brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

orstenshalten i intetdera faller var mycket hög, även om i Vrana ordentliga orstensbankar förekommo.
I Östanfalla saknades stora Olenusbanken.
Sannolikt är i Yxhult skiffern användbar ända till 17 m djup, där Exporrectabanken är att
vänta, men därunder är det tvivelaktigt om användbar skiffer finnes. I varje fall förefinnes
högst l m ytterligare skiffer, innan grå kalksten eller skifferlera vidtager. På grund av lågt
värmevärde upphörde brytningen av sistnämnda del i Vrana. I Östanfalla var den troligen
bättre. De få bestämningar på oljehalten som utförts på skiffer under olenidbanken i Närke
tyda på en oljehalt under 5 % och starkt sjunkande värmevärde. Då man genom brytning av
denna zon ej kan hoppas på att utvinna en god oljeskiffer och ej heller på grund av den stigande
orstenshalten kan nämnvärt öka skifferöverskottet, har denna zon mindre intresse i Yxhult,
helst som skiffern här är fullt tillräcklig för bränning av den överlagrande ortocerkalkstenen
även sedan oljeskiffern avskilts. Innan de lägsta delarna av alunskiffern äro undersökta
kunna därför Yxhults brytvärda alunskifferlager tillsvidare anses vara 16 m mäktiga, en siffra
som förmodligen kommande undersökningar ej kommer att nämnvärt ändra.
Det odugliga lagret emellan alunskiffern och ortocerkalken är vid Yxhult som över allt annorstädes
i Närke endast några decimeter.
Ortocerkalkstenen vid Yxhult är inom de kända delarna närmast omkring brotten föga mäktig.
Detta område är emellertid ej mer än något över l kn1 2 och avslutas mot söder aven låg ostvästlig
ås, (förmodligen en ändmorän). Norr om åsen är jordbetäckningen ringa eller högst 1
m. Söder om åsen är intet närmare känt om ortocerkalkstenens och jordbetäckningens mäktighet.
Då hällar saknas, är jordbetäckningen i varje fall större än i norr, och utan borrningar eller
grävningar kan man ej här angi va var platserna för de mest brytvärda delarna äro belägna.
Tillsvidare räknas därför endast med det norra området.
Ortocerkalkstenens halt är i Yxhult något högre än inom Latorp-Lannaområdet eller omkring
85 % kalcit. Då orstenstillblandningen är ringa, betyder detta en halt hos den brända kalken på
70 %. Kalkstenen erhålles till stor del som biprodukt vid brytningen av byggnadssten, som är
betydande inom detta område, varför också ej hela kalkstenstillgången kan räknas tillgänglig
för kalkbränning.
Ortocerkalkstenstillgångarna norr om åsen äro omkring 6 mill. m', Alunskiffern i lagret 0-2
Y2 m kan bränna 1.5 mill. m 3 ortocerkalksten utöver orstenen, lagret 2 Y2 - 5 Y2 m 6 mill. m',
lagret 5 Y2 - 9 m 6,5 mill. m' och lagret 9 - 16 m 20 mill. m' ortocerkalksten, om hänsyn tages
till respektive lagers sannolikt kvarvarande brytvärda areor. Hela den kalkstensmängd (ortocerkalksten
+ orsten) som ingår i denna brytningsmängd är Il mill. rn', skiffermängden 28
mill. m', tillsammans 44 mill. m' eller i procent 25 % kalksten, 64 % skiffer och Il % avrymning.
Den brutna arealen blir 2.5 krrr', Av denna sammanställning framgår, att avrymningen i
Yxhult är procentuellt lägre än på någon annan plats i Sverige, huvudsakligen på grund av den
stora mäktighet som på engång kan brytas, men även, att om hela skifferlagret uttages, den
ovanliggande ortocerkalken ej är tillräcklig för förbrukning av hela den brutna skiffermängden.
Skifferöverskottet är störst i det understa oljerika lagret, men även om detta uteslutes ur
brytningen, uppstår en brist på 8 mill. rrr' ortocerkalksten. Om även lagret 5 1/2 - 9 m uteslutes,
reduceras ortocerkalksbristen till l Y2 mill. rrr', dock endast under förutsättning att ingen
byggnadssten brytes. Om brytningen upphör vid 5 Y2 m:s djup i alunskiffern bli mängdförhållandena:
kalksten 7 Y2 mill. m 3 eller 46 vol.-%, skiffer 6 mill. m 3 eller 36 % och avrymning 3
mill. m 3 eller 46 vol.-%, skiffer 6 mill. m 3 eller 36 % och avrymning 3 mill. m 3 eller 18 %,
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
59