En vikingatida / tidigmedeltida gård i Fjälkinge - Regionmuseet ...

REGIONMUSEETS ARKEOLOGER INFORMERAR
En vikingatida / medeltida gård i Fjälkinge
Regionmuseet / Landsantikvarien i Skåne
Stora Torg • Box 134 • 291 22 Kristianstad • telefon 044-13 52 45 • fax 044-21 49 02 • info@regionmuseet.m.se • www.regionmuseet.m.se

En vikingatida/tidig medeltida gård i Fjälkinge
Hösten 1995 grävde Länsmuseets arkeologer fram en tusen år gammal gård
på fältet väster om Fjälkinge skola. Gården har legat i södra utkanten av byn. Bygränsen
markerades av ett grävt dike och söder om detta bredde ett låglänt sankmarksområde ut sig.
Kring gårdens stora långhus fanns mindre grophus, avfallsgropar, spår efter hägnader och
en brunn. En planka i brunnen har daterats till tiden 716-781 e.Kr och i ett av
grophusen hittades ett mynt, som präglats i Lund för Knut den store,
kung över Danmark, Norge och England åren 1018-1035.
Fjälkinge har visat sig vara arkeologiskt
mycket intressant och era
undersökningar har gjorts inom
byn, bland annat av en stor vikingatida
begravningsplats. Den här
gången var det planerna på en
tillbyggnad av skolan och en
utvidgning av parkeringsplatsen
som orsakade en undersökning.
Området ligger nära den medeltida
kyrkan och inom den gamla
bytomten.
Långhus och grophus
Den undersökta gårdens huvudbyggnad
påträffades i områdets
centrum, precis norr om gränsdiket.
Huset var cirka 28 meter
långt och sex till åtta meter brett.
Det på-träffades nästan inga fynd i
huset, men däremot hittades en sotfärgning,
som tolkades som rester
efter en nerbrunnen stolpe. Kol
från denna användes vid en C14
analys*. Resultaten visade på en
datering till 900+-110 före nutid,
d.v.s. 1000 - 1100 tal.
Från andra undersökningar vet vi
att långhusen inrymt både bostad
för människorna och stall för tamdjuren.
Intill huvudbyggnaden har det
funnits sex stycken grophus. De var
delvis nergrävda i marken och tjä-
nade som förråd och verkstäder. De
låg alla, liksom långhuset, orienterade
i öst-västlig riktning. I två av
husen hittades nålar av ben, som
kan tyda på någon form av hantverksaktivitet.
Det är dock osäkert
om de påträffade grophusen fungerat
samtidigt och om alla tillhört
samma gårdskomplex.
I ett av grophusen hittades ett mynt präglat
i Lund för Knut den store 1018-1035.
Myntet var sönderklippt, ett förfarande
som var mycket vanligt under vikingatiden.
Det var myntets silvermängd som
avgjorde dess värde, till skillnad från idag
då myntet symboliserar ett förutbestämt
värde. Genom att klippa sönder myntet
till s.k bit-silver kunde man handla med
mindre valörer.
Det tecknade myntent här ovan är något
större (ca 25%) än det verkliga myntet.
Hägnad
Nordöst om huvudbyggnaden
fanns en stolphålsrad som kan vara
en del av en hägnad. Spår efter
ytterligare en hägnad var synlig i
norra delen av området. En möjlighet
är att dessa stolphålsrader varit
delar av en och samma hägnad och
utgjort en form av tomtmarkering.
Brunn med ekplankor
Väster om långhuset påträffades
gårdens brunn. I botten fanns rester
efter brunnsskoningen i form av
fyra ekplankor. Dessa visade spår
av att först ha varit använda i andra
syften. En av plankorna hade spår
av två cirklar som ristats in i träet
med hjälp av en passare. Det fanns
även två uthuggna hål i plankan.
Plankorna skickades till ett laboratorium
i Lund där man räknade
årsringarna. Det visade sig att
eken hade huggits ner någon gång
mellan åren 716 och 781. 150-200
senare återanvändes plankorna som
brunnsskoning.
Hantverk och handel
På översiktplanen är två platser
markerade som ”plats för hantverks-
och hushållsaktiviteter”. Inom dessa
ytor undersöktes två ugnar samt en
avfallsgrop med mycket skben.

Vad ugnarna använts till vet vi inte,
inte heller om all sken ätits av gårdens
egna invånare eller om den
byttes, torkad eller rökt, mot andra
varor. Fynd av delar av en täljstensgryta
vittnar om långväga handel.
Dessa stengrytor var en stor exportvara
från Norge och Bohuslän.
Även den påträffade keramiken,
som dateras till sent 1000-tal och
tidigt 1100-tal, vittnar om handel. I
arkeologiska termer kallas den för
äldre svartgods, men ibland också för
östersjökeramik, vendiskt svartgods
eller slavisk keramik. Keramiktypen
nns i länderna runt Östersjön, och
anses ha sitt ursprung i de slaviska
länderna, nuvarande Polen och östra
delarna av Tyskland. Det är troligt att
en del av keramiken i Fjälkinge har
importerats från det slaviska området.
Slakt av unga djur
Den rikliga mängden välbevarade
djurben från undersökningen har specialstuderats
av osteologer (experter
på ben). Detta för att få en uppfattning
om gårdens djurinnehav.
Majoriteten av djurbenen kom
från husdjur. De esta benrester
kom från gris, följd av nötkreatur
och får (get). Slaktåldern
för nötkreatur och grisar visar
att man slaktat anmärkningsvärt
många unga djur. Även
fåren slaktades som års- respektive
fjolårslamm. Detta tyder
på att man varit inriktad på
djurhållning. Slakt av så många
unga djur visar också på att det
rådde ett visst välstånd.
Ben från tre stora vilda däggdjur
nns även i materialet; rådjur,
vildsvin och gråsäl, och dessa
vittnar om en viss, men begränsad, jakt.
Anders Edring och Helén Lilja
Keramik importerad
från slaviskt område.
* C14 analys - mätning av nedbrytningsgraden
hos den radioaktiva kolisotopen nr
14, som har en halveringstid på 5 730 år.
Kol 14 nns i alla levande organismer, men
börjar brytas ner då dessa dör.
Ett tusen år gammalt långhus under utgrävning. Spåren efter de takbärande stolparna
är markerade med vita pinnar. De gula pinnarna markerar vägglinjer.

E N N AT I O N E L L A N G E L Ä G E N H E T
”Det är en nationell angelägenhet att skydda och
vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas
av alla.”
Vår kulturmiljö är allt det vi
har omkring oss; allt som vi
och våra förfäder i generationer
har format och skapat. Som
fornlämning räknas lämningar
”som tillkommit genom äldre
tiders bruk och som är varaktikt
övergivna”.
Fasta fornlämningar kan vara
gravar och gravfält, övergivna
kyrkogårdar, ristningar och målningar
på stenar och berghällar,
samlingsplatser för rättskipning
och handel, lämningar efter
bostäder, arbetsplatser, kulturlager,
ruiner, färdvägar och broar, hamnanläggningar,
skeppsvrak äldre
än hundra år, platser och naturbildningar
kring vilka det nns
knutet äldre traditioner och berättelser...
Raderna ovan är hämtade
ur första kapitlet första
paragrafen i Kulturminneslagen.
Lagen reglerar
vårt förhållande till lämningar
från skilda tider;
fornlämningar, föremål,
kyrkor och andra byggnader.
Listan över olika fornlämningar
skulle kunna göras ännu längre,
och för alla gäller att det är
”förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva
ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering
eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning.”
Inför varje typ av nybyggnation, av till exempel vägar eller
hus, är det viktigt att först ta reda på om fornlämningar
berörs. Kontakta Regionmuseets arkeologer, som med hjälp
av kartor och fornminnesregister snabbt kan ge besked om
det finns kända fornlämningar i området eller ej.
Vid nybyggnation kan tillstånd ges att ta bort en fornlämning.
Förutsättningen är då att borttagandet föregås av en arkeologisk
undersökning.
”Den som vill rubba, ändra eller ta bort fast
fornlämning skall ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen”.
Länsstyrelsen avgör om en fornlämning
får tas bort och länsstyrelsen
avgör också vem som ska ta
bort den, det vill säga vem som ska
utföra den arkeologiska undersökningen.
Ärendehandläggningen, från det att
ansökan nått länsstyrelsen till dess
att arkeologerna kan sätta spaden
i marken tar ett par månader och
därför gäller det att vara ute i god
tid. Det är också viktigt att tänka
på att arkeologiska undersökningar
vanligtvis inte görs under vinterhalvåret.
Har du frågor om arkeologi, fornlämningar
och lagstiftningen kring
dem är du välkommen att kontakta
Regionmuseets arkeologer.
Kristianstad Lund
Box 134, Stora Torg Box 153, St Larsomr. Byggnad 10
291 22 Kristianstad 221 00 Lund
Tel 044-13 50 00 vx, Fax 044-21 49 02 www.regionmuseet.m.se Tel 046-15 80 50, fax 046-15 80 39