brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Falbygden och Mösseberg
Runt om Mösseberg och Ålleberg har kalkbränning försiggått på ett flertal ställen, och pågår
fortfarande, mest nordost om Falköping samt i mindre utsträckning väster om Mösseberg.
Förhållandena äro rätt olika inom dessa båda områden, varför de behandlas var för sig.
Fyndigheterna nordost om Falköping äro belägna i alunskifferutgåendets branta sluttning
emot Slafsans dalgång. Som denna emellertid fortsätter ett stycke upp i den överlagrande ortocerkalken,
innan den plana Falan vidtager, så att mäktigheten på ortocerkalken blir stor i
förhållande till den i dagbrott åtkomliga brännskiffern, kan brytningen i regel endast omfatta
en tämligen smal zon längs utgåendet. De säkert åtkomliga tillgångarna kunna, i brist på närmare
detaljundersökningar, skattas till att motsvara åtminstone 5 millioner ton bränd kalk.
Alunskifferlagret är blottat till största djup i A.B. Tomtens kalkbrott vid Rössberga. Profilen
visar där överst nära l m orsten, därunder 7 m alunskiffer med föga orsten samt underst stora
orstensbanken, som här är 2 m mäktig och tudelad av ett smalt skifferlager. Vid Uddagården
brytes f.n. 7 m, varav l Y2 m är orsten. Vid Berga börjar stora orstensbanken på något över 8
m:s djup men den brytes ej. Sammanlagda skiffermängden ovan denna bank synes alltså i
genomsnitt vara 6 Y2 m och orstensmängden l Y2 m.
Skifferns kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 1600 Cal., dess oljehalt 1-1 1 / 2 % och
svavelhalten 6 Y2-7 %. Emellertid finnas inga analyser publicerade, varken frånskiffern närmast
över eller från någon skiffer under stora orstensbanken. Som olenidskiffern fortsätter till
12 m i Djupadalen och alunskiffern till 22 m, vilket är ungefär samma siffror som vid Gestilren
och Stolan, kan man vänta sig att under stora orstensbanken finna åtminstone 3 m brännskiffer
med föga orsten och med ett värmevärde av 1300 Cal. samt med något högre oljehalt
än högre upp. Detta är emellertid ej mer brännskiffer än vad som nätt och jämt behövs för att
bränna stora orstensbanken. Då det viktigaste i de flesta brotten i denna frakt är att bränna så
mycket ortocerkalk som möjligt och då ett tillvaratagande av stora orstensbanken och skiffern
därunder förmodligen endast skulle sänka brottbottnen och giva sämre transportförhållanden
utan att större ortocerkalksbränning kunde påräknas, kan det ifrågasättas, huruvida ej brytningen
liksom hittills bör sluta mot stora orstensbanken. Skiffern ovan denna bank medgiver
bränning av 4 Y2 m ortocerkalk sedan inneliggande l 1/2 m orsten blivit bränd. Förhållandet
orsten:ortocerkalk i den brända kalken skulle alltså bliva l :3. Det odugliga mellanlagret emot
ortocerkalkstenen är mycket obetydligt (0.2-0.3 m). Den därpå följande ortocerkalkstenen är
mera högprocentig än på andra ställen i Västergötland och torde vara orstenen överlägsen.
Diamantbormingar från Vrangelsholm visa över 10 m kalksten med i genomsnitt 89 % karbonat
(högst 93.7 %, lägst 83.4 %). Härav följer, att den brända kalkens halt av effektiv CaO bör
kunna hållas lika högt som Kinnekulles bästa eller över 70 % upp mot 75 %.
Anmärkas bör dock att vid diamantbormingen märgellagren troligen delvis bortränsats, varför
den utvisade karbonathalten kan vara något för hög. Stuffprov visa emellertid också höga
halter.
I detta sammanhang kan påpekas, att en viss ytterligare avrymning av ortocerkalken äger rum
i samband med brytning av byggnadssten.
På Mössebergs västra sida äro brott upptagna söder on1 Kleva kyrka och vid Skår på en
sträcka av 1 1 / 2 km i den i flera avsatser uppdelade rätt höga sluttningen.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
69