brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
och den brutna arealen 1.5 km 2 om endast så mycket skiffer brytes som åtgår att bränna all kalksten. Som synes har vid ett sådant förfaringssätt avrymningsförhållandena försämrats, vartill kommer att skifferavfallet från kalkbränningen och jordrymningen måste transporteras utom brytningsområdet, därest ej de undre lagren skola bli oåtkomliga för dagbrytning senare. Ett fullt rationellt utnyttjande av Yxhultområdets kalkstens- och alunskiffertillgångar är ej möjligt utan annan användning för skiffern än till kalkbränning. Då lagret 9 - 16 m innehåller den såvitt hittills är känt oljerikaste skiffern i Sverige, ligger ett användande av denna till 01jedestillation närmast till hands. Skifferlagret 2 Y2 - 5 Y2 m är ej så oljerikt, men dess värmevärde är i det närmaste lika högt som oljeskifferns. Skiffern kunde därför jämte stybben frånövriga lager tänkas använd som bränsle för mera högvärdiga ändamål än kalkbränning, exempelvis för kraftgenerering, gasgenerering, indunstning, kaliframställning eller annan kemisk industri. Dagbrytningen vid Yxhult skulle då giva Ortocerkalksten 6 mill. m' eller 14 vol.-% Orsten 5 - " - 11 - " Skiffer för kalkbränning 8 - " - 19 - " Oljeskiffer 13 - " - 34 - " Högvärdig brännskiffer 7 - " - 11 - " Avrymning 5 - " - 11 - " 44 - " - eller 100 vol.-% Vid en så bedriven brytning skulle över 10 mill. ton bränd kalk kunna framställas. Ortocerkalkstensöverskottet, ca 2 mill. m', motsvarar ungefär vad som behövs för byggnadsstensbrytningens fortsättande. Oljemängden uppgår till ungefär 150 kg råolja per ton effektiv CaO i bränd kalk, om endast den sämre skiffern och ej gasen användes för kalkbränning. I Kinnekulle är motsvarande siffra 50 eller högst 75 kg. Om även den bättre brännskiffern användes för kalkbränning blir oljemängden per ton CaO 90 kg i Yxhult. Inger/ny mapp/ kalkförekomster 60
Östra områdena Till de östra alunskifferområdena är att räkna alla skifferområden öster och nordöst om Yxhult. Arealen på dessa skifferområden är ungefär Y2 kvadratmil, men om endast de delar där skiffern är till stor del borteroderad, rubbad av isen eller vittrad borträknas återstår ungefär 1/3 kvadratmil. Inom 1/3 av detta område anses skifferlagret vara övertäckt av ortocerkalksten. Ingen fullständig profil är känd genom alunskifferlagret från dessa områden, ej heller några analyser. En nästan fullständig profil från Vilhelmsberg visar dock att den brytvärda mäktigheten är mindre än i Yxhult och sannolikt 12 m. Orstenshalten är liksom i Yxhult låg. Den nuvarande ortocerkalkstenens mäktighet torde i regel ej uppgå till mer än några meter och är i varje fall ej tillräcklig för att vid kalkbränning motsvara hela alunskiffermängden. Ett stort alunskifferöverskott föreligger alltså inom dessa områden. De i första hand brytvärda partierna äro de där jordbetäckningen är som minst och där ortocerkalkstenen finnes kvar över alunskiffern. Sådana platser förekomma främst vid Vilhelmsberg-Skärsätter och Tångsätter i Asker samt Vranna i SkölIersta. Förekomsten vid Vilhelmsberg-Skärsätter bildar en föga jordtäckt platå på 1/3 m 2 . Ortocerkalkstenens mäktighet är några meter och alunskifferlagrets förmodligen 12 m. Vilhelmsbergsbrotten ha avsänkts i platån och såväl berg som vatten uppfordrats. Vid Skärsätter kunna brotten dräneras emot Kvismaredalen. Möjligheter förefinnes här att producera några millioner ton bränd kalk under gynnsamma brytningsförhållanden. Om delar av skifferlagret kunna användas för annat ändamål än kalkbränning kunna de göras lätt åtkomliga genom den avrymning av jordlagren och ortocerkalken samt eventuella överliggande lågvärdiga skifferlager som sker i samband med brytningen för kalkbruket. Man har här brutit byggnadssten i rätt stor omfattning på grund av den ringa jordbetäckningen på ortocerkalksplatån. Vid Tångsätter har man också brutit byggnadssten i senare tid men om produktionsförhållandena för bränd kalk är intet närmare känt. I varje fall äro de ej så goda som vid Vilhelmsberg Skärs ätter. Kalkfyndigheten vid Vrana är belägen i en isolerad höjd med en liten ortocerkalksplatå på toppen. Jordbetäckningen på alunskiffersluttningen är uppenbarligen ej obetydlig och skiffern överst rubbad av isen. Brytningsförhållandena i sluttningen äro emellertid gynnsamma varför denna förekomst redan nu torde kunna räknas bland möjliga produktionsplatser för bränd kalk. Efter eller i samband med kalkbränningen föreligger här stora möjligheter att billigt bryta skiffer även för andra ändamål om skifferns sammansättning skulle visa sig gynnsam härför. Kalkstenstillgångarna medgiva framställning av några millioner ton bränd kalk men förekomsten måste noggrant undersökas med avseende på jordbetäckningens djup, ortocerkalkstenens mäktighet, skifferns sammansättning, förekomsten av förstörd skiffer samt lämpliga platser för avrymning och skifferaska innan ett kalkbruk kan igångsättas vid Vrana. Skifferområdet i Stora Mellösa är förmodligen f.n. ej brytvärt på grund av kalkstensbrist, starkt isstörda lager och oregelbunden jordbetäckning. För att kompensera bristen på kalksten Inger/ny mapp/ kalkförekomster 61
- Page 10 and 11: skala som marmor. Inga större till
- Page 12 and 13: Trosatrakten och Södertörn I trak
- Page 14 and 15: synes förekomma på en längd av 5
- Page 16 and 17: Kalkstenarna omkring Tunabergs kyrk
- Page 19 and 20: kunnat påvisa samma regelbundenhet
- Page 21 and 22: I den sydligaste delen strax öster
- Page 23 and 24: Billsjön. Förekomsten kan följas
- Page 25 and 26: Mellersta och östra Dalarna Inom d
- Page 27 and 28: Inom den västra zonen äro endast
- Page 29: sökning och provtagning skulle kun
- Page 32 and 33: uppenbarligen stora arealer äro ka
- Page 34 and 35: Trots de högst betydande och lätt
- Page 36 and 37: En ej närmare undersökt kalkstens
- Page 38 and 39: Det yngre urbergets kalkstensförek
- Page 40 and 41: Fjällformationerna kalkstenar I fj
- Page 42 and 43: Orstenens karbonat är alltid kalci
- Page 44 and 45: Skånes kambro-siluriska kalkstensf
- Page 46 and 47: Gotland Gotland uppbygges helt av s
- Page 48 and 49: Kalkstensförekomsterna på Öland
- Page 50 and 51: umfabrikens på 15.000 ton) visade
- Page 52 and 53: Östergötland. Till skillnad från
- Page 54 and 55: ningen av byggnadssten framskrider,
- Page 56 and 57: I Närke äro alunskiffern och orto
- Page 58 and 59: Yxhultområdet Alunskifferkalkstens
- Page 62 and 63: i fyndigheten har man gjort försö
- Page 64 and 65: Förhållandet emellan orsten och o
- Page 66 and 67: Billingens nordända Kalkfyndighete
- Page 68 and 69: ytningen emellertid ej gå långt i
- Page 70 and 71: Profilen härstädes visar, att alu
- Page 72 and 73: För närvarande är kalkbränninge
- Page 74 and 75: samt schaktugnar. En Y2 mil lång d
- Page 76 and 77: Förekomsterna av pentameruskalkste
- Page 78 and 79: täckande kvartära lagrens mäktig
- Page 80 and 81: Ktistianstadsområdet Kritområdet
- Page 82 and 83: I trakten vid och söder om Norjesu
- Page 84 and 85: Om tillgångarna vid Östra Karup
- Page 86 and 87: Mot Malmö och söderut sjunker ber
- Page 88 and 89: I Hammar bildar området en låg å
Östra områdena<br />
Till de östra alunskifferområdena är att räkna alla skifferområden öster och nordöst om Yxhult.<br />
Arealen på dessa skifferområden är ungefär Y2 kvadratmil, men om endast de delar där skiffern<br />
är till stor del borteroderad, rubbad av isen eller vittrad borträknas återstår ungefär 1/3<br />
kvadratmil. Inom 1/3 av detta område anses skifferlagret vara övertäckt av ortocerkalksten.<br />
Ingen fullständig profil är känd genom alunskifferlagret från dessa områden, ej heller några<br />
analyser. En nästan fullständig profil från Vilhelmsberg visar dock att den brytvärda mäktigheten<br />
är mindre än i Yxhult och sannolikt 12 m. Orstenshalten är liksom i Yxhult låg.<br />
Den nuvarande ortocerkalkstenens mäktighet torde i regel ej uppgå till mer än några meter<br />
och är i varje fall ej tillräcklig för att vid kalkbränning motsvara hela alunskiffermängden. Ett<br />
stort alunskifferöverskott föreligger alltså inom dessa områden.<br />
De i första hand brytvärda partierna äro de där jordbetäckningen är som minst och där ortocerkalkstenen<br />
finnes kvar över alunskiffern. Sådana platser förekomma främst vid Vilhelmsberg-Skärsätter<br />
och Tångsätter i Asker samt Vranna i SkölIersta.<br />
Förekomsten vid Vilhelmsberg-Skärsätter bildar en föga jordtäckt platå på 1/3 m 2 . Ortocerkalkstenens<br />
mäktighet är några meter och alunskifferlagrets förmodligen 12 m. Vilhelmsbergsbrotten<br />
ha avsänkts i platån och såväl berg som vatten uppfordrats. Vid Skärsätter kunna<br />
brotten dräneras emot Kvismaredalen. Möjligheter förefinnes här att producera några millioner<br />
ton bränd kalk under gynnsamma brytningsförhållanden. Om delar av skifferlagret kunna<br />
användas för annat ändamål än kalkbränning kunna de göras lätt åtkomliga genom den avrymning<br />
av jordlagren och ortocerkalken samt eventuella överliggande lågvärdiga skifferlager<br />
som sker i samband med brytningen för kalkbruket.<br />
Man har här brutit byggnadssten i rätt stor omfattning på grund av den ringa jordbetäckningen<br />
på ortocerkalksplatån.<br />
Vid Tångsätter har man också brutit byggnadssten i senare tid men om produktionsförhållandena<br />
för bränd kalk är intet närmare känt. I varje fall äro de ej så goda som vid Vilhelmsberg<br />
Skärs ätter.<br />
Kalkfyndigheten vid Vrana är belägen i en isolerad höjd med en liten ortocerkalksplatå på<br />
toppen. Jordbetäckningen på alunskiffersluttningen är uppenbarligen ej obetydlig och skiffern<br />
överst rubbad av isen. Brytningsförhållandena i sluttningen äro emellertid gynnsamma varför<br />
denna förekomst redan nu torde kunna räknas bland möjliga produktionsplatser för bränd<br />
kalk. Efter eller i samband med kalkbränningen föreligger här stora möjligheter att billigt<br />
bryta skiffer även för andra ändamål om skifferns sammansättning skulle visa sig gynnsam<br />
härför. Kalkstenstillgångarna medgiva framställning av några millioner ton bränd kalk men<br />
förekomsten måste noggrant undersökas med avseende på jordbetäckningens djup, ortocerkalkstenens<br />
mäktighet, skifferns sammansättning, förekomsten av förstörd skiffer samt lämpliga<br />
platser för avrymning och skifferaska innan ett kalkbruk kan igångsättas vid Vrana.<br />
Skifferområdet i Stora Mellösa är förmodligen f.n. ej brytvärt på grund av kalkstensbrist,<br />
starkt isstörda lager och oregelbunden jordbetäckning. För att kompensera bristen på kalksten<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
61
Change language