brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
Östergötland. Till skillnad från övriga mellan- och sydsvenska alunskifferområden är det östgötska mycket starkt jordtäckt. Endast nära utgåendet är avståndet emellan markytan och skifferlagret mindre än 20 m. Alunskifferlagrets areal är ungefär 6 kvadratmil, varav sannolikt ej en tredjedel har mindre övertäckning än 20 m, hälften 20 - 40 m och 1 kvmil över 40 m:s övertäckning. Endast inom ett mindre område runt Tåkern ligger skiffern delvis ovan Vätterns yta. Däremot torde endast i Motalatrakten en mindre del av skiffern ligga under Roxens yta, vilken är det lägsta avlopp som kan erhållas vid eventuell gruvdrift. Motalaområdet, som utgör ungefär Yz kvmil, är förövrigt starkt stört av förkastningar m.m. och kan endast i sista hand räknas bland tillgångarna. Alunskifferns profil i Östergötland kan indelas i tre avdelningar: 1) dictyographtusskiffern, 2) den oljerika olenidskiffern emellan pelturabanken och stora orstensbanken samt 3) skiffern under stora orstensbanken, som dels tillhör olenid- dels paradoxideslagren. Dictyographtusskifferns mäktighet är i Knivinge 2Yz m, i Västanå 5 m samt i Stavlösa och Bårstad förmodligen resp. 7 - 8 och 4 m. Mäktigheten är alltså ganska växlande. Till sin utbildning är den en sparsamt orstensförande alunskiffer med upp till halvmetermäktiga lager av kalksandsten. Sandstenen utgör i Knivinge 12 vol. -% och i Västanå 15 % av totala mäktigheten. I Stavlösa och Bårstad är profilen ej närmare känd. Skifferns kalorimetriska värmevärde är omkring 1400 - 1450 Cal. enligt direkt bestämning i Knivinge och beräknad ur kolhalten i Bårstad. Oljehalten är i genomsnitt 4Yz, svavelhalten i Knivinge 6 % och i Bårstad 3§ %. Den högsta oljehalten har iakttagits i Bårstad i metern ovan pelturabanken, där den var 5.9 %, men i stort sett torde detta lager ej vara att i första hand räkna med som oljeskiffer. Pelturabanken är i regel starkt uppdelad i linser. Dess mäktighet varierar från några dm till 1Y2 m i Bårstad. Skifferlagret emellan pelturabanken och stora olenusbanken växlar något i mäktighet, dock ej så mycket som dictyographtusskiffern. I Knivinge är mäktigheten 3 m, varav 0,6 m är orsten, i Västanå 4 m med ungefär samma orstensmängd, iStavlösa förmodligen nära 5 m och i Bårstad 2Y2 - 3 m. Skiffern utgör 80 vol.-% i Knivinge och 85 % i Vätanå. Kolm är iakttagen i mindre mängd i denna del av lagerserien såväl i Knivinge som i Västanå, Skifferns genomsnittliga kalorimetriska värmevärde är i Knivinge 1900 Cal. och i Bårstad av kolhalten att döma ungefär densamma eller något lägre. Oljehalten är i Knivinge 5,8 % och i Bårstad 5Y2 %, samt svavelhalten i båda fallen 6Y2 %. Denna del av skifferlagret har alltså en oljehalt som endast överträffas av Närkes och Kinnekulles bästa lager. Stora orstensbanken är i Knivinge över 1 m mäktig men i Stavlösa och Bårstad endast Y2 m. I Knivinge håller den något konglomerat. Skiffern under stora orstensbanken är i Knivinge känd till 4 1 / 2 m djup och i Bårstad till 5 m djup utan att nedre gränsen blivit nådd. Ännu osäkrare är var gränsen för användbar skiffer skall läggas, då provtagning är gjord i Knivinge endast till 2 m djup och i Bårstad till 3 m. I Knivinge kommer ett litet kalksandstenslager in vid 4 m som möjligen antyder att slutet är nära. Emellertid har på båda ställena även den djupast blottade skiffern kunnat användas för Inger/ny mapp/ kalkförekomster 52
kalkbränning. I Stavlösa ersattes alunskiffern av grå lerskiffer 6 m under stora orstensbanken. Huruvida värmevärdet dessförinnan, liksom i Västergötland, fallit under användbarhetsgränsen är okänt, men mycket tyder på att den är användbar ända ned. Tillsvidare kan det understa alunskifferlagrets mäktighet därför räknas till åtminstone 5 m. Orstenshalten är låg, omkring 5 vol.-%. Kalorimetriska värmevärdet för de översta två metrarna i Knivinge är bestämt till 1477 Cal. I Bårstad är värmevärdet för de tre översta metrarna av kolhalten (19,13 %) att döma vida högre. För samma metrar är oljehalten resp. 4,0 och 5,5 % samt svavelhalten resp. 4,9 och 6,95 %. Under det att Knivingeskiffern som oljeskiffer betraktad är lågvärdig, är Bårstadskiffern jämngod men det ovanför liggande lagret emellan orstensbankarna. Den skiffermängd som återstår sedan orstenen blivit bränd kan beräknas bränna ytterligare 6Y2 m ortocerkalksten i Knivinge Il m i Västanå, minst 13 m i Stavlösa och över 8 m i Bårstad. Om den oljerika skiffern borträknas, blir den kvantitet ortocerkalksten, som kan brännas, 4 m i Knivinge, 6Y2 m i Västanå, 8 m i Stavlösa och endast 2Y2 m i Bårstad. Som det odugliga mellanlagret i Bårstad är 4 m, men i övriga profiler obetydligt, skulle den totala i dagbrott brutna höjden, förutom avrymningen, bliva, i Knivinge 19 m, i Västanå 26 m, iStavlösa 32 m och i Bårstad 26 m. Vid 2 m avrymning skulle i den tillgodogjorda delen av profilen, kalkstensprocenten bliva, i Knivinge 44 vol.-%, i Västanå 48 %, iStavlösa 47 % och Bårstad 41 %. Vid 6 m avrymning äro motsvarande siffror resp. 40, 45, 44 och 38 voI.-%. Om dessa siffror anses angiva brytvärdhetsgraden, skulle denna vid såväl ringa som stor jordbetäckning vara störst i Västanå och Stavlösatrakten samt alltid minst vid Bårstad. Även vid 6 m:s avrymning äro siffrorna för Västanå och Stavlösa jämförbara med motsvarande bästa siffror vid ringa avrymning på Kinnekulle men sämre än Yxhults, även vid stor avrymning på den senare platsen. Möjligheterna för anläggandet av dagbrott för samtidig brytning av alunskifferlagret och ortocerkalksten synas därför föreligga inom kambro-silurområdets mellersta del, även vid relativt stor jordbetäckning och inom den östra delen vid ringa jordbetäckning. I den västra delen äro däremot möjligheterna mindre och de försök som gjorts vid Bårstad hava ej heller lett till något resultat, delvis dock beroende på vatteninflöde från Vättern. På grund av lagerlutningen in mot slätten och dennas ringa höjdskillnader är det i regel ej möjligt att avvattna dagbrott till något större djup genom avlopp. Endast i den östligaste delen av området föreligga sådana möjligheter, och här har också hittills den största brytningen för kalkbränning pågått. Emellertid är jordbetäckningen och även ortocerkalkstenens mäktighet så varierande, att man ej utan rätt kostsamma undersökningar kan avgöra, var brytvärda tillgångar finnas. Vid Knivinge där brytningen försiggår i en kulle, kan hela skifferlagret ej uttagas på grund av svårigheter med vattenavledningen. Detta är av mindre betydelse, då ortocerkalksten i större mängd ej finnes tillgånglig, utan större delen av kalken brännes av orsten varför stor skifferprocent ej är önskvärd. Tillgångarna kunna ej utan närmare kännedom om jordbetäckningen beräknas, men motsvara möjligen 100.000 ton bränd kalk. Vid Berg torde bebyggelse och annat försvåra åtkomsten av lagren. Emellan Vreta kloster och Ljung, söder om kanalen, föreligger uppenbarligen ett område med vissa möjligheter för anläggandet av kalkbrott, i det att jordbetäckningen delvis är ringa och vissa möjligheter att ordna avlopp finnas, åtminstone vid stor brytning. Inom detta område synas möjligheter finnas till milliontonnage, om brytningskostnaderna kunna hållas lågt. Vid Västanå har hittills, näst efter vid Knivinge, den största alunskifferbrytningen ägt rum. Huvudbrytningen avser byggnadssten i ortocerkalklagren. Härigenom blir alunskifferlagren avrymda. De ligga emellertid lågt och till stor del under Motala ströms yta, varför avlopp ej kan ordnas. I den mån bryt Inger/ny mapp/ kalkförekomster 53
- Page 1 and 2: 89 A4/A3 brctp 00920 Inger/ny mapp/
- Page 4 and 5: siafattiga även i sulfatfabriker.
- Page 6 and 7: Kinkhyttan Förekomsten är beläge
- Page 8 and 9: Åsbro. Förekomsterna vid Åsbro
- Page 10 and 11: skala som marmor. Inga större till
- Page 12 and 13: Trosatrakten och Södertörn I trak
- Page 14 and 15: synes förekomma på en längd av 5
- Page 16 and 17: Kalkstenarna omkring Tunabergs kyrk
- Page 19 and 20: kunnat påvisa samma regelbundenhet
- Page 21 and 22: I den sydligaste delen strax öster
- Page 23 and 24: Billsjön. Förekomsten kan följas
- Page 25 and 26: Mellersta och östra Dalarna Inom d
- Page 27 and 28: Inom den västra zonen äro endast
- Page 29: sökning och provtagning skulle kun
- Page 32 and 33: uppenbarligen stora arealer äro ka
- Page 34 and 35: Trots de högst betydande och lätt
- Page 36 and 37: En ej närmare undersökt kalkstens
- Page 38 and 39: Det yngre urbergets kalkstensförek
- Page 40 and 41: Fjällformationerna kalkstenar I fj
- Page 42 and 43: Orstenens karbonat är alltid kalci
- Page 44 and 45: Skånes kambro-siluriska kalkstensf
- Page 46 and 47: Gotland Gotland uppbygges helt av s
- Page 48 and 49: Kalkstensförekomsterna på Öland
- Page 50 and 51: umfabrikens på 15.000 ton) visade
- Page 54 and 55: ningen av byggnadssten framskrider,
- Page 56 and 57: I Närke äro alunskiffern och orto
- Page 58 and 59: Yxhultområdet Alunskifferkalkstens
- Page 60 and 61: och den brutna arealen 1.5 km 2 om
- Page 62 and 63: i fyndigheten har man gjort försö
- Page 64 and 65: Förhållandet emellan orsten och o
- Page 66 and 67: Billingens nordända Kalkfyndighete
- Page 68 and 69: ytningen emellertid ej gå långt i
- Page 70 and 71: Profilen härstädes visar, att alu
- Page 72 and 73: För närvarande är kalkbränninge
- Page 74 and 75: samt schaktugnar. En Y2 mil lång d
- Page 76 and 77: Förekomsterna av pentameruskalkste
- Page 78 and 79: täckande kvartära lagrens mäktig
- Page 80 and 81: Ktistianstadsområdet Kritområdet
- Page 82 and 83: I trakten vid och söder om Norjesu
- Page 84 and 85: Om tillgångarna vid Östra Karup
- Page 86 and 87: Mot Malmö och söderut sjunker ber
- Page 88 and 89: I Hammar bildar området en låg å
kalkbränning. I Stavlösa ersattes alunskiffern av grå lerskiffer 6 m under stora orstensbanken.<br />
Huruvida värmevärdet dessförinnan, liksom i Västergötland, fallit under användbarhetsgränsen<br />
är okänt, men mycket tyder på att den är användbar ända ned. Tillsvidare kan det understa<br />
alunskifferlagrets mäktighet därför räknas till åtminstone 5 m. Orstenshalten är låg, omkring 5<br />
vol.-%. Kalorimetriska värmevärdet för de översta två metrarna i Knivinge är bestämt till<br />
1477 Cal. I Bårstad är värmevärdet för de tre översta metrarna av kolhalten (19,13 %) att döma<br />
vida högre. För samma metrar är oljehalten resp. 4,0 och 5,5 % samt svavelhalten resp. 4,9<br />
och 6,95 %. Under det att Knivingeskiffern som oljeskiffer betraktad är lågvärdig, är Bårstadskiffern<br />
jämngod men det ovanför liggande lagret emellan orstensbankarna.<br />
Den skiffermängd som återstår sedan orstenen blivit bränd kan beräknas bränna ytterligare 6Y2<br />
m ortocerkalksten i Knivinge Il m i Västanå, minst 13 m i Stavlösa och över 8 m i Bårstad.<br />
Om den oljerika skiffern borträknas, blir den kvantitet ortocerkalksten, som kan brännas, 4 m<br />
i Knivinge, 6Y2 m i Västanå, 8 m i Stavlösa och endast 2Y2 m i Bårstad. Som det odugliga<br />
mellanlagret i Bårstad är 4 m, men i övriga profiler obetydligt, skulle den totala i dagbrott<br />
brutna höjden, förutom avrymningen, bliva, i Knivinge 19 m, i Västanå 26 m, iStavlösa 32 m<br />
och i Bårstad 26 m. Vid 2 m avrymning skulle i den tillgodogjorda delen av profilen, kalkstensprocenten<br />
bliva, i Knivinge 44 vol.-%, i Västanå 48 %, iStavlösa 47 % och Bårstad 41<br />
%. Vid 6 m avrymning äro motsvarande siffror resp. 40, 45, 44 och 38 voI.-%. Om dessa siffror<br />
anses angiva brytvärdhetsgraden, skulle denna vid såväl ringa som stor jordbetäckning<br />
vara störst i Västanå och Stavlösatrakten samt alltid minst vid Bårstad. Även vid 6 m:s avrymning<br />
äro siffrorna för Västanå och Stavlösa jämförbara med motsvarande bästa siffror vid<br />
ringa avrymning på Kinnekulle men sämre än Yxhults, även vid stor avrymning på den senare<br />
platsen.<br />
Möjligheterna för anläggandet av dagbrott för samtidig brytning av alunskifferlagret och ortocerkalksten<br />
synas därför föreligga inom kambro-silurområdets mellersta del, även vid relativt<br />
stor jordbetäckning och inom den östra delen vid ringa jordbetäckning. I den västra delen äro<br />
däremot möjligheterna mindre och de försök som gjorts vid Bårstad hava ej heller lett till något<br />
resultat, delvis dock beroende på vatteninflöde från Vättern. På grund av lagerlutningen in<br />
mot slätten och dennas ringa höjdskillnader är det i regel ej möjligt att avvattna dagbrott till<br />
något större djup genom avlopp. Endast i den östligaste delen av området föreligga sådana<br />
möjligheter, och här har också hittills den största brytningen för kalkbränning pågått. Emellertid<br />
är jordbetäckningen och även ortocerkalkstenens mäktighet så varierande, att man ej<br />
utan rätt kostsamma <strong>undersökning</strong>ar kan avgöra, var brytvärda tillgångar finnas.<br />
Vid Knivinge där brytningen försiggår i en kulle, kan hela skifferlagret ej uttagas på grund av<br />
svårigheter med vattenavledningen. Detta är av mindre betydelse, då ortocerkalksten i större<br />
mängd ej finnes tillgånglig, utan större delen av kalken brännes av orsten varför stor skifferprocent<br />
ej är önskvärd. Tillgångarna kunna ej utan närmare kännedom om jordbetäckningen<br />
beräknas, men motsvara möjligen 100.000 ton bränd kalk.<br />
Vid Berg torde bebyggelse och annat försvåra åtkomsten av lagren. Emellan Vreta kloster och<br />
Ljung, söder om kanalen, föreligger uppenbarligen ett område med vissa möjligheter för anläggandet<br />
av kalkbrott, i det att jordbetäckningen delvis är ringa och vissa möjligheter att ordna<br />
avlopp finnas, åtminstone vid stor brytning. Inom detta område synas möjligheter finnas<br />
till milliontonnage, om brytningskostnaderna kunna hållas lågt. Vid Västanå har hittills, näst<br />
efter vid Knivinge, den största alunskifferbrytningen ägt rum. Huvudbrytningen avser byggnadssten<br />
i ortocerkalklagren. Härigenom blir alunskifferlagren avrymda. De ligga emellertid<br />
lågt och till stor del under Motala ströms yta, varför avlopp ej kan ordnas. I den mån bryt<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
53
Change language