brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Yxhultområdet
Alunskifferkalkstensområdet vid Yxhult är Y2 mil långt i N-S och 2 km brett. Dess byggnad är
känd genom ett flertal brott i områdets norra del.
Skifferns underyta ligger 45-50 m över havet. Som omgivande terräng är tämligen plan, måste
man från de nuvarande brotten gå 2 km norrut eller västerut för att anträffa lika låg markyta.
Alunskifferns utgående bildar alltså ingen brant.
Jordbetäckningen är förmodligen genomgående ringa inom områdets mellersta och norra del,
men möjligen något större i söder, av höjdsiffrorna att döma dock aldrig tio meter. Hela området
kan anses som brytvärt utom i kanterna där större delen av alunskiffern är bortdenuderad
och där den är kvar ofta vittrad samt sönderbruten och veckad av inlandsisen, vartill kommer
att jordbetäckningen också är större än vanligt. Särskilt tydligt framträda sistnämnda förhållanden
inom skifferområdet vid det strax väster om Yxhultområdet belägna Hjortsberga, som
ej längre kan anses som brytvärt.
Yxhultområdets alunskiffer är, i avseende på bränslevärde och oljehalt Sveriges mest högvärdiga
såvida ej en detaljundersökning av de i dessa hänseenden så gott som okända områdena ­
längre i öster eller i Östergötland skulle giva ett ännu bättre resultat.
Alunskifferlagrets mäktighet skattas till 17-18 meter, av vilka 16 äro tillgängliga för undersökning.
Endast olenidskiffern är utbildad som alunskiffer.
Den sammanlagda orstensmäktigheten är c:a 2 Y2 meter. Orstenshalten är störst i de översta
två metrarna och lägst i den oljerikaste skiffern. Den fjärde och femte metern är rik på kolm.
Profilen kan indelas som följer:
o- 2 Y2 =2 Y2 m. Rikligt med orsten (c:a 30 vol.-%). Skifferns kalorimetriska värmevärde är
tämligen lägst, 1750 Cal., och likaså oljehalten, 4 1;2 %. Svavelhalten är 6 Y2 %.
2 Y2 - 5 Y2 = 3 m. Denna zon är rikligt kolmförande och kolmen kan anses motsvara ett lager
Y2 dm tjockt. Orstenshalten är låg, under 10 %. Skifferns värmevärd är rätt högt, 2150 Cal.
Härtill kommer även kolmens värmevärde så att det sammanslagna värmevärdet blir 2200
Cal. Oljehalten är 4 1/2 %, svavelhalten 6 Y2 %.
5 Y2 - 9 = 3 Y2 m. Denna zon innehåller stora orstenslinser och orstenshalten är 10-15 vol.-%.
Skifferns värmevärde är 1900 Cal. och oljehalten knappt 4 112 %. Svavelhalten är hög, över 7
%.
9 - 16 = 7 m. Denna zon är den egentliga oljeskifferzonen. Orstenshalten är låg, något över 10
%. Vid 14,7 m är en 3 dm mäktig sammanhängande bank av skiffrig orsten, som nu användes
som brottbotten. Skifferns värmevärde är över 2200 Cal. Oljehalten är i genomsnitt 6 Y2 %
men kan stiga till över 8 %. Svavelhalten är 6 1/2 - 7 %.
16 - 17 (?) n1. Om denna del är intet med bestämdhet känt. Då oljehalten på sträckan 14 ­
15.9 var 6.2 % och oljehalten i alunskifferns understa metrar inom det nordvästra området äro
i sjunkande, kan man troligen vänta en mera lågvärdig skiffer än närmast ovanför. Närmaste
blottningar på denna zon äro vid Vrana, 7 km i NÖ, och vid Östanfalla, 15 km i SV. Dessa två
profiler äro dock ej uppmätta i detalj och för övrigt ej lika utbildade. Överensstämmande är att
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
58