brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

sökning och provtagning skulle kunna påvisa stora kvantiteter användbar kalcitsten. Att någon
nämnvärd brytning hittills ej kommit till stånd torde snarast bero på att den täta kalkstenen
fordom ansetts som svårbränd.
Vid Vattholma, 1-2 km O om järnvägen, förekommer ett stort kalkstenslager, som kan följas
på en sammanlagd längd av nära 3 km. Som stenen till stor del är en godartad kalcitsten, har
den brutits och brytes fortfarande i rätt stor utsträckning. Kalklagret är av växlande mäktighet,
från några meter till några tiotal meter. En del brott äro djupa och den i dagbrott tillgängliga
kalkstenen uttagen. De totala återstående dagbrottstillgångarna äro minst av storleksordningen
Y2 million ton.
Kalkstensförekomsterna i Vendel synas alla vara obetydliga.
Norr om Dannemora förekommer kalksten på ett flertal ställen och har där brutits för hyttornas
behov. En analys på hyttkalksten från Lillbya visar 94 % kalcit. Av geologiska kartan att
döma äro de flesta förekomsterna små, den största, belägen vid Knappen, Ö om Finnsjön, har
enl. kartan en totalareal av c:a 30.000 nl. Andra större förekomster äro belägna Ö om Älgsjön.
Det goda läget intill Lövstabanan inbjuder till en detaljundersökning av tillgångarnas
storlek och kvalitet.
Ramhäll. Kalksten förekommer dels i Ramhälls gruvor, dels i omgivningen. De senare förekomsterna
äro numera till större delen utbrutna.
I Ramhälls gruvor bildar kalkstenen tillsammans med järnmalmen två närliggande band, som
oavbrutet följts l Y2 km. I fältets östra och mellersta del uppgår deras sammanlagda bredd till
20 a40 m och den kända arean till 25.000 m 2 . I den västra delen är bredden endast några meter.
Av de 25.000 m 2 utgöras mindre än 1/10 av direkt användbar järnmalm, resten är mer eller
mindre magnetitrandad kalksten. Magnetithalten i denna är mycket växlande, från användbar
kalksten till anrikningsmalm. Gränsen dem emellan är en praktisk fråga.
Kalkstenen är en kalcitsten med växlande, vanligen låg dolomithalt. Silikathalten är låg, i de
magnetitfattiga kalkstenarna några till 5 %, men något högre i de magnetitförande. Magnetitfritt
avfall från en anrikningsmalm bör således hålla omkring 20 % silikat och CaO-ekvivalent
i torkat avfall kan beräknas hålla sig omkring 40 %.
Proportionen mellan anrikningsmalm och kalksten är ej närmare känd. I varpen, som uppgår
till omkring Y2 millin ton, och som härstamma från malmkropparnas omedelbara närhet, torde
förhållandevis mindre kalkstenfinnas än i de kvarsatta partierna under jord.
Tillgångarna i varpen kunna skattas till 100.000 ton utvinnbart karbonat. Ovan gruvornas nuvarande
bottnar anstå omkring 5 millioner ton karbonat, huvudsakligen kalcit.
Ramhäll är alltså en mycket betydande kalkstensförekomst och den största inom östra Upplands
smalspåriga järnvägssystem. Dess tillgodogörande är emellertid en invecklad fråga, som
förutsätter en noggrann förundersökning av bl.a. marknaden för produkterna.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
29