brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Ignaberga kalksten är en rätt grov skalgruskalk av växlande fasthet. Närmast åsen förekommer
en mycket fast bank, som användes som byggnadssten, under det att råsten är lös. Längre
ned mot sluttningen blir byggnadsstensbanken ej fullt så hård under det att ovanliggande kalkstensmassor
bli allt fastare. Kalcithalten ändrar sig också från att mot åsen vara omkring 90 %
i torrt prov till 94-95 % vid foten. De hittills brutna lagren ha en mäktighet av 5-6 meter (tilltagande
mot slätten). Under dem följer oduglig, lågvärdig sten. På grund av lagrens lutning är
det möjligt att ännu större mäktigheter kunna förekomma, om brytningen kan fortsättas längre
ut på slätten. Stenen med den största fastheten användes till byggnadssten. Den därnäst i fasthet
brännes i ringugn och resten males till kalkstensmjöl.
Ringeleslätt. Kalkfyndigheten vid Ringeleslätt är belägen SV om Fridhems station. Förhållandena
äro tämligen likartade dem vid Ignaberga, men som fyndigheten ligger omedelbart intill
urbergsåsen, tillhör den en något lägre stratigrafisk nivå, lagren stupa brantare och innehålla
rikligare med urbergsmaterial, delvis i form av konglomeratränder.
Kalkstenen är en övervägande lös skalgruskalk. Dess egen kalcithalt är omkring 90 %, men
konglomeratränderna nedsätta det brutnas halt några procent.
Tillgångarna äro ej närmare kända men mindre än i Ignaberga.
Balsvik. Kalkfyndigheten vid Balsvik tillhör Kristianstadsområdets huvuddel. Den renaste,
mest sandfria kalkstenen förekommer längst i söder överst i lagerserien och troligen är endast
denna del brytvärd. Kalkstenen är här övervägande lös och tämligen ren med i genomsnitt 5
% sand, l % MgC03 och under 1/2 % fosforit. Kalcithalten överstiger alltså 90 % och är i genomsnitt
för torkat prov 94 %.
Jordbetäckningen är 2-4 m, men lokalmoränen närmast kalkstenen kan användas som gödningskalk.
I söder torde fyndigheten begränsas av mäktiga kvartära avlagringar. Mot öster är avgränsningen
däremot osäker.
Tillgångarna kunna skattas till storleksordningen l million ton.
Ivö. Kalkstensförekomsten runt Ivö klack har mindre betydelse som kalkfyndighet, då den
helt tages i anspråk för cementfabrikationen vid BromöIla.
Kalkstensförekomsten vid Axeltorps kaolinbruk är högst obetydlig.
Listerlandet. Kalkfyndigheterna på Listerlandet äro av samma typ som inom Kristianstadsområdet
men mycket mindre kända och tillgodogjorda.
Det enda kalkbrottet av betydelse är upptaget vid Hörvik, där en del vis fast och tämligen ren
kalksten är lagrad emot Listerhuvuds norra sluttning. Noggrannare undersökningar saknas.
Tillgångarna skattas tillsvidare till 100.000 ton, men kunna vara betydligt större.
En liknande men sannolikt mindre fyndighet synes föreligga längs östra sluttningen av Mörby
backe.
En förekomst vid Sissebäck torde vara obetydlig.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
81