homosexualitet i Afrika, här

(Homos i Afrika. forts ...)
Black Lesbian and Gay Leadership Forum,
NAACP och TransAfrica.
- I slutänden kommer de att vinna, förkun-
nar Cary Alan Johnson segervisst.
GRINGO TRÄFFADE SERIGNE M'BODJI, som är
ordförande för Senegals i stort sett enda HBT-
organisation, Andligeey. Organisationen är
egentligen förbjuden, berättar Serigne, men
den har på ett smart sätt lyckats komma ut
med vissa delar av sitt budskap - genom att
rikta uppmärksamheten mot ett annat pro-
blem. Man har helt enkelt valt att fokusera på
ett annat, mycket stort problem i det senegale-
siska och afrikanska samhället: HIV/AIDS.
- Genom att kämpa mot HIV/AIDS har vi
blivit accepterade av alla, påpekar Serigne.
Organisationen Andligeey har funnits i fem
år, och har nu över 400 medlemmar utspridda
på Senegals alla elva regioner. Andligeey har
använt skiftande teknik för att komma ut med
sitt budskap.
- Till en början ville vi förändra folks upp-
fattningar om homosexuella, men det visade
sig vara omöjligt, berättar Serigne M'Bodji.
Bättre då att ändra på samhällets inställning
till HIV/AIDS-problematiken.
Andligeey diskuterar nu därför bara sociala
problem i Senegal vid sina möten, snarare än
homosexualitet. Trots det har utländska
organisationer förbjudits att stödja Andligeey,
"Lagstiftningen har i alla fall förbättrats.
En manlig släkting blev våldtagen för ett trettiotal
år sedan av sin farbror, och gick fri. Numera är
sådant belagt med hårda straff"
och vissa har till och med blivit utslängda ur
landet för samröre med den senegalesiska HBT-
organisationen. Samarbete med andra, inhem-
ska organisationer har i och för sig fungerat,
men under täckmanteln att de samarbetar
kring HIV/Aids. Regeringen känner egentligen
till Andligeeys existens, och att den består av
homosexuella, men den skulle aldrig erkänna
organisationen officiellt.
Även Serigne påpekar att religionen spelar
stor roll i att stänga in homosexualiteten i
samhällets minoritetsgarderob. I Senegal är
dessutom många av de troende organiserade i
så kallade brödraskap, som är mycket mäktiga
och nästintill förbjuder folk att ens prata om
ämnen såsom homosexualitet.
- Men folket här tar religionen som gisslan
för att försvara kulturen, förklarar M'Bodji
med eftertryck. Det vill säga, islam i sig
fördömer kanske inte homosexualitet på det
sätt som de religiösa ledarna i Senegal säger.
Men folkkulturen kan tänkas göra det, och det
religiösa budskapet anpassas sedan så att det
försvarar majoritetens kultur.
Serigne menar att det är fullt möjligt att folk
i Senegal och Afrika innerst inne förstår att
andra sorters sexualitet än traditionell hete-
rosexualitet finns. Men han påpekar att andra
faktorer tillkommer - kulturtillhörigheten,
hedern, grupptrycket.
- Folk här är trötta på känslan av att bo i ett
"u-land", fortsätter Serigne. De vill återvinna
hedern och patriotismen, och de försöker
göra det genom att vända ryggen mot allt
som uppfattas som "västerländsk" kultur.
Men de inser inte att det bara är en myt att
homosexualitet skulle vara "importerad från
västerlandet"!
- Lagstiftningen har i alla fall förbättrats,
påtalar Serigne för att nämna något positivt.
En manlig släkting blev våldtagen för ett
trettiotal år sedan av sin farbror, och gick fri.
Numera är sådant belagt med hårda straff.
Hur når då Andligeey ut med sitt kontrover-
siella budskap?
- Genom att utnyttja den nya tekniken, som
e-post, sms, europeiska webbsidor med mera,
svarar M'Bodji. Och som sagt ett budskap
som fokuserar på sociala problem snarare än
homosexualitet.
Serignes dröm ar att arrangera en senegale-
sisk Gay Pride-festival! För att luckra upp den
stränga rådande kulturen och räcka lång tunga
åt folks fördomar. Men Dakar ligger långt
från Stockholm och Tantolunden. Och frågan
är om inte en festival av det slaget - även om
den bara skulle bestå av afrikanska deltagare
- skulle komma att brännmärkas som ännu en
osedlighet importerad från Väst. Åtminstone
ännu så länge. -+