brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
synes förekomma på en längd av 500 m, jordtäckta partier inräknade. Bredden kan uppgå till 30 m. Tillgångarna överstiga möjligen 100.000 ton. Vid Bruket, Y2 km SSV om Nynäshamn invid Saltsjön är en kalkstensförekomst, som förr utnyttjats för kalkbränning. Möjligen finnes här ännu något användbar kalksten att uttaga i dagbrott. En analys visar dock endast 78 % kalcit. De sammanlagda tillgångarna i dagbrott av kalksten med mer än 90 % kalcit inom Trosa Södertörnområdet uppgå alltså till omkring 20 millioner ton, en siffra som närmare detaljundersökningar möjligen kan höja. Genomsnittshalten är c:a 90 % CaC03 motsvarande 50 % CaO-ekvivalent. Brända giva dessa stenar på grund av silikathalten en kalk med nära 90 % CaO-ekvivalent. Tre större kalkbruk (Oaxen, Andervik, Fänsåker) finnas för närvarande inom området. Normalt produceras årligen 20-30.000 ton sylta och avfall med malmvärd halt som nu går på varpen. Utö-Runmarö I det betydande kalkstensstråk, som med större eller mindre avbrott kan följas 6 mil över öarna Utö, Ornö, Nämdö, Runmarö, äro hittills inga större tillgångar av brytvärd kalksten påvisade. Anledningen härtill är att söka däri att kalkstenen är högeligen förorenad av silikater och kvarts samt upprandad med gråbergsband. Endast på St. Limskär emellan Nämdö och Runmarö äro nämnvärda tillgångar, 1/4 - 1/3 mill. ton, kalcit-diopsidsten med över 80 % kalcit kända. Nyköpingstrakten Från Nyköpings stad kan ytterst starkt hopveckade kalkstenslager följas genom Svärta socken. I allmänhet äro lagren för smala eller orena för att kunna tillgodogöras. Det största användbara kalkstenspartiet synes vara beläget knappt l km V om Svärtagårds station och är ungefär Y2 km långt. Kalkstenen är en lös diopsid- och glimmerblandad kalcitsten, i den största åsen dock genomgående blandad med leptit. Då kalkstenen bildar en hög ås är sannolikheten att här föreligger en fyndighet med tillgångar på några 100.000 ton mycket stor. Baldursta Kalkstensförekomsten vid Baldursta i Halla socken ligger tämligen isolerad, då avståndet till närmaste förekomst av någon betydelse är 2 mil. Till järnvägen är 2 km fågelvägen, och till närmaste järnvägsstation (Vrena) 6 km landsväg. Förekomsten bildar ett V-format veck med den ena, brantstående skänkeln riktad mot VNV och den andra, flackliggande, skänkeln riktad mot NNV. Fyndighetens mellersta och norra del genomsättes av stora pegmatitgångar. Kalkstenen är i västra skänkeln vid, fast och till synes ren, därför att diopsiden, som förekommer i rätt stor mängd, är färglös. I den norra skänkeln är däremot kalkstenen delvis löskornig och prickad med serpentin, grön diopsid och glimmer. Analyser visa dock att karbonathalten är ungefär densamma som i västra skänkeln. Troligen är dock magnesiahalten något högre i den norra. Ett generalprov på all blottad kalksten visade 86 % kalcit och 14 % silikat. Inger/ny mapp/ kalkförekomster 14
Förekomstens totala area torde vara 250.000 m", varav c:a 100.000 m 2 äro blottade i en rad bergkullar. Tonnaget kalksten inom de kullar som ej äro bebyggda och ej genomsättas av större pegmatitgångar är c:a 1 million ton. Det totala tonnaget ovan Hallbosjöns yta är några millioner ton. Sydvästra Södermanland Genom Stora Malms och Björkviks socknar stryka flera kalkstenslager som i stort sett kunna inordnas i två stråk. I det norra stråket äro inga större samlade tillgångar påvisade. I ett rätt stort kalkstensbrott vid Lissjö har Fossjö bruk hämtat sin masugnskalk, men den lättillgängliga stenen är nu till större delen uttagen. I det södra stråket förefinnas större tillgångar vid Hjulbonäs och Djupvik. Båda innehålla tämligen lågvärdig sten, varför ett tillgodogörande endast är tänkbart vid Djupvik, där produktionsförhållandena i övrigt äro mycket gynnsamma. Djupvik. Kalkstenen vid Djupvik innehåller endast kalcit. Den bildar en 800 m lång och 250 m bred bergås som höjer sig 40 m över omgivningen. Stenen är en diopsidkalksten av växlande renhet, dock sällan med över 85 % kalcit. Tillgångarna på 78 %-ig kalksten äro omkring 1 million ton. Dess CaO-ekvivalent efter fullständig bränning är 75-80 %. Kolmården. Efter Bråvikens norra strand kan ett kalkstenslager följas från trakten av Marmorbruket förbi Kvarsebo till Tunaberg, där det genom veckning bildar ett flertal paralleller. Kalklagret är vanligen starkt uppblandat med silikater, främst serpentin, och har därför fått sin huvudsakliga användning som marmor. Större mängder kalksten med hög kalcithalt synas förefinnas endast vid Marmorbruket, vid Kvarsebo och vid Nyäng i Tunaberg. Marmorbruket. Endast en del av områdets kalkstenar äro renare kalcitstenar. Det hittills mest tillgodogjorda partiet av sådan kalksten är belägen invid själva marmorbruket nära hamn. Arean har skattas till 10.000 m 2 . Stenen som är vit håller i genomsnitt ej fullt 90 % kalcit resten är kvarts och silikater. Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen Y2 mill. ton. Härtill komma emellertid ännu större tillgångar av liknande sten i väster och nordväst varför Marmorbruksområdets totala tillgångar överstiga 2 millioner ton. Kvarsebo. Den förnämsta kalkstensförekomsten är belägen vid Bergtorp efter Bråvikens strand 2 km V om kyrkan. Lagret är blottat c:a 350 m med en bredd av 20 m. Kalkstenen är ej särdeles ren. Två generalprov visa mellan 80 och 83 % kalcit, resten är silikat, främst serpentin. Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen 200.000 ton. Nyäng. Förekomsten är belägen Y2 mil norr om Nävekvarns bruk och intager en areal av 500 x 300 m. Denna betydande area utgöres emellertid av omväxlande kalksten och pegmatit. Bredden på de enskilda kalklagren kan uppgå till 15 m; större uppgivna bredder (upp till 80 m) äro ej fullt säkerställda på grund av jordbetäckningen. Stupningen är ofta flack och kalklagret uppenbarligen starkt veckat efter enflackt liggande veckaxel. Kalkstenen är delvis en mycket ren kalcitsten, men huvudmassan innehåller ej obetydligt med silikat. Tillgångarna och kvaliteten av den brytvärda stenen kunna ej fastställas utan en ingående detäljundersökning. På grund av det splittrade förekomstsättet torde de sannolika tillgångarna ej mycket överstiga 100.000 ton. Inger/ny mapp/ kalkförekomster 15
- Page 1 and 2: 89 A4/A3 brctp 00920 Inger/ny mapp/
- Page 4 and 5: siafattiga även i sulfatfabriker.
- Page 6 and 7: Kinkhyttan Förekomsten är beläge
- Page 8 and 9: Åsbro. Förekomsterna vid Åsbro
- Page 10 and 11: skala som marmor. Inga större till
- Page 12 and 13: Trosatrakten och Södertörn I trak
- Page 16 and 17: Kalkstenarna omkring Tunabergs kyrk
- Page 19 and 20: kunnat påvisa samma regelbundenhet
- Page 21 and 22: I den sydligaste delen strax öster
- Page 23 and 24: Billsjön. Förekomsten kan följas
- Page 25 and 26: Mellersta och östra Dalarna Inom d
- Page 27 and 28: Inom den västra zonen äro endast
- Page 29: sökning och provtagning skulle kun
- Page 32 and 33: uppenbarligen stora arealer äro ka
- Page 34 and 35: Trots de högst betydande och lätt
- Page 36 and 37: En ej närmare undersökt kalkstens
- Page 38 and 39: Det yngre urbergets kalkstensförek
- Page 40 and 41: Fjällformationerna kalkstenar I fj
- Page 42 and 43: Orstenens karbonat är alltid kalci
- Page 44 and 45: Skånes kambro-siluriska kalkstensf
- Page 46 and 47: Gotland Gotland uppbygges helt av s
- Page 48 and 49: Kalkstensförekomsterna på Öland
- Page 50 and 51: umfabrikens på 15.000 ton) visade
- Page 52 and 53: Östergötland. Till skillnad från
- Page 54 and 55: ningen av byggnadssten framskrider,
- Page 56 and 57: I Närke äro alunskiffern och orto
- Page 58 and 59: Yxhultområdet Alunskifferkalkstens
- Page 60 and 61: och den brutna arealen 1.5 km 2 om
- Page 62 and 63: i fyndigheten har man gjort försö
synes förekomma på en längd av 500 m, jordtäckta partier inräknade. Bredden kan uppgå till<br />
30 m. Tillgångarna överstiga möjligen 100.000 ton.<br />
Vid Bruket, Y2 km SSV om Nynäshamn invid Saltsjön är en kalkstensförekomst, som förr<br />
utnyttjats för kalkbränning. Möjligen finnes här ännu något användbar kalksten att uttaga i<br />
dagbrott. En analys visar dock endast 78 % kalcit.<br />
De sammanlagda tillgångarna i dagbrott av kalksten med mer än 90 % kalcit inom Trosa<br />
Södertörnområdet uppgå alltså till omkring 20 millioner ton, en siffra som närmare detalj<strong>undersökning</strong>ar<br />
möjligen kan höja. Genomsnittshalten är c:a 90 % CaC03 motsvarande 50 %<br />
CaO-ekvivalent. Brända giva dessa stenar på grund av silikathalten en kalk med nära 90 %<br />
CaO-ekvivalent. Tre större kalkbruk (Oaxen, Andervik, Fänsåker) finnas för närvarande inom<br />
området. Normalt produceras årligen 20-30.000 ton sylta och avfall med malmvärd halt som<br />
nu går på varpen.<br />
Utö-Runmarö<br />
I det betydande kalkstensstråk, som med större eller mindre avbrott kan följas 6 mil över öarna<br />
Utö, Ornö, Nämdö, Runmarö, äro hittills inga större tillgångar av brytvärd kalksten påvisade.<br />
Anledningen härtill är att söka däri att kalkstenen är högeligen förorenad av silikater och<br />
kvarts samt upprandad med gråbergsband. Endast på St. Limskär emellan Nämdö och Runmarö<br />
äro nämnvärda tillgångar, 1/4 - 1/3 mill. ton, kalcit-diopsidsten med över 80 % kalcit kända.<br />
Nyköpingstrakten<br />
Från Nyköpings stad kan ytterst starkt hopveckade kalkstenslager följas genom Svärta socken.<br />
I allmänhet äro lagren för smala eller orena för att kunna tillgodogöras. Det största användbara<br />
kalkstenspartiet synes vara beläget knappt l km V om Svärtagårds station och är ungefär Y2<br />
km långt. Kalkstenen är en lös diopsid- och glimmerblandad kalcitsten, i den största åsen<br />
dock genomgående blandad med leptit. Då kalkstenen bildar en hög ås är sannolikheten att<br />
här föreligger en fyndighet med tillgångar på några 100.000 ton mycket stor.<br />
Baldursta<br />
Kalkstensförekomsten vid Baldursta i Halla socken ligger tämligen isolerad, då avståndet till<br />
närmaste förekomst av någon betydelse är 2 mil.<br />
Till järnvägen är 2 km fågelvägen, och till närmaste järnvägsstation (Vrena) 6 km landsväg.<br />
Förekomsten bildar ett V-format veck med den ena, brantstående skänkeln riktad mot VNV<br />
och den andra, flackliggande, skänkeln riktad mot NNV. Fyndighetens mellersta och norra del<br />
genomsättes av stora pegmatitgångar. Kalkstenen är i västra skänkeln vid, fast och till synes<br />
ren, därför att diopsiden, som förekommer i rätt stor mängd, är färglös. I den norra skänkeln<br />
är däremot kalkstenen delvis löskornig och prickad med serpentin, grön diopsid och glimmer.<br />
Analyser visa dock att karbonathalten är ungefär densamma som i västra skänkeln. Troligen<br />
är dock magnesiahalten något högre i den norra.<br />
Ett generalprov på all blottad kalksten visade 86 % kalcit och 14 % silikat.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
14
Change language