Socialtjänstens förebyggande arbete med barn ... - FoU Nordväst

1.5 Bakgrund
Följande avser att beskriva hur diskussionen kring familjeinriktade förebyggande
åtgärder tog fart, hur den sociala barn- och ungdomsvården ser ut idag samt hur
samverkansprojekt inom ramen för det familjeinriktade förebyggande arbete växt fram i
Sverige och internationellt.
1.5.1 Det familjeinriktade förebyggande arbetets början
På 60-talet slog svenska barnläkarföreningen larm om barnmisshandel. En samhällsdebatt
drogs igång med många starka reaktioner kring fenomenet. Lagstiftningen skärptes för att
ge barn ett större skydd och snart lades ett familjepolitiskt reformpaket fram.
Föräldraförsäkring och barnomsorg byggdes ut samtidigt som ett förbud mot aga trädde i
kraft. 1972 bidrog barnstugeutredningen till fler åtgärder för att förebygga att barn far illa
och beslut fattades om föräldrautbildning och introducering av den öppna förskolan
(Bing, 2005).
1.5.2 Barnavårdssystemet
När barn far illa idag är det yttersta skyddsnätet för barn och ungdomar den sociala barn-
och ungdomsvården. Denna institution tar emot anmälningar och ansökningar från
exempelvis oroliga föräldrar eller en ansvarstagande omgivning. Wiklund (2006b) skattar
i en studie av 100 mellanstora kommuner att drygt 3 procent av barnen och ungdomarna
anmäls till socialtjänsten varje år. Det är upp till barn- och ungdomsvården att identifiera
de som har problem för att sedan försöka lösa dessa tillsammans med berörda personer
(Wiklund, 2006b). Barn- och ungdomsvården har inte bara funktionen att ingripa till
skydd för barnet, utan också funktionen att erbjuda stöd och behandling. Den sociala
barn- och ungdomsvården har alltså en dubbel funktion där den både förmedlar frivilliga
insatser som en råd- och stöd funktion och ansvarar för en mer tvångsbetonad
myndighetsutövande funktion (Andersson i Meeuwisse, Sunesson & Swärd, 2000). Ett
förslag i den nationella handlingsplanen för barn- och ungdomsvård är att det sociala
arbetet riktat mot barn och familj fortsättningsvis skall utgöras av mer förebyggande
arbete för att minska behovet av senare insatser. Detta skall ske utan att barn och unga i
verkligt behov av insatser åsidosätts (SOU 2005:81).
Med utgångspunkt från anmälningar och ansökningar förmedlar barn- och
ungdomsvården insatser dels i form av placeringar på institution och familjehem och dels
inom öppenvårdsverksamhet. Enligt Socialstyrelsen (2004) var 20 000 barn och
ungdomar placerade någon gång under 2003, samma år hade även 20 000 behovsprövat
personligt stöd och 23 000 hade insats i form av kontaktperson/-familj. 5700 barn och
ungdomar deltog i någon form av strukturerat öppenvårdsprogram under samma år.
Lättare insatser som personligt stöd, kontaktperson/-familj och strukturerade program kan
ses som förebyggande arbete då de avser att förhindra eller begränsa en dålig utveckling
(Andersson & Bagura Arvedsson, 2001). Dessa insatser sätts ibland in för att kontrollera
och behandla konsekvenser som uppstått ur ett problem. Socialtjänstens förebyggande
arbete kan ses som en strävan efter att reducera behovet av öppenvårdsinsatser och dessa
insatser kan i sin tur ses som en strävan efter att reducera behovet av barnavårdens
tyngsta insats; placeringar (Lundström & Vinnerljung, 2001).
4