brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Det yngre urbergets kalkstensförekomster
Inom de områden av yngre urbergsformationer som finnas spridda över hela landet äro kalkstenar
relativt sällsynta. Endast i Kalix skärgård och i Almesåkraformationen i Småland äro
brytvärda förekomster kända och även dessa äro ej av någon större betydelse.
Förekomster i Dalaformationen och Dalasandstenen, vilka fordom utnyttjats i ringa utsträckning,
äro ej längre brytvärda, och Visingsöseriens obetydliga kalkstenslager sakna varje betydelse
som kalkstensfyndigheter.
De rätt betydande kalkstensförekomsterna i Vakkoformationen norr om Kiruna ävensom vid
Sjangeli hava åter ett sådant läge, att en exploatering för närvarande är otänkbar.
Sin största betydelse hava ovannämnda formationers kalkförning genom det gynnsamma reaktionstal
den meddelat åt traktens jordar.
Dessa kalkstenar äro genomgående finkristailina, fasta och med låg vattenhalt. Någon nybildning
av silikat har i regel ej ägt rum. De lämpa sig för schaktugnsbränning och för malning
utan föregående torkning.
Kalix skärgård
På öarna i Kalix och Lule skärgårdar förekomma ett stort antal kalkstensförekomster, huvudsakligen
dolomiter, som utgöra en fortsättning av de stora kalkstensstråken i Torne- och
Kenntraktens skifferformationer i Finland.
Några mindre, ej längre brytvärda förekomster på fastlandet i Råneå socken tillhöra däremot
troligen det äldre urberget.
Den vida övervägande delen av dessa kalkstenar utgöras av orena kvartsblandade dolomiter
eller ur dessa genom metamorfos uppkomna silikatrandade kalkstenar med låg karbonathalt,
vilka utan vidare kunna betecknas som odugliga för kalkbränning. Vid den största av alla förekomster
Vitgrund 8 km SSÖ om Kalix synas betingelser dock finnas för en lönande produktion
av jordbrukskalk. Uteslutet är dock ej att genomen noggrann undersökning av samtliga
förekomster lika brytvärda eller möjligen bättre fyndigheter skulle kunna avgränsas. Bl.a.
förefinnas vissa utsikter till att här påträffa brytvärd kalcitsten. För undvikande av möjliga
överraskningar bör en dylik detalj undersökning företagas, innan en exploatering av Vitgrundsfyndigheten
kommer till stånd.
Vitgrundet är en tämligen låg ö, med en yta av 1 x Y2 km, som till större delen består av dolomithällar.
Dolomiten ligger tämligen flackt och är tydligt skiktad på grund av inlagringar av
kvartsit och kalksandsten. Dolomiten är vit eller gulvit och vanligen hård och tät. Föroreningarna
utgöras av kvarts, mikrolin och något sericit, Två provtagningar tvärs över strykningen,
med uteslutning av några mindre högst orena bankar, vardera representerande c:a 150 m:s
bredd, visade den norra 80 % karbonat och den södra 83 % motsvarande i bränd kalk en CaOekvivalent
av resp. 75 och 79 %, detta dock endast under förutsättning att ett sönderfallande
disilikat erhålles eller att silikatbildning över huvud taget kan förhindras vid bränningen. Variationerna
i halten inom den stora provtagna bredden visar, att högre halter kunna uppnås
genom att förlägga brytningen till de bästa partierna. Även med denna inskränkning äro dag­
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
38