brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

More documents

Recommendations

Info

För närvarande är kalkbränningen nästan nedlagd på Halle- och Hunneberg. Förekomsterna hava emellertid 2-3 kr mindre frakt efter järnväg pr ton bränd kalk till konsumenter inom Dalsland och norra Bohuslän än Kinnekulle och Falbygdens bäst belägna bruk alldeles oavsett att kalkbehovet inom området för direkta lastbilstransporter är högst betydande. Det synes som om detta fraktförsprång samt kalkens goda kvalitet skulle uppväga den dyrbarare brytningen och medgiva ett upptagande av kalkbränningen i stor skala dock först sedan de gynnsammaste platserna härför bestämts genom uppmätning av orstensmängden och bestämning av skifferns värmevärde och orstenens kalkhalt. Inger/ny mapp/ kalkförekomster 72
Siliansområdet Siljanstraktens silurområde bildar enring som går genom Rättvik, Boda, Ore, Skattungbyns, Orsa, Mora och Sollerö socknar runt en föga bebyggd urbergsplatå. Formationen är till stor del uppbyggd av kalksten. Denna förekommer huvudsakligen i två horisonter: dels som lagrad ortocerkalksten, dels som rev i formationens övre del. Ortocerkalkstenen, som i Siljansområdet vilar så gott som omedelbart på urberget, har denna kalkstens vanliga utbildning. Dess halt kommer således sällan över 90 %. Förr brändes ortocerkalkstenen visserligen på ett flertal platser inom området till murkalk men allt efter som avsättningen för andra ändamål, där en hög CaO-halt var det väsentliga, steg, överflyttades brytningen till revkalkförekomsterna. Det sista större ortocerkalkbruket, Skattungbyns, nedlades år 1912. Då revkalksförekomsterna i stort sett äro belägna i samma trakt som ortocerkalksförekomsterna och tillgångarna i de förra äro mer än tillräckliga vid nuvarande brytning, kan det ifrågasättas huruvida ortocerkalkstenen över huvud taget för närvarande är brytvärd. Revkalkstenen eller leptaenakalken, förekommer huvudsakligen inom områdets östra del, från Furudal över Ore och Boda till Rättvik, men en stor, isolerad förekomst är belägen vid Kallholn 7 km nordost om Orsa. I Mora och på Sollerön äro inga förekomster kända. Leptaenareven bilda mäktiga linser omgivna av skiffer. Genom de starka rubbningar av lagren, som inträffat i samband med insänkningen av Siljansområdets ringförkastning, ha reven ibland blivit ställda på kant eller avgränsas av förkastningar, men trots detta bibehålla i regel fyndigheterna linsformen. Som revkalkstenen är en av lagerseriens hårdaste bergarter, äro reven ofta utpreparerade och framstå nu som upp till mer än 50 m höga kullar med ringa jordbetäckning, vilket i hög grad underlättar brytningen. Kalkstenen är genomgående en kalcitsten med hög karbonathalt och kan utan svårighet hållas över 95 % kalcit i de nuvarande brotten. Till sitt utseende är stenen, liksom revkalkstenar i allmänhet, tämligen växlande och än fast, än lös, det senare vanligen i revens översta delar. Revkärnan är oskiktad men ibland något porös. Revskalet däremot är ofta skiktat och med oregelbundna märgelränder och flagor. Dessa förhållanden göra, att ej all revkalksten går att brnna i schaktugn, åtminstone ej utan särskilt studium av stenens förhållande i ugnen och dennas modifiering därefter. Den lösaste stenen, som väl i regel också torde vara den minst rena, vrakas. I revkärnan, som i de större reven utgör den vida större delen, är procenten duglig sten mycket hög. Över huvud taget synes alla förhållanden samverka till låga råstenskostnader. Tillgångarna av revkalksten äro högst betydande. De för närvarande utnyttjade och bäst kända reven äro belägna vid Kallholn 7 km NÖ om Orsa, Kullsberg 5 km N om Rättvik och Osmundsberg 4 km N om Boda. Kallholn. Revet bildar en 600 m lång och 800 m bred kulle, som höjer sig 70 m över den förbiflytande Oreälven. Järnvägen Orsa-Bollnäs stryker förbi längs kulles västra sida. Den utvunna kvantiteten råsten är ca 1 million ton men flera gånger detta belopp är fortfarande åtkomligt i dagbrottet. Såväl ring- som schaktugnar finnas vid Kallholn. Kullsberg. Revet vid Kullsberg är mindre än det vid Kallholn. Dimensionerna äro c:a 250 x 150 m, och kullen höjer sig några tiotal meter över omgivningen. Ett rätt stort brott finnes här Inger/ny mapp/ kalkförekomster 73
Page 1 and 2:
89 A4/A3 brctp 00920 Inger/ny mapp/
Page 4 and 5:
siafattiga även i sulfatfabriker.
Page 6 and 7:
Kinkhyttan Förekomsten är beläge
Page 8 and 9:
Åsbro. Förekomsterna vid Åsbro
Page 10 and 11:
skala som marmor. Inga större till
Page 12 and 13:
Trosatrakten och Södertörn I trak
Page 14 and 15:
synes förekomma på en längd av 5
Page 16 and 17:
Kalkstenarna omkring Tunabergs kyrk
Page 19 and 20:
kunnat påvisa samma regelbundenhet
Page 21 and 22: I den sydligaste delen strax öster
Page 23 and 24: Billsjön. Förekomsten kan följas
Page 25 and 26: Mellersta och östra Dalarna Inom d
Page 27 and 28: Inom den västra zonen äro endast
Page 29: sökning och provtagning skulle kun
Page 32 and 33: uppenbarligen stora arealer äro ka
Page 34 and 35: Trots de högst betydande och lätt
Page 36 and 37: En ej närmare undersökt kalkstens
Page 38 and 39: Det yngre urbergets kalkstensförek
Page 40 and 41: Fjällformationerna kalkstenar I fj
Page 42 and 43: Orstenens karbonat är alltid kalci
Page 44 and 45: Skånes kambro-siluriska kalkstensf
Page 46 and 47: Gotland Gotland uppbygges helt av s
Page 48 and 49: Kalkstensförekomsterna på Öland
Page 50 and 51: umfabrikens på 15.000 ton) visade
Page 52 and 53: Östergötland. Till skillnad från
Page 54 and 55: ningen av byggnadssten framskrider,
Page 56 and 57: I Närke äro alunskiffern och orto
Page 58 and 59: Yxhultområdet Alunskifferkalkstens
Page 60 and 61: och den brutna arealen 1.5 km 2 om
Page 62 and 63: i fyndigheten har man gjort försö
Page 64 and 65: Förhållandet emellan orsten och o
Page 66 and 67: Billingens nordända Kalkfyndighete
Page 68 and 69: ytningen emellertid ej gå långt i
Page 70 and 71: Profilen härstädes visar, att alu
Page 74 and 75: samt schaktugnar. En Y2 mil lång d
Page 76 and 77: Förekomsterna av pentameruskalkste
Page 78 and 79: täckande kvartära lagrens mäktig
Page 80 and 81: Ktistianstadsområdet Kritområdet
Page 82 and 83: I trakten vid och söder om Norjesu
Page 84 and 85: Om tillgångarna vid Östra Karup
Page 86 and 87: Mot Malmö och söderut sjunker ber
Page 88 and 89: I Hammar bildar området en låg å
show all

brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?