brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

ningen av byggnadssten framskrider, torde det dock vara möjligt att med vinst uttaga åtminstone
den övre orstensfattiga delen av alunskifferlagret. Detsamma gäller troligen även vid
Tornby stenbrott vid Fornåsa.
En annan punkt där jordbetäckningen och ortocerkalkstenens mäktighet synas vara gynnsamma
för anläggandet av ett genomgående dagbrott, om vattentilloppet medgiver, är i trakten
norr om Hov, vid Tåkerns nordöstra hörn. Avståndet till S.J. är emellertid l mil.
I ortocerkalkstensbrotten vid Vättern hindras alunskifferbrytningen som förut nämnts av vattentillflödet.
Som sammanfattning kan sägas, att de kända dagbrottstillgångarna inom Östergötland äro
små, men att möjlighet synes finnas att angripa förekomster även med rätt djup jordbetäckning
vid stor produktion, om vattentilloppet ej är allt för besvärande eller avlopp kan ordnas.
Detta senare är endast möjligt längst i öster.
Om alltså tillgångarna i dagbrott av skiffer för kalkbränning äro jämförelsevis små eller i
varje fall osäkra, gäller detta i ännu högre grad oljeskiffertillgångarna. Dessa kunna i stort sett
endast tillgodogöras genom underjordsbrytning. Lyckas man härmed har man i Östergötland
landets största tillgångar av skiffer med över 5 % olja. På grundval av de hittillsvarande undersökningarna
kunna tillgångarna ovan Roxens nivå skattas till 4 milliarder ton med 5 Y2 %
olja och 6 Y2 % svavel samt ett kalorimetriskt värmevärde på 1900 Cal. Orstenshalten inom
oljeskifferzonen är 15-20 %. De analyssiffror som denna beräkning stöder sig på äro dock
ytterst fåtaliga och hänföra sig endast till två profiler. Knivinges och Bårstads. Siffrorna för
oljeskifferhorisontens oljehalter äro 4.2,5.0,5.25,5.52,6.0,7.01,7.45 och visa en så pass
stark variation, att möjligheterna till förekomsten av begränsade områden med ännu mera
högvärdiga skiffrar i stil med Yxhults bästa få anses som mycket stora.
I Kinnekulle är avståndet emellan de provtagna profilerna några kilometer, i Närkes nordvästra
område likaså, men i Östergötland är avståndet emellan de två enda undersökta profilerna
nära 5 mil. Den enda upplysningen om oljehalten inom det 3 mil långa området i sydöstra
Närke erhålles vid Yxhult som är beläget mot områdets västra ända. I betraktande av dessa två
områdens alldeles dominerande betydelse för frågan om tillgångarna av högvärdig oljeskiffer
och då denna fråga rätt nöjaktigt kan utredas genom borrningar för några 10.000-tals kr och
man därigenom även samtidigt skulle få nu saknade upplysningar om kalkförekomsterna i och
ovanför oljeskifferlagret, kan det ifrågasättas, huruvida ej sådana borrningar genom statens
försorg borde utföras. Enbart statens hittillsvarande betydande utgifter för fraktlindringarna
för jordbrukskalken till sydöstra Sverige och oljeskifferproblemets behandling synas motivera
sådana undersökningsborrningar.
Ortocerkalkstenen är i Östergötland lättare tillgånglig än alunskiffern. Därför bränner man
stenen, där alunskiffern är svåråtkomlig, med kol eller ved, som i Bårstad, eller mal den till
kalkstensmjöl. Dessutom utnyttjas den till byggnadssten.
De viktigaste brotten äro belägna vid Borensberg-Borghamn, Bårstad och Tornby.
Ett stort antal analyser på stratigrafiskt bestämda prov från områdets östra del ge vid handen
att kalkstenens genomsnittshalt är ungefär 87 %. Häri äro dock ej de märgligaste lagren inräknade,
ej heller den obetydliga glaukonitkalkstenen vid basen av lagerserien.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
54