Socialtjänstens förebyggande arbete med barn ... - FoU Nordväst

nödvändig för socialtjänsten då deras arbete enligt Bergmark och Lundström (2005) idag
går mer och mer mot specialisering samtidigt som en strävan om helhetssyn kvarstår.
Specialiseringen kräver, för att tidig prevention skall kunna erbjudas, att barn- och
ungdomsvården samverkar mer inom den egna organisationen men också med de
samhällsorgan och yrkesgrupper som till vardags möter barn, ungdomar och/eller
föräldrar. Av Statens offentliga utredning (2005:81) framgår att samverkan idag kan
förekomma mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, förskola och skola men även
med ideella organisationer, polis och rättsväsendet. Det visade sig i denna studie att
samtliga 18 kommuner samverkar med någon ideell organisation i det förebyggande
arbetet (se bilaga 5).
I de kartlagda kommunerna tar den totala tiden för samverkan inom det förebyggande
arbetet mellan IFO:s personal och andra aktörer minst 5h/månad. Varje kommun
samverkar däremot med få enskilda samverkanspartners i den utsträckningen. Det är
troligtvis så att samverkan sker mindre än 5h/månad med de flesta enskilda
samverkanspartners i enlighet med Bergmark och Lundströms (2005) studie. Det
intressanta i att jämföra deras studie med denna är att de menar att barn- och
ungdomsvårdens samverkan främst rör generella och förebyggande åtgärder.
Eftersom samverkan i många fall är mycket viktig för att ett välfungerande förebyggande
arbete skall kunna genomföras var det av värde att undersöka inte bara om samverkan
förekommer utan även hur den upplevs. Redan 1991 skrev Wiig (Boklund, 1995) att
samverkan riskerar att bli ett mål i sig och en samverkan som genomförs enbart för
samverkans skull gör ingen glad. Resultat av en grov bild över IP:s uppfattning om hur
samverkan fungerar redovisas därför i tabell 6 (s 31).
Tabell 6 visar att samtliga 18 kommuner i denna studie samverkar med polisen i det
förebyggande arbetet samt att samverkan i de allra flesta fall är mycket god. Mycket god
samverkan har IFO även med skola/fritidsgård, där många IP lyfte fram framför allt
skolsköterskorna eller rektorerna som samverkansvänliga. I samtliga kommuner
förekommer samverkan med kuratorer runt ungdomar cirka 12-23 år (se bilaga 6). Några
IP menade att samverkan mest skedde i individärenden, andra sade att det hade en
ypperlig samverkan där yrkesgrupperna inom ramen för det förebyggande arbetet tillför
varandra något gott, vilket kunde påminnas om kollaboration som Boklund (1995)
skriver om.
IFO inom fyra av kartläggningens kommuner håller kontinuerligt i informationsmöten
om socialtjänsten ute på förskolor och skolor vilket kan ses som förebyggande arbete då
detta syftar till att förhindra att en oro inte tas på allvar och se till att en anmälan görs i tid
då det behövs. En sådan form av samverkan påminner mer om den konsultation som
Killén (2000) menar kan vara kompetenshöjande och som är en viktig del i att förbättra
samverkan.
Den mindre goda samverkan som framför allt existerar mellan IFO, förskola och BUP (se
tabell 6, s 31) innebär en samverkan som delvis kan fungera bra och delvis undermåligt.
IFO kan exempelvis ha en mycket välfungerande samverkan med en förskola, medan
samverkan inte existerar med en annan. När det gäller BUP handlar det mer om att IFO
samverkar bra med någon kurator, men inte med en annan. Oregelbunden samverkan
30