brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Gotland
Gotland uppbygges helt av siluriska avlagringar av vilka mer än hälften utgöras av kalkstenar
och resten huvudsakligen av märglar.
Kalkstenen är av varierande sammansättning men till stor del mycket högprocentig. Sveriges
utan vidare största tillgångar av högprocentig sten äro belägna på Gotland. I motsats till på
Ösel och Dagö är Gotlands kalksten i regel ej alls eller helt obetydligt dolomitisk.
Kalkstenarna äro samlade i tre områden, ett nordligt som sträcker sig från trakten söder om
Visby mot nordöst till Fårön, ett på mellersta delen av ön och ett mindre område på öns sydligaste
del. Endast i det norra området pågår brytning i större omfattning numera beroende på
att hamnförhållandena här äro bättre än inom de andra områdena. Gynnsammast beläget i
detta avseende är området emellan Kappelshamnsviken, Slite och Fårösund.
Den högvärdiga kalkstenen med 96 - 98 % CaC03 förekommer dels som utbredda tydligt
skiktade lager, dels som utkilande föga skiktade lager intill korallrev. Stenen i själva reven är
däremot i regel ej högprocentig på grund av oregelbundna märgelinneslutningar.
Den skiktade kalkstenen är visserligen i regel fast men uppdelar sig i tunna plattor efter fina
märgelskikt. Dessa skikt äro ofta så tunna att det brutnas karbonathalt ej nämnvärt sänkes men
hållfastheten i kalkstensskikten blir så ringa att stora delar av det brutna ej kan brännas i
schaktugn eller försäljas som råsten till cellulosafabriker. Vid dessa brott hopa sig därför stora
massor avfallssten vars halt med endast några få procent understiger den utskrädda stenens.
Dessa avfallsmassor är det billigaste råmaterial som f.n. finnes på Gotland för framställning
av kalkstensmjöl. Tillgångarna äro störst omkring Kapellshamnsviken där de uppgå till i runt
tal 1 million ton. På öns östra sida, där stenen i regel är fastare äro tillgångarna på avfall
"mindre och i varje fall ej så väl samlade. Den fasta, mindre tydligt skiktade, högvärdiga kalkstenen
brytes mest på öns östra sida. Den lämnar föga skärv.
Den egentliga revkalkstenen brytes ej längre för kalkbränning på grund av sin vanligen relativt
höga märgelhalt och ojämna beskaffenhet. Emellertid finnas rev där utan större svårighet
en högvärdig sten skulle kunna erhållas. Den bättre stenen är mycket fast. Porositeten och
därav betingad vattenhalt torde ej vara större än att den utan särkskild torkning kan malas.
Gotlands tillgång på högvärdig kalksten, som kan brytas och skeppas utan höjning av nuvarande
omkostnader uppgår till hundratals millioner ton och är alltså mer än tillräcklig för en
brytning av allra största omfattning.
Fraktnoteringen från Gotland till fastlandet är f.n. 6:50 kronor per ton. Detta gör för bränd
kalk en frakt av 7 kronor per ton CaO och för råsten eller kalkstensmjöl 12 kronor. För kalkstensmjöl
omöjliggör en sådan frakt i regel avsättning på fastlandet i konkurrens med inlandsoch
kustbruken. För bränd kalk ligga förhållandena bättre till, men har det hittills visat sig
svårt att arrangera högsjötransport av bränd jordbrukskalk så att de totala distributionskostnaderna
understiga dem som uppnås vid järnvägstransport eller kustfart. Endast en sänkning av
framställningskostnaderna på Gotland så att de väsentligt understiga dem på fastlandet eller
Öland skulle göra Gotlandskalken konkurrenskraftig som jordbrukskalk på fastlandet. Emellertid
är att märka att i stort sett samma möjligheter till sänkning av produktionskostnaderna
som finnas på Gotland även finnas på fastlandet och på Öland. Allt detta talar för att Gotlands
möjligheter som producent av jordbrukskalk äro små. Medelbart kan dock en mycket bety­
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
46