Suicidnära patienter - Stockholms läns landsting

More documents

Recommendations

Info

Regionalt vårdprogram – Suicidnära patienter 3. Bedömning av suicidrisk Suicidrisk ska bedömas och dokumenteras vid psykiska sjukdomstillstånd. Suicidal intention, tidigare suicidalt beteende och den psykiska sjukdomens svårighetsgrad ska värderas. Suicidrisken kan ibland ändras och snabbt förstärkas och behöver därför omvärderas under förloppet av en kris, under pågående sjukdom eller under vårdtiden. Instrument för riskbedömning kan vara ett stöd, men kan inte ersätta den kliniska bedömningen. Vid misstanke om suicidrisk ska psykiatrisk specialistläkare konsulteras. Rekommendationer ● Den väsentliga delen av en suicidriskbedömning vilar på den kliniska intervjun med omsorgsfull värdering av suicidal intention, tidigare suicidalt beteende och aktuell sjukdomsbild. ● Som påminnelse om vilka anamnestiska och kliniska uppgifter som är av särskild betydelse finns en minneslista över viktiga inslag (bilaga 1). ● Vid noggrann genomgång av suicidal intention hos patient som inte gjort suicidförsök föreslås på motsvarade sätt SSI eller en förkortad version av SSI (bilaga 2). ● Vid suicidförsök genom förgiftning föreslås SIS i förkortad version [2] (bilaga 3). ● För att fokusera symtombilden kan depressionsskattningsskalor användas (t ex MADRS) eller med särskild inriktning på det suicidala beteendet SUAS [4]. ● Vårdnivå styrs av den suicidrisk som uppdagas, där hög eller svårbedömd suicidrisk handläggs inom psykiatri. Vid depression med låg suicidrisk kan behandling ske inom primärvård. ● Latent suicidrisk kan finnas även om den aktuella situationen har inneburit sänkt akut suicidrisk. Vid psykiska sjukdomstillstånd finns en ökad suicidrisk, vilket bör uppmärksammas när patienter söker vård, oavsett var detta sker. Nya patienter med psykiatrisk problematik som kommer i kontakt med sjukvården behöver bedömas och övervägas avseende suicidrisk, även när sådan inte är uppenbar. Vi bör vara medvetna om att det är svårt att bedöma risken både för en mer impulsmässig handling utan intention att dö, men framför allt för fullbordat suicid. Om det framkommer misstanke om suicidrisk, bör läkare med specialistkompetens i psykiatri konsulteras. Medicinskt programarbete, Stockholms läns landsting – 12 –
Regionalt vårdprogram – Suicidnära patienter Efter suicidförsök bör psykiatrisk specialist göra bedömningen. Om det i joursituationen inte är möjligt, bör den som primärt bedömer patienten konsultera specialist för samråd. Vid akuta besök av suicidnära patienter, vid bedömningen efter suicidförsök och vid besök av patienter som har en återkommande suicidalitet behövs en grundlig och väl gjord bedömning av suicidrisk. Vid bedömningen är det viktigt att etablera empatisk kontakt, att skapa förtroende hos patienten. Den akuta bedömningen är en krisintervention. Vi behöver samtidigt belysa de faktorer som talar för en suicidrisk. Detta sker genom den kliniska psykiatriska intervjun. Att använda särskilda intervjuinstrument eller skattningsskalor avseende suicidal intention, har rekommenderats (SoS 2007). Sådana instrument har dock inte övertygande visats vara bättre än den kliniska intervjun. Vidare är dessa skalor utarbetade för speciella situationer, som t ex för bedömning efter suicidförsök genom förgiftning med alkohol och droger, men passar sämre för mer aktiva metoder för suicidförsök. Bland de mest använda skalorna finns fr a Suicidal Intent Scale (SIS) [1] bearbetad av andra [2], men också Scale for Suicide Ideation (SSI) [3] och Suicide Assessment Scale (SUAS) [4]. Dessa skalor visar hur omsorgsfullt man bör undersöka omständligheterna för ett suicidförsök eller vilka överväganden patienten gjort av situationen och hur långt han/hon kommit i sin avsikt att sätta en sådan handling i verket. För den läkare eller annan personal, som är otränad i att intervjua i denna krävande situation, kan de ingående frågorna vara till hjälp för att förbättra den kliniska intervjun. Användning av skalorna har dock begränsningar genom att de inte är tillräckligt känsliga för förändringar i den kliniska situationen, som kan ske med kort tidsintervall. De täcker inte in sådana skeenden som kan vara av stor betydelse för att utlösa ett suicidförsök, som att patienten plötsligt fått ett negativt besked från sin partner. Evidensen för att sådana instrument ger möjlighet att förutsäga suicid är svag [5]. Värdet av skalan och möjligheten till prediktion varierar mellan män och kvinnor. Validiteten hos SIS har studerats men det finns en oenighet om vilka komponenter i instrumentet som är viktigast. Flera har påpekat att det är de fakta man får fram kring de objektiva omständigheterna vid suicidförsöket som starkast talar för ett upprepat suicidförsök [6]. Motsatsen antyds i en studie där de variabler i SIS som bygger på patientens subjektiva uppfattning hade bäst faktorstruktur, dvs hade bäst validitet i sin konstruktion [7]. I ett antal undersökningar av SUAS fann man olika prediktionsvärde i olika åldersgrupper [4]. Sammanfattningsvis är de objektiva omständigheterna vid suicidförsöket värda en noggrann genomgång, enligt förslag kompletterad med enstaka frågor om patientens syn på sin handling [6]. Det ger en begränsad och användbar uppsättning frågor att ställa efter ett suicidförsök genom förgiftning. Men viktigare för kvaliteten i bedömningen är att man noggrant går igenom patientens hela situation och framförallt värderar svårighetsgraden i ett pågående sjukdomstillstånd [8] och särskilt genom att noggrant gå igenom symtombilden av en depression [9]. Medicinskt programarbete, Stockholms läns landsting – 13 –
Page 1: REGIONALT VÅRDPROGRAM Suicidnära
Page 4 and 5: Regionalt vårdprogram - Suicidnär
Page 64 and 65:
Regionalt vårdprogram - Suicidnär
Page 66 and 67:
Page 68 and 69:
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76:
show all

Suicidnära patienter - Stockholms läns landsting

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?