Människor och fåglar - Ottenby Fågelstation - återfyndsdatabas
Människor och fåglar - Ottenby Fågelstation - återfyndsdatabas
Människor och fåglar - Ottenby Fågelstation - återfyndsdatabas
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Lr.<br />
i): l:.t<br />
,',<br />
tal<br />
ll.<br />
l: ir<br />
l:'<br />
!;<br />
om halsbandsflugsnapparen är<br />
hämtad från opublicerat manus<br />
1953.<br />
Spåinnande höstdagar<br />
I slutet av augusti var det dags för<br />
en ny period, som skulle sträcka sig<br />
framtillden I november, dåstationen<br />
ståingdes för säsongen. Det blev<br />
en spännande höst <strong>och</strong> i det långa<br />
perspektivet skulle det få vittgående<br />
följder. Udden besöktes av flera<br />
personer, som direkt eller indirekt<br />
kom att påverka min framtid.<br />
Redan den 27 augusti anlände fotografen<br />
<strong>och</strong> författaren Sven Gillsäter.<br />
Vidare HasselbladSkamerans<br />
skapare direktör Victor*Iasselblad<br />
<strong>och</strong> fotografen K W Gullers. Gillsäter<br />
var nere några dagar för att fo.<br />
tografera, såirskilt vadare. Jag kom<br />
att bistå honom med val av lämpliga<br />
platser runt Siilöns jäsande tångbankar,<br />
där han tillbringade åtskilliga<br />
timmar i sitt fotogömsle. Det<br />
Foggen låg tjock...<br />
Foggen låg tjock över södra Öhnd, skaldar signaturen<br />
Jonas i inledningen till en vers, efter ett snabbesök<br />
hos ornitologerna, den 15 september 1953.<br />
Joumalisten <strong>och</strong> tecknaren Alvar Jonason (f l9l7)<br />
var anställd på Barometern <strong>och</strong> giorde åtskilliga re-<br />
Foggen låg tjock över södra öland<br />
<strong>och</strong> lÅnge Jan bölade sorgset.<br />
Men ifukten som blönkte i droppar i gröset<br />
pep Jlockar av siskor <strong>och</strong> iirlor,<br />
Gröna <strong>och</strong> många som löss<br />
kliing de kung sfå g larna kri ng<br />
bland alvarets magra slenar.<br />
Det var dimma <strong>och</strong>fukt <strong>och</strong> mistlursböl<br />
o c h fö m ö n t an sfu I b få g e ltly t t kv i t t e r.<br />
Då - intill foten av lÅnge Jan -<br />
springer tre ynglingar fram ur buslcagen.<br />
De hyssjar <strong>och</strong> klnppar i hönder<br />
oc h få glarna fly ge r i fl o c ka r<br />
oc h fång as i poj kamas filllo r.<br />
Pojkarna räknar <strong>och</strong> skriver i böcker,<br />
sötter mtirhingsringar om benen<br />
på siskor <strong>och</strong>fnkar <strong>och</strong> andra<strong>fåglar</strong><br />
som sedan släpps fria igen.<br />
- Granlus, sa Åke |rån Norrland,<br />
granlus <strong>och</strong> granlus <strong>och</strong> granlus,<br />
oc h ploc lude kungsfåg la r.<br />
gav inblick <strong>och</strong> mersmak i en annan<br />
viirld, att med kamerans hjiilp förmedla<br />
bilder till andra människor<br />
av vad man sett. Ett par veckor senare<br />
kom en packe bilder <strong>och</strong> förfrågan<br />
om jag kunde " med län blyerts<br />
skriva fågelns <strong>och</strong> <strong>fåglar</strong>nas<br />
namn på baksidan av varje bild. Reportaget<br />
kommer ut i Vecko-Revyn<br />
på fredag". Den kom ut 25.9.53. På<br />
senhösten började jag arbeta hos<br />
Gillsäter, en lång <strong>och</strong> mfiosam väg<br />
inom fotoyrket var inledd.<br />
Ny Sverigeart! - med<br />
konplikationer<br />
Höstens stora <strong>och</strong> framöver omskrivna<br />
händelse inträffade den 3<br />
september. I stationens dagbok<br />
shev jag: " En skum Påylloscopus,<br />
som till färgen var ljust gråvit på<br />
undersidan <strong>och</strong> på ovansidan grågrön<br />
infångades. Beträffande vingkaraktärer<br />
så stämde det ej fullt<br />
överens med en lövsångare. Fågeln<br />
skickas i morgon till Riksmuseet<br />
för bestämning".<br />
Redan dll hade jag starka misstankar<br />
vilken art det var. Vi slog i dåtidens<br />
tillgängliga litteratur, som<br />
var ytterst begränsad. Endast Niethammer<br />
gav oss vägledning - åt ett<br />
bestämt håll - nämligen berglövsångare<br />
Phllloscopus bonelli. Seden<br />
var att en "obestämbar" fågel<br />
avlivades <strong>och</strong> skickades till Naturhistoriska<br />
riksmuseet för slutgiltig<br />
bestämning.<br />
Några dagar senare ( I I .9.53) kom<br />
ett brevkort till mig från Ulf Bergström<br />
"Museets hjärtliga tack f
Change language