Socialtjänstens förebyggande arbete med barn ... - FoU Nordväst

Framför allt antalet öppenvårdsinsatser har ökat de senaste åren. 1998 inrapporterades
3500 insatser och år 2004 inrapporterades 7400 insatser till Socialstyrelsen (Forkby,
2006; SOU 2005:81). En studie av Forkby (2006) visar att Sveriges kommuner i
genomsnitt erbjuder åtta insatsformer inom öppenvården för barn och tio för ungdomar.
Företrädelsevis är det den sociala barn- och ungdomsvården som ansvarar för
öppenvårdsinsatserna. När andra huvudmän ansvarar för öppenvårdsinsatser är det främst
skolan och sjukvården. Statens offentliga utredning (2005:81) skriver att den vanligaste
öppenvårdsinsatsen är kontaktfamilj (a.a.). Kontaktperson/-familj tillkom som insats i och
med den nya Socialtjänstlagen 1980 med avsikt att vara förebyggande. Insatsen är idag
inte bara den vanligaste öppenvårdsinsatsen utan även den vanligaste barnavårdsinsatsen
(Wiklund, 2006). Forkby (2006) skriver att de vanligaste insatsformerna finns i princip i
alla kommuner och att det är samtalsstöd till hela familjer, föräldrar eller enbart till
barn/ungdom. Strax efter följer förmedling av kvalificerade kontaktpersoner och
familjepedagogiska insatser i hemmet. Antalet barn som omfattas av öppenvård är
avsevärt fler än de som omfattas av institutionsvård, men institutionsvården utgör den
dominerande utgiftsposten för barn- och ungdomsvården (a.a.).
Med åren har det blivit allt vanligare att den sociala barn- och ungdomsvården erbjuder
öppenvårdsinsatser utan föregående utredning och biståndsbeslut (Forkby, 2006; SOU
2005:81). Ännu finns inga undersökningar på området gjorda men detta skulle kunna
innebära att gränsen mellan socialtjänstens mer behandlande arbete och det rent
förebyggande arbetet suddas ut. Det är också möjligt att förändringen redan har påverkat
såväl statistik över antal barn och ungdomar inom öppenvården som socialtjänstens
organisering, samt inte minst innebörden av begreppet förebyggande arbete. Rent allmänt
har begreppet förebyggande arbete mest använts för att beskriva arbete som skall
förhindra att problem uppstår. Inom preventionsforskning kallas detta primär- eller
sekundärprevention. Primärprevention riktar sig till alla emedan sekundärprevention
främst riktar sig till en sårbar grupp. Tertiärpreventiva insatser har mer av
behandlingskaraktär och förmedlas normalt efter att anmälningar och ansökningar har
utretts. Att öppenvårdsinsatser erbjuds utan utredning och beslut om insats skulle över tid
kunna förändra innebörden av begreppet förebyggande arbete. Redan nu organiseras det
förebyggande arbetet ibland inom särskilda förebyggande enheter på socialtjänsten. I
SOU (2005:81) påpekas att trots att arbetsformerna för förebyggande arbete är under
förändring är det viktigt att barn som eventuellt behöver skydd utreds.
1.5.3 Central lagstiftning
Förebyggande/uppsökande arbete inom ramen för socialt arbete (socialtjänsten) är en
lagstadgad skyldighet för kommunen i Sverige enligt SoL 3 och 5 kap. (2001:453). I SoL
3 kap.1 § framgår att socialtjänsten skall samarbeta med andra samhällsorgan,
organisationer, föreningar och enskilda för att främja goda miljöer i kommunen och
enligt SoL 3 kap. 4 och 5 § § skall grupper och enskilda erbjudas hjälp av socialtjänsten.
Vid behov skall insatsen för den enskilde genomföras med hjälp av tidigare nämnda
parter (a.a.).
Stadgandet om förebyggande arbete i socialtjänstlagen är en målsättningsparagraf och ger
inte direkta anvisningar om hur målen skall uppnås. Kommunerna har möjlighet att mer
eller mindre godtyckligt organisera sitt förebyggande arbete, vilket gör att det preventiva
5