brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

och den brutna arealen 1.5 km 2 om endast så mycket skiffer brytes som åtgår att bränna all
kalksten.
Som synes har vid ett sådant förfaringssätt avrymningsförhållandena försämrats, vartill kommer
att skifferavfallet från kalkbränningen och jordrymningen måste transporteras utom brytningsområdet,
därest ej de undre lagren skola bli oåtkomliga för dagbrytning senare.
Ett fullt rationellt utnyttjande av Yxhultområdets kalkstens- och alunskiffertillgångar är ej
möjligt utan annan användning för skiffern än till kalkbränning. Då lagret 9 - 16 m innehåller
den såvitt hittills är känt oljerikaste skiffern i Sverige, ligger ett användande av denna till 01jedestillation
närmast till hands. Skifferlagret 2 Y2 - 5 Y2 m är ej så oljerikt, men dess värmevärde
är i det närmaste lika högt som oljeskifferns. Skiffern kunde därför jämte stybben
frånövriga lager tänkas använd som bränsle för mera högvärdiga ändamål än kalkbränning,
exempelvis för kraftgenerering, gasgenerering, indunstning, kaliframställning eller annan kemisk
industri.
Dagbrytningen vid Yxhult skulle då giva
Ortocerkalksten 6 mill. m' eller 14 vol.-%
Orsten 5 - " - 11 - " ­
Skiffer för kalkbränning 8 - " - 19 - " ­
Oljeskiffer 13 - " - 34 - " ­
Högvärdig brännskiffer 7 - " - 11 - " ­
Avrymning 5 - " - 11 - " ­
44 - " - eller 100 vol.-%
Vid en så bedriven brytning skulle över 10 mill. ton bränd kalk kunna framställas. Ortocerkalkstensöverskottet,
ca 2 mill. m', motsvarar ungefär vad som behövs för byggnadsstensbrytningens
fortsättande. Oljemängden uppgår till ungefär 150 kg råolja per ton effektiv CaO
i bränd kalk, om endast den sämre skiffern och ej gasen användes för kalkbränning. I Kinnekulle
är motsvarande siffra 50 eller högst 75 kg. Om även den bättre brännskiffern användes
för kalkbränning blir oljemängden per ton CaO 90 kg i Yxhult.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
60