brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Mot Malmö och söderut sjunker berggrundens överyta under havets nivå och österut blir moränmäktigheten
över 10 m. Möjligheterna till fynd av ytterligare brytvärda områden närmast
utanför Limhamn och Klagshamn äro därför små eller inga.
Limhamn. Kalkbrottet vid Limhamn har en areal av 5 har och bildar en rektangel l x V2 km.
Brottets djup är ungefär 25 m, men kalkstenen fortsätter vidare till obekant djup. Brottets
botten ligger under havsytan.
Jordbetäckningen utgöres av morän och översta av svallgrus och sand. Dess mäktighet är 4-8
m och tilltager i allmänhet österut in mot land.
Någon sträng lagerföljd har hittills ej uppställts för brottet beroende på lagrens oregelbundenhet,
delvis orsakad av förekomsten av stora korallkalkstensstockar, dels på grund av tektoniska
störningar.
Praktiskt taget endast kalksten och flinta förekommer i brottet. Några små lerlager sakna betydelse.
Flinthalten är, även om vidsittande kalksten medräknas knappt 10 %, alltså ovanligt
låg för att vara i danien. Bland kalkstenssorterna dominerar kokkolitkalkstenen, som utgör
ungefär hälften av det brutna, därnäst kommer bryozokalkstenen som utgör ungefär 1/3. Korallkalkstenen
förekommer ojämnt och utgör 10-20 % av det nu brutna.
Kalkstenen tillgodogöres så, att sedan större flintstycken bortskrätts, den fastare grovstyckiga
kalkstenen utskrädes för att användas som brännsten eller försäljas som råsten, under det att
den renare småstyckiga och lösa kalkstenen användes till framställning av kalkstensmjöl och
råsten till cementtillverkning.
Som brännsten användes mest fast kokkolitkalksten, under det att råstenen för avsalu mest
utgöres av kristallin och fast korall- och bryozokalksten.
Kalkbränningen sker i ringugn, emedan kokkolitkalkstenen i schaktugn skulle lämna mycket
stumpkalk. Visserligen skulle den mest hållfasta korall- och bryozokalkstenen kunna brännas
i schaktugn men som bättre användning finnes för den som råsten, blir föga över för kalkbränning.
Limhamns kalksten är mycket ren. Den utskrädda bryozo- och korallkalkstenen håller (torkad)
över 95 % kalcit och vattenhalten är låg.
Kokkolitkalkens vattenhalt är hög, så att den måste torkas före malningen till kalkstensmjöl.
Dess kalcithalt är däremot god, om flintan undanhålles.
Järnhalten är låg i all kalksten.
Vid cementframställning spelar hög kalcithalt ingen roll. Om massan innehåller smärre flintbitar,
gör detta intet, och om de obetydliga lerlagren i kritan inkomma i råmassan, är detta
endast en fördel.
Limhamns flinta är lågvärdig och användes endast som utfyllnadssten i betong o.dyl.
Brottet har mycket stora utvidgningsmöjligheter utan att behöva fördjupas. Vattentilloppet är
ej besvärande stort, varför man kan gå djupare om så skulle befinnas fördelaktigt.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
86