En bok om matköp - Ansvarsveckan

LOKALT PRODUCERAT 

EKOLOGISKT 

REJÄL HANDEL 

TRANSNATIONELLT 

INHEMSKT/UTLÄNDSKT 

VÄXTRIKET/DJURRIKET 

En bok om matköp 

för den ansvarsfulla konsumenten 

Redaktör: Ulf Särs

För utgivningen av denna bok har av Utrikesministeriet erhållits 

informationsstöd avsett för medborgarorganisationer. De åsikter som 

framförs i publikationen motsvarar inte nödvändigtvis 

Utrikesministeriets officiella ståndpunkt.



441 190 

PAINOTUOTE 

PRINTSERVICE OY 2003 

Redaktör: Ulf Särs 

Översättning och bearbetning: 

Ann-Britt Kaca 

Utgivare: 

Ekumeniska rådet i Finland 

Kyrkans Utlandshjälp 

Stiftsrådet i Borgå Stift 

2003 

Materialarbetsgrupp: 

Ilkka Sipiläinen, ordförande, Timo Frilander, 

Sirkka-Liisa Havunen, Ann-Britt Kaca, Mika 

Koverola, Sari Laaksonen, Lassi Salvi 

Svensk materialarbetsgrupp: 

Robert Lemberg, ordförande, Sebastian Djupsjöbacka, 

Ann-Britt Kaca, Håkan Näsman, Ulf Särs 

Beställningar: 

Stiftsrådet i Borgå stift/Ansvarsveckan 

Kajsaniemigatan 10, 001000 HELSINGFORS 

tel (09) 22 8861, fax (09) 2288 6600 

e-post: ansvarsveckan@evl.fi 

Materialet får användas fritt, men källan bör anges. 

Vems bröd äter vi? 

Kyrkornas internationella ansvarsvecka 

19 - 26.10.2003 

www.evl.fi/kua/vastuuviikko 

Lay out: Ad Helena 

Tryckeri: Printservice, Helsingfors 

Teckning: Iiro Törmä 

Papper: 100% returpapper 

ISBN 951-96952-3-0 

3

4 

Innehåll 

Jag var hungrig. Ulf Särs ...................................................................................... 6 

Hur använda Matköpskortet och denhär boken? .............................................. 8 

Hur gå vidare? .................................................................................................. 8 

Övriga idéer för ansvarsveckan ......................................................................... 9 

Om att konsumera mindre och om köpfria söndagar. Ilkka Sipiläinen ........... 10 

Ta ditt ansvar – det räcker. Yvonne Terlinden .................................................... 12 

Mannen med den tomma kassen. Olof Göthelid .............................................. 13 

Fastan och rättvisan. Heikki Huttunen .............................................................. 15 

L O K A L T P R O D U C E R A T 

Varför är lokalt producerad mat viktig 

för u-ländernas matsäkerhet? Sari Laaksonen .................................................... 18 

Hur hittar du lokalt producerad mat? Eira Kuitu ............................................. 22 

Mera information om lokalt producerad mat ...................................................... 23 

E K O L O G I S K T 

Vad är ekologiskt odlad mat? Irma Ryynänen, Arto Varpio ............................... 24 

Matlag. Silja Mäki ............................................................................................... 29 

Mera information om ekologiskt odlad mat ........................................................ 30 

R E J Ä L H A N D E L 

Rejäl Handel mättar magen. Laura Häkli .......................................................... 31 

Vad är Rejäl Handel? ........................................................................................... 32 

Pro Rejäl Handel ................................................................................................. 33

Innehåll 

T R A N S N A T I O N E L L T 

De transnationella bolagen och u-ländernas jordbruk. Lassi Salvi .................. 34 

Kaffekrisen ..................................................................................................... 34 

Genmodifieringen och patenteringen av utsäde .............................................. 37 

Nestlés modersmjölksersättning ...................................................................... 40 

Transnationella bolags produkter ......................................................................... 42 

I N H E M S K T / U T L Ä N D S K T 

Varför äta finländsk mat? Riitta Tainio .............................................................. 44 

Etisk livsmedelsproduktion – inhemska 

och internationella perspektiv. Juha Helenius ................................................... 48 

V Ä X T R I K E T / D J U R R I K E T 

Världens matsäkerhet – gör vi djurfoder av den? Mika Koverola ..................... 49 

Nuläge och prognoser ..................................................................................... 49 

Argument för vegetabilisk diet ........................................................................ 50 

(Eko-)köttätarens försvarstal ........................................................................... 51 

Köttätandet bör i framtiden minska i industriländerna................................... 52 

Mera information om vegetabilisk mat och djurens rättigheter ............................ 53 

Kontaktinformation........................................................................................... 54 

Webbplatser........................................................................................................ 56 

5

6 

Jag var hungrig 

Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta. (Matt.25:42) 

Detta bibelcitat kommer man osökt att tänka på då kyrkornas internationella ansvarsvecka 

har temat Vems mat äter vi? Jesus identifierar sig med de hundratals miljoner 

svältande i vår värld. Med hänvisning till dessa ord ger kristna biståndsorganisationer 

mathjälp till offer för hungersnöd och genomför program för utveckling av 

landsbygden med jordbruks- och bevattningsprojekt. 

Ansvarsveckans budskap går emellertid djupare. Dess tema anknyter till medborgarorganisationernas 

kampanj Matdags, som betonar att svälten egentligen inte beror 

på brist på mat. Det finns tillräckligt med mat. Problemet är att maten har blivit en 

handelsvara och att de fattiga inte har råd till mat. 

Ni har undanhållit arbetarna deras lön 

Bibelns uppmaning att mätta de hungrande handlar också om att avskaffa orsakerna 

till hungern. Genom århundraden har kyrkorna anknutit till Bibelns profetiska budskap. 

Ansvarsveckan har sina rötter i 1960-talet, då kyrkorna på ett nytt sätt insåg sitt 

samhällsansvar. 

”Vi har hört ropen från de hungrande och exploaterade som begär bröd och rättvisa”, 

sade Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala 1968. ”Vi bör därför sträva att 

försvara de fattigas och förtrycktas rätt och söka förverkliga ekonomisk rättvisa mellan 

länderna och inom varje enskilt land.” Vid sidan av det kända bibelordet i början kunde 

man som motto för ansvarsveckan ta en mindre känd text i Nya testamentet: 

Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. 

Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren 

Sebaots öron. (Jaak 5:4) 

Orättvisa världsmarknader 

I början av 1990-talet meddelade jordbrukare i Mexico, att de inte ville vara passiva 

mottagare av bistånd utan tjäna sitt uppehälle på sitt eget arbete. Det var utgångspunkten 

för systemet med Rejäl handel. 

I bakgrunden låg de orättvisa internationella livsmedelsmarknaderna. Livsmedelsmarknaderna 

är en förlängning av det gamla kolonialsystemet. Kolonialväldet utsög 

hänsynslöst u-ländernas naturtillgångar. Om detta inte skedde direkt med slavarbetskraft 

fick arbetarna i alla fall slavlöner. 

Efter att kolonierna blev självständiga bestämmer de rika länderna i nord och i 

synnerhet de transnationella bolagen marknadspriserna på varorna från syd. Länder-

na i nord skyddar också sin egen produktion med tullar. I genomsnitt stannar bara en 

tiondedel av konsumentpriset i producentlandet. Och bara en bråkdel av dessa exportintäkter 

tillfaller småbrukarna eller lantarbetarna. De kan inte leva på sina inkomster. 

Matköpskort 

Denna bok hör ihop med ett Matköpskort som ansvarsveckan har gjort. Kortet vill 

hjälpa oss konsumenter att verka för att avskaffa svälten. En stark konsumentrörelse 

har gjort miljömedvetenhet till en konkurrensfördel för producenter och affärer. På 

samma sätt kan konsumenterna också verka för att främja en rättvisare världshandel. 

Konsumenten kan uttrycka sin åsikt genom att undvika transnationella bolags produkter 

och visa att de är beredda att betala ett högre pris för rättvisemärkta produkter. 

Matköpskortet rekommenderar också att vi använder lokalt producerad och ekologiskt 

odlad mat. Genom att använda lokalt producerad mat ger konsumenten beslutsfattarna 

budskapet att de internationella livsmedelsmarknaderna inte fungerar 

rättvist. Målet är en världshandel, där så stor del av maten som möjligt produceras så 

nära konsumenten som möjligt. Det skulle gagna småbrukarna i Finland lika väl som 

i syd. 

Också ekologisk produktion kan bidra till att avskaffa hungern. Jordbruket har ju 

bedrivits enligt liknande principer i årtusenden. Idag utvecklas nya metoder för ekologiskt 

jordbruk som väsentligt kunde bidra till att trygga tillgången på livsmedel. 

Kort till utrikeshandelsministern 

Det är ändå klart att världshandelns strukturer inte kan ändras bara genom ändrade 

konsumtionsvanor. Det behövs också politisk påtryckning för att reglerna för handeln 

med livsmedelsprodukter skall bli rättvisare. 

Mat borde inte få betraktas som vilken handelsvara som helst utan som människornas 

livsvillkor. Därför borde maten vara ett undantag från den fria konkurrensen 

på marknaden. Det bästa sättet att minska svälten är att ge u-länderna rätt att skydda 

sin egen livsmedelsproduktion. De rika länderna bör upphöra med sin ojusta priskonkurrens 

på u-ländernas marknader. Vi kan be Finlands utrikeshandelsminister att 

driva dessa målsättningar i Världshandelsorganisationen WTO genom att sända honom 

ett av Matdagskampanjens postkort. 

Med denna bok får ni både ansvarsveckans Matköpskort och Matdagskampanjens 

postkort. Ni kan gratis beställa fler av dem från Stiftsrådet i Borgå stift. 

Ulf Särs 

Utbildningssekreterare 

vid Kyrkans Utlandshjälp 

7

8 

Hur använda 

Matköpskortet och denhär boken? 

•Du kan använda Matköpskortet för dig själv eller i grupp. I kolumnen till 

vänster skriver du datum, sedan inköpets namn och ett kryss i rutan vid den rubrik 

som kommer i fråga. Du kan skriva många kryss för samma inköp. Det kan behövs 

flera kort för en veckas inköp, men du kan också kopiera sidan med rutsystemet. 

•Det bästa är att använda Matköpskortet i två omgångar. Först fyller du i kortet 

under till exempel en vecka enligt dina vanliga inköp. Då ser du hur dina inköp 

påverkar hungern i världen. Det kan vara lika bra att fylla i kortet först hemma, 

efter att du har gjort sina uppköp. I den andra omgången kan du man med kortets 

hjälp söka alternativ: finns det en Rejäl handels produkt i stället för en transnationell, 

finns det finländska lokalt och/eller ekologiskt odlade alternativ? 

•Matköpskortet passar bra att användas i olika församlingskretsar, t.ex. en mammabarngrupp, 

en pensionärskrets, en ungdomsgrupp eller en samtalsgrupp. Det vore 

bäst om gruppen samlas tre gånger kring kortet. Vid den första sammankomsten delar 

man ut korten, berättar om idén med dem och uppmanar deltagarna att fylla i korten 

enligt sina vanliga uppköp. Vid den andra samlingen går man genom resultaten, samtalar 

om dem och uppmanar deltagarna att söka alternativ med hjälp av korten. Vid 

den tredje träffen granskar man igen resultaten och funderar på hur man kan gå vidare. 

Man kan också använda kortet vid bara två samlingar. Då bör deltagarna helst hinna 

både fylla i sina vanliga uppköp och söka alternativ mellan samlingarna. Åtminstone 

ledaren för gruppen bör ha tillgång också till boken. 

•Matköpskortet kan också användas i skolor i anslutning till många olika ämnen. 

Församlingen kan skaffa kort åt eleverna och böcker åt lärarna. 

Hur gå vidare? 

•Utöver din egen konsumtion kan du försöka påverka också din närmiljö och de 

politiska beslutsfattarna. Till det kan du använda Matdagskampanjens 

tredelade postkort Till dig som beslutar vad jag äter. Du kan skicka ett kort 

till utrikeshandelsministern. Du kan meddela t.ex. en närbutiksföreståndare, 

chefen för en centralaffär, en inhandlare i kommunen, eller föreståndaren för din 

lunchrestaurang att du vill köpa och äta rättvisemärkta produkter samt finländsk 

lokalt och ekologiskt odlad mat. Den tredje delen av kortet får du hålla själv. 

• De kommunala beslutsfattarna kan man utöva ännu större påtryckning på, 

om församlingen, gärna i samarbete med medborgarorganisationer på orten, 

träffar de centrala beslutsfattare, tjänstemän, förtroendevalda, nämnder m.fl. som 

svarar för inköpen. 

•Det effektivaste sättet att påverka transnationella bolags verksamhet är en internationellt 

organiserad bojkott, som har ett klart uttalat mål och en effektiv organi-

sation. I detta nu är kyrkorna i Finland via ansvarsveckan med i endast en bojkott, 

mot bolaget Nestlé. Mer om den kan du läsa på sidorna 34-43 i denna bok. 

•Du kan starta eller gå med i ett matlag. Mera information finns på sida 29 i denna bok. 

•Du kan gå med i föreningen Pro Rejäl handel eller bilda en sådan förening på 

din ort. Läs mer om det på sida 33. 

•Finns det intresse för att starta en studiecirkel kring ansvarsveckans tema i församlingen? 

Man kan få stöd för en studiecirkel t.ex. från Svenska Studiecentralen, 

tel (09) 612 9070, www.ssc.fi. Denna bok lämpar sig bra som studiematerial, likaså 

fjolårets idéhäfte för ansvarsveckan, Spelet om Maten och Matdagskampanjens 

rapporter Det kurrar i världens magar och Hur mättä världens magar? 

•Samtidigt med ansvarsveckan ordnas veckan för Rejäl handel. Församlingsbor 

kan vara med om att ordna provsmakning och presentation av Rejäl handels produkter 

eller ordna sådana evenemang i församlingen. 

• Ansvarsveckan är ett bra tillfälle att verka för att församlingen börjar använda 

Rejäl handels kaffe, om den inte redan gör det. Över hundra församlingar har 

redan beslutat göra det, av dem 24 i Borgå stift. 

Övriga idéer för ansvarsveckan 

•De olika verksamhetsformerna i församlingen kan planera ansvarsveckan tillsammans. 

•Om det finns församlingar som hör till andra kyrkosamfund på orten kan de 

planera och genomföra ansvarsveckan tillsammans. 

•Det är också en god idé att inbjuda medborgarorganisationer som är med i 

kampanjen Matdags. En förteckning över organisationerna finns på webbplatsen 

www.ruoka-aika.net 

•Man kan sprida information om både ansvarsveckans evenemang och själva temat 

i massmedier på orten. 

• Spelet om Maten är ett rollspel som i första hand riktar s-5ig till unga i högstadieeller 

gymnasieåldern men också passar bra för vuxna. I rollspelet uppstår det matbrist 

i det fingerade landet El Dorado. FN ordnar ett krismöte. I mötet deltar en bonde, 

en minister och en studerande från El Dorado och Finland, en expert från Världshandelsorganisationen 

WTO och direktören för det transnationella företaget 

FOOD’4’U. Rollfigurerna försöker bena ut orsakerna till svälten och finna lösningar på 

dem. Bakgrundsfakta för rollspelarna och handledning för spelledare finns på webbplatsen: 

www.foodgame.nu 

• Materialet från föregående års ansvarsveckor innehåller fortfarande 

aktuell information och tips för olika verksamhetsformer i församlingarna: 

- Konsumera vettigt. Idéhäfte för ansvarsveckan 2000 

- Jag tar allt. Ansvarsveckans serietidning och idéhäfte 2001 

- Vems bröd äter vi? Idéhäfte för internationellt ansvar 2002 

Materialet kan beställas från Stiftsrådet i Borgå stift 

9

10 

Om att 

konsumera mindre 

och om köpfria 

söndagar 

Den sista fredagen i november firar vi varje år Köp inget-dagen. Det är bra! Men 

det är också bra att komma ihåg att vi i hundratals år har haft just en sån köpfri dag i 

veckan - söndagarna. Denna världens äldsta naturskydds- och arbetsskyddsregel innehåller 

mycken levnadsvisdom. 

Vid första tanken kan det kännas som om söndagsöppna affärer skulle öka vår 

frihet. Alla måste ju inte göra samma saker på samma klockslag? Saken har emellertid 

många sidor. 

Själva upplevelsen av hur staden eller glesbygden sakta tystnar inför söndagen kan 

kännas stark. De som arbetar inom handeln är människor som vi, och det är också 

företagarna. De har en familj, en livsrytm och de blir trötta. ”Sex dar i veckan orkar 

jag jobba, men den sjunde blir det för mycket”, som en av huvudstadsregionens företagare 

träffande uttryckte det. Också löntagare som arbetar femdagarsvecka tycker att 

detdär att jobba på söndagarna för med sig besvärliga arrangemang. Fråga prästfamiljerna! 

Många säger att söndagsshoppandet är bra, för då är familjerna tillsammans. Jag är 

inte helt övertygad om att uppköpsrundor och promenader i butikerna är en så värdefull 

form av samvaro att också veckans sista dag skall reserveras för det ändamålet. Det 

finns så mycket annat i världen att göra än att köpa och konsumera. Det kan vara 

alldeles bra att ställa familjen inför den lilla existentiella krisen - ”kära bättre hälft, 

kära barn, vad skall vi göra på söndan?” 

Ärkebiskop Jukka Paarma erinrade om detta på kyrkomötet i november 2002. Vi 

behöver annat än bara shoppande: vi behöver tid för att slå oss till ro, för att stilla oss

och vi behöver tid för samvaro med familjen. Vi skall väl inte rusa in i den fria marknadsekonomin 

i tron att den per definition betyder ständigt öppna butiker. Vi lever i 

en värderingarnas brytningstid. Vi behöver en förändring i vårt sätt att tänka: I stället 

för den ständiga brådskan och överbetonandet av ekonomin borde vi begrunda vad 

som är bra för människan, sa ärkebiskopen. 

På kyrkornas ekumeniska möten har många kritiska röster höjts mot den världsomfattande 

hegemoni som ekonomin har tillskansat sig. Ekonomin är ett medel, som 

kan bidra till förutsättningarna för ett gott liv. Om ekonomin blir själva målet rör vi 

oss på farliga vatten. 

De reformerta påminner nu allt oftare om att ekonomin blir en trosfråga om den 

upphöjs till en avgud, som dyrkas på människornas och den övriga skapelsens bekostnad. 

Människan kan inte dyrka både Gud och mammon. 

Denna hållning är inte ett förbud mot livsglädje, utan tvärtom en uppmaning att 

leta efter den. I dag har vi större möjligheter än någonsin att använda söndagen till 

något annat än de vanliga butiksbestyren: Maten hålls färsk, för kylskåpet är uppfunnet 

och matköer har nog helt andra orsaker än söndagsstängda affärer. 

Köp inget på söndagarna: tillåt dig själv, dina närmaste och resten av skapelsen 

att vila. 

Ilkka Sipiläinen 

Kyrkans sekreterare för samhällsfrågor 

Teckning: Leif Packalén 

11

12 

Ta ditt ansvar – det räcker 

Ansvarsveckan påminner oss om att vi lever i en orättvis värld. Nöden i världen är 

ingen nyhet för oss: tänk på allt det elände som vi dagligen blir medvetna om genom 

massmedierna och våra andra kontakter med omvärlden. Ändå behöver vi igen bli 

påminda om vårt ansvar. Vi är delaktiga i strukturer som upprätthåller orättvisan. Vi 

tiger för ofta, vi gör för lite, vi konsumerar för mycket. Vi lever långt ifrån ett enkelt 

liv i tacksam förnöjsamhet. 

Men ansvarsveckan har också en annan funktion. Den visar oss att det finns många 

människor som ser hopp, som trampar upp stigar mot en rättvisare värld. Vi kan 

känna igen oss i dem. Vår längtan efter godhet i världen, och våra insatser för att 

lindra nöden, är lika äkta som vår del i världens nöd. Vi får en möjlighet att bejaka 

törsten efter rättfärdighet. Vi kan låta oss inspireras att ännu en gång göra en viljeansträngning 

och ställa oss i ledet av dem som försakar något, för rättfärdighetens skull. 

Vi får exempel på hur vi kan leva en värdigare vardag. 

Ekvationen världens nöd – min hjälpinsats är en ekvation som aldrig går ihop. 

Det blir alltid minusresultat, det finns för mycket nöd. Det är lätt att stiga upp och 

tala för att vi alla borde göra något. Och det är lätt att uppfatta sådant tal som ett 

tungt krav, att falla i diket som heter förtvivlan eller andra diket som heter avtrubbning. 

Det finns för mycket nöd. Vi frestas att ge upp: vad kan vi göra när det kommer 

till kritan? Det är ingen vits att försöka. 

I den här stämningen gick jag en gång till en erfaren man och ställde min fråga: 

vad kan jag göra? Jag fick en bild till svar. 

- Tänk dig att vi är pelare som bär upp ett hus. Om de andra pelarna vacklar eller 

faller ihop är det viktigt att du står kvar och bär din del. Du kan inte bära de andras 

del, och din egen får du inte överge. Ta ditt ansvar – det räcker. 

Där ditt liv berör någon annans liv och livsmöjligheter – om än aldrig så indirekt 

– där har du ett ansvar för hur du lever ditt liv, hur du använder din tid och dina 

resurser. Det är dina handlingar och vardagsval som visar att du bär ditt ansvar, det är 

inte en värld fri från nöd som är beviset på det. Det kan kännas smått, nästan obetydligt, 

att köpa rättvisemärka produkter eller att bära omsorg för den ensamma damen i 

granntrappan, eller något annat. Men det är inte obetydligt. Också långa sträckor 

avläggs med små steg. Ansvarsveckan kan bli en liten fasta där vi övar oss i att lämna 

bort allt det som inte hör till ett gott liv, och i stället fylla tiden, tankarna, bönerna 

med godhet. Också när det gör ont. 

Ta ditt ansvar – det räcker. Det är just i de små, trogna och helhjärtade tjänsterna 

som grogrunden för hoppet finns. Och för tron och kärleken. Hoppet om att det går 

att göra något gott i en värld som tycks domineras av ondska. Tron på kraften i det 

goda och på det godas ursprung. Och kärleken, den förvandlar små steg till långa

sträckor, småsaker till livsverk. I vardagens val kan du ge utlopp för din längtan efter 

en bättre värld. I vardagens val kan din törst efter rättfärdighet bli stillad. I vardagen 

är det du behöver förlåtelsen för misslyckade försök, och där får du känna glädjen i 

övervunna frestelser. Också dina små steg trampar upp stigen mot en bättre värld. 

Vad köper du? Vad använder du din tid till? Vems rop hör du? Vems bröd äter du? 

Lyssna på dem som vandrar den Vägen, och ta ditt ansvar. Det räcker. 

Yvonne Terlinden 

Utbildningsplanerare, Lärkkulla 

Mannen med den tomma kassen 

”Syftet med Ansvarsveckan är att främja en livsstil som sätter Gud och medmänniskan 

i centrum.” Den här förklaringen av syftet med Ansvarsveckan säger egentligen 

allt som behöver sägas om den. 

Varje enskild människa, och varje församling/kyrka/samfund, lever i åtminstone 

tre relationer; en andlig – gudsförhållandet, en social – andra människor, en juridisk – 

samhället. När man talar om Ansvarsveckan går naturligtvis tankarna först till den 

sociala relationen av dessa tre, men alla tre hör ihop. Här ska vi dock syssla med den 

andliga och den sociala, ”en livsstil som sätter Gud och medmänniskan i centrum”. 

Apostlagärningarnas skildring av den första kristna församlingen, den i Jerusalem 

tiden efter Jesu himmelsfärd och den helige Andes utgjutande, är en fascinerande 

läsning. Den församlingen är modellen för alla församlingar i alla tider. En församling 

är ingen ”grå massa” utan består av enskilda människor. Därför är Apostlagärningarnas 

berättelse en beskrivning av enskilda människors förhållande till Gud och till 

varandra. De hade blivit uppfyllda av den helige Ande, de hade en konkret erfarenhet 

av Jesus Kristus som Frälsare och Herre. Men de levde också i en kärleksutgivande 

relation till varandra; ”de hade allting gemensamt”, ”de var ett hjärta och en själ”, 

”ingen led nöd”. Hur det kunde fungera i en mångtusenhövdad församling förstår vi 

oss inte på, därför att vi är så präglade av en materialistisk och kommersiell begreppsvärld. 

Just sammankopplingen av gudsrelationen och den sociala säger mycket om hur 

den sociala delen fungerar bäst. En social insats får en alldeles särskild kraft när den är 

grundad i ett levande förhållande till Jesus Kristus och när kärleken till människorna 

är ett resultat av att man upplevt Guds kärlek. I frikyrkligt tänkande och praktik finns 

förkunnelsen av evangelium förknippad med de sociala insatserna. Så har det varit i 

hemlandet och ute i världen. 

Alla biståndsprojekt av olika slag har till nästan 100 procent genomförts i relation 

till kyrka och församling i mottagarländerna. Där har de fått vara till respektive för- 

13

14 

samlings och kyrkas hjälp i de sociala insatserna bland befolkningen. Vi tror att det är 

en rätt väg. Genom att missionsengagemanget varit nära relaterat till församlingsarbetet 

på hemmaplan och därmed också till församlingarnas medlemmar, har det 

hos många vuxit fram ett medvetande om behoven i världen och även om vikten av 

att göra något åt förhållanden som har en destruktiv karaktär. 

Ansvarsveckan 2003 vill med temat ”Vems bröd äter vi?” aktualisera en ekologiskt 

hållbar, tillräcklig och trygg livsmedelsförsörjning. En av målsättningarna är att förstå 

att Bibelns uppmaning att mätta de hungrande också innebär att avskaffa orsakerna 

till hunger. Många hjälpinsatser vi gör får karaktär av ambulansutryckningar för att ge 

nödvändig och kortsiktig hjälp i nödens akuta stund. Sådana insatser är naturligtvis 

absolut nödvändiga men förändrar väldigt litet av de ohållbara strukturerna som fortsätter 

att hålla en del världens befolkning i hunger. 

800 miljoner människor på jorden går ständigt hungriga och 24.000 dör varje 

dag av svält eller av bristsjukdomar, trots att det blivit litet bättre under 1990-talet. 

”Världen håller på att förlora kriget mot hungern” har chefen för FN-organet World 

Food Program konstaterat. 

Det är ett gammalt uttryck att det är bättre att ge den fattige, och den hungrige, 

ett metspö än att ge en fisk. Fisken kan räcka för att bli mätt en dag medan metspöet 

kan hjälpa till att börja bygga upp något nytt för hela livet och för många människor. 

Det är ett gigantiskt projekt att avskaffa hungern och hungerns orsaker i hela 

världen. Det kan inte ansvarsveckan 2003 göra, men om den kan vara ett bidrag till 

att medvetandegöra om situationen i världen har vi tagit ett steg framåt, kanske flera. 

Strukturomvandling är ett modernt ord och ett modernt begrepp som används i 

många sammanhang. Det är många strukturer som behöver ändras för att man ska 

komma åt de verkliga orsakerna till hungern i världen. Den bästa kampen mot hungern 

i världen är att börja med oss själva, vi i den rika delen av världen, så att vi får 

uppleva en strukturomvandling i våra hjärtan, liknande den som människorna i Jerusalem 

en gång levde i. Ur gemenskapen med Jesus Kristus och uppfyllelse av den 

helige Ande blev deras sociala gemenskap så förvandlad att ingen led nöd. De brydde 

sig om varandra! Ingen behöll sitt bröd för sig själv! De delade allt och alla fick vad de 

behövde! 

De hungriga finns också på nära håll. Är det ditt bröd jag äter, du som gick före 

mig på gatan i Helsingfors, när du var på väg till natthärbärget med den till synes 

tomma plastkassen i handen? 

Olof Göthelid 

Pensionerad missionsföreståndare 

Fria Missionsförbundet

Fastan 

och rättvisan 

Fastan, bönen och allmosorna hör ihop i Nya Testamentet. De står för ett nytt liv och 

för botgöring – att förverkliga dem är ett liv i Kristi efterföljd. Fastans syfte är att 

återställa en förlorad helhet: i fastan och bönen möts människans fysiska och andliga 

jag. I den enskilda omsorgen om nästan förenas den personliga fromheten med rättfärdigheten 

människor emellan och vi får rättvisa. Målet är att förändra ett liv som 

synden splittrat och att återfinna en ursprunglig enhet på det personliga planet, i 

samfundet och i förhållande till hela skapelsen. 

Fastans syfte är att återställa balansen mellan människans fysiska jag, ”köttet”, och 

det andligt-själsliga jaget. Materiens verkliga innebörd klarnar för oss, när vi ser den 

som ett uttryck för Skaparens kärlek. Födans ursprungliga helgd återställs, när den får 

vara en del av vår gemenskap med Gud, givaren av allt liv. Själva ätandet, maten som 

materie, för oss inte i kontakt med livets ursprungskällor, snarare tvärtom, vår föda 

utgörs ju av de döda djur eller växter, som vi tillreder vår måltid av. Den kontakten är 

möjlig i Kristus, som på nytt öppnade människans väg till Gud och Hans närvaro i 

materiens heliga mysterium. 

Fastan var från början en del av Kristi väg. Fastan och korset tillhör hans undervisning 

här på jorden och är närvarande i den förebild han utgör för oss. Korset utgör 

inte bara slutet och kulminationen på Vår Herres vandring här på jorden, det är närvarande 

i hela Hans undervisning och i underverken, då han tog avstånd från världens 

ordning och kallade oss att göra bättring. Han fastade, mötte frestaren i öknen, och 

visade sina efterföljare vägen till seger. 

Att göra bot är att vända sig från synden och de världsliga, tidstypiska värderingar 

som är förknippade med synd, det är att vända sig från sinnesförnimmelser, som 

begränsar tanken och från materiella behov, som förslavar. Detta innebär inte att vi 

förnekar den fysiska verkligheten, utan att vi utsträcker vårt seende bortom det uppenbara, 

för att den skall återfå sitt sanna värde och sin rättmätiga plats i Skapelseordningen. 

När vi väljer det himmelska riket innebär det också att vi följer Guds befallningar 

här och nu – det betyder kamp för rättvisa mellan människor, det betyder att vi 

bekänner samhällets strukturella synd och ansluter oss till kampen mot orättvisa. På 

botgörelsens väg växer människan sakta till att bli en Guds medarbetare. 

I godhet, medlidande, barmhärtighet och kärlek uppenbaras Guds närvaro och Hans verk. 

Johannes Krysostomos 

15

16 

I den ortodoxa andligheten hänför sig fastan till boten. Under kyrkoårets fastetider 

är det viktigt att vi blir delaktiga i botens sakrament, bikten. Ångern är att ta 

emot försoningen som Guds gåva, och att i kraft av den söka försoning med andra, 

också i den miljö vi lever i. Den Stora Fastan, som kulminerar med påsken inleds 

med försoning: fastlagssöndagens eller försoningssöndagens vesper avslutas med 

att prästen och församlingsmedlemmarna ömsesidigt ber varandra om förlåtelse 

och tillgift. Under påskpsalmen som åtföljer försoningarna och omfamningarna 

skymtar redan målet för fastevägen. Att söka försoning är att bli delaktig i Kristi 

försoning, och med den följer en skyldighet att sörja för att både människorelationer 

och världsliga angelägenheter ställs på rätt bog, försoningen är en uppmaning 

till rättvisa. 

Bröder, under vår fysiska fasta låt oss fasta också andligen: låt oss befria oss från det 

orättas bojor, lås oss krossa vankelmodets starka snaror, låt oss förgöra alla falska skrifter, 

låt oss skänka de hungriga bröd och låt oss föra de fattiga och hemlösa till våra hem, på det 

att Kristus må skänka oss Guds gränslösa nåd. 

Från 1sta fasteveckans onsdagsvesper 

Bibeltexterna för den första fasteveckan (Joel 2,4, Sakarja 8, Jesaja 1-3) och de 

liturgiska texterna för gudstjänsten fastslår entydigt att den personliga ångern, försoningen 

mellan människor, samhällelig rättvisa och Guds försoningsgåva hör ihop. 

Kyrkofädernas undervisning är kategorisk: den som fastar, men som underlåter att 

dela med sig av de inbesparade extra resurser som den enkla livsföringen tillför, spelar 

bara dålig teater inför Gud. 

Så kom, alla ni troende, låt oss i ljuset utföra Guds gärningar, låt oss vandra redbart, 

såsom om dagen; låt oss förkasta alla orätta anspråk på vår nästa, låt oss icke lägga stötestenar 

i hans väg. Låt oss lämna våra köttsliga begär, låt oss öka själens nådegåvor, låt 

oss skänka den nödlidande bröd och låt oss komma inför Kristus och i bot utropa: Vår 

Gud, var oss nådig! 

Från 1sta fasteveckans fredagsvesper 

Den hunger som vi känner under fastan skall ses som ett uttryck för andlig 

hunger och törst. Våra egna hungerskänslor skall hjälpa oss till inlevelse med dem 

som inte hungrar frivilligt. Många i vårt västerländska samhälle äter för mycket, 

medan många i världen hungrar. Globaliseringen för kunskap om alla dem som 

svälter inom räckhåll för våra tankar och handlingar. Den kristna borde alltid 

minnas den broder- och systerskapets gåva som förenar alla Guds barn med trosfränder, 

med alla medlemmar i mänsklighetens familj och med allt skapat. Fastan

är en uppmaning till oss att minnas denna samhörighet och att förverkliga den 

konkret och kännbart genom att dela med oss. 

Ni slösar omsorger på era hundar, men lämnar Jesus Kristus att dö av hunger vid er dörr. 

Johannes Krysostomos 

Både i Finland och ute i världen är sanningen den att de rika blir allt rikare, och de 

fattiga allt fattigare. Det är befogat att fråga om globalisering skall få medföra världsherravälde 

för ett enda, det västerländska ekonomiska tänkesättet, och ökad utarmning 

och fattigdom för alla utanför dess kärna. Det är lätt att räkna ut, att i våra och 

våra medias ögon, en vit, rik västerländsk människas liv är många gånger mera värt än 

en hungrande, fattig människas liv någonstans långt borta. Vi måste förena oss med 

de kristna tänkare, som i kyrkofädernas anda säger att vi i denhär situationen behöver 

en gemensam, gränslös ånger och fasta med både sociala och kulturella förtecken. 

Fasta under förnuftiga former kunde befria oss från ekonomins avgudar och hjälpa 

oss att slå in på en förändringens väg, där målet skulle vara att lägga om en blint 

växande produktion så att den skulle möta den mänskliga hungerns sanna uppenbarelseformer. 

Fastans mål är påskens stora högtidsbord. Likt ikonen blir det verkligt i den eukaristiska 

måltiden. Vid Herrens bord uppenbaras korsets och uppståndelsens mysterier, 

och de församlade blir delaktiga av dem genom att dela med sig, i försoning med Gud 

och varandra. När Herren reste sig från måltiden tog han av sig sin mantel och tvättade 

lärjungarnas fötter. Vi glömmer alltför ofta att det är den tjänande rollen eukarastin 

visar oss. Vi är kallade att gå in i ett mystiskt tjänande i Kristus. Altarets sakrament 

leder fram till broderskapets, solidaritetens sakrament. Borde inte detta betyda en 

jämn fördelning av förutsättningarna för liv människorna emellan, en eskatologisk 

hängivenhet för den gudomliga rättvisan? Vår jord kan livnära alla sina barn, men 

inte utan ett gemensamt ansvar mellan oss. Kyrkan skall vara som saltet och jästen i 

degen, en bild för en försonad mänsklighet, och en kallelse att i fastan och delandet 

återfinna matens helgd 

Heikki Huttunen 

Ortodox församlingspräst 

Esbo 

17

Varför 

är lokalt producerad 

18 


mat viktig för 

u-ländernas matsäkerhet? 

”Hur kan det hjälpa en zambisk småbrukare om jag här i Finland lagar vegetarisk mat 

av finländska potatisar, morötter och blomkål i stället för att koka zambiska bönor 

och minimajs? Borde inte de exportdollar som de får för sina livsmedel vara till större 

hjälp? Den frågan riktade en oroad och skeptisk person ur publiken till medborgarorganisationerna 

i samband med ett föredrag om målsättningen för kampanjen Matdags. 

Det är en bra fråga. Dt är nämligen långt ifrån säkert att u-ländernas problem kan 

lösas med ökad handel. Ökad internationell handel betyder att både exporten och 

importen av livsmedel i utvecklingsländerna blir större. I u-länderna kan en ökad 

handel t.o.m. försämra medborgarnas matsäkerhet och försvåra utvecklingen på landsbygden. 

Lokalt producerad mat och matsäkerhet 

Matsäkerheten är tryggad då var och en har kontinuerlig tillgång till den föda som är 

ett villkor för hälsa och ett aktivt liv, och till de resurser som skapar förutsättningar 

för detta. Hungern är fattigdomens följeslagare. Omkring 1,2 miljarder människor i 

världen lever på mindre än en dollar om dan. I u-länderna har de fattiga låg köpkraft, 

men framförallt har de ingen del i de resurser som behövs för att producera mat – 

jord, vatten, utsäde, arbetsredskap, krediter och kunskapsbaserade färdigheter. 

Med tanke på matsäkerheten och en ekologiskt hållbar utveckling är det mest 

ändamålsenliga att producera en så stor del av livsmedlen som möjligt där de skall 

användas. Med lokalt producerad mat avses en matproduktion och matkonsumtion 

som bygger på råvaror från den egna regionen, en produktion som dessutom stöder 

sysselsättning och ekonomi i den egna regionen. Det är knappast meningsfullt att 

fastslå väldigt noggranna definitioner för vad vi i geografisk mening räknar som lokalt 

producerad mat. Det kan vara en kommun, ett landskap eller en ekonomisk region. 

Om de råvaror eller livsmedel vi önskar inte finns att köpa inom det egna närområdet 

kan vi skaffa dem från närliggande regioner i vårt eget land, i andra hand från grannländer 

eller från producenter ute i världen. Oavsett hur vi väljer är det viktigt att vi 

prioriterar hållbara produktionsmetoder. 

I internationella handelspolitiska förhandlingar, t.ex. i världshandelsorganisatio-


nen WTO, gäller en enda målsättning: frihandel med livsmedel på samma sätt som 

med olja, stenkol eller bilar. Ändå skiljer sig baslivsmedlen i två avseenden från andra 

varor: de är ett livsvillkor för oss alla och produktionen av livsmedel är beroende av 

biologiska mekanismer i en levande natur som står utanför mänsklig kontroll. 

I de flesta u-länder är matproduktionen och jordbruket basen för nationalekonomi 

och ekonomi och sysselsätter direkt och indirekt den största delen av befolkningen. 

Att bruka jorden är dessutom en livsstil i syd och i nord. Skötseln av växter och 

djur speglar den kultur, de traditioner och de föreställningar som är utmärkande för 

ett samfund. Redan de specifika kulturrelaterade traditionerna borde vara ett tillräckligt 

argument för att undanta jordbruket från de internationella krav på konkurrenskraft 

som gäller för annan produktion. 

Exporten urholkar matsäkerheten 

Jordbruksproduktionen i u-länderna är redan nu exportinriktad. Satsningar på att 

öka exporten kan i värsta fall leda till att livsmedelsproducenterna inte längre kan eller 

vill producera tillräckligt med mat för den egna befolkningen. Den ekonomiska behållningen 

går till de transnationella företag som behärskar exportmarknaderna, till 

de lokala stora markägare som de samarbetar med och till andra eliter. 

Den starka inriktningen på export kan vara ett politiskt beslut dikterat av kraven 

på att återbetala skulder, eller det kan vara ett uttalat villkor för tilläggsfinansiering av 

avtalade strukturanpassningar. I de fattigaste länderna är folkets matsäkerhet hotad 

när matproduktionen läggs om för att i första hand generera exportinkomster och då 

ökar också riskerna för att befolkningen blir offer för undernäring och hunger. 

Billig mat ökar hungern 

FN:s organisation för livsmedel och jordbruk FAO rapporterar att 826 miljoner 

människor lider av hunger och undernäring. En överväldigande majoritet av dem är 

kvinnor och barn och de flesta lever i småbrukarfamiljer på landsbygden. Med tanke 

på matsäkerheten är de relevanta frågeställningarna vilka som producerar mat, var, på 

vilket sätt maten produceras och vem som äger de resurser som behövs i matproduktionen. 

Där matproduktionen är exportinriktad är det transnationella företag, stora 

markägare och en maktelit som har beslutanderätten och kontrollen över resurserna. 

Tyvärr visar de sällan något intresse för att förverkliga matsäkerhet för de svagare som 

lever under svåra omständigheter. 

Matexporten till u-länderna är med tanke på de fattigas matsäkerhet och utvecklingen 

av landsbygden en komplicerad fråga. Tack vare exportstöden kan industriländerna 

sälja mat till u-länderna, och på de lokala marknaderna bjuda ut dem till så låga 

priser att de konkurrerar ut de lokala odlarna. Dethär driver ut de lokala småodlarna 

från marknaden, de blir allt fattigare och hela lantbrukssektorn lider. 

19

20 


Faktum är att under fem procent av världens jordbruksproduktion är knuten till 

världshandeln, en försumbar obetydlighet kunde man tycka. Och ändå är det just 

denhär obetydliga biten internationell handel som skapar de största problemen för 

jordens fattiga. Europeiska Unionens exportstöd för mjölkprodukter och socker är ett 

av de största hoten mot matsäkerheten i u-länderna. EU:s lantbrukspolitiska stöd för 

sockerproduktion och sockerexport pressar ner världsmarknadspriserna till en nivå 

som t.o.m. är lägre än produktionskostnaderna i lågprisländer som Malawi, Moçambique 

och Zambia. Dehär länderna kan inte på sin hemmamarknad konkurrera med 

sockret från EU, och det leder till att jordbrukarna drivs in i arbetslöshet och fattigdom 

och till att matsäkerheten försämras. 

Konsumentval och politiska krav 

När vi konsumerar mat som har producerats så nära oss som möjligt stöder vi den 

ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i vår egen region och ger samtidigt 

invånarna i andra länder möjlighet att handla på samma sätt. Det gäller för en konsument 

i Finland likaväl som för en konsument i Zambia. 

Europeiskt socker och europeiska mjölkprodukter behöver inte med stöd av skattemedel 

exporteras till u-länder om vi europeiska konsumenter talar om för våra lokala 

beslutsfattare och jordbruksproducenter hur mycket och vilken typ av mat vi vill 

äta. Vi kan förmedla vårt budskap via direktkontakter med beslutsfattare och genom 

våra dagliga konsumtionsval. 

Jordbruks- och livsmedelspolitikens ledande princip skall vara att prioritera lokalt 

producerad mat. Jordbruksproduktion för världsmarknaden får inte sluka resurser 

som behövs för produktion av baslivsmedel för hemlandet, inte heller får livsmedelsimport 

ödelägga den inhemska produktionen. 

Vi finländare bör kräva att våra beslutsfattare i alla internationella forum jobbar 

på att förbättra matsäkerheten: i Europeiska Unionen, i Förenta Nationerna, inom de 

internationella finansinstitutionerna och inom Världshandelsorganisationen WTO. 

U-länderna får inte tvingas att producera livsmedel för export på bekostnad av den 

egna matsäkerheten. För de transnationella företagen bör det skapas regelverk, som 

förhindrar åtgärder, som minskar matsäkerheten – och efterlevnaden av detta regelverk 

bör övervakas. 

Världshandelsorganisationen WTO:s regelverk för jordbruksprodukter bör tillåta 

u-länderna att utveckla lantbrukssektorn och att skydda den för import. Gränsskydd 

med hjälp av importkvoter eller tullar är inte en tillräcklig garanti för matsäkerhet, 

industriländerna måste avstå från exportstödet. 

I syd och i nord, i alla länder, är det viktigt att vi bevarar landsbygden med tanke 

på matsäkerhet, miljö och kulturella värden. För EU-medborgarna är det viktigt att 

stöda familjejordbruken, att upprätthålla en levande landsbygd, att övergå till ekolo-


giskt hållbara produktionsmetoder, att skapa garantier för en trygg och ren mat och 

för att husdjuren mår bra. I Europa måste vi också beakta de speciella villkor som 

råder inom olika geografiska områden och hur de påverkar jordbruksproduktionen. 

Lantbruksstöden i Europa borde knytas till och avspegla dehär värderingarna. Stöden 

skall inte uppmuntra till överproduktion, som sen leder till att livsmedlen dumpas i 

utvecklingsländerna. 

Påverka politiskt och konsumera lokalt producerad mat 

Vi kan alla inspirera våra beslutsfattare att arbeta för att matsäkerhet förverkligas överallt 

och hela tiden. Vi bör kräva rätt och möjligheter för u-länderna att skydda och utveckla 

sin matproduktion och av industriländerna kan vi kräva att de ser det som sin 

skyldighet att sluta dumpa livsmedel i utvecklingsländerna. Vi bör med andra ord 

kräva en politik som leder till en prioritering av lokalt producerad mat. 

Som konsumenter kan vi backa upp våra politiska krav med egna val och handlingar. 

Hälsningen från de 53 medborgarorganisationer som samarbetar i Matdagskampanjen 

är enkel och rak: prioritera lokalt producerad mat! Vi är alla makthavare, 

då vi gör våra vardagliga val: skall jag i matserveringen fylla tallriken med ris eller 

potatis, skall jag plocka ett finländskt äpple eller en sydamerikansk banan från butikshyllan? 

Matdagskampanjens postkort uppmuntrar oss alla att vara både politiska påverkare 

och konsumenter. Genom att sända ett kort till utrikeshandelsministern kan vi 

inspirera vår minister att på alla beslutsfattararenor driva på en handels- och jordbrukspolitik, 

som tar hänsyn till u-ländernas matsäkerhet och utvecklingen av landsbygden. 

På ett kort som finns med i samma paket kan vi be vår köpman, och husmor 

på vårt matställe att erbjuda oss lokalt producerad mat. 

Sari Laaksonen 

Koordinator för Matdagskampanjen 

Mera information om 

Matdagskampanjen: 

Sari Laaksonen, Kepa 

Tel (09) 584 23 243 

sari.laaksonen@kepa.fi 


21

Hur hittar du lokalt 

producerad mat? 

22 


Lokalt producerad betyder i dethär sammanhanget nära oss som skall äta 

maten. 

Att fastslå kilometer för vad som räknas som nära och lokalt är svårt – i princip brukar 

mat som produceras omkring hundra kilometer från konsumenten ännu räknas som lokalt 

producerad. 

Poängen är att de miljöförstörande transporterna och de stora lagren inte behövs 

om vi satsar på lokalt producerad mat. Maten är färsk och smakrik, vi slipper tillsatsämnen 

och extra utrymmen för uppbevaring. Näringsvärdet är högre ju kortare tid 

maten hålls i lager. 

Smakminne är nånting som utvecklas under en livstid. Många upplever på sin 

ålders höst hur smakminnet reagerar på blotta doften av välbekanta ingredienser. 

Smakaromer väcker minnen till liv – och med dem olika hågkomster från de egna 

trakterna. Den lokalt producerade maten blir alltså nånting mera, nånting mättat av 

innebörder t.ex. på åldringshem och i servicehus. Barns matvanor grundläggs tidigt 

och påverkas av hur vi väljer matvaror och ingredienser. Att berätta om vilka basvaror 

och ingredienser daghemmet använder i mathållningen och att ge barn kunskap om 

var maten kommer ifrån är långtidsprojekt som skapar trygghet. 

Många vill numera veta varifrån deras mat kommer, hur den är odlad och om det 

gäller animalisk föda hur djuren är uppfödda. Är produktionsmetoderna trygga och 

miljövänliga? Det är frågor som berör var och en av oss i vår vardag. 

Sysselsättningen i den egna regionen är en central del av hela tänkandet kring 

lokalt producerad mat. Det finns ett finskt dialektalt talesätt som på svensk österbottnisk 

dialekt låter ungefär såhär: ”Ha maatn som e odla och oppfödd naastans jär ger 

arbeit åt foltji på heimsoporna, och he gälder ti som ska stell till och laga e färdi å.” 

Regionala märken i Finland 

För att en småföretagare i livsmedelsbranschen skall lyckas inmuta någon hyllmeter i 

de stora butikskedjornas affärer krävs det åratal av envist arbete. Det är bra att tänka 

som så, att där det är för trångt för de stora finns det kanske plats för en liten. Och där 

en liten inte ryms kan en ännu mindre kila in. 

Det är svårare för en vanlig konsument att köpa lokalt producerad mat än för


institutionskök som gör långsiktiga uppköpskontrakt med affärerna. Företag som 

handlar med lokalt producerad mat får lov att räkna med långa perioder av marknadsföring 

och reklam innan den lokalt producerade maten når minuthandeln och 

kundernas matkorgar. Småföretagare har därför på olika håll i Finland tagit fram märken 

som identifierar lokalt producerad mat. Om vi ofta i vår närbutik frågar efter produkter 

från småföretagare i regionen blir dehär produkterna småningom kända. 

Tillfälliga besökare och turister har både glädje och nytta av ett utbud av regionala 

specialiteter. Lokalt producerade specialiteter kan vitalisera turistnäringen, speciellt i 

regioner som inte kan locka besökare med sevärdheter i naturen eller med stora evenemang 

för en masspublik. Varje region har sina egna visthusbodar - fyllda med rikedomar 

av olika slag. 

Eira Kuitu 

Hushållslärare 

Kauhajoki 

Mera information om lokalt producerad mat: 

www.jussinpussi.fi 

Mångsidig information om tjänster på landsorten. 

Länkar till direktförsäljare i Finland. 

www.agronet.fi 

länk ”Direkt från producenterna” 

Uppgifter om direktförsäljning i hela landet. 

www.puutarhaliitto.fi/hml/suorm.html 

Puutarha-Liitto - Trädgårdsförbundet har länkar till 

direktförsäljare, organiserade regionvis. 

www.finfood.fi 

Det lokalt producerade torget. Länk också till information på svenska. 

Om du inte har en egen internetanslutning hemma kan du gå till ditt eget kommunala 

bibliotek. På de flesta bibliotek kan alla som har lånerätt (bibliotekskort) boka in sig 

avgiftsfritt på nätet, och på många bibliotek får man också mot en liten avgift printa 

ut material. 

23


Vad 

24 

är ekologiskt 

odlad mat? 

Ekologiskt producerad mat står för en hel process med början i primärproduktionen 

på åkern, ända till den färdiga slutprodukten, de förädlade livsmedlen. Varken konstgödning 

eller bekämpningsmedel är tillåtna i framställningen av ekologiskt odlade 

livsmedel. Den ekologiska odlarens mål är en god och trygg mat som produceras med 

hållbara metoder, som är skonsamma mot naturen. 

I ekologisk odling 

• förblir produktionsmiljön, dvs. naturen och åkern, oförorenade och livskraftiga 

• bevaras så många växt- och djurarter som möjligt i naturen 

• lever husdjuren ett arttypiskt liv 

• är livsmedlen trygga 

• är produktionsmetoderna trygga också för odlaren 

Produktionen följer internationella bestämmelser (t.ex. EU-stadganden). De 

första vägledande reglerna för ekologisk odling utvecklades av producenter och konsumenter 

som tillsammans arbetade för ett naturenligt jordbruk. Normer från myndigheterna 

kom först då den ekologiska odlingen blev allmänt utbredd. 

Övervakningen är en förutsättning för att förtroendet på marknaderna skall upprätthållas. 

I Finland garanterar årliga inspektioner av eko-gårdarna att allt är som det 

skall vara och att de ekologiska produktionsreglerna följs. Växelbruk är en grundprincip 

i det ekologiska jordbruket, de ekologiska odlarna gör alltså upp planer för vad de 

under olika år odlar på sina åkrar. Att år efter år ensidigt odla vete på ett fält är inte 

tillåtet. Vetet byts med jämna mellanrum ut mot andra växter, som laddar jorden med 

ny näring, som t.ex. gräs- och baljväxter, annat spannmål och också rotfrukter. 

Att låta växterna variera i ett odlingskretslopp hejdar skadedjurens och växtsjukdomarnas 

framfart och är en effektiv metod att hålla efter svåra ogräs. Gräsvallarna 

blir en utmärkt naturgödning. Liksom kompostgödseln tillför de jorden såna organiska 

ämnen, som utgör själva livsmiljön för de mikroorganismer, som sörjer för jordstrukturen, 

och via den direkt påverkar bl.a. vattenförsörjningen. 

På den ekologiska åkern myllrar det av liv eftersom inga kemikaliska bekämpningsmedel 

används. Det finns mycket mask i mullen. Runt åkern frodas en brokig


flora, varken växt- eller fågelbeståndet har decimerats av kemiska växtskyddsmedel. 

T.ex. kornknarren är tillbaka i många ekologiska åkrar. Att odla ekologiskt betyder att 

ta ansvar för att kommande generationer skall kunna odla på icke förorenade marker. 

Ekologisk djurhållning betyder att djuren på gården måste få bete sig arttypiskt. 

De skall kunna röra sig utomhus också på vintern och de skall ha plats för att ta hand 

om sin avkomma. Idealet är en eko-gård med djurbesättning, eftersom en del av den 

växtnäring som försvinner från åkern vid skörden återvinns via den komposterade 

djurspillning som strös tillbaka ut över åkern som gödning, och gården kan dessutom 

förse sina djur med eget ekologiskt foder. 

Vid förädlingen av ekologiska livsmedel används så litet tillsatsämnen som möjligt, 

men t.ex. salt är viktigt för produktionsstrukturen och för att livsmedlen skall hållas 

färska. De tillåtna tillsatsämnena i ekologiska livsmedel utgör bara en tiondedel av den 

mängd ämnen som är tillåtna i vanliga livsmedel. Största delen av de tillsatsämnen som 

används för ekologiska livsmedel uppträder i olika kombinationer i naturen, såsom t.ex. 

citron-, äppel- och mjölksyra, pektin, agar-agar och stärkelse från johannesbrödträd. 

Den ekologiska odlingen tillåter ingen genmodifiering (GMO) eller användning av genmodifierade 

ingredienser i något skede av livsmedelsproduktionen. 

De ekologiska livsmedlen är trygga. För den ekologisk matproduktionen gäller 

inte bara de ekologiska bestämmelserna, utan också den allmänna lagstiftningen och 

livsmedelskontrollen, och det bör utgöra en garanti för nivån på hygienen och renheten 

i alla produktionsskeden. 

Ekologisk odling kan eliminera hungern? 

Man kan säga, att det överallt på jorden har varit det naturliga att odla ekologiskt i 

tusentals år. Konstgödsel och växtskyddsmedel uppfanns först på 1900-talet, men 

användningen spreds omedelbart explosionsartat. Primärodling har i alla fall i alla 

tider krävt att den ärvda kunskapen överförs till en ny generation, förmåga att ta till 

sig ny information och kännedom om de lokala omständigheterna. 

Ekologisk odling kan vara en språngbräda för att eliminera hungern. Den inflytelserika 

tankesmedjan World Watch Institute presenterade år 2002 i Johannesburg sin 

rapport om världsläget (State of the World 2002) vid världskonferensen om hållbar 

utveckling. I avsnittet om målsättningar för hållbar utveckling inom jordbruket 

poängterar rapporten att den ekologiska produktionen både ekologiskt och socioekonomiskt 

är av stor betydelse för jordbruket och livsmedelskedjan. 

Enligt rapporten producerar de små gårdarna med en mångsidig odling 2-10 gånger 

större skördar per hektar än de jättelika odlingsanstalterna med en monokulturell 

odlingsprofil, detta om man i beräkningarna tar med alla produkter som går att äta 

eller omsätta i pengar. Dessutom har generation efter generation av odlare sett till att 

marken har förblivit biologiskt produktiv. Forskare från många områden är eniga om 

25

26 


att de program för att bekämpa hungern som finns borde koncentrera resurserna på 

att bevara de kunskaper och färdigheter som dessa miljoner mångkunniga odlare besitter. 

Deras yrke och näring måste tryggas, börjande med att deras egna och gemensamma 

utsäde måste bevaras. 

Många lokala och regionala odlingsväxter har vid dethär laget försvunnit, vilket 

ytterligare försvårar arbetet för långsiktiga jordbrukslösningar som utgår från odlaren 

och behovet av att hejda hungern. Praktiskt taget alla erfarenheter från u-länderna 

visar, att odlingsmarken kan förbättras och matväxternas produktivitet mångdubblas, 

med hjälp av de lokala och regionala resurser som finns, med lämpliga metoder, enkel 

teknik och rådgivning på nära håll. I synnerhet rådgivning till kvinnor i u-länderna 

har visat sig ge goda resultat inom jordbruksnäringen. 

Det är uppenbart att en naturenlig produktion är det bästa sättet att mätta de 

hungriga, den utövas av självständigt arbetande människor i harmoni med de lokala 

och regionala förhållandena. I det naturliga jordbruket behövs varken konstgödsel 

eller växtbekämpningsmedel, som bara är dyra. 

Ekologin övervakas från åkern till bordet 

Från de enskilda gårdarna till det sista förpackningsskedet kontrollerar myndigheterna 

att den ekologiska produktionskedjan i varje skede åtminstone uppfyller EU-förordningens 

krav på ekologisk odling. Alla aktörer i kedjan måste förbinda sig att följa 

reglerna för ekologisk odling och de måste också anmäla sig för ekologisk kontroll. 

Alla ekologiska produkter är kontrollmärkta. De finländska kontrollmärkningarna 

ser ut såhär: 

• primärprodukter: FI-A-000 

• förädlade livsmedel: FI-B 

• alkoholprodukter: FI-C 

Dessutom har ekologiska produkter ofta olika eko-märken. 

Solmärket är ett av de inofficiella namn som används för 

det eko-märke som utfärdas av Kontrollcentralen för växtproduktion 

(KTTK). Märket är finländskt, men det finns inga 

krav på att alla råvaror skall vara inhemska. 

Nyckelpigsmärket upplyser om produktionsvillkoren. 

Produktionen måste följa reglerna och bestämmelserna för 

ekologisk odling. Primärprodukterna måste vara 100 procent 

finländska och de förädlade produkterna måste vara 

vara inhemska till 75 procent. Luomuliitto ry beviljar och 

kontrollerar detta eko-märke.


EU:s gemenskapsmärke eller Axmärket är gemensamt för hela 

EU-området. Komponenterna i produkten, förädlingen och förpackningen 

måste vara godkända av de ekologiska kontrollinstanserna 

i något EU-land. I Finland svarar bl.a. livsmedelsverket 

för kontrollen. Kontrollen utgår från EU:s bestämmelser 

för ekologisk produktion. Märket beviljas för produkter, vars 

jordbrukskomponenter till 95 procent är producerade i ett EU-land. 

Demeter-märket beviljas för produkter, vars 

komponenter till 90 procent är producerade i 

enlighet med Biodynamiska föreningens föreskrifter. 

Biodynamiska föreningen beviljar märket och 

kontrollerar att reglerna uppfylls. 

Eko-mat direkt från gården eller från butiken 

Finfood uppger i sin nyaste undersökning att nästan var fjärde finländare regelbundet 

använder ekologiska produkter. Över 80 procent av konsumenterna har prövat ekologiska 

produkter. 23 procent konsumerar regelbundet ekologiska produkter, 43 procent 

använder eko-produkter då och då och 17 procent uppger att de har prövat ekoprodukter. 

Undersökningen uppger att eko-konsumenten oftast är en vanlig finländare, oftast 

mamma, som på uppköpsrundan regelbundet väljer en eller flera ekologiska produkter. 

Oftast blir det potatis, grönsaker och mjölk, som är det allra lättaste att hitta i affärerna. 

Numera har det också på olika håll i Finland grundats små handelsbodar, som har 

specialiserat sig på miljövänliga produkter. Man hittar dem ofta i städernas saluhallar, 

på torget eller i närheten av torgen. Ofta kan dehär butikerna erbjuda färska ekologiska 

produkter direkt från de lokala eko-producenterna. 

Många gårdar säljer också direkt till konsumenterna. Pro Agria-centret ger information 

och upplysningar om de närmaste eko-gårdarna och försäljningsställena. 

På webben hittar man information på följande platser: www.finfood.fi/luomu, 

www.proagria.fi/luomuneuvonta och www.luomuliitto.fi 

Innan man ger sig i väg till en ekogård är det bra att hövligt höra sig för om vilka 

produkter gården säljer och om vilka tidpunkter och klockslag som passar bäst för husbondfolket, 

som sköter försäljningen vid sidan av arbetet på åkrar och i ladugårdar. 

27

28 


Natur och kultur 

Tuija Mononen påpekar i en undersökning att balansen mellan natur och kultur bygger 

på jämlikhet, en jämlikhet som generellt speglas i förhållandet till framtiden och 

som blir väldigt tydlig och konkret i den ekologiska odlingen, som ju har ställt upp en 

hållbar framtidsutveckling som sitt centrala mål. 

”Den ekologiska livsföringen är egentligen den mera traditionella. Det naturenliga 

förknippas mindre med kultur, och mera med en naturlig livsstil. När miljövänligt 

framställd föda blir en del av en alternativ livsstil är det ett uttryck för en längtan och 

strävan efter att skydda det förflutna från ödeläggelse av det nuvarande. Den ekologiska 

livsstilsdiskursen förkastar en livsstil som bygger på kommersialism och konsumtion.” 

(Tuija Mononen 2002) 

Enligt undersökningen (Mononen T. 2002) förknippas ekologisk mat med hälsa 

och ett urbant liv. Ekologisk föda är en garanti för andlig hälsa och välfärd. Miljörörelsen 

ser renheten i den nästan avfallsfria eko-födan som nånting gott för den egna 

organismen: ekologisk föda är hälsosammare både för oss och för miljön. 

En annan undersökning visar att bara en av sex köper ekologiska produkter av 

miljöskäl. Hälften av eko-konsumenterna tror att eko-produkterna är hälsosammare. 

En tredjedel tror att de är hälsosammare därför att de är fria från bekämpningsmedel. 

Ekologisk konsumtion och produktion förknippas alltså med rena produkter, hälsa, 

naturlighet, miljövänlighet och avfallsknapphet. Kantanen (2001), som undersökt 

finländska eko-konsumenters val, säger att det naturenliga för många konsumenter 

också står för det genuina och äkta i motsats till det konstgjorda. Människor tar till sig 

eller förkastar det ekologiska i enlighet med sina inre bilder och föreställningsvärldar, 

det ekologiska kan kännas rätt eller fel. Konsumenten laddar själv produkterna med 

betydelser. 

Irma Ryynänen 

Verksamhetsledare 

Luomuliitto 

Arto Varpio 

Ekologisk odlare 

Sjundeå


Matlag 

Matlag är en grupp människor som beställer jordbruksprodukter som rotfrukter, grönsaker, 

kött och spannmålsprodukter direkt från jordbrukare, partiaffärer och bagerier. 

När man köper mat i stora partier direkt av lokala producenter förkortas transportsträckorna 

och matpriset sjunker. Avsikten är inte att skapa vinst för matlaget självt. 

Att hålla i gång matlagsaktiviteter tillsammans med andra hushåll är i sig ett nöje och 

en trevlig samarbetsform, och så slipper man en massa tidsödande spring i affärerna. Matlagens 

aktiviteter bidrar också till att öka det naturliga samspelet mellan odlare och konsumenter. 

Matlagen drar sitt strå till stacken för en levande landsbygd och skapar garantier 

för bättre utkomst för fler jordbrukare. Mat som kommer nära ifrån är också ett miljövänligt 

val, det går åt mindre energi för transporter och upplagring än vid hanteringen av 

mat som kommer längre ifrån. Det går dessutom enklare att få information om den lokalt 

producerade matens innehåll och om produktionsförhållandena. 

En del av matlagen fungerar under fria former, andra har organiserat sig i registrerade 

föreningar eller andelslag. Vissa matlag har specialiserat sig på ekologisk mat. 

Många köper också utländska produkter som bönor, kaffe, te och ris eller miljövänliga 

tvättmedel. 

Det krävs inga tillstånd för att grunda nya matlag. Ett litet matlag fungerar bäst 

om ett tiotal hushåll är med. Grannar, arbetskamrater eller vänner och bekanta från 

olika fritidssysselsättningar kan slå sig samman i matlag. På många universitet och 

orter verkar stora, öppna matlag, dit vem som helst får ansluta sig. 

Den som grundar ett nytt matlag kan leta efter producenter i telefonkatalogen, via 

kommunernas jordbrukssekreterare och på produktetiketter. Utländska produkter säljs 

i partihandlar för eko- och naturlivsmedel och i världsbutikerna. Det är viktigt att 

tillsammans med producenter och partiaffärer göra upp avtal om leveransvillkor och 

priser, och också om sånt som förpackningar. 

Andra uppgifter som matlaget måste organisera inom sig är insamlingen av beställningar 

som måste vidarebefordras till säljaren, kontakterna med producenter måste skötas, 

transporterna måste tas emot, varorna distribueras och betalningarna samlas in och åtgärdas. 

Det är bra att göra beställningarna med jämna mellanrum och att låta arbetsuppgifterna 

cirkulera mellan matlagsmedlemmarna. Om matlaget vill anlita centralhandlarnas 

partiaffärer måste de inrätta sig som ett andelslag. När det gäller animaliska produkter är 

det viktigt att veta att kött som kommer direkt från producenten inte är kontrollerat av 

livsmedelsmyndigheterna, och att mjölken inte är pastöriserad. 

Mera information om matlag finns i den finska matlagsguiden Ruokapiiriopas, 

som har producerats Jordens Vänner & Biodynamiska föreningen, tel (03) 212 0097, 

och getts ut av Kansan Sivistystyön Liitto, tel (09) 229421. Det lönar sig att gå ut 

29

30 


på internet och söka sidor där aktiva matlag berättar om sina erfarenheter och delar 

med sig av information. Handelsregistret informerar om hur man grundar ett andelslag. 

Silja Mäki 

Studerande, medlem i Jordens Vänner och aktiv inom Rejäl handel i Uleåborg. 

Mera information om ekologiskt odlad mat: 

www.finfood.fi/luomu 

Om ekologiska produkter, eko-kampanjer, eko-material för skolor och affärer, en lista 

över eko-producenter. 

www.luomu-liitto.fi 

Tilläggsinformation om ekologisk produktion och upplysningar om lokalt utbud på 

eko-produkter. Info om eko-märken, lista över eko-föreningar. 

www.biodyn.fi/suoramyynti 

Odlare och gårdar som tillhör Biodynamiska föreningen. Länkar till direktförsäljare 

landskapsvis. 

www.maaseutukeskus.fi/luomu 

Maaseutukeskusten Liitto är landsortsföretagarnas eget informationscenter, på 

sidorna finns uppgifter om ekologisk odling och om centret i olika regioner. 

www.kuluttajavirasto.fi 

Den finska Eko-ostajan opas (Eko-köparens guide) innehåller mycket fakta om ekoprodukter, 

bl.a prisjämförelser mellan olika eko-produkter. (Till Eko-köparens guide 

klickar du såhär: Tietoja eri aiheista -> Eko-ostajan opas -> Elintarvikkeet)


Rejäl handel 

mättar magen 

Hungern är ingen enkel sak, fast man kunde tro det. Ofta är hungern en komplicerad 

blandning av dålig politik, naturföreteelser, diskriminering och korruption. Ytterst 

beror svälten i världen ändå på bristande jämlikhet och fattigdom. 

Låt oss föreställa oss följande situation: José i Bocaragua (ett fiktivt land) har på 

sin lantgård odlat majs och grönsaker, som alltid har gett mat för hela året. José har 

ofta fått så god skörd, att han har kunnat sälja överskottet på torget i byn och fått ett 

gott pris för det. För några år sedan hade familjen sparat ihop så mycket att de kunde 

köpa en cykel åt barnen och några hönor som pickade på gården. 

Efter att världshandeln blivit fri hade man emellertid redan i många år fått så billig 

majs från utlandet, att det inte längre lönade sig att odla majs i Bocaragua. Också José 

beslöt att i stället för majs börja odla kaffe, som gav ett bättre pris på marknaden. För 

kaffepengarna kunde familjen köpa så mycket majs de behövde och ändå spara litet 

pengar. 

På senare år hade kaffepriset emellertid börjat variera allt häftigare och José måste 

räkna de pengar han fick för kaffesäckarna noga för att få pengarna att räcka ens till 

det mest nödvändiga. Hela tiden trodde han att situationen skulle bli bättre, kanske 

man redan nästa år kunde få så mycket pengar för kaffet att man kunde köpa tillräckligt 

med majs åt familjen. Men så gick det inte, i fjol var kaffepriset vid skördetiden så 

lågt, att José inte ens kunde betala lön åt de två bybor som hjälpte honom med plockningen. 

José hade redan beslutat sluta med kaffeodlingen och börja odla något annat, 

då han plötsligt insåg att det inte fanns några alternativ. 

José hade byggt alla sina beräkningar på årets kaffeskörd, som gav ännu mindre 

pengar än i fjol. José kunde inte längre betala sina skulder till banken, ännu mindre 

hade han råd att köpa utsäde för nästa säsong. Bondgården tvångsauktionerades och 

José hamnade på bar backe med sin familj. Han har fortfarande inte hittat arbete. Det 

yngsta barnet dog för en månad sedan av undernäring. 

Penninggrödor ger inte längre pengar 

Fast historien är påhittad är den sorgligt sann. Man räknar med att 15 miljoner människor 

svälter ihjäl varje år. I många u-länder har kraven på strukturomvandling och 

frisläppning av handeln lett till att man i allt högre grad producerar mat för export. 

U-ländernas roll i den globala världsekonomin har i praktiken inneburit att jord och 

31

32 


andra resurser i allt högre grad har satsats på att odla så kallade penninggrödor, såsom 

kaffe, bananer och snittblommor. Allt mindre resurser har blivit över för att producera 

baslivsmedel. 

Exportodlingen har emellertid inte garanterat odlarna större intäkter, ty priset på 

u-ländernas exportprodukter har fallit drastiskt på världsmarknaderna. Prisfallet har 

pågått länge och bara blivit hastigare de senaste åren. Världsmarknadspriserna på alla 

de centrala lantbruksprodukterna var i slutet av år 2001 lägre än tre år tidigare. Kaffepriset 

har halverats på trettio år och odlarnas inkomster har minskat ännu mera. 

Inom kaffeproduktionen har över 600 000 arbetsplatser försvunnit bara i Centralamerika 

på några få år. Tusentals småodlare har tvingats lämna sina gårdar för att 

söka arbete i storstäderna. Där har slummen vuxit snabbt och både vuxna och barn 

svälter. 

Att välja Rejäl handels produkter är en vardagslösning på stora problem 

För en finländare kan svälten verka avlägsen. Svältkatastroferna i u-länderna skylls 

ofta på ovanliga naturfenomen och man glömmer bort hur svälten hör ihop med 

världsekonomin och politiken. Rejäl handel är emellertid ett exempel på, att vi kan 

bidra till att lösa hungerproblemet och visa att vi bryr oss om vilka följder våra val har 

i andra delar av världen. 

Den viktigaste principen för Rejäl handel är att betala ett sådant pris åt odlarna i 

u-länderna att de kan försörja sina familjer på den ersättning de får för sitt arbete. 

Man har slagit fast priser på produkterna som alltid är högre än världsmarknadspriserna. 

Man kommer överens om priserna många år i förväg. Uppköpen görs utan 

mellanhänder direkt av odlarna, som får långa avtal och vid behov betalning i förskott. 

Så kan odlarna planera sin ekonomi och familjen kan ha sin utkomst tryggad, 

hur priserna på världsmarknaderna än varierar. Cirka fem miljoner människor i uländerna 

förtjänar sitt uppehälle via systemet med Rejäl handel. De sätter sitt tillit till 

en rättvisare världshandel. 

Laura Häkli 

Informatör 

Föreningen för främjande av rättvis handel 

Vad är Rejäl handel? 

•Märkessystemet för Rejäl handel främjar en rättvisare världshandel genom att 

garantera odlarna och lantarbetarna i u-länderna en rimlig ersättning för sitt arbete. 

Producenterna garanteras ett pris som täcker produktionskostnaderna och en långvarig 

affärsförbindelse. Inköpen görs direkt av odlarna utan mellanhänder.


• Rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna är grundpelare i samarbetet kring 

Rejäl handel. Rejäl handel garanterar att man i tillverkningen av produkterna följer 

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, konventionen om barnets rättigheter 

och Internationella arbetsorganisationen ILO:s avtal. 

•ILO:s avtal förutsätter bl.a. att arbetarna har rätt att organisera sig fackligt och att 

det inte förekommer diskriminering på grund av politisk åsikt, ras, religion eller 

kön. Också tvångsarbete och utnyttjande av barnarbetskraft är förbjudna. 

•I Finland säljs Rejäl handels kaffe, te, kakao, bananer, choklad, honung och socker. 

Produkterna finns till salu i nästa alla vanliga matbutiker. Det bästa sortimentet av Rejäl 

handels produkter finns i allmänhet i Världsbutikerna (www.maailmankaupat.fi). 

•Över hundra församlingar har redan beslutat använda Rejäl handels kaffe, 24 av 

dem finns i Borgå stift. 

•Mera information om Rejäl handel fås på Rejäl handels webbplats: www.reilukauppa.fi 

eller från Föreningen för främjande av rättvis handel, tel (09) 7268 6630 eller 

7268 6650. Från föreningen kan man gratis beställa broschyrer om principerna 

för Rejäl handel och om produkterna samt mobiler och annat material. 

Det välkända elefantmärket som är 

tecknet på Rejäl handels produkter 

byts småningom till hösten 2003 ut 

mot ett nytt allmäneuropeiskt märke. 

Därefter har alla Rejäl handels 

produkter i Europa samma logo. 

Pro Rejäl handel 

Pro Rejäl handel eller Repu, är en förening som vill öka konsumenternas kännedom 

om Rejäl handel och därmed öka åtgången på Rejäl handels produkter i Finland. Pro 

Rejäl handel verkar på många orter och dess kansli ligger i Helsingfors. Till verksamheten 

hör bland annat utbildning, studiecirklar, presentation och provsmakning av 

rättvisemärkta produkter och olika slags kampanjer. Medlemmarna i Repu syns speciellt 

två gånger i året under veckorna för Rejäl handel i april och oktober. De presenterar 

också ofta Rejäl handels produkter på olika sommarfester. 

Pro Rejäl handel är en förening för enskilda personer som vill främja Rejäl handel. 

Repu står i nära samarbete med den officiella Föreningen för främjande av rättvis 

handel, som har bara organisationsmedlemmar. Rörelsen för Rejäl handel har användning 

också för dig. Om du vill bli aktiv i föreningen kan du komma med i en 

lokalgrupp eller starta en grupp på din ort. Ta kontakt till kontoret i Helsingfors: 

www.reilukauppa.fi/puolesta 

33

34 


De transnationella 

bolagen* och 

u-ländernas jordbruk 

I u-länderna har de stora transnationella bolagen ett avsevärt större inflytande över 

jordbruket än i industriländerna. Det gäller i synnerhet u-ländernas exportodling. De 

stora transnationella bolagen kontrollerar i stort sett hela förädlingen av exportprodukterna 

och handeln. En och en halv miljard småbrukare och flera miljoner jordlösa 

jordbruksarbetare får sin utkomst just i exportproduktionen, som i de fattigaste uländerna 

utgör själva basen för ekonomin. 

De transnationella storföretagen påverkar alltså på ett avgörande sätt u-ländernas 

matsäkerhet. De kontrollerar u-ländernas investeringar i jordbruksproduktionen, dvs. 

handeln med gödsel, bekämpningsmedel och jordbruksmaskiner. Det betyder att de 

också bestämmer jordbrukets produktionsmetoder och på ett avgörande sätt skapar 

villkoren för småbrukarnas överlevnadsmöjligheter. 

De transnationella bolagens livsmedelsförsäljning inom u-länderna är obetydlig, 

livsmedlen är helt enkelt för dyra för människor som måste klara sig på en eller två 

euro om dagen. Det finns emellertid ett stort undantag: i utvecklingsländerna säljs 

det mera modersmjölksersättning än i industriländerna. 

Denhär artikeln handlar om hur konsumenterna kan påverka de transnationella 

jättarnas verksamhet. Vi belyser problematiken via tre aktuella fall: krisen inom kaffeproduktionen, 

patenteringen och genmanipulationen av olika livsformer, och försäljningen 

av modersmjölksersättning. 

Kaffekrisen 

Producentpriset på kaffe har sjunkit med 50 procent under de senaste tre åren. I dag 

är kaffepriset bara en fjärdedel av vad det var 1960. Prisraset har drivit världens 30 

miljoner småproducenter och plantagearbetare i fattigdom: utbredd undernäring och 

* Termen transnationella bolag används numera i stället för tidigare multinationella bolag. 

Transnationella bolag har ekonomisk verksamhet i många länder men huvudkontor i ett land. 

Den ekonomiska globaliseringen bärs upp av transnationella bolag. Deras verksamhet i olika 

nationella kulturer skulle knappast vara möjlig utan de internationella avtal och internationella 

institutioner som gör upp regler för att underlätta transnationella ekonomiska aktiviteter. 

Vi kan påverka våra demokratiskt valda nationella beslutsfattare att i internationella sammanhang 

arbeta för att transnationella jättar inte tar över kommandot i något land.


t.o.m. hungersnöd har rapporterats från många kaffeplantager. Från El Salvador rapporterar 

Unicef att 85 procent av de barn som lever i kafferegionerna är undernärda. 

”Många producenter står inför en överlevnadskamp”, säger Nestor Osario, VD för 

den internationella Londonbaserade kaffeorganisationen ICO (International Coffee 

Organization). 

Samtidigt gör hälften av de transnationella kafferosterierna rekordvinster – t.ex. 

Nestlé, Kraft, Procter & Gamble och Sara Lee. Nestor Osario uppskattar att de största 

kaffebolagens vinster har fördubblats under de senaste tio åren. Till exempel Nestlés 

vinstprocent har vuxit till 26. 

Också mindre rosterier som finländska Paulig har gjort toppresultat. Däremot har 

kaffebolagen har inte visat någon vilja att hjälpa de odlare och plantagearbetare, på 

vilkas utarmning bolagsjättarna förtjänar sina miljardvinster. 

Orsakerna till kaffekrisen 

Överproduktion brukar anges som en av de viktigaste orsakerna till prisraset på kaffe. Så 

var t.ex. förra säsongens kaffeskörd 115 miljoner säckar, men konsumtionen bara 105 

miljoner säckar. Över ett halvt års kaffeproduktion ligger därför ren nu i olika lager. 

Orsaken till den kroniska överproduktionen är den u-landspolitik som industriländerna 

har fört, framför allt via Världsbanken. På 1980-talet tvingade industriländerna 

de fattiga länderna att godkänna strukturanpassningsprogram som skräddarsytts 

av Världsbanken. Den ledande tanken i programmen är att de fattiga u-länderna 

måste öka sin exportproduktion för att kunna betala sina skulder till de rika länderna. 

Överproduktionen av kaffe representerar i alla fall bara en delsanning i sammanhanget. 

I bakgrunden finns den viktigare frågan om hur denna överproduktion drevs 

fram. Genom att år efter år leverera överoptimistiska och vilseledande prognoser för 

exportprisernas utveckling så lockade t.ex. Världsbanken de fattiga länderna att ständigt 

fortsätta att öka sin produktion. Eftersom alla fattiga länder specialiserade sig på 

samma produkter, kaffe, kakao, te, osv. var det från början uppenbart att priserna förr 

eller senare skulle rasa. 

Världsbanken och Frankrike föreslog och stödde etableringen av kaffeodlingar också 

i såna fattiga och skuldtyngda länder där man inte tidigare odlat kaffe. Detta ledde till 

att bl.a. Vietnamn fördubblade sin produktion på fem år – och drevs in i en djup kris. 

Det pris som odlarna får stannar 40 procent under produktionskostnaderna och Vietnam 

har tvingats att öka sin skuldsättning för att undvika en hungerkatastrof. 

Den andra centrala faktorn är de stora transnationella rosteriernas hegemoni på 

kaffemarknaderna. De fyra största rosterierna kontrollerar hälften av hela kaffehandeln 

och råvarubörserna i London och New York. De kan därför i praktiken diktera 

kaffepriset. Världens 25 miljoner odlarfamiljer har ingenting att säga till om när priset 

bestäms. 

35

36 


När en avreglering av världshandeln med kaffe genomfördes upphävdes det kaffeavtal 

som tidigare reglerade kaffemängden på marknaderna och producentländernas statliga 

inköpsorganisationer lades ner. Detta har lett till att den enskilda odlaren nu står 

ensam mot nån av världens största transnationella jättar. De alltmer utblottade odlarnas 

utsatta läge förvärras av att de flesta aldrig hört talas om några världsmarknadspriser. På 

grund av bristen på kommunikations- och transportmedel kan de inte välja vem de 

säljer till. Eftersom det i synnerhet i den nuvarande situationen är nästan omöjligt att få 

kredit tvingas de att sälja sin skörd omedelbart när den är mogen. 

Storbolagens övermakt demonstreras tydligast av hur producenternas och bolagens 

andel av totalförsäljningen har utvecklats. Samtidigt som kaffemarknadernas värde 

under åren 1990-2000 steg från 30 miljarder euro till 65 miljarder euro sjönk producenternas 

andel från 12,5 miljarder euro till 5,5 miljarder. 

Kaffekrisens följder 

Kaffekrisen fortsätter att förvärra nöden bland de allt fattigare odlarna, och den kommer 

sannolikt att leda till en bestående förändring av hela branschen. 

När priset på en produkt rasar leder det alltid till att produktionen koncentreras 

till stora enheter och till att de små producenterna blir allt färre. Så håller det på att gå 

också inom kaffeproduktionen. Enligt Världsbankens beräkningar för perioden 2000/ 

2001 upphörde enbart i Central-Amerika och Mexiko en halv miljon människor med 

sina odlingar eller miste sina jobb på kaffeodlingar. 

Samtidigt har Brasilien ökat produktionen med en tredjedel på ett par år. Där 

odlas kaffet på jättelika plantager, ofta ägda av transnationella bolag, och ökningen är 

lika stor som hela Afrikas sammanlagda årsproduktion. I Brasilien finns så stora marker 

lämpliga för just kaffeodling att Brasilien ensamt kunde fylla hela världens efterfrågan 

på kaffe. 

Utvecklingen mot allt större produktionskoncentration påskyndas av den ökade 

växtförädlingen och av mekanisering av storplantagerna. Också inom kaffeodlingen 

gör genmanipulationen sitt intåg. Bolaget Integrated Cofee Technologies har tagit 

fram en genmanipulerad kaffesort vars bönor alla mognar samtidigt – det betyder att 

skörden kan skötas maskinellt. En representant för bolaget säger att behovet av arbetskraft 

tack vare denhär kaffesorten minskar med 50 procent. 

Koncentrationen av kaffeodling till storplantager har också allvarliga ekologiska 

följder. Världens sammanlagda odlingsareal för kaffe är knappa 12 miljoner hektar 

och största delen av den ligger i regnskogsområden. Jätteplantagerna odlar s.k. solkaffe, 

som klarar sig utan skuggväxter, men som däremot kräver stora mängder konstgödsel 

och insektgifter. En odling av dethär slaget utarmar och förgiftar jorden, och 

när den därför för eller senare måste överges är det som blir kvar närmast en öken. På 

solkaffeplantagerna kollapsar regnskogarnas biologiska mångfald, kvar bli bara en enda


art. Omkring 40 procent av världens kaffe är redan nu solkaffe. 

På de små kaffeodlingarna är naturens mångfald däremot fortfarande lika stor 

som i regnskogarna, visar de senaste beräkningarna. Här växer många slag av träd och 

fruktträd, som skänker en skyddande skugga över kaffebuskarna och de nyttoväxter 

som odlas mellan dem. Konstgödsel behövs knappast alls, eftersom skuggträden och 

de övriga växterna när jorden. Den rika populationen av insekter och fåglar håller 

skadedjuren i schack, så insektgifter är också onödiga. T.ex. i Etiopien behöver 90 

procent av odlarna varken konstgödsel eller insektgifter. 

Storgodsägarna är också ökända för att betala sina arbetare usla löner, strunta i 

deras rättigheter och för att utnyttja barnarbetskraft. 

Den finländska konsument som köper Rejäl Handels kaffe påverkar inte bara småproducenternas 

villkor utan också tillståndet i regnskogarna. 

Inte bara kaffet, utan praktiskt alla de traditionella jordbruksprodukterna från uländerna 

är i dag krisdrabbade. På kakaoplantagerna i Västra Afrika har en utbredd 

användning av slavarbetskraft avslöjats. Bananproduktionen håller på att koncentreras 

till länder, där bananerna odlas på stora plantager. Efterfrågan på te har under ett 

tiotal år sjunkit på världsmarknaden. Genmanipulation hotar produktionen av vanilj 

och flera andra odlingsväxter i u-länderna. 

Genmodifieringen och patenteringen av utsäde 

I samband med genteknologins genombrott blev det plötsligt möjligt att ta patent på 

alla livsformer, t.ex. på generna för frön, utsäde, växtarter, djur och människor. Redan 

nu finns det över en halv miljon patent för olika livsformer. 

Patenteringen av livsformer vilar på tvivelaktiva grundvalar. Ett patentsystem utvecklades 

ursprungligen med tanke på industriella uppfinningar. De viktigast kriterierna 

för patentering är ”innovation”, dvs. nånting som ingen har hört om förut, nånting 

uppfunnet. Hur kan en gen, en växt eller en art vara en innovation eller en uppfinning? 

Över 90 procent av naturens biologiska mångfald ligger i u-länderna. Tio av världens 

viktigaste nyttoväxter hör hemma i u-länderna. Dagens artrikedom bland nyttoväxterna 

har inte uppstått av sig själv, den är resultatet av tusentals år av odlarmöda, 

förädling och utveckling. Trots detta erkänner patentsystemet inga rättigheter för odlare 

och samfund i u-länderna. En växt kan t.ex. inte patenteras på sin växtplats. 

I u-länderna betraktas kunskapen om växter och växtförädling som samfundets 

gemensamma egendom, medan patentsystemet bygger på att en enda individuell ”uppfinnare” 

kan identifieras. I u-länderna uppfattas genmodifiering därför som en moraliskt 

tvivelaktig hantering, som står i konflikt med religiösa och allmänt accepterade 

värden. Patentering och genmodifiering är dessutom så dyra att få u-länder ens har 

råd med dem. 

37

38 


Genmodifieringen och småbrukarna 

97 procent av patenten på livsformer ligger i industriländernas händer – de flesta hos 

privata bolag. Vad som pågår är alltså en privatisering av naturens mångfald, och 

världens rikaste minoritet och transnationella bolag har börjat uppfatta den som sin 

privata egendom. 

Fem transnationella företag – Syngenta, Aventis, Monsanto, DuPont och Dow 

Chemical – kontrollerar två tredjedelar av handeln med jordbrukskemikalier och omkring 

en tredjedel av världshandeln med utsäde. Dehär bolagen har också omkring 

hälften av de bioteknologiska patenten och 70 procent av patenten på nyttoväxter. 

Dehär fem bolagen innehar omkring sexhundra patent på ris, vete, soja, majs och 

durra. Just de växter, som är de allra viktigaste för de fattigas matsäkerhet i Syd. 

I dag erövrar det genmanipulerade utsädet u-länderna. Monsanto och andra bolag 

är i färd med att köpa upp u-ländernas utsädesbolag. I u-länderna hotar nu gm-odlingarna 

småbrukarna, mångfalden bland nyttoväxterna och naturen. 

Gm-utsädet är 10-30 procent dyrare och den som köper gm-utsäde måste också 

köpa samma bolags dyra bekämpningmedel. En odlingsteknologi som bygger på dyra 

produktionsinsatser har alltid gynnat storgodsägare på bekostnad av småoldarna. Erfarenheterna 

av gm-teknologin har också gått i samma riktning. T.ex. i Argentina, där 

gm-soja har erövrat marknaden, har antalet producenter minskat med en tredjedel. 

Gm-odlingen minskar också kraftigt behovet av arbetskraft – enligt Internationella 

arbetsorganisationen ILO hela 50 procent. 

I u-länderna har småbrukarna traditionellt sparat och bytt utsäde sinsemellan. Den 

odlare som köper gm-utsäde måste nu skriva under ett kontrakt, som förbjuder honom 

att spara utsäde. När han dessutom måste köpa bekämpningsmedel, gödsel och söka 

kredit hos samma transnationella bolag blir hans beroende av bolagen fullständigt. 

När växtförädling och jordbruksforskning koncentreras till storbolag, vars ändamål 

är att skapa så stor profit som möjligt, betjänar det i främsta rummet köpkraftiga 

kunder, men knappast den stora majoriteten av odlare. Jordbrukets storbolag lägger 

ren nu ut tre gånger så mycket pengar på forskning och utveckling som de offentliga 

forskningsinstitutionerna, vars anslag hela tiden skärs ner. 

Patenteringen av nyttoväxter försvårar u-ländernas egen offentligt finansierade forskning, 

som också småbrukarna har nytta av. Patenteringen sätter en prislapp på kunskapen, 

det visar sig inte sällan att ett bolag har patent på just den önskvärda egenskap 

som man gärna skulle tillföra en växt. Sygenta har t.ex. klarlagt risets genkarta. Riset 

är världens viktigaste odlingsväxt. Sygenta har nu rätt att besluta om villkoren för 

forskning om generna i ris, och Sygenta har ensamrätt till den kommersiella användningen 

av forskningsresultaten. 

Storbolagen har köpt upp många av u-ländernas egna forskningsanstalter och med 

löften om bättre löner lockat över forskare till de egna institutionerna.


Gm-odlingens följder för miljön 

Miljöhotet från gm-odlingarna är mycket allvarligare i Syd än i Nord. Mångfalden i 

naturen är av helt annan klass i Syd än i Nord, men bestämmelserna och övervakningen 

är minimala. 

Gm-spill är det allvarligaste hotet. Transporterade av vindar och insekter kan pollen 

falla ner upp till fyra kilometer från växtplatsen och genetiskt kontaminera vanliga 

odlingar. Detta har redan hänt i Mexiko, där genmajs trängde in på ett oerhört värdefullt 

område som fungerade som en naturlig genbank för majs. EU forskare hävdar att 

en samexistens mellan genmodifierade och vanliga odlingar är omöjlig, att skydda 

vanliga gårdar från gm-spill skulle öka kostnaderna med upp till 40 procent. Enligt 

samma undersökning är ekologisk odling omöjlig. 

Gm-spannmålen kan dessutom korsa sig med närbesläktade växter, som förekommer 

ute i naturen. Såna korsningar är oåterkalleliga. Följden kan bli nya växter 

som är mer konkurrenskraftiga än de ursprungliga: ”superogräs”, som tål skadeinsekter 

och växtsjukdomar, och som småningom framgångsrikt tränger ut både sina odlade 

och vilda släktingar. 

Genmanipulationen och hungerproblemet 

Utsädesbolagen har försvarat det patenterade gm-utsädet med att det löser världens 

hungerproblem. Men hungerproblemet beror inte på att det inte skulle finnas tillräckligt 

med mat i världen, utan på att inte alla har råd att köpa den. 

De nuvarande erfarenheterna av gm-odling stöder inte heller i något avseende 

storbolagens påståenden. 

Genmodifieringen har aldrig varit avsedd att öka skördarna. Omkring 75 procent 

av de genmodifierade arterna tål växtskyddsämen (från samma bolag) som tar kål på 

skadedjur. Dehär produkternas andel av hela försäljningen utgör 99 procent. En undersökning 

från det amerikanska jordbruksministeriet visar att spannmålsskörden från 

gm-odlingar var i samma storleksklass eller några procent större än skördarna från 

vanliga odlingar. I många länder har gm-sojan gett mindre skördar än vanlig soja. 

En avsevärd andel av gm-forskningen är inriktad på att utveckla produkter som 

kan odlas i Norr och som kan ersätta exportprodukterna från Syd. I de överproducerande 

industriländerna finns det gott om överlopps odlingskapacitet. Det mest betydelsefulla 

projektet är gm-raps, som skulle kunna ersätta palm- och olivoljan i livsmedelsindustrin 

och i bl.a. tvålindustrin. Du Pont har tagit patent på en rapsgen, som 

tillsammans med soja skapar en produkt som skulle ersätta kakaosmöret. 

Sötsaksbolaget Mars har patenterat två ”smakgener” från kakaon, som gör det 

möjligt att ta fram smaken från kakaon hos växter som kan odlas i Norr, och som 

alltså producerar en ersättning för den äkta kakaon. Också för vanilj finns nu en 

ersättande gm-produkt, vilket hotar att strypa Madagaskars viktigaste inkomstkälla. 

39

40 


Arbetet på att utveckla produkter som kan ersätta praktiskt taget alla traditionella 

exportprodukter från Syd pågår i stor skala. Det är produkter som hundratals miljoner 

småodlare i Syd i dag, helt eller delvis får sin utkomst av och de utgör också den 

ekonomiska ryggraden i synnerhet i de fattigaste u-länderna. 

Genmodifierade produkter bojkottas i praktiskt taget hela Europa på grund av det 

starka motståndet från konsumenterna. Men världens största producent av gm-produkter, 

USA, planerar att föra frågan till Världshandelsorganisationen WTO – och 

WTO har i princip makt att tvinga EU att öppna sina marknader för gm-produkter. 

Nestlés modersmjölksersättning 

I u-länderna bidrar modersmjölksersättningar varje år till en och en halv miljon barns 

död, uppger Unicef. En och en halv miljard människor saknar tillgång till rent vatten, 

och modersmjölksersättningen blandad i orent dricksvatten ger upphov till en livshotande 

diarré. De dyra modersmjölksersättningarna undergräver också ekonomin i familjer 

som ren är utblottade, och fattigdomen är den största orsaken till undernäring. 

Modersmjölken är livsviktig för barnen i u-länderna. Den skyddar dem mot diarré 

och många smittosamma sjukdomar, därför att den rent allmänt stärker immunitetsskyddet. 

WHO och Unicef godkände 1981 ett internationellt regelverk för marknadsföring, 

som 30 länder har införlivat med sin lagstiftning. Reglerna förbjuder reklam och 

annan marknadsföring för att öka försäljningen modersmjölksersättning, som t.ex. 

gratis prover, presenter till arbetare inom hälsovården o.s.v. Bestämmelserna förpliktigar 

bolagen att informera mödrarna om att den naturliga modersmjölken är bäst för 

barnet. Nestlé och andra bolag har förbundit sig att följa dehär reglerna, men verkligheten 

är en annan. 

Nestlé 

Med en omsättning på 42 miljarder euro är Nestlé världens största livsmedelsföretag. 

Bolaget lägger ner hela sju miljarder euro i året på marknadsföring. Nestlé är helt klart 

den största försäljaren av modersmjölksersättning, bolagets andel av totalförsäljningen 

är 40 procent. 

Från år 1981 har internationella och oavhängiga undersökningar om och om bevisat 

att Nestlé fortsätter att grovt bryta mot WHO:s regler. Den senaste rapporten 

publicerades i januari i år i den ansedda tidningen British Medical Journal. Undersökningen 

är gjord av forskare från den amerikanska organisationen Helen Keller International. 

Den utfördes i Togo och Burkina Faso, två stater som när det gäller barndödlighet 

hör till de dystraste i världen. 

Undersökningen visar att Nestlé (och Danone och Wyeth) i strid med WHO 

reglerna inte i sin marknadsföring säger nånting om riskerna med att använda mo-


dersmjölksersättning, de informerar inte heller om att bröstmjölk enligt all expertis är 

den bästa födan för nyfödda. I sin reklam låter de i fotografier och teckningar tvärtom 

förstå att modersmjölksersättningarna representerar nutiden, och att bröstuppfödning 

är helt förlegat. 

Forskarna rapporterar också att Nestlé fortsätter att dela ut gratisprover till mammorna. 

Enligt undersökningen övergår de mödrar som har fått gratisprover till modersmjölksersättning 

och lämnar bröstuppfödningen. Nestlé ger ingen upplysning 

om det rätta sättet att använda modersmjölksersättning. Statistiken över barndödligheten 

i Burkina Faso och Togo hör till de dystraste i världen. Helen Keller International 

undersökningens slutsats är att 25 procent av barndödligheten i Togo och 11 

procent av barndödligheten i Burkina Faso beror på användningen av modersmjölksersättning. 

Nestlé bryter öppet mot WHO:s regler, och försöker dessutom aktivt hindra uländerna 

att införliva dem i sin lagstiftning. T.ex. i Zimbabwe hotade Nestlé att stänga 

sina fabriker i landet, om regeringen höll fast vid sitt beslut att ta med WHO-reglerna 

i lagstiftningen. I Indien förbereder Nestlé rättsliga åtgärder mot regeringen för att 

förhindra att WHO-reglerna får laga kraft. Nestlé har också försökt hindra EU att 

lagstiftningsvägen införa WHO-reglerna och bl.a. uteblivit från utfrågningar i EU 

parlamentet. 

Nestlé-bojkotten 

Modersmjölksersättning har tillverkats och sålts ända sen 1867. De första varningarna 

för riskerna med att använda dem publicerades på 1930-talet. FN började uppmärksamma 

frågan på 1960-talet. 

Den egentliga konsumentbojkotten inleddes i USA i början av 1970-talet på initiativ 

av flera medborgarorganisationer och kyrkor. Vid samma tidpunkt utkom i 

Europa klassikern på området ”Nestlé dödar barn”. Bojkotten utvidgades och blev 

världsomfattande i slutet av årtiondet, och den internationella barnmatsorganisationen 

(IBFAN) grundades 1979. År 1981 godkände WHO marknadsföringsregler med 

rösterna 118-1(USA). FN-förbundet inledde bojkotten i Finland 1981 och Ansvarsveckan 

anslöt sig till bojkotten 1983. 

Bojkotten vann sin största seger då Nestlé i januari 1984 meddelade att bolaget 

förbinder sig att följa WHO:s regler. Detta ledde till att bojkotten avslutades. Men 

Nestlés löfte visade sig vara bara taktik. Bolaget avstod visserligen från några av de 

mest uppseendeväckande regelbrotten (som att t.ex. klä försäljarna i sjuksköterskedräkter), 

men i stort sätt fortsatte allt i övrigt som förut. Bojkotten återupptogs därför 

år 1988. Den återupptagna bojkotten har tyvärr aldrig återfått sin forna kraft. 

Nestlé-bojkotten har på en gång varit både en stor framgång och ett stort nederlag. 

Vid det första försöket lyckades konsumentbojkotten tvinga Nestlé att medge 

41

42 


sina fel och utlova förändringar. Men i ett längre perspektiv har Nestlé tillsvidare visat 

sig vara den starkare. I dag är försäljningssiffrorna för modersmjölksersättning dubbelt 

så höga som under bojkottens första år. Enligt vissa bedömningar har 30-40 

miljoner barn dött under de senaste tre decennierna. 

Trots nederlagen fortsätter Nestlé-bojkotten i ett tjugotal länder, och har också 

lyckats påverka Nestlés och andra bolags verksamhet. De kraftfullaste aktionerna står 

den brittiska organisationen Baby Milk Action för. I Storbritannien har bl.a. premiärminister 

Tony Blair offentligt meddelat att han stöder Baby Milk Actions målsättningar 

och Nestlé har strukits från de etiska investeringsfondernas lista. Den internationella 

barnmatsorganisationen (IFBAN, International Baby Food Action Network) 

har med sina rapporter och aktiviteter en stor andel i att många u-länder och EU har 

beslutat sig för en negativ ståndpunkt i fallet med modersmjölksersättningarna. 

Lassi Salvi 

Bibliotekarie, 

redaktör för guiden Kuluta harkiten (Konsumera vettigt) 

Transnationella bolags produkter 

Stora transnationella bolag kontrollerar i u-länderna förädlingen av och handeln med 

alla jordbruksprodukter. Därför får u-länderna mycket litet för de produkter, som de 

offrar sina bästa odlingsmarker på. Fyra transnationella bolag kontrollerar handeln 

med utsäde och jordbrukskemikalier i u-länderna. De är nu i färd med att införa 

genmanipulerade spannmål, som utgör ett hot både mot den tropiska naturen och 

mot odlarnas förtjänster, till u-länderna. Modersmjölksersättningar som ansvarslöst 

marknadsförs av Nestlé och andra storbolag bidrar enligt Unicef till en och en halv 

miljon barns död varje år. 

Mera information om transnationella bolag fås av Corporate Watch på 

webbplatsen: www.corpwatch.org och om svenska företag i u-länderna av SwedWatch 

på adressen: www.swedwatch.org


Nestlé: 

Nescafé 

Nesquik 

Nestea 

Perrier 

Aquarel 

Bona 

Pirkkas barnmat 

Crunch 

Fitness 

Maggi 

Mövenpick 

After Eight 

Kit Kat 

Smarties 

Danone: 

Amoy 

Evian 

HP 

LU (Fazers kex) 

Tuc 

Philip Morris: 

Marabou 

Estrella 

Gevalia 

Kraft 

O’Boy 

Dehär produkterna som säljs i Finland 

kommer från transnationella företag 

Unilever: 

Jalostaja 

Turun sinappi 

RuokaCreme 

Flora 

Bonjour 

Blå Band 

Lipton 

Mars: 

Milky Way 

Sheba 

Dove 

Uncle Ben 

Whiskas 

Produkter som 

har företagets 

namn: 

Cadbury 

Chiquita 

Coca-Cola 

Dole 

Heinz 

Kellogg’s 

McDonald’s 

Pepsi 

Twinings 

43

44 


Varför äta finländsk mat? 

Konsumenterna anser att den inhemska maten håller hög klass. I konsumentundersökningar 

svarar finländarna att nästan alla baslivsmedel, som produceras i Finland är 

de bästa i världen. Konsumenterna köper gärna inhemska livsmedel för att trygga 

sysselsättning och självförsörjning, och för att de finländska livsmedlen är rena, trygga 

och färska. Mest nöjda med inhemska livsmedel är äldre personer, människor som bor 

på landsbygden och lantbruksproducenterna. En del av de unga i huvudstadsregioner 

säger att pris och kvalitet är viktigare för dem än att varan är inhemsk. 

Den mat som säljs är trygg 

Finländska konsumenter betonar ofta den betydelse det har för dem att livsmedlen är 

rena, det väger tungt vid uppköpen. I rena livsmedel, säger de, finns inga tillsatsämnen, 

inga främmande ämnen som bekämpningsmedel eller tunga metaller, och rena 

livsmedel är också mikrobiologiskt felfria. 

Konsumenterna associerar rena livsmedel med finländska livsmedel. Finlands livsmedelslagstiftning 

gäller för alla livsmedel som säljs i en affär. De finländska bestämmelserna 

om tillsatsämnen, mängden tillåtna tunga metaller och matens mikrobiologiska 

kvalitet gäller också för de utländska matvaror som säljs hos oss. 

I en problemsituation är det givetvis också lättare att spåra upp livsmedel som har 

producerats i närheten och därför likaså enklare att åtgärda eventuella säkerhetsrisker 

som kan ha uppstått ren i början av produktionsprocessen. 

Finländsk mat är hemvan 

Den inhemska maten känns trygg också för att den är så välbekant. Vår egen livsmedelsindustri 

känner den finländska folksmaken och kan därför producera produkter 

som människor tycker om. Vår livsmedelsindustri arbetar också med närings- och 

kostfrågor ur folkhälsosynvinkel. Vårt livsmedelsutbud innehåller ett rikt sortiment 

av produkter med låg fetthalt och låga salthalter. På marknaden finns dessutom skräddarsydda 

livsmedel. Kännedomen om de folksjukdomar som är vanliga hos oss styr 

produktutvecklingen. 

De finländska konsumenterna känner av allt att döma till hur saker och ting fungerar 

i Finland och tycker att maten från det egna landet är bäst. De senaste årens 

livsmedelsskandaler i Europa har väckt medlemsländernas medvetande om den egna 

matproduktionens trygghetsgrad. Ännu för några år sen var intresset i ”de gamla medlemsländerna” 

svalt för frågan om hur ursprungslandet skulle märkas ut på livsmedel.


Nu är kraven på obligatorisk märkning av ursprungsland allmänt omfattade. 

Nästan alla finländare är personligen bekanta med jordbrukare eller personer, som 

jobbar inom livsmedelsindustrin eller handeln. För de finländska konsumenterna är 

det därför klart att matens kvalitet avgörs i primärproduktionen och i livsmedelsindustrin. 

Speciellt uppskattade är oförpackade livsmedel med en låg förädlingsgrad. När 

det gäller förpackade och långt förädlade livsmedel tycks intresset för ursprungsmärkning 

vara mindre. 

Varför utländska livsmedel? 

På grund av vårt geografiska läge behöver vi i Finland i synnerhet på vintern utländska 

grönsaker och frukter. Finländarna äter fortfarande för litet vegetabilisk föda. Vi 

borde äta omkring ett halvt kilo grönsaker per dag. Visst kan man hävda att den 

inhemska potatisen och kålroten är lika nyttiga. Men majoriteten av dagens konsumenter 

nöjer sig inte med en så asketisk diet. Det krävs ett mångsidigt utbud om 

målsättningarna skall uppnås. 

Dethär betyder givetvis inte att det mitt i vintern måste finnas jordgubbar och 

andra primörer som är helt främmande för årstiden. Tvärtom har Finlands Konsumentförbund 

och andra organisationer i olika sammanhang poängterat de njutningar 

som varje ny årstid för med sig. Jordgubbarna och nypotatisen smakar bäst under den 

naturliga säsongen. 

Konsumenten känner igen ursprungslandet på märkningen 

Konsumenterna uppger att informationen om ursprungslandet berättar något om 

kvaliteten, den ger en föreställning om hur färsk varan är, om hur ren den är och hur 

trygg. Eftersom konsumenterna vill prioritera inhemska livsmedel är ursprungsmärkningen 

för många ett viktigt urvalskriterium. 

Ursprungsmärkning är inte obligatorisk för alla varor. Ursprungslandet måste uppges 

på förpackningar och vid lösviktsförsäljning, om frånvaron av märkning kan anses 

vara vilseledande. Trots denna allmänna regel har många EU-länder valt att införa 

obligatorisk märkning av ursprungslandet för många livsmedel. 

I Finland måste ursprungslandet för kött alltid uppges, oavsett om köttet är inhemskt 

eller utländskt. Att inte informera om ursprungslandet för kött anses kunna 

vilseleda konsumenten. För nötkött gäller speciella bestämmelser på grund av BSEsjukan, 

eller Galna kosjukan som den kallas i folkmun. 

EU:s stadganden för vegetabilier innehåller standarder för kvalitetsklassificering 

för en grupp frukter, grönsaker och bär. Det gäller kommersiellt viktiga vegetabilier 

och ursprungslandet måste alltid anges. 

När det gäller fisk måste fångstplatsen uppges både för naturfisk och odlad fisk. 

På äggförpackningarna måste förpackaren eller den som har låtit förpacka äggen 

uppge namn och adress. 

45

46 


Skyddade ursprungsmärken 

Europeiska gemenskapen införde redan 1992 ett system för att skydda de lokala benämningarna 

på livsmedel, och benämningarna på livsmedel som är traditionella lokala 

specialiteter. Avsikten är att skydda tillverkare av specialprodukter från ”piratkopior”, 

efterapningar. En tillverkare kan anhålla om skyddat ursprungsmärke om det 

är lokala faktorer som jordmånen eller den lokala yrkesskickligheten som ger en produkt 

dess speciella karaktär. 

Det finns tre olika typer av märkning beroende på vilka speciella inslag produktionen 

eller framställningen av ett visst livsmedel förutsätter. Bland de finländska livsmedlen 

är mandelpotatisen från Lappland skyddad med en ”ursprungsbeteckning”, 

den är märkt som en originalprodukt. Kalakukko och karelsk piråg har ett certifikat 

som intygar deras speciella karaktär. 

Frivilliga märkningar av inhemskt 

I Finland finns flera ursprungsmärken som kontrolleras av frivilliga, privata organisationer. 

Avsikten är att främja konsumtionen av inhemska livsmedel och att hjälpa 

konsumenterna att känna igen inhemska varor. 

Svanflaggan Gott från Finland får användas för livsmedel 

som är tillverkade i Finland av råvaror som till minst 75 procent 

kommer från Finland. Animaliska råvaror, fisk, mjölk och ägg, måste 

vara helt och hållet finländska i produkter som är märkta med Svanflaggan. 

(Tilläggsinformation: www.finfood.fi) 

Hjärtbladsmärket Rent inhemsk beviljas av föreningen Kotimaiset 

kasvikset ry - Inhemska Trädgårdsprodukter rf. Det är ett kvalitetsmärke 

för producenter av vegetabiliska livsmedel, som förbundit 

sig att följa föreningens regler. Varan måste vara odlad i Finland 

enligt de odlingsregler som föreningen har utfärdat, och alla råvaror 

måste vara finländska. (Tilläggsinformation: www.finfood.fi/kasvikset) 

Nyckelflaggan - ett ursprungsmärke som administreras av Förbundet 

för Finländskt Arbete. Märket används på vissa livsmedel. 

Flaggan får användas för livsmedel om minst 50 procent av produktionskostnaderna 

har finländskt ursprung. (Tilläggsinformation: 

www.avainnippu.fi)


Maakuntien parhaat – Bäst i landskapet är ett kvalitetsmärke 

som utdelas av Maaseutukeskuksen Liitto och 

Svenska lantbrukssällskapet. Det kan beviljas för livsmedel 

som till minst 80 procent kan betraktas som inhemska och 

som håller en hög smak- och hälsokvalitet. (Tilläggsinformation: 

www.maakuntienparhaat.fi) 

Konsumenterna läser inte ursprungsbeteckningarna! 

En stor del av livsmedlen säljs i färdiga förpackningar. Den konsument, som vill välja 

varor som är miljövänliga eller livsmedel från en viss region eller ett visst land, är 

tvungen att själv kolla upp uppgifterna på förpackningarna. Konsumenterna kräver 

ursprungsbeteckningar på alla livsmedel och säger att de helst vill gynna inhemska 

produkter - men ytterst få kontrollerar ursprungsland vid uppköpen. 

Inhemskt kan vara transnationellt! 

Många kollar upp ursprungsbeteckningarna på nya produkter, men tycker att det är 

onödigt att läsa vad det står på förpackningarna för bekanta varor. Och ändå sker det 

hela tiden stora förändringar i livsmedelssektorn. Tillverkningen av många finländska 

livsmedel har flyttats utomlands eller så har tidigare finländska företag köpts upp av 

stora transnationella bolag. Också många äktfinska tillverkare låter tillverka varorna 

utomlands eller importerar livsmedel, som de säljer i förpackningar där det gamla 

välkända märket fortfarande står kvar. 

Också själva produktnamnet kan vara vilseledande. Konsumentförbundets utredning 

visar att konsumenterna tänker slentrianmässigt: Många tror att ett produktnamn 

på ett främmande språk automatiskt betyder en utländsk produkt och att ett 

finskt namn naturligtvis måste betyda att varan är inhemsk. 

Finlands Konsumentförbund har kört kampanjer för läskunnighet när det gäller 

förpackningar och förbundet har också publicerat en broschyr om ursprungsbeteckningar. 

Konsumentförbundet uppmanar också konsumenterna att kräva ursprungsbeteckningar 

för alla livsmedel. 

Riitta Tainio 

Livsmedelsexpert 

Finlands konsumentförbund 

Mera information fås på Finlands konsumentförbunds webbplats: 

www.kuluttajaliitto.fi 

47

48 


Etiskt livsmedelsproduktion 

- inhemska och internationella perspektiv 

Modellen för hållbar matsäkerhet är att varje nation skall ha rätt till en egen basmatsäkerhet 

och till sina egna naturresurser. Dethär förutsätter att ett globalt system för 

nationell matsäkerhet upprättas. 

I globaliseringens värld tycks rätten till mat kräva politiska beslut, nationella system 

för basmatsäkerhet måste både upprättas och bekräftas. 

Det hårdaste motståndet mot de här ståndpunkterna har länge kommit från samma 

parhästar: de transnationella storbolagen i livsmedelsbranschen och de intressegrupper 

på hög nivå (EU och USA) som med hjälp av regeringssubventioner dumpar sin 

överproduktion på världsmarknaderna och med all kraft verkar för att försvaga och 

upphäva de nationella systemen för basmatssäkerhet. 

Finländarna borde politisera maten, så att maten skulle bli ett viktigt tema i våra 

egna politiska representanters verksamhet. 

Märket för Rejäl Handel hänför sig på det mest självklara sätt till det matsäkerhetstema 

som jag här betonar. För mig är ändå vårt eget märke Svanflaggan, som 

vittnar om ett inhemskt, alltså nationellt matsystem, en ännu viktigare etisk valmöjlighet 

då det gäller global matsäkerhet. 

Mina slutsatser: 

• Livsmedelsproduktionens mest grundläggande etiska fråga är hur rätten till mat 

förverkligas. 

• Rätten till mat, matsäkerhet, förutsätter i praktiken att varje folk och varje nation 

globalt har rätt till en egen produktion av baslivsmedel. 

•Rätten till en egen baslivsmedelsproduktion bör skyddas och förverkligas såväl på nationell 

och federalistisk nivå (t.ex. inom EU) som inom den internationella politiken. 

• Rätten till en egen livsmedelsproduktion innebär att varje nation inom ramen för 

den egna jordbruks- och livsmedelekonomin producerar de baslivsmedel som 

medborgarna behöver, och samtidigt tar sitt ansvar för ett hållbart förverkligande 

av den nationella matsäkerheten. 

• Rätten till egen livsmedelsproduktion innebär samtidigt ett globalt delansvar för 

att samma rättigheter respekteras i andra länder. Detta utesluter all nationellt eller 

federalt understödd självisk dumpning av överskott som totalt främmande 

för ett etiskt matsystem. 

• Världshandeln med livmedel måste alltså regleras och utövas så att den nationella 

matsäkerheten respekteras och understöds. 

Utdrag ur Juha Helenius tal vid Etiskt forum 13.02 2003. Helenius är professor i agroekologi.


Världens matsäkerhet 

– gör vi djurfoder av den? 

Enligt de dystraste bedömarna bor det idag på vår jord 840 miljoner undernärda och 

2 miljarder överviktiga människor, som har problem med hälsan på grund av alla 

kilon. De flesta undernärda bor i utvecklingsländerna, en stor del av de överviktiga 

bor i de utvecklade länderna. Köttkonsumtionen fördelas på samma sätt: genomsnittsafrikanen 

äter 9 kg kött i året medan genomsnittsmedborgaren i USA sätter i sig 

132 kg kött i året. 

Kött är en god källa till proteiner, spårämnen och vitaminer, borde man alltså äta 

mera kött i u-länderna? Köttproducenterna utfodrar sina djur med mycket mera mat 

än de får ut av dem vid slakt, frågan är alltså om maten skulle räcka för alla om 

köttproduktionen minskades? Bra frågor mot bakgrunden av att köttproduktionen 

under de närmaste 30 åren väntas tre- eller fyrfaldigas. 

Nuläget och prognoserna 

Animaliska produkter eller kött, ägg och mjölkprodukter är eftertraktade överallt i 

världen och skulle säkert utgöra en större andel av dieten om bara fler människor hade 

råd med dem. Kulturella faktorer reglerar i själva verket bara vilka djur produktionen 

skall koncentreras till: islam godkänner inte svin, hinduerna äter inte kor (men uppskattar 

nog mjölken). Industriländerna har av allt att döma nått den nivå som är 

kulturellt önskvärd: I Europa inmundigas det 65 kilo kött och 190 kilo mjölk per 

person och år, och varje år blir det litet mindre. I USA är motsvarande siffror 132 kilo 

kött och 250 kilo mjölk, och varje år blir det litet mera. I u-länderna är genomsnittskonsumtionen 

20 kilo kött och 40 kilo mjölk per person och år. 

Jordens befolkning uppgår för närvarande till över 6 miljarder människor, år 2020 

beräknas vi vara 8 miljarder, 95 procent av befolkningsökningen sker i utvecklingsländerna. 

I dag bor 44 procent av befolkningen i städer, år 2020 möjligen 60 procent. 

I u-länderna höjs inkomstnivån med i medeltal 3-6 procent i året (en ökning som är 

allt annat än jämnt fördelad). Det vill säga fler människor, fler stadsbor och mera 

pengar i omlopp per person. Enligt statistiken konsumerar stadsbor förhållandevis 

mera kött än personer på landsbygden och en inkomsthöjning på en procent syns 

följas av en 1,5 procents ökning av de summor som läggs ner på kött. Inte att undra 

på att konsumtionen av animalisk föda förutspås en hisnande ökning. 

I dag riktas blickarna allt mer på de problem som en ökad köttkonsumtion kan 

medföra. Om köttproduktionen har bl.a. följande varningar uttalats: den förorenar 

miljön, den är ett slöseri med naturresurser och odlingsmarker, den åstadkommer 

erosion, den ökar obalansen i världshandeln och den är farlig för människornas hälsa. 

49

50 


Den mest skoningslösa kalkylen säger att jag, för varje kilo biff som jag sätter i mig, berövar 

50 svältande barn deras dagliga mat. Hur mycket ligger det i dehär påståendena? 

Argument för vegetarisk diet 

1. Låg effektivitetsgrad 

För att producera ett kilo kött går det åt anmärkningsvärt många fler kilo foder, beroende 

på djur och foder från fem kilo upp till hundra kilo mer. Då man från en åker på en hektar 

får tontals med spannmål och sen efter att ha matat det som foder i djuren i slutändan 

belönas med några hundra kilo kött är effektivitetsgraden inte precis hisnande. 

Med andra ord föder åkern många fler växtätare än köttätare. Jordens åkerareal är 

begränsad och i något skede kommer vi att uppnå en gräns för vad arealerna kan ge. 

Om tio miljarder människor höll samma diet som människorna i USA, skulle det 

behövas fyra jordklot, vart och ett med samma skördekapacitet som vi har i dag för att 

producera mat för alla. I dag används hälften av jordens odlade åkerarealer för köttproduktionens 

behov. Industriländerna importerar enorma mängder foder från utvecklingsländerna, 

framför allt spannmål och soja. 

2. Hälsoriskerna vid köttätande 

Trots att kött är rikt på vitaminer, spårämnen och framför allt högklassiga proteiner kan 

vi undvara kött eftersom vi enkelt får de näringsämnen vi behöver från vegetarisk kost. 

All animalisk föda innehåller mycket fett och djurfettets skadliga verkningar har länge 

varit kända och erkända. Närmare 90 procent av de tungmetaller och andra miljögifter 

som vår organism upptar via födan kommer från djurprodukter på grund av att dehär 

ämnena anrikas i näringskedjan. Om alla finländare höll en balanserad vegetarisk diet 

skulle behovet av offentlig hälsovård minska med åtminstone en tredjedel. 

3. Miljöeffekter 

För köttproduktionens behov utnyttjas i dag i hela världen mera åkerareal än vad som 

skulle behövas för att producera tillräckligt med vegetarisk föda för alla människor 

på jorden. Dethär betyder mera gödsel, mer bekämpningsmedel än vad som annars 

skulle behövas. Det betyder också att mera näringsämnen än vad som skulle behövas 

för att mätta hela jordens befolkning rinner ut från åkrarna och ner i vattendragen. 

En stor del av den regnskog som röjs upp försvinner också den uttryckligen in i köttproduktionen. 

I sin matsmältningsprocess producerar idisslarna metan, som trots att spillningen 

behandlas bidrar till att öka växthusgaserna. Det går också åt mera vatten vid djuruppfödning 

än vid växtodling. Med tanke på att det i många av världens hörn inte finns 

tillräckligt med vatten ens för människans behov borde man inte slösa det på djur.


4. Djurens lidanden 

Det är inte längre sant att människan måste döda djur för att få mat. Man kan därför 

ifrågasätta det moraliskt berättigade i att föda upp djur som inte utnyttjas för några 

andra ändamål än att slaktas och bli kött. T.o.m. om vi accepterar tanken på en djurhållning 

där djuren enbart utnyttjas som kött, kan vi inte undgå frågan om hur 

uppfödarna hanterar sina djur, d.v.s. djurens levnadsvillkor. 

En stor del av de djur som finns till bara för att bli mat föds upp i industriella 

anstalter, där de sällan har möjlighet att gå ute, att bete se på ett arttypiskt sätt eller att 

ens vända sig eller lägga sig. 90 procent av de finländska äggen kläcks fortfarande av 

burhöns, ytterst få svin ser nånsin dagsljus utöver det som silar in genom fönstren 

(och det ljus de hinner få en glimt av då de förs till slakteribilen) Majoriteten av korna 

hålls fortfarande kedjade i fähus. 

(Eko-)köttätarens försvarstal 

Kött produceras på tre olika sätt: ute på bete (frigång), industriellt (industrial farming) 

och blandproduktion (”familjejordbruk”, mixed farming). En del av odlarna 

och uppfödarna följer de produktionsregler som gäller för ekologiskt producerade 

produkter (eko, organic farming), men resten använder större eller mindre mängder 

kemisk gödsel och kemiska bekämpningsmedel (intensivproduktion). 

Vid industriell produktion föds djuren upp i enheter, som inte ligger i anslutning 

till åkrar och då köps fodret utifrån. Det bidrar till att maximera djurens tillväxt, å 

andra sidan utfodrar uppfödarna sina djur med sånt som skulle duga utmärkt som 

människoföda. I uppfödningen av svin och hornboskap är detta så gott som oundvikligt, 

eftersom deras näringsbehov är nästan desamma som våra. 

Djuruppfödare som satsar på ”blandproduktion” eller ”familjejordbruk” odlar också 

åkrarna i anslutning till gården. De satsar på egenproducerat foder (rotfrukter och 

spannmål). På egna åkrar går det behändigt att gödsla med spillning, och behovet av 

konstgödsel blir mindre. Djurspillning, dynga, påverkar starkt jordmånens humushalt 

och bidrar till att bevara eller höja den. 

Djur som går ute (idisslare) betar vanligen i en inhägnad. De kan också vallas ofta 

på de mest osannolika ställen eller bli förda från ställe till ställe beroende på växtligheten. 

Nyare forskning visar att det miljövänligaste sättet att utnyttja förtorkade högslätter 

eller fält är att låta boskapen beta på dem, att plöja upp dem skulle bara leda till 

stark erosion. Men det gäller att inte låta djuren beta av området för hårt – för då 

hotas vegetationen, i synnerhet i kuperade områden. Gäller alla de problem vi listat 

också för eko-kött? 

1. Effektivitetsgrad 

Effektivitetsgraden är ännu lägre vid eko-produktion än i den vanliga köttproduktio- 

51

52 


nen. Å andra sidan är eko-fodret i praktiken otjänligt som människoföda, – avfall, 

hö, rypsbriketter o.dyl. Vid eko-köttproduktion utfodras djuren nästan utan undantag 

med näring som människor inte kan tillgodogöra sig. Det krävs emellertid stora 

åkerarealer. Man kan visserligen hävda att det för närvarande finns mycket mera uppodlade 

åkerarealer än vad som skulle behövas för att mätta jordens befolkning av i 

dag, men nångång i framtiden kan vi behöva all denhär åkerarealen för att producera 

mat för människor. Låt oss alltså bevara den i odlingsbart skick. 

2. Hälsoeffekter 

Vid eko-uppfödning av djur borde köttet inte uppta tungmetaller eller miljögifter, 

om det inte bara är så att de utan att eko-odlaren kan påverka det pumpas över markerna 

eller finns kvar där från förut (t.ex. i gamla f.d. intensivodlade åkrar, Tjernobyl, 

nedfall som kommer med vinden...) I såfall är det eko-producerade köttet lika skadligt 

för människans hälsa som kött som framställs med andra metoder. 

3. Miljöeffekter 

Minskas köttproduktionen tas åkerarealerna sannolikt i bruk för odling av andra växter, 

som ofta förutsätter ett större bruk av kemikalier än foderväxterna. Regnskogarna 

röjs för vedens skull och för att storgodsägare kör bort småodlarna från deras mark. 

För de utblottade återstår bara att röja nya åkrar i skogen. Jordmånen i de röjda regnskogarna 

är karg, ofruktbar och känslig för erosion. Att plöja upp åkrar är ett säkert 

sätt att utarma området och förvandla det till öken. Grässlätter tål bättre vallboskapens 

framfart. Så länge avbetningen hålls inom rimliga gränser förblir de någotsånär 

levande. Om regnskogarna skall kunna bevaras måste exploateringen av de tropiska 

djunglerna minskas och de små odlarnas rätt till jord försvaras. 

Skyddet av vattendragen bör beaktas vid gödsling och kemikaliehantering. Bevattningen 

bör begränsas till områden där det faktiskt finns tillräckligt med vatten. Gamla 

gräsvallar lagrar vatten bättre än upplöjd odlingsmark. Erosion hotar framför allt på 

torra, blåsiga områden och på områden med häftiga regn. Grässlätterna producerar 

foder och skyddar jordmånen. Om det inte var för de betande djuren skulle utarmningen 

av jordens åkrar gå mycket snabbare. Globalt producerar djuren bara hälften 

så mycket metan som risfälten. Om vi vill minska på växthusgaserna är det effektivare 

att utveckla bättre biobränslen än att minska djurbesättningarna. 

4. Djurens lidanden 

Eko-producenternas målsättning är att djuren skall ha möjlighet att leva så att de 

kan följa sina naturliga artbestämda beteendemönster, de skall få ha ”ett lyckligt liv”. 

Slakten skall utföras så smärtfritt som möjligt och under minsta möjliga stress.


Köttätandet bör i framtiden minska i industriländerna 

Svälten i världen beror inte på att det skulle vara brist på mat. De hungrande har bara 

inte råd att köpa den. I världens största matproducerande land USA lever över 20 

miljoner kroniskt undernärda människor. Hungern är ett socialt och ekonomisktpolitiskt 

problem. Hungern är de fattiga småbrukarnas och landsortens jordlösa människors 

gissel. Den är en följd av de transnationella företagens investeringar och av en 

exportinriktad ekonomiska politik och den leder till att marken koncentreras på några 

storgodsägares händer. De småbrukare som ännu finns får inte sina varor sålda på 

marknader, som flödar över av industriländernas subsidierade överproduktion. 

Frågan om foderodlingarna i u-länderna och utskeppningen av foder till industriländerna 

är mångbottnad. Största delen av detta foder produceras av storgodsägare, 

oftast med statsstöd. Den ekonomiska politik, som bedrivs i dag tvingar u-länderna 

att allokera en stor del av sina resurser på att återbetala skulder, och för det behöver de 

statsstöd. Om det inte är foder som går på export odlas förmodligen andra exportväxter 

på området: kaffe, snittblommor, tobak, opium. Om industriländerna slutade köpa 

foder producerat i utvecklingsländerna skulle det knappast ge en enda svältande mera 

mat på tallriken. 

Som det är nu odlar många av småbrukarna i u-länderna vegetabilier för familjens 

eget matbord och får sina penninginkomster genom att sälja djurprodukter. Djuren 

är i alla avseenden nödvändiga för de många småbrukarna: varje fjärde åker på jorden 

plöjs fortfarande med hjälp av dragdjur. Djuren är fortfarande viktiga vid transporter 

och djurspillning ersätter ved som bränsle. 

Sammandrag: Köttmat är en hälsorisk och en fråga om djurens rättigheter. Allt bruk 

av kemikalier i odlingar och djuruppfödning medför miljöproblem och hälsorisker. 

Köttmaten påverkar däremot inte livsmedelssäkerheten i världen i nämnvärd grad. 

Men om vi vill ge alla världens människor samma möjlighet att äta kött borde människorna 

i industrivärlden minska sitt köttintag. Det gäller speciellt konsumtionen av 

svinkött. Med tanke på miljön borde vi satsa på att konsumera eko-produkter. Skuldsaneringsprogram 

och stöd för utvecklingsländernas småbrukare är de viktigaste åtgärderna 

för att minska hungern. 

Mika Koverola 

Lantbruksstuderande och aktivist 

Mera information om vegetarisk mat och djurens rättigheter: 

www.vegaaniliitto.fi 

Veganförbundets webbplats 

www.animalia.fi 

Djurskyddsföreningen Animalias webbplats 

53

54 

Kontaktinformation 

Kyrkornas internationella 

ansvarsvecka Stiftsrådet 

i Borgå stift 

Kajsaniemigatan 10 

00100 HELSINGFORS 

www.evl.fi/kua/ansvarsveckan 

Ann-Britt Kaca 

tel (09) 22 8861 

fax (09) 2288 6600 

e-post: ansvarsveckan@evl.fi 

Kyrkans Utlandshjälp 

PB 185 


Fax (09)1802 207 

www.evl.fi/kua 

Ulf Särs 

tel (09) 1802 406 

e-post: ulf.sars@evl.fi 

Andra organisationer: 

Servicecentralen för 

utvecklingssamarbete 

Kepa 

Sörnäs strandväg 25 


tel (09) 584 233 

fax: 5842 3200 

e-post: kepa@kepa.fi 

Matdagskampanjen 

tel (09) 584 23 243 

e-post: sari.laaksonen@kepa.fi 


Ekumeniska rådet i Finland 

PB 185, 


Jan Edström 

tel (09) 180 2370 

fax (09) 17 4313 

e-post: jan.edstrom@kolumbus.fi 

Finlands Konsumentförbund 

Mannerheimvägen 15 A 


tel (09) 454 2210 

fax (09) 4542 2120 

www.kuluttajaliitto.fi

Kuluttajat-Konsumenterna 

Kassörsgatan 3 B 8 


tel (09) 8775 0120 

e-post: 

kkry@kuluttajat-konsumenterna.fi 

www.kuluttajat-konsumenterna.fi 

Konsumentverket 

PB 5, 00531 HELSINGFORS 

tel (09) 77 261 

fax (09) 7726 7557 

www.kuluttajavirasto.fi 

Jordens Vänner rf 

Kyrkv 6-10 

20540 ÅBO 

tel (02) 231 0321 

fax (02) 237 1670 

e-post: 

toimisto@maanystavat.fi 

www.maanystavat.fi 

Luomuliitto 

PB 48 

01301 VANDA 

tel (09) 8570 6600 

fax (09) 8570 6601 

www.luomu-liitto.fi 

Marthaförbundet 

Lönnrotsg. 3 A 7 


tel (09) 696 2250 

fax (09) 680 1188 

e-post: 

martha@marthaförbundet.fi 

www.marthaförbundet.fi 

Världsbutikernas Förbund 

Kyrkogatan 6-10 

20540 ÅBO 

tel (02) 237 4990 

fax (02) 237 1670 

e-post: 

maailmankaupat.liitto@sci.fi 

www.maailmankaupat.fi 

55

56 

Webbplatser 

Matsäkerhet 

www.evl.fi/kua/ansvarsveckan 

Ansvarsveckans material, också från 

åren 1999-2002 


Matdagskampanjens hemsidor, koordineras 

av Servicecentralen för utvecklingssamarbete 

Kepa 

www.e-alliance.ch 

Ecumenical Advocacy Alliance, ekumeniskt 

nätverk för samhällspåverkan. 

Har bl.a. startat en kampanj Trade for 

People, Not People for Trade, som i 

hög grad är inriktad på matsäkerhet. 

www.finfood.fi 

Information om finländsk mat, 

finländskt jordbruk och ekologisk 

mat. Sidan har också information på 

svenska. 

www.globalisaatio.net 

Jordens Vänners hemsidor handlar om 

globaliseringen, bl.a finns en bra ordlista 

med terminologi och begrepp. Dessutom 

information om mat. 

www.mtk.fi 

Jord- och skogsbruksproducenternas 

centralförbund MTK informerar på 

sina hemsidor om bl.a. finländskt jordbruk 

och finländska jordbrukare 

www.fao.org 

FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation 

FAO har hemsidor med mycket 

information, statistik och forskning om 

hungern i världen, matproduktion och 

jordbruk, dessutom den årliga rapporten 

The State of the Food Insecurity in 

the World. 

www.wfp.org 

FN:s program för livsmedelsbistånd 

World Food Program (WFP) innehåller 

information om hungern och om 

biståndsprogram. 

www.ifad.org 

International Fund for Agricultural 

Development (Internationella jordbruksutvecklingsfonden) 

är en FNorganisation, 

som arbetar för att stoppa 

hungern. 

www.fian.org 

Food First Action Network, FIAN, är 

en människorättsorganisation, som ger 

offentlighet åt fall där stater bryter mot 

rätten till mat (jfr Amnesty). Information 

om FIAN på svenska på adressen: 

www.algonet.se/~fuf/ernfors.htm

www.foodfirst.org 

Food First Institute är en inflytelserik 

amerikansk medborgarorganisation. 

Tyngdpunkten ligger på forskning och 

grundarna har bl.a. publicerat boken 12 

myter om hungern i världen. 

www.viacampesina.org 

La Via Campesina är ett världsomfattande 

nätverk för odlarorganisationer, 

över 70 organisationer från alla världsdelar 

är medlemmar. 

Genmanipulerad mat 

www.grain.org 

Genetic Resources Action International 

(GRAIN), en ansedd databank om 

biologisk mångfald och genteknologi. 

www.laatuketju.fi/svenska/ 

kvalitetsmat/ 

genmanipulerad_mat.html 

Svenskspråkig sida som upprätthålls 

av tvåspråkiga Laatuketju, Kvalitetsledningsgruppen 

för livsmedel. Information 

om lagstiftningen och bestämmelserna 

om genmanipulerad mat, många 

länkar. 

Etisk konsumtion 

www.maailmankaupat.fi 

Världsbutikernas Förbund, tvåspråkig 

takorganisation. Information om lokala 

Världsbutiker också på svenska. 

www.actionaid.org 

Action Aid är en internationell organisation 

för utvecklingssamarbete. 

Just nu pågår Action Aids kampanj 

för rätten till mat, en av tyngdpunkterna 

är kampen mot patenteringen av liv. 

www.etcgroup.org 

Action Group on Erosion, Technology 

and Concentration arbetar för att bevara 

den genetiska mångfalden speciellt 

inom jordbruket. 

www.greenpeace.org/~geneng 

Hemsida för Greenpeace-kampanjen 

mot genmodifierad mat. Information 

om hur ett hållbart jordbruk kunde 

eliminera hungern i världen. Lättfattlig 

basinformation om genmanipulerad 

föda på svenska: www.greenpeace.se/ 

2member/pack3-01/fakta/hot.htm 

www.reilukauppa.fi 

Föreningen för främjande av rättvis 

handel. Tvåspråkig. 

57

58 

www.eettinenfoorumi.org 

Hemsidor för Etiskt forum, som koordineras 

av Föreningen för främjande av 

rättvis handel. 

www.babymilkaction.org 

Baby Milk Action, organisationen som 

koordinerar Nestlé-bojkotten 

www.corpwatch.org 

Corporate Watch, information om 

storbolag 

Världens länder 

www.yhteinenmaailmamme.net 

Kyrkans Utlandshjälps finska ungdomsmaterial 

om social och ekonomisk 

utveckling i u-länder 

www.mission.fi/fms 

Information om de länder Finska 

Missionssällskapet arbetar i 

www.globalportalen.org 

Länktips om 140 länder, utveckling, 

bistånd, demokrati, mänskliga rättigheter 

och miljö 

www.maailma.net 

Finsk motsvarighet till Globalportalen 

www.forumsyd.se/globala.shtml 

Ger ut en skriftserie med namnet Globala 

studier. 

www.ifoam.org 

International Federation of Organic 

Agriculture Movements, takorganisation 

för världens organisation för ekologiska 

produkter. 

www.luontoliitto.fi/bnd 

Köp inget-dagen, tvåspråkig 

www.oneworld.net/guides/ethcons/ 

index.htlm. 

Engelskt infopaket om etisk konsumtion 

www.maailmansivu.fi 

Info temavis om världen 

www.nscentre.org/ 

Europarådets centrum för global samhörighet 

och solidaritet, European Centre 

for Global Interdependence and Solidarity 

www.odci.gov/cia/publications/ 

factbook 

CIA ger information om alla världens 

länder 

www.oneworld.org/themes/country/ 

index.html 

Fakta från olika delar av världen 

www.unicef.org/statis 

Unicef för statistik över alla länder 

enskilt.

Ekomärken Ursprungsmärken 

Solmärket 

Nyckelpigsmärket 

EU:s gemenskapsmärke 

eller axmärket 

Demeter-märket 

Svanflaggan 

Gott från Finland 

Hjärtbladsmärket 

Rent inhemsk 

Bäst i landskapet 

Nyckelmärket 

Rejäl 

handels märken 

Elefantmärket som är 

tecknet på Rejäl 

handels produkter byts 

till hösten 2003 ut 

mot ett nytt allmän- 

europeiskt märke.



Vems bröd äter vi? är temat för kyrkornas internationella 

ansvarsvecka den 19-26 oktober 2003. 

Cirka en miljard människor svälter varje dag, fast det finns 

tillräckligt med mat. Maten har blivit en handelsvara och de 

fattiga har inte råd till mat. Bibelns uppmaning att mätta de 

hungrande handlar också om att avskaffa orsakerna till hungern. 

En bok om matköp för den ansvarsfulla konsumenten 

hjälper oss att verka för en rättvisare världshandel. 

Boken hör samman med ett Matköpskort. Med hjälp av 

kortet kan vi granska hur våra inköp påverkar svälten i världen. 

Vi kan uttrycka vår åsikt genom att välja inhemsk, lokalt 

producerad och ekologiskt odlad mat och Rejäl handels produkter, 

genom att äta mindre kött och undvika transnationella bolags 

produkter. 

En bok om matköp för den ansvarsfulla konsumenten 

ger svar på frågorna hur olika produkter ökar eller minskar 

svälten och hur man hittar ifrågavarande produkter i butikerna. 

www.evl.fi/kua/ansvarsveckan

En bok om matköp - Ansvarsveckan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?