Här - LaRouche.se

LaRoucherörelsen i Sverige – EAP 

Här är den nya världsordningen – 

Missar Sverige tåget? 

Från Atlanten till Stilla havet 

har världens ekonomiska 

tyngdpunkt flyttat. Världens 

ledande ekonom, amerikanen 

Lyndon LaRouche, och hans 

internationella rörelse har arbetat 

i mer än 30 år för en ny, 

rättvis ekonomisk världsordning. 

Efter segern på klimatmötet 

i Köpenhamn har denna 

nya världsordning börjat ta 

form. Ryssland, Kina och Indien 

går i spetsen. LaRouche, 

som förutsåg det nuvarande 

finanssystemets sammanbrott, 

förklarar att USA:s medverkan 

är absolut oumbärlig. Om inte 

de nu konkursmässiga USA 

och EU vänder kurs helt bort 

från bubbelekonomin och den 

galna och människofientliga 

gröna ideologin, och ansluter 

sig till den nya ordningen, är 

alla nationer hotade. Sveriges 

framtid avgörs här och nu! 

Se sid. 2–3 

LAROUCHE TILL EUROPA: 

Gör inte samma misstag som USA! 

Konkurssanera 

bankerna – 

betala inte deras 

spelskulder! 

Medan EU-ledarna sitter på ett 

berg av skulder och i vild panik 

försöker hitta lösningar för att undvika 

statsbankrutter i Grekland, 

Spanien, Portugal, Irland och faktiskt 

först och främst Storbritannien, 

varnar Lyndon LaRouche: 

– Vi måste vidta förebyggande 

åtgärder, eftersom läget blir allt 

svårare att kontrollera. Fallet USA 

visar att räddningsaktioner inte 

fungerar; nu är det de vinstmaximerande 

kreditorerna som måste 

bita i det sura äpplet. 

– Gör inte samma misstag som 

gjordes i USA när man räddade 

Wall Street. Europa kommer inte 

att kunna överleva ett beslut om 

en sådan räddningsaktion i Europa. 

De profitmaximerande kreditgivarna 

måste få ta smällen. 

Ny Solidaritet 

Internationell tidning för statskonst, 

fysisk ekonomi, vetenskap, kultur 

Årg. 36 nr 1 februari 2010 

Lyndon 

LaRouche talar i 

Washington. 

LaRouche föreslår en plan för 

konkurssanering av finans- och 

banksystemet, den globala mot- 

svarigheten till Franklin D. Roosevelts 

Glass–Steagall-lag. 

Se sid. 5 

Kungens roll i 

brittisk imperiepolitik 

Prins Philip 

vill att du räcker 

honom en hand. 

På klimatmötet i Köpenhamn försökte det sjunkande 

brittiska imperiet använda klimatpolitiken för 

att stoppa tredje världens industrialisering och fortsätta 

kolonialtidens förtryck. Med kung Carl XVI Gustafs 

engagemang i den politiska lobbyorganisationen 

WWF är Sverige indraget i denna förlorande brittiska 

imperiepolitik för att ekonomiskt och politiskt försöka 

dominera världen. 

Se sid. 4 

Världslandbroarna 

byggs och planeras 

nu från Asien. 

Utvecklingskorridorer 

med järnvägar, pipelines, 

kärnkraftverk, hamnar 

och nya städer sträcker sig 

österut och västerut via 

Berings sund till Nord- 

och Sydamerika. 

FRIEDRICH SCHILLER 250 ÅR 

Friedrich 

Schiller 

1759–1805 

Nu behövs de högsta 

och sannaste idealen! 

I denna kris där finanssystemets girighet hotar miljarder människor 

och spekulation blivit populärare att leva av än arbete, behövs 

de högsta och sannaste idealen. Då är det Friedrich Schiller som 

gäller. Ingen har bättre än han skildrat det som människan kan vara. 

Se sid. 6–11 

tel. 08–98 30 10 pg. 34 15 59–3 larouche@nysol.se www.larouche.se www.larouchepac. com

En ny dynamik sveper över världen! 

EAP kan ta Sverige in i 

den nya världsordningen 

I 

december 2009 gick startskottet 

till en ny världsordning. I 

H.C. Andersens egen stad promenerade 

kejsaren omkring naken 

på klimatkonferensen – endast 

iklädd genomskinliga klimatlögner. 

Pojken som ropade att kejsaren 

faktiskt var naken var La- 

Roucherörelsen och ett antal individer 

och grupper som har kämpat 

för att avslöja bluffen om glo- 

bal uppvärmning. Men det var en 

grupp nationer ledda av Kina, Indien 

och några afrikanska länder 

som kastade ut honom i den 

obarmhärtiga kylan. 

Kejsaren var EU-ledarna plus 

USA:s president Barack Obama. 

Direktstyrda av brittiska regeringen 

och kungahuset försökte de 

med klimatlögnerna driva igenom 

en politik för att förslava världen. 

Ett klimatavtal skulle ha tvingat 

alla världens nationer att överlämna 

sin självständighet och rätten till 

ekonomisk industriell utveckling 

till en världsklimatdiktatur. Kina 

och Indien, med uppbackning från 

Brasilien och Sydafrika, stod upp 

för sina rättigheter mot de gamla 

kolonialmakterna och knäckte 

Köpenhamnskonspirationen. 

Kina, Indien och Ryssland utgör 

tillsammans med ett friare USA 

kärnan i Lyndon LaRouches förslag 

till en ny världsekonomisk 

ordning, baserad på ett kredit- 

och valutasystem för finansiering 

av den eurasiska/afrikanska/amerikanska 

landbron. Genom stora 

satsningar på att bygga infrastruktur 

och utvecklingskorridorer med 

höghastighetstågsystem, kärnkraft, 

vattendammar och kanalsystem 

o.s.v, tillsammans med nya gemensamma 

projekt för att ta fram 

nya former av kärnenergi, som fusionskraft, 

och ett seriöst rymdprogram, 

skulle världen kunna besegra 

fattigdom, svält och krig. Dessutom 

skulle människornas ögon 

öppnas mot framtiden, när de ser 

att det som de bygger nu får värde 

och mening för de kommande generationerna. 

Optimismen som skapas av vetenskapliga 

och tekniska framsteg 

lever fortfarande. Det brittiska imperiet 

har försökt kväva denna optimism, 

med sin människofientliga 

propaganda om att världen är 

överbefolkad, att resurserna är be- 

2 

Hussein Askary 

ordf. 

LaRoucherörelsen 

i Sverige – EAP 

gränsade och att människan påverkar 

miljön och t.o.m. klimatet negativt 

varje gång ett samhälle vill 

förbättra sin produktivitet och levnadsstandard 

med hjälp av industrialisering 

och vetenskapliga genombrott. 

Det som stod på spel också i Köpenhamn 

var begreppet suveräna 

nationalstater. Denna viktiga frukt 

av den Westfaliska freden 1648 lever 

än, trots att EU-ledarna och deras 

brittiska ideologer som folkmördaren 

Tony Blair dödförklarade 

den med invasionen av Irak 

2003. Den lever långt bort från ”det 

gamla Europa”, där oligarkin fortfarande 

härskar men under nya former 

som EU och Lissabonfördraget, 

som flyttar bort makten från de 

europeiska nationernas folkvalda 

parlament och regeringar och samlar 

den i händerna på övernationella 

politiska institutioner som tjänar 

privata bank- och finansintressen, 

inte befolkningens välfärd. 

LaRouches roll 

Kina, Ryssland, Indien och de nationer 

som allierat sig med dem, 

har bestämt sig för att försvara sin 

självständighet och suveränitet men 

samtidigt samarbeta om att bygga 

sina ekonomier och växa tillsammans 

med ömsesidig respekt. 

De deklarerade i Köpenhamn 

att deras prioritet var ekonomisk 

utveckling och framsteg och bättre 

levnadsstandard för sina befolkningar. 

Vill Europa och USA begå 

kollektivt ekonomiskt självmord 

genom påhittade klimatmål, så var 

så goda. Utvecklingsländerna har 

andra mål och prioriteringar, precis 

som USA och Europa hade under 

den industriella revolutionen på 

1800-talet och under återuppbyggnaden 

efter andra världskriget 

– innan ”kulturrevolutionen” 1968 

satte sina gröna tänder i samhällena 

i väst. 

Denna nya världsordning har varit 

under framväxande i många år 

faktiskt. Till skillnad från massmedierna 

och den politiska eliten som 

togs på sängen i Köpenhamn, har 

vi i LaRoucherörelsen inte bara 

förutsett denna utveckling, utan 

spelat en nyckelroll i att skapa 

den. 

Lyndon LaRouches och Helga 

Zepp-LaRouches ständiga dialog 

med politiska ledare, ekonomer 

och vetenskapsmän i Ryssland, 

Kina, Indien, Sydamerika och Afrika 

har format denna nya allians 

intellektuellt, även när dessa nationers 

ledare själva tvivlade på att 

den skulle komma till stånd. 

De gigantiska långsiktiga avtal 

som Ryssland och Kina undertecknade 

i mitten av oktober 2009, med 

Ny Solidaritet ISSN 0345–8350 

Organ för Europeiska arbetarpartiet – EAP www.larouche.se 

chefred., ansv. utgiv. Astrid Sandmark e-post larouche@nysol.se 

tel. 08–98 30 10 fax 08–98 30 90 pg. 57 50 45–0 bg. 160–6268 

adress Box 6057, 129 06 Hägersten tryck MittMedia Print 2010 

Kärnkraften bryter igenom i 

Asien medan EU-ländernas regeringar 

sjunger sol- och vindkraftens 

lov, och subventionerar den med 

fantasisummor. I Asien är 43 reaktorer 

under byggnad. I hela den övriga 

världen byggs bara tolv. I USA 

byggs en enda reaktor och den har 

väntat sedan 1980-talet på att bli 

färdig! I EU bygger bara Finland 

kärnkraft. EU tvingar dessutom 

sina nya medlemmar att stänga sina 

existerande reaktorer! 

Kärnkraft lämpar sig för utvecklingsländer 

eftersom den är 14 

gånger billigare än solenergi. Detta 

och mycket mer fick Asean-ländernas 

deltagare höra på en kärnkraftskonferens 

som hölls den 17 januari 

i den filippinska staden Quezon 

City. Hälften av Asean-länderna – 

Indonesien, Malaysia, Filippinerna, 

Thailand och Vietnam – planerar att 

bygga kärnkraftverk som ska tas i 

drift mellan 2015 och 2021. 

Kina-Ryssland: Fem av de tolv 

gigantiska samarbetsavtalen som 

undertecknades i oktober handlar 

om samarbete på energiområdet, 

inklusive ett fördjupat kärnkraftssamarbete. 

Ryssland ska t.ex. hjälpa 

till att bygga det andra steget i 

Tianwan-kraftverket i Lianyungang 

och kommer för första gången att 

exportera två natriumkylda briderreaktorer 

till Kina. 

fokus på transportutveckling, var 

det fysiska startskottet för denna 

nya ordning. Det kom bara några 

dagar efter att Lyndon LaRouche 

haft ett meningsutbyte med Rysslands 

järnvägsminister Vladimir 

Jakunin på World Public Forum: 

Dialogue of Civilizations på Rhodos 

den 8–12 oktober. 

Redan 1996 presenterade Helga 

Zepp-LaRouche det eurasiska 

landbrokonceptet för det kinesiska 

ledarskapet vid en internationell 

konferens om Den nya Sidenvägen, 

det som sedan skulle bli 

Kinas största strategiska satsning. 

LaRoucherörelsen mobiliserade i 

Ryssland för byggandet av en förbindelse 

mellan Asien och Amerika 

över Berings sund, som skulle 

överbrygga klyftan mellan de 

två största kontinenterna. Nu är en 

tunnel under Berings sund med i de 

ryska utvecklingsplanerna. 

I Afrika börjar LaRouches idé 

om en integration av kontinenten 

med hjälp av järnvägar och vattensystem 

ta form, i och med överenskommelsen 

mellan tolv afrikanska 

nationer om att bygga ett järnvägsnät 

från Dakar i Västafrika till Port 

Sudan i Östafrika. Projektet har fått 

stöd från Ryssland och Kina. Kina, 

Ryssland och Indien är samtidigt 

engagerade i tiotals stora damm-, 

järnvägs- och jordbruksprojekt i 

hela Afrika. 

En efter en börjar de afrikanska 

nationerna lämna sina förbindelser 

Ryssland-Indien: I december 

avtalades om att Ryssland ska bygga 

ut två kärnkraftverk i Indien. I 

Kudankulam i Tamil Nadu, där Ryssland 

redan bygger två reaktorer, 

utökas kärnkraftverket nu från fyra 

till sex reaktorer. Kärnkraftverket i 

Haripur i Västbengalen utökas från 

två till fyra reaktorer. Indien planerar 

att öka sin kärnkraftskapacitet 

från dagens 4 120 MW till 63 000 

MW till år 2032. Enligt Sergej Kirijenko, 

chef för Rosatom, kan Ryssland 

få bygga 20 reaktorer. Indien 

håller därmed på att bli Rosatoms 

största utländska partner. Ryssland 

ska dessutom hjälpa Indien med 

uran som indierna själva ska anrika. 

Indien ska i sin tur hjälpa Ryssland 

med sin väl utvecklade toriumteknik. 

Ryssland-Turkiet: I januari 

2010 undertecknade Rysslands 

premiärminister Putin och hans 

turkiske kollega Erdogan ett avtal 

som innebär att Ryssland hjälper 

Turkiet att bygga sina fyra första 

kärnkraftsreaktorer, vid svartahavskusten 

i norra Turkiet. 

Sydkorea exporterar 80 

kärnkraftverk: Sydkorea, som i 

slutet av 2009 kammade hem sin 

första exportorder på kärnkraftsområdet 

– fyra reaktorer som ska byggas 

i Förenade arabemiraten – siktar 

nu på att säkra exportorder för 500 

Magnettåget 

i 

Shanghai 

är världens 

enda i kommersiellt 

bruk. 

med de gamla kolonialmakterna i 

Europa, som bara plundrar Afrikas 

resurser men inte ger något tillbaka 

förutom skulder, vapen, legosoldater 

och hycklande predikningar 

om ”demokrati”. Afrika bygger i 

stället upp nya förbindelser med 

Asien, och får infrastrukturprojekt 

i utbyte mot sina råvaror. 

Nu växer denna bro mellan nationer 

med häpnadsväckande fart. 

Bara EU och USA står utanför! 

Utan USA går det inte 

Här ligger paradoxen. Utan USA:s 

aktiva medverkan i LaRouches 

”fyrmaktskonstellation” för att 

skapa ett hållbart kredit- och valutasystem 

som på lång sikt kan 

finansiera alla dessa avtal, kommer 

det nämligen inte att fungera. 

Glöm inte att trots den positiva utvecklingen 

i öst, domineras hela 

världens finans- och valutasystem 

Kärnkraften 

bryter igenom 

i Asien 

Sydkoreas kärnkraftverk i Yongwang 

får många efterföljare. 

miljarder dollar fram till 2030 i en 

värld där efterfrågan på kärnkraftverk 

bara ökar. Sydkoreas regering 

planerar att exportera 80 kärnkraftverk 

och erövra 20 procent av 

den internationella marknaden, en 

marknad som redan idag är på cirka 

tusen miljarder dollar. Detta kommer 

att göra Sydkorea till världens 

tredje största exportör av kärnkraftverk. 

Sydkoreas bästa möjligheter 

kommer att finnas i länder i Asien 

och Mellanöstern som ännu inte har 

kärnkraftverk, speciellt nu när Europa 

och USA vägrar att exportera. 

Jordanien, som har en av 

världens största uranfyndigheter, 

har godkänt bygget av två reaktorer 

för elproduktion och avsaltning av 

havsvatten. 

Irans första reaktor, i Bushehr, 

ska bli klar i år. Ryssland bygger 

färdigt reaktorn som Tyskland 

först hade kontraktet på men avbröt 

bygget efter den islamiska revolutionen 

1979. 

Även i Afrika: Algeriet, i vars 

stora öken EU-ledarna kolonialistiskt 

fantiserar om att bygga solpaneler 

för Europas nytta, har nu 

bestämt sig för att bygga kärnkraftverk 

både för energiproduktion och 

avsaltning. Algeriet vill ha den nya 

gaskylda högtemperaturreaktorn 

(HTR) som Sydafrika utvecklar. 

av det från London och Wall Street 

styrda penningsystemet, som är 

bankrutt. Kollapsar den amerikanska 

dollarn så betyder det en kollaps 

också för Kina, som sitter med 

de största innehaven av USA-dollar 

och amerikanska skuldpapper 

internationellt. 

Vad gäller Europa så är de enskilda 

europeiska nationernas tekniska 

och industriella kapacitet, eller 

det som finns kvar av den, av 

avgörande betydelse för hur snabbt 

utvecklingen kan gå i Asien och 

Afrika. 

Därför är USA:s och Europas 

nuvarande ”ekonomiska självmordspolitik” 

en tragedi för hela 

mänskligheten. 

Europa på väg ut 

ur historien? 

Europa väster om Vitryssland upplever 

i dag en självförvållad ekono-

misk kollaps. På direktiv från britterna 

och med stöd från Frankrike 

tvingades Tyskland efter Berlinmurens 

fall 1989 acceptera europrojektet 

som ett villkor för att de 

båda tyska staterna skulle få återförenas. 

Syftet med europrojektet 

var att förhindra en ekonomisk 

utveckling av hela Eurasien, en ny 

Marshallplan för hela Östeuropa 

i samarbete mellan Tyskland och 

Ryssland. Tyskland och de övriga 

EU-länderna skulle lämna ifrån sig 

självbestämmandet över framför 

allt sin ekonomiska politik. 

I och med europrojektets lånetak 

och budgetunderskottsgolv tvingades 

EU-länderna till en ond spiral 

av nedskärningar och besparingar. 

Offentliga projekt för transport, energi, 

sjukvård och utbildning blev 

förbjudna och det som redan hade 

byggts blev kannibaliserat. 

Nedskärningar i industri, kärnkraft 

och infrastruktur legitimerades 

av den gröna ideologin, som 

hade spridit sig över världen sedan 

1970-talets början, och frigjorde 

pengar och finansiella medel för 

finansspekulation. 

Globaliseringspolitiken som 

gjorde sitt intåg i 1990-talets början 

betydde att Europa och USA 

inte längre behövde producera sina 

egna konsumtionsvaror, de kunde 

ju importeras billigt från öst. Västvärlden 

skulle hädanefter ägna 

Avslöjande artikel censurerades 

I brittiska Daily Telegraph den 17 

januari skrev London Citys viktigaste 

ekonomiska kommentator 

Ambrose Evans-Pritchard, med anledning 

av krisen för euron, att hela 

syftet med EU-projektet har varit 

att avskaffa den nationella suveräniteten. 

Evans-Pritchard berättar 

om ett avslöjande dokument från 

den europeiska centralbanken ECB. 

Han skriver: 

Farhågorna för en upplösning 

av euron är nu så starka att europeiska 

centralbanken ECB känner 

sig nödsakad att gå ut med en rättslig 

analys av vad som skulle hända 

om ett land försökte lämna valutaunionen. 

”Nyligen timade händelser har 

kanske ökat såväl risken för utträde 

(om än i blygsam grad), som angelägenheten 

att ta upp detta som ett 

möjligt scenario”, heter det i dokumentet, 

som har titeln Withdrawal 

and expulsion from the EU and 

EMU: Some reflections. 

sig mer och mer åt finansspekulation 

i bubblor och den så kallade 

”tjänsteindustrin”. Europas, Japans 

och USA:s regeringar hjälpte 

denna bubbelekonomi genom sina 

avregleringar av bank- och finanssektorerna, 

med en massiv nationell 

och privat skuldsättning som 

resultat. 

När denna fantasivärld sprack 

2007 gick USA och EU in för att 

rädda just de bank- och finansinstitutioner 

som hade orsakat krisen 

med ett ohämmat sedeltryckande, 

billiga lån och ännu mer nedskärningar 

i statliga budgetar. Nu i början 

av 2010 har den onda spiralen 

nått sin offentliga avgrund. 

Hela EU- och europrojektets existens 

hotas just nu av nära förestående 

statsbankrutter i flera av EU:s 

medlemsstater. Värst är situationen 

i Spanien, Grekland, Portugal 

och Irland. Mot dessa länder driver 

EU-kommissionen och den europeiska 

centralbanken ECB en politik 

som kommer att skapa socialt 

och politiskt kaos. Man försöker 

tvinga dem till drakoniska besparingar 

för att få ner statsskulder och 

budgetunderskott. Allt medan ECB 

och de övriga regeringarna fortsätter 

sina brandkårsutryckningar för 

att rädda banker i nöd med tusentals 

miljarder euro. 

Systemet måste räddas till varje 

pris, säger regeringarna. Men 

Författaren gör en rad högtflygande, 

jesuitiska och spjuveraktiga 

påståenden, som EU-jurister ofta 

gör. Ett halvsekels allt intimare 

union har skapat en ”ny rättsordning” 

som är höjd över en ”i hög 

grad förlegad föreställning om 

suveränitet” och innebär en ”permanent 

begränsning” av staternas 

rättigheter. 

De som misstänker att EG-domstolen 

gör samma maktanspråk 

som medeltidens påvedöme kommer 

att hitta massor i denna häpnadsväckande 

text som besannar 

deras farhågor. 

Avgörande är att författaren hävdar 

att utträde ur eurozonen innebär 

uteslutning även från EU. 

... Politiken ... går ut på att åderlåta 

ett samhälle för att upprätthålla 

det europeiska projektets ideologi. 

Intressant nog togs denna artikel, 

som för en gångs skull talade sanning, 

bort från Telegraphs hemsida 

efter bara några timmar. 

? 

systemet är redan dött. Om systemet 

ska räddas dör nationerna. Det 

enda som blir kvar är ett gammalt 

bankrutt och farligt imperium. 

Vilket var ungefär vad Ambrose 

Evans-Pritchard skrev i Daily Telegraph 

den 17 januari (se ruta). 

Vad gör Obama? 

USA är sedan 1960-talet drabbat 

av samma gröna och monetaristiska 

sjukdom som Europa. Men till 

skillnad från de europeiska länderna 

är USA en sann republik som 

grundades på idén att varje individ 

har rätt att utvecklas och nå sin yttersta 

potential. Detta blir möjligt 

under skydd av konstitutionen, genom 

att staten, på det sätt som presidenter 

som Abraham Lincoln, 

Franklin D. Roosevelt och John 

Kennedy uttryckte, fokuserar på 

vetenskapliga och tekniska framsteg 

och hela tiden strävar att övervinna 

alla hinder för samhällets 

fortsatta utveckling. 

Men president Obama är, som 

LaRouche varnade redan under 

valkampanjen 2008, inget mer 

än ett verktyg för finansmännen i 

London och Wall Street (d.v.s. det 

brittiska imperiet under monarkins 

oligarkiska kontroll). Obamas uppgift 

är att förinta den amerikanska 

drömmen och driva igenom den 

fascistiska gröna åtstramningspolitik 

som George W. Bush inte skulle 

klarat av att genomföra, eftersom 

han var så hatad. 

Obama-administrationen har bevisat 

att så är fallet genom sin fanatiska 

nitiskhet att fortsätta den 

bankräddningspolitik som Bush 

påbörjade och samtidigt strama åt 

och skära ner i de offentliga utgifterna, 

bl.a. genom en sjukvårdsreform 

som liknar det nazistiska 

”Tiergarten 4”-programmet (se 

förra numret av denna tidning) och 

genom sin nedläggning av Nasas 

viktigaste program för att återvän- 

En nyckelnation i LaRouches fyrmaktsstrategi, 

nämligen USA, saknas ännu. Fr.v. Manmohan 

Singh, Dimitrij Medvedev och Hu Jintao. 

da till månen och bygga nya rymdfarkoster. 

Nasa och försvarsindustrin 

var, efter bilindustrins sammanbrott, 

den sista bastionen för 

verktygsmaskinteknologin i USA. 

I och med detta har Obama i 

praktiken uttalat sin dödsdom mot 

hjärtat i den amerikanska drömmen. 

Obama har dessutom ökat 

USA:s inblandning i det impopulära 

kriget i Afghanistan. Det är 

därför inte konstigt att det amerikanska 

folket reser sig i revolt mot 

denna president som de hade fäst 

så många förhoppningar vid. Enligt 

LaRouche är USA under Obama 

inte dugligt till att vara med i 

”fyrmaktsdynamiken”. En förändring 

av USA:s politik genom Obamas 

frivilliga avgång, eller avsättning, 

är därför avgörande för att 

världen ska kunna ta sig ur denna 

farliga kris. 

Samtidigt någonstans 

i öst ... 

Helga Zepp-La- 

Rouche, känd i 

Kina som Silk Road 

Lady, här på besök 

vid ”den eurasiska 

landbrons östra 

port” Lianyungang 

1996, det år 

då Kina gjorde den 

eurasiska landbron 

till sin utvecklingsstrategi. 

Ledarna i Ryssland, Kina, Indien 

och andra länder började inse hur 

galna västvärldens ledare blivit. 

De började bygga upp ett gemensamt 

försvar genom att satsa på 

starka inhemska marknader, i stället 

för att vara beroende av export 

till bankrutta kunder. Detta innebar 

fokus på utveckling av nationell 

infrastruktur, energi- och råvaruförsörjning 

samt import av viktiga 

teknologiska kunskaper och verktyg. 

Det som inte gick att utveckla 

hemma säkrades genom avtal med 

andra nationer, exempelvis avtalen 

mellan Ryssland och Kina om 

järnvägar, kärnkraft och rymdteknik, 

eller inköp av krisande fabriker 

i USA och Europa. 

En Vernadskijstrategi 

Denna nya dynamik hänger ihop 

med vad LaRouche har kallat en 

”Vernadskijstrategi” för utveckling 

av hela biosfären på jorden 

och även i solsystemet och ännu 

längre bort. 

Den rysk-ukrainska vetenskapsmannen 

Vernadskij som myntade 

begreppet biosfär, menade att den 

biosfär vi lever i har skapats av 

levande processer under en period 

av miljarder år, i en utvecklingsprocess 

där levande processer utnyttjar 

och förvandlar icke-levande 

materia för att skapa förutsättningar 

för mera liv. Någon s.k. balans 

i nolltillväxt, som dagens ekologer 

och ekonomer drömmer om, har 

aldrig funnits, bara utveckling. 

Med människans uppkomst, som 

införde förnuft och skaparförmåga, 

intensifierades denna process; 

den blev mer organiserad genom 

jordbruk, skogsbruk, utveckling 

av infrastruktur m.m. Förnuftet utnyttjar 

både de levande och ickelevande 

processerna för att skapa 

mer organiserade livsformer, i det 

som Vernadskij kallar noosfären. 

All ekonomisk kunskap och samhällsorganisering 

bör betraktas ur 

denna synvinkel. Detta är LaRouches 

begrepp fysisk ekonomi. 

Människans sanna förhållande 

till naturen är det som ger människans 

existens en mening från generation 

till generation. I stället för 

marknadsekonomins falska lära 

om ”tillgång och efterfrågan” som 

drivmotorn för en ekonomi, är det 

stimulansen av kreativiteten och 

fantasin hos människan och produktiva 

satsningar av hela samhället 

som skapar efterfrågan. 

Därför kommer en ny ekonomisk 

ordning att hänga på att suveräna 

nationer skapar visioner och 

regeringsformer för att förverkliga 

mänsklighetens stora uppgift i historien. 

Detta var kärnan i skapandet 

av den amerikanska republiken 

och det riktiga ”amerikanska ekonomiska 

systemet” efter revolutionen 

1776. Detta är ristat i sten 

i den amerikanska konstitutionen. 

Därför är USA:s ledande roll för 

den nya världsordningen avgörande, 

en roll som inte liknar något vi 

har sett komma från USA de senaste 

40 åren. 

Rädda nationalstaten 

Sverige 

Sveriges roll i den nya ordningen 

bör inte vara mindre än någon 

annan nations. Hindret är att våra 

händer är bakbundna på grund av 

medlemskapet i det fallfärdiga 

EU-systemet och våra ledares hängivna 

lydnad mot den brittiska monetaristiska 

och gröna anti-industriella 

ideologin. 

Sverige har i mer än 100 år 

byggt upp en fantastisk potential 

av industrier och teknikgenererande 

företag genom den fantastiska 

uppfinnartradition som har 

satt Sverige på världskartan. Statens 

roll i ett modernt samhälle är 

att skydda och främja denna potential, 

både för vår egen skull och för 

resten av mänskligheten. Men det 

är något som inte är tillåtet inom 

EU:s ramar. Bara ett självständigt 

Sverige kan skapa nationella krediter, 

inte för att rädda banker och 

spekulanter, utan för att göra de fysisk-ekonomiska 

satsningar som 

företagen kan leda och bygga. Vi 

bör börja omedelbart med krediter 

till byggande av nya kärnkraftverk 

och ett nätverk av magnetsvävartåg 

som så småningom kan kopplas 

till grannländerna och resten av 

Europa. Med en arbetslöshet som 

når historiska nivåer behöver vi 

satsa på industriinriktad utbildning 

för våra ungdomar. 

EU-projektet, som enligt propagandan 

skulle skapa fred och samarbete, 

skapar nu tvärtom söndring 

mellan de enskilda europeiska länderna 

som drabbas av olika grader 

av den ekonomiska sammanbrottskrisen. 

Detta är inte den vision 

som Charles de Gaulle och Konrad 

Adenauer hade om en förening av 

suveräna nationer i samarbete, utan 

en imperialistisk maktkoncentration. 

Sverige bör därför lämna EU 

och bygga broar med nationerna i 

öst där framtiden växer fram. Andra 

europeiska nationer kommer 

att följa med så småningom, om de 

vill överleva. 

 

3

KLIMATBLUFFEN: 

Brittiska imperiets försök 

till globalt folkmord 

Den brittiska drottningens 

tal vid Samväldeskonferensen 

den 27 november 2009 

skapar klarhet kring såväl 

den nya fasen i finanskrisen, 

som det som hände i 

den häftiga striden på den 

efterföljande klimatkonferensen 

i Köpenhamn. 

Inför presidenter och premiärministrar 

från 53 nationer skröt Elizabeth 

II: 

– Jag anser att vi kan vara nöjda 

med hur långt Samväldet har kommit 

under sina 60 år, och hur troget 

det ändå har varit sitt ursprung (läs: 

det brutala koloniala imperiet). 

Sedan kom utspelet: 

– Det räcker inte att hålla sig 

inom Samväldets gränser. 

– I en värld där problem och 

möjligheter inom politik, ekonomi 

och miljö korsar kontinenter, behöver 

Samväldet bevisa sin relevans 

utanför sina egna gränser och anlägga 

ett verkligt globalt perspektiv. 

Samväldet kan känna stolthet 

över att det under vart och ett av 

sina sex decennier har format det 

internationella svaret på de globala 

utmaningar som uppkommit. 

– Inför FN:s förestående klimattoppmöte 

i Köpenhamn har Samväldet 

återigen en chans att leda. 

Kung Carl XVI Gustaf har 

i Sverige ställt sig i spetsen 

för det brittiska imperiets 

och det nuvarande brittiska 

kungahusets lögnaktiga 

och människofientliga 

klimatkampanj. 

På sitt slott Ulriksdal har kungen 

inrättat en närmast okänd ledningsgrupp, 

Världsnaturfonden WWF:s 

30-klubb, som i många politiska 

frågor fungerar som en kunglig 

skuggregering bestående av statliga 

myndigheter, mäktiga folkrörelser 

och politiska lobbyorganisationer. 

Carl XVI Gustaf har stött WWF 

sedan tiden för dess bildande i 

Sverige 1971, först som hedersordförande. 

1988 klev han in som aktiv 

ordförande för denna politiska 

lobbyorganisation, en organisation 

som är ansvarig för spridandet av 

den absurda lögnen att Himalayas 

glaciärer skulle vara bortsmälta år 

2035. 

Sedan 1983 har kungen personligen 

låtit WWF inrätta sig i det 

kungliga slottet Ulriksdal norr om 

Stockholm. På detta relativt undanskymda 

ställe träffas WWF:s förtroenderåd, 

den s.k. 30-klubben, 

under kungens ledning. Det är den 

som, helt odemokratiskt i förhållande 

till WWF:s alla övriga medlemmar, 

utser WWF:s styrelse. 

30-klubben skall bestå av max 

4 

Den lilla drottningen ville ta 

chansen att utvidga sin makt. Hennes 

imperium är numera nästan 

uteslutande en finansiell makt, med 

den största ansamlingen skuldpapper 

i världshistorien. Därför handlade 

det om att kräva betalt, inte 

om att bygga eller utveckla något 

användbart. Hon försökte alltså 

rädda sitt sjunkande imperium i finanskrisen 

på alla andras bekostnad. 

Det var ett högt spel som inte 

kunde vinnas. Hon satsade på att 

resten av världen skulle acceptera 

att begå självmord för det brittiska 

imperiets skräppappers skull. 

Lyndon LaRouche jämförde 

henne genast med Erich Honecker, 

som dagarna innan den östtyska 

staten DDR kollapsade 1990 utropade 

att hans rike skulle finnas tusen 

år till. Den mest kända brittiska 

motståndaren till klimatbluffen, 

Lord Christopher Monckton, har 

inte jämfört drottningen med Honecker, 

men i Berlin den 4 december 

pekade han i samma riktning. 

Monckton sade om drottningens 

tal: 

– Det är första gången Hennes 

Majestät har uttalat sig utanför sina 

befogenheter och mot sin konstitutionellla 

skyldighet att inte blanda 

sig i politik sedan hon besteg tro- 

WWF:s 30-klubb: Kungens hemliga skuggregering 

30 privatpersoner, som utväljs 

bland Sveriges rikaste familjer 

och Bernadottetrogna adelsfamiljer 

tillsammans med några ledande 

svenska miljöaktivister. Dessutom 

tillkommer ungefär lika många representanter 

för en hel rad miljöorganisationer, 

mäktiga folkrörelser 

och statliga myndigheter. Enligt 

kungahusets kalender, en av de få 

svenska publikationer som överhuvudtaget 

nämner 30-klubben, deltar 

kungen aktivt i och leder, som 

ordförande, 30-klubbens möten 

flera gånger per år. 

I och med 1974 års regeringsform 

fråntogs statschefen den formella 

politiska makten. All makt 

utgick från folket. I 5 kap. §7 slogs 

också fast att statschefen inte kan 

ställas till svars inför de lagar som 

folket stiftat, varav logiskt följde 

att statschefen måste stå över och 

utanför politiken. 

I regeringsformens första paragraf 

står att ”all makt utgår från 

folket” och följaktligen är det folkvalda 

politiker som skall representera 

makten. Om vår monark aktivt 

deltar i politisk verksamhet och 

lobbyverksamhet, så utgår makten 

inte längre från folket utan från 

statschefen, i strid mot regeringsformen. 

I 30-klubben finns mycket makt 

samlad helt vid sidan av Sveriges 

folkvalda institutioner. 

Enbart Svenska Jägarförbundet, 

nen. Detta är en mycket sorglig 

dag. Jag är en lojal undersåte till 

Hennes Majestät. Hon borde inte 

ha sagt det hon sa. Det passar sig 

inte för henne som konstitutionell 

monark. Och hon måste komma 

ihåg det, för annars kommer hon 

att förlora vår lojalitet, och därefter 

kommer hon att förlora tronen. 

Det är inget tomt hot från en sådan 

person. Det var Lord Moncktons 

farfar som arrangerade abdikationen 

1936 av drottningens farbror, 

den brittiske pro-nazistiske 

kungen Edvard den VIII. 

Bakom Monckton står inte bara 

klimataktivister. I styrelsen för 

Global Warming Policy Foundation 

(thegwpf.org), grundad i november 

2009 ”för att skapa balans 

i klimatdebatten”, sitter personer 

med tidigare befattningar 

som minister, bankir, sekreterare 

till drottningen, biskop och mycket 

höga regeringstjänstemän. Det är 

en grupp i den brittiska eliten som 

motsätter sig drottningens, prins 

Philips och prins Charles höga spel 

att med en klimatbluff försöka rädda 

imperiet. 

Lord Monckton förklarade samtidigt 

vad klimatfrågan handlar 

om: 

– Det finns inget klimathot. Man 

representerat av sin ordförande 

Torsten Mörner, har fler män med 

vapen under sig än ett fullt mobiliserat 

svenskt försvar. 

Dessutom finns Röda Korset 

med inte bara frivillig sjukvårdspersonal 

över hela landet utan ock- 

WWF:s 30-klubb 2009 

tror att man kan övertala till och 

med de fria nationerna i väst till att 

ge upp sin demokrati, att ge upp sin 

frihet, och lämna ifrån sig all bestämmanderätt 

över ekonomi och 

miljö till en världsregering som 

inte är vald av någon. 

Bakom drottningens uttalande 

på Samväldeskonferensen stod det 

brittiska imperiets hela apparat av 

institutioner och radikala miljögrupper, 

alla till syvende och sist 

styrda av det brittiska kungahuset 

genom hennes man prins Philips 

Världsnaturfond (WWF), beredda 

att trumfa igenom ett klimatavtal. 

Bakom prins Philip står hela 

imperiets elit av brittiska storbanker, 

oljebolag och gruvbolag 

som är representerade i WWF:s 

”1001 Trust”, bestående av 1001 

speciellt utvalda förmögna och inflytelserika 

personer, som på olika 

sätt sponsrar och koordinerar 

WWF:s och det brittiska imperiets 

miljö- och folkmordspolitik. 

så egna sjukhus i Stockholm och 

på Gotland. 

Svenska Turistföreningen har tidigare 

försett den hemliga Nato-ledda 

organisationen Gladio med gömställen 

i fjällvärlden, bl.a. för kungahuset 

i händelse av en ockupation 

Ordförande H.M. Konungen 

27 personliga representanter 

Av organisationer valda representanter: 

ArtDatabanken, Torleif Ingelög 

Centrum för biologisk mångfald , Åke Berg 

Djurskyddet, Sven Stenson 

Ekoturismföreningen, Gunnel Hedman 

Friluftsfrämjandet, Marie Wallenberg 

Föreningen Skogen, Bengt Ek 

Kungl. Skogs- o Lantbruksakademien, Åke Barklund 

Kungl. Vetenskapsakademien, Per Hedenqvist 

Lantbrukarnas Riksförbund, Bengt Persson 

Naturhistoriska riksmuseet, Jan-Olov Westerberg 

Naturvårdsverket, Maria Ågren 

Riksantikvarieämbetet, Sven Göthe 

Riksidrottsförbundet, Karin Mattson 

Röda Korset, Kenneth Gunnar 

Skogsstyrelsen, Håkan Wirtén 

SMHI, Anna Amrén 

Svenska Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist 

Svenska Jägareförbundet, Torsten Mörner 

Svenska Kyrkan, Anders Åkerlund 

Svenska Naturskyddsföreningen, Mikael Karlsson 

Svenska Scoutrådet, Maria Graner 

Svenska Turistföreningen, Yvonne Arentoft 

Sveriges Ornitologiska Förening, Lars Lindell 

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Joakim Ollén 

Gunnar Seijbold/ Regeringskansliet 

East Anglia-universitetets klimatforskningsenhet, 

nu berömd 

för sina förfalskade klimatkurvor, 

sponsras inte bara av WWF utan 

också av oljebolagen British Petroleum 

och Shell. Londons City har satsat 

på att överleva med en ny spekulationsbubbla 

fylld av klimatlögner. 

Den WWF närstående hjärntrusten 

för befolkningsfrågor, Optimum 

Population Trust (OPT) vid London 

School of Economics, propagerar 

för att minska världsbefolkningen 

med 500 miljoner människor till 

2050, för klimatets skull. Inriktningen 

anges av prins Philip själv, 

som hävdar att jorden bara klarar av 

att ha två miljarder människor. Han 

har själv sagt att han skulle vilja 

återfödas som ett dödligt virus, för 

att åstadkomma detta folkmord. 

WWF:s och det brittiska imperiets 

klimatlögner och människofientliga 

propaganda sprids över 

världen av FN:s klimatpanel IPCC, 

vars Fjärde rapport utgiven år 2007 

hävdade att ”BNP per capita och 

av Sverige av utländsk makt. 

Svenska Kyrkan, som just blivit 

fri från statens politiska kontroll, 

ingår nu i kungens miljöreligiösa 

skuggregering. Tillsammans med 

de inflytelserika folkrörelserna 

under kungens paraply blir propagandakraften 

närmast total. 

Särskilt allvarligt är att rena statliga 

myndigheter som Naturvårdsverket, 

Skogsstyrelsen, SMHI, 

Statens Naturhistoriska Riksmuseum 

och Riksantikvarieämbetet 

ställs under kungligt inflytande, 

helt vid sidan av Sveriges folkvaldas 

kontroll. 

30-klubben är ett typexempel på 

den ofullgångna demokratiseringsprocessen 

i Sverige. Kungamaktens 

informella politiska makt används 

av olika maktgrupper, som 

familjen Wallenberg, för att med 

ett korporativistiskt styresskick 

runda den folkvalda makten. 

Kungen själv kan genom 30klubben 

leda en politisk kampanj 

åt det brittiska imperiet för att hålla 

tillbaka tredje världens industrialisering 

med hjälp av en nykolonial 

global kontrollapparat, i namn av 

att ”stoppa ett klimathot”. Det strider 

helt emot svenska folkets och 

näringslivets intresse av att hjälpa 

till att bekämpa världens fattigdom 

och främja välfärd, ekonomisk tillväxt 

och arbete. 

Ulf Sandmark 

Magnus Nilsson

Den gamla världsordningen. 

Drottningen och hennes 

”virus” lyckades, trots sin allt 

svagare ställning, utnyttja 

Barack Obamas fäbless för 

så oamerikanska företeelser 

som gamla feodala kungahus 

och deras människofientliga 

gröna ideologi. 

befolkningsökningen var huvudorsakerna 

till de ökade globala utsläppen 

under 1900-talets tre sista 

decennier”. Där fanns också lögnen 

från WWF om att Himalayas 

glaciärer skulle vara borta år 2035. 

Den brittiska politiska fraktionen 

runt drottningen och hennes 

man satsade hårt på att få till stånd 

ett klimatbluffavtal i Köpenhamn. 

Inte bara reste drottningens premiärminister 

Gordon Brown dit två 

dagar före alla andra stats- och regeringschefer, 

för att utöva det ledarskap 

drottningen talat om, utan 

även den avgångne Tony Blair var 

närvarande. Prins Charles själv 

höll öppningstalet till den avgörande 

delen av konferensen då 

stats- och regeringscheferna samlades. 

Prins Philips WWF var aktivt 

överallt runt konferensen och 

som funktionärer i IPCC, FN, EU, 

Obama-regeringen, den brittiska 

regeringen och mängder av frivilligorganisationer. 

Dagarna efter Lord Moncktons 

uttalande började brittiska tidningar 

peka på hur det brittiska kungahuset 

överträder sina befogenheter. 

Prins Charles, skrev The Guardian 

(17.12) och The Times (18.12), 

har en olaglig propagandamaskin 

med 18 organisationer som driver 

alla möjliga politiska frågor. Han 

har en armé av lakejer som bearbetar 

åtta ministerier. Själv skickar 

han runt sina ”svarta spindel-PM”, 

skrivna för hand med Charles spretiga 

stil. Breven och därmed prinsens 

inflytande hade hållits hemliga 

ända tills man först i domstol 

lyckats få ut dem. 

Tidningarna poängterade att 

många anser att prins Charles 

okänslighet och olagliga politiska 

engagemang bör leda till att han 

hoppas över i successionsordningen 

och kungatiteln får ärvas direkt 

av hans och den mördade prinsessan 

Dianas son William. 

Ulf Sandmark 

Varför 

Obama 

måste gå 

av Lyndon LaRouche 

4 februari 2010 

Med sitt beslut att skära ned och 

slå sönder den amerikanska rymdstyrelsen 

Nasa in på bara märgen, 

ovanpå den Hitler-liknande 

sjukvårdsreformen och det i övrigt 

allmänt destruktiva innehållet i 

sina andra ställningstaganden, har 

HUR VI RÄDDAR PLANETEN NU! 

En global 

Glass–Steagall* 

av Lyndon LaRouche 8 februari 2010 

Alla faktiskt kompetenta ekonomer i dag vet, att president Franklin D. 

Roosevelts Bretton Woods-system 1944 med fasta växelkurser förutsatte 

något som liknade en ”Glass–Steagall”-reform på det globala 

planet. Det var de åtgärder i motsatt riktning som president Harry Truman 

införde som en eftergift till Winston Churchill, och till Wall Street, 

efter Roosevelts död, som fick världen att börja kränga nedåt, steg för 

steg för steg, på väg mot det terminala stadium den nu befinner sig i. 

Den yttersta konsekvensen i dag av Truman-administrationens eftergifter 

till London och Wall Street är att alla recept som jag känner till på 

ett s.k. ”nytt Bretton Woods” som står i strid med mina ansträngningar, 

har varit vilseledande, vare sig detta varit avsikten eller ej. Att det förhåller 

sig på det viset i dag är ett resultat av det officiella undertryckandet 

av president Franklin D. Roosevelts anti-keynesianska Bretton 

Woods-intention för världen efter kriget. 

Utan en Glass–Steagall-liknande reform, som rensar ut alla monetaristiska 

inslag från både Wall Street- och London-systemen, är chansen 

för den här planeten att undkomma en redan annalkande ”ny mörk tid” i 

princip ”lika med noll”! 

Att det brittiska imperiets 

till namnet spanska, och 

till stor del Brasilienbaserade 

Banco Santander råkade 

så överraskande illa ut under den 

gångna veckan har försatt hela 

eurosystemet i en kris som det 

i nuläget inte har någon lösning 

på. När Londons frasmakare har 

gjort slut på alla sina undanflykter 

kvarstår faktum att eurosystemet 

inte förmår ta sig ur den existenskris 

det råkat in i, så som det nu är 

utformat. 

Det finns egentligen bara en lösning: 

upplös eurosystemet tillsammans 

med de bestämmelser som 

trädde i kraft helt nyligen. Gå tillbaka 

till ett Europa med suveräna 

nationalstater, inklusive omedelbara 

åtgärder för att återinföra 

den tyska D-marken, och riv upp 

kraven som Tyskland påtvingades 

på de avsiktligt destruktiva villkor 

som gemensamt dikterades av 

stats- och regeringscheferna Margaret 

Thatcher, François Mitterrand 

och en rätt fånig men lumpen 

George H.W. Bush. 

Dessa och de andra därmed sammanhängande 

specifika åtgärder 

president Barack Obama gått över 

gränsen. Det finns inte längre plats 

på den här planeten för både USA 

och en president Obama. 

Frågan om Obamas avgång, frivilligt 

eller genom ett riksrättsförfarande, 

har blivit en överlevnadsfråga 

för både vår republik och för 

planetens allmänna välbefinnande. 

Ända sedan vår republik grundades 

har dess överlevnad varit beroende 

av vågor av vetenskapsdrivna 

och därmed sammanhängande ökningar 

av arbetskraftens produktivitet, 

per capita och per kvadratkilometer 

av sitt territorium. Nu, i 

synnerhet genom den förre presidenten 

Bushs styre och under Obama, 

har de faktiska redskapen för 

som krävs för att rädda Väst- och 

Centraleuropa undan den brittiska 

dominansens olyckliga utgång 

kommer inte att kunna införas på 

ett bra sätt om inte en motsvarighet 

till Roosevelt-tidens amerikanska 

”Glass-Steagall”-reform genomförs 

i hela Väst- och Centraleuropa. 

Den gångna veckans avslöjande 

att en stor del av tillgångarna inom 

den s.k. Inter-Alpha-gruppen, där 

Banco Santander ingår, är behäftade 

med stora problem, visar tydligt 

att de bank- och andra fordringar 

som legat till grund för eurosystemets 

förmenta finansiella styrka 

och därmed dess trovärdighet, har 

varit lika illa däran eller till och 

med värre än USA har varit från 

2007 till 2010, under presidenterna 

George W. Bushs och Barack Obamas 

vanstyre. Den kris för Europa 

som avslöjades av förra veckans 

händelser kring Inter-Alpha-gruppen 

är till sin natur mycket svårare 

att hantera, än den är för USA som 

har sitt konstitutionella system. 

Med hänsyn till dessa omständigheter 

rörande det internationella 

finansiella läget skulle den europeiska 

kontinenten, om man gick 

Ett lyckligt slut på den akuta finanskrisen kräver att alla monetaristiska 

inslag i finanssystemet rensas ut, hävdar Lyndon LaRouche . 

tillbaka till läget före eurosystemets 

införande, och återinförde Dmarken, 

med hjälp av en reform i 

Glass-Steagall-anda direkt kunna 

reformera kreditsystemen på det 

sätt som behövs för att få igång en 

agro-industriell rekapitalisering 

av Tysklands och dess kontinentala 

grannländers ekonomier. I annat 

fall, utan en reform av ”Glass- 

Steagall”-typ, genomförd i Franklin 

D. Roosevelt-metodens anda, 

finns inte mycket hopp om att Europa 

ska kunna övervinna den ekonomiska 

sammanbrottskris som nu 

samlar sina krafter till ett allmänt 

sammanbrott av hela det rådande 

europeiska systemet. 

Det har blivit dags att låta den 

förre brittiske premiärministern 

Tony Blairs stinkande skalp torka 

i vinddraget runt flaggstången som 

den dinglar i. 

Det hoppfulla alternativet 

I min internationella LPAC-webcast 

den 30 januari framhöll jag att 

den monetära och finansiella sidan 

av EU:s ekonomiska sammanbrott 

hänger ihop med det fysisk-ekonomiska 

sammanbrott som sker i 

Väst- och Centraleuropa, huvudsakligen 

beroende på en ”grön 

politik”. Jag framhöll att Europas 

ekonomiska existens just nu hotas 

av de accelererande effekterna av 

en s.k. ”grön politik” som till stor 

del grundat sig på dyrkan av en 

”global uppvärmning” som bevisligen 

slagit fel, medan de delar av 

världen som har förkastat denna 

s.k. ”gröna politik” nu njuter frukterna 

av energiska investeringar i 

högteknologiska framsteg i sådan 

grundläggande ekonomisk infrastruktur 

som masstransporter och 

kärnkraft. 

Jag är dock förvissad om att så 

snart det går upp för medborgarna 

i de europeiska länderna att en 

återgång till modern teknik i kapitalintensiva 

investeringar i grundläggande 

ekonomisk infrastruktur, 

industri och jordbruk är framtidens 

melodi, så kommer det ”gröna 

motståndet” mot Europas överlevnad 

att sakta dö bort, som röken 

från en fimp. 

 

* Genom Glass-Steagall-lagen 

separerades banker (”commercial 

banks”) från finansbolag (”investment 

banks”) för att stoppa den finansiella 

spekulationsorgie som hade lett 

till depressionen. Banker garanterades 

av staten men finansbolagen gavs inget 

skydd. Samtidigt infördes ett statligt 

insättargarantiorgan, Federal Deposit 

Insurance Corporation (FDIC). 

Lagen röstades igenom i juni 1933 

kort efter president Franklin D. Roosevelts 

tillträde och var en nyckelfaktor 

i återuppbyggnadsmiraklet under hela 

1930- och 40-talen. Den är uppkallad 

efter de demokratiska kongressmännen 

Carter Glass och Henry Steagall. 

Glass-Steagall-lagen kom under attack 

i avregleringsvågen på 1980-talet. 

Den upphävdes slutligen i november 

1999 under globaliserings- och spekulationsyran 

med stöd från Federal 

Reserve-ordföranden Alan ”Bubblan” 

Greenspan och Lawrence Summers, då 

finansminister och nu ekonomisk rådgivare 

till Barack Obama. Glass-Steagall 

ersattes av Gramm-Leach-Blilley 

Act, som lades fram av republikanska 

senatorer. 

Detta öppnade dörren på vid gavel 

för bankerna att använda sparpengar 

till spekulativa finansoperationer, vilket 

ledde till det nuvarande finanssammanbrottet. 

Eftersom Glass-Steagall 

inte gäller längre anses den amerikanska 

regeringen vara tvungen att använda 

skattebetalarnas pengar för att rädda 

både vanlig bankverksamhet och ren 

spekulation. 

Sverige hade liknande regleringar 

som Glass-Steagall, som skilde banker 

från finansbolag, vilka också upphävts 

med liknande katastrofala resultat. 

Se videon "1932" om USA:s 

sanna historia – larouche.se 

vetenskap och teknik, som har fått 

vår republik att blomstra, förstörts 

steg för steg för steg. Våra industrier 

är borta. Tryggheten för vår 

matförsörjning har underminerats 

och nu skall den sista bastionen för 

att skapa teknologisk utveckling, 

rymdprogrammet, också utplånas. 

Tiden är helt enkelt kommen för 

president Obama att avgå, antingen 

av egen vilja eller vår. Intentionen 

i vår federala konstitution kräver 

det. 

Se videon ”Från månen 

till Mars” – larouche.se 

Lyndon LaRouches ungdomsrörelse 

utbildar det revolterande 

amerikanska folket. 

LaRoucherörelsens politiska kampanjer i USA – se www.larouchepac.com 

5

6 


Vårt behov av Schiller idag 

Varför är Friedrich Schiller i dag aktuellare 

än någonsin? 

Världen befinner sig i en sammanbrottskris, 

eftersom de politiska 

ledarna i USA och Europa inte har 

förstått konsekvenserna av sitt felaktiga 

tänkande och agerande. 

Det finns fortfarande hopp om en 

bildad och organiserad massrevolt 

mot denna idioti och ansvarslöshet 

bland samhällets ledare, en massrevolt 

som kan återupprätta syftet med 

grundandet av den moderna nationalstaten 

och inspirera alla att blicka 

framåt mot en ny, rättvis världsordning. 

Men då måste befolkningen förses 

med de ideal och intellektuella 

och känslomässiga verktyg som alla 

Ur Fysiologins filosofi 

av Friedrich Schiller 1779 (övers. Astrid Sandmark) 

Så mycket, tror jag, torde vara tillräckligt 

säkert bevisat, som att universum är ett 

verk av ett oändligt förstånd och uttänkt 

enligt en förträfflig plan. 

På samma sätt som det övergick från 

tanke till att bli verklighet genom den gudomliga 

kraftens allsmäktiga inflytande, 

och genom att alla krafter verkar och 

griper in i varandra, liksom strängarna på 

ett instrument som tusenstämmigt tillsammans 

frambringar en melodi: på samma 

sätt skall människan, adlad av gudomens 

krafter, i de enskilda verkningarna hitta 

orsak och avsikt, i sambandet mellan orsaker 

och avsikter uppdaga den stora planen 

i det hela, i planen igenkänna Skaparen, 

älska honom, lovprisa honom, eller uttryckt 

i kortare, för våra öron mer upphöjt 

klingande ordalag: människan finns till 

för att hon skall eftersträva sin Skapares 

storhet, att kunna överblicka världen med 

exakt samma blick som Skaparen överblickar 

den – att bli gudalik är människans 

bestämmelse. Detta hennes ideal är visserligen 

oändligt: men anden är evig. Evighet 

är oändlighetens mått, den kommer alltså 

att växa i evighet, men den kommer aldrig 

att nå det. 

En själ – säger en av detta sekels visa 

män – som är så upplyst, att den kan skåda 

den gudomliga försynens plan i dess helhet, 

är den lyckligaste själen. En evig, en 

stor, skön lag har förbundit fullkomlighet 

med nöje, missnöje med ofullkomlighet. 

Det som närmar människan till hennes 

bestämmelse, direkt eller indirekt, kommer 

att göra henne glad. Det som fjärmar 

henne från den kommer att smärta 

henne, det som smärtar henne kommer 

hon att undvika, det som gör henne glad, 

det kommer hon att sträva efter. Hon 

kommer att söka sig till fullkomligheten, 

därför att ofullkomlighet smärtar; hon 

kommer att söka sig till den, därför att 

den i sig gör henne glad. Summan av de 

största fullkomligheterna med de minsta 

ofullkomligheterna är summan av den 

största glädjen med de minsta smärtorna. 

Detta är lycksalighet. Det är alltså alldeles 

detsamma om jag säger: människan 

finns till för att vara lycklig: eller – Hon 

finns till för att vara fullkomlig. Hon är 

fullkomlig bara när hon är lycklig. Hon är 

lycklig bara när hon är fullkomlig. 

Men en lika skön, klok lag – en följd 

av den förra – har förbundit det helas fullkomlighet 

med de enskilda delarnas lycksalighet, 

människorna med människorna, 

ja människorna med djuren genom den 

allomfattande kärlekens band. Kärleken, 

den vackraste, ädlaste driften i den 

mänskliga själen, den stora kedjan i den 

kännande naturen, är alltså ingenting annat 

än min egen förväxling med min medmänniskas 

väsen. Och denna förväxling 

är vällust. Kärleken gör alltså hennes lust 

till min lust, hennes smärta till min smärta. 

Men även denna smärta är fullkomlighet, 

och behöver alltså inte vara utan glädje. 

Medlidande, som affekt, är alltså en 

blandning av vällust och plåga. Smärta, 

därför att medmänniskan lider. Vällust, 

därför att jag delar hennes lidande med 

henne, därför att jag älskar henne. Smärta 

och lust, att kunna ta bort hennes lidande 

från henne. 

Och varför den allomfattande kärleken; 

varför är den allomfattande kärleken förenad 

med så mycket glädje? – Enbart på 

grund av denna sistnämnda grundavsikt, 

att befrämja medmänniskans fullkomlighet. 

Och denna fullkomlighet består av 

att överblicka, utforska, beundra naturens 

stora plan. Ja alla sinnenas nöjen, vilka vi 

skall omtala på sin rätta plats, utmynnar 

alla till slut genom allsköns vindlingar och 

synbarliga motsägelser i just densamma. 

Oföränderlig kvarstår för alltid denna sanning: 

människan är bestämd att överblicka, 

utforska och beundra naturens stora plan. 

Helga Zepp- 

LaRouche 

sanna medborgare behöver bära med 

sig under denna omtumlande tid. 

Och då finns det ingen bättre än 

Friedrich Schiller att ha som ledsagare. 

Det förklarade det internationella 

Schillerinstitutets grundare och ordförande 

Helga Zepp-LaRouche på en 

konferens den 16 februari 2003. Dagen 

innan hade miljontals människor 

dragit ut på gator och torg över hela 

världen för att visa sitt motstånd mot 

det krig som Tony Blair och George 

W. Bush ville starta mot Irak. 

Nu, precis som då, förklarade hon 

för deltagarna på konferensen, som 

hölls strax utanför Washington D.C., 

är Schillers ideal och en ny syn på 

förhållandet mellan nationer och folk 

avgörande för civilisationens överlevnad. 

Och hon berättade om vilka 

tankar som låg bakom grundandet av 

Schillerinstitutet 1984. 

Helga Zepp-LaRouches tal återges 

på de följande sidorna. Vi kommer in 

i talet efter hennes skildring av hur 

världen såg ut 1984, mitt i den hetaste 

perioden av det kalla kriget, då 

hela mänskligheten levde under hotet 

om utplåning genom ett atomkrig. 

Jag tar upp det som hände då, för det var 

faktiskt under den perioden som idén 

att skapa någonting i stil med Schillerinstitutet 

föddes. Jag reste runt i Tyskland, 

och jag såg att det fanns en växande antiamerikanism 

i Tyskland. Och när jag reste 

runt i USA såg jag att det fanns en växande 

anti-tysk, anti-europeisk tendens i USA. 

Jag förstod att detta kunde utvecklas till 

någonting mycket farligt. Jag förstod att det 

behövdes ett institut som kunde föra upp 

utrikespolitiken på en helt annan nivå; där 

den tyska historien inte bara reducerades 

till tolv års mardröm, utan att man skulle 

tala med Tyskland som det land som Nicolaus 

Cusanus, Leibniz, Schiller och Beethoven 

kom från. Och att USA inte bara var 

landet som hade gjort hemska saker i Vietnam, 

Korea, Hiroshima och Panama, utan 

att man skulle tala med den amerikanska 

revolutionens Amerika, som faktiskt skapades 

av de bästa traditionerna från Europa; 

med Lincoln och Franklin D. Roosevelt, 

Kennedy och Martin Luther King. 

Samma sak gäller förstås för andra länder: 

när man vill ha goda utrikesförbindelser 

gnäller man inte och säger: ”Det där var 

er värsta period”, utan man tänker efter vilken 

period som var den bästa, då det landet 

bidrog med någonting positivt till världshistorien. 

Alltså stod det från början klart att Schillerinstitutet 

inte bara skulle verka för att 

förbättra förbindelserna mellan Europa och 

Amerika, utan också och i synnerhet med 

hela utvecklingssektorn. 

Jag letade vid den här tiden efter grundningsprinciper 

för Schillerinstitutet. Jag 

läste alla upptänkliga internationella dokument, 

och jag kom fram till att den amerikanska 

Självständighetsförklaringen faktiskt 

var det vackraste dokument man kunde 

ge sig själv som grundningsprincip. Och genom 

att bara ändra några ord – i stället för 

”den amerikanska kolonin” säger jag ”alla 

länder”, där det står ”den brittiska koloniala 

ockupationsmakten” säger jag ”de internationella 

oligarkiska institutionerna” – så 

gör jag det giltigt för hela världen. Det som 

är den amerikanska författningen och den 

amerikanska Självständighetsförklaringen 

kan faktiskt läggas som en grund för hela 

världen. Det är precis samma idé som i 

Rütlieden i Schillers Wilhelm Tell. 

Och jag kom fram till att i en kris som den 

här, när hela systemet bryter samman, när 

FN, IMF, Världsbanken, WTO, Maastricht, 

EU, Nato och så vidare är i upplösning, så 

kan lösningen bara hittas på den högsta 

nivån. Vi sa det för länge sedan, men folk 

trodde inte på det, de trodde att ”det där är 

överdrivet”. Men nu ser man att det gamla 

paradigmet, de axiom och värderingar som 

gällde fram till nu, att de har misslyckats 

kapitalt. 

Hela det s.k. ”fun society” – materialism, 

egoism, ”jag, mig, mitt” – hela den filosofin 

är ute. Frågan är: vad är det nya paradigmet? 

Och det är här som Schiller och 

Schillerinstitutet är så viktiga. Vi står inför 

precis den frågan som Schiller ställde: Hur 

kommer det sig att vi fortfarande är barbarer? 

Och i dag står vi inför valet att antingen 

blir vi fullständiga barbarer – en mörk tid, 

gängkrig, folk som slåss om maten, dödar 

varandra – eller så får vi en ny renässans. 

Och om vi får en ny renässans, så är jag helt 

säker på att den kommer att bli underbarare 

än någon tidigare i historien. 

Schillers människosyn 

Anledningen till att jag uppkallade vårt arbete 

för bättre relationer mellan länderna 

efter Friedrich Schiller, är att han för mig 

står som det högsta uttrycket för mänsklighet; 

att han har skildrat det som människan 

kan vara, skönare och mer poetiskt än någon 

annan. 

Ni känner alla till Beethovens nionde 

symfoni. Beethoven komponerade den till 

en dikt av Schiller, hans Hymn till glädjen, 

och han gjorde den till ett av de största och 

mest hisnande vackra verk som någonsin 

skrivits på den här planeten. Beethoven sa 

faktiskt att Schillers poesi var så fulländad, 

att det var nästan omöjligt för en kompositör 

att tillföra någonting till det som Schiller 

redan hade skapat. 

Samtidigt har Schiller, om man studerar 

honom noga, utvecklat de djupaste filosofiska 

begrepp, helt i nivå med Platon, 

Cusanus och Leibniz – bara det att han har 

uttryckt dem med poetisk skönhet.

En annan av den tyska klassiska periodens 

giganter, Wilhelm von Humboldt 

– som faktiskt skapade världens bästa utbildningssystem 

– skrev om Schiller, när 

Schiller hade dött: 

”Det mest typiskt utmärkande för Schiller, 

var att tanken, i en högre och klarare 

mening än hos kanske någon annan, var 

hans livselement. Intellektets ständiga 

självverksamhet övergav honom så gott 

som aldrig, och försvagades bara under 

de häftigaste attackerna av hans fysiska 

sjukdom. För honom var det vederkvickelse, 

inte möda. … Vad gäller skönhetsbegreppet, 

det estetiska i skapande och 

handling, alltså såväl grunden för all 

konst som konsten själv, innehåller dessa 

verk allt väsentligt på ett sätt som aldrig 

kommer att kunna överträffas. … Aldrig 

förr har dessa ämnen avhandlats på ett så 

rent, så fullständigt och klargörande sätt. 

Men därmed var oändligt mycket vunnet, 

inte bara för den säkra begreppsanalysen, 

utan också för den estetiska och moraliska 

bildningen. Konst och poesi förknippades 

direkt med det ädlaste hos människorna, 

framställda som det som först gör 

människan medveten om sin inneboende, 

bortom ändligheten strävande natur.” 

Jag hade hela tiden tyckt att Schiller 

överträffade allt. Och jag blev så glad när 

jag upptäckte att Humboldt hade exakt 

samma uppfattning. Oändligt mycket hade 

vunnits för människans estetiska och moraliska 

bildning. 

Frihetens skald 

Jag ska presentera för er några av Schillers 

mest centrala idéer och principer, som är 

klassisk konst på högsta nivå. 

Schiller skrev något när han var 19 år, hans 

första uppsats som medicinstudent. (Se ruta 

sid. 6) Tänk att det är skrivet av en 19-åring! 

Det är faktiskt samma idé som man finner 

hos Nicolaus Cusanus, överensstämmelsen 

mellan makrokosmos, det fysiska universum, 

och mikrokosmos. Det är samma 

idé som Leibniz’ monadbegrepp, att varje 

människa är ett frö som innehåller hela universum 

i all dess komplexitet. Och Schiller 

tyckte 

så 

mycket 

om den 

idén, att 

han skrev 

en dikt om 

den, som heter 

”Columbus”. 

(Se ruta ovan t.h.) 

Wilhelm von 

Humboldt skrev om 

detta: 

”Tron på den mänskliga 

tankens kraft, stegrad till en 

poetisk bild, uttrycks i detta distikon 

med titeln Columbus, som är 

något av det märkligaste som Schiller 

diktat. Tron på den för människan osynliga 

inneboende kraften, den upphöjda 

och djupt sanna föreställningen att det 

måste finnas en inre överensstämmelse 

mellan den och den som ordnar och styr 

hela världsalltet, eftersom all sanning 

bara kan vara ett återsken av den eviga, 

ursprungliga, var ett karakteristiskt drag 

i Schillers idésystem.” 

Schiller skrev själv om detta i sina Filosofiska 

brev, med formuleringen att ”Columbus 

inlåter sig på en vansklig vadhållning 

med ett obefaret hav”. Med andra ord: en 

människa, Columbus, tänkte att det måste 

finnas en kust därborta, och sedan upptäckte 

han faktiskt den nya kontinenten. Det här är 

väldigt viktigt. Jag sa förut att det är min fasta 

övertygelse att den nuvarande krisen bara 

kan lösas, om den politiska ordningen i världen 

bringas i överensstämmelse med den 

kosmiska ordningen, med naturrätten. Om 

det finns en skald som kan uttrycka det på 

det här sättet, så är det otroligt värdefullt. 

Vem är nu Friedrich Schiller, den tyske 

”frihetsskalden”? Eftersom det är många 

nya här, vill jag berätta lite om hans liv. Han 

föddes den 10 november 1759, i Marbach, 

vid floden Neckar. Han hade en mycket 

lycklig barndom. Hans föräldrar hette Johann 

Kaspar och Elisabeth. De bodde först 

i Lorch. Sedan gick han i latinskolan i Ludwigsburg, 

och därefter kom det till en dramatisk 

brytning, när greve Karl Eugen av 

Rothenberg tvingade honom att skriva in 

sig vid militärakademin, Karlsskolan. 

Han var då 13 år, och under de följande 

åtta åren kunde han på nära håll studera det 

oligarkiska beteendet vid hovet. Han såg 

hur oligarkerna, när de bestämde sig för att 

gå på jakt, red ut med dussintals hästar och 

förstörde böndernas skördar, utan att betala 

någon ersättning, och han såg den dåliga 

smaken vid hovet. Han utvecklade alltså 

en mycket stark anti-oligarkisk känsla. Och 

Schiller led verkligen, för han upplevde att 

utbildningen vid denna militärakademi var 

väldigt inskränkt. Men jag måste säga, att 

om man jämför med utbildningen nu för tiden 

på europeiska och amerikanska universitet, 

så hade han tur, för han fick i alla fall 

lära sig om Leibniz, Shakespeare, Lessing, 

Mendelssohn och andra; men också om den 

Columbus 

av Friedrich Schiller (övers. Herman Bjursten) 

Djärve seglare, styr! Låt kvickheten gärna dig håna 

och matrosen till rors sänka sin slappade arm. 

Stadigt mot väster blott! Där måste dock kusten sig höja; 

Tydlig den ligger och klart skimrande re’n i din barm. 

Tro på en ledande Gud och följ det tigande världshav; 

Funnes ej landet förut, stege det upp utur våg. 

Ja – ett evigt förbund naturen knutit med snillet; 

Lovar det ena en sak, håller den andra förvisst. 

brittiska empirismen, med Locke, Hobbes, 

Hume, Wright. Och han hade mycket bra 

lärare, särskilt en som hette Abel. 

De lärde honom bland annat om den brittiska 

materialismens dominerande inflytande: 

Hobbes, att alla idéer bara är resultatet 

av minnen av sinnesintryck; Locke, att 

den nyfödda människan är en tabula rasa, 

en tom skrivtavla, på vilken bara sinnesintrycken 

hopar kunskaper; och att Hume 

sedan sa att det betyder att alla idéer är 

slumpmässiga, för de är producerade av 

slumpmässiga sinnesförnimmelser, och 

därför är alla idéer en illusion. Och därför 

fanns det heller ingen odödlig själ. Det som 

man kallar själen var bara en anhopning av 

sinnliga föreställningar. 

En skotsk filosof vid namn Thomas 

Wright skrev en kritik mot Hume, och sa att 

det som Hume kallade en illusion faktiskt 

fanns i verkligheten, nämligen det sunda 

förnuftet, och att detta sunda förnuft var en 

självklar sanning. 

Schiller och den 

amerikanska revolutionen 

Schiller tyckte att alla dessa teorier var 

hemska. Och därför skrev han redan 1779, 

i sin uppsats, att om alla tankar skulle vara 

slumpmässiga, då styr inte människan över 

sina tankar, och då har människan ingen 

frihet. Och om även moralen är slumpmässig, 

då har människan inget värde. Och han 

fann detta fullkomligt oacceptabelt. 

Denna konfrontation fick Schiller att utveckla 

raka motsatsen, och att avsky den 

utbildningsmetod som jesuiterna, de franska 

och engelska materialisterna och empiristerna 

stod för. Och han såg i dessa irrläror 

källan till sin tids inre konflikt och fara. 

Han såg det som sin uppgift att lösa denna 

inre konflikt, och att återskapa människan 

i harmonisk utveckling av alla sina anlag. 

Han sa att alla människor har möjlighet 

att bli snillen. Och medlet att åstadkomma 

detta är den poetiska principen, för den bär 

på nyckeln till människosjälens innersta 

hemligheter. 

Schiller var faktiskt den amerikanska revolutionens 

skald. Faktum är att han i ett 

läge till och med funderade på att utvandra 

till Amerika. I Breven om Don Carlos, ett 

av hans tidiga dramer, skrev han att det som 

detta drama egentligen handlade om, var 

favoritämnet under detta decennium, d.v.s. 

1780-talet, vilket var den tid då den amerikanska 

revolutionen just hade lyckats. Individens 

största möjliga frihet, parad med 

statens högsta blomstring. 

Likheterna mellan den amerikanska 

Självständighetsförklaringen (se nedan) 

och Rütlieden ur Schillers drama Wilhelm 

Tell (se ruta nästa sida) är så uppenbara, att 

jag verkligen vill uppmuntra alla att gå hem 

och läsa Don Carlos. Och då ska ni veta att 

i detta drama kunde Schiller, på grund av 

den oligarkiska kontrollen, inte skriva som 

han hade gjort i Kärlek och intriger – där 

han direkt attackerade de hessiska soldaternas 

tjänstgöring på britternas sida i frihetskriget 

– eftersom det var förbjudet, och han 

hade tvingats att fly. Så han fick välja ett 

annat ämne, men det var fortfarande samma 

idéer. 

Den berömda dialogen i Don Carlos, 

mellan markisen av Posa och kung Filip II 

av Spanien, handlar faktiskt om den amerikanska 

revolutionens principer. Det är en 

mycket mäktig poetisk framställning av 

den republikanska principen, mot imperieprincipen. 

Filip II representerade nämligen 

vid den tiden ett imperium över vilken solen 

aldrig gick ned, men som uppenbarligen 

styrdes med skräck och armod. Vi lyssnar 

på Posa, när han vädjar till kungen. (Se ruta 

sid. 9) 

Denna vackra tanke, att vara ”en kung 

bland miljoner kungar”, alltså jämlikhet på 

högsta nivå, bygger på principen om alla 

Ur Självständighetsförklaringen 

antagen 1776 av tretton förenta amerikanska stater 

När det i mänsklighetens historia visar sig nödvändigt för ett folk att slita de politiska 

band som har bundit det till ett annat, och att bland jordens makter inta den 

särskilda och likställda plats vartill naturens lagar och den Gud som råder över 

dem berättigar dem, fordrar den vederbörliga hänsynen till mänsklighetens omdöme 

att de som har drivits till denna separation redogör för dess orsaker. 

Vi anser följande sanningar för självklara: Att alla människor är skapade lika; att 

de av Skaparen begåvats med vissa oförytterliga rättigheter; att främst bland dessa 

är liv, frihet och strävan efter lycka; att människorna, för att försäkra sig om åtnjutandet 

av dessa rättigheter, har inrättat styrelser, vilkas rättmätiga makt vilar på de 

styrdas samtycke; att folket, närhelst en styrelse blir fördärvlig för de ändamål den 

är avsedd att tjäna, har rätt att förändra eller avskaffa den och upprätta en ny på de 

grunder och i den form som synas mest ägnade att skänka det trygghet och lycka. 

Klokheten säger oss visserligen, att man ej av obetydliga och tillfälliga orsaker bör 

förändra styrelser som länge ägt bestånd, och alla tiders erfarenhet har även visat 

att människorna är mer benägna att lida så länge det onda är drägligt än att själva 

skaffa sig rätt genom att omstörta de former som de är vana vid. Men när en lång 

följd av missbruk och övergrepp alla pekar i samma riktning och röjer uppsåtet att 

undertrycka människorna genom ohämmad despoti, är det deras rätttighet och plikt 

att kasta av en sådan styrelse och anförtro sin kommande säkerhet åt andra väktare. 

7

människors oförytterliga rättigheter – inte 

som den franska revolutionen, där ”frihet, 

jämlikhet, broderskap” i verkligheten betydde 

det som Robespierre sa, att ”revolutionen 

behöver inga vetenskapsmän”, och 

sedan högg han huvudet av dem i giljotinen. 

Några av er kommer kanske ihåg Lyns 

uppsats om ”The Secrets Known Only to 

the Inner Elites”. Schiller skrev faktiskt ett 

på pricken likadant verk, Solon och Lykurgos, 

där han lägger fram de två modellerna: 

på den ena sidan Solons vackra stadsstat 

Athen, som är den republikanska modellen, 

som syftar till framsteg och mänsklig fullkomning, 

och på den andra sidan Lykurgos’ 

Sparta, ett oligarkiskt system, där staten på 

ytan verkar fungera rätt väl. Men när man 

tittar närmare ser man att individen faktiskt 

offras för staten. Schiller säger: Staten är 

aldrig ett mål i sig. Den är bara viktig som 

en förutsättning för att mänskligheten ska 

kunna sträva mot sitt mål. Och det målet 

är inget annat än en utveckling av alla dess 

möjligheter, framsteg. 

Staten är till för individen 

I Estetiska breven säger Schiller, i det 

fjärde brevet: ”Varje individuell människa 

bär, kan man säga, med hänsyn till anlag 

och bestämmelse, en ren ideal människa i 

sig, och att överensstämma med dess oföränderliga 

enhet i alla sina växlingar är den 

stora uppgiften i hennes tillvaro.” 

Det här är väldigt viktigt, att varje människa 

bär ett sådant ideal inom sig. Att förverkliga 

det är vår stora uppgift i livet. 

Schiller säger: Man måste utveckla alla 

sina möjligheter, och i verkligheten bli den 

harmoniska, vackra människa som man har 

potentialen att vara. Bara om alla människor 

gör det kan staten fungera. Därför, säger 

han, är det största konstverket att bygga 

politisk frihet. Genom alla individers förädling, 

genom att fler och fler utvecklar sig 

till att representera människans artkaraktär, 

blir individen staten. Människan i tiden förädlar 

sig till människan i idén. 

I Estetiska breven, som han skrev när 

det stod klart att hoppet om att återupprepa 

den amerikanska revolutionen i Frankrike 

inte skulle infrias, eftersom det jakobinska 

skräckväldet hade förstört allting, frågar 

Schiller: Varifrån ska den nödvändiga förbättringen 

på det politiska området komma, 

när staten är korrupt och massorna degenererade? 

Och han kommer fram till detta 

överraskande svar: Den kan bara komma 

genom den sköna konsten. 

Dikten Konstnärerna är faktiskt en tidig 

dikt. Han skrev den innan han hade fyllt 30. 

Jag tycker att det är en av de vackraste hyllningarna 

till människan, och kraften i hennes 

kognitiva förmåga, som finns. Så här 

lyder första strofen:* 

Hur hög, hur stolt, där palmens kvist 

du höjer, 

vid seklets skiljoväg du dröjer 

i mannaålderns ädla frid – 

med öppet sinne och med samlad råga, 

med dådrikt lugn och allvarsmättad låga, 

fullmogen ättling, mänska, av din tid. 

Av tanken frigjord, blev du stärkt av lagen – 

en kostbar visdom har du lyft mot dagen 

ur det förtegna i ditt eget bröst; 

av kamp och brottning fick du stål åt 

styrkan; 

natur’n betvang du, tills 

hon gav sin dyrkan 

och steg ur formlös sömn vid ljudet av 

din röst. 

Här finns redan hela kompositionen anlagd. 

”Fullmogen ättling av din tid” syftar 

på människouppfattningen i detta historiska 

* I Bertil Malmbergs översättning 

8 

Rütlieden 

ur ”Wilhelm Tell” 

av Friedrich Schiller 

(övers. Bertil Malmberg) 

Tyrannens makt har ock en gräns. 

Då den förtryckte mötes av våld 

och vrånghet överallt och 

bördan blir outhärdlig sträcker han 

till sist mot själva himlavalvet 

upp sin hand och hämtar ned sin 

rätt, den eviga, som hängt 

däruppe, oförytterlig och 

oförstörbar liksom stjärnorna. 

Det gamla urtillståndet kommer 

åter, nu blir det man mot man, 

det sista skälet, då intet annat 

mäktar övertyga, är svärdet; vi 

ha rätt att lyfta det, då våldet 

hotar, vad vi akta dyrast. 

Vi kämpa för vår hembygd, 

viv och barn. … 

Vid detta ljus som hinner först till 

oss och ännu icke nått till alla dem 

som andas tungt i skumma städers 

kvalm, må samfällt vi besvärja 

vårt förbund! 

– Vi äro blott ett enda folk av bröder, 

och ingen nöd skall kunna skilja oss. 

– Vi vilja vara fria liksom fädren 

och hellre dö än bära träldomsok. 

– Vi vilja lita på en högsta Gud och 

icke böja oss för mänskomakt. 

ögonblick, som var fyllt av optimism, och 

det är en återspegling av den amerikanska 

revolutionen: Människan som den högsta 

varelsen i skapelsen. ”Naturn betvang du, 

tills hon … steg ur formlös sömn vid ljudet 

av din röst”, visar utvecklingsprocessen, 

som lett fram till nuet. 

I den andra strofen fordrar han självreflektion: 

det var konsten som hjälpte 

människan att övervinna de lägre begären; 

människan är den enda varelsen som äger 

konst. Den tredje strofen: 

– Blott morgonporten av det sköna, 

för in till kunskapslivets dag. 

Om dig en högre glans skall kröna, 

förstå ett ringare behag! 

När fylld av ljuv, av helig bävan 

du njöt av någon skön symbol, 

bereddes du för större strävan 

och för ett väldigare mål. 

Det är en intressant tanke: ”kunskapen” 

kan människan bara nå genom ”det sköna”. 

I mänsklighetens barndom, då människan 

ännu var naiv, men hade en enorm entusiasm 

och upptäckarglädje, såg hon skönheten 

i naturen, och återskapade den som 

konst. Den skapar hos henne en potential 

till förnuft. Den femte strofen: 

Och hon, som med en krans av Orioner, 

patetiskt länkad kring sitt tunga hår, 

– blott uppenbar för renare demoner – 

konungslig över stjärnor går: 

med nedlagd krans, förmildrad flamma 

och med ett mer förtroligt skick, 

Urania – den upphöjt allvarsamma – 

i form av skönhet träder för vår blick. 

Så står hon som ett barn inför oss 

– hur enkel! – med behagets attribut: 

vad här som bräcklig skönhet rör oss 

i form av sanning möter oss till slut. 

Sanningen är i detta utvecklingsstadium 

så stark, så lysande, att människan ännu 

inte kan se på den direkt. Men sanningens 

gudinna, Urania i den grekiska mytologin, 

klär sig i skönhet. Bara den som har upplevt 

skönhet, särskilt i barndomen, utvecklar en 

känslomässig förmåga till sanning. Det tror 

jag är absolut sant; och en av de största tragedierna 

är bristen på skönhet i den nuvarande 

amerikanska kulturen – det finns barn 

som inte har en chans, om vi inte ändrar på 

det. Nu den nionde strofen: 

Förrn eder strävan gav oss måttets lag, 

som alla väsen glättigt följa, 

mot tidens kuster hördes Alltet skölja 

med formlöshetens böljeslag; 

ty lika ödsligt rå som han 

sig världen tedde för den vilde: 

ett väsen, som hans blod förspillde, 

behärskat av ett dystert bann. 

Blott fäst vid tingen som begärets träl, 

han endast sina drifter lydde, 

och aldrig skådad honom undanflydde 

naturens skönhetsrika själ. 

Detta är bland annat en polemik mot 

Hobbes och Locke: att på sinnesförnimmelsernas 

nivå är människan inte kapabel 

att fånga ”naturens skönhetsrika själ”; 

skönheten i naturen pekar mot någonting 

högre. Genom sitt exempel väcker den skaparförmågan 

hos människan, den inspirerar 

henne, för första gången, till att skapa. Och 

hon fortsätter att skapa, och utvecklar snart 

en konst på en högre nivå: 

Då trängde sig barbarerna tillhopa 

omkring de nya skapelsernas prakt, 

då hördes tusen röster ropa: 

se mänskosnillets gudamakt! 

Människan blir alltmer självmedveten 

om sin skaparkraft. Skönhetens anblick har 

en förädlande inverkan, och hon är lycklig 

över sin växande tankeförmåga. 

Ur sinnets sömn till större tiders möte 

sig lyfte en befriad själ; 

av er förlöst, i själva glädjens sköte 

sig kastade bekymrets träl. 

Så över djuriskhetens gränser ledde 

ert snille en förnedrad stam, 

och tanken, denne stolte främling, trädde 

till högsint hjältegärning fram. 

Nu uppstod mänskan, och mot stjärnor 

vändes 

dess furstelika anletsdrag; 

… 

Men högre städs, till ständigt högre syfte 

steg edert skapande geni; 

nu uppstod verk ur verk, och segerljus 

sig lyfte 

ur harmonier harmoni. 

… 

Nu mänskans själ, som med sin trägna flit 

förvandlat jordens krets, har redan vänt 

sin trånad mot större horisont 

och mer gudomlig blånad 

och länkat sina vägar dit; 

men konsten följer hennes fria färd 

att nu som fordom hennes steg bevinga, 

och nya skönhetsvärldar springa, 

beglänsta, ur naturens värld. 

… 

Att mänskan, frigjord, äntligen har lärt 

att tänka plikten och få kravet kärt, 

att slumpens välde föll: för det 

belönar eder – eder evighet. 

… 

Då forskarn, som med djärva blickar 

svävar på tankens fria tävlingsban 

och drucken av en segerstolt päan 

sin äras krona eftersträvar – 

då blott en obetydlig krans 

hans stolthet vill åt er förläna 

och skänka er vid sidan av sin glans 

en ringa plats bland dem som tjäna – 

då så han till sin egen vinning 

er sköna frihetshandling vänt: 

förlåt hans brott – 

… 

Vid eder hand han når till detta höga, 

förnäma krön, där för hans öga 

den fagra dalen öppnas på en gång: … 

Glädje, tanke, kreativitet, kärlek växer i 

alltmer fullkomliga verk. Skapelsens horisont 

vidgas, och ökar samtidigt människans 

förmåga till skönhet. Konsten berikar alla 

människans kunskapsområden, och den berikas 

själv av de nya vetenskapliga upptäckterna. 

Men när vetenskapen försöker erövra 

kronan, ingriper Schiller och säger: Vetenskapen 

ska inte så småningom ta över efter 

konsten. Sanningen ligger i en förening av 

konst och vetenskap. Universums lagar verkar 

på alla områden, och bara bristen på utveckling 

fick forskarna att tro något annat. 

Schiller vädjar sedan till konstnärerna, att 

det kommer an på dem om människovärdet 

ska höjas eller sänkas: 

I edra händers vård är givet 

vårt dyra arv, vårt släktes värdighet: 

bevara det – 

med er det dör, med er det lyfts mot livet. 

Så tjäne diktningens magi 

den stora, visa gudaplanen 

och lede oss till oceanen 

av evig harmoni. 

… 

Så stigen, dit er längtan bär, 

I fria söner av en fri gudinna, 

– dit, där det högsta skönas kransar brinna! 

Om andra kronor tävlen icke här! 

Den syster, vilken nu för eder blick 

försvunnit, 

I möten åter i er moders famn. 

Vad sköna själar hava ädelt funnit, 

det bär fullkomlighetens namn. 

Så stigen, dit er djärva längtan styr, 

högt över dagen med dess tomma röster, 

tills i er spegel, vänd mot öster, 

det nya seklets morgon gryr! 

På skilda vägar har envar fått vandra 

det höga målets glans emot. 

Så hälsen här vid Enighetens fot 

med öppen brodersfamn varandra! 

Som sjufalt dagens brutna strålar 

förmäla sig i ljusets ström, 

som sjufalt Irisbågens strålar 

försmälta i gemensam dröm – 

så sväven hän och länken eder dans 

i tusenfaldig klarhetslek och gliden 

mot samma frid och endräkt över tiden 

och samma stora gudomsglans! 

Detta är det poetiska uttrycket för att sanning, 

skönhet, vetenskap, förnuft är en och 

samma sak. Det fina är att Schiller förde en 

omfattande korrespondens om hur han skapade 

denna dikt, som ger oss en inblick i 

hur han tänkte när han skrev den. Han förde 

den med sin vän Christian Gottfried Körner, 

som understödde honom, och bjöd honom 

att komma till Dresden 1785. Det här var 

den mest harmoniska och bekymmersfria 

perioden i Schillers liv. Han skrev Hymn till 

glädjen, Filosofiska breven, Konstnärerna, 

och det var faktiskt en period då han var 

mycket, mycket lycklig. 

Man kan förädla sina känslor 

Schiller arbetade vid den här tiden med 

att formulera en klassisk estetisk teori, ett 

skönhetsbegrepp grundat på förnuftet. Den 

25 december 1788 skrev han till Körner: 

”All skönhet uppgår till slut i en allmän 

sanning. Jag är säker på att om man av 

ett konstverk inte fordrar något annat än 

skönhet så uppfyller det automatiskt alla 

andra krav, på ett indirekt sätt. Söker man 

emellertid finna en kompromiss mellan 

skönhet och moral, eller något annat, kan 

man fördärva bäggedera.” 

Jag menar att detta är en mycket väsentlig 

princip, för all konst måste vara vacker!

Kungen och markisen 

Om den inte är vacker är det inte konst! 

Detta uttrycks självklart bäst i den sista 

strofen i Konstnärerna. Sedan skrev han till 

Körner: 

”Huvudtanken är att sanning och moral 

klär sig i skönhetens dräkt. Det är en allegori. 

Jag inleder dikten med tolv rader 

som framställer människan i hennes nuvarande 

fulländning. Därifrån utvecklar 

jag hur hennes vagga var. Hur konsten 

har förberett den vetenskapliga och moraliska 

kulturen, som inte är målet, utan 

bara den andra nivån. Trots det sätter 

forskarna och tänkarna förhastat kronan 

på sina huvuden, och förvisar konstnären 

till en plats under sig. Människans fulländning 

uppgår åter i skönhet, först när 

vetenskapen blir konst.” 

Och Körner svarade honom, med entusiasm, 

när han fick hela dikten: ”Nu kan man 

be alla Tysklands skalder att skriva något 

liknande. I fråga om idérikedom saknar 

detta motstycke.” Då skrev Schiller tillbaka 

till Körner: 

”En skald befaller, enligt konstnärliga 

regler, över de lidelser, handlingar och 

öden som människan i det verkliga livet 

inte alltid kan följa och överblicka. Genom 

konsten lär sig människan att projicera 

dessa konstnärliga sammanhang på 

den verkliga situationen. Konsten utbildar 

på detta sätt hennes känsla för harmoni, 

så att hon inte längre nöjer sig med 

ofullständiga brottstycken.” 

Det är samma tanke som Schiller lägger 

fram i Estetiska breven liksom även i 

uppsatsen Om behag och värdighet, där 

han säger att människans uppgift är att bli 

en skön själ: en person för vilken frihet och 

nödvändighet, lidelse och förnuft har blivit 

till ett. Man måste utbilda sina känslor till 

förnuftets nivå. 

Det är ju allmänt accepterat att man ska 

utbilda sitt intellekt, att man ska lära sig 

saker och kunna saker. Men mycket mindre 

känd är tanken att man kan utbilda sina 

känslor, på samma sätt; att man kan träna 

dem, göra dem mer känsliga, mer förfinade. 

Särskilt det här var något som Schillers 

kontrovers med Kant handlade om. I sina 

Kritik-böcker i början av 1790-talet – Kritik 

av förnuftet, Om omdömesförmågan o.s.v. 

– hade Kant sagt att den konst i vilken man 

inte kan se någon avsikt hos konstnären, till 

exempel en godtycklig arabesk som någon 

Markisen och 

Don Carlos 

slängt upp på väggen, var större konst än ett 

verk där man kunde se konstnärens avsikt. 

Om moralen sa Kant att den skulle styras 

av det ”kategoriska imperativet”: man fick 

inte behandla andra på ett sätt som man inte 

själv ville bli behandlad. Och enligt Kant 

måste man, om man ville vara moralisk, 

och om förnuftet och känslorna var i strid 

med varandra, säga åt känslorna att hålla 

tyst! Man måste undertrycka dem och ”göra 

sin plikt”! Schiller sa att det här är hemskt, 

Kant måste ha haft en förskräcklig barndom 

som kommer upp med sådana idéer. Han 

skriver bara för slavarna, inte för oss vars 

mål är att vara sköna själar. Det går nämligen 

att utbilda sina känslor så långt att man 

kan lita på dem. 

Skönhet och sanning 

Att skönhet och sanning är absolut centrala, 

det är det inte bara Lyn som har sagt många 

gånger. Den andra ledande tänkaren i vår 

tid, påve Johannes Paulus II, skrev så här i 

ett budskap 2002, till Riminimötet: 

”I vår värld är det en vanlig föreställning 

att sanningen ligger utanför konstens 

värld. Skönhet handlar bara om känslor, 

den är blott en söt frukt, inför de eviga 

lagar som styr världen. Men är det verkligen 

så? Naturen, föremål, människor kan 

verkligen förvåna oss genom sin skönhet. 

Hur kan man till exempel undgå att 

i solnedgången, i bergen, i världshavens 

oändlighet, i en människas anletsdrag, se 

något som lockar oss, och inbjuder oss att 

fördjupa vår kunskap om den verklighet 

vi har omkring oss? Sådana funderingar 

ledde grekiska tänkare till tanken att filosofin 

föddes ur den förundran som alltid 

åtföljer skönhetens behag. 

Även det som undandrar sig den sinnliga 

världen äger en inre skönhet, som rör 

själen och fyller oss med beundran. Tänk 

bara på den mäktiga lockelse som en rättvis 

gärning, ett tecken på förlåtelse, eller 

försakelse för ett glädjefyllt högt ideal 

utövar. 

I skönheten uppenbarar sig sanningen. 

Den lockar oss, med den omisskännliga 

charm som kommer av höga värderingar. 

På detta sätt kunde känslor och förnuft 

radikalt förenas i sina krav på människan. 

Skönheten besitter sin egen pedagogiska 

kraft, som leder oss till att förnimma sanningen.” 

”Don Carlos”, tredje akten, scen 10 

av Friedrich Schiller (övers. Sten Selander) 

Markisen 

För evigheten vill Ni samla skördar 

och sår blott död? Ett så framtvingat verk 

skall icke överleva upphovsmannen. 

Otacksamhet skall bli Er enda lön. 

Förgäves har Ni kämpat mot naturen, 

förgäves offrat på sterila planer 

Ert stora rika liv. Ty människan 

är något mer än det Ni tror om henne. 

Snart krossar hon den långa sömnens 

fjättrar 

och fordrar högt att återfå sin rätt. 

Med Neros och Busiris skall hon ställa 

Ert namn i jämnbredd och – det 

smärtar mig, ty Ni var god. 

Konungen 

Vem har gjort Er så säker 

på detta? 

Markisen (eldigt) 

Jo, vid den Allsmäktige! 

Jo – jag upprepar det. Giv oss blott åter 

vad Ni berövat oss! Låt mänskolycka 

Och kardinal Ratzinger [den nuvarande 

påven Benedikt XVI] skrev till samma 

möte: 

”Redan Platon och Augustinus menade att 

skönhet inte har någonting med ett ytligt 

estetiserande att göra, utan att skönhet är 

kunskap, en högre form av kunskap, eftersom 

den konfronterar människan med 

sanningens hela storhet. På så sätt öppnar 

den själens ögon.” 

Vilken vacker tanke, att ”själens ögon” 

måste öppnas! Ett exempel på detta är Bachs 

musik, som bara kan ha skapats med sanningens 

kraft, en sanning som blir till verklighet 

genom kompositörens inspiration. 

Alltså: sanning, skönhet, förnuft, kärlek 

och godhet är inte möjliga, den ena utan 

den andra. Och det är därför som den här 

diskussionen i dag är så viktig. Om vi inte 

kan få människorna att förändra sig, och 

bli vackra – och då talar jag inte om arkitektonisk 

skönhet som i Revlonreklamen, 

utan jag menar själens inre skönhet; om vi 

inte kan göra människorna vackrare inför 

den här gigantiska världskrisen, så kommer 

världen inte att kunna räddas! Det finns en 

orsak till att det har blivit så här illa. Staten 

är aldrig bättre än sina medborgare. 

Det pågår en nedräkning till krig, den 

globala krisen, systemsammanbrottet, är i 

full gång. Det finns stort hopp och enorma 

möjligheter, för alliansen mellan Tyskland, 

Frankrike, Ryssland och Kina går djupare 

än bara ett motstånd mot kriget. Putin försöker 

faktiskt ta upp greve Wittes idéer 

igen – idén om en triangel mellan Ryssland, 

Tyskland och Frankrike. Det finns en annan 

triangel också, mellan Ryssland, Kina och 

Indien. I USA har vi Lyns kampanj. Vi har 

alla komponenter som behövs i en global 

krislösning. Men vi behöver en kulturell 

renässans. 

Ta mänsklighetens 

problem till ert hjärta 

Ni hörde igår, i Johannes Brahms Vier ernste 

Gesänge, formuleringen ”alla våldsgärningar 

som förövas under solen”, och jag 

vill att ni verkligen ska studera Schiller, 

och frågan om känslornas förädling. För 

om inte ni tar allt det svåra ”som förövas 

under solen” till ert hjärta, vem ska då göra 

det? Vi var i Indien, i Calcutta, och jag kan 

tala om för er att jag inte kunde andas: tre 

miljoner människor bor på gatan, i den dju- 

frikostigt strömma ur Ert ädelmods 

ymnighetshorn, låt själarna få mogna 

fritt i Ert väldes länder! Återgiv oss 

blott det Ni har berövat oss – och bliv 

bland millioner konungar en konung! 

(Han närmar sig dristigt konungen och 

ser på honom fast och varmt) 

Ack, ägde mina ord den dolda styrkan 

hos de oräkneliga tusenden 

som genom mig nu talar med sin herre! 

Och kunde jag få strålen i Ert öga 

att flamma upp i heta lågor. Uppgiv 

den onaturliga förgudning som 

förintar oss! Bliv oss en förebild 

av allting sant och evigt! Aldrig, aldrig 

en dödlig ägt som Ni gudomlig makt 

att göra gott. Ty alla konungar 

i Europa följer Spaniens fana. Träd 

i spetsen då för Europas furstar! 

Ett ord från Eder penna – och på nytt 

blir världen skapad. Giv oss tankefrihet! 

(Han kastar sig för konungens fötter) 

paste fattigdom! 

Jag trodde att jag visste vad fattigdom 

var. Jag har sett det i Afrika, jag har sett det 

i Latinamerika. Men i Calcutta bor människor 

på gatan, med ett ynka mål mat om dagen, 

i ett litet kyffe på trottoaren, stort som 

en handduk ungefär; i smutsen, i exkrementerna, 

där de också lagar sin mat; i kylan, på 

sommaren i 50 graders värme: tre miljoner 

människor! Så får det inte vara! 

Och jag tror att det bara är en fråga om 

att utbilda sina känslor, att ta alla problem 

”som förövas under solen” till sitt hjärta, 

för att inte tillåta att detta får fortsätta. 

Vad vi måste göra, är att förena den vackra 

idén om vetenskapliga framsteg, med 

poetiska idéer, med idén om en kulturell renässans. 

Krafft Ehricke var en vetenskapsman 

som var med om att utveckla Saturnusraketen, 

som användes i Apolloprojektet på 

Kennedys tid – en banbrytande vetenskapsman. 

Han dog i cancer. Jag träffade honom 

flera gånger, och vi hade också telefonkontakt. 

Och under de sista månaderna som han 

levde sa han, att även om han var helt och 

hållet för naturvetenskapen, och absolut 

trodde att ett oändligt framåtskridande är 

möjligt, så sa han att han hade kommit fram 

till att det inte är naturvetenskapens fel att 

mänskligheten har problem, utan att problemet 

är att denna naturvetenskap inte är 

kombinerad med en humanistisk bildning, 

med den själsliga utveckling som Schiller 

och Humboldt talade om, och det var därför 

som han jobbade ihop med Schillerinstitutet 

under den sista delen av sitt liv. 

Det är det som Schiller menar: vetenskapen 

får inte eftersträva kronan för tidigt, 

utan vetenskap och poesi måste gå hand i 

hand. 

Jag menar att Schiller, för dagens USA, 

för att läka det amerikanska folkets själ, är 

den absolut viktigaste tänkaren och skalden 

som man över huvud taget kan studera. 

Igår kom frågan upp: Är ungdomsrörelsen 

bara ett trick för att sätta press på de 

dumma 40-talisterna, och sparka dem i ändan? 

Självklart inte. Ungdomsrörelsen är 

viktig för att en gång för alla sätta stopp för 

mänsklighetens ovärdiga tillstånd, där inte 

alla människor utvecklar sin fulla potential. 

Jag skulle önska att ungdomsrörelsen tar till 

sig skönhetens idé. Och om ni säger: Okay, 

vi ska skapa en ny renässans, där ingen av 

oss har något mindre ideal än att bli en skön 

själ – ja, då har vi det. 

 

9

10 


Schillers inflytande i Skandinavien 

Världens stora framsteg växer inte ur begär efter makt och pengar, utan ur 

inspirationen från stora idéer. Men eftersom de stora idéerna sällan hörs i 

dagens mediebrus, har deras inflytande blivit en nästan hemlig historia. 

Ett exempel är Friedrich Schillers inverkan på Skandinavien, som är nästan 

helt okänd, trots att den så genomgripande präglat våra samhällen. Den hade 

direkt inflytande på grundandet av det moderna Norge som nation, som varje 

år firas den 17 maj. 

I dagens kris är det bara de riktigt stora idéerna som kan ge ungdomar och 

andra de visioner som krävs för att befria våra länder från pessimism och en 

fastlåst katastrofal ekonomisk politik. Då är det bra att veta hur Schillers idéer 

faktiskt redan har förändrat och inspirerat våra nordiska länder och folk. 

DANMARK: 

Hjälpte Schiller 

och fick en 

guldålder 

Den danske diktaren Jens Baggesen skickades 

år 1790 som 26-åring på kurort i 

Schweiz. Där får han tag i Schillers skådespel 

Don Carlos. Han har läst andra verk 

av Schiller, men detta drama om kampen 

för Flanderns frihet gör så stort intryck 

på honom att det kommer att förändra 

Danmarks historia. 

Vid alla sociala sammankomster på kurorten 

läser Baggesen upp utdrag ur Don 

Carlos och blir en Schiller-aktivist, tillsammans 

med Sophie von Haller, som han träffar 

där och gifter sig med. De båda besöker 

också Schiller på resan hem från Schweiz. 

Denne har stora ekonomiska problem. Professorslönen 

i Jena är blott en sjättedel av 

vad som krävs för honom och hans familj 

att överleva. Schiller är därför tvungen att 

arbeta dag och natt. Han producerar ett otal 

skrifter som säljs för att ge brödföda. Trots 

sin heroiska insats håller han på att förlora 

kampen. Hans hälsa sviktar lika snabbt som 

skulderna växer. Don Carlos stolta fader 

håller på att gå under. 

Väl hemma i Köpenhamn berättar Baggesen 

överallt om Schilller. Men hans 

välgörare, den unge Fredrik Christian av 

Augustenburg, är tyvärr ingen Schiller-fan. 

Baggesen berättar själv: 

”Prinsen av Augustenburg var på 

förhand emot Schiller och ansåg att 

han saknade geni. Med stort besvär 

fick jag till stånd att jag fick läsa högt 

för honom. ’Jag tvivlar mycket på’, sa 

han, ’att vi kommer att läsa boken till 

slutet; men ni har ju slagit vad om det.’ 

Jag läste. Jag hade krävt att han åtminstone 

måste höra första akten till slut. Han 

rycktes fullständigt med – jag läste inte 

bara klart Don Carlos – utan då jag dagen 

därpå skulle läsa igen, hade han under 

nattens lopp läst resten. Nu kunde han de 

främsta scenerna utantill. Så läste vi allt 

vi hade av Schiller om och om igen. Vad 

vore mer naturligt? Vilka saliga stunder 

har inte Don Carlos, Historien om Nederländernas 

avfall o.s.v. framtrollat för oss!” 

Fredrik Christian av Augustenburg, den 

näst mäktigaste ledamoten i Danmarks 

riksråd efter hans svåger kronprinsen, rekryterades 

till Schillerprojektet. 

En sorgefest 

Baggesen hade också väckt intresset 

för Schiller hos en annan av sina välgörare, 

den danske finansministern Ernst 

Schimmelmann och hans fru. Det började 

med en oskyldig sommarutflykt till 

Schimmelmanns sommarställe Hellebæk, 

dit Baggesen och hans fru blivit inbjudna. 

I händelse av dåligt väder hade Baggesen 

ombetts att förbereda några uppläsningar. 

Dagen innan utflykten nåddes Köpenhamn 

av den sorgliga nyheten att Friedrich 

Schiller hade avlidit. Baggesen var förkrossad, 

men i sin rastlösa sorg övertalade han 

Schimmelmann att genomföra utflykten i 

alla fall, men nu som en sorgefest för Schiller. 

I tre dagar firade det lilla sällskapet 

Schiller. I tårar av sorg och glädje läste man 

ur Don Carlos och andra av hans skådespel, 

reciterade Schillers dikter och diskuterade 

hans upplyftande filosofi. 

I ett brev till Schillers vän Reinhold be- 

Jens Baggesen 

rättade Baggesen om sorgefesten. Reinhold 

svarade skakad att Schiller inte var död 

ännu, utan bara sjuk och bekymrad. För 

Schiller var berättelsen om sorgefesten, genomförd 

av för honom helt okända personer 

i ett främmande land, den enda källan 

till uppmuntran och lindring på länge. 

Baggesen, Fredrik Christian och Schimmelmann 

satte då i verket en plan för att 

rädda Schiller. Under åren 1791-96 mottog 

således Schiller tusen thaler årligen från 

Damark, vilket gjorde det möjligt för honom 

att försörja sig och sin familj. 

På Schillers fråga om han kunde göra 

något som tack för den storslagna hjälpen, 

bad Fredrik Christian honom om, att skriva 

några betraktelser om människans estetiska 

fostran. Det var en fråga som intresserade 

honom, eftersom han var protektor för Köpenhamns 

universitet och arbetade med att 

reformera det danska utbildningssystemet. 

Schiller tog sig begeistrad an uppdraget 

och skrev från 1793 framåt en rad brev om 

detta ämne. Varje brev cirkulerades först 

i den danska regeringen och sedan i den 

danska eliten. Det är dessa brev som 1795 

något omarbetade publicerades som Schillers 

berömda Estetiska brev. En skrift som 

sedan dess varit en inspirationskälla för alla 

filosofiskt intresserade och varit central för 

all undervisning i universitetsämnet estetik. 

Tack vare Fredrik Christian av Augustenburg 

och hans kretsars kontakt med Schiller 

fick Danmark den klassiska kulturella 

renässans som kommit att kallas Danmarks 

guldålder. Schillers idéer om människans 

estetiska fostran användes av Schillers vän 

Wilhelm von Humboldt för att forma det 

som blev gymnasieskolan i hela det tyska 

och nordiska utbildningssystemet. 

Fredrik Christian av Augustenburg 

Kunde blivit Sveriges kung 

Det var Schillers vän Fredrik Christian av 

Augustenburg som den svenska regeringen 

ville ha som kung i Sverige. Först hade hans 

bror, Christian August av Augustenburg, 

valts till tronföljare efter Karl XIII, men 

han avled hastigt. Då ville regeringen att 

Fredrik Christian skulle ta broderns plats, 

och man höll fast vid honom även efter att 

Jean Baptiste Bernadottes kandidatur presenterats 

under kuppartade former på riksdagen 

i Örebro 1810. Först efter grova 

påtryckningar kunde valet av Bernadotte 

trumfas igenom. 

Schillers inflytande på kulturlivet och 

utbildningen i Sverige gick dock inte att 

hejda. Samma år, 1810, vann den 27-årige 

Erik Gustav Geijer den Svenska Akademiens 

pris för en uppsats i Schillers anda. 

Resten av livet ägnade Geijer åt att utbilda 

generation efter generation av studenter 

i Uppsala, inklusive det nya kungahusets 

prinsar. Geijers stöd bland studenterna blev 

så stort, att hela studentprotesten det europeiska 

revolutionsåret 1848 ägnades åt ett 

stort minneståg för Geijer, som avlidit året 

innan. 

100-årsminnet av Schillers födelse firades 

stort i Sverige 1859, liksom 100-årsdagen 

av hans död 1905. Geijers och därmed 

Schillers inflytande präglade därmed studentgenerationer 

som verkade i den svensknorska 

unionen ända till början 1900-talet. 

SVERIGE: 

E.G. Geijer 

och ”inbillningskraften” 

I Sverige fanns en god jordmån för 

Schillers idéer, tack vare den grund som 

Gustav III och gustavianerna hade lagt. 

Den nya guldålder som den svenska poesin 

upplevde under 1800-talets första hälft 

var en direkt återspegling av att skönheten, 

och dess förmåga att förädla människorna, 

genom Schiller hade förts in som ett centralt 

begrepp i konsten. 

Schillers essä om trettioåriga kriget översattes 

till svenska redan 1796-97. Den utkom 

sedan i flera upplagor, bl.a. i serien 

”Böcker för folket”. Ända fram till början 

av 1900-talet användes den som läsebok i 

tyskundervisningen. Skådespelet Rövarbandet 

översattes 1795, och romanfragmentet 

Andeskådaren (en stridsskrift mot 

jesuiterna och Illuminati-sällskapet) kom ut 

på svenska 1798 (och användes här för att 

bekämpa swedenborgianismen). 

Många av de stora svenska skalderna vid 

den här tiden översatte Schillers dikter och 

inspirerades av dem: Leopold, Franzén, 

Atterbom, Nicander, Runeberg, Beskow 

– och naturligtvis Tegnér och Geijer. Men 

inte bara de ”stora” inspirerades. Geijer har 

berättat att han som ung, i hemmet i Värmland, 

hörde Knut Liljebjörn (som senare 

blev hans svärfar) idka högläsning ur sin 

egen översättning av Don Carlos. 

Schillers ande svävade alltså över det 

svenska kulturklimatet under lång tid, och 

fick år 1810 till följd att Svenska Akademien 

formulerade det årets prisfråga så här: 

”Vilka fördelar kunna vid människornas 

moraliska fostran dragas av deras inbillningsgåva, 

och betraktandet av våra tiders 

samhällslevnad, synes det böra göra denna 

sinnesgåva mera mot- eller medverkande 

de moraliska förnuftsbuden?” (Knappast 

ett vanligt uppsatsämne för våra dagars studenter.) 

Geijer vann första priset med en uppsats 

helt i Schillers anda. Han förklarar 

att inbillningskraften är den poetiska förmågan 

hos människan, men den har inte 

alls bara med förmågan att dikta att göra. 

Inbillningskraften är ett uttryck av det högsta 

i människonaturen – alltså det som vi 

i dag talar om som ”den skapande förmågan”, 

eller, med ett missbrukat ord, ”kreativitet” 

– och den är av ”gudomlig” natur. 

”Inbillningskraften är av alla mänskliga 

förmögenheter den mest omfattande, den 

underbaraste. Sanning såväl som skönhet 

hör till dess förmåga. Den är den förmåga 

som genom sin släktskap både med människans 

sinnliga och andliga natur liksom 

svävar emellan hennes övriga förmögenheter 

och förbinder dem till ett helt.” 

Så kommer Geijer in på hur uppfostran 

av det unga släktet skall se ut. Uppfostran är 

inget annat än en utveckling av de mänskliga 

förmögenheterna, och uppfostringskonsten 

är konsten att undanröja hindren 

för dessa förmögenheters utveckling. Här 

säger Geijer att de rådande uppfostringsme-

toderna är så konstlade och destruktiva, att 

det är mindre viktigt att säga vad man bör 

göra, än vad man bör undvika att göra. 

Varje barn är utrustat med ”en dunkel 

ljusning av den förnuftiga naturen” – annars 

skulle det aldrig någonsin kunna utveckla 

sig, för förnuft kan ingen varelse 

ingivas utifrån. Och det är i frihet som detta 

förnuft skall utvecklas, för frihet är förnuftets 

element. 

Här gör Geijer en generalattack på det 

ofog som bedrivs med läxläsning. Vetgirigheten 

dödas om barnet för tidigt ges utför- 

Erik Gustav Geijer 

Christian Fredrik blev Norges Don Carlos. 

Tillsammans med norska patrioter 

vann han en osannolik seger över stormakterna 

och säkerställde Norges frihet 

med Eidsvollförsamlingen 1814 (t.h.). 

liga och invecklade förklaringar i böcker, 

innan frågorna har väckts. Kunskapsbegäret 

och omdömet måste först ha fått så 

mycket styrka att det kan ge liv åt den döda 

bokstaven, eftersom ord inte kan ge begrepp, 

utan tvärtom förutsätter begrepp för 

att kunna begripas. 

När barnet övergått till yngling gäller däremot 

den motsatta principen. Då skall uppfostran 

vara så teoretisk som möjligt. Den 

unga människan skall inte för fort föras ut i 

världen från sin studerkammare, innan han 

fått pröva och bilda sin tankeförmåga, som 

”där skall bli hans enda ledare”. Och det 

skall vara den rena vetenskapen, säger Geijer, 

om den skall kunna intressera förståndet. 

Det klagas över att teorin är tråkig, men 

det beror bara på att man försökt göra den 

mer praktisk, reducera den till några enkla 

regler för handlandet, och så att säga ta ner 

den på jorden: ”Man har först berövat den 

sin manlighet, och vill likväl att den skall 

göra människor.” Nej, säger Geijer: 

”Låt honom mäta kalkylens djup; låt den 

leda honom genom himlarna, över jorden 

och haven; låt honom vid fysikens 

hand intränga i naturens inre; låt honom 

bryta sin väg in i filosofiens helgedom, 

… låt honom med historien genomskåda 

tiderna och lära att förstå sin egen!” 

Alla som skall leda samhället – de som 

är ”statskroppens tanke” – får inte nöja sig 

med att handla efter en kunskap som är lika 

mycket tro och känsla som begrepp. De 

måste bilda sig ett självständigt begrepp, 

och det kan de bara göra i vetenskapens 

värld, som är den värld där begreppet har 

förklarat sin självständighet. Upplysningsfilosofin, 

som har banaliserat teorin i tron 

att den därigenom skulle bli tillgänglig 

för alla, har missförstått bildningens gång, 

säger Geijer, för all vetenskap och all erfarenhet 

lär att ”det är ljusets eviga natur 

att sprida sig uppifrån. Det uppstiger ej ur 

jorden – det strömmar från himlen.” 

Frihet och skönhet 

Karaktärens uttryck är seder, och seder är 

inte de handlingar som bara kan förklaras ur 

en nödvändighet, för i seder ligger begreppet 

frihet. Men inte en godtycklig frihet, utan i 

begreppet seder sammansmälter idéerna om 

frihet och nödvändighet. En människas seder 

är särskilt de handlingar som hos henne har 

övergått till natur, moraliska handlingar som 

hon utför alldeles spontant, utan att behöva 

tänka efter. Hos en sådan människa är det 

tydligt att förnuftets herravälde har inträngt 

i och sammansmält med själva sinnlighetens 

natur, så att sinnligheten till sist blivit ”en 

villig undersåte, över vilken ej härskaren alltid 

behöver visa sin makt.” 

Geijer urskiljer två tillstånd här, helt parallellt 

med Schiller. Han säger att en människa 

uttrycker värdighet om sinnligheten 

lyder förnuftet men fortfarande tycks frukta 

för behärskarens stränghet, och att en människa 

uttrycker behag när sinnligheten trots 

sin lydnad tycks vara fullkomligt fri. Detta 

senare är ”kännemärket på en lyckligt danad 

och skön själ”. 

Och hur kan inbillningskraften själv bäst 

bildas? 

”Liksom begreppet blott kan vinna full 

stadga och kraft i den värld där tanken gjort 

sig självständig, i vetenskapens, så kan 

inbillningskraften ej heller utveckla sig, 

om man ej sysselsätter henne i den värld, 

där hon är fri och självständig; och denna 

värld är poesins eller den sköna konstens.” 

Den överflödande livskraften hos unga 

människor kan lätt förleda dem ”att begå 

allehanda galenskaper … I denna ålder 

borde därför människan omgivas med allt 

det sköna som mänsklighetens välgörare, 

de största konstnärerna, skapat.” 

”Den berusande livskraften, som, emot 

sin bestämmelse ensamt vänd på sinnligheten 

gör förstörelse och råhet, mildras, 

förädlas och sysselsättes enligt naturens 

ändamål i umgänget med det sköna, dess 

skådande, begripande och efterbildande. 

Det är så som i ynglingens själ utbildas 

det levande ideal av allt förträffligt, för 

vilket han med entusiasm uppoffrar sig, 

och utan vilket han i det verksamma 

livet ingenting stort och värdigt uträttar.” 

Tog Uppsala med storm 

Var och en kan förstå att en person som 

Geijer, som i ungdomen så grundligt har 

genomarbetat och tillägnat sig Schillers 

begrepp, fick en grund att stå på som varade 

hela livet. Han vågade att hela tiden 

gå vidare i sitt sanningssökande, och i sin 

utveckling som människa. Det som är fascinerande 

med att läsa Geijers skrifter i dag är 

ju inte att han hade de ”rätta åsikterna””(det 

hade han inte alltid) utan att man där kan 

följa hans ärliga och insiktsfulla sökande 

efter sanningen, inom historievetenskapen, 

filosofin, ekonomin och många andra 

områden, hela tiden med det moraliskt rätta 

som rättesnöre. 

När han 1816 tillträdde som professor i 

historia tog han Uppsala med storm. Hans 

optimism, hans engagemang och de stora 

perspektiv han rullade upp var precis det 

som behövdes i den oroliga tiden i franska 

revolutionens kölvatten – precis som 

i dag. ”Tiden har blivit hårdhänt och allvarsam. 

Den blir det alltmer och ingen må 

vänta sig att få vandra på rosor”, var hans 

rättframma budskap till studenterna – som 

kom från universitetets alla fakulteter. När 

Geijer föreläste stod de andra salarna nästan 

tomma. 

I trettio år fortsatte han sin lärargärning. 

På det sättet blev det den Schiller-influerade 

Erik Gustav Geijer som undervisade 

de avgörande samhällslagren i den tidens 

Sverige, de som skulle leda Sverige under 

den period då industrialismen bröt igenom. 

NORGE: 

Nationens 

grundande i 

modern tid 

Det största politiska inflytandet i 

Skandinavien fick ”frihetens poet” 

Friedrich Schiller i Norge. Ännu en ung 

prins i Danmark hade inspirerats av Schiller 

och blev Norges verklige Don Carlos. Det 

handlar om arvprinsen Christian Fredrik, 

vars far blev Danmarks kung 1808 med 

namnet Fredrik IV. Christian Fredrik kom in 

i bröderna Augustenburgs krets i början på 

1800-talet. Han hade redan lärt sig mycket 

om Schiller genom sin lärare och genom sin 

far fått kontakt med den glödande norske 

nationalisten Carsten Anker. I den danska 

huvudstaden fanns många norska ämbetsmän 

och norska studenter. Schiller var känd 

även bland dem och inte minst i det Norska 

sällskapet, som bildades för att Norge skulle 

få ett eget universitet. 

Den danske arvprinsen var ivrig att göra 

något för Norge och utvidgade ständigt sina 

kontakter där. På grund av kriget mellan 

England och Frankrike, där Danmark ställt 

sig på Frankrikes sida, blockerades sjöförbindelserna 

till Norge. Danmark blev därför 

tvunget att införa en början till självstyre i 

Norge. När Danmark 1813 direkt hotades 

av de fientliga stormakternas armé, ledd 

av Bernadotte, lyckades Christian Fredrik 

bli dansk ståthållare i Norge. Där lyckades 

han förhandla fram mat till den norska befolkningen 

och genomföra reformer. När 

Danmark slutligen i freden i Kiel i januari 

1814 tvingades avstå Norge till Sverige såg 

Christian Fredrik sin chans. 

Christian Fredrik hade redan på hösten 

innan rest runt i Norge för att samla stöd till 

ett oavhängigt kungadöme. Efter samråd 

med ledande norrmän ställde sig Christian 

Fredrik den 22 februari i spetsen för Norges 

självständighetsrörelse, men inte som 

kung baserad på arvsrätt, utan som regent. 

En nationalförsamling sammankallades till 

Eidsvoll under stor begeistring. Där utarbetades 

den norska grundlagen och med den 

förklarade sig Norge som en självständig 

nation. Den 17 maj antogs den och Christian 

Fredrik valdes till kung. 

Den nya nationen var hotad av stormakternas 

styrande kretsar. Carl Johan Bernadotte 

insisterade på att Kieltraktaten skulle 

följas. Christian Fredrik beslutade sig för att 

ta strid för att försvara den norska grundlagen. 

Den svenska armén angrep då Norge 

och norrmännen tvingades till fredsförhandlingar 

i staden Moss. Men Bernadotte 

började få bråttom att bli klar med Norge, 

eftersom Wienkongressen började samlas. 

Han godkände därför den norska grundlagens 

ställning. Så kom det sig att Norge inte 

blev ockuperat av Sverige utan ingick i en 

union mellan två länder, där Norges nationalförsamling 

med stöd av grundlagen valde 

den svenske kungen Karl XIII till kung 

av Norge. Stormakterna hade vunnit, men 

den norska självständighetsrörelsen hade 

grundat Norge som modern nation. 

Utan Christian Fredrik, ”Norges Don 

Carlos”, skulle inte Norge än i denna dag 

fira den 17 maj som sin nationaldag. 

Ur artiklar av Tom Gillesberg, Astrid 

Sandmark och William C. Jones publicerade 

i LaRoucherörelsens publikationer. För 

utdrag ur Schillers brevväxling och hans 

inflytande i Norden, läs vidare i artiklarna 

om Schiller på http://larouche.se/program/ 

ny-klassisk-renassans/friedrich-schiller 

11

... använda 

Saab för 

infrastruktur- 

utveckling! 

Företaget Saab, fabriken i 

Trollhättan och samhället runt omkring 

har räddats från demontering 

för en stund! Bra, men trots de goda 

nyheterna måste EAP flagga upp en 

varning! Detta är en kortsiktig lösning 

för biltillverkaren Saab. Hela 

världen befinner sig fortfarande i 

en ekonomisk sammanbrottskris. 

Det betyder att försäljning av bilar, 

speciellt lyxbilar, kommer att fortsätta 

att kollapsa. De nya ägarna, 

som framför allt vill tjäna pengar, 

kommer att skära ner och sälja företaget 

i bitar, som alla riskkapitalister 

gör. Saabs existens kommer 

att återigen hotas. 

Med den ekonomiska självmordspolitik 

som regeringen Reinfeldt 

och de andra EU-regeringarna 

har slagit in på, utan stora satsningar 

på nationella projekt för infrastruktur, 

industri och kärnkraft, 

kommer alla industrier och samhällen 

att hotas. 

EAP:s lösning är en ny, rättvis 

ekonomisk världsordning och 

LaRoucheplanen för en ”Fyrmaktsöverenskommelse” 

(se sid. 

2-3). LaRoucheplanen kommer, 

om regeringen, riksdagen och 

svenska befolkningen lyssnar på 

EAP, att ge Saab möjlighet att ställa 

om från bilproduktion till säkrare 

och värdefullare tillverkning av 

maskiner och utrustning för ett nationellt 

och skandinaviskt magnettågsnät 

med nya broar och tunnlar, 

nya generationer av kärnkraftverk, 

rymdsatsningar m.m. Om reger- 

12 

Dra med Sverige i den nya 

världsordningen! 

Sverige kan som 

suverän nation ... 

BRYT MED DET BRITTISKA IMPERIET 

ingen slutar med att pumpa pengar 

till bankerna och finansspekulanterna 

och i stället årligen skapar tusen 

miljarder i statliga krediter för 

denna typ av investeringar, kommer 

vi att försvara vår industriella 

kapacitet de kommande 50 åren 

och därmed aktivt kunna bidra till 

utvecklingen på andra håll i världen. 

Detta bör vara Sveriges gåva 

till den nya världsordningen och de 

kommande generationerna. 

... låta Afrikas 

utveckling 

skapa välfärd i 

Sverige 

Jätteordern på 1 000 lastbilar 

som Volvo Lastvagnar fick i år 

kom ur det enorma sug som håller 

på att utvecklas runt Fyrmaktsdynamiken, 

som LaRouche pekar på 

som Europas enda hopp om att ta 

sig ur sin nuvarande existenskris. 

Ordern till Volvo Lastvagnar 

kom från ett enda cementföretag, 

Midrock Derba Cement i Etiopien, 

som dessutom säger sig vilja köpa 

totalt 2 500 lastbilar. Detta är mer 

än hälften av vad Volvo Lastvagnar 

sålde i hela Afrika (4 178) rekordåret 

2008. 

Hur kan det komma sig att 

Sverige nu sätts i arbete med att 

leverera massor med maskiner till 

ett av de fattigaste länderna i världen? 

Jo, enkelt: Kina och Etiopien 

har kommit överens om att utveckla 

Etiopiens vattenkraftspotential. I 

september 2009 var den totala kapaciteten 

860 MW. Etiopiens nationella 

elbolag planerar att på tio 

år öka kapaciteten med 17 gånger 

till 15 000 MW. För att klara detta 

har Etiopien kontrakt med tre kinesiska 

byggföretag, Hydrochina, 

Sinohydro och CGGC, som skall 

bygga nio stora vattenkraftsprojekt 

omfattande åtminstone tolv dammar, 

allt finansierat av kinesiska 

statliga exportkrediter. 

Cementföretaget Midrock är på 

väg att öppna en helt ny cementfabrik 

och inleda kalkbrytning i ett 

jordbruksområde 70 km sydväst 

om huvudstaden Addis Abeba. Fabriken 

skall fördubbla Etiopiens 

cementproduktion. 

...bygga 

nya svenska 

kärnkraftverk 

Använd segern över klimatbluffen 

och folkmordspolitiken på 

Köpenhamnsmötet till att börja utveckla 

ny svensk kärnkraft. 1968revolten 

och det gröna paradigmskiftet 

berövade Sverige en stor exportindustri. 

Nu måste den förlorade kompetensen 

återerövras genom att 

Sverige går direkt till utveckling 

Av dammarna i det gigantiska 

Gilgel-Gibe-projektet har Gibe I 

(184 MW) och Gibe II (420 MW) 

tagits i bruk. Gibe III blir Afrikas 

största vattenkraftverk med en effekt 

på 1 840 MW och skall vara 

klart 2013. Därefter följer Gibe IV 

med kapacitet på 1 472 MW och 

Gibe V på 560 MW. Enbart detta 

projekt motsvarar alltså fyra stora 

kärnkraftverk. 

Det är klart att det behövs cement, 

lastbilar och tusentals ton utrustning 

för denna utveckling. Det 

är EAP:s politik att dra in USA och 

Sverige i Fyrmaktssamarbetet och 

alla dess projekt runt om i världen, 

för att sätta vår maskinproduktionen 

i fullt arbete och successivt ersätta 

den av spekulationsbubblor 

skapade efterfrågan på dyra konsumtionsvaror. 

 

av den fjärde generationens kärnkraft 

och isotopekonomin. 

Nu skall det inte bara handla om 

att koka vatten för kraftproduktion 

utan kärnkraften skall göras 

till en arbetshäst för att ta fram processvärme 

på 700–1 000 °C; för att 

lösa färskvattenkrisen genom avsaltning 

av havsvatten; för att utvidga 

råvaruresurser genom att ta 

i bruk de enorma lågvärdiga råvarureserverna 

för pappersindustri, 

kemi, gas och olja; och för att börja 

massproducera nya råmaterial 

bland de första användbara isotoperna 

(det finns 60 000 isotoper att 

börja arbeta med). 

Stöd LaRoucherörelsen i Sverige – EAP i riksdagsvalet. Det enda partiet som gör något stort. 

Bli aktiv – Ge bidrag – Bjud in – Studera! www.larouche.se 

Beställning 

Jag beställer ....... ex av denna pamflett 

Jag vill stödja LaRoucherörelsens arbete. Kontakta mig! 

Skicka mig det senaste nyhetsbrevet 

Jag beställer ........ st valsedlar 

namn 

... skicka 

traktorer, inte 

pansarvagnar, 

till Afghanistan 

Det finns ingen anledning för 

Sverige att gå djupare in i den brittiska 

fällan i Afghanistan. De upptrappade 

militära angreppen mot 

de svenska trupperna bör inte mötas 

med ytterligare pansarvagnar 

och soldater, utan med traktorer för 

återuppbyggnad. Det är det enda 

sättet att bemöta den fiende som 

den svenska militära och politiska 

ledningen saknar förmåga att se, 

nämligen det brittiska imperiet och 

dess knarkkungar i Afghanistan. 

Afghanistan kan bara stabiliseras 

genom ett engagemang av de 

asiatiska stormakterna Kina, Indien 

och Ryssland som i samarbete 

med grannländerna, framför allt 

Iran, stoppar den brittiskstyrda opi- 

adress postadress 

tel e-post 

umsmugglingen och bidrar till utveckling 

av bevattning, transporter, 

energi och jordbruk i stor skala. 

Om Sverige inte bidrar till detta 

kastar vi, tyvärr, bort tiden och våra 

unga soldaters liv. 

Med svenska traktorer och andra 

byggmaskiner skulle svenskt 

bistånd kunna bidra till utvecklingen 

av de vattensystem och annan 

infrastruktur som skulle göra det 

möjligt för den afghanska centralregeringen 

att ena landet runt ett 

ekonomiskt återuppbyggnadsprogram 

stött av USA, Ryssland, Kina 

och Indien, som omintetgör den 

brittiska taktiken att söndra och 

härska. 

Skicka till EAP, Box 6057, 129 06 Hägersten, använd e-post: larouche@nysol.se eller fax 08–98 30 90. 

Utanför klimatmötet i Köpenhamn.Vi besegrade klimatbluffen – nu 

bygger vi världen och Sverige.

Här - LaRouche.se

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?