brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Kalkstensförekomsterna på Öland äro av två typer: Alunskifferfyndigheter i sydvästra delen
av ön och ortocerkalkstensförekomster utan brännskiffer inom övriga delar av ön.
Ortocerkalkstenen på Öland omfattar petrografiskt även övre delen av ceratopygelagren och
chasmopslagren. Bergarten är i genomsnitt mera karbonathaltig än på andra ställen i Sverige
och märgelinlagringarna äro i det stora hela underordnade. Halten av CaC03 i stort sett stiga
något, från c:a 88 % i de undre lagren till 94 % i de övre. De mest märgliga styckena kunna
lätt frånskiljas. Högre halt än 93 - 94 % torde vara svår att hålla utan skrädning i pallar på
några meters höjd. De högsta halterna äro på grund av lagrens lutning att söka längs östkusten
under det att alunskiffern har sitt utgående på västkusten.
Alunskifferförekomsterna äro belägna vid Grönhögen och Degerhamn.
Alunskifferlagrets mäktighet är här minst 13 meter. Norr on1 Degerhamn torde mäktigheten
snart avtaga till 2 - 3 m vid Resmo och ännu mindre längre norr ut. I en borrning vid Gräsgård
var den 12 m.
Profilen visar överst c:a 5 m alunskiffer med föga orsten tillhörande dictyographtusskiffern
och undre delen av ceratopygelagren. Denna skiffer har ett tämligen lågt värmevärde, 1250
v.e. (kalorimetriskt), en ävenledes låg svavelhalt på 3 % samt en oljehalt av 3 %. Under denna
skiffer följer 8 m olenidskiffer med ett medelmåttigt värmevärde på 1580 v.e. (kal.), en mycket
hög svavelhalt på 9 % och en oljehalt av 3 Y2 %. Orstenshalten är i genomsnitt 1/3 av det
brutna och mest samlad i de över 2/3 delarna. Olenidskiffern vilar på en oduglig orstensbank
som även avslutar det fyndiga nedåt. Ölands orsten är uppenbarligen ej särdeles högprocentig,
genomsnittet torde ligga under 80 % CaC03.
Av alunskifferlagrets hela profil utgöres högst 3 m av orsten och 10 m av skiffer. Som en del
av orstenen är pipig eller skifferblandad och olämplig för bränning till jordbrukskalk, torde
högst 2 Y2 m orsten få räknas som användbar. I de nuvarande schaktugnarna vid Degerhamn
brännas l n1 3 skiffer och 1,15 m 3 kalksten med ett utbyte av 0,88 ton bränd kalk per ton skiffer.
Härav kan beräknas att kalkstensunderskottet i hela skifferlagret är 9 m och i olenidskiffem
4 m. Detta underskott kan lätt utfyllas med ortocerkalksten.
Degerhamn. Fyndigheten vid Degerhamn består för närvarande av ett nära l km 2 stort område,
inom vilket olenidskiffern ligger blottad och i det närmaste saknar jordbetäckning samt
dessutom till hela sin mäktighet är belägen ovan havsytan. Det fyndiga området begränsas i
norr och söder av flera meter mäktiga kvartära avlagringar, i väster av utgåendet och i öster av
en c:a 10 m mäktig betäckning av ortocerkalksten. Tillgångarna kunna skattas till 10 millioner
ton skiffer motsvarande nära 10 millioner ton bränd kalk framställas vid Degerhamn.
Halten på den vid Degerhamn framställda brända kalken uppgives i en av Ingeniörsvetenskapsakademien
företagen provning till 67 % effektiv CaO. Denna tämligen låga halt beror på
den använda alunskifferns höga svavelhalt och på den relativt stora procentsatsen lågvärdig
orsten.
En höjning av den brända kalkens halt vid Degerhamn kan lättast äga rum genom att analysera
de olika orstens- och ortocerkalksbankama samt endast använda de högprocentiga bankarna
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
48