gäla
Då går jag väl ut och handlar lite.
Vad säger du?
Det är min tur.
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Kommer du tillbaks sedan?
Fru Gäla
Älskling, jag ska bara handla någonting.
Herr Vankel
Jag bara frågade!! Förlåt då!! Jag ville ju bara...
Gråter.
Jag vet inte vad det är med mig, jag är lite... Jag vet inte vad det
är med mig.
Vill du att vi ringer någon?
Nej, jag har ju dig.
Ja, det har du.
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla

Tack.
-7-
Herr Vankel
Fru Gäla
Varsågod.
Håller om Herr Vankels huvud.
Vad skönt. Handla inte.
Vi får se.
Låt det inte gå sönder.
Kramar jag för hårt?
Lite.
Blir det bra så här?
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Lite till. Bara så jag kan andas.
Så här?
Fru Gäla

-8-
Herr Vankel
Ja, det är underbart. Nu är det nästan för löst.
Så här?
Jag älskar dig.
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Ja, verkligen.
Släpper Herr Vankels huvud. Smeker Abers kind.
Världens sämsta morsa hoppas att han inte blir bitter -
Sluta nu -
Skrattar.
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
- jag säger inte en gång till.
Fru Gäla
- och hon som hade sådana ambitioner: Slet med locken till de
där burkarna, bytte blöjor till och med när det bara var lite kiss.
Och vem tackar och tycker att man inte misslyckats och
kanske tänker säga något på flera dagar så vi kan gå och lägga
oss och sova i kapp några nätter? Vem vill kyssa mig godnatt
och säga: "Sov nu, mamma, sov ut, du förtjänar det. Jag ska
väcka dig när jag har fått ett jobb så ni äntligen kan få råd med
ert hus på landet där jag kan hälsa på med en fru som jag gift
mig med och barnbarn och hjälpa till med att rensa i trädgården

-9-
och skratta och se barnbarnen leka med sin farfar, se lille Ditt
och lilla Datt leka med den söta kattungen som deras farmor
köpt dem och alla kommer ut på julen och öppnar tindrande julklappar
och lyser med tomtebloss, sov nu, älskade mamma, allt
ska bli så bra..."
Lyckas nätt och jämt dölja sin ångestladdade gråt.
Vill du inte svara mig när jag säger att jag älskar dig?
Kvider.
Du behöver inte, men vill du inte?
Svarar inte.
Aber
Herr Vankel
Det är inte riktigt normalt.
Fru Gäla
Han är min son. Jag måste älska honom.
Nej, det är...
Jag har inget val!
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Jag menar att han inte är riktigt normal.
Fru Gäla
Jaså!
Kommer av sig. Lugnar ned sig snabbt.
Ja, ja.

-10-
Konkret.
Men vi älskar honom ändå, eller hur? Han är ju vår, så vi är
piskade att älska.
Insikten dämpar hennes ångest. Nästan glad.
På ett sätt är det bekvämt att inte ha något val.
Herr Vankel
Hur länge ska han sitta så här?
Fru Gäla
Inget förvånar mig längre, för som det tog emot! Och barnmorskorna
som kom in en efter annan och stod där till slut allesammans
och slet och drog... De hade sagt det skulle göra ont,
men så ont är det ingen som haft någonsin, kom inte och säg
något annat.
Nej.
Herr Vankel
Fru Gäla
Nej, du kan bara inbilla dig.
Det lät ont.
Herr Vankel
Fru Gäla
Han ville inte, han visste: "Nej, inte ut till fula Fru Gäla och
hemske Herr Vankel!", men vi tvingade honom och det är därför
han nu sitter nu och säger att vi misslycka...

-11-
Herr Vankel
Nej! Jag säger det bara en gång till! Det är maten han ska äta
upp, det är bara det det handlar om! Vi får inte vika nu. Vi
måste börja sätta gränser.
Och hans umgänge?
Fru Gäla
Herr Vankel
Du menar om någon skulle hälsa på och komma och... hälsa
på?
Fru Gäla
Han måste lärt känna någon på gymnasiet.
Herr Vankel
Men älskling. Du minns det där samtalet vi hade med hans
klassföreståndare -
Fru Gäla
Lycklig över att slippa minnas.
Nej.
Herr Vankel
- hon var så orolig för honom...
Nej, jag minns inte.
Fru Gäla
Herr Vankel
Men om han inte har några vänner... Då är det ingen fara!

-12-
Fru Gäla
Var inte fånig, det är väl bara trevligt när vänner hälsar på?
Men vad tycker han?
Vi får fråga honom.
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Aber. Det är vi. Hej. Vi skulle vilja fråga dig en sak. Vi vet att du
är en ängel men du beter dig som ett svin, så hur ska vi se på
dig? Vill du att vi fortsätter älska dig? Det gör vi så gärna.
Snabbt.
Så fruktansvärt gärna!
Fru Gäla
Herr Vankel
Håller upp en väldigt irriterad hand.
Fru Gäla
Rädd.
Förlåt. Jag trodde du var klar.
Herr Vankel
Samlar sig, föser undan irritationen och tar nytt tag. Vänligt.
Ska vi fortsätta ösa ur vår kärleksbrunn? Vivill ju så gärna.
Fru Gäla
Tar ett djupt andetag för att säga något.

Visar sin irritation tydligt.
Ynkligt.
Förlåt.
-13-
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Vänligt till Aber.
Så kan du inte bara... nicka, eller..?
Svarar inte.
Aber
Fru Gäla
Tänk om han sade... om han bara ville säga...
Han säger...
Herr Vankel
Fru Gäla
Ja, det gör han! Visst gör han?
Herr Vankel
Han vill vara älskad, det är klart han vill -
Så väldigt klart!
Fru Gäla
Herr Vankel
- för när du tänker efter; vem vill inte det?

-14-
Fru Gäla
Jag visste inte att han hade tankar om livet.
Han brås, vet du.
Herr Vankel
Fru Gäla
Det gör vi alla, lite till mans.
Herr Vankel
Nu börjar jag få lättare att andas.
Jag släppte dig förut.
Fru Gäla
Herr Vankel
Nej, jag menar andas allmänt. Leva.
Minns.
Ja, ja...
Varför är vi så lyckliga?
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Nästa gång jag gråter så blir det glädjetårar.
Har vi förtjänat det?
Herr Vankel

Till Aber.
Har vi det, Aber lille?
Svarar inte.
-15-
Fru Gäla
Aber
Fru Gäla
Lycklig.
Vad du är gullig. Tack, mitt barn.
Vad..? Sade han..?
Herr Vankel
Fru Gäla
Vi är de bästa föräldrar han vet.
Sade han det?
Och du är vårt bästa barn.
Nämen!
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Verkligen! Åh! Herr Vankel!
Fru Gäla!
Herr Vankel

Ska vi?
Gärna!
Lyckan!
-16-
Fru Gäla
Herr Vankel
Herr Vankel och Fru Gäla springer emot varandra
och omfamnar varandra hårt, intensivt och mycket
kort. De lämnar varandra och går åt varsitt håll,
överlyckliga.
Fru Gäla
Herr Vankel
Känner på sitt bröst med klappande händer, som om han letade
efter något.
Är det så här det känns? Är det så här..?
Fru Gäla
Lyckan!
Drar händerna genom håret, sliter i rötterna.
En sådan fantastisk uppfinning den är ändå!
Är det så här det känns?
Herr Vankel
Fru Gäla
Ja! Vi förtjänar varandra! För nu känner jag hur Lyckan strålar
fram till vår familj och sveper oss med på en sagolik upptäcktsfärd
runt jorden, vi får se och förundras över det faktum
att Lyckan är enkom för den som upplever den! Vi älskar och

-17-
vägrar släppa taget, suger oss fast tills vi känner blodsmak, tills
lyckan levrar sig i våra sinnen och blir ett med våra ord:...
Lyssnar noggrant på Aber.
Herr Vankel
Står helt still. Lyssnar noggrant på Aber.
Svarar inte.
Aber
Fru Gäla
Som om Aber hade sagt något.
Menar du det? Så lycklig en människa kan känna sig.
Till Herr Vankel. Lyckligt, för att dölja sin förtvivlan.
Ha!
Överentusiastiskt.
Ha!
Herr Vankel
Fru Gäla
Försöker kvida fram ännu ett ”Ha!”, men desperationen tar över.
H... a..!
Gråter förtvivlat, ännu leende.
Det är vansinnigt.
Är det glädjetårar?
Vad tror du?
Herr Vankel
Fru Gäla

Bara så jag vet.
Ger Fru Gäla en näsduk.
-18-
Herr Vankel
Fru Gäla
Tar emot näsduken med förvånad tacksamhet.
Tack?
Nästan generad. Ömt.
Varsågod.
Herr Vankel
Fru Gäla
Ger tillbaka näsduken utan att ha använt den.
Han är ovanlig i dag, är han inte?
Herr Vankel
Jo, det är han. Hur då, menar du?
Fru Gäla
Först säger han att vi är misslyckade och sedan säger han att
han älskar oss.
Herr Vankel
Han sade inte, sluta nu...
Men...
Fru Gäla
Herr Vankel
Sluta! Vi är inte det! Han sade inte så!

Förlåt.
-19-
Fru Gäla
Herr Vankel
Jag säger det inte en gång till!!
Fru Gäla
Jag älskar dig, jag älskar dig...
Herr Vankel
Men det hindrar inte att han inte sade det!
Jag älskar dig.
Fru Gäla
Herr Vankel
Det må vara, men du måste höra upp! Du får lov att sluta höra
som du vill, som du tror eller som du uppfattar! Du måste börja
höra som det verkligen är.
Håller du inte med?
Svarar inte.
Aber
Herr Vankel
Som om han fick medhåll från Aber. Till Fru Gäla.
Bra så?
Fru Gäla
Ja. Nu är allt så mycket bättre. Nästan som när vi var lyckliga
för en liten stund sedan.

-20-
Herr Vankel
Du säger att du inte minns någonting... Men vissa saker minns
du perfekt fast de inte hänt. Du får lägga av med det, annars
kan jag tappa kontrollen och bli riktigt farlig, så passa dig! Det
skulle vara så onödigt, när jag faktiskt älskar dig och honom, så
jag vill inte ha mer ord som Misslyckande eller Fel eller Svek!
Vi skulle kunna ha det så bra om det inte var för att jag blir så
här arg då och då och du blir så där ynklig då och då och så han
då som är som han är, vi ska hålla samman, visa de andra att vi
också kan vara en familj, vad Farmor Ingeborg än säger, vi kan
stötta och hjälpa och vara till hands, vi kan om vi bara inte
nedlåter oss. Så säg inte så någon mer gång.
Snälla... slå mig inte.
Fru Gäla
Herr Vankel
Med förvåning över att bli så missförstådd.
Nej, nej. Nu är du fånig.
Snälla.
Fru Gäla
Herr Vankel
Det är klart att jag inte tänker slå dig, jag bara hotar med det.
För det gör så ont.
Fru Gäla
Herr Vankel
Varför är du så rädd? Inget kommer att göra ont om du bara
förblir glad och lycklig. Vi kan väl försöka vara logiska, även om
vi har känslor.

Men... men...
Jag har inte slagit dig.
-21-
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Men snälla Herr Vankel, du som har sådan träningsvärk om
söndagarna...
Aldrig!
Eller hur?
Svarar inte.
Två mot en.
Vad sade han?
Herr Vankel
Aber
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Du får höra upp, jag har tjatat om det miljoner, hör upp.
Fru Gäla
Vad sade han? Jag vill veta vad han sade, han är mitt barn med!
Vad sade han?!

-22-
Herr Vankel
Han höll med mig.
Ja, jag säger ju det, Aber, lugna dig lite.
Jag har aldrig slagit dig och annars har vi det bra.
Fru Gäla
Men då vill jag höra det också!
Han sade det.
Hur kan du vara så säker?
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Det är jag inte, men jag kan bestämma mig för att vara det. Och
han sade det. Faktiskt.
Fru Gäla
Viskar.
Hur länge ska vi stå ut? Hur länge har vi haft det så här? Är det
sedan i fredags? Säkert? Har vi inte gett upp?
Ska du ut i alla fall?
Herr Vankel
Fru Gäla
Jag kan vänta. När är den ifrån? Du köpte den när du var ute
sist och kom tillbaka.
Herr Vankel
Ja, när var det? När kan den här vara ifrån?

-23-
Fru Gäla
Men det står väl där någonstans...
Herr Vankel
Bläddrar i sin tidning.
Fredags, säger du... Var det då jag handlade och... kom hem
igen... Jag kan den utantill nu, jag vet inte hur många gånger
jag har läst den. Det vore fint med en ny, om du kommer
tillbaka... Fredags, fredags, fredags... Nej, det står ingenting om
det här. Fast det kanske är ännu längre sedan? Eller är det
fredag som är ännu längre sedan?
Fru Gäla
Tar sig åt huvudet, yr av Herr Vankels resonemang.
Snälla du.
Herr Vankel
Ber om ursäkt.
Min tidsuppfattning försvann med min dygnsrytm. Men vi har
hållit oss vakna sedan i fredags?
Fru Gäla
Det har vi varit tvungna till.
Minns.
Ja. Ja, ja. Han kanske...
Herr Vankel
Fru Gäla
Han kanske säger något och då...
Herr Vankel
Ja... Något. Och då måste vi...

-24-
Fru Gäla
... Självklart måste vi höra... det...
Herr Vankel
Ja, vi måste då vara här och höra det... Men..? Det..?
Nej, jag menar...
Ja, för jag menar...
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Visst, visst, han säger saker!
Hela tiden.
Herr Vankel
Fru Gäla
Han säger saker hela tiden, så menar jag inte, glöm inte det.
Vi sitter ju här och hör.
Herr Vankel
Fru Gäla
Så menar jag inte, det är det jag menar.
Kort paus i det att Herr Vankel ser på Fru Gäla med
en min av att hon hon kan vara galen i sin virrighet.
Fru Gäla känner hans tankar.

-25-
Fru Gäla
Bedjande, med en blandning av ursäkt och anklagelse.
Du kan väl försöka förstå mig, även om jag är obegriplig.
Herr Vankel
Han pratar på. Bara så vi är överens.
Och vi hör honom.
Han pratar på.
Visst?
Svarar inte.
Fru Gäla
Herr Vankel
Aber
Fru Gäla
Tack, Aber, det räcker, vi förstår vad du menar. Bara du ville
säga något... och det gör du. Tack, lilla barn.
Skrattar.
Va?
Nej, du vet...
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel

Jaså, så. Nej, vad då?
-26-
Fru Gäla
Herr Vankel
Jag har aldrig slagit dig. Och han höll med. Det är så praktiskt!
För dig, ja!
Fru Gäla
Herr Vankel
Du får väl också höra upp! Det är ju bara att använda sin fantasi.
Han sade att jag aldrig slagit dig. Han sade det hur tydligt
som helst, även om du hade öronen på annat håll. Det kringgår
inte det faktum att vi är två som vet att jag aldrig slagit dig. Inte
med vilje. Jag har hotat dig, men då har det varit meningen.
Han sade inte det.
Jo.
Mitt barn ljuger inte!
Tydligen.
Han sade inte det!
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla

Jo.
"Nej, det gjorde jag inte."
Hörde du?
Va? Va?
Han förnekar det!!
Vad är det här för lek?
Oj, oj... -
-27-
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Du kan inte lägga ord i hans mun!
- så väl han artikulerar...
Fru Gäla
Herr Vankel
Det bestämmer han själv vad han säger!
"Ni bråkar jämt!"
Fru Gäla

-28-
Till Aber.
Nej, det gör vi inte. Vi älskar varandra -
Så kan du inte... -
Till Herr Vankel.
- för det gör vi väl?
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
- är du helt... fullständigt...
Fru Gäla
"Jag sade aldrig att du inte slog, du ljuger!"
Ordet ”Ljuger” tar skruv i Herr Vankel och han
vänder sig snabbt och direkt mot Aber.
Herr Vankel
Kallar du din far lögnare?
Fru Gäla
"Jag vet, jag kommer ihåg, du slog och slog."
Herr Vankel
Aldrig så du såg det, så hur skulle du kunna veta om det?
"Mamma har berättat."
Fru Gäla

Fru Gäla.
Ja?
-29-
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Låt mig fråga dig en sak: Har vi någonsin gjort illa varandra?
Fru Gäla
Inte vad jag vill påminna mig.
Nöjd.
Nej.
Det är vad han påstår.
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Lägg av med sådant snack, Aber! Du är mitt enda barn och jag
älskar dig, men jag kan hota med att slå dig med, så passa dig.
Vad menar du?
Fru Gäla
Herr Vankel
Ingenting, jag menar väl ingenting?
Fru Gäla
Jag förstår det, jag undrar bara Vad Menar Du?

Jaså, så.
-30-
Herr Vankel
Fru Gäla
Inser att hon måste förtydliga sig.
Herr Vankel, vi har ett förhållande, eller hur? Du och jag, vi, det
är det jag är ute efter, vi vet att vi är öppna för varandra - även
om vi har våra hemligheter - så du får mena vad du vill när du
hotar med att slå till den där, för jag vet innerst inne att du inte
menar det, för du vet att jag - och då syftar jag på mig - jag
tycker att barnmisshandel är lågt.
Herr Vankel
Du menar att de är så små?
Fru Gäla
Nej, utan det är något du borde avhålla dig ifrån. Förstår du nu?
Rädd.
Du lämnar mig annars?
Herr Vankel
Fru Gäla
Det är min tur att gå ut och handla och jag menar bara det: Man
vet aldrig.
Och hela livet sedan.
Minns.
Ja, just det.
Herr Vankel
Fru Gäla

-31-
Herr Vankel
Vi skulle kanske ge det en chans.
Fru Gäla
Ska vi ge livet en chans? Är det så du menar?
Herr Vankel
- Men det är väl en dröm att stilla hoppas på. -
Fru Gäla
Du menar resa någonstans?!
- Vi har ju honom.
Herr Vankel
Fru Gäla
Gud, så sant.
Glädjen kommer av sig.
När jag tänker efter inser jag att jag aldrig levt. Fast barnbidraget
var ju väldigt bra. Det finns sådant som är bra och så i det
som är bra finns det sådant som är värt att vara utan.
Herr Vankel
Farfar Albert, till exempel.
Men Gud, vad du...
Avbryter.
Nejnejnejnej...
Fru Gäla
Herr Vankel

-32-
Fru Gäla
Du menar Farmor Ingeborg?
Herr Vankel
Självklart. Självklart. Farmor Ingeborg, menar jag. Hon är så
övervakande, så självupptagen, så gammal, så illa omtyckt, jag
vet inte vad det är med henne men något är det, det vet du.
Fru Gäla
Det är ju jag som påpekat det för dig.
Herr Vankel
Hopppas hon inte kommer hit. Då kräks jag.
Fru Gäla
Men överdriv inte nu: Varför i all världens namn skulle hon det?
Herr Vankel
Hon brukar ju dyka upp och klaga vid de mest olägliga tillfällen.
Och med honom så här är det oerhört... oläg... Men vad yrar jag
nu om?
Fru Gäla
Det är väl inget med honom?
Inte det minsta.
Herr Vankel
Fru Gäla
Låt henne komma om hon vill.

-33-
Herr Vankel
Mig gör det då inget skulle Farmor Ingeborg komma och ringa
på.
Hoppas kan man alltid.
Det ringer på dörren.
Fru Gäla
Herr Vankel & Fru Gäla
Vem kan det vara!?

Det ringer på dörren.
Jag öppnar.
Gå inte för långt bara.
Nej, jag ska bara öppna.
-34-
Andra scenen
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Farmor Ingeborg & Farfar Albert kommer in.
Fru Gäla
Men vad roligt att se er! Och ni lever så fint båda två, vad roligt
för er!
Farmor Ingeborg & Farfar Albert sätter sig. Farfar
Albert sitter stelt, rak i ryggen. Farmor Ingeborg
hjälper honom med hatten, som en mor som klär av
sitt barn; utan hänsyn, på ren rutin. Knäpper upp
hans rock. Sätter sig sedan själv tillrätta. Kort
paus.

-35-
Herr Vankel
Hej Farmor Ingeborg, hur står det till med dig?
Fru Gäla
Och Farfar Albert, står allt till med dig fortfarande?
Herr Vankel
Det var värst vad oväntat... Kom in, vet jag, kom in och sätt er...
sätt er, för all del...
Inser att han pratar goja, letar med nervös förtvivlan efter något
vettigt att yttra.
Ni kanske vill komma in och sitta en stund... Ska vi ha lite fika
och kaffe? Farmor Ingeborg? Klarar din gamla tarm av koffein
och våta bullar?
Vilka frågor du ställer!
Fru Gäla
Herr Vankel
Jag försöker bara vara omtänksam, jag blir så nervös när de är
här, du vet det, så hacka inte på mig för då dödar jag dig, bara så
vi förstår varandra.
Farmor Ingeborg?
Ja tack.
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
Finemang, då går jag ut i köket och ordnar det då.
Adjö då.
Fru Gäla

-36-
Herr Vankel
Nej, bara ut i köket.
Gnuggar sina händer. Står still.
Eh...
Fru Gäla & Farmor Ingeborg
Ser på Herr Vankel.
Herr Vankel
Jag tänkte bara... om... Farfar Albert ville... hur ska jag säga?
Ville också, också ville..?
Svarar inte.
Till Farfar Albert.
Du brukar vilja.
Nå så då så.
Går ut i köket.
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
Farmor Ingeborg
Hejsan, Aber, hur är det med dig i dag då?
Svarar inte.
Du?
Aber
Farmor Ingeborg

Svarar inte.
-37-
Aber
Farmor Ingeborg
Vad var det med dig i dag då?
Vad är det du insinuerar?
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Och du då, du var ju ännu värre.
Fru Gäla
Han har en flicka på gång som han träffat på posten.
Farmor Ingeborg
Till Aber, glatt överraskad.
Jaså, jaha, posten, där ser man.
Fru Gäla
Du behöver inte låta så nedlåtande, jag har väl rätt att misslyckas
någon gång, för hur du lyckades med Herr Vankel är väl
inget vi direkt ska prata om men du ska kanske inte kasta fullt
så mycket sten, ja posten, och vad är det med det?
Tar ett djupt andetag efter sin långa mening.
Han måste lära sig växa upp någon gång, för vi kan inte hålla på
och springa och dadda honom vareviga sekund, vilket skulle
bevisas av att han träffade en flicka och vad ska vi göra då? Jag
kan väl inte stoppa in den åt honom...
Skrattar kort och opersonligt.
Och vi sade det, att vill han ha henne får han vänta tills han
flyttar hemifrån. Ska vi sitta och se på när det går för någon av
dem, vad är det han kräver? Nog för att jag är hans mamma,
men någon måtta får det allt vara.

-38-
Farmor Ingeborg
Jaha, men det var väl trevligt.
Vad heter hon då?
Svarar inte.
Aber
Farmor Ingeborg
Men lilla rara vännen, hur är det fatt? Vi som brukar ha det så
roligt tillsammans, när du fick den där röda bilen av mig och -
oss, vi gav den till dig båda två, det var Farfar Albert som föreslog
en röd bil,
visst var det det, absolut -
Svarar inte.
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Till Aber.
- och jag vet att ni kommer så väl överens, ni som är karlar och
allt vad det är.
Svarar inte.
Aber
Farmor Ingeborg
I dag var Farfar Albert och jag på bensinmacken och handlade
cigaretter. Vi brukar handla där för där är det billigast. Nu har
Farfar Albert och jag berättat vad vi gjort i dag, nu upplever jag
det som din tur.
Svarar inte.
Aber

-39-
Farmor Ingeborg
Aber, ska du verkligen inte säga något till mig innan jag dör
eller vad det nu blir?
Vad har ni gjort med honom?
Fru Gäla
Vi har inte gjort något. Förutom honom.
Farmor Ingeborg
Jag önskar Herr Vankel ville skynda sig med kaffet så vi
kommer härifrån någon gång.
Till Farfar Albert.
Det ska väl bli gott med kaffe? Ja, det har du alltid tyckt.
Till Fru Gäla.
Vad är det nu för tös han raggat upp på posten?
Fru Gäla
Det får du fråga honom. Och akta dig för att prata om honom i
tredje person, det vet vi är något han misstycker till, för i
fredags så var det en av de saker han sade, "Prata inte om mig i
tredje person", och vi förstod inte alls vad han menade - eller
menade, han skrek det, han var som en galen - men nu när du
är här, eller ni, ni är bägge här, så förstår jag: Det är du som
envisas med att behandla honom som en tredje person, det var
dig han syftade på. Och så begär du att han ska säga något till
dig som är en sådan som du är när han inte ens vill yttra något
till oss som ändå behandlar honom helt annorlunda.
Farmor Ingeborg
Vad säger du? Sedan i fredags? Herre min je! -
Gråter.
Fru Gäla

-40-
Farmor Ingeborg
- Men stackars människor! Är det något jag kan göra för er? Vi,
är det något vi kan göra för er? Farfar Albert är verkligen den
som ställer upp för släkt och vänner.
Fru Gäla
Till Farfar Albert.
Vad gulligt av dig, men tack. Vi får överleva själva.
Till Farmor Ingeborg.
Han är ju ändå bara en pojke.
Farmor Ingeborg
Stött.
Ja. Men det är bara efter han blev dement, innan var han precis
tvärtom.
Jag menar Aber.
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Jaså, menar hon dig?
Paus. Ser på Aber med kärlek och värme och önskar så hett att han
säger något.
Du?
Svarar inte.
Aber
Farmor Ingeborg
Det är din Farmor Ingeborg som hälsar på. Ska du inte... Kan du
inte... Bli inte... Bli inte som...
Ser på Farfar Albert.
Helvetet på jorden...
Gråter.

Ömt.
Ska jag trösta dig?
-41-
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Ömt.
Ja tack, men det behövs inte.
Fru Gäla
Vill du ha något att dricka?
Farmor Ingeborg
Skulle han inte göra lite kaffe?
Om han inte har gått.
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Ni har ingen köksutgång..?
Fru Gäla
Det finns ett stort underbart vackert köksfönster, där jag odlar
lite kryddor och penséer.
Farmor Ingeborg
Det här är ju sjätte våningen!
Ja?
Fru Gäla

-42-
Farmor Ingeborg
Inte går han ut den vägen?
Fru Gäla
Om han tycker att han inte har något att välja på, så. Allt
hänger på vad man jämför med. Och livet är ändå alltför kort för
att bara levas. Jag menar vår älskling som
Du är vår älskling
som för varje dag som går sedan i fredags, blir mer och mer lik
Farfar Albert -
Gud i helvete...
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
- det är klart att Herr Vankel kanske bestämmer sig för att med
tanke på allt är det bäst att slippa -
Håller med.
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
- så det skulle inte alls förvåna mig. Lika lite som om han
verkligen kom in här med en kanna kaffe och bjöd dig, er, på en
kopp innan ni måste gå.
Farmor Ingeborg
Mer och mer lik Farfar Albert...
Fru Gäla
Ser på Aber.
Självmordstankar är lika naturligt som tandborstning.
Gråter.

Förtvivlad.
Varför? Varför?
-43-
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Det kan ju vara en gen. Vi hoppas på det.
Herr Vankel
In.
Så! Kaffe och släta bullar, vad gott! Varsågoda och ta för er! Ni
kan väl ta här själva.
Aber, jag gjorde i ordning ett saftglas åt dig, men jag glömde det
ute i köket.
Vad synd.
Fru Gäla
Herr Vankel
Ja, det är tråkigt, men sådant händer. Är det ingen som vill ha?
Farfar Albert?
Farmor Ingeborg
Ja tack, han vill gärna ha.
Fru Gäla
Om du bara ställer ner brickan.
Herr Vankel
Åh.
Ställer ner brickan på bordet. Ser på Aber.
Har han sagt något?

På riktigt?
Inte?
"Jag pratar hela tiden!"
Hej, lille vän.
-44-
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
"Jag går på i ett, vad menar ni?"
Jag bara undrade.
"Då så!"
Herr Vankel
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Är det han, den lille, som låter?
Fru Gäla
Behandla inte honom i tredje person!
Farmor Ingeborg
Åh, min älskade älsklingsaber! Har du hört, Farfar Albert?! Även
om det inte var på riktigt så kändes det så.

-45-
Herr Vankel
Man får nöja sig med det nästbästa.
Fru Gäla
"Nästbäst kan du vara själv, farsgubbe!"
Åh, Aber, äntligen!
Till Fru Gäla.
Farsgubbe?
Titta inte på mig.
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Berätta för oss om den där flickan du träffat på posten, vad är det
för en, är hon snygg?
"Skitful. Vad då rå?"
Jag bara undrade.
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
Du kan väl försöka säga något till honom.
Jag?
Fru Gäla

Varför inte?
-46-
Herr Vankel
Fru Gäla
Nickar mot Aber.
Jag har fullt upp med annat.
Farmor Ingeborg
Ja, det måste vara svårt att hålla så mycket i huvudet.
Fru Gäla
Det är lurigt att hålla isär rösterna.
Farmor Ingeborg
Är den där flickan något allvarligt menat?
Fru Gäla
"Inte ett dugg, hon är bara en nyck. Jag tänker stanna här hos
älskade mamma för alltid."
Farmor Ingeborg
Ler kärleksfullt mot Aber och vänder sig strålande mot Fru Gäla.
Åh!
Fru Gäla
Ja, han är underbar. Det är det jag alltid har sagt.
"Pappa?"
Herr Vankel

Oj, vad hände nu?
-47-
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
"Kan inte vi gå ut och göra något sedan?"
Farmor Ingeborg
Är det fortfarande han som..?
Herr Vankel
"Kan vi inte gå ut, bara vi män och se oss om och göra lite
grejer?"
Till Herr Vankel.
Vad är det du tänker göra?
Jag vet inte.
Till Aber.
Vad är det du pratar om?
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
"Manliga grejer. Sådant som du inte förstår dig på."
Menar du öl?
Fru Gäla

-48-
Farmor Ingeborg
Till Aber, vänligt.
Jag tror minsann Aber är nyfiken på livet.
Fru Gäla
Jag har inte sagt något om livet. Jag vill bara veta om det är öl
han syftar på.
Herr Vankel
"Prata inte om mig i tredje person!"
Farmor Ingeborg
Det var inte meningen att behandla dig som en tredje. Förlåt.
Jag är oskyldig.
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Jag menade det inte, Aber, det förstår du väl?
Fru Gäla
Men jag kan låta bli att mena det jag med, om det får dig att
känna dig bättre. Jag är inte långsint av mig.
Farmor Ingeborg
Åh, Farfar Albert, det är väl underbart att få höra Abers röst
igen!
Ja, lille Aber, tänk vad snart det är dags för dig att flytta
hemifrån.
Ler vänligt mot Herr Vankel.
Farfar Albert och jag pratade just om det på vägen hit,
ja, det gjorde vi,

-49-
vilka år det var med dig och när du flyttade!, vi kunde resa och
åka skidor i alperna och sportdyka och gå kvällskurser i esperanto,
tänk vilken förlossning! Det dröjde tjugo år, från det att de
första värkarna kom tills det att det sista vattnet gick, men den
som väntar på något gott! Ja, du, den navelsträngen gick inte av
för hackor.
Fru Gäla
Nu vill jag veta en sak här: Hur då öl?
Herr Vankel
"Vad då rå? Om vi män vill vara lite manliga så är det inget du
kan lägga din näsa i."
Bra sagt.
"Tack, pappa."
Ingen orsak.
Farmor Ingeborg
Hoppsan! Du kan visst göra flera saker på en gång. Vad stolt jag
blev helt plötsligt! Vi, vad stolta vi blev.
Herr Vankel
Det är väl ingen konst.
"Var inte så blygsam nu, pappa."
Äsch då.
"Jag beundrar dig."
Äsch då.
"Jag ser upp till dig och vill bli som du när jag växer upp."
Vad härligt av dig, min son.
"Du är bäst, pappa!"
Det där är inte rättvist!
Fru Gäla

-50-
Herr Vankel
Det är bara att försöka hinna före.
"Jag hatar dig, pappa!"
Fru Gäla
Herr Vankel
Men det håller inte om vi är ologiska.
Fru Gäla
Eh... Em... Bäst... p... Du är bäst, papp... ehm...
"Vad du är bäst, pappa, som också försöker hålla ihop äktenskapet
så mamma slipper försöka alldeles ensam, som hon sliter
för dig, du skulle bara veta. Underbara, vackra, inte alls gamla
mamma, jag älskar dig och jag stannar hos dig. Jag ångrar mig
vad gäller manhaftigheten, öl är inget jag förstår mig på, den där
flickan är inget för mig, jag vill bara att du sparkar ut de där nu
så vi blir ensamma, bara du och jag, för evigt."
Åh, lille Aber!
"Åh, mamma!"
Tänk om han bjudit hit den där flickan!
Hit? Du menar hit?
Har det gått så långt?
Till Aber.
Har du det?
Kort paus.
Va?
Herr Vankel
Farmor Ingeborg
Herr Vankel

Sneglar åt Fru Gäla. Kort paus.
Svara mig!
Svarar inte.
-51-
Aber
Fru Gäla
Det är dina föräldrar som talar, svara.
Herr Vankel
Vasa?
Tittar till på Fru Gäla.
Har du bjudit hem flickan?
"Nej, det har jag inte!"...
Ser osäkert på Herr Vankel.
"Det... har jag... inte..."
Är det säkert?
"Nja..."
"Kanske... Jag ville inte..."
"Men jag..."
"Kanske..."
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla

Lätt panikslagen paus.
-52-
Farmor Ingeborg
"Jag kommer inte ihåg!"
Aha...
Så...
Farmor Ingeborgs inpass skapar stor lättnad hos
Fru Gäla och Herr Vankel.
Du minns inte...
Till Farmor Ingeborg.
Det var fiffigt.
Tack.
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Ja, då får vi väl avvakta och se om flickan dyker upp.
Det ringer på dörren.

-53-
Fru Gäla & Herr Vankel & Farmor Ingeborg
Vem kan det vara?

Min tur.
Det ringer på dörren.
Kom tillbaka sedan.
-54-
Tredje scenen
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Hon står säkert i vägen i alla fall.
Fru Gäla öppnar. En flicka, Gunnar, ser sig blygt
omkring. Aber sitter i en stol med ryggen mot dörren
och kan inte upptäckas från det hållet.
Iakttar Gunnar.
Ser på de övriga.
Herr Vankel & Farmor Ingeborg
Gunnar
Herr Vankel & Farmor Ingeborg
Ser på Aber och ser sedan på Gunnar igen.

-55-
Gunnar
Hej, jag vet inte om jag har kommit rätt, jag söker...
Smäller igen dörren.
Fru Gäla
Gunnar
Hoppar förskräckt och vänder sig mot Fru Gäla.
Ler vänligt.
Fru Gäla
Gunnar
Jag söker... Aber... han sade han bodde här...
Fru Gäla & Herr Vankel & Farmor Ingeborg
Ser på Aber.
Rör sig inte.
Aber
Gunnar
Jaha, förlåt då att jag... störde, jag ska genast...
Farmor Ingeborg
Han tänker visst inte säga någonting.
Till Fru Gäla och Herr Vankel.
Tydligen ingenting... Eller?
Vad skulle han säga?
Fru Gäla

-56-
Herr Vankel
Jag kommer inte på något.
Fru Gäla
Han är uppenbarligen inte så intresserad.
Herr Vankel
Jag tror det är lika så gott, hon var inte så snygg.
Gunnar
Jag...
Börjar gråta.
Förlåt, men jag har haft en sådan dag, när allt bara...
Farmor Ingeborg
Men herreje, är det ingen som har en näsduk åt människan?
Herr Vankel?
Herr Vankel
Ser på Aber.
Jag trodde annars att det kunde ligga i någon annans intresse
att se om sin gäst, men vad ska en far göra annat än ställa upp?
Tar upp sin näsduk och ger den till Gunnar.
Tack.
Det var så lite så.
Gunnar
Herr Vankel
Fru Gäla
Ja, de är små de där dukarna.

-57-
Farmor Ingeborg
Jag tycker han kunde säga någonting.
Fru Gäla
Vad skulle han vilja säga henne?
Herr Vankel
Nej, han har gjort slut. Det är hur tydligt som helst.
Farmor Ingeborg
Man behandlar inte en söt människa på det sättet.
Söt.
Fru Gäla
Herr Vankel
Han kan säkert få något bättre.
Utseendet är inte allt.
Fru Gäla
Herr Vankel
Särskilt inte när man är så ful.
Fru Gäla
Nej, då kan det gå riktigt illa.
Gunnar
Adjö. Förlåt så mycket att jag störde. Tack för lånet.
Sträcker fram näsduken.

-58-
Herr Vankel
Nej, behåll den, jag tänkte ändå slänga den.
Gunnar
Tack. Vad snällt. Ja. Adjö då. Konstigt att inte Aber bor här. Han
sade det, skrev upp och allt och det står här på lappen, jag förstår
inte.
Jo, men det gör han.
Javisst bor Aber här.
Vilken toka!
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Jag förstår inte vad det är med henne.
Är han..? Bor han..?
Gunnar
Farmor Ingeborg
Men rara lilla saken, han sitter ju där.
Där?
Gunnar

Sjunger.
Visst! Han sitter ju där!
-59-
Fru Gäla
Fru Gäla & Herr Vankel & Farmor Ingeborg
Fortsätter nynna på "Fablernas värld", i stämmor.
Gunnar
Går långsamt fram mot stolen. Upptäcker Aber.
Rör sig inte, säger inget.
Aber
Gunnar
Men... men... Hej? Jag har stått... Har du inte hört mig? Hallå?
Aber? Hej? Det är jag, Gunnar. Jag förstår inte varför du, hur
kunde du undgå att höra mig, jag måste stått där i minst tio minuter
och du borde ha hört något jag fick den här och allt men
du sade aldrig något inte ett hej inte ett någonting vad är det?
Aber? Är du sjuk?
Är han sjuk?
Fru Gäla
Jag visste det! En till! Så fort hon fick chansen!
Vad..? Vad..?
Gunnar
Herr Vankel
Snälla Fru Gäla, hon visste inte om det.

Vanlig hyfs!
Hon tänkte sig inte för.
Vad..? Vad..?
-60-
Fru Gäla
Herr Vankel
Gunnar
Farmor Ingeborg
Känner du lille Aber väl?
Förlåt mig?
Gunnar
Farmor Ingeborg
Ja, om ni umgåtts till exempel intimt. Eller gjort något annat,
vad ska jag föreslå..? Åkt bergochdalbana och käkat hallonbåtar.
Försiktigt.
Nu förstår jag väldigt lite.
Gunnar
Farmor Ingeborg
Använd din fantasi, hallonbåtar var bara ett förslag.
Ser desperat på Aber.
Säger inget.
Gunnar
Aber

-61-
Herr Vankel
Viskar vänligt upplysande till Gunnar.
Det är en envis pojke.
Gunnar
Snälla Aber, vill du inte säga något?
Fru Gäla
Jag tycker han är väldigt tydlig i vad han vill och inte vill.
Nättopp övertydlig.
Gunnar
Vad är det som har hänt dig, vad det här för människor, vad har
de gjort med dig?
Fru Gäla & Herr Vankel & Farmor Ingeborg
Skrattar varmt och vänligt.
Gunnar
Kan du inte säga något till mig? Jag vill gå härifrån. Det är
konstigt här, otäckt... Och du bara sitter där. Om du inte säger
något, går jag min väg. Det var du som sade vi kunde träffas, jag
tänker inte stå här och bli behandlad hur som helst av några
som tror "Fablernas värld" är en Bachfuga, säg något innan jag
ser till att du aldrig kan säga något mer i hela ditt liv! As! Svara
mig! Usch... hur kan jag bli så här arg? Så obehagligt. Så ovant.
Vad är det som har hänt mig? Var har jag hamnat, är det här..?
Har jag dött? Javisst, den där lastbilen, jag hann förstås aldrig
över gatan och nu har jag hamnat i..? Åh, Gud jag är i, det förklarar...
klarar allt! Jag visste det, jag skulle inte skyllt på
katten den där gången jag välte vasen! Förlåt mig Amadeus,
men jag var bara fem år, jag kunde inte veta att pappa skulle
skrika "Det var sista gången den kattjäveln sabbar något i det
här huset" och kasta dig i väggen så vi fick slänga dig i soporna.
Jag har ångrat mig ända sedan dess, ständigt påmind av den där

-62-
fläcken som aldrig ville gå bort. Jag visste jag skulle komma till
helvetet, jag visste det, jag får inte bli så arg, speciellt inte nu
när jag är så död, så bort alla otäcka känslor, allt hat, bort allt
hat, ner med det i mig, djupt ner, långt... ner, ta i lite då... uff...
och så... långsamt... blir jag mig själv... igen.
Ser med lugn förtvivlan på familjen.
Jag har inte dött, va? Det är bara det här hemmet. Det här stället.
Och ni.
Aber? Snälla, vill du inte... säga..?
Vad har ni gjort med honom?
Hon gjorde det igen!
Vad då?!!
Fru Gäla
Gunnar
Fru Gäla
Du pratar om honom i tredje person. Det gillar han inte. Det är
därför han skyddar sig mot omvärlden på det här sättet. Skyddar
sig mot sådana som du, fröken Gunnar!
Till Farmor Ingeborg och Farfar Albert.
Mot den grymma behandling som Farmor Ingeborg och Farfar
Albert utsätter honom för, "ge honom en röd bil"! Han har en hel
garderob full med röda bilar! Har ni ingen uppfinningsrikedom?
Hur skulle det vara med lite enkel kärlek? Lite enkelt vett? En
märklinbana! Det tycker jag skulle vara så roligt och tänk om
ni för ett ögonblick ville tänka på honom för ett ögonblick, men
nej, inte en sekund...
Gråter.
Inte en sekund... Livet är allt vi har. Vi har inte friheten, inte
viljan, inte ens varandra... Vi har bara livet och så ska det vara
så här. Jag är så hemskt besviken.
Var fönstret i köket öppet?

-63-
Herr Vankel
Ja, men jag ångrade mig och stängde det.
Fru Gäla
Vad ska jag..? Vad ska jag..?
Herr Vankel
Nu borde jag egentligen hålla om dig.
Ja, det vore skönt.
Så hur ska vi göra?
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Jag förstår mig inte på oss.
Håller fram näsduken.
Vill du låna den här?
Gunnar
Fru Gäla
Helst inte, jag har sett vad han använt den till.
Farmor Ingeborg
Men det var något fel redan från början, inte ens din mage var
tillräckligt rund. Första gången jag ser någon som ser ut som en
kon.

-64-
Fru Gäla
Jag vill... att han ger mig... - Jag har sett dem i affärerna, jag
vet att de finns - ... en sådan T-shirt som det står "Världens
Bästa Mamma" på... På samma sätt som jag önskar det bästa för
min son, så önskar jag det bästa av honom. Är det galet det?
Bara för att jag dyrkar min roll som mor... och låter det gå ut
över honom ibland, jag vet, jag är inte perfekt, men han är
heller ingen perfekt son, så det borde väga upp... Men om jag nu
är galen -
Till Herr Vankel.
- Kanske vi skulle ha lite mer kaffe, vad säger du..? -
- så vet jag ändå att jag är älskad. Jag vet det, även i de stunder
när jag tvivlar på det! Men ett bevis skulle inte skada i vägen.
En liten T-shirt? Jag älskar... Älskas jag?
Sväljer sin gråt och vänder sig med ett svagt leende till Herr Vankel.
Eller?
Herr Vankel
Jag älskar dig himmelskt, över allt på jorden...
Fru Gäla
Jahaha... -
Skrattar.
- nu syftade jag på kaffet. Jag kan verkligen behöva en tår.
Övergår hastigt till ett bedjande och nära till gråten.
Eller?
Herr Vankel
Javisst kan jag ordna mer kaffe...
Fru Gäla
Jahaha... -
Skrattar och skakar uppgivet på huvudet.
- nu syftade jag på kärleken.

Ja...
Och livet?
-65-
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Jag tror jag går ut i köket, det är ju det där stora fönstret och
allt, jag får se hur jag gör. I sådana fall får du allt.
Jag älskar dig.
Ja.
Varmt, tröstande.
Det vet du.
Black.
Fru Gäla
Herr Vankel
Farmor Ingeborgs röst
Oj, vad hände nu? Vad hände? Hallå?!
Ja, vi är kvar.
Vad hände?
Fru Gälas röst
Farmor Ingeborgs röst

-66-
Fru Gälas röst
Det är propparna som går när grannen slår på sin ugn. Det är så
här varje kväll, blev någon miss vid stambytet.
Ingen fara!
Fara?
Herr Vankels röst
Farmor Ingeborgs röst
Fru Gälas röst
Det är sådant som händer.
Farmor Ingeborgs röst
Vad är det som händer?
Herr Vankels röst
Det är ingen som helst fara!
Fara?
Farmor Ingeborgs röst
Herr Vankels röst
Sitt kvar allihop. Jag ordnar det.
Letar sig fram genom mörkret.
Hoppsan!
Ursäkta!
Gunnars röst
Herr Vankels röst

-67-
Gunnars röst
Nej, det var mitt fel. Gör inte om det bara.
Nu ska vi se...
Famlar vidare. Ut.
Kort tystnad.
Herr Vankels röst
Gunnars röst
Jag avskyr när de ska passa på så där.
Farmor Ingeborgs röst
De har renoverat hemma hos oss också: De bytte ut kaklet i
badrummet i samband med att de höjde hyran med tre och ett
halvt tusen.
Oj!
Gunnars röst
Farmor Ingeborgs röst
Ja, det låter kanske lite mycket när man hör det, men vi sparar
in på allt, framför allt på maten: Nu äter vi enbart rester.
Kvider.
Det hörs en smäll.
Herr Vankels röst

Vad var det?
-68-
Gunnars röst
Fru Gälas röst
Det är Herr Vankel som byter propp, det tar alltid på krafterna,
alla möbler som han smäller sin lilltå i kväll efter kväll, ni
skulle se den. Han måste sova med strumporna på annars får
jag sådana mardrömmar. Om en kvart har han bytt. Han brukar
vara exakt.

Kvider.
Mörker. En smäll.
Vad var det?
-69-
Fjärde scenen
Herr Vankels röst
Gunnars röst
Fru Gälas röst
Det var Herr Vankel på väg från skåpet, då är han nog färdigbytt.
Men det lyser inte.
Gunnars röst
Fru Gälas röst
Han glömmer alltid huvudströmbrytaren.
Kvider.
Smäll.
Herr Vankels röst

Nu så snart.
-70-
Fru Gälas röst
Ljus. Det är en enorm förödelse. Sönderslagna
möbler och nedrivna tapeter. Aber har inte bytt
ställning. Farfar Alberts ben sticker fram bakom några
kullvälta möbler.
Vad skönt. Hej igen
Hej, hej.
Men hallå!
Hallå, hallå.
Titta!
Hur då, menar du?
Var är Farfar Albert?
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Farmor Ingeborg

-71-
Fru Gäla
Men titta. Och jag som brukar ha ögonen med mig. Vart kan
han ha tagit vägen?
Farmor Ingeborg
Han kanske är i köket och hjälper Herr Vankel med återstoden
av kaffet.
Fru Gäla
Han är dement; koka kaffe ligger över hans horisont.
Farmor Ingeborg
Ja, jag vet inte. Han kanske bara har gått och dött någonstans.
Han var en fin man.
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Inte för att det hjälpte: Jag tål inte människor som bestämmer
över hur jag ska leva mitt liv, även om det inte är så mycket det
att de bestämmer som det att de existerar, att man har gift sig
med dem till exempel, det skapar oerhörda problem vad gäller
privatlivet.
Ser ni inte?
Va?
Vad är det med den?
Gunnar
Fru Gäla
Farmor Ingeborg

-72-
Gunnar
Ser ni ingenting? Hur kan ni bara sitta där och köra med
varandra utan att se? Ser ni inte?!
Fru Gäla & Farmor Ingeborg upptäcker förödelsen.
Farmor Ingeborg
Åh, herre min jerusalem.
Fru Gäla
Ja. Jag tyckte jag hörde något.
Vem..? För vem kan..?
Gunnar
Fru Gäla
Vi får fråga Herr Vankel när han kommer.
Farmor Ingeborg
Upptäcker Farfar Alberts ben.
Men titta, där ligger ju Farfar Albert.
Fru Gäla
Hur har han hamnat där? Kunde han inte ha dött i stolen, lugnt
och fridfullt, vad skulle han opp och springa för?
Farmor Ingeborg
Han kanske bara lagt ifrån sig där.
Fru Gäla & Gunnar
Stirrar på Farmor Ingeborg.

-73-
Farmor Ingeborg
Dementa människor gör så, säger de, de lägger sig någonstans
och sedan glömmer de var de lade sig. Det är som förgjort att
hitta sig, de letar och letar, det brukar vara något fiffigt ställe,
lite klurigt så man är säker på att inte glömma bort var det var
och då är det stört omöjligt. Och det är så lätt hänt: "Åh, titta ett
sådant fint ställe, lite i skymundan och jag som är så trött, jag
tror jag lägger mig lite och vilar, får jag se sedan hur jag gör."
och sedan kommer de inte ihåg något längre, telefonnummer,
vår bröllopsdag, hur de packar en matkasse i snabbköpet... Allt
är förbi för det enda de kan sysselsätta sig med för resten av
sina liv är söka efter sig, för att komma på var de lagt sig ifrån
sig.
Fru Gäla
Vad sitter du och smäller i barnen, galna fruntimmer...
Sluta vara så oförskämd!
Men hallå?
Gunnar
Fru Gäla
Gunnar
Jag står inte ut, jag försöker låta bli att lyssna, men ni tränger
igenom trumhinnorna ändå och in i den här stackars skallen
och går runt bland allt annat jag hört ikväll och jäser och gosar
till sig tills det blir en tjock smetig massa, som till slut kommer
att sippra ut genom tårkanalen och föranleda er att säga "Men
lilla vän, gråter du?"
Fru Gäla
Vad du kunde se hos den, det begriper jag inte.

Svarar inte, rör sig inte.
-74-
Aber
Fru Gäla
Som om Aber svarat.
Nej, jag förstår det. Tänk inte mer på det, vi gör alla våra misstag,
hon går ändå snart, lipsillen.
Gunnar
Inte nog med att du är oförskämd, du är obehaglig också.
Fru Gäla
Fröken Gunnar! När jag var gravid med Aber, det var första och
enda gången jag känt mig som ett däggdjur.
Farmor Ingeborg
Han kanske också har lagt sig ifrån sig. Det är därför han sitter
så där.
Fru Gäla
Han ska äta upp, det är allt. Sedan kan han resa sig och gå på
den förbannade bion, sedan kan han göra vad han vill, men
uppfostran kommer främst i vår familj.
Gunnar
Men gud, vad är det han har på tallriken?
Farmor Ingeborg
Ja, jag tänkte fråga om det förut men jag vågade inte.
Han ska äta upp.
Fru Gäla

Det där?
Man ska äta upp.
-75-
Gunnar
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Ja, det fick Herr Vankel alltid göra när han var liten och det är
inget fel på honom alls.
Fru Gäla
Herr Vankel är underbar, jag skulle vilja gifta mig med flera
som honom.
Men det rör på sig!
Gunnar
Fru Gäla
Snälla lilla Gunnar, om han valt att vänta med att äta upp vad
han fått på tallriken så är det ändå inte vårt fel? Du kan inte
projicera all hans ångest på oss. En del, det håller jag med om -
vi är hans föräldrar - men en del har han allt sig själv att skylla.
Som den gången han fyllde år, varför skulle vi köpa tårta och
dona, om han nu fyllde lite år, det var väl inte vårt fel? Jag
begriper inte hur en unge kan bli så ledsen för ingenting som
dessutom är hans ensak. Belasta oss med bekymmer och hjälp
med läxorna och Pippi och de sju dalmatinerna. Där hade han
legat så snällt och blivit bytt på och satt till bröstet och precis
som barn ska vara, spillde så gullligt omkring sig och försökte
härma vårt tal och som över en natt så ska han ränna omkring
och diskutera läget i före detta Jugoslavien, vad är det? Och så
sitter ni och tycker maten rör på sig! Det sorgligt. Vänta tills ni
får egna barn.

-76-
Farmor Ingeborg
Jag fick Herr Vankel. Vi, vi fick honom.
Fru Gäla
Herr Vankel räknas inte, han är vuxen.
Det är väl Aber med.
Gunnar
Fru Gäla
Vad sitter flickvännen nu och säger?
Aber är också vuxen.
Tystnad.
Gunnar
Fru Gäla
Reser sig upp. Ser sig om lite förvirrat och lägger ett finger på läppen
som om hon funderade på något hon glömt. Står still.
Farmor Ingeborg
Rättar till ett osynligt veck på kjolen.
Fru Gäla
Går fram till fönstret, ser ner på gatan.
Paus. Tystnad.

-77-
Gunnar
Harklar sig försiktigt, så ljudlöst hon kan, men något fastnar och till
slut nästan kräks hon.
Paus.
Farmor Ingeborg
Rättar till samma veck, som om hon inte hade rättat till det förut.
Skrattar till.
Ser på Fru Gäla.
Ser på Fru Gäla.
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Gunnar
Fru Gäla
Det går några människor där nere.
Gunnar
Jag vet att jag ibland kan bli så arg så jag slänger ur mig saker
som jag inte har med att göra, som sanningen och sådant som
slår mig som viktigt när jag befinner mig här hos er i ert hem
befolkat med er, för om ni frågar mig så tycker jag att Aber ska
få göra vad han vill med en gång, utan att äta upp. Och det tror
jag alla tycker som ser på det här.
Fru Gäla
Om de hänger med, ja. Visst, det kanhända.

-78-
Gunnar
Och så på det då hela det enorma faktum att Aber inte säger ett
pip längre.
Farmor Ingeborg
Åh, söta Gunnar, då skulle du ha hört honom precis innan du
kom, han malde på om öl och kärlek och förde diskussion.
Gjorde han?
Gunnar
Farmor Ingeborg
Ja, o ja. Det var framförallt Herr Vankel som var duktig på det,
men det verkade som om Fru Gäla lärde sig bemästra det även
hon.
Va?
Gunnar
Farmor Ingeborg
Bemästra det - även - hon.
Ler vänligt.
Fru Gäla
Jag undrar... om inte Herr Vankel öppnat köksfönstret igen.
Farmor Ingeborg
Nej, det tror jag inte, nu har ni ju fått ett barn och Herr Vankel
är inte den som smiter från sitt ansvar.

-79-
Gunnar
Usch, jag håller på att bli så där... folkilsk igen... usch, ner...
ner, uff, bort... å hej... ner i... gen... så ja. Så ja.
Pustar ut.
Fru Gäla
Men jag har inte hört något på så länge. Hur lång tid ska kaffe
behöva ta? Han var så ledsen för att Aber inte äter upp och så
mycket obefintlig sömn som han fått de senaste dygnen, sådant
gör att sjuka tankar lätt blir till handling. Man måste sova. Man
måste äta. Man måste... -
Viskar.
- älska.
Gömmer sitt ansikte i sina händer.
Vilken... konstig... kväll.
Paus.
"Gråter du?"
Tar ner sina händer. Ser på Aber.
Nej, jag vilar ögonen.
"Jag vill inte att du gråter."
Jag är bara så lycklig.
"Jag älskar dig."
Gör du verkligen det?
"Jag älskar dig, mamma."
Kan jag..? Kan du inte... ge mig en T-shirt då?
"Tänk inte mer nu, mamma, du kan sova lugnt. Även om Herr
Vankel har hoppat så stannar jag hos dig och tar hand om dig,
för jag älskar dig."
Gunnar
Det här är det absolut sjukaste i kväll.
Fru Gäla
Ska du säga som är flicka och heter Gunnar. Vad har du haft för
slags föräldrar?

-80-
Gunnar
Det där var slag under bältet.
Fru Gäla
Än sedan? Du är ingen boxare.
In med kaffe.
Så! Här kommer vi!
På tiden.
Herr Vankel
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Ja, vi trodde du hade hoppat.
Herr Vankel
Jag funderade på det först, men så diskuterade vi i genom
saken och kom fram till att det är inget jag behöver skynda på, i
sinom tid.
Vi?
Va?
Vi?
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla

"Vi"?
Vilka vi?
-81-
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Jaha, men... oj, var... är..?
Ser sig om. Upptäcker Farfar Alberts lik.
Vad gör han där?
Farmor Ingeborg
Han dog under förmörkelsen.
Ja, du ser så här ser ut.
Fru Gäla
Herr Vankel
Ja, titta. Men vad konstigt, för...
Ser sig om. Ser på Aber.
Och..?
Nej.
Inte minsta lilla bit?
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Han bryr sig inte om ifall du har hoppat och han stannar hos
mig. Det är väl ungefär allt vi kommit fram till så pass.
Ser på Farmor Ingeborg.

-82-
Farmor Ingeborg
Ja, det tror jag stämmer.
Till Herr Vankel.
Du har mycket att ta igen.
Herr Vankel
Hota inte mig. Är det ingen som vill ha kaffe? Jag känner mig
som en idiot varje gång jag kommer in så här, det är så himla
viktigt att få fräscht kaffe i två sekunder och så när jag äntligt
kommer med en kanna, så är det ingen som ska ha. Och var
håller..? Det är otroligt, vart tog..? Vart tog vart tog vart tog...
Vart tog han vägen?
Ställ ner kannan.
Åh.
Fru Gäla
Herr Vankel
Farmor Ingeborg
Och lite koppar skulle vara fint, allt har blivit så trasigt.
Herr Vankel
Jag förstår inte. Han skulle ju komma med kopparna, sade han.
Vem!?
Fru Gäla & Farmor Ingeborg
Farfar Albert
In med koppar på en bricka.
Är det mig ni menar?

-83-
Fru Gäla & Farmor Ingeborg & Gunnar
Men..? Men..? Men..?
Kort paus.
Men..?
Herr Vankel
Nu har alla snart fått koppar, så nu vill jag se er ta kaffe innan
det kallnar.
Vad håller du på med?
Serverar?
Farmor Ingeborg
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Vad tror du du håller på med?
Farfar Albert
Tilltala mig gärna om ni finner det oundvikligt, men gör det i så
fall hövligt.
Farmor Ingeborg
Skrattar.
Jaha! Är det så här våra liv kommer att te sig resten av våra
liv? Jag tror saker är på ett visst sätt och sedan är allt
uppochner och det är bara att börja om? Du ligger där och är hur
väck som helst och så kommer du tjoflöjt in med koppar på fat
och tror att jag bara ska bortse från alltihop och bara säga Åh,
vad kul att du kommer och går så här och vimsar till tillvaron
för mig? Det är ju inte klokt! Vad är det frågan om Farfar Albert,
jag bara frågar?!!

Vem är ni?
-84-
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Och vem är du att nia mig?
Farfar Albert
Jag känner er inte. Godmorgon, jag heter Harry. Harry Grantall.
Godmorgon?
Fru Gäla
Farfar Albert
Jag vet, vi pratade om det ute i köket...
Herr Vankel
Han känner det som morgon, det är hans sätt att se på saken
och han är en vuxen människa, han får uppleva det som han
vill.
Farmor Ingeborg
Hur kan du stå och försvara honom mot mig, din Farmor
Ingeborg?! Har vi glidit så fruktansvärt brett isär?
Herr Vankel
Det är ju Farfar Albert, jag vill inte välja mellan er. Om han är
på ett visst sätt och du på ett annat, så är han på ett visst sätt
och du på ett annat. Jag vill inte döma rätt och fel, jag är bara
släkt med er.
Harry?
Fru Gäla

Ja?
-85-
Farfar Albert
Fru Gäla
Nej, du missförstod, jag menar: "Harry?"
Vilken jävla Harry?
Precis så menar jag.
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Farfar Albert
Vilken härlig, härlig dag!
Farmor Ingeborg
Vi kan säkert få dig inspärrad någonstans, skulle du gilla det?
Och du finns ändå inte, du ligger redan där.
Farfar Albert
Ser på Farfar Alberts lik ligga bakom möblerna.
Jag har glömt bort vem det där är. Hädanefter vill jag att ni behandlar
mig människovärdigt. Jag kommer inte ihåg hur det
var, bara känslan, jag har glömt allt, men jag vet hur jag vill ha
det.
Farmor Ingeborg
Visst har jag behandlat dig som en människa, trots att du är
dement. Det har jag alltid gjort, så gott jag kunnat.
Farfar Albert
Inte så som jag glömt bort det.

-86-
Farmor Ingeborg
Nu sade jag faktiskt "så gott jag kunnat", och det är en ganska
kraftig gardering.
Herr Vankel
Snälla ni, gräla inte, jag får så ont i magen, jag vill bara gå och
aldrig mera se er och så vill ni väl inte ha det?
Farmor Ingeborg
Om Farfar Albert.
Det är han, oppstickaren, som drar ner samtalen på en låg nivå!
Farfar Albert
SjungerRicky Martin-låten Living la vida loca med tillhörande
höftrörelser. Dock väldigt försiktigt.
Farmor Ingeborg
Det är ju den där som surar och förpestar. Jag sysslar inte med
sådant. Jag är gift.
Varför just Harry?
Jag heter så.
Jaså, därför.
Gunnar
Farfar Albert
Gunnar
Farmor Ingeborg
Lägg dig inte, dra i väg med Aber och knulla om du vill men
lämna min Farfar Albert vackert utanför, så är du jättesnäll.

-87-
Gunnar
Han borde veta själv vad han heter.
Farfar Albert
Harry Grantall, godmorgon.
Han är dement!
Nej, Harry.
Farmor Ingeborg
Farfar Albert
Herr Vankel
Faktum är att när jag kom ut i badrummet för att förbinda min
lilltå och han stod där och rakade sig, så blev jag också rädd och
förvånad. För det var inte precis vad jag förväntade mig av en
pensionär, att kunna stå för sig själv och verkligen utföra ett
eget arbete: "Farfar Albert, hur är det?" Inget svar. "Farfar
Albert?" Inget svar. Så jag tänkte gå och hämta
polaroidkameran och då kom det: "Godmorgon!" Hela världen
vände sig i magen på mig, jag fick sätta mig på badrumsgolvet
och stirra på ingenting i flera minuter, men sedan gick det över
och vi pratade om allt och diskuterade och det var... Ja, det var...
Ja.
Ja... där ser man.
Ja.
Ja.
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Herr Vankel

Börjar gnola på en tango.
-88-
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Och... vad diskuterade ni?
Herr Vankel
Åh, det kommer jag inte i håg. Det var så nyss.
Jaha, så märkligt.
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Hans närminne är inte vad det borde.
Pratade ni om... mig?
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
Fråga mig om en stund, då kommer det nog.
Bjuder upp Gunnar.
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Sitta som en panelhöna vid min ålder...
Farfar Albert
Dansar en underbart vital tango.

Följer förtjust i dansen.
-89-
Gunnar
Herr Vankel
Det verkar så lätt när jag ser det, nu verkar det naturligt, men
det måste krävt en kraftansträngning. Han måste svettats, haft
ångest och känt fasa... "Nu ska jag bli... fri. Godmorgon...
Harry... Grantall!"
Vad har vi gjort för fel?
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Dra inte in Herr Vankel i ditt misslyckande.
Farmor Ingeborg
Varför faller vår familj sönder?
Fru Gäla
Det är något du får svara för själv.
Farmor Ingeborg
Familjen Pompeji: En smärtfylld kvinna, en grantall och en
förrädare.
Jag älskar er båda två!
Herr Vankel
Farmor Ingeborg
Stillsamt.
Sluta nu. Jag vet när jag har förlorat. Det räcker med att se hur
han för sina ben.

-90-
Herr Vankel
Jag tänker inte få dåligt samvete för att jag inte vill välja
mellan er två! Jag tänker fortsätta tycka om er massor och
fortsätta se fram emot era besök här, även om ni kommer en
och en. Aber tycker det är så roligt med era presenter och även
om du och Fru Gäla inte tål varandra så kommer ni ju bra
överens, så jag tänker inte sitta emellan om du och Farfar
Albert har något ni måste göra upp.
Farmor Ingeborg
Kan du hälsa danskarlen att jag vill ha silvret och lägenheten.
Nej!!
Herr Vankel
Farmor Ingeborg
Förlåt mig, men nu pratar jag med min ingifta släkting.
Hej.
Hej?
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Vad tror du Aber säger om att hans egen Farfar Albert tar flickvännen
i från honom?
Fru Gäla
Ja, vad anser du om det?
"Kanonbra!"
Vill du inte ha henne för dig själv?
"Jag vill bara vara med dig, förträffliga mamma!"

Hör du?
-91-
Gunnar
Farfar Albert
Nej, jag har slutat med sådant.
Gunnar
Hör du inte? Hon gjorde så där förut också.
Farfar Albert
Jag vill inte tänka. Nu dansar jag.
Gunnar
Hur lyckas du både med att ligga där och dansa här?
Det minns jag inte.
Varför ångrade du dig?
Farfar Albert
Fru Gäla
Herr Vankel
Du menar med köksfönstret?
Fru Gäla
Du sade att ni pratade igenom den saken, du och... Harry.
Herr Vankel
Ja, nej, han sade bara det att döden är väl på något sätt en sådan
där grej som man alltid kommer att hinna med och det
finns annat man borde pröva på innan.

-92-
Farmor Ingeborg
Det där var alldeles för djupt för att vara Farfar Albert.
Herr Vankel
Ja, men nu heter han ju inte längre...
Farmor Ingeborg
Snicksnack!
Eller vad säger du? Kan inte du säga något, bara ett litet någonting,
vill du inte hålla med mig? Snälla?
Svarar inte.
"Farmor Ingeborg?"
Ja? Ja?! Det är jag!
"Dra."
Va?
Till Fru Gäla.
Va?
Aber
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Titta inte på mig.
"Stick i väg med dig, det är ingen som vill ha dig här längre!"

Det är inte sant!
-93-
Herr Vankel
Fru Gäla
Nej, det kanhända, men den här gången hann jag först, så nu är
vi två som inte tål kärringen.
"Ut med dig!"
Vad är det du säger?
"Gamla padda!"
Farmor Ingeborg
Fru Gäla
Farmor Ingeborg
Gråter.
Vad är det du säger, Aber, min lilla ögonsten! Jag som såg fram
emot ett barnbarn, nu är det bara tårar. Är det så du vill se mitt
liv sluta för mig? Är det den ridå du vill fira för din gamla farmor
Farmor Ingeborg?
Fru Gäla
"Jajamen, stick och grina bara!"
Till Herr Vankel.
Säg något...
Vad ska jag säga?
Farmor Ingeborg
Herr Vankel

Säg något...
-94-
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
Det är ju han som... och hon hinner före hela tiden. Han säger
ju bara som han känner.
Farmor Ingeborg
För min skull, snälla, min värld rasar samman, jag vet inte om
jag överlever en hjärtattack till...
Farfar Albert
Nej, det var jag som hade en hjärtattack.
Farmor Ingeborg
Aha! Så det kommer du ihåg!
Kommer av sig.
Eh... ehm...
Ska vi inte dansa mer?
Farfar Albert
Gunnar
Farfar Albert
Dansa? Dansa, hur gör man då?
Gunnar
Men vad är det? Du dansar ju skitbra, kom nu.

-95-
Farfar Albert
Jag vet inte, vem är ni, vad pratar ni om? Godmorgon, jag
heter... Ha... rry?
Farmor Ingeborg
Den där gamla hjärtattacken, ja! Tänk att den kom till användning
till slut!
Herr Vankel
"Åh, härliga gamla Farmor Ingeborg, vad roligt att se dig glad
igen!"
Farmor Ingeborg
Till Aber.
Du sade ju precis att jag skulle sticka?
Herr Vankel
Eh... "Stick, så du kan komma tillbaka!"
Åh!
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
"Kom tillbaka så ofta du vill!"
HelylleAber!
Farmor Ingeborg
Herr Vankel
"Mamma bara vimsar till det, är det någon som borde skilja sig
så är det snälla pappa, men han är alldeles för snäll och eftersom
hon är kvinna skulle hon få vårdnaden om mig och då

-96-
skulle han inte få träffa mig mer och därför stannar han hos
den häxan, han gör det för min skull!"
Farmor Ingeborg
Åh, vad du brås på mig, det är inte klokt! Farfar Albert och jag
gjorde nämligen exakt samma sak: Vi låg med varandra för din
skull! Ja, det kan man säga faktiskt.
Åh!
Herr Vankel
Farfar Albert
Godmorgon, vilken härlig morgon... vilken härlig... Vi dansade
sade du?
Sjung.
Jag?
Gunnar
Farfar Albert
Gunnar
Sjung!
Tar tag i Farfar Albert och försöker dansa med honom.
Farfar Albert
Ja, vänta, nu så... nu så...
Börjar gnola på tangon.
Ja! Just det!
Gunnar

-97-
Farfar Albert
Gnolar starkare, börjar minnas hur man dansar.
Farmor Ingeborg
Går till Gunnar, drar undan henne från Farfar Albert och börjar
själv dansa med honom.
Farfar Albert
Blir stressad. Försöker gnola, men kommer hela tiden av sig.
Vänlig.
Vad håller du på med?
Jag älskar.
Det här är min dans...
Farmor Ingeborg
Gunnar
Farmor Ingeborg
Gunnar
Farmor Ingeborg
Ser hela tiden på Farfar Albert.
Om du inte längre såg på honom med dina klarblå grisögon och
slutade smälta hans hjärta... då skulle han inse vem som
betyder något för honom. Håll mig hårt, Farfar Albert, som bara
du kan.
Farfar Albert
Blir stressad. Försöker gnola, men kommer hela tiden av sig.

-98-
Farmor Ingeborg
Men vad löst du håller? Ta tag i mig, jag är ju din kvinna, inte
ska väl du vara rädd för mig?
Jag kommer inte ihåg...
Fortsätt. Du kan ju.
Farfar Albert
Gunnar
Farfar Albert
Det är sent, jag borde lägga... mig...
Sjung. Du vet hur man gör!
Gunnar
Farfar Albert
Det håller på att bli för sent...
Harry!
Sjung då. Dansa då.
Harry..?
Håll om mig då.
Gunnar
Farmor Ingeborg
Gunnar
Farmor Ingeborg

-99-
Farfar Albert
Gör ett sista ansträngande försök, men misslyckas. Står stilla. Ser
förtvivlat på Farmor Ingeborg.
Farmor Ingeborg
Ser kallt på Farfar Albert.
Jag älskar honom. Hans vackra händer och beniga kropp. Vi
ska hem och sova nu, vi ska sova efter jag har fått mitt för han
är en orkan i sängen och på morgonen ska jag tvätta hans vita
kind ren från nattens dregel. Han är min anledning att leva.
Kom nu, Farfar Albert, så ska jag hjälpa dig på med rocken.
Jag ska ha kaffe...
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Du behöver hjälp med rocken.
Farfar Albert
Förlåt... förlåt... jag ville bara... leva lite...
Farmor Ingeborg
Du kan inte. Du är dement. Jag motsätter mig att du glömmer
det.
En påtår, bara..?
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Här. Stoppa in armen här.

-100-
Farfar Albert
Snälla... Bara en liten stund? En liten skvätt?
Armen.
Farmor Ingeborg
Gunnar
Gör det inte. Gör det inte. Sjung.
Farfar Albert
Gråter. Torkar sina tårar. Ser på Herr Vankel.
Farmor Ingeborg
Väntar stilla med rocken.
Jag är ledsen.
Ler. Slutar le.
Herr Vankel
Farfar Albert
Farmor Ingeborg
Bravo, och så andra armen... så ja. Jätteduktigt.
Tack, för i kväll. Det här måste vi låta bli att göra om. Adjö,
Aber, det var roligt att höra att du mår bättre, även om det är
svårt ibland.
Leder ut Farfar Albert genom ytterdörren. Stänger efter sig.
Tystnad.

Tystnad.
-101-
Femte scenen
Fru Gäla
Hur kunde de döpa dig till Gunnar?
Jo, det är en lång historia.
Paus.
Gunnar
Fru Gäla
"Mamma?"
Ja?
"Jag vet inte, jag längtade bara efter att få höra min röst."
Gunnar
Inget av vad jag upplevt i kväll har varit normalt. Det är det första.
Det andra är att det har varit vansinnigt. Hur kan ni tro på
att det är Aber som säger de saker ni själva säger?
Fru Gäla
Nu måste en sak bli absolut klargjord här. Fortsättningsvis upphör
samtliga med att behandla Aber som om han inte befann sig
i det här rummet. Han är en ängel.
"Jag försöker vara det för din skull."

-102-
Och det är du. Även om du tycker att jag misslyckats med dig.
Men så sade han inte!
Herr Vankel
Fru Gäla
Jag vet att du hörde att han inte gjorde det, men jag hörde faktiskt
själv att han faktiskt sade...
Herr Vankel
"Så sade jag inte! Jag sade inte ni har misslyckats, det enda jag
sade var att jag vill flytta hemifrån!”
Vad är det för skillnad?
Fru Gäla
Herr Vankel
”Och varför vill jag det, tror du? Är det för att jag vill vara friare?
Mer självständig? Kunna träffa vem jag vill utan att du eller
pappa lägger er i? Nej! Det är för att jag inte vill äta upp, jag vill
inte bli uppfostrad, jag vill inte, vill inte vill inte och det hänger
bara på det, min egen lilla personliga aversion mot god uppfostran,
min stackars pappa som försökt, min lustiga mamma som
blivit ful och grå, bara för att jag är en sådan förbannad slyngel.
Ni har inte misslyckats! Säg inte så för då klappar han till dig,
ni har inte misslyckats, så se upp för helvete! Ni har bara
försökt uppfostra mig, förklara att man äter vad som bjuds och
då ska jag prompt flytta hemifrån. Det är tacken det! Vilken röv
jag är. Vilken jävla röv..."
Gunnar
Aber? Aber? Vill du inte gå med mig? Gå med mig härifrån. Det
är dags. Vi kan gå på bio eller äta något någonstans, berätta för
varandra vad vi tänker på. När vi träffades på posten så sade du

-103-
det, du sade att du skulle lämna dem, jag visste inte vilka, vad
du pratade om... men nu förstår jag. Du måste gå nu, Aber. Du
som var så full av liv, sprang fram till mig och frågade vad jag
hette och skrattade när jag sade Gunnar... Du är den första som
skrattat, alla andra har tittat på mig, sneglat på mina bröst och
min kjol och så tittat åt något annat håll och sagt Jaha, och jag
har alltid varit så rädd, haft så dåligt samvete för att mina föräldrar
var mina föräldrar... Men du var den första... Du var den första,
Aber och jag blev förälskad i dig där på posten, jag stod där
och hörde ditt varma skratt smitta mig med glädje och tårar, du
frågade varför jag grät och jag svarade något dumt och du sade
att du skulle bara hem och äta och så berätta för dina föräldrar
att du skulle på bio med mig... men du kom aldrig. Jag satt på
bion och såg både sjuan och nian och väntade på dig, gick på
gatan fram och tillbaka långt efter det att de hade släckt ner
skyltarna och gatan låg öde så när som på några raggare som
försökte spruta öl på mig och jag gick hem ensam och ställde
undan teet och honungen och osten hade blivit torr och hård
och låg och svettades... Jag drömde om dig den natten och jag
vaknade av att jag tänkte på dig... den enklaste känsligaste
kille jag mött... jag var så lycklig så det gjorde ont i tårna... Så
gick dagarna, du ringde aldrig, dagarna gick långsamt och jag
kunde inte äta eller sova eller vara vaken heller... Så plötsligt -
och jag förstår inte varför jag inte kommit ihåg det tidigare - du
hade ju gett mig din adress och nummer och hela baletten, men
det var ingen som svarade, så jag kunde inte låta bli, vad skulle
jag göra, jag ringde och ringde, jag var ju tvungen att få sova,
gått ner två och ett halvt kilo, kunde inte arbeta, inte läsa... Så
jag kom hit. Och jag är rädd att det är försent.
Skrattar till.
Ser på Fru Gäla.
Fru Gäla
Gunnar

Tystnar.
Skrattar till.
Ser på Herr Vankel.
Tystnar.
Ser på Aber.
Är det för sent?
Sträcker varligt på sig.
Tänder en cigarett.
Ska du börja nu igen?
-104-
Fru Gäla
Herr Vankel
Gunnar
Herr Vankel
Gunnar
Fru Gäla
Herr Vankel
Fru Gäla
Herr Vankel
Oj, jag tänkte inte på det.
Fru Gäla
Hållt upp i - hur gammal är han? - nitton år. Och så börja igen,
vad är det?

-105-
Herr Vankel
Jag sade ju att jag inte tänkte på det. Det är bara en gammal
vana.
Fimpar.
"Nej, det är det inte."
Gunnar
Fru Gäla & Herr Vankel
Stirrar skräckslagna på Aber.
Gunnar
"Det är inte för sent."
Vad vill du, Aber? Berätta vad du vill.
"Ta mig härifrån, Gunnar. Vi kan promenera längs hamnen...
Och sedan går vi på bio."
Herr Vankel
Vad fan är det som hän... der?
Aber, räck mig din hand.
Vad gör hon?
Vad fan tror du du gör?
Gunnar
Fru Gäla
Herr Vankel
Gunnar
"Jag vågar inte. Inte när de ser på mig."
Jo. Om du bara vill tillräckligt mycket, så vågar du.

-106-
"Hjälp mig, Gunnar..."
Ta min hand, Aber. Det finns ingen annan väg ut än vid min
hand. Kom. Kom till mig.
Följer Aber med ögonen, som om han reste sig från stolen och kom
fram till henne.
Ja... Ja... Ja.
Tar tag i en imaginär hand.
Jag visste det.
Snyftar förtvivlat.
Viskar bedjande.
Nej... nej...
Fru Gäla
Herr Vankel
Gunnar
Till Aber, som om han stod bredvid hene.
Bravo, Aber.
"Vilken varm hand du har."
Det är du som är kall.
Kramar handen. Öppnar dörren och lämnar rummet.

-107-
Sjätte scenen
Fru Gäla
Aber... Lille älskade Aber... På något märkligt sätt så är vi galna.
Herr Vankel
Det är inte det. Han åt inte upp.
Fru Gäla
Ser på Aber där han sitter på sin stol.
Tror du han skickar ett flyttkort åtminstone?
Herr Vankel
Vad ska vi ta oss till? Allt har varit så skumt hela kvällen. Alla
kommer hit och är så skumma så jag tror faktiskt att jag har
blivit blind. Jag ser inget längre. Jag ser inte om du står där och
gråter... -
Snyftar.
Fru Gäla
Herr Vankel
- och jag ser inte om han följde med henne på riktigt eller om
det bara är på låtsas alltihop. Vad praktiskt. Jag är blind. Ja,
titta. Nu löste jag hela problemet. Jag tror att jag är döv också.
Jag tror nog det. Stendöv.

Herr Vankel?...
-108-
Fru Gäla
Herr Vankel
Sparkar till Farfar Alberts lik.
Herr Vankel?
Fru Gäla
Herr Vankel
Jo, det tror jag bestämt att jag är.
Fru Gäla
Alla lämnar oss... och vi har inget att skylla på längre. Hade vi
bara något att skylla på skulle det ordna sig... men ingen är
kvar... Och så det där med livet... Jag vet inte... Herr Vankel...
Herr Vankel? Herr Vankel?! Herr Vankel? Vad är det som..? Va?
Svara mig... Svara mig!!! Herr Va... För... himmelens... skull...
Herr... Va... Va? Va?
Herr Vankel
Plockar upp en trasig kopp. Släpper den i golvet.