Socialtjänstens förebyggande arbete med barn ... - FoU Nordväst

kommuner inom Stockholms län. Inledningsvis presenteras övergripande resultat och
empirin klassificeras utifrån de olika preventionsnivåer som teorigenomgången redogjort
för. Detta övergår i en presentation av mer specifika resultat och avslutas med en mer
djupgående resultatredogörelse där citat från telefonenkätens öppna frågor även kommer
att lyftas fram. Avslutningsvis analyseras resultaten utifrån preventionsnivåerna och en
sammanfattning av de analyserade resultaten presenteras.
5.1 Hur vanligt är det förebyggande arbetet?
Tabell 1 (s 25) visar att individ- och familjeomsorgens förebyggande arbete framför allt
inriktar sig på verksamheter av sekundärpreventiv karaktär. Det sekundärpreventiva
arbetet utförs främst genom riktade verksamheter till vissa riskgrupper och kan utföras i
form av exempelvis föräldrautbildningsprogram och gruppsamtal. I denna studie räknas
de råd- och stödsamtal som inte har behandlande karaktär som sekundärpreventiva och
där gör gränsdragningsproblematiken, som bl.a. Killén (2000) och Lundström Mattson
(2004) diskuterar, sig påmind. Dilemmat kring gränsdragningen innebär att studiens
resultat hade kunnat skifta utifrån en annan syn på de olika preventionsnivåerna.
I tabell 1 (s 25) går det också att se att det primärpreventiva arbetet med ett utbud på i
genomsnitt 3,3 förebyggande arbete per kommun följde efter det sekundärpreventiva. Det
primärpreventiva arbetet består dels av informationsmöten som socialtjänsten anordnar
på skolor, men också av grupp- samt öppen verksamhet som riktar sig till alla. Exempel
på verksamheter som i denna studie ses som primärpreventiva är pappagrupper som riktar
sig till samtliga pappor och öppen verksamhet för småbarnsföräldrar. Primärpreventiva
verksamheter erbjuds ofta i anslutning till familjecentraler eller öppen förskola.
Efter sekundär- och primärpreventivt arbete följer tertiärpreventivt arbete (se tabell 1, s
25). Inom ramen för denna studie har enbart det förebyggande arbete som erbjuds utan
utredning och beslut om insats inräknats. Trots det erbjuds ett medeltal på hela 1,4
tertiärpreventiva verksamheter per kommun, vilket med tanke på förutsättningen att ingen
utredning krävs kan ses som mycket. Detta är också intressant i ljuset av att det har blivit
allt vanligare att den sociala barn- och ungdomsvården erbjuder öppenvårdsinsatser utan
föregående utredning och beslut om insats (Forkby, 2006; SOU 2005:81).
Traditionellt sett ses öppenvårdsinsatser som mer behandlande och därmed
tertiärpreventiva. SOU (1997:161) klassar dessutom alla socialtjänstens individuellt
riktade insatser som tertiärpreventiva; allt från råd- och stödsamtal till placering i
familjehem (a.a.). Oberoende av under vilka preventionsnivåer olika insatser platsar
kvarstår det fakta att insatser som tidigare endast utfördes efter beslut om insats numer
ibland erbjuds utan inledande av utredning. En kommun erbjöd t.ex. kvalificerat
kontaktmannaskap utan utredning och en annan erbjöd MarteMeo samspelsbehandling.
Båda dessa insatser brukar traditionellt kräva inledande av utredning innan de erbjuds.
I tabell 1 (s 25) syns att det mellan det tertiärpreventiva och övriga preventionsnivåer är
ett visst glapp. Detta glapp betyder troligen inte att tertiärprevention inom IFO:s arbete är
underrepresenterat utan bara att en stor del tertiärpreventivt arbete trots allt fortfarande
bedrivs efter beslut om insats.
24