brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning
89 A4/A3 brctp 00920 Inger/ny mapp/ kalkförekomster Kalkförekomster och kalkfyndigheter Josef Eklund 1931
- Page 2: Leptitformationens kalkstenar Lepti
- Page 5 and 6: Kilsbergen Efter Kilsbergens östra
- Page 7 and 8: Kalkstenen är än starkt förorena
- Page 9 and 10: l) Ett tre mil långt stråk genom
- Page 11 and 12: Mest samlad synes kalkstenen vara i
- Page 13 and 14: mycket ren, delvis dolomitisk. Till
- Page 15 and 16: Förekomstens totala area torde var
- Page 17: Gistadförekomstens högvärdiga st
- Page 20 and 21: Bredsjö. Kalkstensförekomsten vid
- Page 22 and 23: På basis av det föreliggande unde
- Page 24 and 25: Förekomsten vid Spräckla bildar e
- Page 26 and 27: Gästrikland Kalkstensförekomstern
- Page 28 and 29: Hillingsberget är beläget 1 Y2 km
- Page 31 and 32: Alnöns nefelinsyenitmassiv är c:a
- Page 33 and 34: Kågedalen Kågedalens kalkstensfö
- Page 35 and 36: Gemensamt för samtliga förekomste
- Page 37 and 38: Endast vid Masugnsbyn, som är bel
- Page 39 and 40: ottstillgångarna högst betydande
- Page 41 and 42: De kambro-siluriska formationernas
- Page 43 and 44: användas för jordbrukskalkframst
- Page 45 and 46: Silurformationen är i Skåne i reg
- Page 47 and 48: dande del av Gotlandskalken komma j
- Page 49 and 50: för framställning av jordbrukskal
- Page 51 and 52: Särskild brytning av kalksten för
89 A4/A3<br />
<strong>brctp</strong> <strong>00920</strong><br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
Kalkförekomster och kalkfyndigheter<br />
Josef Eklund 1931
Leptitformationens kalkstenar<br />
Leptitformationen, som även är urbergets äldsta och främsta malmförande formation, är vanligen<br />
rik på kalkstenar. De närmast följande skiffer-, kvartsit- och porfyrformationerna äro<br />
däremot ej kalkstensförande.<br />
Leptitformationen bildar tre huvudområden i Sverige: Bergslagen-Sörmlandsområdet, Skelleftefältet<br />
och i Norrbottens läns skogsland. Mindre kalkstensförande leptitområden förekomma<br />
dessutom i mellersta Småland, i mellersta Värmland och i Hälsingland.<br />
Bergslagen-Sörmlandsområdet är det viktigaste. Det bildar en stor hästsko runt Mälardalen<br />
börjande i Roslagen och Gästrikland och fortsättande genom norra Uppland, Västmanland och<br />
södra Dalarna till östra Värmland. Därefter böjer området av genom Närke in i Sörmland och<br />
norra Östergötland för att gå ut i havet i Sörmlands och Östergötlands skärgårdar. Att Mälardalen<br />
ej är kalkstensförande beror på att leptitformationen där saknas.<br />
Skelleftefältet är visserligen kalkstensförande genom hela sin längd, men brytvärda förekomster<br />
anträffas endast i kustlandet nedom stambanan.<br />
I Norrbottens läns skogsland anträffas urkalkstenar, dels i Jokkmokks socken och dels inom<br />
järnmalmsområdet, dock ej i dettas södra del, söder om Kalixälven.<br />
Kalkstenen åtföljer vissa leptitlager, under det att andra äro ej kalkstensförande. Om den närmare<br />
fördelningen i lagerföljden är föga känt, då denna i och för sig ännu ej är utredd. De<br />
största och mest uthålliga kalkstenslagren synas dock tillhöra formationens övre del.<br />
Kalkstenslagrens ursprungliga mäktighet var uppenbarligen varierande men torde sällan ha<br />
överstigit några tiotal meter. De största nu synliga mäktigheterna äro uppkomna under urbergsveckningen<br />
som jämte den ursprungliga mäktigheten och eventuellt genomsättande<br />
erupti vgångar bestämt förekomsternas former. Fyndigheternas former bestämmas därjämte<br />
karbonathaltens fördelning, bergytans form och jordbetäckningen. För att utredande av tillgångar<br />
samt brytningens planerande är det av största vikt att vid dessa fyndigheter bestämma<br />
den dominerande veckaxelns förlopp. Längs efter denna är nämligen fyndighetens fortsättning<br />
mot djupet att söka och i dess strykningsriktning kan dagbrytningen fortsätta längst och mest<br />
ekonomiskt innan den måste upphöra på grund av att det överlagrande hängväggsberget blir<br />
för mäktigt, Förkastningar, som ej tillhöra det allmänna vecksystemet, och kunna behandlas<br />
som veck, äro mycket sällan av betydelse i urkalksfyndigheter. Urkalkstensfyndigheter innehålla<br />
ofta gråbergsinlagringar och inneslutningar samt kunna ibland vara starkt genomsatta av<br />
eruptivgångar, särskilt sådana av pegmatit. Diabasgångar bruka däremot sällan vara besvärliga<br />
för brytningen, emedan de i regel äro smala.<br />
I tektoniskt avseende äro leptitformationens kalkstenar rätt olika om de uppträda i förgnejsade<br />
eller i föga metamorfa terränger. I det förra fallet ligger ofta veckaxeln och även stupningen<br />
flackt, varigenom stora dagbrottstillgångar kunna uppkomma. Veckningen är stark men plastisk,<br />
varigenom uppkomsten av veckförtjockningar underlättas. En nackdel är den ofta starka<br />
uppblandningen med pegmatit- och andra eruptivgångar, som ibland kunna göra förekomsterna<br />
icke brytvärda. I de mindre metamorfa terrängerna står den dominerande veckaxeln, och<br />
framför allt lagren, oftast brant. Dagbrottstillgångarna vid sådana fyndigheter äro därför störst<br />
vid vertikallagerställning. Veckförtjockningar spela mindre roll. Eruptivgångar (med undantag<br />
av diabasgångar) äro sällsynta. Till den förra typen höra de flesta förekomsterna i Närke,<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
2
siafattiga även i sulfatfabriker. I järnverk användas såväl kalcit- som dolomitstenar om de äro<br />
fria från föroreningar. Järn- och manganhalt är därvid ofta önskvärd. Urkalksten giver ofta<br />
utmärkta murkalker. En olägenhet är att disilikatet ibland bildar större kom, som sönderfalla<br />
först efter någon tid och kunna orsaka puts avfallande och sprickor i murbruk. Däremot uppkommer<br />
sällan, åtminstone vid bränning av mera grovkornig urkalksten, farliga silikatomslutna<br />
CaO-korn som eftersläcka sig. För cementtillverkning lämpa sig urkalkstenama sällan.<br />
Som byggnadssten (marmor) användes dels ren finkornig dolomit, dels serpentinkalksten,<br />
men ej de renare kalcitstenarna.<br />
Vid brytningarna av sten för alla dessa ändamål uppkommer ofta stora mängder avfall och<br />
biprodukter som kunna användas för framställning av jordbrukskalk. Viktigast torde den<br />
skärv och sylta vara som uppkommer i brotten och ej kan brännas, men mycket väl direkt<br />
malas till kalkstensmjöl på grund av sin ringa vattenhalt. Vid några gruvor med kalkig malm<br />
är avfallet från anrikningsverket direkt användbart som ett lågvärdigt men billigt kalkstensmjöl<br />
sedan vattnet fått avrinna. Ett annat värdefullt avfall äro de vid ugnarna frånskrädda<br />
halvbrända eller silikatrika kalkbitarna. Efter någon tids lagring i fria luften falla de till större<br />
delen sönder i pul ver som endast behöver sållas för att användas. Dess värde är något högre<br />
än kalkstensmjöls. Marmorbrottens avfall är däremot i regel föga användbart.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
4
Kilsbergen<br />
Efter Kilsbergens östra och södra sluttning uppträda ett stort antal urkalkstensförekomster.<br />
Kalkstenen har huvudsakligen använts i de talrika hyttor som intill 1800-talets slut funnos i<br />
trakten.<br />
Det enda ännu drift varande kalkstensbrottet är beläget vid Lannafors. Det är med en 5 km<br />
lång linbana förbundet med S.J. vid Latorps bruks station. Stora kalkstensbrott förefinnas<br />
dessutom vid Öna, en udde i sjön Multen. Andra viktiga brott äro belägna vid Kinkhyttan,<br />
Rymningsgruvan och Tryggeboda.<br />
Lannafors Förekomsten vid Larmafors är troligen Kilsbergens största. Efter bortskrädning av<br />
c:a 30 % kunna de i dagbrott tillgängliga kvantiteterna skattas till närmare 1.000.000 ton.<br />
Minst samma belopp torde kunna uttagas genom djupbrytning, men den vidare fortsättningen<br />
är osäker på grund av veckaxlarnas flacka läge.<br />
Enligt fem analyser kan kalkstenens genomsnittssammansättning beräknas till;<br />
Kalcit. 75<br />
Dolomit 22<br />
Silikater 3<br />
Kalkstenen är alltså en mycket ren men något dolomitisk kalcitsten. Dess CaO-ekvivalent är<br />
malen 56 %, bränd 100 %.<br />
Förekomsterna i den närmaste omgivningen äro små och troligen ej brytvärda.<br />
Förekomsterna vid Garphyttan äro troligen ej heller brytvärda. Antingen äro de för små eller<br />
och starkt förorenade av silikat och pegmatit, som vid Hjulåsen (Garphytte silvergruva).<br />
Öna. Kalkstensförekomsten vid Öna är belägen på en udde i Multen 4 km fågelvägen från<br />
Mullhyttemo station. Rätt mycket kalksten har brutits för hyttornas behov.<br />
Kalkstenen synes bilda ett öppet S med veckningsaxeln stupande mot NV. Den blottade arealen<br />
är över 100.000 m 2 men en stor del härav utgöres av oduglig sten och inlagringar, vartill<br />
kornmer att den användbara kalkstenen delvis uttagits ned till sjöns nivå. Huru stora de kvarvarande<br />
tillgångarna äro kan därför ej med säkerhet uppgivas, men äro de troligen av storleksordningen<br />
100.000 - 1.000.000 ton.<br />
En analys kan omräknas till:<br />
Kalcit. c:a 90 %<br />
Silikat. 10 0/0<br />
CaO-ekvivalenten för malen kalksten är 51 %, för bränd minst 86 %.<br />
Kalkstenen är alltså tämligen ren. Stora avfallshögar antyda att rätt mycket måst frånskrädas.<br />
Förekomsten i omgivningen innehålla ingen brytvärd kalksten längre.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
5
Kinkhyttan<br />
Förekomsten är belägen 8 km VNV om Hidingebro station. Den utgöres av ett lager av tämligen<br />
ren dolomit som kan följas på en sträcka av Y2 km. Största kända bredden är 40 m och<br />
tillgångarna av storleksordningen 100.000 ton.<br />
En mängd förekomster äro kända från denna trakt, såsom vid Vekhyttan, Ribboda, Doverstorp,<br />
SÖ och N Lekhyttan samt vid Svenshyttan. I intet fall äro nämnvärda tillgångar påvisade<br />
även om sådana kunna finnas. Kalksten finnes dessutom i Klara och Sanna järngruvor<br />
nära Vintrosa. I sanna gruvor är den starkt förorenad av järn och mangan samt dolomitisk. I<br />
Klara gruva finnes däremot ren kalksten.<br />
Dyltaområdet<br />
Kalkstenstillgångarna inom Dyltaområdet hänföra sig till ett starkt hopveckat lager beläget<br />
inom ett område på ungefär la km 2 i trakten emellan sjön Lången och Dylta bruk. Området<br />
genomlöpes av S.J. och en lastageplats är inrättad vid Kvinnerstatorps kalkbruk.<br />
Kalkstenslagret synes ej innehålla några nämnvärda mängder dolomit. En del är däremot utbildad<br />
som serpentinkalksten och oduglig för kalkbränning. Ett marmorbruk har förr funnits<br />
vid Kvinnerstatorp. Andra delar äro förorenade av diopsid eller kis. Den brytvärda kalkstenen<br />
är grov-medelgrov och vanligen vit eller rosafärgad. Halten CaC03 uppgår till över 90 %,<br />
halten av MgC03 är vanligen mycket låg. De silikatiska inblandningarna äro huvudsakligen<br />
en färglös diopsid, vartill kommer något serpentin, glimmer och kvarts.<br />
De största tillgångarna förefinnas vid Kvinnerstatorps kalkbruk, vilket är landets största anläggning<br />
i sitt slag.<br />
Så vitt hittills är känt torde tillgångarna kunna anses vara av storleksordningen 5-10 millioner<br />
ton kalksten. Denna stora tillgång har uppkommit genom intensiv hopveckning av kalklagret<br />
efter enflackt mot NÖ fallande veckningsaxel. De skenbart regellöst inveckade partierna av<br />
odugligt berg orsaka emellertid, att brytningen av hela denna kvantitet förutsätter en betydande<br />
brytning av odugligt gods som måste frånskrädas eller avrymmas i särskilda pallar. En sådan<br />
brytning behöver, pågrund av de låga bergbrytningskostnaderna, ej resultera i någon större<br />
fördyring av den brända kalken, som utan svårighet vid fullständig bränning bör kunna<br />
hållas vid en CaO-ekvivalent av minst 90 %. Syltan från dagbrottet bör utan inblandning av<br />
ugnsavfall giva ett mjöl med 50 % verksam CaO.<br />
Brytvärd kalksten förefinnes troligen även efter sjön Lången men är där splittrad i ett flertal<br />
smärre förekomster, av vilka de största ej torde uppnå mer än några 10.000 ton.<br />
Glanshammarsområdet<br />
Glanshammars och kringliggande socknar genomdragas av två av landets största urkalkstenar,<br />
av vilka det norra är 10 km långt och upp till 300 m brett, det södra 8 km långt och 3-400 m<br />
brett. Sammanlagda arealen är 4-5 km".<br />
Så vitt hittills är känt, innehålla lagren endast dolomit eller starkt dolomitisk kalcitsten, men<br />
uteslutet är ej att genom ännu mera ingående <strong>undersökning</strong>ar än som hittills kunnat utföras<br />
upptäcka större tillgångar på ren kalcitsten.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
6
Kalkstenen är än starkt förorenad av tremolit, aktinolit och serpentin, än fri från silikater. På<br />
de renare partierna, som äro mycket stora men till sin utsträckning ej närmare kända ha brott<br />
anlagts, huvudsakligen för utvinnande av dolomitmarmor men i äldre tider även för sten till<br />
kalkbränning.<br />
De största brotten äro belägna 2 1/2 km NNV om Ekeberg och med spårväg förbundna med<br />
lastageplats vid Hjälmaren. En analys på generalprov på dolomit härifrån visar 5 % silikat.<br />
Invid Glanshammars kyrka har kalksten brutits i forna tider i rätt stor omfattning men analyser<br />
visa en mindre ren sten än vid Ekeberg.<br />
Då de i dagbrott tillgängliga kvantiteterna renare dolomit uppenbarligen överstiga 1 million<br />
ton samt då dessutom för jordbruksändamål användbar skärv erhålles vid marmorbrytningen,<br />
torde en kalkbränning kunna ifrågakomma inom området.<br />
Fullständigt bränd bör dolomiten giva en kalk med en CaO-ekvivalent på omkring 100 %.<br />
Det kan nämnas att en del Ekebergsskärv fraktats över Hjälmaren på isen till Ö. Rynninge och<br />
där bränts med alunskiffer. Bränningen lyckades så tillvida att kolsyran avdrevs. Däremot var<br />
temperaturen ej tillräckligt hög för att bringa skärvens rätt höga silikathalt i löslig form.<br />
Arbogatrakten<br />
I trakten av Arboga läns Arbogaån kan ett kalkstenslager följas ej mindre än 15 km. I dess<br />
östra och mellersta del är kalkstenen dolomitisk och därtill starkt förorenad av silikater och<br />
gråbergsband, varför föga utsikt finnes att här påträffa brytvärd kalksten. I Arboga stad är<br />
lagret delvis bebyggt och oåtkomligt för brytning och vid Jäders bruk är det av ringa bredd<br />
och uppblandat med silikater. Vid Gärdselbäcken, 1 Y2 km SV om Jäders bruks station, är<br />
kalkstenen blottad i ett stort hällområde på c:a 100.000 m 2 . Större delen härav är dolomit och<br />
starkt förorenat av silikater och gråbergsband. Blott finnas upptagna i områdets sydöstra del,<br />
varifrån kalkstenen enligt analys visat sig vara fri från dolomit och tämligen ren. Den användbara<br />
stenen ligger dock splittrad i ett flertal brantstående linser, som i dagbrott ej kunna giva<br />
mer än några lO.OOO-tal ton god sten utan samtidig brytning av lika stora eller större kvantiteter<br />
oduglig sten.<br />
Södra Närke<br />
I södra Närke förekomma kalkstenar på ett stort antal platser i trakten av Åsbro station, norr<br />
och öster om Askersund vid Åmmebergs zinkgruvor och emellan Hammar och Medevi.<br />
De flesta förekomsterna äro små eller orena och endast förekomsterna vid Åsbro och emellan<br />
Hammar och Medevi torde innehålla brytvärd kalksten. Förekornsterna vid Zinkgruvan brytas<br />
som marmor.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
7
Åsbro. Förekomsterna vid Åsbro äro belägna 4 km SV om järnvägsstationen. De brytas fortfarande<br />
för järnbrukens behov.<br />
Kalkstenen bildar ett starkt böjt lager som kan följas c:a 4 km tämligen oavbrutet. Där det går<br />
upp i bergknallar och har tillräcklig bredd och renhet ha brott anlagts, de största vid Luckeboda<br />
och Örberga. Kalkstenen är magnesiafattig och av hög renhetsgrad (94-97 % kalcit). Bredden<br />
uppgår till 15-30 m. Stupningen är i allmänhet brant. Längden på de större kalkstensblottningarna<br />
är 100-150 m. De i dagbrott tillgängliga tillgångarna av ren kalksten uppskattas till<br />
att vara av storleksordningen 100.000 ton.<br />
Hammar. I Hammars socken emellan kyrkan och Medevi förekomma ett stort antal kalkstensförekomster,<br />
vilka särskilt i äldre tider, brutits i stor omfattning, och fortfarande brytas, dels<br />
för utvinning av råsten, dels för kalkbränning vid Harge. Kalkstenen härifrån användes fordom<br />
vid de småländska hyttorna och byttes av Lerbäcks bergslag emot Tabergsmalm. På<br />
grund härav äro många brott hårt ansträngda eller utbrutna.<br />
De viktigaste förekomsterna äro:<br />
l) Bastudalen (Harge). Två förekomster belägna invid Vättern. Kalkugn. Analyser visa 0-6 %<br />
MgO samt något över 90 % karbonat.<br />
2) Dalmark, l km från hamn. Som Harge men med något lägre karbonathalt (85-90 %).<br />
3) Övre Forssa, 4 km från hamn. 90-95 % karbonat, dels kalcitsten, men även dolomit.<br />
Tillgångarna vid Bastudalen och Dalmark äro vardera av storleksordningen Y2 mill. ton, varför<br />
traktens totala tillgångar av bättre, lättillgänglig sten överstiga l mill. ton.<br />
Nordvästra Östergötland<br />
Kalkstenen förekommer här i ett stråk som från Godegård kan följas till trakten NÖ om Finspång.<br />
I detta stråk äro ett flertal förekomster kända, men ett tillgodogörande i större skala har<br />
endast förekommit vid Hökasjön, i Godegård, vid Ansjön i Skönnarbo och vid Nässjön NÖ<br />
om Finspång, i samtliga fall huvudsakligen för brukens behov.<br />
Förekomsterna vid Nävsjön innehålla en ren kalksten, men tillgångarna äro ej närmare kända<br />
och troligen till större delen utbrutna av Finspångs bruk.<br />
Förekomsterna vid Ansjön äro av tillgängliga stuffer och analyser orena och delvis dolomitiska<br />
och sannolikt ej längre brytvärda.<br />
Hökasjön, Godegård. En rad kalkstenskullar förekomma här efter Hökasjöns södra strand på<br />
en sträcka av 3 km. Användbar kalksten förekommer, men tillgångarna av denna äro ej närmare<br />
kända. Förekomstens gynnsamma läge intill järnvägsstation vid S.J. inbjuder till en exploatering,<br />
om tillräckliga tillgångar av ren kalksten kunna påvisas.<br />
Västra Södermanland<br />
I västra Södermanland och omedelbart angränsande delar av Närke förekomma urkalkstenar<br />
av betydelse inom tre skilda stråk.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
8
l) Ett tre mil långt stråk genom Julita, Österåkers, västra Vingåkers och Lännäs socknar (ÖIjarstråket).<br />
2) En grupp förekomster efter Kolsnarens östra del (Gropptorp).<br />
3) Ett 2 km långt stråk vid Virens östra ända (Värmbol).<br />
Öljarstråket är ett av landets största urkalkstensstråk med en sammanlagd area av c:a 3 km 2 .<br />
Stråket är dock ofta avbrutet av ofyndiga jordtäckta sträckor.<br />
Inom stråket synes kalcitsten helt dominera över dolomit, vilken senare endast är påvisad vid<br />
Blomsterhult i Österåker. Kalkstenen är av tillgängliga prov och analyser mycket ren. Till<br />
strukturen är den övervägande kornig, tämligen grov och lös, dock sällan söderfallande.<br />
Stråket kan indelas i fyra områden:<br />
l) Öster om Öljaren.<br />
2) Forsbyområdet.<br />
3) Blomsterhultsområdet.<br />
4) Älghultsområdet jämte spridda småförekomster i västra Vingåkers norra del.<br />
Öster om Öljaren är kalkstensstråket mycket jordtäckt. De flesta blottningar äro små och torde<br />
ej innehålla några större tonnage brytvärd kalksten. De för ett tillgodogörande lämpligaste<br />
platserna äro att söka vid Nortäppan och Limsätter 4 km NNÖ om Julita kyrka.<br />
Väster om Forsby gård emellan Öljaren och Hjälmaren är ett mycket stort kalkstensområde.<br />
Arean är omkring 2 km ', Områdets konfiguration är oregelbunden, antydande stark hopveckning<br />
och möjligen flacka veckningsaxlar. Bredden kan därför uppgå till närmare l km. Området<br />
är tämligen jordtäckt och höjer sig ej mer än omkring 20 m över sjöytorna.<br />
Kalkstenen är delvis oren och uppblandad med silikat- och gnejsränder men delvis även en<br />
ren kalcitsten. I den bättre stenen är karbonatets magnesiahalt under l %, men en obetydlighet<br />
serpentin, diopsid och flogopit förekommer, vilka höja den totala MgO-halten, som dock för<br />
stora partier ligger under 2 %.<br />
Undersökningsmaterialet medgiver ej en närmare beräkning av tonnaget utvinnbar renare<br />
kalksten, men mycket antyder att detta kan vara mycket stort och uppgå till 10.000.000-tals<br />
ton.<br />
Förekomsten vid Blomsterhult 2 km VSV om föregående är endast l km lång och knappt 100<br />
m bred trots stark hopveckning i vissa delar av stråket. Kalkstenen är blottad endast i mindre<br />
hällar, varför de brytbara tillgångarna ej äro stora. Kalkstenen är delvis en ren kalcitsten,<br />
men även dolomit förekommer.<br />
Vid Hälgtorp i Lännäs socken har Brevens bruk brutit masugnskalk. Kalkstenen är mycket<br />
ren. Ett generalprov visar CaO 49.84, MgO 2.23, FeO .22, Ah03 .85, Si02 .5.50, S .006,<br />
p .009, H20 .1.0, CO2 40.0, vilket motsvarar 91 % kalcit och 9 % silikat. Tillgångarna i dagbrott<br />
äro sannolikt jämförelsevis obetydliga. Detsamma torde vara förhållandet med några<br />
spridda förekomster i norra delen av V. Vingåkers socken.<br />
Gropptorp. Norr om Kolsnarens östra del förekommer, på en sträcka av 4 km ett flertal kalkstensblottningar<br />
tillhörande i huvudsak två stråk, det största vid Gropptorp. Kalkstenen är<br />
övervägande starkt serpentinblandad och delvis dolomitisk. Vid Gropptorp brytes den i stor<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
9
skala som marmor. Inga större tillgångar av renare kalcitsten äro kända. I det södra stråket har<br />
någon kalkstensbrytning ägt rum, men tillgångarna äro där helt små.<br />
Värnlbol. Väster om Värmbols sulfatfabrik kan ett kalkstensstråk följas 2 km i en rad kullar<br />
efter Virens södra strand. Kalkstenen utgöres dels aven ungefär 85 %-ig kalcitsten i hängandet<br />
av lagret, dels av serpentinmarmor (Clastorpsmarmor) i lagrets liggande. På båda äro brott<br />
anlagda, men endast kalkstenen utnyttjas för närvarande (till sulfatfabriken och till gjuterier i<br />
Katrineholm). Tillgångarna på kalcitsten ovan Virens yta uppgå till några 100.000 ton och<br />
medgi va ej någon väsentligt ökad brytning för andra ändamål.<br />
Nordvästra Södermanland<br />
Av de talrika kalkstensstråken i nordvästra Södermanland synas endast ett fåtal innehålla<br />
brytvärda kalkstenar. Ungefär hälften utgöras av dolomit. Då en anläggning i dessa trakter<br />
knappast kan grundas enbart på framställningen av jordbrukskalk, inräknas i det följande ej<br />
förekomster med enbart dolomit bland tillgångarna.<br />
Eskilstunastråket. Några km söder om Eskilstuna kan ett kalklager följas i ost-västlig riktning.<br />
Bredden är störst vid Odlaren 3 km SÖ och vid Mesta 3 km SV om staden. Ett stort antal<br />
småbrott äro upptagna på detta lager och vid Mesta brytes ännu något kalksten. Lagret synes<br />
endast innehålla kalcitsten av växlande renhetsgrad. Generalprov visade från Odlaren över 35<br />
m bredd 79 % kalcit, från ett litet brott l km V om Vilsta över 5-7 m bredd 85 % ka1cit och<br />
från tre nya brott SÖ om Mesta 85 % kalcit. Karbonathalten är alltså högst i lagrets västra del,<br />
men i gengäld är kalkstenen där mycket starkt genomsatt av pegmatitgångar och gråbergsband,<br />
varför utvinningsprocenten bör bliva låg.<br />
De i dagbrott tillgängliga tillgångarna vid Odlaren kunna skattas till 100.000 ton och vid<br />
Mesta till 200.000 ton.<br />
Mesta är den största, renaste och även bäst belägna av dessa förekomster, men på grund av<br />
fyndighetens starka uppblandning med gråbergspartier kan möjligheterna att tillgodogöra sig<br />
denna fyndighet ej avgöras förrän proportionen mellan kalksten och ofyndigt berg fastställts<br />
genom en detaljerad kartering av hela kalkstenskullen. De kvantiteter som äro åtkomliga genom<br />
dagbrytning emellan pegmatitgångarna äro obetydliga och delvis redan uttagna.<br />
Kjulaområdet. 6-9 km S och SSÖ om Kjula kyrka förekommer kalksten på ett stort antal platser.<br />
Förekomsterna tillhöra uppenbarligen ett och samma lager som är ytterst starkt veckat<br />
efter en flackt mot Ö fallande axel. Kalkstenen är övervägande en ka1citsten av växlande renhetsgrad,<br />
men vid Årbytorp och Kolartorp förekommer en grov, ren dolomit, och vid Larslunda<br />
en medelkornig serpentindolomit med något blyglans och zinkblände. De på varje enskild<br />
punkt i dagbrott tillgängliga kvantiteterna användbar kalksten äro på grund av kalklagrets<br />
splittring genom veckning, silikatband och pegmatitgångar i regel små. De största samlade<br />
tillgångarna förefinnas vid Kolartorp, där det 55-70 m breda brantstående lagret är blottat på<br />
en sträcka av 300 m. Tillgångarna i dagbrott kunna skattas till 1/2 mill. ton dolomit med 88 %<br />
karbonat. Genomskrädning torde dessa halter unna uppbringas något.<br />
Vid Salsbjörke anträffas kalksten (genomgående kalcitsten) över ett område 700 x 150 m.<br />
Fyndigheten är emellertid ytterst starkt splittrad genom veckning och pegmatitgångar, så att<br />
det ej kan anses säkerställt, att något brytvärt större parti längre förefinnes inom området.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
10
Mest samlad synes kalkstenen vara i områdets västända, där ett mindre generalprov visade 85<br />
% kalcit.<br />
Liksom i fråga om Mestaförekomsten kan den eventuella brytvärdheten fastställas först efter<br />
en ingående detaljkartering.<br />
Kalkstensförekomsten vid Stenkvista är utbruten, en förekomst Y2 km SÖ om Hällberga station<br />
har ännu kvar c:a 50.000 ton kalcitsten med 80 % karbonat i dagbrott.<br />
Öster om Kjulaområdet anträffas några spridda kalkstensförekomster (kalcit) invid Ökna- och<br />
Lännasjöarna. Om dessas tillgångar är dock föga känt.<br />
Åker. En kalkstensförekomst Y2 mil SV om Åkers styckebruk har sedan gammalt brutits i rätt<br />
stor omfattning för brukets behov. Kalkstenen bildar två parallella brantstående 30 m breda<br />
lager, av vilka det sydligaste är det renaste. Bergarten är övervägande en kalcitsten men även<br />
dolomit förekommer. Tillgångarna äro av storleksordningen 200.000 ton och torde vara mer<br />
än tillräckliga för masugnens behov.<br />
Omkring sjön Båven är kalksten anträffad på flera ställen. I de flesta fall äro förekomsterna<br />
dock ej brytvärda på grund av uppblandning med silikater eller på grund av att den utan större<br />
svårighet tillgängliga kalkstensmängden är för obetydlig.<br />
Endast vid Årdala kyrka och möjligen vid Kulsta i Häljesta synas utsikter finnas att påträffa<br />
nämnvärda mängder brytvärd kalksten. Vid Årdala äro dock de troligen ej obetydliga kvantiteterna<br />
av ren kalksten endast delvis tillgängliga, emedan kyrkan står på den största kalkstenskullen.<br />
Vid Kulsta är stenen delvis dolomitisk.<br />
Gnestatrakten<br />
Norr, öster och sydöst från Gnesta station förekomma ett stort antal, delvis betydande kalkstensförekomster.<br />
På grund av stark hopveckning efter en tlackt mot öster fallande veckningsaxel<br />
äro områdenas konfiguration mycket oregelbunden och den horisontella bredden<br />
ofta betydande. Trots detta synes större tillgångar på renare kalksten ej vara påvisade. En<br />
tämligen ren kalcitsten är blottad i järnvägsskärningen vid Långbro. Stenen är vanligen starkt<br />
uppblandad med silikat, främst serpentin, och har därför fått användning som marmor (Mölnbomarmor).<br />
Då läget är synnerligen gynnsamt på grund av närheten till järnväg och konsumenter<br />
och vissa utsikter trots allt förefinnas att påvisa brytvärda tillgångar av renare kalcitsten<br />
inom de stora kalkstensområdena synes dessa vara värda en närmare <strong>undersökning</strong> från<br />
denna synpunkt.<br />
Inom det stora kalkstensområdet vid Kyrksjön i Hölö (2 km 2 ) förekomma endast mer eller<br />
mindre serpentinhaltiga dolomiter, som i dessa trakter, med flera igång varande kalkbruk, där<br />
jordbrukskalk i stor utsträckning kan erhållas som en billig biprodukt, ej torde medgiva en i<br />
längden konkurrenskraftig tillverkning av jordbrukskalk.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
Il
Trosatrakten och Södertörn<br />
I trakten av Trosa och på södra delen av Södertörn förekomma ett mycket stort antal urkalkstensförekomster,<br />
vilka givit upphov till en betydande kalkstensindustri. Tillgångarna av brytvärd<br />
kalksten bero av brytningsförhållandena på platsen (mäktighet, stupning, jordbetäckning<br />
och topografi) och av stenens renhetsgrad. Kommunikationerna äro goda över hela området.<br />
I det följande behandlas endast de större förekomsterna inom området.<br />
l) Oaxen är en l Y2 km lång ö, som så gott som helt uppbygges av ett J-formigt böjt kalkstenslager.<br />
Kalkstenens renhetsgrad är växlande, likaså mängden inblandad pegmatit och<br />
gnejs, men så gott som hela ön anses brytvärd. Ovan Saltsjöns yta har den anstående kalkstensmassan<br />
inklusive, proportionsvis obetydliga, gråbergspartier uppskattas till 16.000.000<br />
ton. Därtill kommer, att åtminstone den mera högvärdiga kalkstenen är brytvärd i dagbrott<br />
även under Saltsjöns yta, varför de totala tillgångarna efter avdrag för gråberg och sylta överstiga<br />
10.000.000 ton. Av publicerade analyser på generalprov framgår, att kalkstenens genomsnittssammansättning<br />
är ungefär:<br />
Kalcit 90 %<br />
Dolomitspat 0<br />
Silikat 10<br />
Svavel 0.01 "<br />
Fosfor 0.0l "<br />
Silikaterna äro huvudsakligen diopsid och något glimmer och förekomma dels i korn, dels i<br />
körtlar. Emellertid växlar halten något så att betydande partier mera högprocentig kalksten<br />
kunna avskiljas vari den brutna stenens genomsnitt för en lång tid framåt kan hållas vid närmare<br />
95 % CaC03.<br />
2) Karta, en ö l mil S om Oaxen. Rätt mycket kalksten har här brutits, men f.n. ligger brytningen<br />
nere. De kvarvarande tillgångarna kunna skattas till Y2 million ton under förutsättning<br />
att dagbrottet fortsätter även under Saltsjöns nivå. Ett generalprov visar:<br />
Kalcit 86.5 %<br />
Silikat 13.5 %<br />
Svavel 15 %<br />
Fosforsyra 16 %<br />
Kalkstenen är alltså av tämligen låg kvalitet.<br />
3) På Mörköns östra sida, mitt emot Oaxen framstryker ett kalklager som i ej obetydlig skala<br />
tillgodogjorts för kalkbränning dels vid Egelsvik 1,4 mil NV om Oaxen, dels vid stranden SV<br />
om samma ö. På den senare platsen är kalkstenen starkt silikatblandad och från Egelsviksbrotten<br />
visa två analyser 79 % kalcit. I jämförelse med Oaxen äro dessa förekomster både<br />
obetydliga och i regel lågvärdiga. Endast vid Egelsvik torde mindre kvantiteter fortfarande<br />
brytvärd stenförefinnas, dock högst några 100.000 ton.<br />
4) Andersvik strax N om Trosa. Ett kalkstenslager kan med växlande mäktighet följas från<br />
Saltsjön 2 1/2 km västerut till Åda. Ett kalkbruk är anlagt vid Andervik. Kalkstenen är delvis<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
12
mycket ren, delvis dolomitisk. Tillgångarna av brytvärd kalksten kunna ej säkert uppgivas<br />
men äro antagligen av storleksordningen l million ton.<br />
5) Vagnhärad. Från trakten av Vagnhärads kyrka sträcker sig ett av landets största urkalklager<br />
4 km västerut. Bredden kan stiga till 300 m men häri ingår då även ofyndiga band. God kalcitsten<br />
förekommer efter hela stråklängden omväxlande med partier förorenade av silikat och<br />
gråbergsinlagringar. För fastställandet av proportionerna emellan dessa två varieteter över<br />
hela stråket krävas ingående detaljkarteringar. Vid Fänsåker i stråkets östra del arbetar för<br />
närvarande ett kalkbruk. De totala tillgångarna av minst 90 %-ig kalcitsten uppgå sannolikt<br />
till flera millioner ton.<br />
6) Vid Lövsta 6 km VNV om Vagnhärad i västra fortsättningen av föregående är en förekomst<br />
av renare kalcitsten med tillgångar sannolikt överstigande 100.000 ton.<br />
7) Vid Svärdsbro, Sättersta socken är ett mindre kalkbruk anlagt på en förekomst med ett innehåll<br />
av c:a 50.000 ton ej fullt 90 %-ig kalcitsten.<br />
8) Öbolandet strax utanför Trosa. Ett högst några ID-tal meter brett kalkstenslager kan följas<br />
tvärs över ön på en sträcka av l km. Kalkstenen är delvis ren och brytvärd (c:a 90 % kalcit),<br />
delvis förorenad av gråbergsband, silikat och sulfider (blyglans, zinkblände). Tillgångarna äro<br />
ej närmare kända men troligen av storleksordningen 100.000 ton.<br />
9) Vid Nynäs 1 1 / 2 mil SV om Trosa förekommer större kalkstensmassor dels invid Truddbofjärden,<br />
dels på östra sidan av Rundbosjön.<br />
Den förra förekomsten synes på grund av silikat- och pegmatitinblandning endast innehålla<br />
mindre kvantiteter användbar sten.<br />
Förekomsten vid Rundbosjön är i sin södra del dolomitisk och oren. I den norra delen är ett<br />
större parti med kalcitsten av bättre beskaffenhet, som förmodligen kan lämna minst Y2 million<br />
ton användbar sten.<br />
10) Vika, 7 km S om Sorunda kyrka. Här förekommer kalksten inom ett betydande, l km<br />
långt och upp till Y2 km brett område. Kalkstenen är en diopsid-kalcitsten av växlande beskaffenhet,<br />
än med god kalcithalt, vanligen grovkornig och tämligen lös, än uppblandad med silikater,<br />
pegmatit och gnejsband. De brytvärda partierna förekomma särskilt uppe på det stora<br />
kalkstensberget som höjer sig 20-30 m över lermarkerna i V.<br />
Tillgångarna, som ej äro närmare undersökta, uppgå sannolikt till flera million ton.<br />
Il) Lisön. På Lisöns södra del kan ett kalkstenslager följas c:a 2 km. Endast en del utgöres av<br />
brukbar kalksten med en genomsnittshalt av omkring 90 % kalcit. Tillgångarna av dylik kalksten<br />
i dagbrott äro Y2 - l million ton.<br />
12) I Ösmo socken, dels strax söder om Ösmo station, dels 3 km SÖ om Sorunda station vid<br />
Jursta förekomma kalkstenslager vilka möjligen innehålla tillgångar på användbar sten. Kalkstenen<br />
vid Ösmo station är troligen användbar endast i sin södra del, där en medelmåttigt ren<br />
kalcitsten anstår. Tillgångarna anslås till 50 - 100.000 ton. Vid Jursta är kalkstenen delvis en<br />
ren, grov dolomit, dels renare kalcitsten men till stor del silikatrik sten. Användbar kalksten<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
13
synes förekomma på en längd av 500 m, jordtäckta partier inräknade. Bredden kan uppgå till<br />
30 m. Tillgångarna överstiga möjligen 100.000 ton.<br />
Vid Bruket, Y2 km SSV om Nynäshamn invid Saltsjön är en kalkstensförekomst, som förr<br />
utnyttjats för kalkbränning. Möjligen finnes här ännu något användbar kalksten att uttaga i<br />
dagbrott. En analys visar dock endast 78 % kalcit.<br />
De sammanlagda tillgångarna i dagbrott av kalksten med mer än 90 % kalcit inom Trosa<br />
Södertörnområdet uppgå alltså till omkring 20 millioner ton, en siffra som närmare detalj<strong>undersökning</strong>ar<br />
möjligen kan höja. Genomsnittshalten är c:a 90 % CaC03 motsvarande 50 %<br />
CaO-ekvivalent. Brända giva dessa stenar på grund av silikathalten en kalk med nära 90 %<br />
CaO-ekvivalent. Tre större kalkbruk (Oaxen, Andervik, Fänsåker) finnas för närvarande inom<br />
området. Normalt produceras årligen 20-30.000 ton sylta och avfall med malmvärd halt som<br />
nu går på varpen.<br />
Utö-Runmarö<br />
I det betydande kalkstensstråk, som med större eller mindre avbrott kan följas 6 mil över öarna<br />
Utö, Ornö, Nämdö, Runmarö, äro hittills inga större tillgångar av brytvärd kalksten påvisade.<br />
Anledningen härtill är att söka däri att kalkstenen är högeligen förorenad av silikater och<br />
kvarts samt upprandad med gråbergsband. Endast på St. Limskär emellan Nämdö och Runmarö<br />
äro nämnvärda tillgångar, 1/4 - 1/3 mill. ton, kalcit-diopsidsten med över 80 % kalcit kända.<br />
Nyköpingstrakten<br />
Från Nyköpings stad kan ytterst starkt hopveckade kalkstenslager följas genom Svärta socken.<br />
I allmänhet äro lagren för smala eller orena för att kunna tillgodogöras. Det största användbara<br />
kalkstenspartiet synes vara beläget knappt l km V om Svärtagårds station och är ungefär Y2<br />
km långt. Kalkstenen är en lös diopsid- och glimmerblandad kalcitsten, i den största åsen<br />
dock genomgående blandad med leptit. Då kalkstenen bildar en hög ås är sannolikheten att<br />
här föreligger en fyndighet med tillgångar på några 100.000 ton mycket stor.<br />
Baldursta<br />
Kalkstensförekomsten vid Baldursta i Halla socken ligger tämligen isolerad, då avståndet till<br />
närmaste förekomst av någon betydelse är 2 mil.<br />
Till järnvägen är 2 km fågelvägen, och till närmaste järnvägsstation (Vrena) 6 km landsväg.<br />
Förekomsten bildar ett V-format veck med den ena, brantstående skänkeln riktad mot VNV<br />
och den andra, flackliggande, skänkeln riktad mot NNV. Fyndighetens mellersta och norra del<br />
genomsättes av stora pegmatitgångar. Kalkstenen är i västra skänkeln vid, fast och till synes<br />
ren, därför att diopsiden, som förekommer i rätt stor mängd, är färglös. I den norra skänkeln<br />
är däremot kalkstenen delvis löskornig och prickad med serpentin, grön diopsid och glimmer.<br />
Analyser visa dock att karbonathalten är ungefär densamma som i västra skänkeln. Troligen<br />
är dock magnesiahalten något högre i den norra.<br />
Ett generalprov på all blottad kalksten visade 86 % kalcit och 14 % silikat.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
14
Förekomstens totala area torde vara 250.000 m", varav c:a 100.000 m 2 äro blottade i en rad<br />
bergkullar.<br />
Tonnaget kalksten inom de kullar som ej äro bebyggda och ej genomsättas av större pegmatitgångar<br />
är c:a 1 million ton. Det totala tonnaget ovan Hallbosjöns yta är några millioner ton.<br />
Sydvästra Södermanland<br />
Genom Stora Malms och Björkviks socknar stryka flera kalkstenslager som i stort sett kunna<br />
inordnas i två stråk. I det norra stråket äro inga större samlade tillgångar påvisade. I ett rätt<br />
stort kalkstensbrott vid Lissjö har Fossjö bruk hämtat sin masugnskalk, men den lättillgängliga<br />
stenen är nu till större delen uttagen. I det södra stråket förefinnas större tillgångar vid<br />
Hjulbonäs och Djupvik. Båda innehålla tämligen lågvärdig sten, varför ett tillgodogörande<br />
endast är tänkbart vid Djupvik, där produktionsförhållandena i övrigt äro mycket gynnsamma.<br />
Djupvik. Kalkstenen vid Djupvik innehåller endast kalcit. Den bildar en 800 m lång och 250<br />
m bred bergås som höjer sig 40 m över omgivningen. Stenen är en diopsidkalksten av växlande<br />
renhet, dock sällan med över 85 % kalcit. Tillgångarna på 78 %-ig kalksten äro omkring 1<br />
million ton. Dess CaO-ekvivalent efter fullständig bränning är 75-80 %.<br />
Kolmården. Efter Bråvikens norra strand kan ett kalkstenslager följas från trakten av Marmorbruket<br />
förbi Kvarsebo till Tunaberg, där det genom veckning bildar ett flertal paralleller.<br />
Kalklagret är vanligen starkt uppblandat med silikater, främst serpentin, och har därför fått sin<br />
huvudsakliga användning som marmor. Större mängder kalksten med hög kalcithalt synas<br />
förefinnas endast vid Marmorbruket, vid Kvarsebo och vid Nyäng i Tunaberg.<br />
Marmorbruket. Endast en del av områdets kalkstenar äro renare kalcitstenar. Det hittills mest<br />
tillgodogjorda partiet av sådan kalksten är belägen invid själva marmorbruket nära hamn.<br />
Arean har skattas till 10.000 m 2 . Stenen som är vit håller i genomsnitt ej fullt 90 % kalcit resten<br />
är kvarts och silikater. Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen Y2 mill. ton. Härtill<br />
komma emellertid ännu större tillgångar av liknande sten i väster och nordväst varför Marmorbruksområdets<br />
totala tillgångar överstiga 2 millioner ton.<br />
Kvarsebo. Den förnämsta kalkstensförekomsten är belägen vid Bergtorp efter Bråvikens<br />
strand 2 km V om kyrkan. Lagret är blottat c:a 350 m med en bredd av 20 m. Kalkstenen är ej<br />
särdeles ren. Två generalprov visa mellan 80 och 83 % kalcit, resten är silikat, främst serpentin.<br />
Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen 200.000 ton.<br />
Nyäng. Förekomsten är belägen Y2 mil norr om Nävekvarns bruk och intager en areal av 500 x<br />
300 m. Denna betydande area utgöres emellertid av omväxlande kalksten och pegmatit. Bredden<br />
på de enskilda kalklagren kan uppgå till 15 m; större uppgivna bredder (upp till 80 m) äro<br />
ej fullt säkerställda på grund av jordbetäckningen. Stupningen är ofta flack och kalklagret<br />
uppenbarligen starkt veckat efter enflackt liggande veckaxel.<br />
Kalkstenen är delvis en mycket ren kalcitsten, men huvudmassan innehåller ej obetydligt med<br />
silikat.<br />
Tillgångarna och kvaliteten av den brytvärda stenen kunna ej fastställas utan en ingående detälj<strong>undersökning</strong>.<br />
På grund av det splittrade förekomstsättet torde de sannolika tillgångarna ej<br />
mycket överstiga 100.000 ton.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
15
Kalkstenarna omkring Tunabergs kyrka och gruva äro allt för silikatrika för att kunna användas.<br />
Endast l km norr om kyrkan vid Herrhagen är ett område med renare kalcitsten, dock<br />
starkt genomsatt at granit, där en närmare <strong>undersökning</strong> möjligen skulle kunna avgränsa ett<br />
brytvärt parti dock sannolikt ej av större dimensioner.<br />
Doverstorp. Urkalkstensförekomsterna väster om Glan äro de största i Östergötland. Kalkstenen<br />
är delvis dolomitisk eller serpentinblandad, men även renare kalcitstenar förekomma i <br />
betydande kvantiteter, de största vid Lenbergsviks lastageplats på Finspongbanan, där ett kalkbruk<br />
anlagts.<br />
Inom den närmare undersökta delen äro två magnesia- och silikatfattiga kalkstenskroppar avgränsade<br />
med en area av resp. 12.000 och 7.000 m 2 och med en kalcithalt av resp. 90 och 93<br />
0/0. Tillgångarna i dagbrott av sådan kalksten, varav en del är belägen utanför det detalj undersökta<br />
området, kunna skattas till 3 millioner ton. Därtill komma ytterligare flera millioner ton<br />
av mera lågvärdig, (delvis dolomitisk) men för många ändamål fullt användbar kalksten omedelbart<br />
intill eller i fortsättningen av föregående.<br />
Gistad. Kalkstensfyndigheten vid Gistad är belägen omedelbart intill Gistads station på södra<br />
stambanan.<br />
Förekomsten bildar ett antal låga kullar på en sträcka av 2 km. Större delen är övertäckt med<br />
lera och något morän. Då bergytan uppenbarligen är ojämn kan jordbetäckningens genomsnittsmäktighet<br />
ej bestämmas utan jordborrningar.<br />
Kalkstensblottningarna äro belägna i tre grupper: sydväst, norr och öster om stationen.<br />
Förekomsten utgöres av ett i stort sett i SV-NÖ strykande lager som veckats efter en i genomsnitt<br />
25° mot ÖNÖ stupande veckaxel. I båda ändarna är denna stupning brantare (40-50°),<br />
men mitt för stationen är den horisontell. Kalkstensytan är därför här som störst, men den är<br />
uppdelad av gråbergsryggar i liggväggen och föga djupgående. Förekomsten är starkt splittrad<br />
av veckande leptit- och amfibolitband samt granit, pegmatit och grönstensgångar. På grund<br />
härav kan man i fortsättningen ej påräkna att mer än hälften av det i dagbrott brutna skall vara<br />
användbar sten. Djupbrytning kan ifrågasättas.<br />
Kalkstenen är en ovanligt ren kalcitsten. En del är vackert rödfärgad och har funnit användning<br />
som marmor. Den höga renhetsgraden och det goda läget kompensera i någon mån den<br />
låga kalkstensprocenten.<br />
Tillgångarnas storlek kan säkert avgöras först efter mycket ingående detalj <strong>undersökning</strong>ar av<br />
tektonik, jordbetäckning och brytningskostnader.<br />
De största utsikterna till ytterligare stora tonnage finnas inom området norr och nordost om<br />
stationen fram till järnvägen, där troligen över l million ton kalksten åtkomlig i dagbrott förefinnas<br />
under jordbetäckningen.<br />
Vid det nuvarande dagbrottet väster om stationen kan möjligen ytterligare 100.000 ton råsten<br />
uttagas.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
16
Gistadförekomstens högvärdiga sten och gynnsamma läge i förhållande till konsumenter<br />
medgiver troligen djupbrytning av de mest högvärdiga och minst gråbergsblandade partierna<br />
av fyndigheten. Även om dagbrottstillgångarna, på grund av för djup jordbetäckning och för<br />
låg kalkstensprocent, skulle visa sig vara mindre än ovan antagits, kan dock vid Gistad uttagas<br />
minst en million ton högvärdig kalksten på grund av de förefintliga möjligheterna till djupbrytning.<br />
SÖ Östergötland. Kalkstensförekomsterna i sydöstra Östergötland äro mycket talrika men<br />
genomgående av antingen små dimensioner med låg halt eller med ogynnsamma brytningsförhållanden.<br />
De mest betydande äro belägna vid Liljestad Y2 mil Ö om Söderköping, strax NV om Börrums<br />
kyrka, vid Sätersbo 6 km rätt S om Börrum och vid Norrum även 6 km sydost om samma<br />
plats. Förekomsterna på öarna i skärgården, särskilt S om Ängelholm, torde på grund av brist<br />
på anslutning till landsvägsnätet ej kunna komma ifråga.<br />
Förekomsten vid Liljeberg är blottad i låga hällar vid foten aven bergkulle på en sträcka c:a<br />
150 m men är troligen längre. Stupningen är brant. Bredden, gråbergsinlagringar inräknade,<br />
uppgår till 10-20 m. Stenen är en medelmättig ren kalcitsten, delvis (i vissa band) vackert färgad.<br />
Möjligheter finnas att här uttaga 100.000 ton råsten i dagbrott.<br />
Förekomsten vid Börrum kan följas minst 400 m på ömse sidor om landsvägen. Bredden är i<br />
norra ändan endast några meter, men i den södra kan den stiga till över 10 m. Stenen är en<br />
tämligen ren kalcitsten. Dagbrottstillgångarna äro små, men med stolldrift från dalbottnens<br />
nivå och pallbrytning kan c:a 50.000 ton råsten utvinnas.<br />
Förekomsten vid Norrum är belägen i en stor båge i skogsmarken 1-2 km Ö om gården.<br />
Den västra delen är smal och oren. I den östra delen äro de eventuellt brytvärda tillgångarna<br />
belägna. På grund av veck efter en flackt mot ÖSÖ stupande axel äro stora oregelbundna<br />
kalkstensytor blottade. Dessa äro emellertid starkt splittrade av pegmatitgångar och gråbergsinlagringar,<br />
varjämte kalcithalten är växlande. En noggrann detalj utredning av förekomstens<br />
byggnad och halt är därför nödvändig, innan man kan avgöra, huruvida en brytvärd<br />
fyndighet här föreligger. Om en brytning överhuvud taget är ekonomiskt möjlig, torde man ha<br />
rätt att påräkna tillgångar på minst 100.000 ton råsten. Stenen är en rätt grov, delvis lös, medelmättigt<br />
ren kalcitsten med diopsid.<br />
Strax SV om Säterbo har Borkhults masugn fordom haft sitt brott. Förekomsten ligger lågt<br />
intill en liten å och är ej blottad på längre sträcka än 150 m. Bredden, gråbergsband inräknade,<br />
kan överstiga 20 m. Stenen är delvis en tämligen ren kalcitsten, delvis aven något lägre<br />
kvalitet. Lagerställningen är brant. Ett dagbrott kommer sannolikt att besväras av ån. Trots<br />
detta torde man här kunna uttaga minst 50.000 ton råsten i dagbrott.<br />
Filipstads bergslag<br />
Inom Filipstads bergslag förekommer kalksten dels som delvis förskarnade lager tillsammans<br />
med de icke manganhaltiga järnmalmerna och dels som stora områden med övervägande dolomit<br />
tillsammans med manganjärnmalmerna i leptitformationens översta del. De förnämsta<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
17
kunnat påvisa samma regelbundenhet i dess uppträdande som i den närbelägna Gruvåsförekomsten.<br />
Utsikterna att genom en detalj <strong>undersökning</strong> påträffa brytvärd sten i större mängd synas här<br />
vara stora. Förslagsvis skattas dagbrottstillgångarna till l mill. ton.<br />
Långban. I det stora dolomitområdet vid Långban äro hittills inga brytvärda tillgångar av kalcitsten<br />
påvisade. Dolomiten är delvis förorenad av silikat och gråbergsränder, men tillsammans<br />
med malmerna förekommer en utomordentligt ren dolomit som i viss omfattning varit<br />
föremål för brytning i Långbans gruvor. De tillredda tillgångarna i gruvan äro över 100.000<br />
ton. Ett medeltal av sex analyser på bruten dolomit visar normaldolomitsammansättning och<br />
endast l Y2 % silikat. Halten av järn- och mangankarbonat är även låg, varför denna dolomit är<br />
den renaste, i större mängd förekommande, som hittills är känd i västlandet. I dagen förekommer<br />
större mängder dolomit med över 90 % karbonat, men dessa torde i denna trakt sakna<br />
avsättning, så länge renare dolomiter finnas i gruvan och lätt tillgängliga högvärdiga ka1citstenar<br />
finnas i omgivningen.<br />
Stråket Biörkskogs-näs-Skatviken-Hasselhöjden.<br />
Med avbrott kan detta stråk följas en mil. Sin största utbredning har kalkstenen på Björkskogsnäset<br />
vid Skatviken, Loka station och Hasselhöjden.<br />
Den övervägande delen av kalkstenen är dolomitisk och förorenad av silikat och hälleflintränder.<br />
Kalkstenar med låg magnesia- och silikathalt äro påvisade vid Skatviken, Loka och Hasselhöjden.<br />
Ett generalprov från Skatviken visar 86 % ka1cit och 14 % silikat, ett prov från<br />
Loka 70 % ka1cit, 24 % dolomit och 6 % silikat, och tre prov från Hasselhöjden i genomsnitt<br />
92 % kalcit (varav något MgC03) och 8 % silikat. Hasselhöjdsstenen är alltså den mest högvärdiga<br />
och även den som erhållit den största avsättningen.<br />
Tillgångarna av användbar kalcitsten kunna av blottningarna att döma uppskattas till att vara<br />
av storleksordningen l mill. ton. Av den renaste stenen torde tillgångarna däremot ej vara<br />
större än att de medgiva den nuvarande årsbrytningens bibehållande. Läget intill järnväg är<br />
synnerligen gynnsamt.<br />
Övriga renare kalkstenar inom trakten äro av små dimensioner.<br />
Järnboås, Hjulsjö och Hällefors socknar.<br />
Inom dessa socknar äro inga stora kalklager anträffade men mindre förekomster äro rätt vanliga<br />
och i dessa hava ett stort antal brott anlagts för utvinnande av hyttkalksten. På grund av<br />
de relativt små tillgångarna på var plats äro brottens tillgångar i regel hårt medtagna.<br />
De viktigaste förekomsterna äro belägna vid Skåln iHällefors, Bredsjö i Hjulsjö och Lindesby<br />
i Järnboås.<br />
Skåln. Den blottade kalkstensarealen är några hektar. Kalkstenen är fattig på silikater (enl.<br />
fem analyser c:a 94 % karbonat). Fyra analyser visa en svagt dolomitisk ka1citsten och en<br />
dolomit. Tillgångarna äro ej detaljundersökta men upptagas förslagsvis till 100.000 ton.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
19
Bredsjö. Kalkstensförekomsten vid Bredsjö är belägen omedelbart intill hyttan och stationen,<br />
där ett djupt brott är upptaget. De lättare tillgängliga tillgångarna äro obetydliga, men på<br />
grund av det goda läget och den relativt goda kvaliteten (90 % karbonat, huvudsakligen kalcit,<br />
med låga fosfor- och svavelhalter) kan kalkstenen troligen bära djupbrytningskostnader så<br />
länge masugnsdriften pågår. Huru förhållandena äro vid en kalkstensblottning 2 km i NV är ej<br />
känt.<br />
Bredsjöförekomsten kan troligen ej få mer än lokal betydelse.<br />
Lindesby. Genom Järnboås och södra delen av Hjulsjö socknar finnas ett stort antal kalkstensförekomster,<br />
vilka troligen alla tillhöra ett och samma hopveckade lager. Sin största utbredning<br />
har kalkstenen i trakten av Järnboås station vid Lindesby och vid kyrkan.<br />
Kalkstenen är vanligen en dolomit med låg silikathalt, men norr om kyrkan förekommer även<br />
kalcitsten. Invid järnvägen har ett brott anlagts för järnverkens behov. Tillgångarna av renare<br />
kalksten i dagbrott kunna f.n. ej närmare angivas. Av den <strong>geologiska</strong> kartan att döma uppgå<br />
de möjligen till 100.000 ton eller mer varav större delen dolomit.<br />
Nya Kopparbergs bergslag<br />
Inom nordligaste delen av Örebro län äro ett flertal smärre men inga större kalkstenar anträffade.<br />
På grund av den ofta stora jordbetäckningen äro kalkstensstråken endast ställvis åtkomliga<br />
för brytning, vilket ännu mer begränsar tillgångarna. Bergarten är i regel en kalcitsten. De<br />
största kända tillgångarna förefinnas vid Östra Bom och inom Yxsjö gruvfält, men smärre<br />
kalkstensbrott för utvinning av såväl masugns- som sulfitkalksten hava upptagits på ett flertal<br />
platser inomsocknen.<br />
Östra-Bom-förekomsten tillhör ett kalklager, som med växlande bredd kan följas över Kristjärn<br />
norrut. Vid Östra Bom äro brytningsförhållandena som gynnsammast och stenen brytes<br />
fortfarande för Ställdalens sulfitfabriks behov. Kalkstenen är fri från gråbergsinlagringar och<br />
håller enl. en analys 94 % kalcit. Tillgångarna äro på grund av jordbetäckningen ej närmare<br />
kända, men medgiva av allt att döma ej någon väsentligt utökad brytning.<br />
Yxsjö. Inom Yxsjö gruvfält äro scheelit- och kopparmalmerna bundna till ett förskamat<br />
kalklager. Genom <strong>undersökning</strong>sarbeten efter dessa malmer har påvisats en ej obetydlig förekomst<br />
av kalksten som i generalprov visade 96 % kalcit. Kalkstenen bildar en oregelbunden,<br />
inklusive skarnlager och grönstensgångar (1/3) upp till 110 m bred kropp. Tillgångarna i dagbrott<br />
uppgå till 50.000 ton men den kalkstensmassa som kan uttagas i samband med malmbrytningen<br />
är betydligt större.<br />
Kalkstensstråket Älvlången-Nora-Stråssa<br />
Landets största urkalkstensstråk är det som med avbrott kan följas från Svartälven förbi sjöarna<br />
Älvlången, Vikern, Fåsjön, Usken och Rossvalen till trakten av Stråssa. Trots den stora<br />
arealen äro de närmare kända tillgångarna av användbar kalcitsten relativt begränsade, delvis<br />
på grund av bristande detalj<strong>undersökning</strong>ar men också därför att stora områden intagas av<br />
dolomit och starkt silikatblandad eller gråbergsrandad kalksten.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
20
I den sydligaste delen strax öster om Svartälven, SÖ om Granbergsdals station är kalklagret<br />
relativt smalt. Kalksten förekommer men tillgångarna äro av <strong>geologiska</strong> kartan att döma obetydliga.<br />
Vid Älvlångens södra ända börjar det egentliga stråket. Kalkstensområdet blir på en gång l<br />
km brett och fortsätter med denna och större bredd till sjön Vikern. Blottad kalksten finnes i<br />
fortsättningen dels på öar i Vikern, dels öster om sjön, men blottningarna upphöra före Gryttorps<br />
station.<br />
Den vida övervägande delen av detta stråk utgöres av dolomit, som också varit föremål för en<br />
omfattande brytning i ett flertal brott, främst vid Bengtstorp och efter Älvlångens östra strand.<br />
Dolomiten är tämligen ren. Tillgångarna av ren och lättillgänglig dolomit uppgå till flera millioner<br />
ton.<br />
Kalcitsten förekommer här och där efter kalkstensstråkets västra och norra gräns. Tillgångarna<br />
därav äro dock vida mindre än av dolomit. Sten av hög renhetsgrad är endast påträffad Y2<br />
km V om Älvlångens södra ända där ett flertal prov visa 95 % kalcit. Dagbrottstillgångarna<br />
härav äro endast c:a 50.000 ton. Tillfärg och korn påminner denna sten mer än andra svenska<br />
urkalkstenar om Carraramarmor. I samma trakt, särskilt l-lY2 km norrut, förekommer större<br />
mängder aven mindre ren sten. Dagbrottstillgångarna av denna torde vara av storleksordningen<br />
l mill. ton.<br />
Dolomiten i denna trakt är delvis ovanligt vackert färgad i ofta starka gula och röda pastellfärger.<br />
Stenen är finkornig och i regel ej strimmig. Rätt stora block kunna erhållas. Brytningsförsök<br />
på marmor ha också blivit gjorda.<br />
Mellan Vikern och Fåsjön väster om Nora förekomma såväl dolomiter som något dolomitiska<br />
kalcitstenar. De största blottningarna äro vid Bergsäng och Skottorp. Av den <strong>geologiska</strong> kartan<br />
att döma är det totala tonnaget i dagbrott åtkomlig kalksten flera millioner ton. Huru stor<br />
del härav som är brytvärd är ej ännu fastställt. Analyser härifrån visa förekomst av dolomit<br />
och svagt dolomitisk kalcitsten av hög renhetsgrad. Detta förhållande och det goda läget inbjuda<br />
till en vidare detalj<strong>undersökning</strong>.<br />
Omkring Fåsjöns östra del och på holmar i denna äro betydande kalkstensmassor blottade.<br />
Samtliga publicerade analyser visa endast dolomit av ej särdeles hög renhetsgrad. En viss<br />
järnhalt är genomgående.<br />
Emellan Usken och Rossvalen sväller kalkstensstråket ut till över l km:s bredd. Såväl dolomit<br />
som kalcitsten äro här påvisade, men dessutom områden där kalkstenen genom silikatuppblandning<br />
och gråbergsränder ej är användbar.<br />
Den renaste kalcitstenen förekommer vid Larsbo, Limnäs, Fanthyttan och Mårshyttan. Halten<br />
växla emellan 94 och 98 % magnesiafri kalcit och torde i genomsnitt kunna sättas till 96 %<br />
kalcit. Det övriga är silikater, varför utbytet vid fullständig bränning bör bliva c:a 96 % CaOekvivalent.<br />
Brytningsbetingelserna äro goda med brant lagerställning, fast sidosten, föga gråbergslagringar<br />
och fast, medel- till finkornig kalksten med enför ugnsgods lämplig förklyftning.<br />
Bredderna växla emellan 10 och minst 40 m. En olägenhet är att de närmast Rossvalen<br />
belägna fyndigheterna äro delvis rätt starkt jordbetäckta. Vid Larsbo är jordrymningen till stor<br />
del redan genomförd.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
21
På basis av det föreliggande <strong>undersökning</strong>smaterialet kan sägas att man med ungefärligt bibehållande<br />
av nuvarande brytningskostnader och kalcithalt bör kunna uttaga åtminstone 5 millioner<br />
ton kalcitsten inom detta område. Området innehåller i varje fall mellersta <strong>Sveriges</strong><br />
största kända tillgångar av högvärdig kalcitsten. Vad kalcithalten beträffar synes nu ifrågavarande<br />
kalksten kunna fullt mäta sig med Gotlandskalkstenen. Vid bränning i vanlig ugn bör<br />
den brända Rossvalen-Usken-kalkens halt av fri CaO t.o.m. överträffa den bättre Gotlandsstenens.<br />
Förutom kalcitsten finnas betydande, men ej närmare kända tillgångar av rendolomit. En<br />
analys på generalprov från Fanthyttebrottet visar 98 % dolomitspat.<br />
Efter Stråssabanan 3 km öster om Storå kommer det stora kalkstensstråket åter i dagen efter<br />
att på en längre sträcka ha varit dolt under mäktiga moränmassor. Stråket har här sin östra<br />
avslutning. Den kända arealen är c:a Y2 km 2 och är delad i tre flikar. Den mellersta och östra<br />
fliken utgöres övervägande av dolomit, som delvis på grund av närheten till ett granitmassiv<br />
är tämligen grov. På ett renare parti vid Tyskafall äro stora nu nedlagda brott anlagda. Den<br />
bästa stenen är till stor del uttagen. Vid Håkansboda äro ett flertal gamla brott i vilka fyndigheten<br />
av talrika kvarlämnade mellanbankar att döma, varit starkt splittrad av odugliga partier.<br />
I den västra fliken vid Kalkåsen förekommer huvudsakligen kalcitsten. Det största lagret är<br />
10-20 m brett och står tämligen brant. Ett mindre generalprov visade 94 % kalcit. Enligt en<br />
gammal analys är stenen något magnesiahaltig (2 % lättlöslig MgO). Tillgångarna i dagbrott<br />
kunna skattas till 100.000 ton. Kalkåsens sten är ovanligt vackert färgad i ljusa, klara pastellfärger<br />
med omväxlande röda, gröna, gula och vita band. Block kunna möjligen erhållas.<br />
För hela stråket Älvlången-Rossvalen äro de ungefärliga tonnagen:<br />
Del av stråket: Tillgångar av<br />
magnesiafattig kalcitsten dolomitisk kalksten<br />
ÄIvlången-Gryttorp: l mill. ton Många mill. ton<br />
Kring Åsbosjön: Troligen små Några mill. ton<br />
Kring Fåsjön: " " Troligen små<br />
Usken-Rossvalen: Minst 5 mill. ton Många mill. ton<br />
Kring Stråssabanan: Minst 100.000 ton Ei betydande<br />
Summa Över 6 mill. ton Tiotals mill. ton<br />
Riddarhyttan-Norberg<br />
De för jordbruksändamål användbara tillgångarna av kalksten inom detta sex mil långa stråk<br />
äro relativt begränsade.<br />
De inom Riddarhyttefältet samt sydväst vid Glyfsån och Allmänningbo förekommande kalkstenarna<br />
äro små och torde ej längre innehålla några nämnvärda mängder i dagbrott åtkomlig<br />
kalksten.<br />
Mellan Riddarhyttan och Hedkärra förekommer ett stort antal kalkstensförekomster som i stor<br />
utsträckning brutits för traktens hyttors behov, i vissa fall t.o.m. genom underjordbrytning.<br />
Endast en av dessa, belägen öster om Billsjön, innehåller ännu större kvantiteter brytvärd<br />
kalksten i dagbrott.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
22
Billsjön. Förekomsten kan följas omkring l km. Den bredare delen är Y2 km lång. Rätt mycket<br />
kalksten är redan uttaget. De kvarvarande tillgångarna uppgå till över 100.000 ton. Stenen är<br />
en ka1citsten.<br />
Hedkärra. Förekomsten är uppdelad i två stora linser, delvis bildande en hög bergås. Kalkstenen<br />
har fordom brutits i stor omfattning för hyttornas behov. En mycket stor del av kalkstenen<br />
är alltför uppblandad med silikater och gråbergsband för att vara brytvärd, och större tillgångar<br />
av ren sten äro över huvud taget icke kända. En enda analys visar en dolomitisk ka1citsten<br />
med 65 % ka1cit, 25 % dolomit och 10 % silikat. I allmänhet var Hedkärrastenen känd för sin<br />
dolomithalt och för sin halt av magnesiumsilikat. Kalkstenens stora dimensioner inbjuda<br />
emellertid till en närmare detalj <strong>undersökning</strong>, då stora utsikter finnas att påvisa milliontonnage<br />
av visserligen ej högvärdig men fullt brukbar dolomitisk ka1citsten.<br />
Mellan Hedkärra och Norberg samt vidare mot nordost förekommer kalksten (övervägande<br />
dolomit) på ett flertal platser, i större mängd dock endast i Klacken i Norberg.<br />
Klacken. Kalkstenskroppens dimensioner äro 800 x 200 m. I såväl östra som västra ändn finnas,<br />
efter något avbrott ytterligare stora linser. Bergarten är genomgående en dolomit. Endast<br />
en mindre del är brytvärd, och de största brotten, som hava en bredd av 30 m, äro belägna i<br />
västra ändan. De största tillgångarna ren sten befinna sig under jord, där milliontonnage anstå.<br />
Den användbara stenen har en ovanligt låg silikathalt, enl. två nyare generalprov uppgående<br />
endast till 2 %. En rätt hög halt av järn och mangankarbonat (i ovannämnda analyser 10 %)<br />
nedsätter emellertid dess värde för jordbruksändamål, men gör den lämpad som hyttkalk, särskilt<br />
som komplement till Norbergs kvartsiga, magnesiafattiga blodstenar.<br />
Västerbergslagen.<br />
Inom detta stora område anträffas ett flertal kalkstensförekomster som alla blivit föremål för<br />
en mer eller mindre omfattande brytning av hyttkalksten. Många av de mindre förekomsterna<br />
hava därvid tömts på i dagbrott tillgänglig kalksten, och förekomster med för en modärn brytning<br />
tillräckliga tillgångar äro fåtaliga. De viktigaste och bäst kända äro: Norsbro i Norrbärke,<br />
Sörvik i Ludvika, Laxsjön i Stora Tuna och Säter strax väster om staden.<br />
Otvi velaktigt förekommer ytterligare några förekomster som fortfarande innehålla brytvärd<br />
kalksten, men det föreliggande materialet möjliggör ej uppskattning av dessa tillgångar och<br />
kvalitet. De fyra nyss uppräknade äro under alla förhållanden de mest betydande. Bland förekomster<br />
som förtjäna en närmare <strong>undersökning</strong> må särskilt nämnas sådana i trakten av Nom,<br />
Rusgården, Ulvsjöarna och Grangärde. Analyser härifrån visa ka1citstenar med varierande,<br />
ofta hög karbonathalt.<br />
Norsbro. Under detta något oegentliga namn (vid Norsbro äro endast kalkugnar belägna) innefattas<br />
ett kalkstensstråk som kan, med vissa avbrott, följas 5 km från Nedre Hillen till Haren. I<br />
den sydligaste delen är kalklagret till stor del ersatt av skam, vari endast mindre spridda kalkstensrester<br />
förekomma.<br />
Huvudförekomsten är belägen på en udde i sjön Plogen, där den bildar en Y2 km lång och 100<br />
m bred ås, vilken höjer sig upp till 25 m över omgivningen. Stupningen är brant. Kalkstenen<br />
är genomgående en ka1citsten med delvis mycket hög karbonathalt (95 %). Uppenbarligen<br />
äro dock stora delar mera lågvärdiga, och i uddens nordligaste del är kalkstenen delvis ersatt<br />
av skam. Tillgångarna vid Plogen skattas till l million ton med omkring 90 % ka1cit.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
23
Förekomsten vid Spräckla bildar en 50 m hög ås och kalkstenen är blottad över ett område<br />
200 x 50 m. Kalkstenen delvismycket ren med 95 % kalcit. Tillgångarna i dagbrott uppskattas<br />
till storleksordningen Y2 mill. ton.<br />
Förekomsten vid sjön Staren (Kallvass) är mindre men har troligen ändock tillgångar av storleksordningen<br />
100.000 ton. Ett prov av kalksten för bränning visade 93 % kalcit.<br />
I Kanalgruvan i Nybergsfältet finnes en lins av dolomit och dolomitisk kalcitsten 200 x 50 m<br />
varur troligen ej obetydliga kvantiteter användbar kalksten kunna utvinnas.<br />
Sörvik. Kalkstensförekomsten Ö om Sörviks by, är belägen 2 km Ö om järnvägsstationen med<br />
samma namn. Dimensionerna äro 300 x 50 m. Stupningen är 45° Ö. Två generalprov visa något<br />
över 90 % kalcit. Kvarvarande tillgångar i det nu vattenfyllda dagbrottet äro troligen över<br />
100.000 ton.<br />
Laxsjön. Kalkstensförekomsten vid Laxsjön Y2 mil väster om Tuna Hästbergs gruvor bildar ett<br />
mycket långt band, vars brytvärda 40-60 m breda del har en utsträckning av l Y2 km. Stupningen<br />
är 40-45° mot söder. Fyndighetens dimensioner antyder ett tonnage i dagbrott av storleksordningen<br />
l mill. ton.<br />
Säter. Kalkstensförekomsten vid Säter är belägen 2 km V om staden och kan följas västerut<br />
ytterligare 2 km. I östra ändan pågår en betydande brytning, delvis under jord. Av stråkets<br />
längd och bredden inom den nu tillgodogjorda delen kan slutas, att de lättare åtkomliga tillgångarna<br />
äro av storleksordningen l million ton. Bergarten är en högvärdig kalcitsten.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
24
Mellersta och östra Dalarna<br />
Inom de malmförande delarna av Dalarna norr och öster om Dalälven äro kalkstenar anträffade<br />
på ett stort antal platser. De smärre förekomsterna torde till stor del redan vara utbrutna,<br />
och i de större förekomsterna inskränkas de brytvärda tillgångarna av stenens låga kvantitet<br />
och uppblandning med gråbergsband. Analyserna visa så gott som genomgående kalcitstenar.<br />
Av det föreliggande materialet att döma synas betydligare förekomster endast föreligga vid<br />
Busmor i Ål, vid Sveden i Svärdsjö, vid Lövåsens silvergruvor, vid Finnhyttan och Källängsgruvan<br />
i Garpenberg samt vid Norrbäcksbro och Valla emellan Stjärnsund och Byvalla station.<br />
Förekomsten vid Busmor kan följas minst Y2 km. Härav falla 300 m inom Enmyre silvergruvas<br />
kartas område. Kalkstenen är här omkring 50 m bred och veckad i ett z. Den östra delen är<br />
delvis täckt med några meter morän. Två analyser visa 80-85 % kalcit. Fullständigt bränd bör<br />
stenens CaO-ekvivalent bliva c:a 82 %. Den i dagbrott åtkomliga kalkstensmassan är av storleksordningen<br />
l million ton, men huru stor del härav som är användbar återstår att utreda.<br />
Förslagsvis sättas tillgångarna till Y2 million ton.<br />
Kalkstensförekomsten vid Lövåsen kan följas omkring l km. Vid gruvor uppgår bredden<br />
(inkl. gråbergsinlagringar) till minst 50 m. Kalkstenen synes ej hava tillgodogjorts i nämnvärd<br />
omfattning, vilket kan bero på dels att den är relati vt jordtäckt, dels att den i stor utsträckning<br />
är uppblandad med silikat och gråbergsränder.<br />
I Svärdsjö är den största kalkstensförekomsten belägen strax SV om kyrkan och N om Sveden.<br />
Två analyser visa resp. 75 och 77 % kalcit varför förekomstens värde torde vara minimalt,<br />
även om tillgångarna skulle vara mycket betydande, vilket dock knappt är sannolikt.<br />
Förekomsten vid Finnhyttan nära Garpenbergs kyrka har brutits i relativt stor utsträckning i<br />
några nu delvis vattenfyllda brott. Den tillgängliga längden är några 100 m, bredden i varje<br />
fall några ID-tal m, och stupningen vertikal. Analyser visa en något dolomitisk kakcitsten<br />
med 80-85 % karbonat, och stenen är något uppblandad med silikat och gråbergsband. Tillgångarna<br />
uppskattas att vara av storleksordningen 100.000 ton.<br />
Om den betydande kalkstensförekomsten vid Källängsgruvan 5 km NÖ om kyrkan är intet<br />
närmare känt.<br />
Förekomsterna vid Norrbäcksbro och Valla äro brutna i stor omfattning för hyttornas behov.<br />
En analys från Norrbäcksbro visar 92 % kalcit, en från Valla 10 % Si02 (olöst?). Förekomsten<br />
vid Valla, som synes vara den större av de två, är bruten på en sträcka av några 100 m, men<br />
stråket kan följas oavbrutet 2 km.<br />
I brist på detaljuppgifter rörande de återstående reservernas storlek skattas Valla till att vara<br />
av storleksordningen 1/3 million ton och Norrbäcksbro till 100.000 ton.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
25
Gästrikland<br />
Kalkstensförekomsterna i Gästrikland äro särdeles talrika, särskilt i Torsåkers socken, men<br />
större brytvärda tillgångar synas endast förefinnas i Valla och Penninge kalkstensbrott.<br />
Vall. Fyndigheten vid Vall intager mellersta delen av ett kalkstensstråk, som kan följas från<br />
Ho nära Torsåkers station en mil mot SV till Kalvsnäs. Betydligare kvarstående kalkstenstillgångar<br />
finnas endast vid Vall, där kalkstenen är blottad i en rad brott på en sträcka av 2 km.<br />
Kalklagret står vertikalt eller stupar brant mot norr. Bredden växlar emellan 30 och 40 m, men<br />
en del av denna bredd intages av orena eller ofyndiga band. Kalkstenen, som är en kalcitsten,<br />
är endast delvis av hög kvalitet. De i dagbrott tillgängliga tillgångarna äro troligen av storleksordningen<br />
l million ton.<br />
Penninge kalkbrott är beläget Y2 mil VNV om Torsåkers station. Brytningen har varit mycket<br />
omfattande, bl.a. på grund av kalkstenens godartade beskaffenhet, Den i dagbrott tillgängliga<br />
kalkstenen (kalcitsten) har nu till större delen uttagits och brytningen nedlagts. Hofors bruk<br />
hämtas numera sin kalksten från underjordsbrytning i Storstrecksgruvan. Den användbara<br />
kalkstenen (kalcitsten) bildar här oregelbundna linser i ett större lager av oren kalksten med<br />
järnmalm.<br />
Salatrakten och nordvästra Uppland<br />
I trakten väster om Sala stad förekommer ett av landets största urkalkstensområden. Söderut<br />
slutar detta tämligen tvärt, men norrut kan det följas med större och mindre avbrott upp emot<br />
sjön Tämnaren, en sträcka på 5 mil.<br />
Kalkstenslagret kan lämpligen uppdelas i fem avdelningar: trakten kring Sala gruva, Strå,<br />
Hillingen, Enåker-Huddingestråket och Harbonäs.<br />
Trakten kring Sala gruva. Kalkstenen bildar här en l 1/2 km bred stock, som är blottad på en<br />
längd av 4 km. Området kan uppdelas i tre zoner, östra, västra och västra randen.<br />
I den östra zonen är Sala gruva belägen. Härifrån finnas ett stort antal analyser, vilka visa<br />
kalkstenar av växlande renhetsgrad och sammansättning. Bland 68 analyser visa 14 % över 90<br />
% karbonat, 39 % över 85% och 49 % över 80 % karbonat. Som malmen huvudsakligen följer<br />
de silikatrika kalkstenarna bör varpen, som uppgår till några millioner ton, innehålla betydande<br />
mängder fullt användbar kalksten. Uppskattningsvis torde tillgångarna i varpen kunna sättas<br />
till Y2 a 1 million ton. Av analyserna att döma bör den utskrädda stenen hålla omkring 90<br />
% karbonat, övervägande dolomit men även kalcit. På grund av dolomithalten och silikatens<br />
basiska karaktär bör CaO-ekvivalenten i bränd kalk stiga till närmare 100 %. Råstenens låga<br />
självkostnadspris, den höga CaO-ekvivalenten och de betydande tillgångarna antyda att Sala<br />
gruva har större förutsättningar att producera jordbrukskalk till lågt pris än de flesta andra<br />
fyndigheter i landet. De gamla avfallen från anrikningsverken, den s.k. aftern, har däremot<br />
visat sig hålla föga karbonat, varför den måste betraktas som föga användbar som jordbrukskalk,<br />
även om dess pulverformiga konsistens annars inbjuder till ett användande som sådan.<br />
Någon ekonomisk brytning av kalksten inom den östra zonen torde ej vara möjlig så länge<br />
god sten fortfarande finnes i stor mängd i varpen eller kan erhållas som biprodukt vid malmbrytningen.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
26
Inom den västra zonen äro endast dolomiter kända. De äro av växlande renhetsgrad, och de<br />
renare partierna hava tillgodogjorts i flera, delvis betydande brott. De kända partierna av den i<br />
första hand brytvärda dolomiten synas kunna kombineras till ett något slingrande band av 40<br />
- 60 m:s bredd. Den hittills påvisade längden är närmare 1 km men den totala längden kan<br />
uppgå till dubbla detta belopp. Härtill komma spridda förekomster utanför huvudstråket. De i<br />
dagbrott tillgängliga kvantiteterna dolomit med 92 - 96 % karbonat kunna skattas till minst 3<br />
millioner ton.<br />
Efter kalkstensområdets västra rand anträffas några förekomster av kalcitsten. De flesta äro<br />
små, men i Dalhems hage 1 Y2 km V om staden är en något större förekomst.<br />
Kalkstenen bildar här en 200 m lång och upp till 25 m bred lins som i dagbrott kan beräknas<br />
innehålla 150.000 ton kalksten, enligt ett generalprov med 92 % kalcit.<br />
Kalkstensförekomsterna vid Strå, till vilka även Kalkbacken kan räknas, äro belägna 1 - 2 km<br />
norr om Sala stad. Strå är ett av landets största kalkbruk.<br />
Såväl dolomit som kalcitsten förekomma, den senare i större mängd än vid Sala gruva. Kalcitstenen<br />
är av hög renhetsgrad (90 % CaC03), och delvis mycket ren (96 - 98 %), varför den<br />
vunnit stor användning särskilt inom cellulosaindustrien.<br />
Kalkstenen bildar brantstående ofta veckade linser i hälleflintan. Fyndigheterna hava sin längre<br />
axel riktad brant nedåt. Dagbrotten hava därför utan nedbrytande av hängväggen kunnat<br />
göras ovanligt djupa. Bottenarean måste dock successivt minskas.<br />
De hittills upptagna brotten äro alla belägna i kullar som stuckit upp ur omgivande låga stenmarker.<br />
I några fall har man från dessa kullar följt fyndigheten ut i lermarkerna genom<br />
jordrymning. Hur pass stort det totala i dagbrott åtkomliga tonnaget är, blir till stor del beroende<br />
på hur mycket därav som är åtkomligt under jordbetäckningen mellan kullarna.<br />
Storleksordningen på dagbrottstillgångarna av kalcitsten torde vara Y2 million ton. Emellertid<br />
kan ifrågasättas huruvida ej även djupbrytning av den renaste kalcitstenen är möjlig, alldenstund<br />
övriga kostnader vid Strå kunna hållas mycket låga.<br />
De i dagbrott kvarvarande tillgångarna av dolomit i Strå äro ej stora.<br />
Norr om Strå vidtaget ett stort område med kalkstenshällar på över 1 km'', Den övervägande<br />
delen utgöres av dolomit. Inom vissa områden är kalkstenen starkt förorenad av silikat- och<br />
hälleflintränder. Hällen är dock i större utsträckning än vid Sala gruva dold av vegetation och<br />
lösa jordlager och det är ännu oavgjort huruvida här brytvärda områden förekomma eller ej.<br />
Armanbo<br />
Förekomsten vid Armanbo är belägen 1 km NÖ om Sala damms station. Såväl kalcitsten som<br />
dolomit förekommer och ha båda blivit föremål för brytning. Tillgångarna i dagbrott av de<br />
förra uppskattas till omkring 200.000 ton, men dolomitgångarna äro relativt obetydliga.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
27
Hillingsberget är beläget 1 Y2 km NV om Jugansbo station och bildar en parallell till Armanboförekomsten.<br />
Såväl kalcitsten som dolomit förekomma. Ka1citstenen kan följas Y2 km som<br />
ett 10 - 15 m brett band. Stenen är delvis starkt randad med gråberg, varför endast 50 % användbar<br />
sten kan utvinnas. Tillgångarna till 30 m:s djup anslås till 300.000 ton med 88 % karbonat<br />
(övervägande kalcit). På grund av den relativt ringa bredden och låga kvaliteten samt<br />
den stora uppblandningen med gråberg är brytvärdheten tvivelaktig.<br />
Dolomiten är blottad över en area av 20.000 m 2 och en maximibredd av 50 m. Den är mera fri<br />
från gråberg än kalcitstenen och delvis mycket ren. Tillgångarna i dagbrott ha beräknats till<br />
något över l million ton.<br />
Runhällen. Från trakten av Runhällens station kan en rad kalkstensförekomster följas l mil<br />
österut. Kalkstenen håller i allmänhet ka1cit, som enda karbonat. De viktigaste förekomsterna<br />
äro:<br />
l) l km SÖ om Runhällens station är kalkstenen blottad över en yta 300 x 60 a90 m.<br />
Kvalitet obekant.<br />
2) Vid Söråmyra och Runviken. Kalkstenslagret, som uppgives vara betydande, kan<br />
följas l Y2 km i spridda hällar. Medeltal av sex analyser visar omkring 90 % ka1cit.<br />
3) l km SV om Pers bo är en blottning av kalksten 100 x 40 m.<br />
4) l km Ö om Persbo ligger an annan blottning, 150 x 50 m. I kalkstenen löper en 3 - 5<br />
m mäktig hälleflintbank. Två analyser visa 95 % kalcit. - En blottning 700 m längre i Ö visade<br />
endast 82 % ka1cit.<br />
Uppskattningsvis anslås dagbrottskvantiteten inom Runhällen-området att vara av storleksordningen<br />
l million ton 90 %-ig kalcitsten, varav huvuddelen faller på förekomsterna Söråmyra-Runviken.<br />
Harbonäs. Kalkstensförekomsten på Harbonäs i Tämnaren är blottad över en areal av Y2 km x<br />
100 m. En del av kalkstenen är uppblandad med silikat och har använts som marmor, men<br />
stora, ej närmare avgränsade delar äro uppenbarligen mycket rena. En analys visar 96 % kalcit.<br />
Den rena stenen utgör visserligen den underordnade delen, men torde ändock förekomma i<br />
stor mängd, vartill kommer att en del av den något silikatblandade stenen torde vara användbar<br />
även för andra ändamål som marmor. Tillgångarna av ka1citsten i dagbrott vid Harbonäs<br />
torde därför överstiga l million ton.<br />
Mellersta Uppland<br />
Inom Uppsala länsdelen av Uppland förekomma ett flertal kalkstensförekomster de mest betydande<br />
i trakten av Dannemora och Vattholma.<br />
Kalkstensförekomsten vid Dannemora gruvor är mycket betydande, men stenen är på grund<br />
av uppblandning med järn, skam och hälletlintränder i regel oanvändbar. Endast i Södra fältet,<br />
efter malmens västra sida, förekommer en ren ka1citsten. Största mäktigheten är endast 10<br />
m, men på grund av det stora djup till vilket kalkstenen följts vid malmbrytningen torde det<br />
vara möjligt att uttaga minst 100.000 ton genom billig djupbrytning.<br />
Vid Kungstomt l mil rätt S om Dannemora är en stor kalkstensförekomst i hälleflinta. l km<br />
lång och 150 m bred. En stor del av den blottade kalkstenen är emellertid uppblandad med<br />
silikater och hälletlitband och torde ej vara brytvärd. En analys på en till synes tämligen oren,<br />
tät kalksten visade emellertid nära 80 % ka1cit, valför det ej är uteslutet att en ingående under-<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
28
sökning och provtagning skulle kunna påvisa stora kvantiteter användbar kalcitsten. Att någon<br />
nämnvärd brytning hittills ej kommit till stånd torde snarast bero på att den täta kalkstenen<br />
fordom ansetts som svårbränd.<br />
Vid Vattholma, 1-2 km O om järnvägen, förekommer ett stort kalkstenslager, som kan följas<br />
på en sammanlagd längd av nära 3 km. Som stenen till stor del är en godartad kalcitsten, har<br />
den brutits och brytes fortfarande i rätt stor utsträckning. Kalklagret är av växlande mäktighet,<br />
från några meter till några tiotal meter. En del brott äro djupa och den i dagbrott tillgängliga<br />
kalkstenen uttagen. De totala återstående dagbrottstillgångarna äro minst av storleksordningen<br />
Y2 million ton.<br />
Kalkstensförekomsterna i Vendel synas alla vara obetydliga.<br />
Norr om Dannemora förekommer kalksten på ett flertal ställen och har där brutits för hyttornas<br />
behov. En analys på hyttkalksten från Lillbya visar 94 % kalcit. Av <strong>geologiska</strong> kartan att<br />
döma äro de flesta förekomsterna små, den största, belägen vid Knappen, Ö om Finnsjön, har<br />
enl. kartan en totalareal av c:a 30.000 nl. Andra större förekomster äro belägna Ö om Älgsjön.<br />
Det goda läget intill Lövstabanan inbjuder till en detalj<strong>undersökning</strong> av tillgångarnas<br />
storlek och kvalitet.<br />
Ramhäll. Kalksten förekommer dels i Ramhälls gruvor, dels i omgivningen. De senare förekomsterna<br />
äro numera till större delen utbrutna.<br />
I Ramhälls gruvor bildar kalkstenen tillsammans med järnmalmen två närliggande band, som<br />
oavbrutet följts l Y2 km. I fältets östra och mellersta del uppgår deras sammanlagda bredd till<br />
20 a40 m och den kända arean till 25.000 m 2 . I den västra delen är bredden endast några meter.<br />
Av de 25.000 m 2 utgöras mindre än 1/10 av direkt användbar järnmalm, resten är mer eller<br />
mindre magnetitrandad kalksten. Magnetithalten i denna är mycket växlande, från användbar<br />
kalksten till anrikningsmalm. Gränsen dem emellan är en praktisk fråga.<br />
Kalkstenen är en kalcitsten med växlande, vanligen låg dolomithalt. Silikathalten är låg, i de<br />
magnetitfattiga kalkstenarna några till 5 %, men något högre i de magnetitförande. Magnetitfritt<br />
avfall från en anrikningsmalm bör således hålla omkring 20 % silikat och CaO-ekvivalent<br />
i torkat avfall kan beräknas hålla sig omkring 40 %.<br />
Proportionen mellan anrikningsmalm och kalksten är ej närmare känd. I varpen, som uppgår<br />
till omkring Y2 millin ton, och som härstamma från malmkropparnas omedelbara närhet, torde<br />
förhållandevis mindre kalkstenfinnas än i de kvarsatta partierna under jord.<br />
Tillgångarna i varpen kunna skattas till 100.000 ton utvinnbart karbonat. Ovan gruvornas nuvarande<br />
bottnar anstå omkring 5 millioner ton karbonat, huvudsakligen kalcit.<br />
Ramhäll är alltså en mycket betydande kalkstensförekomst och den största inom östra Upplands<br />
smalspåriga järnvägssystem. Dess tillgodogörande är emellertid en invecklad fråga, som<br />
förutsätter en noggrann för<strong>undersökning</strong> av bl.a. marknaden för produkterna.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
29
Alnöns nefelinsyenitmassiv är c:a 10 km 2 ovan havsytan, med en lika stor fortsättning på<br />
Klingerfjärdens botten.<br />
Massivet tycks ligga i en skål i urbergsytan och har möjligen bildat en lakkolit. Skålens<br />
randzon är en breccia av gnejs och nefelinsyenit och genomsatt av hela gångsvärmar från<br />
massivet. I skålens botten är nefelinsyeniten basisk med föga fältspat, mycket nefelin och<br />
mörka mineral samt innehåller talrika inneslutningar av kalksten. Massivets innersta och<br />
översta del består av ljus fältspatrik nefelinsyenit utan kalksten.<br />
Kalkstenen förekommer dels som stora plattformiga inneslutningar aven fin- till medelkornig<br />
randig kalksten, dels som oregelbundna massor av grovkornig kalkstenspegmatit. Liksom<br />
massivet i övrigt är även kalkstenen starkt genomsatt av gångbergarter. Där till kommer att<br />
alla övergångar finnas emellan kalkstenen och kalcitrik nefelinsyenit. Kalkstensförekomsterna<br />
äro sålunda starkt splittrade, tillgångarnas storlek bero på vid vilken sammansättning man<br />
anser brytvärdhetsgränsen vara belägen.<br />
Den renaste kalkstenen förekommer emellan Smedsgården och Släda. Ett rätt sammanhängande<br />
brantstående kalkstenslager kan här följas minst 600 m. I östra delen har kalksten fordom<br />
brutits i ej ringa omfattning: I den västra delen har ett generalprov uttagits som visade:<br />
Kalcit 77 %<br />
Kiselsyra 3,2"<br />
Fosforsyra 4,22<br />
Kalkstenen uppgives vara bland de renaste i trakten. Dess CaO-ekvivalent är malen c:a 43 %,<br />
men bränd c:a 70 0/0. Den giver under alla förhållanden en släckbar kalk. Medelbredden överstiger<br />
på 80 m längd 15 m. I de gamla kalkbrotten i fortsättningen österut uppgives bredden<br />
överstiga Il m. I öst-ändan av stråket vid Släda är bredden på 40 m länge 12-l3m. Stråkets<br />
mellersta del är jordtäckt. Totalarealen överstiger 5.000 m 2 . Dagbrottstillgångarna inom<br />
Smedsgårds-Släda-stråket äro omkring 200.000 ton, men som topografien tillåter en billig<br />
underjordsbrytning med stollutfrakt ned till 60 m nivå över havsytan, böra de lättåtkomliga<br />
tillgångarna räknas till 1/3 mill. ton.<br />
Kalkstensstråket vid Ås är avdelat i två partier ett vid gårdarna och ett vid bryggan.<br />
Om kalkstenen vid gårdarna är föga känt mer än att den håller mindre kalcit än vid Smedsgården<br />
och ej brutits i någon större omfattning, varav man kan sluta att den är underlägsen förekomsterna<br />
i närheten.<br />
Förekomsten vid Ås brygga bildar ett omkring 18 m brett lager, som från stranden kan följas<br />
250 meter tills det döljes under svallat morängrus. Flera gamla brott äro här upptagna, varför<br />
en del av kalkstenen ovan havsytan redan är uttagen. Två överensstämmande generalprov från<br />
det största brottet visa i genomsnitt 57 % kalcit och 6 % apatit (med 2 V2 % fosforsyra) samt<br />
37 % silikater. Ett generalprov närmare stranden visade 80 % kalcit och 8 % apatit, alltså en<br />
vida bättre sammansättning. Här äro brytningsförhållandena dock sämre. Tillgångarna i dagbrott<br />
vid Ås brygga kunna skattas till över 100.000 ton råsten.<br />
Förekomsterna vid Stolpås äro övervägande av den grovkristallina pegmatitiska typen. Ett<br />
prov från Stolpås höll 85 % kalcit och 5 % apatit men huru stort område den representerade är<br />
ej känt liksom över huvud taget angående de totala tillgångarna vid dessa förekomster. Som<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
31
uppenbarligen stora arealer äro kalkstensförande torde tillgångarna sannolikt vara av samma<br />
storleksordning som vid de förut beskrivna.<br />
Förekomsten vid Båräng bildar ett triangelformigt område på c:a 35.000 m 2 med en största<br />
bredd av 160 m. Lagerställningen är flack. Kalkstenen genomsättes av talrika syenitgångar<br />
som splittra den i mindre partier, varför vid brytning som en enhet endast ungefär 2/3 användbar<br />
sten är att påräkna ur det brytna. Dagbrottstillgångarna äro troligen omkring l mill. ton.<br />
Stenen är vanligen pegmatitisk och av växlande renhetsgrad, men delvis mycket ren. Silikaterna<br />
äro huvudsakligen olivin (serpentin) och en mörk amfibol. De genomsnittliga kalcit- och<br />
apatithalterna äro ännu okända. Stenen verkar dock ej att vara av mycket lägre kvalitet än vid<br />
Smedsgården.<br />
Tillgångarna vid Hartung och Pottäng äro små och stenen oren.<br />
Om tillgångarna på Alnöns norra strand och på holmarna utanför är intet närmare bekant. Ett<br />
mindre prov från udden norr om Hörningsholm innehöll 5 % apatit.<br />
Sammanfattande kan om Alnöns kalkstensförekomster sägas:<br />
1) att de sammanlagda tillgångarna av lättåtkomlig, bättre sten uppgå till c:a 2 millioner ton,<br />
2) att den kalcit- och apatitrikaste förekomsten är belägen emellan Släda och Smedsgården<br />
och att förekomsten vid Båräng har de största dagbrottstillgångarna,<br />
3) att stenens apatithalt är så hög (5-10 % med 2-4 % fosforsyra) att dess värde till stor del<br />
ligger i denna, förutsatt att fosforsyran kan göras löslig. Flera tillvägagångssätt härför äro<br />
tänkbara:<br />
Genom ytterlig finmalning kan apatiten göras löslig i surare jordar. Genom bränning vid hög<br />
temperatur erhålles en blandning av fri CaO och komplexa, lösliga silikofosfat. Genom flotation<br />
kan apatiten avskiljas ur kalkstensmjölet och behandlas för sig. Slutligen vore det tänkbart<br />
att genom bränning vid låg temperatur i vattenrik atmosfär med efterföljande släckning<br />
erhålla en blandning av släckt kalk och opåverkade silikat och apatitkom som sedan genom<br />
vindriktning kunde uppdelas i rent kalkhydrat och en apatitrik rest.<br />
Skelleftefältet<br />
Förekomsten av kalksten äro ej ovanliga inom Skelleftefältet, men de äro i regel allt för orena<br />
eller små för att kunna utnyttjas. Endast inom områdets östra del äro brytvärda förekomster<br />
hittills påvisade, och här har också sedan gammalt en ej obetydlig kalkbränning ägt rum.<br />
De viktigaste förekomsterna äro belägna i Kågedalen, vid Sandberget och Bergsbyn, samt i<br />
Burträsk socken. Huvudsakligen genom att hopsamla lösa stenar har en obetydlig kalkbränning<br />
fordom ägt rum även vid de västra förmodligen ej längre brytvärda förekomsterna, såsom<br />
vid Borup, Mensträsk och Fromheden i Norsjö socken, vid Kåtaträsk i Malå och vid<br />
Tjikkiträsk i Stensele socknar.<br />
Skelleftefältets kalkstenar äro genomgående kalcitstenar med högst 14 dolomit. De tillhöra alla<br />
leptitformationens övre del och förekomma nära gränsen till skifferformationen.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
32
Kågedalen<br />
Kågedalens kalkstensförekomster äro belägna i en halvcirkel norr om Kågeälven med sitt<br />
centrum i Högdals kalkbruk och ett avstånd från detta till de enskilda förekomsterna av 3-4<br />
km. Avståndet från bruket till Kåge hamn är 23 km, till Jörns järnvägsstation 35 km, till<br />
Skellefteå 32 km, till Boliden 15 km och till Finnforsfallet 26 km. Till Boliden finnes dock<br />
ännu ej landsväg.<br />
De viktigaste förekomsterna äro från öster till väster Norrberget, Rönnberget, Björkdal och<br />
Hebbersfors-Gran.<br />
Kalkstenen är en utpräglat randig medelkornig kvartskalksten med låg magnesiahalt och 0,1<br />
0;3 % svavel. Kvartsen ligger i ränder och körtlar.<br />
Norrbergets fyndighet ligger i östra sluttningen av Norrberget 2 km från landsvägen och 20<br />
km från Kåge hamn. Lagret, som är känt på en längd av 80 m, stupar 35° mot ÖSÖ. Det är<br />
uppdelat i en undre bättre del, med en känd mäktighet av 15 m och en övre sämre del med en<br />
känd mäktighet av 9 m. Varken häng eller ligg äro blottade. Halten i det undre lagret är 92 %<br />
ka1cit och i det övre 81 %, motsvarande resp. 87 och 75 % CaO-ekvivalent i bränd kalk. Under<br />
antagande av att en sammanlagd längd på 200 m skulle kunna avrymmas, vilket är troligt<br />
med det torra läget fyndigheten har, och en genomsnittsmäktighet för det undre lagret av 15 m<br />
skulle 300.000 ton råsten med 92 % ka1cit, 0,2 % svavel och en CaO-ekvivalent som bränd på<br />
87 % kunna utvinnas. Samtidigt skulle 100.000 ton lågvärdig sten erhållas som biprodukt vid<br />
hängväggens nedbrytning.<br />
Rönnberget är beläget 4 km NNÖ om Högdals kalkbruk och bildar en låg kulle mitt i ett myrkomplex.<br />
Kalklagret är blottat på en längd av c:a 150 m men kullen är 400 m lång. Stupningen är 30°<br />
NÖ. Den kända mäktigheten är 17 m, vilket motsvarar en horisontell bredd av 33 m. Liggandet<br />
är ej blottat. I hängandet följer en helt oduglig kalksten med endast 60 % ka1cit.<br />
Den brutna kalkstenens halt tilltager från väster till öster så att den i brottets västra ända innehåller<br />
endast 83 % ka1cit, 40 m längre österut 92 %, vid 120 m 94 % och vid 140 m 95 %.<br />
Utvidgningsmoj ligheterna äro störst österut.<br />
Tillgångarna i dagbrott kunna skattas till Yz million ton råsten med något över 90 % ka1cit och<br />
0,25 % svavel, vilket giver en bränd kalk med en CaO-ekvivalent c:a 90 %.<br />
Förekomsten vid Björkdal är belägen 3 km rätt norr om Högdals kalkbruk. Blottningarna äro<br />
små och visa 20 m:s bredd av ett kalklager, som stupar 35°N. Varken häng eller ligg äro blottade.<br />
Den hända längden är endast 50 m, men då förekomsten ligger torrt torde det vara möjligt<br />
att utöka den väsentligt. Halten över 20 m bredd är 83 % ka1cit och alltså lägre än i <br />
Norrberget och Rönnberget. På grund härav räknas icke med någon brytvärd kalksten i<br />
Björkdal så länge betydande mängder högvärdig sten finnas i Rönnberget och Norrberget.<br />
Förekomsten vid Hebbersfors-Gran är belägen 3 km NV om Högdals kalkbruk i en rätt skarp<br />
sluttning emot Mörttjärn och c:a 50 m över denna. Lagret stupar 25° NÖ. Den blottade kalkstensarean<br />
är ej mindre än 20.000 m 2 . Största kända mäktigheten är nära 40 m. I väster utspetsar<br />
förekomsten, som är blottad på en längd av 500 m.<br />
Inger/ny mapp/ kaJkförekomster<br />
33
Trots de högst betydande och lättåtkomliga tormagen är halten i stort sett så låg, att brytvärdheten<br />
är tvivelaktig. Denna förekomst inräknas därför ännu ej bland tillgångarna.<br />
Sammanfattande kan om Kågedalsförekomsterna sägas, att dagbrottstillgångarna av bättre<br />
sten uppgå till närmare l million ton med en genomsnittshalt av något över 90 % kalcit. Den<br />
bästa fyndigheten är Rönnberget, där dagbrottstillgångarna uppgå till 1/2 million ton och där<br />
stora partier med 94-95 % kalcit förefinnas.<br />
Sandberget<br />
Kalkstensförekomsten vid Sandberget är belägen 6 km rätt NÖ om Bolidens gruva och järnvägens<br />
ändpunkt.<br />
Kalklagret, som står brant är känt på två punkter, åtskilda aven 300 m lång jordtäckt sträcka.<br />
Den södra och större blottningen är 200 m lång och kalklagret uppgi ves vara 50 m brett. Ett<br />
generalprov gav 93 % kalcit, ett annat 83 %. Två stuffprov, dock med visshet rikare än medeltalet,<br />
visade 95 och 98 % och intet svavel. En tillgångs beräkning uppgiver 200.000 ton<br />
sten med 93 % kalcit. Ä ven om denna höga halt ej skulle gälla för hela massan är dock bredden<br />
så stor, att en dagbrottstillgång på 100.000 ton med ungefär samma halt som i Kågedalsförekomsterna<br />
får anses som påvisad.<br />
Bergsbyn. Förekomsterna på Bergsbyns mark, 2 Y2 km NÖ om Bergsholmens järnvägsstation,<br />
äro de största inom det kalkstensstråk, som kan spåras från trakten av Skellefteå stad fram till<br />
havet norr om Skellefte hamn.<br />
Kalkstenen förekommer som ett större brantstående lager med några mindre paralleller och är<br />
känd genom täta blottningar på en sträcka av 500 m. Bredden på huvudlagret är omkring 10<br />
meter eller något mer. Kalkstenen är en tämligen lågvärdig kalcitsten med rätt hög kishalt. På<br />
grund aven viss halt av Ca-Mg-silikat blir CaO-ekvivalenten hos en kalk bränd av 80 %-ig<br />
sten 78 %. Denna halt motsvarar ett generalprov uttaget 1918 på alla då tillgängliga blottningar.<br />
Som emellertid dessa huvudsakligen lågo i NV, där kalkstenen var mera oren än i SÖ, bör<br />
brännsten hämtad från sydöstra delen av stråket giva högre halt. Stenen är även mera fri från<br />
kiser i SÖ. Sannolikt skulle man genom brytning därstädes kunna framställa en kalk med c:a<br />
82 % CaO-ekvivalent.<br />
Jordbetäckningen är minst i NV och störst i SÖ, där den stiger till 2-3 m. Vid båda ändarna av<br />
den blottade delen av stråket vidtaget myr. Brytningen försvåras av den besvärande jordbetäckningen<br />
och det vattensjuka läget, vilket senare dock kan förbättras genom utdikning.<br />
Dagbrottstillgångarna äro därför svåra att beräkna men torde vara omkring 100.000 ton sten<br />
av medelmättig kvalitet. Utsikter finnas till en väsentligt utökad avsättning om sten med högre<br />
kvalitet kunde utvinnas. Sådan finnes möjligen under jordbetäckningen österut. Då en sådan<br />
sten bör vara brytvärd även under jord kan ifrågasättas om ej en <strong>undersökning</strong> av denna del av<br />
stråket, eventuellt genom diamantborrning, vore moti verad.<br />
Avståndet till Rönnskärs kopparverk är något mer än l mil och till Örvikens sulfitfabrik något<br />
mindre än l mil.<br />
Burträsk. Kalkstensförekomsterna i Burträsk socken ligga samtliga nära Göksjön Y2-1 mil SV<br />
och S om kyrkbyn.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
34
Gemensamt för samtliga förekomster synes vara att kalkstenen delvis är praktiskt taget 100<br />
%-ig och att en mindre del av karbonatet, högst 14 a 1/5, utgöres av dolomit. Stenen är vanligen<br />
grovkornig på grund av den starka metamorfos som traktens berggrund genomgått. Kalkstenen<br />
genomsättes av pegmatitgångar längs vilka silikatbildning har ägt rum, Förekomsterna<br />
äro i regel jordtäckta men jordbetäckningens mäktighet synes i dessa trakter i regel ej vara så<br />
stor att den i och för sig hindrar anläggandet av dagbrott.<br />
På grund av jordbetäckningen äro tillgångarna emellertid tillsvidare mycket ofullständigt kända.<br />
Då kalksten, förutom till jordbrukskalk synes lämpa sig för sulfitfabrikerna och möjligen<br />
skulle kunna levereras billigare i Robertsfors och Örviken än nu använda kalkstenar, vore en<br />
noggrann <strong>undersökning</strong> av de mest lovande förekomsternas sammansättning och brytningsförhållanden<br />
(tektonik och jordbetäckning) väl motiverad även om den, som är att förmoda,<br />
skulle bli kostsam. De viktigaste förekomsterna äro Göksjöliden-Gravlund, Björnberget,<br />
Grannäs, Brandbärsliden och St. Lappsjön.<br />
Göksjöliden-Gravlunds kalkstensfyndighet är troligen den mest betydande. Den är belägen 3<br />
Y2 mil från Åsträsks station och 5 Y2 mil från Robertsfors sulfitfabrik.<br />
Förekomsten är jordbetäckt men jordtäckets mäktighet är vanligen rätt obetydligt, i de flesta<br />
hittillsvarande groparna 1m. Blottningarna ligga inom ett område som är 600 m långt och upp<br />
till 300 m brett. Förutom kalksten äro endast några mindre pegmatitgångar nu blottade inom<br />
detta område. Kalkstenen stupar flackt mot sydost. Stenen är medelgrov, vit och så vitt man<br />
kan döma av de tillgängliga blottningarna mycket ren. Endast i närheten av pegmatitgångarna<br />
har någon invandring av kiselsyra ägt rum under nybildning av serpentin m.m. En analys på<br />
sten från en mindre sprängning visar ett praktiskt taget 100 %-igt karbonat med 80 % kalcit<br />
och 20 % dolomit. På grund av den delvis utomordentligt låga kiselsyrehalten skulle en bränd<br />
kalk med 100 % CaO-ekvivalent kunna framställas. Även om endast en mindre del av den<br />
area (100.000 m"), inom vilken kalkstensblottningarna äro belägna skulle visa sig bestå av<br />
brytvärd sten föreligger vid Göksjöliden-Gravlund all sannolikhet för att genom ytterligare<br />
<strong>undersökning</strong>ar avgränsa en dagbrottsfyndighet med 1 million ton högvärdig något magnesiahaltig<br />
kalcitsten eller mer än på någon annan lokal inom Skelleftefältet.<br />
Björnberget, Två km Nä om Gravlund, i denna förekomsts strykningsriktning innehåller moränen<br />
så rikligt med block av utomordentligt ren kalcitsten att denna måste antagas vara anstående<br />
i den omedelbara närheten. En grävning visade ett jorddj up av 2 m.<br />
Brandbärsliden. Förekomsten är belägen 4 km ä om Gravlund och på en parallell till sistnämnda<br />
fyndighet. Det gamla brottets dimensioner äro 65 x 5-7 m, men som kalkstenen synes<br />
smalna mot ändarna, äro tillgångarna obetydliga. En analys visade 99 % karbonat med c:a 5<br />
% dolomit, resten kalcit.<br />
Grannäs. Förekomsten är belägen 4 km väster om Gravlund, på en parallell. Den kända längden<br />
är 200 m, största bredden några meter. Bredden avtaget mot Nä, varför tillgångarna ej<br />
kunna vara betydande. Två analyser visa en praktiskt taget 100 %-ig sten med 6-14 dolomit,<br />
resten kalcit.<br />
I samma trakt, i Innansjö by samt i Kvarnbyn, finnas ytterligare några kalkstensblottningar.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
35
En ej närmare undersökt kalkstensförekomst med en känd bredd av 8 m är blottad i Lappsjöån<br />
81 km Ö om St. Lappsjön och 7 km SÖ om Gravlund.<br />
Jokkmokk<br />
Kalkstensförekomstema i Jokkmokks s:n, Norrbottens län upptäckta under <strong>Sveriges</strong> <strong>geologiska</strong><br />
<strong>undersökning</strong>s fältarbeten år 1030, äro till sin <strong>geologiska</strong> och mineralogiska typ närmast att<br />
jämföra med Kågedalsförekomsterna i Västerbotten. Det hittills kända stråket sträcker sig i<br />
vindlingar från trakten strax norr om Jokkmokk västerut mot Karats. Kalkstensanledningar, ej<br />
närmare lokaliserade eller undersökta, äro även kända från Kopponistrakten 3 mil SÖ om<br />
Jokkmokk och vid Piteälven 5 mil SV om Karats.<br />
Av betydelse äro hittills förekomsterna vid Juoksjokko och Haraudden.<br />
Juoksjokko-förekomsten ligger 2 Yz mil väster om Jokkmokk. Till närmaste bilväg är 1 Yz.<br />
Längs denna är avståndet 30 km till Jokkmokks järnvägsstation. Efter vägen finnas två färjor.<br />
Kalkstensförekomsten bildar ett 7 km långt vinkelböjt stråk från Norvivares nordända över<br />
Juoksjokko och Norvijaure till trakten SÖ om Pelnijaure. Lagerställningen är vertikal med<br />
vertikala veckaxlar.<br />
Kalkstenen är genomgående en kalcitsten med kvarts och ljus glimmer samt ställvis något<br />
svavelkis. Gråbergsbankar äro sällsynta och förekommer endast emot västra gränsen. Likaledes<br />
äro knölar och smärre ränder av oduglig sten sällsynta.<br />
Kalkstenen är vit, gulvit eller blågrå och ibland tydligt randig. Stenen är övervägande medelkornig<br />
och fast men i de renaste delarna grövre och lösare.<br />
De stora samlade tillgångarna äro belägna längs en sträcka 400 m norr och 600 m söder om<br />
Juoksjokko. Minimibredden är här 38 m, maximibredden minst 160 m. Den genom blottningar<br />
kända arean är 75.000 m 2 . Genomsnittshalten är över 90 % CaC03 men om partier lägre än<br />
90 % längs kanterna och i ändarna frånräknas stiger genomsnittshalten över 93 %. Tillgångarna<br />
i dagbrott av sådan sten äro omkring 5 millioner ton varav en stor del ovan Juoksjokkos<br />
yta. Stenens CaO-ekvivalent som kalkstensmjöl är minst 52 % som fullständigt bränd minst<br />
92 %. Genom att hålla brytningen inom de bästa partierna, kan ännu högre halter uppnås.<br />
Harauddens kalkstensförekomster äro belägna vid stranden och tidvis under vattenytan av<br />
Lilla Lule älv invid Harauddens gård 6 km NV om Jokkmokks station. Landsväg finnes ej.<br />
Stråket kan följas c:a 1 km men är föga blottat. Den bästa kända delen med en minimibredd<br />
av 15 m ligger tidvis under vatten. Ett generalprov visar 93 % CaC03. Stenen är medelkornig,<br />
lös och föga hållfast samt därför svår att bränna. På grund härav och på grund av de obetydliga<br />
dagbrottstillgångarna inom de nu kända partierna torde förekomsten vara av mindre betydelse,<br />
framför allt i jämförelse med Juoksjokko-fyndigheten.<br />
Masugnsbyn<br />
Inom det malmförande området i Norrbottenslän äro kalkstensförekomster anträffade på ett<br />
flertal ställen, dock i regel ej större mängder av ren sten. En del förekomster äro förövrigt så<br />
belägna att ett utnyttjande är otänkbart inom överskådlig tid.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
36
Endast vid Masugnsbyn, som är belägen där landsvägen Vittangi-Pajala skär lappmarksgränsen,<br />
finnas förutsättningar för ett kalkbruk i form aven brytvärd fyndighet i ett stort om än<br />
föga konsumtionskraftigt avsättningsområde med f.n. mycket höga kalkpriser.<br />
Kalkstenen vid Masugnsbyn intager en yta av ej mindre än 2/3 km". Härav är c a 80.000 m 2<br />
hällmark. Den övervägande delen av kalkstenen utgöres aven mycket ren dolomit med i genomsnitt<br />
3 % Fe203 + Ah03 + Si02. En så beskaffad dolomit bör fullständigt bränd giva en<br />
kalk med en CaO-ekvivalent på 105 % som är särskilt lämpad för dessa trakter med sina långa<br />
landsvägstransporter. Stenen är vanligen fin-medelkornig men ibland även grovkornig. Den är<br />
alltid fast och oskiktad. Tillgångarna i dagbrott äro mer än tillräckliga även för en stor brytning<br />
och uppgå till många millioner ton.<br />
Kalcitsten förekommer endast i mindre utsträckning. Den kända arean är 2000 m 2 och största<br />
bredden 40 m. Stenen är en svagt dolomitisk kalcitsten med c:a 90 % karbonat. Resten utgöres<br />
huvudsakligen av serpentin. Bränd bör den giva en kalk med en CaO-ekvivalent på ungefär 90<br />
%. Som jordbrukskalk är den underlägsen dolomiten men lämnar en bättre murkalk. De kända<br />
tillgångarna i dagbrott äro minst 100.000 ton.<br />
Då dolomit och kalcitstenar ligga omedelbart intill varandra kunna båda utan nämnvärda<br />
transporter brännas i samrna ugn.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
37
Det yngre urbergets kalkstensförekomster<br />
Inom de områden av yngre urbergsformationer som finnas spridda över hela landet äro kalkstenar<br />
relativt sällsynta. Endast i Kalix skärgård och i Almesåkraformationen i Småland äro<br />
brytvärda förekomster kända och även dessa äro ej av någon större betydelse.<br />
Förekomster i Dalaformationen och Dalasandstenen, vilka fordom utnyttjats i ringa utsträckning,<br />
äro ej längre brytvärda, och Visingsöseriens obetydliga kalkstenslager sakna varje betydelse<br />
som kalkstensfyndigheter.<br />
De rätt betydande kalkstensförekomsterna i Vakkoformationen norr om Kiruna ävensom vid<br />
Sjangeli hava åter ett sådant läge, att en exploatering för närvarande är otänkbar.<br />
Sin största betydelse hava ovannämnda formationers kalkförning genom det gynnsamma reaktionstal<br />
den meddelat åt traktens jordar.<br />
Dessa kalkstenar äro genomgående finkristailina, fasta och med låg vattenhalt. Någon nybildning<br />
av silikat har i regel ej ägt rum. De lämpa sig för schaktugnsbränning och för malning<br />
utan föregående torkning.<br />
Kalix skärgård<br />
På öarna i Kalix och Lule skärgårdar förekomma ett stort antal kalkstensförekomster, huvudsakligen<br />
dolomiter, som utgöra en fortsättning av de stora kalkstensstråken i Torne- och<br />
Kenntraktens skifferformationer i Finland.<br />
Några mindre, ej längre brytvärda förekomster på fastlandet i Råneå socken tillhöra däremot<br />
troligen det äldre urberget.<br />
Den vida övervägande delen av dessa kalkstenar utgöras av orena kvartsblandade dolomiter<br />
eller ur dessa genom metamorfos uppkomna silikatrandade kalkstenar med låg karbonathalt,<br />
vilka utan vidare kunna betecknas som odugliga för kalkbränning. Vid den största av alla förekomster<br />
Vitgrund 8 km SSÖ om Kalix synas betingelser dock finnas för en lönande produktion<br />
av jordbrukskalk. Uteslutet är dock ej att genomen noggrann <strong>undersökning</strong> av samtliga<br />
förekomster lika brytvärda eller möjligen bättre fyndigheter skulle kunna avgränsas. Bl.a.<br />
förefinnas vissa utsikter till att här påträffa brytvärd kalcitsten. För undvikande av möjliga<br />
överraskningar bör en dylik detalj <strong>undersökning</strong> företagas, innan en exploatering av Vitgrundsfyndigheten<br />
kommer till stånd.<br />
Vitgrundet är en tämligen låg ö, med en yta av 1 x Y2 km, som till större delen består av dolomithällar.<br />
Dolomiten ligger tämligen flackt och är tydligt skiktad på grund av inlagringar av<br />
kvartsit och kalksandsten. Dolomiten är vit eller gulvit och vanligen hård och tät. Föroreningarna<br />
utgöras av kvarts, mikrolin och något sericit, Två provtagningar tvärs över strykningen,<br />
med uteslutning av några mindre högst orena bankar, vardera representerande c:a 150 m:s<br />
bredd, visade den norra 80 % karbonat och den södra 83 % motsvarande i bränd kalk en CaOekvivalent<br />
av resp. 75 och 79 %, detta dock endast under förutsättning att ett sönderfallande<br />
disilikat erhålles eller att silikatbildning över huvud taget kan förhindras vid bränningen. Variationerna<br />
i halten inom den stora provtagna bredden visar, att högre halter kunna uppnås<br />
genom att förlägga brytningen till de bästa partierna. Även med denna inskränkning äro dag<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
38
ottstillgångarna högst betydande om de också ej ännu kunna i siffror närmare angi vas. Av<br />
80 %-ig sten uppgå tillgångarna ovan sjöns yta till flera millioner ton.<br />
Småland<br />
I Småland äro kalkstensförekomster sällsynta och tillgångarna stå ej på långt när i proportion<br />
till efterfrågan.<br />
De kända förekomsterna äro belägna l) i Fröderydstrakten 2 mil SV om Vetlanda, 2) vid<br />
Hamnaryd 8 km VNV om Eksjö och 3) vid sjön HummeIn 2 mil NV om Oskarshamn.<br />
Endast vid Hamnaryd torde brytvärda tillgångar ännu förefinnas. I Fröderydsförekomsterna är<br />
den i dagbrott åtkomliga renare stenen uttagen, och den som nu kvarstår är i hög grad silikatblandad.<br />
Kalkstenen bildar inlagringar i Leptitformationen. Vid Hummeln förekommer endast<br />
lösa block orsten och ortocerkalksten. Själva förekomsten är belägen på sjöbottnen.<br />
Hamnaryd. Kalkstenen vid Hamnaryd bildar en inlagring i Almesåkraformationen och bildar<br />
överytan aven liten kulle med obetydlig jordbetäckning. Kalkstensarealen inom det bäst kända<br />
området är ungefär 200 x 200 m. Härav är c:a 10.000 m 2 övertäckt av ett högst några meter<br />
mäktigt skifferlager. Huvuddelen av kalkstenen ligger direkt blottad. Tillgångarna bero därför<br />
mest på huru mycket som blivit borteroderat av kalkstenens mäktighet och på dennas ursprungliga<br />
mäktighet, vilket allt ännu ej är klarlagt. I det gamla brottet är kalkstenens mäktighet<br />
upp till 4-5 m. Därtill kommer något användbar kalksten i den ovanliggande skiffern.<br />
Kalkstenen är finkornig och mycket fast. Den innehåller små inlagringar av röd skiffer, dock<br />
ej mer än högst 10 %. Den skrädda stenens halt är 91 % CaC03 vilket giver en bränd kalk<br />
med 87 % CaO. Hamnaryds kalksten är alltså av tämligen god kvalitet. Brytningskostnaderna<br />
äro beroende av förhållandet kalksten: avrymning och kunna ej säkert angivas, innan kalkstensmäktigheten<br />
är känd över hela området. Höga kunna de i varje fall ej bliva.<br />
Av ovanstående framgår att tillgångarna ej ännu äro säkert kända. Sannolikt finnas minst<br />
50.000 ton 90 %-ig brytvärd kalksten i Hamnaryds backe med möjligheter till dubbla detta<br />
belopp.<br />
Dalsland<br />
I de talrika kalkstensförekomstema i Dalformationen synes ingen brytvärd kalksten längre<br />
kvarstå. Anledningen härtill är främst stenens lågvärdiga beskaffenhet, men även lagrens<br />
ringa mäktighet och obeständighet. Den lättast åtkomliga renare stenen är redan uttagen.<br />
Kalkstenen är delvis dolomitisk.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
39
Fjällformationerna kalkstenar<br />
I fjälltrakterna anträffas kalksten på ett flertal platser men över allt i sådant läge i förhållande<br />
till konsumenter och kommunikationsleder att de för närvarande ej kunna tillgodogöras annat<br />
än i ytterst blygsam skala för de mest avlägsna fjällbyarnas lokala behov. Sådana platser bli<br />
med landsvägsnätets successiva utbyggning allt färre och färre. Någon betydelse hava möjligen<br />
ännu kalkstensförekomster vid Lövberg i Fattmomakke, i Tärna socken och vid övre ändan<br />
av Sädvajaur i Lövmokk. Dessa förekomsters betydelse inskränkes ytterligare genom det<br />
oftast höga reaktionstalet hos åkerjorden i de trakter där de förekomma, som gör kalkning<br />
obehövlig. Gynnsamt belägna i förhållande till järnväg äro endast förekomsterna vid Torneträsk<br />
(särskilt vid Björklidens station). Sädvajaurförekomsterna ligga vid Arjepolgsjöarnas<br />
stora system men kalk från dessa förekomster måste omlastas en gång för att komma in på<br />
Hornavan och två gånger för att komma in på Uddjaur-Storavan.<br />
Kvaliteten på dessa fjällkalkstenar är mycket växlande, men ibland mycket god. Karbonatet är<br />
vanligen ka1cit, ibland dolomit och i enstaka fall magnesit. Närmare <strong>undersökning</strong>ar saknas i<br />
regel. Kalkstenar från nordligaste hörnet av Jämtland höllo 95 - 99 % ka1cit, från Fattmomakke<br />
97 - 98 %ka1cit, samt fyra ka1citstenar från Torneträsk 63, 86, 96 och 97 % och fyra dolomiter<br />
78, 78, 95 och 97 % karbonat.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
40
De kambro-siluriska formationernas kalkstenar<br />
<strong>Sveriges</strong> kambro-silurformationer, till vilka i detta sammanhang ej fjällformationern a räknas,<br />
äro mycket rika på kalkstenar. Dessa förekomma i brytvärd mängd och utbildning, som orsten<br />
i den kambriska alunskiffern, som ortocerkalksten i ordovicium och som högvärdiga kalkstenar<br />
på skilda horisonter i silur. Orstenen och i regel även ortocerkalkstenen äro brytvärda endast<br />
där alunskiffern kan användas som bränsle. Detta gäller dock ej ortocerkalkstenens användning<br />
som byggnadssten.<br />
Landets kambro-silurområden äro:<br />
1) Gotland. Halva ön silurkalksten.<br />
2) Öland. Större delen av ön ortocerkalksten, i södra även alunskiffer med orsten.<br />
3) Västergötabergen. Alunskiffer med orsten i alla berg och även ortocerkalksten utom i Halle-<br />
och Hunneberg.<br />
4) Östergötaslätten. Ortocerkalksten, ibland tillsammans med åtkomlig alunskiffer.<br />
5) Närkeslätten. Alunskiffer och ortocerkalksten.<br />
6) Siljansområdet. Silur- och ortocerkalksten, den senare av ringa betydelse.<br />
7) Jämtland. Silur- och ortocerkalksten.<br />
8) Fjällkedjans östra rand. Inga kalkstenar av betydelse.<br />
9) Sydbottniska området. Inga brytvärda kalkstenar förekomma ovan havsytan.<br />
10) Skåne. Brytvärda kalkstenar förekomma endast i sydöstra Skåne (ortocerkalksten) och vid<br />
Bjärsjölagård mitt i landskapet (silur).<br />
Kambro-silurområdena uppbyggas i regel av flackt liggande, utbredda och föga störda sandstens-,<br />
lerskiffer- och kalkstenslager. I Jämtland och Skåne äro emellertid veckningsrörelser<br />
påtagliga och betydelsefulla för brytningen och i Siljansområdet äro förkastningar och kantställning<br />
av lagren mycket vanliga. Vissa av silurkalkstenama framför allt i Dalarna och på<br />
Gotland ha redan primärt bildat linsformiga rev.<br />
Av större vikt för fyndigheternas avgränsning är topografien och jordbetäckningen. Kambrosilurområdena<br />
kunna vara peneplanerade, som Skåne, större delen av Öland och Östergötland<br />
samt mindre delar i Närke eller bilda platåer med avsatser för de olika lagren som i Västergötland,<br />
Närke och på södra Öland. I Siljansområdet och delvis på Gotland ha de härdare reven<br />
delvis utpreparerats så att de nu bilda kullar. I Jämtland med sina mera omogna former är<br />
kalkstenens inflytande på topografien vanligen ringa.<br />
Jordbetäckningen är minst på vissa peneplan och platåer samt i branta avsatser som utsatts för<br />
stark vågerosion. I Skåne och Östergötland är jordbetäckningen däremot i regel stor. I Närke<br />
och delvis även i Väster- och Östergötland har moränen benägenhet att ansamla sig i parallella<br />
ryggar, drumlins, som kunna göra kalkstenen oåtkomlig för dagbrytning över stora<br />
sträckor.<br />
Kambro-silurens kalkstenar äro sinsemellan mycket olika.<br />
Orstenen är en mörkbrun oskiktad, vanligen finkristallin och fast kalksten, som bildar rader av<br />
bollar och oregelbundna bankar i alunskiffern. De största orstensbankarna kunna bli två meter<br />
men äro vanligen vida mindre. Orstenshalten i alunskifferlagret, som är upp till 20 m mäktigt<br />
växlar från 10 till 50 vol.-%, men är alltid för ringa för att löna brytning enbart om ej alunskiffern<br />
kan användas som bränsle.<br />
Inger/ny mapp! kalkförekomster<br />
41
Orstenens karbonat är alltid kalcit med låg järn- och magnesiahalt. De icke karbonatiska beståndsdelarna<br />
ha lersammansättning. Dessutom håller stenen något bitumen, fosforit och svavelkis.<br />
Karbonathalten är växlande, men ofta rätt hög. Ibland är orstenen lågvärdig på grund<br />
av inblandade skiffertlagor, fosforitbollar och flinta eller på grund av att den är grovkristallin<br />
och faller sönder vid bränningen.<br />
Orstenen användes endast för kalkbränning.<br />
Ortocerkalksten är en ljus grå, grön, röd eller leverbrun, finkornig till tät och fast kalksten,<br />
som av funna märgelränder är uppdelad i skikt. Ortocerkalkens mäktighet uppgår till flera<br />
tiotal meter, utan mellanlager men karbonathalten växlar i profilen så att ej alla lager äro användbara.<br />
Ortocerkalkstenens karbonat är alltid kalcit med låg magnesiahalt men ibland med<br />
något järn. Bitum-, fosfat- och svavelhalterna äro vanligen låga. De icke karbonatiska beståndsdelarna<br />
ha sammansättning, i vissa fall utgöras de av glaukonit (ett vattenhaltigt kaliumjämsilikat).<br />
Järnhalten är tämligen lika och de olika färgerna bero på järnets oxidationsgrad<br />
och ej på totalhalten.<br />
Karbonathalten är sällan hög, men ofta låg ned till cementstenshalt. Halter över 90 % äro ej<br />
vanliga och genomsnittshalten torde ligga omkring 80 % kalcit.<br />
Ortocerkalkstenen användes förutom till kalkbränning, även i stor utsträckning för bränning<br />
av cement och hydraulisk kalk samt som byggnadssten. För användningar där hög kalkhalt<br />
fordras lämpar den sig ej.<br />
I cementstensbrotten är det en fördel om karbonathalten ej blir för hög. I dessa kan man därför<br />
som en biprodukt utskräda de annars svåråtkomliga karbonatrika bankarna och använda dem<br />
som ett högvärdigt men billigt råmaterial för framställning av jordbrukskalk.<br />
I byggnadsstensbrotten uppstår stora mängder skärv och avfall med obetydligt lägre halt än<br />
den uttagna stenen, vilka med fördel kunna användas till jordbrukskalk.<br />
Orstenen brännes alltid och ortocerkalksten vanligen med alunskiffer som medgiver enbilligre<br />
bränning än med något annat bränsle.<br />
Alunskiffern är en mörk bituminös lerskiffer med hög svavelhalt. Lersubstansen karakteriseras<br />
aven hög kali- och järnhalt men mycket låg magnesia- och kalkhalt. Svavlet förekommer<br />
övervägande som svavelkis.<br />
De använda skiffrarnas kalorimetriska värmevärde växlar emellan 1200 och 2300 Cal/kg. Det<br />
effektiva värmevärdet är på grund av den låga vattenhalten endast 6-8 % lägre. Askhalten<br />
växlar emellan 70 och 80 % och askan smälter vid omkring 1100 0 , alltså vid låg temperatur.<br />
Skifferns värmevärde beror på bitumenhalten och i någon mån på svavelkisen men även på<br />
bitumenets väte/kol-förhållande. I de bästa skiffrarna är detta högt, 1,3 - 1,4 men sjunker för<br />
de skiffrar som blivit metamorfoserade till under l (Skåne, Västergötland utom Kinnekulle).<br />
Som bekant kan man ur bränslen med högt väte/kol-förhållande utvinna olja. I de bästa skiffrarna<br />
uppgår oljehalten till 5 - 7 %. Värmevärde och oljehalt följas dock ej helt åt.<br />
På grund av orstensinlagringarna och den ofta direkt överliggande ortocerkalken kan man ej<br />
bryta oljeskiffer utan att samtidigt bryta kalksten som för att nyttiggöras huvudsakligen måste<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
42
användas för jordbrukskalkframställning. Kalkproduktionen och oljeframställningen äro alltså<br />
beroende av varandra och oljeproduktionen begränsas av avsättningen för kalken. Å andra<br />
sidan är det tänkbart att en kombinerad olje-kalk-produktion skulle kunna sänka tillverkningskostnaden<br />
för kalken.<br />
Vid kalkbränning med alunskiffer kan en högvärdig kalk ej erhållas beroende på att den brända<br />
kalken absorberar svavel ur rökgasen och att det ej är helt möjligt att frånskräda alla askbitar<br />
från den brända kalken. Svavlet, som i nybränd kalk förekommer som kalcium-sulfid,<br />
sulfit och sulfat men snart oxideras till sulfat, nedsätter den brända kalkens värde som jordbrukskalk<br />
på två sätt, dels genom att binda fri CaO, dels genom att förtynga kalken och därigenom<br />
utspäda halten. Vid användning som murkalk torde kalciumsulfatet emellertid höja<br />
kalkens kvalitet och möjligt är även att det på svavelfattiga jordar kan verka som växtnäring.<br />
Endast genom bränning med svavelrenad skiffergas kan svavelfri kalk framställas med alunskiffer<br />
som bränsle. Råstenens lågvärdighet torde dock knappast löna användandet av svavelrenad<br />
gas.<br />
Förutom till kalkbränning och oljedestillering har alunskiffern använts till framställning av<br />
asktegel, murbruk, cement, alun och generatorgas samt som ångpannebränsle. Försök har<br />
även gjorts att utvinna kali, aluminium, kiseljärn, cyankalium, ammoniumsulfat, vanadin<br />
m.m. Denna rikedom på möjligheter för nya industriella användningar för alunskiffern ställer<br />
i utsikt att produktionen av bränd kalk från att nu, även vid oljedestillering, vara huvudsaken,<br />
kan bli en billig biprodukt.<br />
Våra alunskiffertillgångars mera allsidiga utnyttjande är vår bergshanterings kanske största<br />
forskningsuppgift.<br />
De siluriska kalkstenarna förekomma på skilda nivåer i formationen och ha en mycket växlande<br />
utbildning. Gemensamt är att karbonathalten kan bli mycket hög så att vi i denna formation<br />
hava landets största tillgångar av högvärdig kalksten. En viss, men vanligen låg magnesiahalt<br />
synes också vara genomgående. Järnhalten är låg och kalkstenarna vanligen ljusa<br />
eller ibland mörkgrå. Bitumen, vatten- och svavelkishalter äro alltid låga men porositeten är<br />
ibland rätt stor. De icke karbonatiska beståndsdelarna ha vanligen lersammansättning.<br />
Tre huvudtyper kunna urskiljas: utbredda, mer eller mindre skiktade kalkstenar; oregelbundet<br />
skiktade, knöliga vanligen täta kalkstenar övergående i rader av kalkstensbollar i lerskiffer<br />
samt slutligen revkalkstenslinser. Den förstnämnda och sistnämnda gruppen är ekonomiskt<br />
viktigast. Vid brytningen måste märgelränder och andra inlagringar i görligaste mån utskrädas.<br />
Märgelinlagringarna, även om de äro så tunna att de ej nämnvärt sänka karbonathalten<br />
kunna ibland orsaka besvär genom att mycket skärv måste lämnas i brotten och att stenen faller<br />
sönder vid oförsiktig bränning i schaktugn.<br />
Silurkalkstenen har funnit en mycket stor användning för alla ändamål där en hög karbonathalt<br />
och renhet erfordras. Den märgligaste stenen användes för cementtillverkning. En ej<br />
obetydlig export förekommer från Gotland.<br />
På grund av förekomsternas läge och stenens högvärdighet har dess användning till jordbrukskalk<br />
hitti Ils ej vari t betydande.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
43
Skånes kambro-siluriska kalkstensförekomster<br />
Skånes kambro-siluriska formationer äro ej på långt när så kalkstensförande som i mellersta<br />
Sverige och fyndigheternas antal och storlek är ändå mindre. Huvudanledningarna härtill äro,<br />
att den kambriska alunskiffern är föga användbar som bränsle, ortocerkalkstenens låga karbonathalt<br />
och den ringa utskiljningen av brytvärd kalksten i silur. Därtill kommer att formationerna<br />
träffats aven tydlig veckning, som ofta brant ställt lagren och inskränkt dagbrottstillgångarna,<br />
samt den vanligen stora och sammanhängande jordbetäckningen.<br />
Skånes alunskifferlager innehålla förmodligen ej några kalkfyndigheter. Fem bestämningar av<br />
det kalorimetriska värmevärdet av olenidskiffer visade resp. 1445, 1375, 1150, 1080 och 825<br />
Cal/kg samt bestämningar på dictyograptus- och paradoxidesskiffer resp. 460 och 240 Cal. I<br />
intet fall kunde olja påvisas. Den bättre olenidskiffern skulle visserligen kunna användas som<br />
bränsle men orstensinnehållet är så ringa (under 10 %) och tillgänglig ortocerkalksten saknas i<br />
regel intill skifferfyndigheterna, varför en lönande kalkbränning ej med säkerhet kan anordnas.<br />
Ortocerkalkstenen i Skåne har i viss omfattning brutits som byggnadssten och för murkalksbränning.<br />
För det senare ändamålet lämpar den sig på grund av sin cementstenskaraktär. Följande<br />
analyser äro publicerade:<br />
Tommarps kalkbrott 77 % ka1cit<br />
Hammenhögs norra brott (generalprov) 80 "<br />
Komstad 82 "<br />
Fågelsång 85 " "<br />
Analyserna antyda att en halt på närmare 80 % ka1cit, motsvarande 43 - 45 % effektiv CaO,<br />
bör kunna hållas i kalkstensmjöl framställt av ortocerkalksten.<br />
Ortocerkalkslagrets mäktighet är ej säkert känd men torde i Simrishamnstrakten närma sig la<br />
m.<br />
De största förekomsterna av lättåtkomlig ortocerkalksten förefinnas vid Tommarp, Komstad<br />
och Hammenhög, samtliga inom Y2 mils omkrets från Gärsnäs järnvägsknut och Hammenhög<br />
omedelbart intill stationen med samma namn.<br />
Lagrens stupning är på alla dessa platser 5 - 10 0, vilket vid 8 m mäktighet och ringa jordbetäckning<br />
motsvarar en bredd på brotten av omkring 50 m. Den brytvärda längden på stråken,<br />
d.v.s. längden på de partier av utgåendet där jordbetäckningen är ringa, är i Tommarp minst<br />
500 m, i Komstad minst 400 och möjligen 800 m samt i Hammenhög minst några hundra<br />
meter. I dessa sträckor ingå dock även de utbrutna partierna. Tillgångarna äro därför svåra att<br />
skatta men torde för vardera Tommarp och Komstad belöpa sig till omkring 200.000 ton och<br />
för Hammenhög till omkring 200.000 ton, såvida ej bebyggelsen här numera hindrar brytningen.<br />
Övriga förekomster i Skåne äro sannolikt små.<br />
De sammanlagda mera säkert kända dagbrottstillgångarna av ortocerkalksten i Gärsnästrakten<br />
skulle alltså uppgå tillY2 million ton, varav dock endast en del kan tänkas använd till jordbrukskalkframställning.<br />
Genom ingående jorddjupsbestämningar samt utredning av tektoniken<br />
och kalkstensmäktigheten är det dock tänkbart, att denna siffra kan ökas till några millioner<br />
ton.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
44
Silurformationen är i Skåne i regel utbildad som en ofta något kalkiglerskifferformation. De<br />
renare brytvärda kalkstensinlagringarna äro dock helt underordnade och hittills kända endast<br />
från silurformationens översta leds, Klintagruppens, undre del. Detta kalkstensförande lagers<br />
utgående är känt dels från trakten av Bjärsjölagård och Övedskloster, dels från Ringsjöns<br />
västra strand men endast vid Bjärsjölagård är förekomsten av brytvärda lager säkert påvisad.<br />
Kalkstenslagret vid Bjärsjölagård är 5 - 6 m mäktigt, om mindre skifferband inräknas. Det<br />
underlagras av grå skiffer med nedåt avtagande inlagringar av smärre kalkstensbollar och<br />
band, samt överlagras av blågrå skiffer med smärre, härdare kalkiga band och kalkstenslager,<br />
de senare delvis användbara. Ännu högre upp följder sandsten. Det egentliga kalkstenslagret<br />
består dels av ren, kristallin ljusgrå eller rödlätt kalksten, som bildar tjocka bankar, dels av<br />
gråblå tät förmodligen mindre ren kalksten, som till stor del är uppdelad i runda knölar, uppåt<br />
ofta med lerig mellanmassa.<br />
I de gamla kalkbrotten sydväst om Bjärsjölagård är kalkstenslagret starkt uppblandat med<br />
skiffer, mindre mäktigt och kalkstenen av låg kvalitet. Analyser på Bjärsjölagårds kalksten<br />
visa övervägande ren kalksten med karbonathalter på 92 - 97 % med högst l % MgO, dels<br />
mera oren kalksten med 80 % karbonat med nära 2 % MgO.<br />
Bjärsjölagårds kalksten lämpar sig på grund av sin fasthet för schaktugnsbränning och giver<br />
en mycket högvärdig bränd kalk.<br />
Den kända längden på utgåendet vid Bjärsjölagårds brott är nära 400 m, varav 150 m äro till<br />
större delen utbrutna. Jordbetäckningen är obetydlig men tilltager förmodligen på andra sidan<br />
en bäck i öster, så att en fortsättning av brottet åt detta håll kan vara omöjligt. Åt väster torde<br />
jordbetäckningen sakta tilltaga men var gränsen för dagbrottets utvidgning åt detta håll går är<br />
ej säkert känt. Dagbrottstillgångarna torde kunna skattas till 1;4 mill. ton övervägande högvärdig<br />
kalksten, en kvantitet som ytterligare <strong>undersökning</strong>ar av jorddjup och kalkstensmäktighet<br />
i strykningsriktningen möjligen kan fördubbla.<br />
I de södra sektionerna av kalkstensutgåendet i Kärrstorp, Kärrby och Skartofta är det ej säkert<br />
känt huruvida lagret innehåller brytvärd kalksten. Skulle så vara fallet, är det tänkbart att inom<br />
partier längs utgåendet med ringa jordbetäckning anlägga dagbrott. De kvantiteter kalksten<br />
som kunna förväntas torde dock högst bli av Bjärsjölagårdsbrottets storleksordning.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
45
Gotland<br />
Gotland uppbygges helt av siluriska avlagringar av vilka mer än hälften utgöras av kalkstenar<br />
och resten huvudsakligen av märglar.<br />
Kalkstenen är av varierande sammansättning men till stor del mycket högprocentig. <strong>Sveriges</strong><br />
utan vidare största tillgångar av högprocentig sten äro belägna på Gotland. I motsats till på<br />
Ösel och Dagö är Gotlands kalksten i regel ej alls eller helt obetydligt dolomitisk.<br />
Kalkstenarna äro samlade i tre områden, ett nordligt som sträcker sig från trakten söder om<br />
Visby mot nordöst till Fårön, ett på mellersta delen av ön och ett mindre område på öns sydligaste<br />
del. Endast i det norra området pågår brytning i större omfattning numera beroende på<br />
att hamnförhållandena här äro bättre än inom de andra områdena. Gynnsammast beläget i<br />
detta avseende är området emellan Kappelshamnsviken, Slite och Fårösund.<br />
Den högvärdiga kalkstenen med 96 - 98 % CaC03 förekommer dels som utbredda tydligt<br />
skiktade lager, dels som utkilande föga skiktade lager intill korallrev. Stenen i själva reven är<br />
däremot i regel ej högprocentig på grund av oregelbundna märgelinneslutningar.<br />
Den skiktade kalkstenen är visserligen i regel fast men uppdelar sig i tunna plattor efter fina<br />
märgelskikt. Dessa skikt äro ofta så tunna att det brutnas karbonathalt ej nämnvärt sänkes men<br />
hållfastheten i kalkstensskikten blir så ringa att stora delar av det brutna ej kan brännas i<br />
schaktugn eller försäljas som råsten till cellulosafabriker. Vid dessa brott hopa sig därför stora<br />
massor avfallssten vars halt med endast några få procent understiger den utskrädda stenens.<br />
Dessa avfallsmassor är det billigaste råmaterial som f.n. finnes på Gotland för framställning<br />
av kalkstensmjöl. Tillgångarna äro störst omkring Kapellshamnsviken där de uppgå till i runt<br />
tal 1 million ton. På öns östra sida, där stenen i regel är fastare äro tillgångarna på avfall<br />
"mindre och i varje fall ej så väl samlade. Den fasta, mindre tydligt skiktade, högvärdiga kalkstenen<br />
brytes mest på öns östra sida. Den lämnar föga skärv.<br />
Den egentliga revkalkstenen brytes ej längre för kalkbränning på grund av sin vanligen relativt<br />
höga märgelhalt och ojämna beskaffenhet. Emellertid finnas rev där utan större svårighet<br />
en högvärdig sten skulle kunna erhållas. Den bättre stenen är mycket fast. Porositeten och<br />
därav betingad vattenhalt torde ej vara större än att den utan särkskild torkning kan malas.<br />
Gotlands tillgång på högvärdig kalksten, som kan brytas och skeppas utan höjning av nuvarande<br />
omkostnader uppgår till hundratals millioner ton och är alltså mer än tillräcklig för en<br />
brytning av allra största omfattning.<br />
Fraktnoteringen från Gotland till fastlandet är f.n. 6:50 kronor per ton. Detta gör för bränd<br />
kalk en frakt av 7 kronor per ton CaO och för råsten eller kalkstensmjöl 12 kronor. För kalkstensmjöl<br />
omöjliggör en sådan frakt i regel avsättning på fastlandet i konkurrens med inlandsoch<br />
kustbruken. För bränd kalk ligga förhållandena bättre till, men har det hittills visat sig<br />
svårt att arrangera högsjötransport av bränd jordbrukskalk så att de totala distributionskostnaderna<br />
understiga dem som uppnås vid järnvägstransport eller kustfart. Endast en sänkning av<br />
framställningskostnaderna på Gotland så att de väsentligt understiga dem på fastlandet eller<br />
Öland skulle göra Gotlandskalken konkurrenskraftig som jordbrukskalk på fastlandet. Emellertid<br />
är att märka att i stort sett samma möjligheter till sänkning av produktionskostnaderna<br />
som finnas på Gotland även finnas på fastlandet och på Öland. Allt detta talar för att Gotlands<br />
möjligheter som producent av jordbrukskalk äro små. Medelbart kan dock en mycket bety<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
46
dande del av Gotlandskalken komma jordbruket tillgodo nämligen som avfallskalk från cellulosafabriker<br />
och sockerbruk till vilka Gotland är den största råstensleverantören.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
47
Kalkstensförekomsterna på Öland äro av två typer: Alunskifferfyndigheter i sydvästra delen<br />
av ön och ortocerkalkstensförekomster utan brännskiffer inom övriga delar av ön.<br />
Ortocerkalkstenen på Öland omfattar petrografiskt även övre delen av ceratopygelagren och<br />
chasmopslagren. Bergarten är i genomsnitt mera karbonathaltig än på andra ställen i Sverige<br />
och märgelinlagringarna äro i det stora hela underordnade. Halten av CaC03 i stort sett stiga<br />
något, från c:a 88 % i de undre lagren till 94 % i de övre. De mest märgliga styckena kunna<br />
lätt frånskiljas. Högre halt än 93 - 94 % torde vara svår att hålla utan skrädning i pallar på<br />
några meters höjd. De högsta halterna äro på grund av lagrens lutning att söka längs östkusten<br />
under det att alunskiffern har sitt utgående på västkusten.<br />
Alunskifferförekomsterna äro belägna vid Grönhögen och Degerhamn.<br />
Alunskifferlagrets mäktighet är här minst 13 meter. Norr on1 Degerhamn torde mäktigheten<br />
snart avtaga till 2 - 3 m vid Resmo och ännu mindre längre norr ut. I en borrning vid Gräsgård<br />
var den 12 m.<br />
Profilen visar överst c:a 5 m alunskiffer med föga orsten tillhörande dictyographtusskiffern<br />
och undre delen av ceratopygelagren. Denna skiffer har ett tämligen lågt värmevärde, 1250<br />
v.e. (kalorimetriskt), en ävenledes låg svavelhalt på 3 % samt en oljehalt av 3 %. Under denna<br />
skiffer följer 8 m olenidskiffer med ett medelmåttigt värmevärde på 1580 v.e. (kal.), en mycket<br />
hög svavelhalt på 9 % och en oljehalt av 3 Y2 %. Orstenshalten är i genomsnitt 1/3 av det<br />
brutna och mest samlad i de över 2/3 delarna. Olenidskiffern vilar på en oduglig orstensbank<br />
som även avslutar det fyndiga nedåt. Ölands orsten är uppenbarligen ej särdeles högprocentig,<br />
genomsnittet torde ligga under 80 % CaC03.<br />
Av alunskifferlagrets hela profil utgöres högst 3 m av orsten och 10 m av skiffer. Som en del<br />
av orstenen är pipig eller skifferblandad och olämplig för bränning till jordbrukskalk, torde<br />
högst 2 Y2 m orsten få räknas som användbar. I de nuvarande schaktugnarna vid Degerhamn<br />
brännas l n1 3 skiffer och 1,15 m 3 kalksten med ett utbyte av 0,88 ton bränd kalk per ton skiffer.<br />
Härav kan beräknas att kalkstensunderskottet i hela skifferlagret är 9 m och i olenidskiffem<br />
4 m. Detta underskott kan lätt utfyllas med ortocerkalksten.<br />
Degerhamn. Fyndigheten vid Degerhamn består för närvarande av ett nära l km 2 stort område,<br />
inom vilket olenidskiffern ligger blottad och i det närmaste saknar jordbetäckning samt<br />
dessutom till hela sin mäktighet är belägen ovan havsytan. Det fyndiga området begränsas i<br />
norr och söder av flera meter mäktiga kvartära avlagringar, i väster av utgåendet och i öster av<br />
en c:a 10 m mäktig betäckning av ortocerkalksten. Tillgångarna kunna skattas till 10 millioner<br />
ton skiffer motsvarande nära 10 millioner ton bränd kalk framställas vid Degerhamn.<br />
Halten på den vid Degerhamn framställda brända kalken uppgives i en av Ingeniörsvetenskapsakademien<br />
företagen provning till 67 % effektiv CaO. Denna tämligen låga halt beror på<br />
den använda alunskifferns höga svavelhalt och på den relativt stora procentsatsen lågvärdig<br />
orsten.<br />
En höjning av den brända kalkens halt vid Degerhamn kan lättast äga rum genom att analysera<br />
de olika orstens- och ortocerkalksbankama samt endast använda de högprocentiga bankarna<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
48
för framställning av jordbrukskalk under det att resten användes för framställning av murkalk<br />
och cement. På detta sätt kan möjligen den effektiva CaO-halten höjas till närmare 75 %.<br />
Grönhögen. Söder om Degerhamn är alunskifferns utgående täckt med några meter mäktiga<br />
jordlager fram till Ventlinge, där den kommer i dagen vid stranden. Emellan stranden och<br />
ortocerkalkens utgående blir jordbetäckningen söder om Ventlinge obetydlig (Y2 - l Y2 m) på<br />
en sträcka av 3 km. Inom detta område äro fyndigheterna belägna.<br />
På grund av lagerställningen är hela alunskifferns mäktighet belägen ovan havsytan endast vid<br />
Ventlinge längst i norr, under det att i övriga delar huvudsakligen dictyographtus- och ceratopygeskiffern<br />
är belägen ovan havsytan. På grund härav äger brytningen vid Grönhögen för<br />
närvarande rum uteslutande i de övre skifferlagren, och pallhöjden hålles jämförelsevis låg (3<br />
- 4 m). Den nu brutna skiffern karakteriseras av ett lågt värmevärde; 1250 v.e. (kalorimetrisk),<br />
låg (3 %) svavelhalt och en oljehalt av 3 %. Orstenshalten är mycket låg, och kalkstenen<br />
måste hämtas från de närliggande ortocerkalkstenslagren. På grund av dennas högre halt -och<br />
skifferns låga svavelhalt blir den brända kalkens effektiva CaO-halt högre än vid Degerhamn,<br />
vilket motverkar de ogynnsammare brytningsförhållandena och skifferns lägre värmevärde.<br />
Genom att förlägga ortocerkalksbrytningen till de mest högprocentiga bankarna torde det ej<br />
vara omöjligt att hålla en effektiv halt på över 75 % CaO.<br />
Med nuvarande brytningssätt kunna tillgångarna vid Grönhögen skattas till att motsvara l<br />
millionton bränd kalk, men sedan skiffern uttagits ovan havsytan och närmare 2 millioner ton<br />
överlagrande ortocerkalksten bortbrutits kan ett mångdubbels större belopp tillgodogöras i<br />
dagbrott under havsytans nivå under förhållanden liknande den vid Degerhamn.<br />
Förutsättningar för en jordbrukskalkproduktion finnas sannolikt icke på södra Öland utanför<br />
alunskifferområdet vid Degerhamn och Grönhögen, beroende på att förhållandena där medgiva<br />
de lägsta produktionskostnaderna samtidigt som fraktkostnaderna till konsumenterna ej äro<br />
nämnvärt lägre på andra platser på södra delen av ön.<br />
På norra delen av ön ligga däremot förhållandena bättre till för en lönande produktion av<br />
jordbrukskalk, beroende dels på att vid byggnadsstenbrotten, som huvudsakligen äro belägna<br />
på denna del av ön, hopats och fortfarande kvarlämnas stora massor av vraksten med god karbonathalt,<br />
och dels därpå att frakten till konsumtionsorten är något lägre än för de nära tio mil<br />
längre i söder belägna alunskifferfyndigheterna. Till detta kommer, åtminstone vid Sandvik,<br />
att en stenindustri redan förefinnes, som utan större kostnader kan utvidgas till att omfatta<br />
även jordbrukskalkproduktion.<br />
Fyndigheterna på norra delen av Öland äro av tre slag (1) avfalls- och vrakstenshögar intill<br />
stenförädlingsfabrikerna vid Sandviks hamn, (2) vrakstenshögar intill stenförädlingsfabrikerna<br />
vid Sandviks hamn, (2) vrakstenshögar i stenbrott utanför Sandvik, (3) ortocerkalksten in<br />
situ.<br />
Anhopningarna av fabriksavfall och vraksten vid Sandvik intaga ensärställning därigenom, att<br />
de äro mest gynnsamt belägna med avseende på utvinnings-, förädlings- och transportkostnader<br />
och alltså medgiva den mest lönande produktionen.<br />
Fabriksavfallet består av skärv av alla dimensioner, hyvelavfall och sandblandat avfall och<br />
lämpar sig väl för malning. Troligen måste det finaste frånskiljas för att få bort sanden i vissa<br />
delar av högarna. Ett generalprov på icke sandblandat avfall från den största högen (Merse-<br />
Inger/ny mapp! kalkförekomster<br />
49
umfabrikens på 15.000 ton) visade 89 % kalcit. Tillgångarna av sådant avfall skattas till<br />
20.000 ton. Därtill kommer vrakstenshögar vid de inom Sandviks område belägna brotten<br />
samt den årliga ökningen. I allt kan man räkna med ungefär 30.000 ton 89 %-igt råmaterial<br />
vid Sandvik.<br />
Stenbrotten på norra Öland äro av två typer: sådana som äro belägna på alvarområdena och<br />
sådana som äro belägna i västra strandbranten.<br />
De senare äro huvudsakligen belägna i en tämligen sammanhängande sträcka från Ärleklinta,<br />
1 mil söder om Sandvik, till Gillberga, Y2 mil norr om Sandvik, samt äro anlagda i ortocerkalkens<br />
understa del. Vrakstenen ligger dels i brotten, dels i branten eller i sjön framför brotten.<br />
Skall den uttagas från landsidan, måste den i regel uppfordras några meter, då lastbilen ofta ej<br />
kan komma ned i brotten. Åt sjösidan är det i regel enkelt att lasta ut vrakstenen i pråm.<br />
Mängden åtkomlig och användbar vraksten är mycket olika i olika brott och är störst vid<br />
Sandvik och emellan Grythamn och Hjorthamn Y2 mil norr om Sandvik där den mesta brytningen<br />
f.n. pågår. På hela sträckan Ärleklinta-Gillberga ha tillgångarna ungefärligt skattats till<br />
100.000 ton, varav 50.000 ton kunna anses som lättåtkomliga. Genomsnittshalten är ej bestämd<br />
genom provtagning men är säkert några procent lägre än för fabriksavfallet.<br />
De största grupperna av stenbrott på alvarområdena äro belägna vid Persnäs 4 km öster om<br />
Sandvik, vid Källa l mil nordöst om samma plats, vid Borgehage 3 km, Strandtorps hage 8<br />
km och Halltorp 9 km söder om Borgholm samt på Karums alvar 7 km NÖ om Stora Rör.<br />
Brytning pågår i större omfattning endast vid Persnäs och Borgehage.<br />
Alvarbrotten äro anlagda i ortocerkalkens alla lager, dock mest i de mellersta och högre.<br />
De äro i regel mycket grunda, och vrakstenen ligger i för lastning i bil eller vagn lättåtkomliga<br />
högar på brottbottnen. Avfallet består dels av större fasta kalkstensbitar, dels av ett märgligt<br />
grus, som lätt kan frånskiljas vid lastningen.<br />
Ett mindre prov på vrakstenen från Källa berg visade 87,6 % kalcit och ett stort generalprov<br />
från Strandtorps hage visade 87,4 %.<br />
Tillgångarna hava beräknats för<br />
Persnäs berg till 50.000 ton<br />
Källa berg 150.000<br />
Lofta berg " 50.000<br />
samt för Strandtorps hage " 200.000 "<br />
och Halltorp " 150.000 "<br />
Övriga alvarbrott, exempelvis på Karums alvar och vid Vickleby äro små.<br />
Fördelas all avfallssten på olika hamnar, faller på Sandviks hamn närmare 400.000 ton, varav<br />
300.000 ton äro lätt åtkomliga, med ett medelavstånd till hamnen på 7 km och en medelhalt<br />
av 88 % kalcit. Till Grythamn, som dock ej är i ordningsställd, är medelavståndet för samma<br />
mängd 5 km, och för Källa berg och närmaste brott i strandbranten, tillsammans 200.000 ton,<br />
4 km. På Borgholms hamn faller 350.000 ton med ett medelavstånd av 10 km och en medelhalt<br />
av 87 % kalcit.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
50
Särskild brytning av kalksten för framställning av jordbrukskalk kan tänkas komma ifråga på<br />
de ställen, där summan av frakt- och brytningskostnader en råsten med 89 % i ka1cit erhållas.<br />
En annan tänkbar utvinningsplats vore i området Grythamn-Hjorthamn, 5 km från Sandvik,<br />
där f.n. den största brytningen av byggnadssten pågår. Såväl halt som procent dugligt gods äro<br />
här troligen mindre gynnsamma än på östsidan men å andra sidan äro brytningskostnaderna<br />
mindre.<br />
Vid Borgehage 4 km söder om Borgholm äro brott upptagna på alvaret i fast och relativt<br />
tjockbankig ortocerkalksten, med föga märgelbankar, som synes lämpa sig för bränning i<br />
schaktugn. En profil på 3 mm innehöll 89.8 % ka1cit, vilket efter bränning med kol giver en<br />
kalk med 83 - 85 % CaO.<br />
Sammanfattning. Förutsättningar för en produktion av jordbrukskalk på Öland synas i första<br />
hand föreligga vid Degerhamn och Grönhögen på södra Öland och vid Sandvik på norra<br />
Öland, i andra hand söder om Borgholm. Degerhamn har de bästa förutsättningarna för låga<br />
produktionskostnader men kan ej framställa en så högprocentig bränd kalk som Grönhögen.<br />
Sandvik har möjligheter till låga produktionskostnader men torde med framgång endast kunna<br />
mala kalkstensmjöl. Avsättningsförhållandena äro rätt gynnsamma. Emellertid måste man<br />
ihågkomma att det här är frågan delvis om nyanläggningar, under det att både Degerhamn och<br />
Grönhögen redan ha många år bakom sig som producenter.<br />
Vid Borgholm bestå fördelarna i billig sten och goda sjöfraktmöjligheter. Övriga förhållanden<br />
äro däremot sämre än vid ovannämnda platser.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
51
Östergötland.<br />
Till skillnad från övriga mellan- och sydsvenska alunskifferområden är det östgötska mycket<br />
starkt jordtäckt. Endast nära utgåendet är avståndet emellan markytan och skifferlagret mindre<br />
än 20 m.<br />
Alunskifferlagrets areal är ungefär 6 kvadratmil, varav sannolikt ej en tredjedel har mindre<br />
övertäckning än 20 m, hälften 20 - 40 m och 1 kvmil över 40 m:s övertäckning. Endast inom<br />
ett mindre område runt Tåkern ligger skiffern delvis ovan Vätterns yta. Däremot torde endast i<br />
Motalatrakten en mindre del av skiffern ligga under Roxens yta, vilken är det lägsta avlopp<br />
som kan erhållas vid eventuell gruvdrift.<br />
Motalaområdet, som utgör ungefär Yz kvmil, är förövrigt starkt stört av förkastningar m.m.<br />
och kan endast i sista hand räknas bland tillgångarna.<br />
Alunskifferns profil i Östergötland kan indelas i tre avdelningar: 1) dictyographtusskiffern, 2)<br />
den oljerika olenidskiffern emellan pelturabanken och stora orstensbanken samt 3) skiffern<br />
under stora orstensbanken, som dels tillhör olenid- dels paradoxideslagren.<br />
Dictyographtusskifferns mäktighet är i Knivinge 2Yz m, i Västanå 5 m samt i Stavlösa och<br />
Bårstad förmodligen resp. 7 - 8 och 4 m. Mäktigheten är alltså ganska växlande. Till sin utbildning<br />
är den en sparsamt orstensförande alunskiffer med upp till halvmetermäktiga lager av<br />
kalksandsten. Sandstenen utgör i Knivinge 12 vol. -% och i Västanå 15 % av totala mäktigheten.<br />
I Stavlösa och Bårstad är profilen ej närmare känd. Skifferns kalorimetriska värmevärde<br />
är omkring 1400 - 1450 Cal. enligt direkt bestämning i Knivinge och beräknad ur kolhalten<br />
i Bårstad. Oljehalten är i genomsnitt 4Yz, svavelhalten i Knivinge 6 % och i Bårstad 3§ %.<br />
Den högsta oljehalten har iakttagits i Bårstad i metern ovan pelturabanken, där den var 5.9 %,<br />
men i stort sett torde detta lager ej vara att i första hand räkna med som oljeskiffer.<br />
Pelturabanken är i regel starkt uppdelad i linser. Dess mäktighet varierar från några dm till 1Y2<br />
m i Bårstad.<br />
Skifferlagret emellan pelturabanken och stora olenusbanken växlar något i mäktighet, dock ej<br />
så mycket som dictyographtusskiffern. I Knivinge är mäktigheten 3 m, varav 0,6 m är orsten, i<br />
Västanå 4 m med ungefär samma orstensmängd, iStavlösa förmodligen nära 5 m och i Bårstad<br />
2Y2 - 3 m. Skiffern utgör 80 vol.-% i Knivinge och 85 % i Vätanå. Kolm är iakttagen i<br />
mindre mängd i denna del av lagerserien såväl i Knivinge som i Västanå, Skifferns genomsnittliga<br />
kalorimetriska värmevärde är i Knivinge 1900 Cal. och i Bårstad av kolhalten att<br />
döma ungefär densamma eller något lägre. Oljehalten är i Knivinge 5,8 % och i Bårstad 5Y2<br />
%, samt svavelhalten i båda fallen 6Y2 %. Denna del av skifferlagret har alltså en oljehalt som<br />
endast överträffas av Närkes och Kinnekulles bästa lager.<br />
Stora orstensbanken är i Knivinge över 1 m mäktig men i Stavlösa och Bårstad endast Y2 m. I<br />
Knivinge håller den något konglomerat.<br />
Skiffern under stora orstensbanken är i Knivinge känd till 4 1 / 2 m djup och i Bårstad till 5 m<br />
djup utan att nedre gränsen blivit nådd. Ännu osäkrare är var gränsen för användbar skiffer<br />
skall läggas, då provtagning är gjord i Knivinge endast till 2 m djup och i Bårstad till 3 m. I<br />
Knivinge kommer ett litet kalksandstenslager in vid 4 m som möjligen antyder att slutet är<br />
nära. Emellertid har på båda ställena även den djupast blottade skiffern kunnat användas för<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
52
kalkbränning. I Stavlösa ersattes alunskiffern av grå lerskiffer 6 m under stora orstensbanken.<br />
Huruvida värmevärdet dessförinnan, liksom i Västergötland, fallit under användbarhetsgränsen<br />
är okänt, men mycket tyder på att den är användbar ända ned. Tillsvidare kan det understa<br />
alunskifferlagrets mäktighet därför räknas till åtminstone 5 m. Orstenshalten är låg, omkring 5<br />
vol.-%. Kalorimetriska värmevärdet för de översta två metrarna i Knivinge är bestämt till<br />
1477 Cal. I Bårstad är värmevärdet för de tre översta metrarna av kolhalten (19,13 %) att döma<br />
vida högre. För samma metrar är oljehalten resp. 4,0 och 5,5 % samt svavelhalten resp. 4,9<br />
och 6,95 %. Under det att Knivingeskiffern som oljeskiffer betraktad är lågvärdig, är Bårstadskiffern<br />
jämngod men det ovanför liggande lagret emellan orstensbankarna.<br />
Den skiffermängd som återstår sedan orstenen blivit bränd kan beräknas bränna ytterligare 6Y2<br />
m ortocerkalksten i Knivinge Il m i Västanå, minst 13 m i Stavlösa och över 8 m i Bårstad.<br />
Om den oljerika skiffern borträknas, blir den kvantitet ortocerkalksten, som kan brännas, 4 m<br />
i Knivinge, 6Y2 m i Västanå, 8 m i Stavlösa och endast 2Y2 m i Bårstad. Som det odugliga<br />
mellanlagret i Bårstad är 4 m, men i övriga profiler obetydligt, skulle den totala i dagbrott<br />
brutna höjden, förutom avrymningen, bliva, i Knivinge 19 m, i Västanå 26 m, iStavlösa 32 m<br />
och i Bårstad 26 m. Vid 2 m avrymning skulle i den tillgodogjorda delen av profilen, kalkstensprocenten<br />
bliva, i Knivinge 44 vol.-%, i Västanå 48 %, iStavlösa 47 % och Bårstad 41<br />
%. Vid 6 m avrymning äro motsvarande siffror resp. 40, 45, 44 och 38 voI.-%. Om dessa siffror<br />
anses angiva brytvärdhetsgraden, skulle denna vid såväl ringa som stor jordbetäckning<br />
vara störst i Västanå och Stavlösatrakten samt alltid minst vid Bårstad. Även vid 6 m:s avrymning<br />
äro siffrorna för Västanå och Stavlösa jämförbara med motsvarande bästa siffror vid<br />
ringa avrymning på Kinnekulle men sämre än Yxhults, även vid stor avrymning på den senare<br />
platsen.<br />
Möjligheterna för anläggandet av dagbrott för samtidig brytning av alunskifferlagret och ortocerkalksten<br />
synas därför föreligga inom kambro-silurområdets mellersta del, även vid relativt<br />
stor jordbetäckning och inom den östra delen vid ringa jordbetäckning. I den västra delen äro<br />
däremot möjligheterna mindre och de försök som gjorts vid Bårstad hava ej heller lett till något<br />
resultat, delvis dock beroende på vatteninflöde från Vättern. På grund av lagerlutningen in<br />
mot slätten och dennas ringa höjdskillnader är det i regel ej möjligt att avvattna dagbrott till<br />
något större djup genom avlopp. Endast i den östligaste delen av området föreligga sådana<br />
möjligheter, och här har också hittills den största brytningen för kalkbränning pågått. Emellertid<br />
är jordbetäckningen och även ortocerkalkstenens mäktighet så varierande, att man ej<br />
utan rätt kostsamma <strong>undersökning</strong>ar kan avgöra, var brytvärda tillgångar finnas.<br />
Vid Knivinge där brytningen försiggår i en kulle, kan hela skifferlagret ej uttagas på grund av<br />
svårigheter med vattenavledningen. Detta är av mindre betydelse, då ortocerkalksten i större<br />
mängd ej finnes tillgånglig, utan större delen av kalken brännes av orsten varför stor skifferprocent<br />
ej är önskvärd. Tillgångarna kunna ej utan närmare kännedom om jordbetäckningen<br />
beräknas, men motsvara möjligen 100.000 ton bränd kalk.<br />
Vid Berg torde bebyggelse och annat försvåra åtkomsten av lagren. Emellan Vreta kloster och<br />
Ljung, söder om kanalen, föreligger uppenbarligen ett område med vissa möjligheter för anläggandet<br />
av kalkbrott, i det att jordbetäckningen delvis är ringa och vissa möjligheter att ordna<br />
avlopp finnas, åtminstone vid stor brytning. Inom detta område synas möjligheter finnas<br />
till milliontonnage, om brytningskostnaderna kunna hållas lågt. Vid Västanå har hittills, näst<br />
efter vid Knivinge, den största alunskifferbrytningen ägt rum. Huvudbrytningen avser byggnadssten<br />
i ortocerkalklagren. Härigenom blir alunskifferlagren avrymda. De ligga emellertid<br />
lågt och till stor del under Motala ströms yta, varför avlopp ej kan ordnas. I den mån bryt<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
53
ningen av byggnadssten framskrider, torde det dock vara möjligt att med vinst uttaga åtminstone<br />
den övre orstensfattiga delen av alunskifferlagret. Detsamma gäller troligen även vid<br />
Tornby stenbrott vid Fornåsa.<br />
En annan punkt där jordbetäckningen och ortocerkalkstenens mäktighet synas vara gynnsamma<br />
för anläggandet av ett genomgående dagbrott, om vattentilloppet medgiver, är i trakten<br />
norr om Hov, vid Tåkerns nordöstra hörn. Avståndet till S.J. är emellertid l mil.<br />
I ortocerkalkstensbrotten vid Vättern hindras alunskifferbrytningen som förut nämnts av vattentillflödet.<br />
Som sammanfattning kan sägas, att de kända dagbrottstillgångarna inom Östergötland äro<br />
små, men att möjlighet synes finnas att angripa förekomster även med rätt djup jordbetäckning<br />
vid stor produktion, om vattentilloppet ej är allt för besvärande eller avlopp kan ordnas.<br />
Detta senare är endast möjligt längst i öster.<br />
Om alltså tillgångarna i dagbrott av skiffer för kalkbränning äro jämförelsevis små eller i<br />
varje fall osäkra, gäller detta i ännu högre grad oljeskiffertillgångarna. Dessa kunna i stort sett<br />
endast tillgodogöras genom underjordsbrytning. Lyckas man härmed har man i Östergötland<br />
landets största tillgångar av skiffer med över 5 % olja. På grundval av de hittillsvarande <strong>undersökning</strong>arna<br />
kunna tillgångarna ovan Roxens nivå skattas till 4 milliarder ton med 5 Y2 %<br />
olja och 6 Y2 % svavel samt ett kalorimetriskt värmevärde på 1900 Cal. Orstenshalten inom<br />
oljeskifferzonen är 15-20 %. De analyssiffror som denna beräkning stöder sig på äro dock<br />
ytterst fåtaliga och hänföra sig endast till två profiler. Knivinges och Bårstads. Siffrorna för<br />
oljeskifferhorisontens oljehalter äro 4.2,5.0,5.25,5.52,6.0,7.01,7.45 och visa en så pass<br />
stark variation, att möjligheterna till förekomsten av begränsade områden med ännu mera<br />
högvärdiga skiffrar i stil med Yxhults bästa få anses som mycket stora.<br />
I Kinnekulle är avståndet emellan de provtagna profilerna några kilometer, i Närkes nordvästra<br />
område likaså, men i Östergötland är avståndet emellan de två enda undersökta profilerna<br />
nära 5 mil. Den enda upplysningen om oljehalten inom det 3 mil långa området i sydöstra<br />
Närke erhålles vid Yxhult som är beläget mot områdets västra ända. I betraktande av dessa två<br />
områdens alldeles dominerande betydelse för frågan om tillgångarna av högvärdig oljeskiffer<br />
och då denna fråga rätt nöjaktigt kan utredas genom borrningar för några 10.000-tals kr och<br />
man därigenom även samtidigt skulle få nu saknade upplysningar om kalkförekomsterna i och<br />
ovanför oljeskifferlagret, kan det ifrågasättas, huruvida ej sådana borrningar genom statens<br />
försorg borde utföras. Enbart statens hittillsvarande betydande utgifter för fraktlindringarna<br />
för jordbrukskalken till sydöstra Sverige och oljeskifferproblemets behandling synas motivera<br />
sådana <strong>undersökning</strong>sborrningar.<br />
Ortocerkalkstenen är i Östergötland lättare tillgånglig än alunskiffern. Därför bränner man<br />
stenen, där alunskiffern är svåråtkomlig, med kol eller ved, som i Bårstad, eller mal den till<br />
kalkstensmjöl. Dessutom utnyttjas den till byggnadssten.<br />
De viktigaste brotten äro belägna vid Borensberg-Borghamn, Bårstad och Tornby.<br />
Ett stort antal analyser på stratigrafiskt bestämda prov från områdets östra del ge vid handen<br />
att kalkstenens genomsnittshalt är ungefär 87 %. Häri äro dock ej de märgligaste lagren inräknade,<br />
ej heller den obetydliga glaukonitkalkstenen vid basen av lagerserien.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
54
Ovanpå ortocerkalkstenen följer särskilt söder och öster om Motala chasmopskalksten med<br />
ojämn men delvis hög kalcithalt. Uteslutet är ej att bland dessa förekomster, som delvis äro<br />
särdeles väl belägna intill S.J. och Vättern, i backar med goda brytningsförhållanden kunna<br />
påträffa fyndigheter av högvärdig kalksten. Tillsvidare är någon sådan dock ej med säkerhet<br />
påvisad.<br />
Tillgångarna av ortocerkalksten äro praktiskt taget outtömliga. Även tillgångarna av avfall<br />
från brytningen av byggnadssten med åtminstone 85 % kalcit äro mycket stora, särskilt vid<br />
Borghamn-Bårstad och Borensberg. För tillverkning av kalkstensmjöl och bränd kalk torde<br />
dessa avfall utgöra den billigaste råstenen.<br />
Det mest ekonomiska utnyttjandet av Östergötlands kambro-siluriska kalkfyndigheter är, som<br />
av det ovan sagda torde framgå, ett komplicerat problem på grund av alunskifferns svåråtkomlighet,<br />
ortocerkalkstenens lättåtkomlighet med relativt låga halt, möjligheten till förekomsten<br />
av högvärdig chasmopskalksten samt slutligen de stora konkurrensmöjligheterna från<br />
högvärdiga urkalkstenar omedelbart öster och norr om området samt från Närkes alunskifferområde<br />
med dess låga produktionskostnader.<br />
För ett vägande av alla dessa synpunkter emot varandra räcker vår nuvarande kunskap om<br />
området ej till.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
55
I Närke äro alunskiffern och ortocerkalkstenen splittrad i ett flertal smärre områden. Endast<br />
vid några av alunskifferområdena finnas fortfarande nämnvärda mängder ortocerkalksten<br />
kvar. Som alunskifferns orstenshalt är låg i Närke och skifferöverskottet är stort, kan numera<br />
endast förekomster med rikligt av lättutvunnen högprocentig ortocerkalk komma ifråga för<br />
kalkproduktion.<br />
Jordbetäckningen är ofta stor, främst på grund av mäktig moränbetäckning och dennas benägenhet<br />
att bilda drumlinsryggar. Fyndigheterna kunna vara belägna emellan och begränsade<br />
av dylika ryggar. Kärnan i ryggarna kan visserligen bestå av alunskiffer, men denna är då så<br />
veckad och vittrad, att den numera ej är brytvärd. Förr bröt man dock på flera ställen i dylika<br />
drumlinsryggar.<br />
De numera brytvärda områdena äro tre: Latorp-Lanna-Fjugestaområdet i nordväst, Asker<br />
Lännäsområdet i sydost och Yxhultområdet strax väster om det sistnämnda.<br />
Latorp-Lanna-Fjugestaområdet.<br />
Detta område är väl känt genom ett flertal provtagna brott och borrningar.<br />
Området kan uppdelas i tre avdelningar: Latorpsavdelningen, som omfattar brotten vid Örsta,<br />
Gymninge, Latorp, Holmstorp och Vintrosa, Lannaavdelningen, som omfattar Larma<br />
Latorpsplatåns västra och södra del, samt Fjugestaavdelningen, som omfattar ett isolerat område<br />
emellan Hidingebro och Fjugesta väster om järnvägen.<br />
Skifferns underyta ligger inom detta område 55-65 m över havet. Då den förbitlytande Svartån<br />
är belägen 40-45 m ö.h. och Tysslingen 39 m ö.h., kan hela området avvattnas utan pumpnmg.<br />
Alunskifferns utgående bildar i norr, öster och söder en rätt brant sluttning men i väster, emot<br />
Kilsbergen, är endast skifferns översta del frameroderad i Garphytteån. På grund härav äro<br />
inge brott belägna längs denna sida.<br />
Jordbetäckningen över alunskifferutgåendet är i allmänhet tärnligen stor och moränens mäktighet<br />
underkastad stora växlingar på grund av den för Närkesslätten karakteristiska drumlinsbildningen.<br />
Drumlinsryggarna gå i N-S, men som området stryker i NNÖ-SSV, blir alunskifferutgåendet<br />
i öster uppdelat i ett antal sektioner med ringa jorddj up åtskilda av mäktiga<br />
drumlinsryggar. Inom Fjugestaområdet är moränmäktigheten minst på den västra sidan, som<br />
är stötsida, och här äro också brotten belägna.<br />
Brotten äro tillsvidare anlagda i alunskifferutgåendet, där jordbetäckningen är som minst. På<br />
grund av ovannämnda förhållanden är det område, inom vilket vart och ett brott kan bryta<br />
utan större jordrymning och utan att bryta stora mängder överlagrande ortocerkalksten, rätt<br />
begränsat och i vissa fall, såsom vid Latorp, till stor del uttaget. Ovanför alunskifferutgåendet<br />
följer, åtminstone på sträckan Latorp-Holmstorp-Lanna, en omkring 1/2 km bred platåavsats i<br />
ortocerkalken med delvis ringa jordbetäckning. I denna ha ortocerkalksbrott anlagts på flera<br />
ställen, men endast vid Lanna ha alunskifferbrotten fortsatts direkt in i platån. I många fall ha<br />
alunskifferbrottens fortsättning hindrats av den landsväg som går fram efter platåkanten.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
56
Alunskifferlagrets mäktighet är inom Latorpsavdelningen 11-12 m och inom Lannaavdelningen<br />
13-15 m. Sammanlagda orstensmäktigheten är ej mer än 2-3 m. Skifferns kalorimetriska<br />
värmevärde är omkring 2000 Cal. Den genomsnittliga oljehalten är i söder och väster 4 Y2 %<br />
och i nordost 5 % samt är tämligen jämnt fördelad genom hela profilen. Svavelhalten är den<br />
vanliga, 6-7 %.<br />
Oljehaltens och mäktigheternas fördelning tyder på, att en gränslinje emellan en mindre mäktig<br />
men mera oljerik skiffer (i öster) och en mäktig men oljefattigare skiffer (i väster) framgår<br />
i nordsydlig riktning från Filipshyttan till trakten av Vintrosa station.<br />
Ehuru icke några större växlingar i utbildningen förekomma i profilens olika delar anträffas<br />
dock tämligen genomgående den oljerikaste och mest brännvärda skiffern dels på 1-3 m djup,<br />
i den kolmrika horisonten, dels i metern eller metrarna närmast ovan stora orstensbanken. De<br />
högsta oljehalter, som här anträffats, överstiga dock sällan 6 0/0, och om så är fallet endast för<br />
högst någon enstaka meter och ej genomgående i horisontell led från brott till brott.<br />
Från den nedre zonen i Holmstorp finnas två prov med de högsta kända värmevärdena för<br />
alunskiffer i Sverige (2680? och 2510 Cal. med resp. 67.2 och 67.0 % aska samt 6.6 och 6.3<br />
% olja). Senare parallellprov ha visat, att dessa extremt höga värden äro ej uthålliga, något<br />
som för övrigt ofta kunna konstateras i alunskifferlagret. Detta gör att beräkning av tillgångar<br />
av exempelvis skiffer med viss oljehalt är mycket försvårad.<br />
Av det sagda torde framgå, att tillsvidare intet mycket oljerikt lager med säkerhet kan avgränsas<br />
inom detta område. Å andra sidan kunna nog några tiotal millioner ton skiffer med 5-6 %<br />
olja utvinnas utan förhöjda kostnader i kalkbrukens dagbrott, om en del av den ovanliggande<br />
ortocerkalkstenen kan förbrukas som cementråmaterial. Om så ej blir fallet, måste dagbrytningen<br />
snart upphöra in emot platån, emedan kalkstensöverskottet blir för stort, när den bästa<br />
skiffern användes för andra ändamål än kalkbränning.<br />
Det odugliga mellanlagret emellan alunskiffern och ortocerkalkstenen är obetydligt. Ortocerkalkstenens<br />
mäktighet uppgår till högst 30-40 m (inom norra delen av Lagorp-Lannaområdet)<br />
och torde i genomsnitt vara omkring 15 m. Om jordbetäckningen över ortocerkalkstenen vet<br />
manföga men troligen är den betydande (>5 m) endast i områdets norra del och i Garphytteåns<br />
dalgång. Här är emellertid även ortocerkalkstenens mäktighet för stor att medgiva anläggandet<br />
av genomgående dagbrott. Ortocerkalkstenens genomsnittshalt är omkring 83 % kalcit<br />
inom områdets norra del och möjligen någon procent lägre inom den södra. Då orstensinblandningen<br />
är obetydlig bör den brända kalkens halt av effektiv CaO bli låg eller omkring 65<br />
%. Genomskrädning av kalkstenen kan den möjligen höjas till 70 % men därvid kommer naturligtvis<br />
kostnaderna att öka. Endast genom cementtillverkning inom området, för vilken<br />
mycket goda förutsättningar i form av lämpligt lättutvunnet råmaterial och goda kommunikationer<br />
till konsumenterna finnas, skulle den brända kalkens halt kunna höjas utan kostnadsöknmg.<br />
Tillgångarna i alunskifferutgåendet som hittills tillgodogjorts äro som förut nämnts små. Däremot<br />
äro tillgångarna i den närmast alunskifferutgåendet liggande platån emellan Latorp och<br />
Lanna mycket stora. Då skifferöverskottet sedan orsten bränts medgiver bränning av ytterligare<br />
9-10 m ortocerkalksten bör större delen av denna avsats vara brytvärd helst som jordbetäckningen<br />
är ringa. Tillgångarna kunna skattas att motsvara flera tiotal millioner ton bränd<br />
kalk.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
57
Yxhultområdet<br />
Alunskifferkalkstensområdet vid Yxhult är Y2 mil långt i N-S och 2 km brett. Dess byggnad är<br />
känd genom ett flertal brott i områdets norra del.<br />
Skifferns underyta ligger 45-50 m över havet. Som omgivande terräng är tämligen plan, måste<br />
man från de nuvarande brotten gå 2 km norrut eller västerut för att anträffa lika låg markyta.<br />
Alunskifferns utgående bildar alltså ingen brant.<br />
Jordbetäckningen är förmodligen genomgående ringa inom områdets mellersta och norra del,<br />
men möjligen något större i söder, av höjdsiffrorna att döma dock aldrig tio meter. Hela området<br />
kan anses som brytvärt utom i kanterna där större delen av alunskiffern är bortdenuderad<br />
och där den är kvar ofta vittrad samt sönderbruten och veckad av inlandsisen, vartill kommer<br />
att jordbetäckningen också är större än vanligt. Särskilt tydligt framträda sistnämnda förhållanden<br />
inom skifferområdet vid det strax väster om Yxhultområdet belägna Hjortsberga, som<br />
ej längre kan anses som brytvärt.<br />
Yxhultområdets alunskiffer är, i avseende på bränslevärde och oljehalt <strong>Sveriges</strong> mest högvärdiga<br />
såvida ej en detalj<strong>undersökning</strong> av de i dessa hänseenden så gott som okända områdena <br />
längre i öster eller i Östergötland skulle giva ett ännu bättre resultat.<br />
Alunskifferlagrets mäktighet skattas till 17-18 meter, av vilka 16 äro tillgängliga för <strong>undersökning</strong>.<br />
Endast olenidskiffern är utbildad som alunskiffer.<br />
Den sammanlagda orstensmäktigheten är c:a 2 Y2 meter. Orstenshalten är störst i de översta<br />
två metrarna och lägst i den oljerikaste skiffern. Den fjärde och femte metern är rik på kolm.<br />
Profilen kan indelas som följer:<br />
o- 2 Y2 =2 Y2 m. Rikligt med orsten (c:a 30 vol.-%). Skifferns kalorimetriska värmevärde är<br />
tämligen lägst, 1750 Cal., och likaså oljehalten, 4 1;2 %. Svavelhalten är 6 Y2 %.<br />
2 Y2 - 5 Y2 = 3 m. Denna zon är rikligt kolmförande och kolmen kan anses motsvara ett lager<br />
Y2 dm tjockt. Orstenshalten är låg, under 10 %. Skifferns värmevärd är rätt högt, 2150 Cal.<br />
Härtill kommer även kolmens värmevärde så att det sammanslagna värmevärdet blir 2200<br />
Cal. Oljehalten är 4 1/2 %, svavelhalten 6 Y2 %.<br />
5 Y2 - 9 = 3 Y2 m. Denna zon innehåller stora orstenslinser och orstenshalten är 10-15 vol.-%.<br />
Skifferns värmevärde är 1900 Cal. och oljehalten knappt 4 112 %. Svavelhalten är hög, över 7<br />
%.<br />
9 - 16 = 7 m. Denna zon är den egentliga oljeskifferzonen. Orstenshalten är låg, något över 10<br />
%. Vid 14,7 m är en 3 dm mäktig sammanhängande bank av skiffrig orsten, som nu användes<br />
som brottbotten. Skifferns värmevärde är över 2200 Cal. Oljehalten är i genomsnitt 6 Y2 %<br />
men kan stiga till över 8 %. Svavelhalten är 6 1/2 - 7 %.<br />
16 - 17 (?) n1. Om denna del är intet med bestämdhet känt. Då oljehalten på sträckan 14 <br />
15.9 var 6.2 % och oljehalten i alunskifferns understa metrar inom det nordvästra området äro<br />
i sjunkande, kan man troligen vänta en mera lågvärdig skiffer än närmast ovanför. Närmaste<br />
blottningar på denna zon äro vid Vrana, 7 km i NÖ, och vid Östanfalla, 15 km i SV. Dessa två<br />
profiler äro dock ej uppmätta i detalj och för övrigt ej lika utbildade. Överensstämmande är att<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
58
orstenshalten i intetdera faller var mycket hög, även om i Vrana ordentliga orstensbankar förekommo.<br />
I Östanfalla saknades stora Olenusbanken.<br />
Sannolikt är i Yxhult skiffern användbar ända till 17 m djup, där Exporrectabanken är att<br />
vänta, men därunder är det tvivelaktigt om användbar skiffer finnes. I varje fall förefinnes<br />
högst l m ytterligare skiffer, innan grå kalksten eller skifferlera vidtager. På grund av lågt<br />
värmevärde upphörde brytningen av sistnämnda del i Vrana. I Östanfalla var den troligen<br />
bättre. De få bestämningar på oljehalten som utförts på skiffer under olenidbanken i Närke<br />
tyda på en oljehalt under 5 % och starkt sjunkande värmevärde. Då man genom brytning av<br />
denna zon ej kan hoppas på att utvinna en god oljeskiffer och ej heller på grund av den stigande<br />
orstenshalten kan nämnvärt öka skifferöverskottet, har denna zon mindre intresse i Yxhult,<br />
helst som skiffern här är fullt tillräcklig för bränning av den överlagrande ortocerkalkstenen<br />
även sedan oljeskiffern avskilts. Innan de lägsta delarna av alunskiffern äro undersökta<br />
kunna därför Yxhults brytvärda alunskifferlager tillsvidare anses vara 16 m mäktiga, en siffra<br />
som förmodligen kommande <strong>undersökning</strong>ar ej kommer att nämnvärt ändra.<br />
Det odugliga lagret emellan alunskiffern och ortocerkalken är vid Yxhult som över allt annorstädes<br />
i Närke endast några decimeter.<br />
Ortocerkalkstenen vid Yxhult är inom de kända delarna närmast omkring brotten föga mäktig.<br />
Detta område är emellertid ej mer än något över l kn1 2 och avslutas mot söder aven låg ostvästlig<br />
ås, (förmodligen en ändmorän). Norr om åsen är jordbetäckningen ringa eller högst 1<br />
m. Söder om åsen är intet närmare känt om ortocerkalkstenens och jordbetäckningens mäktighet.<br />
Då hällar saknas, är jordbetäckningen i varje fall större än i norr, och utan borrningar eller<br />
grävningar kan man ej här angi va var platserna för de mest brytvärda delarna äro belägna.<br />
Tillsvidare räknas därför endast med det norra området.<br />
Ortocerkalkstenens halt är i Yxhult något högre än inom Latorp-Lannaområdet eller omkring<br />
85 % kalcit. Då orstenstillblandningen är ringa, betyder detta en halt hos den brända kalken på<br />
70 %. Kalkstenen erhålles till stor del som biprodukt vid brytningen av byggnadssten, som är<br />
betydande inom detta område, varför också ej hela kalkstenstillgången kan räknas tillgänglig<br />
för kalkbränning.<br />
Ortocerkalkstenstillgångarna norr om åsen äro omkring 6 mill. m', Alunskiffern i lagret 0-2<br />
Y2 m kan bränna 1.5 mill. m 3 ortocerkalksten utöver orstenen, lagret 2 Y2 - 5 Y2 m 6 mill. m',<br />
lagret 5 Y2 - 9 m 6,5 mill. m' och lagret 9 - 16 m 20 mill. m' ortocerkalksten, om hänsyn tages<br />
till respektive lagers sannolikt kvarvarande brytvärda areor. Hela den kalkstensmängd (ortocerkalksten<br />
+ orsten) som ingår i denna brytningsmängd är Il mill. rn', skiffermängden 28<br />
mill. m', tillsammans 44 mill. m' eller i procent 25 % kalksten, 64 % skiffer och Il % avrymning.<br />
Den brutna arealen blir 2.5 krrr', Av denna sammanställning framgår, att avrymningen i<br />
Yxhult är procentuellt lägre än på någon annan plats i Sverige, huvudsakligen på grund av den<br />
stora mäktighet som på engång kan brytas, men även, att om hela skifferlagret uttages, den<br />
ovanliggande ortocerkalken ej är tillräcklig för förbrukning av hela den brutna skiffermängden.<br />
Skifferöverskottet är störst i det understa oljerika lagret, men även om detta uteslutes ur<br />
brytningen, uppstår en brist på 8 mill. rrr' ortocerkalksten. Om även lagret 5 1/2 - 9 m uteslutes,<br />
reduceras ortocerkalksbristen till l Y2 mill. rrr', dock endast under förutsättning att ingen<br />
byggnadssten brytes. Om brytningen upphör vid 5 Y2 m:s djup i alunskiffern bli mängdförhållandena:<br />
kalksten 7 Y2 mill. m 3 eller 46 vol.-%, skiffer 6 mill. m 3 eller 36 % och avrymning 3<br />
mill. m 3 eller 46 vol.-%, skiffer 6 mill. m 3 eller 36 % och avrymning 3 mill. m 3 eller 18 %,<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
59
och den brutna arealen 1.5 km 2 om endast så mycket skiffer brytes som åtgår att bränna all<br />
kalksten.<br />
Som synes har vid ett sådant förfaringssätt avrymningsförhållandena försämrats, vartill kommer<br />
att skifferavfallet från kalkbränningen och jordrymningen måste transporteras utom brytningsområdet,<br />
därest ej de undre lagren skola bli oåtkomliga för dagbrytning senare.<br />
Ett fullt rationellt utnyttjande av Yxhultområdets kalkstens- och alunskiffertillgångar är ej<br />
möjligt utan annan användning för skiffern än till kalkbränning. Då lagret 9 - 16 m innehåller<br />
den såvitt hittills är känt oljerikaste skiffern i Sverige, ligger ett användande av denna till 01jedestillation<br />
närmast till hands. Skifferlagret 2 Y2 - 5 Y2 m är ej så oljerikt, men dess värmevärde<br />
är i det närmaste lika högt som oljeskifferns. Skiffern kunde därför jämte stybben<br />
frånövriga lager tänkas använd som bränsle för mera högvärdiga ändamål än kalkbränning,<br />
exempelvis för kraftgenerering, gasgenerering, indunstning, kaliframställning eller annan kemisk<br />
industri.<br />
Dagbrytningen vid Yxhult skulle då giva<br />
Ortocerkalksten 6 mill. m' eller 14 vol.-%<br />
Orsten 5 - " - 11 - " <br />
Skiffer för kalkbränning 8 - " - 19 - " <br />
Oljeskiffer 13 - " - 34 - " <br />
Högvärdig brännskiffer 7 - " - 11 - " <br />
Avrymning 5 - " - 11 - " <br />
44 - " - eller 100 vol.-%<br />
Vid en så bedriven brytning skulle över 10 mill. ton bränd kalk kunna framställas. Ortocerkalkstensöverskottet,<br />
ca 2 mill. m', motsvarar ungefär vad som behövs för byggnadsstensbrytningens<br />
fortsättande. Oljemängden uppgår till ungefär 150 kg råolja per ton effektiv CaO<br />
i bränd kalk, om endast den sämre skiffern och ej gasen användes för kalkbränning. I Kinnekulle<br />
är motsvarande siffra 50 eller högst 75 kg. Om även den bättre brännskiffern användes<br />
för kalkbränning blir oljemängden per ton CaO 90 kg i Yxhult.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
60
Östra områdena<br />
Till de östra alunskifferområdena är att räkna alla skifferområden öster och nordöst om Yxhult.<br />
Arealen på dessa skifferområden är ungefär Y2 kvadratmil, men om endast de delar där skiffern<br />
är till stor del borteroderad, rubbad av isen eller vittrad borträknas återstår ungefär 1/3<br />
kvadratmil. Inom 1/3 av detta område anses skifferlagret vara övertäckt av ortocerkalksten.<br />
Ingen fullständig profil är känd genom alunskifferlagret från dessa områden, ej heller några<br />
analyser. En nästan fullständig profil från Vilhelmsberg visar dock att den brytvärda mäktigheten<br />
är mindre än i Yxhult och sannolikt 12 m. Orstenshalten är liksom i Yxhult låg.<br />
Den nuvarande ortocerkalkstenens mäktighet torde i regel ej uppgå till mer än några meter<br />
och är i varje fall ej tillräcklig för att vid kalkbränning motsvara hela alunskiffermängden. Ett<br />
stort alunskifferöverskott föreligger alltså inom dessa områden.<br />
De i första hand brytvärda partierna äro de där jordbetäckningen är som minst och där ortocerkalkstenen<br />
finnes kvar över alunskiffern. Sådana platser förekomma främst vid Vilhelmsberg-Skärsätter<br />
och Tångsätter i Asker samt Vranna i SkölIersta.<br />
Förekomsten vid Vilhelmsberg-Skärsätter bildar en föga jordtäckt platå på 1/3 m 2 . Ortocerkalkstenens<br />
mäktighet är några meter och alunskifferlagrets förmodligen 12 m. Vilhelmsbergsbrotten<br />
ha avsänkts i platån och såväl berg som vatten uppfordrats. Vid Skärsätter kunna<br />
brotten dräneras emot Kvismaredalen. Möjligheter förefinnes här att producera några millioner<br />
ton bränd kalk under gynnsamma brytningsförhållanden. Om delar av skifferlagret kunna<br />
användas för annat ändamål än kalkbränning kunna de göras lätt åtkomliga genom den avrymning<br />
av jordlagren och ortocerkalken samt eventuella överliggande lågvärdiga skifferlager<br />
som sker i samband med brytningen för kalkbruket.<br />
Man har här brutit byggnadssten i rätt stor omfattning på grund av den ringa jordbetäckningen<br />
på ortocerkalksplatån.<br />
Vid Tångsätter har man också brutit byggnadssten i senare tid men om produktionsförhållandena<br />
för bränd kalk är intet närmare känt. I varje fall äro de ej så goda som vid Vilhelmsberg<br />
Skärs ätter.<br />
Kalkfyndigheten vid Vrana är belägen i en isolerad höjd med en liten ortocerkalksplatå på<br />
toppen. Jordbetäckningen på alunskiffersluttningen är uppenbarligen ej obetydlig och skiffern<br />
överst rubbad av isen. Brytningsförhållandena i sluttningen äro emellertid gynnsamma varför<br />
denna förekomst redan nu torde kunna räknas bland möjliga produktionsplatser för bränd<br />
kalk. Efter eller i samband med kalkbränningen föreligger här stora möjligheter att billigt<br />
bryta skiffer även för andra ändamål om skifferns sammansättning skulle visa sig gynnsam<br />
härför. Kalkstenstillgångarna medgiva framställning av några millioner ton bränd kalk men<br />
förekomsten måste noggrant undersökas med avseende på jordbetäckningens djup, ortocerkalkstenens<br />
mäktighet, skifferns sammansättning, förekomsten av förstörd skiffer samt lämpliga<br />
platser för avrymning och skifferaska innan ett kalkbruk kan igångsättas vid Vrana.<br />
Skifferområdet i Stora Mellösa är förmodligen f.n. ej brytvärt på grund av kalkstensbrist,<br />
starkt isstörda lager och oregelbunden jordbetäckning. För att kompensera bristen på kalksten<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
61
i fyndigheten har man gjort försök att hitfrakta och bränna avfall från dolomitbrotten vid Ekeberg<br />
på andra sidan Hjälmaren dit avståndet över isen är 1 mil. Bränningen lyckades, även om<br />
kalken delvis blev av låg kvalitet på grund av avfallets höga silikathalt.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
62
Kinnekulle<br />
Kinnekulles kalkfyndigheter grunda sig huvudsakligen på orstenen i alunskifferlagrets utgående<br />
men i någon mån även på ortocerkalkstenen.<br />
Alunskifferlagrets utgående bildar en ring runt berget, som är något över en mil långt och<br />
något över Y2 mil brett.<br />
Utgåendet bildar vanligen en plan avsats, som utåt begränsas aven brant "klev", på c:a 10 m<br />
där ugnsanläggningarna äro belägna och emot berget aven mindre utpräglad brant i överlagrande<br />
ceratopygekalk och didymographtusskiffer. Dessa två lager äro 10-12 m. Ovanpå dessa<br />
lager följer efter en brant "klev" ortocerkalkstenen. Denna kan alltså ej brytas i samma brott<br />
som skiffern.<br />
Lagren i Kinnekulle ligga flackt med en svag lutning mot VNV.<br />
Alunskifferlagret är omkring 12 m mäktigt och utgöres av olenidlagren. Paradoxideslagren<br />
äro utbildade såsom alunskiffer endast i sin översta del och brytas ej. Det förnämsta ledlagret<br />
inom alunskiffern är en 1-2 m mäktig orstensbank med Olenus. Från denna hämtas en stor del<br />
av kalkstenen till bränningen. Under denna bank är orstenshalten i skiffern låt, varför brytningen<br />
sällan går djupare. Ovanför orstensbanken följer en oljerik skiffer med föga orsten och<br />
ovanpå denna orstensrik, men oljefattig skiffer. Alunskifferlagrets översta två meter äro föga<br />
värdefulla. Skiffern är tämligen lågvärdig och orstenen lågprocentig samt uppblandad med<br />
flinta. Denna del avrymmes därför, där den ej är bortdenuderad. Den har däremot spelat en<br />
viss roll genom att skydda underliggande mera värdefulla lager från vittring.<br />
Kinnekulles kalk brändes förr uteslutande av orsten och ansågs då i halten överlägsen andra<br />
alunskifferbrända kalker. En översikt av publicerade analyser visar att den av orsten brända<br />
kalken hölls i en halt av 70 % verksam CaO. Emellertid ingår i detta medeltal två typer, en<br />
relativt ren orsten, som giver en kalk med omkring 75 % CaO och en oren som endast giver<br />
en kalk med mindre än 60 % CaO.<br />
Orstenen är förorenad av skifferinneslutningar, flinta och fosforitkonglomerat. Sådan orsten<br />
borde helst utskrädas före bränningen, då den väl knappast betalar denna samt starkt nedsätter<br />
den brända kalkens kvalitet. En genomanalysering av de olika orstenshorisonterna skulle förmodligen<br />
giva god vägledning för höjning av den brända kalkens kvalitet.<br />
Som förut nämnts brändes förr endast orsten. På grund av att den brutna skiffermängden stegrats<br />
utöver vad som åtgår att bränna den samtidigt utvunna skiffern, dels genom förbättringar i<br />
kalkbränningen, dels genom att den största brytningen numera äger rum på bergets östra sida,<br />
där orstenshalten är minst, har man övergått att bränna allt mer ortocerkalksten.<br />
Ortocerkalkstenen är uppdelad i flera olika utbildade lager, av vilka det understa, "under rödstenen",<br />
som är c:a 20 m mäktig, användes vid kalkbränningen. Dennas genomsnittshalt ligger<br />
vid omkring 75 % karbonat, varför den kan användas nästan utan skiffertillsats för cementtillverkning.<br />
Genom att ej medtaga de märgliga lagren kan en råsten för kalkbränning med 80-85<br />
% kalcit utvinnas, som bränd giver en kalk med 65-70 % verksam CaO. Som ett genomsnitt<br />
för den alunskifferbrända ortocerkalkens CaO-halt kan 67 % anses. Denna kalk är vida bättre<br />
än den som erhålles vid bränning av den sämre orstenen men nära 10 % sämre än den av god<br />
orsten brända.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
63
Förhållandet emellan orsten och ortocerkalksten blir vid utnyttning av hela alunskifferlagret<br />
4:7 och kalkens CaO-halt 68 %. Om den sämre orstenen bortskrädes, blir CaO-halten knappast<br />
ändrad, emedan då mera ortocerkalksten måste brännas. Emellertid brytes icke hela lagerserien.<br />
I regel är den översta delen därav borteroderad, och där den är förhanden, är orstenens<br />
kalkhalt lägre och flintinblandningen högre i densamma än i de övriga delarna. Värmevärdet<br />
är högre i mellersta delen än i de övre och undre delarna. Allt detta samverkar till att<br />
det huvudsakligen är lagerseriens mellersta del som blir utnyttjad.<br />
Denna del har även den oljerikaste skiffern. Genom tillkomsten av destillationsanläggningen<br />
vid Kinnekleva har en möjlighet yppat sig att tillgodogöra skifferöverskottet, som hittills har<br />
nödvändiggjort användandet av den lågvärdiga ortocerkalken.<br />
Därest man får räkna med denna anläggning även i framtiden skulle Kinnekulles kalkfyndigheter<br />
bliva följande.<br />
Brytningen kommer att omfatta de delar av alunskifferterrassen, som ej äro alltför jordtäckta<br />
från stora orstensbankens utgående. Denna areal är ungefär 8 km". Alunskifferns översta del,<br />
tillsammans med däri inlagrad lågvärdig orsten, avrymmes tillsammans med jordbetäckningen.<br />
Därunder följer brännskifferpallen och under denna oljeskifferpallen samt underst pallen i<br />
stora orstensbanken, som på bergets norra och västra sida även måste omfatta 1-2 m brännskiffer<br />
under orstensbanken. Höjden av den använda delen av alunskiffern blir 10 m utom<br />
längst i norr, där den blir upp till Il m.<br />
Oljeskiffermäktigheten är 2 m i sydost, 2 Y2 m i norr samt l m i väster. Oljehalten är resp. 5<br />
Y2, 6 och 5 % samt tillgångarna i dagbrott i sydväst 12 millioner ton, i sydost 6 millioner, i<br />
norr 5 millioner och i väster l million ton eller tillsammans 24 millioner ton med c:a 1,3 millioner<br />
olja. Oljeskifferns kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 2100 Cal. och dess svavelhalt<br />
6-6Y2 %. Vid fullständig uttvättning av destillationsgasen med S02-vatten skulle högst<br />
2-2 Y2 % svavel utvinnas. Om den bättre orstenen brändes med svavelfri gas skulle den så<br />
brända kalkens halt av verksam CaO stiga till över 80 %.<br />
Brännskiffems värmevärde är 1700-1800 Cal, dess oljehalt 4-4 Y2 % och svavelhalten 6-7 %.<br />
Kalkstenstillgångarna inom de på ovan angivna sätt brutna områdena uppgå till 30 millioner<br />
ton i sydost, 30 millioner i sydväst, 10 millioner i norr och 10 millioner i väster eller tillsammans<br />
80 millioner ton motsvarande ungefär 35 millioner ton verksam CaO.<br />
De olika områdena kunna karakteriseras på följande sätt:<br />
I sydöst äro tillgångarna störst. Brytningen har en mycket stor plan yta att gå in i, varför<br />
transporterna i brotten endast sakta ökas. Avrymningen är liten. Oljeskiffern utgör knappt 20<br />
% av det brutna, avrymningen undantagen. Ingen skiffer behöver brytas under stora orstensbanken,<br />
varför, om oljeskiffern ej kan destilleras, även ortocerkalk måste brännas. Den verksamma<br />
CaO-halten i bränd kalk sänkes då från 75 till 72 %.<br />
I det sydvästra området äro också tillgångarna stora och avrymningen liten. Oljeskiffern utgör<br />
endast 10 % av det brutna, och orstenshalten är så stor, att även om oljeskiffern ej skulle tillgodogöras<br />
ingen brytning behöver äga rum under den stora orstensbanken. Den brända kalken<br />
kan alltså alltid hållas i 75 % effektiv CaO.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
64
Inom det västra området äro förhållandena likartade, men området är smalt och tillgångarna<br />
mindre.<br />
Inom det norra området äro tillgångarna i dagbrott ej heller mycket stora, beroende på att området<br />
är smalt och jordbetäckningen delvis betydande. Oljeskiffern är här som mäktigast och<br />
oljerikast samt skulle ingå med 25 % i brytningen. Om ej oljeskiffern tillgodogöres, sänkes<br />
den brända kalkens halt från möjligt 75 % till 73 % effektiv CaO.<br />
Av detta synes att det är det sydöstra området som är mest beroende av oljedestilleringsanläggningen,<br />
under det att inom de västra och sydvästra områdena en högvärdig kalk kan tillverkas<br />
utan hjälp av oljedestillation.<br />
Alunskifferns lägsta del (c:a 5 m) torde för närvarande ej vara brytvärd. Orstenshalten är låg.<br />
Värmevärdet är endast 1300 Cal. (kalorimetriskt), oljehalten 3 Y2 % och svavelhalten 6-7 %.<br />
Angående oljeskiffern kan tilläggas att förutom de här angivna dagbrottstillgångarna, där skiffern<br />
skulle utvinnas i samband med kalkbränning, man kan även tänka sig underjordsbrytning<br />
av enbart oljeskiffer under bergets norra och nordöstra del, där oljehalten och mäktigheten är<br />
som störst. Denna arealen av skiffer med över 6 % olja är nära 10 km 2 med 40 millioner ton<br />
skiffer. Samtidigt måste nära 15 millioner i oljeskiffern inlagrad orsten brytas, varför skifferprocenten<br />
i det brutna blir 75 %. Såväl till golv som tak få gruvrummen tjocka orstensbankar.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
65
Billingens nordända<br />
Kalkfyndigheterna på Billingens norra del äro belägna vid Stolan längst i norr, på sträckan<br />
Dämman-Karlsfors-Melldala i nordväst samt vid Mölltorp i nordöst. Möjligen finnas brytvärda<br />
områden även på mellanliggande sträckor.<br />
Den brytvärda delen av alunskifferlagret är 16 m mäktigt och slutar mot en orstensbank med<br />
Exporrectakonglomerat på översidan. Under denna bank är skifferns värmevärde mindre än<br />
500 Cal. Den del av lagerserien, som är brytvärd, kan indelas i en övre 11 Y2 m mäktig del,<br />
från skifferns överyta t.o.m. den stora orstensbanken med Olenus, och en undre del 4 Y2 m<br />
mäktig ned till Exporrectakonglomeratet. I den övre delen är orstensmäktigheten 3 1;2 m. Skifferns<br />
kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 1550 Cal. och oljehalten 1 Y2 %. På 4 1/2-6<br />
m:s djup förekommer kolm. Den undre delen av alunskifferlagret saknar nästan orsten. Den<br />
har ett lägre värmevärde, 1300 Cal., men något högre oljehalt, 2 %, än den övre delen.<br />
Hela profilens orstensmängd är 3 Y2 m, och med skifferöverskottet kan nära 8 m överlagrande<br />
ortocerkalksten brännas. Brytes endast den översta delen, blir förhållandet orsten: ortocerkalksten<br />
3 1/3:4m. Som ortocerkalk ej är så högvärdig som orstenskalken, får den framställda<br />
kalken åtminstone i det förra fallet en något lägre CaO-halt än på Kinnekulle.<br />
Ortocerkalklagret skiljes från alunskiffern av 2 m mäktiga ceratopyge- och didymographtuslag,<br />
odugliga till kalkbränning. På en kortare sträcka i Karlsfors innehåller denna del emellertid<br />
ett högst några dm mäktigt rent kollager med i genomsnitt 10 % starkt vanadinhaltig aska<br />
(c:a 0.2 % V i kolet och c:a 2 % i askan). Per ton brutet berg i kolnivån blir kolmängden c:a<br />
10 % och vanadinmängden per m 2 ungefär Y2 kg. I alunskiffern är vanadinhalten 0.1 % och<br />
föga mer i askan, men per m 2 av alunskifferns övre del blir detta nära 20 kg.<br />
Genom att taga hänsyn till jordbetäckningen, ökningen av den överlagrande ortocerkalkens<br />
mäktighet inåt berget och den mängd ortocerkalksten, som kan brännas vid brytning av hela<br />
skifferlagret, kan man ungefärligt beräkna, att på norra Billingen vid nuvarande brytningssätt<br />
kan framställas ungefär 10 millioner ton bränd kalk. På grund av fyndigheternas belägenhet i<br />
en skarp sluttning äro brytningsförhållandena mycket goda med små transportvägar i brotten.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
66
Mellersta och södra Billingen<br />
Den brytvärda delen av alunskifferlagret är ungefär lika utbildad inom mellersta och södra<br />
delen av Billingen som i norr. Jordbetäckningen är emellertid vida större, så att på bergets<br />
sydända över huvud taget ingen kalkbränning kommit till stånd och inom mellersta delen endast<br />
på sträckan Ulunda-Bjellum, efter västra sidan av berget samt på östra sidan endast i<br />
Skövdetrakten och vid Skultorp.<br />
Som sluttningen vid nedre delen av alunskifferlagret oftast är flack, så att vattenavledningen<br />
och utfrakten blir försvårad, går brytningen i regel i denna trakt ej ner mer än högst 7-8 m i<br />
skifferlagret. En fördel är att det odugliga lagret emellan skiffern och ortocerkalken är mycket<br />
obetydligt.<br />
Till 7 m djup är orstensmängden endast 1Yz m. Skiffermängden till detta djup medgiver att<br />
bränna ytterligare 3 Yz m ortocerkalk. Detta är endast hälften mot på Billingens nordända. På<br />
grund av den vanligen mindre branta sluttningen kunna brotten emellertid gå något längre in<br />
mot berget, vilket kompenserar den lägre brytningshöjden.<br />
Vid Gullhögen intill Skövde avrymmes dessutom stora mängder ortocerkalksten vid brytning<br />
av byggnads- och cementsten. På grund av ovan angivna omständigheter kan den utan ändring<br />
av hittills varande brytningssätt på Billingens mellersta del framställbara mängden bränd kalk<br />
skattas till några millioner ton ungefär lika fördelat på östra och västra sidan. Halten i den<br />
framställda brända kalken bör av några publicerade analyser att döma bli ungefär densamma<br />
som på norra Billingen men i genomsnitt knappt komma upp i 70 % verksam CaO.<br />
Oljehalten i Skövdetraktens alunskiffer är endast 1-1 Yz %. Kolm är rätt vanlig och håller enligt<br />
två säkra, av R. Mauzelius utförda analyser 0,4 % uranoxiduI och 1,3 mg radiumbromid<br />
per ton vid 34 % aska. Tillgångarna av vanadinkol äro oansenligt.<br />
Plantaberget, Varvsberget, Gerumsberget och Gisseberget<br />
Dessa berg äro de sydöstra av Billingen-Falbygdens berg. Kalkbrotten äro huvudsakligen belägna<br />
i tre grupper: 1) Stenåsen i norr 2) öster om Varvsberget samt 3) nordost om Vartofta<br />
station i sydväst.<br />
Vid Sten åsen kan liksom i Skövdetrakten på grund av lutningsförhållandena endast den övre<br />
delen av alunskifferlagret tillgodogöras. Emellan detta och ortocerkalkstenen ligger ungefär 2<br />
m odugliga ceratopyge- och didymographtuslag. Ortocerkalkstenen har vid Vätterissjöns<br />
tappning renspolats från jordbetäckning i stor utsträckning söder om alunskifferutgåendet, och<br />
då mäktigheten just ej är större än vad som kan brännas med den lätt tillgängliga skiffern, äro<br />
brytningsförhållandena vid Stenåsen att anse som gynnsamma, trots det ringa brytningsdjupet<br />
i skifferlagret och det mäktiga odugliga mellanlagret.<br />
Vid Stenåsen kan ungefär 3 millioner ton bränd kalk framställas (huvudsakligen av ortocerkalksten)<br />
utan att brytningen kommer in på och förstör de märkligaste delarna av de bildningar,<br />
som uppkommit i samband med issjötappningen.<br />
I den skarpa sluttningen längs Varvsbergets norra och östra sida äro flera kalkbruk anlagda<br />
såsom Smedsgården, Kavlås och Gestilren. Större delen (i söder hela) den användbara delen<br />
av alunskifferutgåendet, är åtkomligt för brytning. På grund av den skarpa sluttningen kan<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
67
ytningen emellertid ej gå långt in mot berget, varför de säkert kända tillgångarna ej motsvara<br />
mer än ungefär l million ton bränd kalk med något under 70 % verksam CaO.<br />
Alunskifferlagrets profil är särskilt väl känd vid Gestilren. Den stora olenidbanken börjar vid<br />
10 m:s djup och är nära en meter mäktig. Sammanlagda orstensmäktigheten ovan denna bank<br />
är 2 m. Skifferns genomsnittliga kalorimetriska värmevärde är 15550 Cal., dess oljehalt 2 %<br />
(den ökar nedåt) samt svavelhalten 7 %. Under stora orstensbanken följer ytterligare l m olenidskiffer<br />
samt två meter paradoxidesskiffer med tillsammans endast 1/3 m orsten, varefter en<br />
halvmeterbred orstensbank följer, under vilken skiffern ej längre är användbar som bränsle<br />
(värmevärde endast 420-920 Cal.), Värmevärdet på skiffern emellan orstensbankarna är endast<br />
1300 Cal., men oljehalten är 3 %. Under den nedre orstensbanken är oljehalten under l %<br />
till 19 m:s djup, varefter den under de återstående djupare 4 metrarna av alunskifferlagret<br />
växlar emellan 1,5 % och 2,1 %.<br />
Inom områdets södra del synes jordbetäckningen i de flesta fall hindra anläggandet av kalkbruk.<br />
Endast vid Stenbrottet och Mossagården Y2 mil nordost om Vartofta station äro några<br />
större mängder av alunskifferlagret tillgångliga för bekväm brytning. De säkert kända tillgångarna<br />
medgiva dock endast bränning av högst några 100.000 ton kalk.<br />
Alunskifferlagret brytes f.n. till högst 5 m djup varav l-l Y2 m är orsten. Utgåendesläntens<br />
lutning torde dock medgiva avvattning och utfrakt för en djupare brytning, som här skulle<br />
väsentligt kunna öka tillgångarna och utproportionera avrymningen på en större mängd bränd<br />
kalk.<br />
Emellan alunskiffern och ortocerkalken ligga l-l Y2 m odugliga ceratopyge- och didymographtuslag.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
68
Falbygden och Mösseberg<br />
Runt om Mösseberg och Ålleberg har kalkbränning försiggått på ett flertal ställen, och pågår<br />
fortfarande, mest nordost om Falköping samt i mindre utsträckning väster om Mösseberg.<br />
Förhållandena äro rätt olika inom dessa båda områden, varför de behandlas var för sig.<br />
Fyndigheterna nordost om Falköping äro belägna i alunskifferutgåendets branta sluttning<br />
emot Slafsans dalgång. Som denna emellertid fortsätter ett stycke upp i den överlagrande ortocerkalken,<br />
innan den plana Falan vidtager, så att mäktigheten på ortocerkalken blir stor i<br />
förhållande till den i dagbrott åtkomliga brännskiffern, kan brytningen i regel endast omfatta<br />
en tämligen smal zon längs utgåendet. De säkert åtkomliga tillgångarna kunna, i brist på närmare<br />
detalj<strong>undersökning</strong>ar, skattas till att motsvara åtminstone 5 millioner ton bränd kalk.<br />
Alunskifferlagret är blottat till största djup i A.B. Tomtens kalkbrott vid Rössberga. Profilen<br />
visar där överst nära l m orsten, därunder 7 m alunskiffer med föga orsten samt underst stora<br />
orstensbanken, som här är 2 m mäktig och tudelad av ett smalt skifferlager. Vid Uddagården<br />
brytes f.n. 7 m, varav l Y2 m är orsten. Vid Berga börjar stora orstensbanken på något över 8<br />
m:s djup men den brytes ej. Sammanlagda skiffermängden ovan denna bank synes alltså i<br />
genomsnitt vara 6 Y2 m och orstensmängden l Y2 m.<br />
Skifferns kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 1600 Cal., dess oljehalt 1-1 1 / 2 % och<br />
svavelhalten 6 Y2-7 %. Emellertid finnas inga analyser publicerade, varken frånskiffern närmast<br />
över eller från någon skiffer under stora orstensbanken. Som olenidskiffern fortsätter till<br />
12 m i Djupadalen och alunskiffern till 22 m, vilket är ungefär samma siffror som vid Gestilren<br />
och Stolan, kan man vänta sig att under stora orstensbanken finna åtminstone 3 m brännskiffer<br />
med föga orsten och med ett värmevärde av 1300 Cal. samt med något högre oljehalt<br />
än högre upp. Detta är emellertid ej mer brännskiffer än vad som nätt och jämt behövs för att<br />
bränna stora orstensbanken. Då det viktigaste i de flesta brotten i denna frakt är att bränna så<br />
mycket ortocerkalk som möjligt och då ett tillvaratagande av stora orstensbanken och skiffern<br />
därunder förmodligen endast skulle sänka brottbottnen och giva sämre transportförhållanden<br />
utan att större ortocerkalksbränning kunde påräknas, kan det ifrågasättas, huruvida ej brytningen<br />
liksom hittills bör sluta mot stora orstensbanken. Skiffern ovan denna bank medgiver<br />
bränning av 4 Y2 m ortocerkalk sedan inneliggande l 1/2 m orsten blivit bränd. Förhållandet<br />
orsten:ortocerkalk i den brända kalken skulle alltså bliva l :3. Det odugliga mellanlagret emot<br />
ortocerkalkstenen är mycket obetydligt (0.2-0.3 m). Den därpå följande ortocerkalkstenen är<br />
mera högprocentig än på andra ställen i Västergötland och torde vara orstenen överlägsen.<br />
Diamantbormingar från Vrangelsholm visa över 10 m kalksten med i genomsnitt 89 % karbonat<br />
(högst 93.7 %, lägst 83.4 %). Härav följer, att den brända kalkens halt av effektiv CaO bör<br />
kunna hållas lika högt som Kinnekulles bästa eller över 70 % upp mot 75 %.<br />
Anmärkas bör dock att vid diamantbormingen märgellagren troligen delvis bortränsats, varför<br />
den utvisade karbonathalten kan vara något för hög. Stuffprov visa emellertid också höga<br />
halter.<br />
I detta sammanhang kan påpekas, att en viss ytterligare avrymning av ortocerkalken äger rum<br />
i samband med brytning av byggnadssten.<br />
På Mössebergs västra sida äro brott upptagna söder on1 Kleva kyrka och vid Skår på en<br />
sträcka av 1 1 / 2 km i den i flera avsatser uppdelade rätt höga sluttningen.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
69
Profilen härstädes visar, att alunskifferlagret skiljes från ortocerkalkstenen av ej mindre än 3<br />
m odugliga ceratopyge- och didymographtuslager.<br />
Alunskifferlagret är 8 m mäktig varav ned till stora orstensbanken, som här är l § m mäktig.<br />
Lagren under denna hava brutits vid Gudhem. Några analyser på skiffern äro ej publicerade.<br />
Kolm förekommer rätt rikligt vid Kleva.<br />
Förhållandena äro ej särdeles gynnsamma i denna trakt för en större brytning, dels på grund<br />
av den stora mäktigheten på det odugliga mellanlagret, dels också på grund av den hastiga<br />
ökningen av ortocerkalkens mäktighet inåt berget, vilket är särskilt besvärande, då endast några<br />
få till 5 m därav kunna brännas. Förmodligen motsvara de kalkstensmängder, som kunna<br />
brytas för ringa kostnad, omkring Y2 million ton bränd kalk.<br />
Halle- och Hunneberg<br />
Halle- och Hunnebergs kalkfyndigheter skilja sig högst väsentligt från de övriga Västgötabergens.<br />
Alunskiffern överlagras mer eller mindre omedelbart a diabas, som så gott som fullständigt<br />
avdestillerat skifferns oljehalt, så att skiffern närmast är att betrakta som en halvkoks.<br />
Orotocerkalksten saknas och kalkbränningen är helt hänvisad till att använda orsten. Då skiffern<br />
hittills ej har kunnat användas för annat ändamål än kalkbränning, kan brytningen endast<br />
försiggå inom de delar av alunskifferlagret. där det minsta skifferöverskottet erhålles. Detta är<br />
fallet med de översta 3-4 m, vilka så gott som undantagslöst äro de enda som blivit föremål<br />
för brytning. Alunskifferns mellersta lager äro orstensfattiga, och i den undre delen, där några<br />
rätt mäktiga orstensbankar förekomma, är den omgivande skiffern oduglig som bränsle.<br />
Bränslevärdet på skiffern i de ovan angivna översta 3-4 metrarna växlar emellan 1300 och<br />
1500 Cal. aven direkt bestämning och fyra askbestämningar att döma. Möjligen förefinnas<br />
skiffrar med ännu lägre värmevärde i samma zon, då det är känt att skifferns förmåga att<br />
bränna kalk är växlande och stundom låg. I Nygård synes genomsnittliga kalorimetriska värmevärdet<br />
vara nära 1400 Cal. och det effektiva endast 3 % lägre på grund av den låga vattenhalten.<br />
Detta värmevärde är endast obetydligt lägre än i Billingen-Falbygdens skiffer och<br />
överensstämmande med Ölands, men är väsentligt lägre än Kinnekulle- och Närkesskiffrarnas.<br />
Den halvkoksartade Halle- och Hunnebergsskiffern kan dock tänkas hava högre bränslevärde<br />
än värmevärdet angiver på grund av att bränsleförluster genom destillation bliva små. I<br />
varje fall kan man räkna med att l m 3 Nygårdsskiffer bränner i genomsnitt l m' orsten. Då ett<br />
sämre resultat starkt nedsätter kalkbränningens ekonomi genom att större skiffermassor måste<br />
brytas och hanteras i brottet och vid ugnarna bör en <strong>undersökning</strong> av skifferns värme- och<br />
bränslevärde företagas där den ej genom långvarig erfarenhet är känd innan brytningen utvidgas<br />
till nya områden eller återupptages i gamla.<br />
Skifferns oljehalt är mycket låg (0.2-0.3 %). Även svavelhalten är låg, i genomsnitt 2 1/2-3 %.<br />
Orstenshalten i de hittills brutna 3-4 metrarna är omkring 50 % eller just så mycket som kan<br />
brännas med den samtidigt brutna skiffern. Skulle orstenshalten stiga till mer än som kan<br />
brännas med skiffern emellan bankarna, vilket dock sällan torde vara fallet, kan felande skif<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
70
fer brytas under den lägsta nu använda orstensbanken utan ökade brytningskostnader pr ton<br />
bränd kalk. Orstensunderskott däremot medför försämrade brytningsförhållanden genom att<br />
en del skiffer måste lämnas i brottet. Sannolika av detta skäl ha en del brott norr om Nygård<br />
måst övergivas som icke brytvärda.<br />
Orstenen i Halle- och Hunneberg håller enligt tre analyser i genomsnitt 87 % CaC0 3 samt är<br />
därtill rätt bituminös (bituminer i regel dock m.e.m. förkoksat) varför den brända kalkens totala<br />
CaO-halt bör bli va hög. Samtidigt gör den låga svavelhalten i skiffern att nedsättningen<br />
av den effektiva CaO-halten genom sulfatbildning blir obetydlig varför Halle- och Hunnebergskalk<br />
bör kunna hållas i en verksam CaO-halt på 75 % vilket är detsamma som i de bästa<br />
alunskifferbrända kalkerna, ex. Kinnekulles orstenskalk.<br />
Alunskiffern går ut i dagen omedelbart under diabasbranten och bildar aldrig någon nämnvärd<br />
avsats. Dagbrytning kan därför ej förekomma utan all skiffer och orsten måste utvinnas genom<br />
stollar och pelarbrytning under jord. Trots detta är brytningen mycket billig, bl.a. därför<br />
att allt brutet är användbart. Arbetsrummen få en mycket gynnsam höjd och fasta, ej allt för<br />
stora pelare kunna kvarsättas. Taket är fast och olyckor genom ras mycket sällsynta. I gamla<br />
övergivna brott inträffar däremot ras genom frostsprängning. Lufttemperaturen är jämn och<br />
behaglig. Någon uppfordring av berg och vatten behöver ej ifrågakomma. Transporterna i<br />
horisontell led äro än så länge små. Ugnarna anläggas i sluttningen, varför någon lyftning av<br />
materialet ej behöver ifrågakomma. Inom 100-200 m från utgåendet uppgår höjdskillnaden till<br />
20 a40 m och är alltså tillräcklig t.o.m. för schaktugnar, magasin och lastfickor.<br />
Kalkstenstillgångarna på Halle- och Hunneberg äro främst beroende på huru mycket av alunskifferlagret<br />
som är bortskuret av diabasen. Hela eller den brytvärda delen av alunskifferlagret<br />
synes vara bortskuret i dalen emellan bergen och på Hallebergs västsida. På samma bergs östra<br />
sida ligger diabasen visserligen i regel an mot alunskiffern men har vanligen kvarlämnat<br />
större delen, varför en rad brott här kunnat anläggas. På Hunnebergs östra sida äro skifferns<br />
övre lager ibland bortskurna i norr men i söder går diabaskontakten högt över alunskifferlagret.<br />
Det senare är förhållandet på östsidan i norr vid Mossebo och på sydsidan i väster vid<br />
Storeklev samt sannolikt även på den mellanliggande föga kända sträckan runt bergets sydöstra<br />
hörn. Den area där de övre lagren kvarstår skulle därför kunna skattas till 2 km 2 i Halleberg<br />
och 30-40 km 2 i Hunneberg. Genomsnittsavståndet till den senare arean från utgåendet är l<br />
km, till den förra endast några 100 m. Arean till Y2 km från utgåendet är i Halleberg l krrr', i<br />
Hunneberg 10 km',<br />
Brytvärdheten av dessa areor är bestämd främst av skifferns bränslevärde och orstensprocenten.<br />
Enligt vad hittills är känt är brytvärdheten störst emellan Nygård och Tunhem på Hunnebergs<br />
västra sida samt vid Mossebo vid samma bergs nordöstra hörn. Mossebo ligger omedelbart<br />
intill Uddevalla-Vänsersborg-Herrljunga järnväg under det att Nygård har 4 km till samma<br />
järnväg och 7 km till Bergslagsbanan i Trollhättan.<br />
Tillgångarna emellan Nygård och Tunhem intill 500 m djup in i berget motsvara 5 millioner<br />
ton bränd kalk och vid Mossebo minst l million ton. Sannolikt förefinnes en minst lika stor<br />
eller större kvantitet med liknande brytningsförhållanden söder om de ovannämnda platserna<br />
runt Hunnebergs sydsida samt åtminstone l million ton på Hallebergs östsida. I dalen emellan<br />
bergen på Hallebergs västsida samt norr om Nygård saknas däremot brytvärd orsten och skiffer.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
71
För närvarande är kalkbränningen nästan nedlagd på Halle- och Hunneberg. Förekomsterna<br />
hava emellertid 2-3 kr mindre frakt efter järnväg pr ton bränd kalk till konsumenter inom<br />
Dalsland och norra Bohuslän än Kinnekulle och Falbygdens bäst belägna bruk alldeles oavsett<br />
att kalkbehovet inom området för direkta lastbilstransporter är högst betydande.<br />
Det synes som om detta fraktförsprång samt kalkens goda kvalitet skulle uppväga den dyrbarare<br />
brytningen och medgiva ett upptagande av kalkbränningen i stor skala dock först sedan<br />
de gynnsammaste platserna härför bestämts genom uppmätning av orstensmängden och bestämning<br />
av skifferns värmevärde och orstenens kalkhalt.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
72
Siliansområdet<br />
Siljanstraktens silurområde bildar enring som går genom Rättvik, Boda, Ore, Skattungbyns,<br />
Orsa, Mora och Sollerö socknar runt en föga bebyggd urbergsplatå.<br />
Formationen är till stor del uppbyggd av kalksten. Denna förekommer huvudsakligen i två<br />
horisonter: dels som lagrad ortocerkalksten, dels som rev i formationens övre del.<br />
Ortocerkalkstenen, som i Siljansområdet vilar så gott som omedelbart på urberget, har denna<br />
kalkstens vanliga utbildning. Dess halt kommer således sällan över 90 %. Förr brändes ortocerkalkstenen<br />
visserligen på ett flertal platser inom området till murkalk men allt efter som<br />
avsättningen för andra ändamål, där en hög CaO-halt var det väsentliga, steg, överflyttades<br />
brytningen till revkalkförekomsterna. Det sista större ortocerkalkbruket, Skattungbyns, nedlades<br />
år 1912. Då revkalksförekomsterna i stort sett äro belägna i samma trakt som ortocerkalksförekomsterna<br />
och tillgångarna i de förra äro mer än tillräckliga vid nuvarande brytning,<br />
kan det ifrågasättas huruvida ortocerkalkstenen över huvud taget för närvarande är brytvärd.<br />
Revkalkstenen eller leptaenakalken, förekommer huvudsakligen inom områdets östra del, från<br />
Furudal över Ore och Boda till Rättvik, men en stor, isolerad förekomst är belägen vid Kallholn<br />
7 km nordost om Orsa. I Mora och på Sollerön äro inga förekomster kända.<br />
Leptaenareven bilda mäktiga linser omgivna av skiffer. Genom de starka rubbningar av lagren,<br />
som inträffat i samband med insänkningen av Siljansområdets ringförkastning, ha reven<br />
ibland blivit ställda på kant eller avgränsas av förkastningar, men trots detta bibehålla i regel<br />
fyndigheterna linsformen. Som revkalkstenen är en av lagerseriens hårdaste bergarter, äro<br />
reven ofta utpreparerade och framstå nu som upp till mer än 50 m höga kullar med ringa jordbetäckning,<br />
vilket i hög grad underlättar brytningen.<br />
Kalkstenen är genomgående en kalcitsten med hög karbonathalt och kan utan svårighet hållas<br />
över 95 % kalcit i de nuvarande brotten. Till sitt utseende är stenen, liksom revkalkstenar i<br />
allmänhet, tämligen växlande och än fast, än lös, det senare vanligen i revens översta delar.<br />
Revkärnan är oskiktad men ibland något porös. Revskalet däremot är ofta skiktat och med<br />
oregelbundna märgelränder och flagor. Dessa förhållanden göra, att ej all revkalksten går att<br />
brnna i schaktugn, åtminstone ej utan särskilt studium av stenens förhållande i ugnen och<br />
dennas modifiering därefter. Den lösaste stenen, som väl i regel också torde vara den minst<br />
rena, vrakas. I revkärnan, som i de större reven utgör den vida större delen, är procenten duglig<br />
sten mycket hög. Över huvud taget synes alla förhållanden samverka till låga råstenskostnader.<br />
Tillgångarna av revkalksten äro högst betydande. De för närvarande utnyttjade och bäst kända<br />
reven äro belägna vid Kallholn 7 km NÖ om Orsa, Kullsberg 5 km N om Rättvik och<br />
Osmundsberg 4 km N om Boda.<br />
Kallholn. Revet bildar en 600 m lång och 800 m bred kulle, som höjer sig 70 m över den förbiflytande<br />
Oreälven. Järnvägen Orsa-Bollnäs stryker förbi längs kulles västra sida. Den utvunna<br />
kvantiteten råsten är ca 1 million ton men flera gånger detta belopp är fortfarande åtkomligt<br />
i dagbrottet. Såväl ring- som schaktugnar finnas vid Kallholn.<br />
Kullsberg. Revet vid Kullsberg är mindre än det vid Kallholn. Dimensionerna äro c:a 250 x<br />
150 m, och kullen höjer sig några tiotal meter över omgivningen. Ett rätt stort brott finnes här<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
73
samt schaktugnar. En Y2 mil lång decauvillebana leder till Nittsjö lastplats på Gävle-Dala<br />
järnväg. De kvarvarande tillgångarna torde uppgå till Y2 million ton.<br />
Osmundsbergets rev är förmodligen det största i Siljansområdet. Kullens längd är nära 1 km<br />
och bredden 1/2. Toppen är belägen 30 m ovan Sinksjön i S och 80 m ovan Bysjön i N. Som de<br />
tektoniska förhållandena uppenbarligen äro komplicerade genom förkastningar och ännu ej<br />
helt utredda, är det ej fulltsäkert om hela kullen består av brytvärd kalksten. I varje fall torde<br />
dock de i dagbrott lätt åtkomliga tillgångarna av högvärdig sten överstiga 10 millioner ton. En<br />
automatisk schaktugnsanläggning finnes på platsen. Till Rättviks station är 26 km och till<br />
Furudals station 18 km.<br />
Tillgångarna i övriga, ännu ej i anspråk tagna rev äro ej närmare kända, men av revkullarnas<br />
storlek att döma finnas ytterligare minst ett tiotal förekomster med milliontonnage på sträckan<br />
Furudal-Boda-Rättvik.<br />
Sammanlagt skulle inom Siljansområdet finnas minst 30 millioner ton högvärdig revkalksten<br />
åtkomliga i dagbrott.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
74
Jämtlands län och Västerbottens län<br />
Inom Jämtlands kambro-silur förekommer kalksten huvudsakligen i två nivåer som ortocerkalksten<br />
i ordovicium och som pentameruskalksten i silur. Användbar alunskiffer finnes ej.<br />
Kalkstenar på andra nivåer och inom fjällformationen sakna intresse i detta sammanhang, då<br />
de äro alltför ogynnsamt belägna för att vara brytvärda.<br />
Ortocerkalkstenen jämte överlagrande chasmopskalksten bildar ett stråk, som ej i huvudsak<br />
följer inlandsbanan från Klövsjö i Härjedalen till Flåsjön på gränsen mot norra Ångermanland.<br />
Spridda förekomster finnas vidare i mellersta Härjedalen.<br />
Ortocerkalkstenens totalt mäktighet växlar från några tiotal m till närmare 100 m. Dess utbildning<br />
är den vanliga. Halten av CaC03 är ej hög men tilltager i stort sett, liksom på Öland,<br />
nedifrån och uppåt. I Brunflotrakten är kalcithalten i de undre delarna c:a 70 % och i den<br />
mellersta delen i en 2-3 m mäktig bank 86 %. Vid Tand förekommer mindre bankar av ovanligt<br />
högprocentig sten i ortocerkalkstenens övre del. Analyser visa här 92-98 % kalcit. I norra<br />
Jämtland är genomsnittshalten vid Strömsund 81 % och vid Flåsjön 80 % men med bankar<br />
med upp till 85.5 %.<br />
Av detta framgår att större delen av ortocerkalken ej är brytvärd i konkurrens med mera högprocentiga<br />
kalkstenar. I de bästa bankarna i Gusta och särskilt Tand är halten tillräcklig, men<br />
sedan den lättast åtkomliga stenen uttagits, ställa sig utvinningskostnaderna så höga, att brytningen<br />
nedlagts såsom ej konkurrenskraftig med den högvärdiga, lätt utvunna pentameruskalken.<br />
I norra delen av Jämtland äro förhållandena delvis annorlunda så tillvida att avståndet till<br />
Pentamerusfyndigheterna är så stort, att ett tillgodogörande för lokala behov av den tämligen<br />
lågvärdiga ortocerkalkstenen är möjligt. Marknadens ringa omfattning torde emellertid hindra<br />
inrättandet aven ugn med låga produktionskostnader varför någon utvidgning av avsättningsområdet<br />
ej är sannolikt.<br />
Detsamma gäller även om den isolerade förekomsten Djupdal eller Baktoberg i Vilhelmina<br />
socken inom Västerbottens län med minst 100.000 ton något över 80 %-ig kalksten åtkomlig i<br />
dagbrott.<br />
Dagbrottstillgångarna vid Strömnäs vid Malgomaj i sistnämnda socken äro däremot enligt de<br />
senaste <strong>undersökning</strong>arna numera i det närmaste uttömda.<br />
Sammanfattande kan sägas, att ett tillgodogörande av ortocerkalkstenen i Jämtland och Härjedalen<br />
i industriell skala för framställning av jordbrukskalk ej såvitt hittills är känt har några<br />
större sannolikheter att lyckas, då de återstående lättutvunna tillgångarna äro lågprocentiga<br />
och de högvärdiga bankarna till större delen utbrutna i dagbrott. Möjligheter förefinnas dock<br />
att i ett så pass stort område upptäcka ytterligare tillgångar av lättutvunnen högvärdig sten<br />
särskilt inom ortocerkalkens övre del.<br />
En underjordsbrytning av de högvärdiga ortocerkalkbankarna torde ej löna sig i konkurrens<br />
med pentameruskalkstenen.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
75
Förekomsterna av pentameruskalksten äro belägna dels på ömse sidor om järnvägen till Storlien<br />
emellan Ytteråns och Undersåkers stationer, dels norr om detta område i Alsens, Offerdals<br />
och Föllinge socknar.<br />
Pentameruskalkstenen skiljer sig från ortocerkalkstenen därigenom att den oftare uppnåt höga<br />
karbonathalter och i regel är något magnesiahaltig. Till sitt bildningssätt är den troligen ofta<br />
revartad och därför i regel oskiktad och med växlande mäktigheter.<br />
Kalkstenen är i regel fast, tät och mörk med talrika oregelbundna ljusa kalcitådror samt med<br />
kvarts och lerämne som föroreningar. Dessa äro oregelbundet fördelade i ådror, körtlar eller<br />
flagor och beror denna oregelbundna fördelning dels på stenens revartade bildningssätt, dels<br />
på att den, såsom belägen närmare den kaledoniska bergskedjans centrum, blivit starkare utsatt<br />
för veckningsrörelser än ortocerkalkstenen. Pentameruskalkstenen växellagrar med skiffer<br />
och kvartsit, men synas de högprocentiga partierna uppnå vida större mäktigheter än i ortocerkalkstenen.<br />
Brotten kunna därför anläggas helt och hållet i kalksten. Frågan om var de <br />
brytvärda partierna äro belägna och dessas storlek blir alltså här som vanligt beroende på kalkstenens<br />
halt, procenten dugligt gods i dagbrott, jordbetäckningens mäktighet samt läget.<br />
De kalkstenstillgångarna omkring järnvägen äro mer än tillräckliga, kan en kalkstensindustri<br />
bli konkurrenskraftig endast där. Däremot äro avståndsskillnaderna mellan de enskilda fyndigheterna<br />
längs järnvägen ej så stora, att de spela någon väsentlig roll för transportkostnaderna<br />
till konsumenterna.<br />
Jordbetäckningen är varierande men i regel ej mer än några få meter. Omen större mäktighet<br />
av bättre kalksten kan påvisas, torde därför jordbetäckningen sällan hindra utnyttjandet.<br />
Trots att pentameruskalkstenen delvis är revartad, bildar den uthålliga horisonter som, särskilt<br />
där veckningen är mindre stark såsom längs järnvägen, kunna bilda bergytan under jordbetäckningen<br />
kvadratkilometer efter kvadratkilometer. Samrna relativa uthållighet kan därför<br />
förväntas hos de i första hand brytvärda högprocentiga partierna. Genom en detaljutredning av<br />
tektoniken skulle dessa lagers sannolika utgående i bergytan kunna på förhand bestämmas<br />
även inom de jordtäckta områdena. Så länge detta ej skett är manför anläggningars placerande<br />
i första hand hänvisad till de platser, där den högvärdiga stenen går i dagen. Huruvida dessa<br />
platser äro de bästa med avseende på stenens kvalitet och brytningsförhållanden är osäkert.<br />
Tektonikens utredning är för övrigt av största vikt även för brytningen, i det att brotten därigenom<br />
kunna på förhand planeras så att billigaste brytningskostnader och lägsta vrakstensprocent<br />
ernås. I dylika veckade terränger är faran för en sänkning av den dugliga stenens halt och<br />
en ökning av vrakstensprocenten genom inblandning av lågvärdiga över- eller underliggande<br />
bankar ej obetydlig.<br />
För närvarande kan råstenens karbonathalt hållas över 90 % samtidigt som magnesiahalten ej<br />
behöver överstiga några få procent. En höjning av råstenens halt till över 95 % kalcit utan<br />
samtidig höjning av utvinningskostnaderna skulle förmodligen innebära en ej oväsentlig utvinning<br />
av marknaden särskilt inom industrien. Då pentameruskalkstenen av allt att döma är<br />
den viktigaste kalkstensförekomsten i mellersta Norrland, är ennoggrann detalj<strong>undersökning</strong><br />
av detta distrikts möjligheter väl befogad även om de kända tillgångarna på de platser, där<br />
brytning för närvarande pågår eller planeras (Mattmar och Åse), äro mer än tillräckliga för det<br />
nuvarande behovet.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
76
Kritformationens kalkstenar<br />
Kritformationen anträffas i Sverige endast i landet sydliga delar. Den är uppdelad på tre skilda<br />
områden: Kristianstadsområdet, det sydhalländska området och det sydvästskånska området.<br />
Kristianstadsområdet omfattar Kristianstadsslätten samt Listerlandet i Blekinge och är omgivet<br />
av talrika isolerade småområden i väster, norr och öster. Det sydhalländska området omfattar<br />
Laholmsslätten och nordsluttningen av Hallands ås, men har fordom haft en vida större<br />
utbredning mot norr, vilket visas av förekomsten av märgel norrut. Det sydvästskånska området<br />
är det största och aven bred och djup kvartärfylld sänka (Alnarpsfloden) uppdelat i två<br />
delar, en i sydväst under Söderslätt och den andra delen på ömse sidor av Romeleåsen och<br />
fortsättande mot sydost till Sandhammaren och mot nordväst till Landskrona.<br />
Kritavlagringarna i Kristianstads- och det sydhalländska området tillhöra uteslutande senon.<br />
Detta är även fallet med kritan norr och öster om Romeleåsen, under det inom övriga delar av<br />
sydvästområdet senonen är överlagrad av kritformationens yngsta led, danien. Den därefter<br />
följande tertiärformationen (paliocen) saknas så när som på en högst obetydlig förekomst vid<br />
Klagshamn. Kritformationens övertäckning utgöres således alltid i Sverige av kvartära avlagnngar.<br />
Kritformationen har avlagrats i sedimentationsbäcken, som i Kristianstads- och i det sydhalländska<br />
området bildats vid entid, då landet låg väsentligt högre än nu, varunder ett starkt kuperat<br />
landskap uppkom. Genom djupvittring av urberget uppkom då på sluttningarna de bekanta<br />
kaolinförekomsterna (ex. Ivö). Förkastningar hava spelat en stor roll vid bäckenas anläggning,<br />
men förkastningsrörelserna voro troligen avslutade innan landet sänktes och senonhavet<br />
bröt in. Vid denna transgression av havet ägde en betydande vågerosion rum av de<br />
branta och kaolinvittrade stränderna, varvid det ovittrade materialet rensköljdes som sand och<br />
grus och avlagrades intill den dåvarande stranden dels för sig som sand eller konglomerat,<br />
dels tillsammans med grova skalfragment och ibland även fosforit (skalgrus- och skalsandkalk)<br />
under det att det vittrade materialet, kaolinen jämte de finaste skalfragmenten, fördes<br />
längre ut och avlagrades där tillsammans med kemiskt utfälld kalk (skalstoftkalk). Endast<br />
inom denna kalkstenstyp anträffas kemiskt utfälld kiselsyra i form av flinta.<br />
När landet åter höjde sig och senonhavet drog sig tillbaka blevo kritavlagringarna utsatta för<br />
stark erosion som delvis återställde det kuperade presenona landskapet och som ledde till att<br />
underlaget fläckvis blottades eller att formationen halt bortfördes. Under kvartär tid övertäcktes<br />
sedan kritformationens yta av morän, sand och lera, vilka särskilt i bäckenas djupaste<br />
delar emot Hanö- och Laholmsbukterna äro av stor mäktighet.<br />
Inom det sydvästra området hava förhållandena varit annorlunda beroende på att området i<br />
motsats till de föregående tektoniskt ej hör till Fennoskandias urbergsplatta och rört sig med<br />
denna utan tillhör det saxoniska veckfältet med dess självständiga rörelser. Inom sydvästområdet<br />
var landet under såväl senon som danien i ständigt sjunkande. Det så bildade bäckenet<br />
utfylldes efterhand med kritsediment, som under Söderslätt förmodligen är 2000 meter mäktiga.<br />
Sjunkandet försiggick emellertid ej jämnt, utan stördes av veckrörelser med veckens axlar<br />
strykande i NV -SÖ. Tydligast voro dessa rörelser under danien (den saxoniska veckningens<br />
laramidiska fas) samt i kvartär tid före och under nedisningen. Härigenom blev området uppdelat<br />
i NV -SÖ-gående antiklinaler och synklinaler var och en med sina karakteristiska lagringsförhållanden<br />
och förmodligen även bergartsutbildning. Denna självständighet framträder<br />
även mycket tydligt i det högst växlande läget på kritformationens överyta och på de över-<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
77
täckande kvartära lagrens mäktighet och lagerföljd. De djupa synklinaier, som bildades i kritytan<br />
i tidig kvartär genom veckrörelser och förmodligen tillskärptes genom erosion, igenfylldes<br />
till stor del med preglaciala sand- och grusavlagringar nästan upp till jämnhöjd med bredvidliggande<br />
antiklinala områden samt övertäcktes därefter, tillsammans med antiklinalerna, av<br />
moräner och postglaciala sediment. Säkra veckrörelser efter istiden äro ännu ej påvisade och<br />
hava under alla förhållanden ej uppgått till samma storleksordning som de tidigt kvartära. Den<br />
nuvarande ytan återspeglar därför föga av den djupare tektoniken.<br />
Av betydelse för fyndigheternas avgränsning är den mäktighetsminskning ända till fullständig<br />
avrymning, som kvartärbetäckningen undergått i vissa delar av området i sarnband med landhöjningen<br />
och genom isälvar och issjötappningar.<br />
Ilagerföljden och bergartsutbildningen återspeglas tektoniken. Närmast Fennoskandias urbergsplatta,<br />
vid senonhavets strand, kan materialet betecknas som strandgrus, som dock i<br />
olikhet mot i de förut beskrivna områdena saknar större mängder skal och därför ej kan användas<br />
som kalksten. Detta är också förhållandet i de djupare och längre från land belägna<br />
delarna av senonen, där sand- och lerslammet från fastlandet så övervägt gent emot kalkutfäIlningen<br />
under sedimentationen att endast märglar och kalksandstenar utbildats. Först i övre<br />
senon, då havet blivit tillräckligt djupt samt på stort avstånd från strand, avsattes rena kalksediment,<br />
huvudsakligen skrivkrita med flinta, och under denna längst i sydväst även vit kalksten<br />
utan flinta, vilande på de förut omnämnda märglarna. Dessa kalklager utkila mot<br />
strandområdet i nordost och ersättas av kalksandstenar.<br />
Under danien avsattes endast kalksediment. Denna avdelning är ej funnen norr och öster om<br />
Romeleåsen, förmodligen på grund av att havet under denna tid dragit sig tillbaka från dessa<br />
områden. Senonhavet var i Skåne ett öppet, förmodligen grunt hav med ringa tillförsel av<br />
sand och lera från kusten, vilken delvis utbildades i skrivkrita. Bildningarna kommo därför att<br />
utgöras av rena kalksediment med kemiskt utfälld kiselsyra (flinta). Vid de delar av danienhavets<br />
botten, som höjdes över vattenytan samt vid stranden och vilka partier utsattes för vågerosion,<br />
bildades visserligen konglomerat, grus och sand men av kalkskal och kalkstensbitar,<br />
varigenom den nybildade stenens kalkhalt ej sänktes.<br />
Danienkalkstenen förekommer i tre utbildningsformer: kokkolitkalksten, bryozokalksten och<br />
korallkalksten.<br />
Kokkolitkalksten, som är danienkritans huvudbergart, är en vit, gråvit eller gulvit i regel tydligt<br />
skiktad kalksten, bildad ur bottnens kalkslam. Den är vanligen rik på flinta, upp till hälften<br />
av hela massan. Kalkstenen är än hård, "hårdsten", så att den kan brännas, än lös,<br />
"blötsten", så att den lätt sönderfaller till en vattenkvarhållande jordig massa, "smörja".<br />
Bryozokalkstenen är av växlande utseende. Den är huvudsakligen sammansatt av bryozofragment<br />
och skalsand. Om kalkstyckena blivit sammankittade av nybildad kalkspat, kan stenen<br />
bli hård och i vissa fall kristallin, även om den är porös, i annat fall är den sandig och lös.<br />
På grund av kornstorleken och de grova porerna är den föga vattenkvarhållande. I vissa fall<br />
innehåller den lera och glaukonit i tunna lager eller som små inneslutningar. Halten av flinta<br />
är i regel obetydlig. Den fasta kalkstenen lämpar sig väl för bränning, då dels vattenhalten är<br />
låg, dels de grova porerna underlätta kolsyrans avdrivande. Bryozokalkstenen bildar vanligen<br />
bankar med föga framträdande skiktning.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
78
Korallkalkstenen bildar linser eller oregelbundna stockar och bankar i de föregående kalkstenarna.<br />
Stora genomgående rev, som i siluren, saknas däremot. Stenen består dels av koraller,<br />
dels av skalsand. Den är vanligen porös, men ibland tät och alltid oskiktad. Dess hårdhet och<br />
kristallinitet är beroende på graden av hopkittning genom sekundär kalkspat. Flinta saknas i<br />
regel.<br />
Kritkalkstensförekomsternas brytvärdhet bestämmes i hög grad av flintans mängd och utbildning.<br />
Om flintan förekommer i allt för stor mängd eller är allt för sammanvuxen med kalkstenen<br />
för att utan stora kalkförluster kunna frånskiljas, äro förekomsterna icke brytvärda. Omflintan<br />
är användbar och kan finna avsättning i tillräckligt stor mängd, kunna dock mycket<br />
starkt flintblandade lager tillgodogöras.<br />
Såväl senon- som danienkalkstenen utmärker sig i regel av hög kalcithalt med högst 1 % MgO<br />
samt vanligen en viss fosfathalt. Svavelkishalten är låg, men ibland förekommer något sulfat.<br />
Järnhalten är i regel mycket låg, varför kritkalkstenarna alltid äro ljusa eller vita. De icke karbonatiska<br />
beståndsdelarna bestå övervägande av Si02, vilken förekommer dels som<br />
kvartskom, dels som flinta och opal. I detta avseende skilja sig kritkalkstenarna från de kambro-siluriska,<br />
vilka äro lerkalkstenar.<br />
Kritformationens kalkstenar användas huvudsakligen för framställning av cement och kalkstensmjöl,<br />
i mindre utsträckning som råsten för bränning av mur- och sulfatkalk samt som<br />
byggnadssten. I vissa fall kan flintan användas.<br />
För cementtillverkning enligt våta metoden lämpar sig kritkalkstenen på grund av sin låga<br />
magnesiahalt och dessutom emedan den är lätt att mala. Däremot har den ej, som ortocerkalkstenen,<br />
cementstenssammansättning utan måste uppblandas med lera, exempelvis moränlera<br />
från avrymningen. Till cementtillverkning tages i vissa fall det som blir kvar i brottet, sedan<br />
den fastaste och renaste stenen utskrätts. De största flintstyckena utskrädas, men mindre bitar<br />
kunna gå in i råmassan utan olägenhet.<br />
För kalkstensmjöltillverkning tages lös, finkornig eller jordformig kalksten, från vilken flintan<br />
bortskrätts. Som denna kalk är starkt vattenhaltig i gruvfuktigt tillstånd, torkas den före malningen.<br />
I vissa fall avsättes "mörjan" direkt. Dess CaO-halt är i fuktigt tillstånd 35-40 % och<br />
som den kan produceras synnerligen billigt, ibland ur moränavrymningen, är den konkurrenskraftig<br />
närmast brotten.<br />
För kalkbränning och för avsättning som råsten tages brottens fastaste kalksten. I Limhamn<br />
avsättes den hårdaste kalken som råsten, och lösare, men fortfarande fast kokkolitkalksten<br />
användes för kalkbränning ringugn. I Ignaberga användes den fastaste stenen som byggnadssten.<br />
Kritkalksten lämpar sig endast undantagsvis välför schaktugnsbränning. Särskilt den finkorniga<br />
kalkstenen lämnar härvid stora mängder halvbränd eller obränd kalkmjöl, "stumpkalk",<br />
som dock finner en lätt avsättning som en jordbrukskalk med högre halt än kalkstensmjölet.<br />
Den mesta kritkalken brännes därför i ringugnar och blir dyrare i framställning än kalk, bränd<br />
av silur- eller urkalk. Därtill kommer, att såväl råsten som bränd produkt oftast måste genom<br />
skrädning befrias från flinta.<br />
Såväl råsten som kalk framställd av kritformationens kalkstenar äro i regel högvärdiga.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
79
Ktistianstadsområdet<br />
Kritområdet omkring Kristianstad uppbygges övervägande av skalgrus- och skalstoftkalkstenar.<br />
Dessa äro mer eller mindre blandade med från urbergsbranterna nedsköljd sand. Därtill<br />
kommer något lera samt ibland fosforit. Sandinblandningen kan ibland helt dominera, så att<br />
sandstenar uppkom. Detta är särskilt fallet i områdets centrala den (Åhussandsten), men, som<br />
bergytan i denna del av området ligger djupt under havsytans nivå, vore någon exploatering<br />
av kritformationen i varje fall omöjliggjord.<br />
På grund av sandmaterialets ursprung är kalkstenen renast på något avstånd från urbergsbranterna,<br />
vilket tydligt framgår såväl vid Ignaberga, som vid Balsvik. De bästa fyndigheterna<br />
komma därför att bli belägna vid foten av branterna eller ute på slätten. Därtill kommer att<br />
jordbetäckningen ibland är större i sluttningen än nedanför. Vattenavledningen är dock svårare<br />
vid foten och på slätten och ibland måste pumpning tillgripas. Angående kritformationens<br />
vattenförning är föga känt, och då berggrunden är mycket porös, kan ifrågasättas, huruvida<br />
djupare dagbrott kunna anläggas utan vattensvårigheter. Vid tillgångsberäkningen räknas därför<br />
inom detta område endast med grunda dagbrott, vilket har till följd att tillgångarna bli inskränkta<br />
till områden utan större jordbetäckning, emedan säker kompensation för stor avrymning<br />
ej kan erhållas genom brytning aven stor kalkstensmäktighet.<br />
Kristianstadsområdets kalkstenar äro av mycket växlande fasthet. Än är kalkstenen helt lös, så<br />
att den kan grävas, än tämligen fast men med hög porvolym och slutligen mycket fast, så att<br />
den kan användas som byggnadssten. Vattenhalten i gruvfuktigt tillstånd uppgår i dessa tre<br />
fall till ungefär 35,20 och 10 %, vilket innebär, att per ton CaO måste avdunstas resp. 1, Y2<br />
och 1/5 ton vattenför framställning av vattenfri vara.<br />
Kalkstenar av den lösa sorten låta sig ej bränna i schaktugnar. Mellansorten gå visserligen att<br />
bränna i schaktugnar, men torde kräva mera bränsle än den vattenfattigaste typen och lämna<br />
troligen mindre utbyte av fullständigt bränd styckekalk än denna. Den minst porösa fasta<br />
kalkstenen är alltså den som i första hand bör ifrågakomma för schaktugnsbränning. Denna<br />
sten användes visserligen delvis till byggnadssten, men tillgångarna torde vara tillräckliga<br />
även för användning som brännsten.<br />
Ignaberga. Kalkfyndigheten är belägen 1 Y2 km sydväst om Ignaberga station. Den bildar en<br />
remsa längs Nävlingeåsens sluttning från Tyckarpsdalen söder om Ignaberga kyrka till Lommarpsdalen<br />
i sydost. Mot åsen begränsas fyndigheten, där ej underjordsbrytning bedrivits, av<br />
uppåt tilltagande mäktighet på moräner samt även av tilltagande inblandning av urbergsmaterial<br />
i kalkstenen. Mot slätten är avgränsningen vagare, och möjlighet förefinnes att det brytvärda<br />
området åt detta håll är mycket stort. Då underjordsbrytning f.n. ej kan anses möjlig, är<br />
det även osäkert hur långt område längs åsen som är åtkomligt för brytningen.<br />
Kalkstenslagren i Ignaberga luta ungefär 1:50 från åsen. Den djupaste delen av det nuvarande<br />
brottet ligger endast någon meter över den lägsta punkten på slätten närmast framför sluttningen<br />
varför pumpning redan tillgripits för länshållning. Tillgångarna äro därför i viss mån<br />
beroende på hur stort vattentilloppet blir under denna nivå. Om det ej blir allt för överväldigande,<br />
äro tillgångarna i Ignaberga flera millioner tOI1, helst som moränmäktigheten ej synes<br />
tilltaga ut mot slätten. På grund av de osäkra vatten- och jordbetäckningsförhållandena kunna<br />
de säkert kända tillgångarna ej skattas till mer än Y2 million ton.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
80
Ignaberga kalksten är en rätt grov skalgruskalk av växlande fasthet. Närmast åsen förekommer<br />
en mycket fast bank, som användes som byggnadssten, under det att råsten är lös. Längre<br />
ned mot sluttningen blir byggnadsstensbanken ej fullt så hård under det att ovanliggande kalkstensmassor<br />
bli allt fastare. Kalcithalten ändrar sig också från att mot åsen vara omkring 90 %<br />
i torrt prov till 94-95 % vid foten. De hittills brutna lagren ha en mäktighet av 5-6 meter (tilltagande<br />
mot slätten). Under dem följer oduglig, lågvärdig sten. På grund av lagrens lutning är<br />
det möjligt att ännu större mäktigheter kunna förekomma, om brytningen kan fortsättas längre<br />
ut på slätten. Stenen med den största fastheten användes till byggnadssten. Den därnäst i fasthet<br />
brännes i ringugn och resten males till kalkstensmjöl.<br />
Ringeleslätt. Kalkfyndigheten vid Ringeleslätt är belägen SV om Fridhems station. Förhållandena<br />
äro tämligen likartade dem vid Ignaberga, men som fyndigheten ligger omedelbart intill<br />
urbergsåsen, tillhör den en något lägre stratigrafisk nivå, lagren stupa brantare och innehålla<br />
rikligare med urbergsmaterial, delvis i form av konglomeratränder.<br />
Kalkstenen är en övervägande lös skalgruskalk. Dess egen kalcithalt är omkring 90 %, men<br />
konglomeratränderna nedsätta det brutnas halt några procent.<br />
Tillgångarna äro ej närmare kända men mindre än i Ignaberga.<br />
Balsvik. Kalkfyndigheten vid Balsvik tillhör Kristianstadsområdets huvuddel. Den renaste,<br />
mest sandfria kalkstenen förekommer längst i söder överst i lagerserien och troligen är endast<br />
denna del brytvärd. Kalkstenen är här övervägande lös och tämligen ren med i genomsnitt 5<br />
% sand, l % MgC03 och under 1/2 % fosforit. Kalcithalten överstiger alltså 90 % och är i genomsnitt<br />
för torkat prov 94 %.<br />
Jordbetäckningen är 2-4 m, men lokalmoränen närmast kalkstenen kan användas som gödningskalk.<br />
I söder torde fyndigheten begränsas av mäktiga kvartära avlagringar. Mot öster är avgränsningen<br />
däremot osäker.<br />
Tillgångarna kunna skattas till storleksordningen l million ton.<br />
Ivö. Kalkstensförekomsten runt Ivö klack har mindre betydelse som kalkfyndighet, då den<br />
helt tages i anspråk för cementfabrikationen vid BromöIla.<br />
Kalkstensförekomsten vid Axeltorps kaolinbruk är högst obetydlig.<br />
Listerlandet. Kalkfyndigheterna på Listerlandet äro av samma typ som inom Kristianstadsområdet<br />
men mycket mindre kända och tillgodogjorda.<br />
Det enda kalkbrottet av betydelse är upptaget vid Hörvik, där en del vis fast och tämligen ren<br />
kalksten är lagrad emot Listerhuvuds norra sluttning. Noggrannare <strong>undersökning</strong>ar saknas.<br />
Tillgångarna skattas tillsvidare till 100.000 ton, men kunna vara betydligt större.<br />
En liknande men sannolikt mindre fyndighet synes föreligga längs östra sluttningen av Mörby<br />
backe.<br />
En förekomst vid Sissebäck torde vara obetydlig.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
81
I trakten vid och söder om Norjesund, i den låga marken nära kusten, är kritkalksten anträffad<br />
på flera ställen på ringa djup. Närmare <strong>undersökning</strong>ar över de fyndigheten avgränsande faktorerna,<br />
halt, jordbetäckning och vattentillopp, saknas emellertid. En del kalksten från denna<br />
trakt är visserligen starkt förorenad av urbergsmaterial och på andra ställen är kalkstenen ersatt<br />
av sandsten, men trots detta synes utsikterna till fynd av värdefulla fyndigheter i denna<br />
trakt stora.<br />
Maltesholm. Maltesholms cementfabrik var anlagd vid en kalkstensförekomst, som bildade en<br />
kulle under jordbetäckningen. Denna underjordiska kulles topp bestod av relativt ren kalksten,<br />
underlagrad av oren kalksten med endast 40-60 % karbonat. Sedan den rena stenen utbrutits<br />
och cementfabrikationen nedlagts är ingen kalkfyndighet av större omfattning känd inom södra<br />
delen av Kristianstadsområdet.<br />
Hanaskog. Kalkfyndigheten vid Hanaskog är belägen 1 km SÖ om stationen med samma<br />
namn, i ett från Kristianstadskritans huvudområde isolerat parti.<br />
Profilen vid fyndigheten visar under 2-5 m morän, 6-10 m användbar skalstoftkalksten med<br />
nedåt avtagande halt. Mäktigheten bestämmes av hur mycket som är bortdenuderat. Halten<br />
växlar emellan 85 och 97 % kalcit och torde för torrt prov i genomsnitt vara 92 0/0. Fosfathalten<br />
är låg (under Y2 %). Kalkstenen innehåller några mindre flintlager. Av kalkstenslagret uttages<br />
för närvarande 5-6 m. Skalstoftkalken är lös men övervägande sammanhängande, varför<br />
den delvis kan brännas i schaktugn, dock under bildning av stora mängder stumpkalk. Den<br />
övervägande delen males utan torkning till kalkstensmjöl. Dettas kalcithalt är i torkat prov<br />
högt, men råstenens vattenhalt nedsätter CaO-halten något i den färdiga varan.<br />
Det brytvärda områdets omfattning är ofullständigt känt, men torde kunna anslås till 1/2 km 2<br />
med några millioner ton 90 %-ig kalksten.<br />
Bjärnum. Kritavlagringarnas utbredning i Bjärnumtrakten äro svåra att exakt angiva i brist på<br />
blottningar, men kan vara betydande. De kända förekomsterna anträffas inom ett stort område<br />
på 6 x 8 km.<br />
Brytvärda kalkfyndigheter äro främst att vänta vid det nuvarande kalkbrottet vid Bjärnums<br />
station samt därifrån västerut och möjligen även norrut. De fyndiga områdenas omfattning är<br />
ej närmare känd. Fyndigheterna begränsas av lager med för låg halt samt av uppstickande<br />
urbergskullar och av för djup kvartärbetäckning.<br />
Bjärnums stora brotts fyndighet begränsas således i söder och väster aven urbergskulle och i<br />
öster av djup morän.<br />
Fyndighetens mäktighet är minst 5 m, men är ej närmare känd.<br />
Genomsnittshalten är ej hög, c:a 83 % CaC03 men därtill kommer en viss fosforithalt i genomsnitt<br />
2 % (1-4 0/0).<br />
Fyndigheten synes fortsätta i det låga området i NV och V till Slättaröd, där man fordom haft<br />
kalkbrott. Den kan rent förslagsvis, i brist på närmare <strong>undersökning</strong>ar, beräknas innehålla<br />
100.000 ton kälksten med i torkat prov föga över 80 % CaC03 men med 2 % fosfat<br />
(0,8 % P20S) , allt i form av ett löst skalgrus.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
82
Det sydhalländska området.<br />
Kritavlagringar underlagra att döma av block i moränen större delen av Laholmsslätten. Förekomsten<br />
av märgel och flinta i de kvartära avlagringarna längre norr ut i Hallands kustland<br />
antyder, att de fordom funnits även där, men torde knappast längre vara anstående i fast klyft<br />
annat än som små rester i sänkor emellan skyddande urbergskullar. En sådan förekomst vid<br />
Tormarp öster om det sammanhängande Laholmsområdet har tillgodogjorts som jordförbättringsmedel<br />
och är nu utbruten. Dylika förekomster kunna endast väntas bli av lokal betydelse.<br />
Det sammanhängande kritområdet bildar en triangel på 2 kvadratmil, som i söder begränsas<br />
av Hallands ås. Den mycket mäktiga jordbetäckningen och områdets ringa höjd över havet<br />
visar, att större delen av kritavlagringarna äro belägna under havets nivå. Då borrningar saknas<br />
och moränen i regel är dold av sand och lera, vet man så gott som intet om formationens<br />
sammansättning.<br />
Endast vid Hallands ås, samt möjligen i östra hörnet vid randens södra del, kan kritbildningarna<br />
väntas vara belägna så nära ytan att de, om ka1cithalten samtidigt är tillräcklig, kunna<br />
tillgodogöras.<br />
Kännedomen om de här varande kritbergarternas ka1cithalt är emellertid mycket ofullständig.<br />
Höga ka1cithalter synas av block och blottningar att döma förekomma efter åsens hela fot,<br />
enanalys från Gräsryd 6 km öster om Båstad visar 93 % ka1cit, men samtidigt även lågvärdiga<br />
eller som kalkstenar helt odugliga lager.<br />
Den remsa, där åtkomlig kalksten kan förväntas, är emellertid mycket begränsad och inskränker<br />
sig till en smal zon i nedre delen och vid foten av Hallands ås. Ute på slätten blir kvartärens,<br />
främst sandens, mäktighet snart för stor för att medgiva anläggandet av dagbrott. Den<br />
sträcka som förtjänar att närmare undersökas är något över en mil lång och sträcker sig från<br />
Båstad österut. På två punkter vid Båstad och vid Östra Karup känner man redan, att kalkstenen<br />
ligger nära ytan, och vid Båstad är ett stort brott anlagt. Vid Östra Karup hava endast<br />
mindre nu igenlagda gravar förekommit.<br />
Fyndigheten vid Båstad är belägen i östra kanten av Malens samhälle intill Båstad station<br />
inom ett begränsat område mellan åsen och Sinarpsbäcken samt Stensån i öster. Det åtkornliga<br />
området är några hektar.<br />
Kalkstenen är en lös, tämligen grov skalgruskalk med inblandat urbergsmaterial i form av<br />
sand och grus. Ibland förekommer detta även som ordentliga lager utan större kalkhalt. Dessa<br />
måste frånskiljas. Den brutna stenens ka1cithalt är ej hög, emellan 80 och 90 %. De icke karbonatiska<br />
beståndsdelarna äro övervägande kvarts. Flinta saknas.<br />
Genom borrning är känt, att kalkstenens mäktighet överstiger 20 m av vilka hittills 9 m tillgodogöras.<br />
övertäckningen utgöres dels av morän, som är så kalkrik, att den, sedan urbergsblocken<br />
avlägsnats, kan användas tillsammans med kalkstenen, dels överst av sand till flera<br />
meter.<br />
Tillgångarna äro svåra tt beräkna, då de väsentligen bero på hur djupt man kan gå med dagbrottet,<br />
men torde under alla förhållanden överstiga 1/3 million ton och kunna möjligen uppgå<br />
till 1 million ton.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
83
Om tillgångarna vid Östra Karup är intet närmare känt.<br />
Såsom varande de enda inom ett mycket stort område förtjäna det sydhalländska kritområdets<br />
kalkstenstillgångar i hög grad en närmare <strong>undersökning</strong> genom borrningar och jorddjupsbestämningar.<br />
Från området har under istiden stora massor kritmaterial förts söderut över Hallandsås särskilt<br />
genom dalen söder om Båstad som morän eller isälvsgrus. Jordarterna bliva därigenom höggradigt<br />
kalkhaltiga, och vid Grävie har en sådan ansamling av kalkstensgrus haft en så hög<br />
kalcithalt att den exploaterats som kalkfyndighet.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
84
Det sydvästskånska kritonlrådet<br />
Det sydvästskånska kritområdet är som förut nämnts uppdelat av "Alnarpsflodens" säkna i två<br />
delar. Kalkstensbrytning i större omfattning har hittills endast förekommit inom den sydvästra<br />
delen.<br />
Alnarpsfloden är en Y2 mil bred preglacial tektoniskt anlagd flodränna som i nordvästlig riktning<br />
överskär Skåne från kusten vid Skivarp till Landskrona. Dess botten ligger 60-70 m under<br />
havet och dess stränder äro brant utskurna i kritavlagringar. Det förefaller, som om senonens<br />
översta lager i dessa trakter, skrivkritan, därvid skulle ha blottlagts åtminstone längs södra<br />
stranden, emedan moränen här ofta innehåller enorma block av skrivkrita, vilka knappast<br />
kunna vara transporterade någon längre väg.<br />
Något tillgodogörande av den kritkalksten som förekommer under Alnarpsfloden är naturligtvis<br />
otänkbart, och denna utgör därför en naturlig gräns emellan produktionsområdena.<br />
Om skrivkritan undantages, tillhöra alla användbara kalkstenar inom sydvästområdet danien.<br />
Huvuddelen av området norr om Alnarpsfloden, som till större delen utgöres av senon, saknar<br />
därför användbar kalksten, helst om skrivkritan synes utkila åt detta håll.<br />
Större delen av danienkalkstenen söder om Alnarpsfloden är belägen ovan havsytan men under<br />
varierande jordbetäckning. Endast närmast kusten vid Limhamn och Klagshamn, öster om<br />
Skanör samt emellan Trelleborg och Smygehuk är jordbetäckningen så ringa, att dagbrott<br />
kunna anläggas.<br />
Norr om Alnarpsfloden äro endast spridda partier av samma kalksten belägna ovan havsytans<br />
nivå. Dessa partier bilda långa smala åsar längs Alnarpsflodens norra strand. Ett annat, med<br />
de förra förmodligen ej sammanhängande parti förekommer norr om Ystad.<br />
Endast mindre delar av dessa områden hava så liten jordbetäckning att dagbrott kunna anläggas.<br />
Dessa äro belägna dels omkring Rydsgårds järnvägsknut, dels norr om Ystad båda i sydost<br />
samt möjligen nära Landskrona i nordväst.<br />
Limhamn-Klagshamn<br />
Fyndigheterna inom dessa område hava uppkommit därigenom att berggrunden här bildar en<br />
rygg, vars överyta ligger ovan havets nivå och att moränens mäktighet i stor utsträckning blivit<br />
minskad genom vägerosion vid den tid området låg i vattenbrynet.<br />
Det för brytning gynnsamma området sträcker sig från Limhamn söderut där det förmodligen<br />
utspetsar. Vid Limhamn är det 2-3 km brett. Norra delen ingår i Malmö stadsplan och är ej<br />
längre tillgängligt.<br />
Huruvida hela området emellan Limhamn och Klagshamn, som är över 10 km' äro åtkomliga<br />
och brytningsdjupet redan nu är över 20 m och kan ökas, inses, att här föreligga kalkstenstillgångar<br />
på över 100 millioner ton. I fråga om samlade tillgångar av högvärdig kalksten överträffas<br />
de i Sverige endast av fyndigheterna på Gotland.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
85
Mot Malmö och söderut sjunker berggrundens överyta under havets nivå och österut blir moränmäktigheten<br />
över 10 m. Möjligheterna till fynd av ytterligare brytvärda områden närmast<br />
utanför Limhamn och Klagshamn äro därför små eller inga.<br />
Limhamn. Kalkbrottet vid Limhamn har en areal av 5 har och bildar en rektangel l x V2 km.<br />
Brottets djup är ungefär 25 m, men kalkstenen fortsätter vidare till obekant djup. Brottets<br />
botten ligger under havsytan.<br />
Jordbetäckningen utgöres av morän och översta av svallgrus och sand. Dess mäktighet är 4-8<br />
m och tilltager i allmänhet österut in mot land.<br />
Någon sträng lagerföljd har hittills ej uppställts för brottet beroende på lagrens oregelbundenhet,<br />
delvis orsakad av förekomsten av stora korallkalkstensstockar, dels på grund av tektoniska<br />
störningar.<br />
Praktiskt taget endast kalksten och flinta förekommer i brottet. Några små lerlager sakna betydelse.<br />
Flinthalten är, även om vidsittande kalksten medräknas knappt 10 %, alltså ovanligt<br />
låg för att vara i danien. Bland kalkstenssorterna dominerar kokkolitkalkstenen, som utgör<br />
ungefär hälften av det brutna, därnäst kommer bryozokalkstenen som utgör ungefär 1/3. Korallkalkstenen<br />
förekommer ojämnt och utgör 10-20 % av det nu brutna.<br />
Kalkstenen tillgodogöres så, att sedan större flintstycken bortskrätts, den fastare grovstyckiga<br />
kalkstenen utskrädes för att användas som brännsten eller försäljas som råsten, under det att<br />
den renare småstyckiga och lösa kalkstenen användes till framställning av kalkstensmjöl och<br />
råsten till cementtillverkning.<br />
Som brännsten användes mest fast kokkolitkalksten, under det att råstenen för avsalu mest<br />
utgöres av kristallin och fast korall- och bryozokalksten.<br />
Kalkbränningen sker i ringugn, emedan kokkolitkalkstenen i schaktugn skulle lämna mycket<br />
stumpkalk. Visserligen skulle den mest hållfasta korall- och bryozokalkstenen kunna brännas<br />
i schaktugn men som bättre användning finnes för den som råsten, blir föga över för kalkbränning.<br />
Limhamns kalksten är mycket ren. Den utskrädda bryozo- och korallkalkstenen håller (torkad)<br />
över 95 % kalcit och vattenhalten är låg.<br />
Kokkolitkalkens vattenhalt är hög, så att den måste torkas före malningen till kalkstensmjöl.<br />
Dess kalcithalt är däremot god, om flintan undanhålles.<br />
Järnhalten är låg i all kalksten.<br />
Vid cementframställning spelar hög kalcithalt ingen roll. Om massan innehåller smärre flintbitar,<br />
gör detta intet, och om de obetydliga lerlagren i kritan inkomma i råmassan, är detta<br />
endast en fördel.<br />
Limhamns flinta är lågvärdig och användes endast som utfyllnadssten i betong o.dyl.<br />
Brottet har mycket stora utvidgningsmöjligheter utan att behöva fördjupas. Vattentilloppet är<br />
ej besvärande stort, varför man kan gå djupare om så skulle befinnas fördelaktigt.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
86
Troligen finnes intet enskilt brott i landet med så stora reserver av högvärdig kalksten som<br />
Limhamns. Därtill kommer att ingen förekomst är bättre belägen. Kalkbrottet är också det<br />
största i Sverige.<br />
Klagshamn. Kalkbrottet vid Klagshamn är beläget l mil SSV om Malmö ungefär l km från<br />
stranden och invid hamn.<br />
Jordbetäckningen är vid brottet 1-7 m (i genomsnitt 4 m) med tilltagande mäktighet mot sydost.<br />
Största kända jorddjup, nära 10 m, anträffas däremot invid stranden. Avbaningen, i genomsnitt<br />
5-6 m, avrymmes med ångskopa och går därefter i sjön, varifrån den uppmuddras<br />
och slammas delvis och användes i cementfabriken.<br />
Fyndigheten är anlagd i en starkt flintskiktad kokkolitkalksten, som dels är lös, "mörja", och<br />
går till cementfabriken, dels fast och användes till kalkbränning eller säljes som råsten.<br />
Flintan är delvis av hög kvalitet och kan användas för huggning av infordringssten för<br />
rörkvarnar och till byggnadssten. Härför användes särskilt ett halvmeterbrett band vid brottets<br />
halva djup.<br />
Den fasta kalkstenens kalcithalt är mycket god upp till 98 %. Även i mörjan är kalcithalten<br />
hög, sedan flintan avskilts. Två analyser visa resp. 95 och 97 % kalcit.<br />
Kalkstenen brytes nu till 17-18 m djup. Borrning från brottets botten har visat att användbara<br />
lager fortsätta ytterligare 6 m varefter kommer 20 m starkt flintblandad mörja, som hindrar<br />
vidare nedträngande.<br />
Det ur brottet utvunna uppdelas i ungefär följande proportioner:<br />
30 % mörja (till cementfabriken)<br />
20 % styckekalksten<br />
20 % användbar flinta<br />
30 % avfall.<br />
Skanör-Trelleborg-Smygehuk<br />
Den stora danienantiklinalen, som sträcker sig under Söderslätt är åtkomlig för brytning, förutom<br />
i väständan vid Limhamn-Klagshamn, öster om Skanör från Fotevik mot sydost till<br />
Kämpinge bukt, öster om Trelleborg vid Dalköpinge och Gislöv samt vid Smygehuk. Anledningen<br />
till att så ringa del är åtkomlig är den stora jordbetäckningen, i väster tillkommer dessutom<br />
att berggrundens överyta ligger väsentligt lägre än havsytan. Mindre jordbetäckning än<br />
10 m hos de delar av antiklinalområdet, som ligga ovan havsytan, har endast, förutom de<br />
ovannämnda områdena, en högst några km bred strandremsa från Trelleborg till Smygehuk.<br />
Så talrika som borrningarna äro på Söderslätt, kan man därför med stor säkerhet påstå, att<br />
några andra med dagbrott åtkomliga förekomster av kritkalksten än de ovannämnda ej finnas.<br />
Fotevik-Kämpinge bukt. Inom ett tämligen oregelbundet område inom Rägns, St. Hammars<br />
och Magiarps socknar, inom den senare dock endast närmast stranden, är jordbetäckningen<br />
delvis obetydlig 1-3 m.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
87
I Hammar bildar området en låg ås, utsträckt i NV-SÖ.<br />
Kalkstenen förefaller att hava ungefär samma utbildning som vid Klagshamn och håller rikligt<br />
med flinta.<br />
Huruvida en lönande brytning kan anordnas här, så pass nära som området är beläget de stora<br />
Limhan-Klagshamnsbrotten är osäker, helst som hamnförhållandena ej äro goda.<br />
Dalköpinge-Gislöv. Kalksten är här blottad i några gamla brott dels vid Gislövsån, Dalköpinge<br />
och dels vid den bäck som rinner ut vid Gislövs fiskeläge (Gislöv). Båda platserna ligga<br />
lågt, knappt 5 m över havet, och möjligen även vattensjukt. Endast kokkolitkalksten är blottad,<br />
men i Trelleborgs hamn anstår även bryozokalksten. Det område, som har ringa jordbetäckning<br />
är minst 5 km 2 stort och sträcker sig längs stranden från strax öster om Trelleborg till<br />
Gislövsåsen. Huruvida en kalkstensbrytning här är möjlig kan ej avgöras utan närmare <strong>undersökning</strong><br />
av proportionerna mellan fast kalksten, mörja, duglig flinta och odugligt material.<br />
Östra Torp. På ömse sidor om Smygehuk är jordbetäckningen ringa inom ett område på ca 4<br />
krrr', som sträcker sig högst l Y2 km upp från stranden. Kalkbrott äro upptagna dels vid stranden<br />
vid Smygehuk, dels och huvudsakligen strax nordöst om Ö. Torps kyrka.<br />
Kalkstensbrytningen i denna trakt hindras av den låga halten dugligt gods, som kan erhållas ur<br />
de hittills kända starkt flintblandade lagren.<br />
Kalkstenen är uteslutande en skiktad kokkolitkalksten, där fasta bankar ligga i lösare "mörja".<br />
Flintan, som utgör hälften av de hittills brutna lagren, bildar bankar och skikt upp till nära l m<br />
i tjocklek. Den kan därför användas till byggnadssten o.dyl. och Östra Torp måste, om ej flintfattigare<br />
skikt anstå närmast under de nu brutna, betraktas och drivas som en blandad kalkstensflintfyndighet,<br />
då högst 50 % användbar kalksten kan utvinnas ur den. Kan flintan tillgodogöras<br />
i större skala föreligger här betydande kalkstenstillgångar såväl av sten lämplig för<br />
bränning eller avsättning som råsten, som av lös sten lämplig för kalkstensmjölstillverkning.<br />
Kritkalkstensområden nära ytan norr om "Alnarpsfloden".<br />
Kritkalksten av danienålder förekommer på jämförelsevis ringa djup i ett antal långsmala ryggar<br />
som under jordbetäckningen sträcka sig längs Alnarpsflodens norra "strand" parallellt<br />
med Romeleåsens södra sida och dennas fortsättning mot nordväst. Ryggarna ligga ej an emot<br />
åsen, utan äro skilda från denna aven endast någon eller några kilometer bred säkna, vars<br />
botten kan ligga mer än 150 m under nuvarande markytan. De partier av dessa ryggar som<br />
höja sig ovan havsytans nivå äro belägna dels öster om Landskrona, dels från trakten SÖ om<br />
Lund över Genarp till Skurup och Rydsgård 1-2 mil VNV om Ystad. Ryggen kommer troligen<br />
ej fram till kusten, innan den har sänkt sig 10-20 m under havsytans nivå. Emellertid är<br />
jordbetäckningen över dessa ryggar sällan så liten att ett exploaterande av deras kalktillgångar<br />
kan ske. Endast vid L. Hörstad, 8 km Ö om Landskrona, har fast anstående kalksten brutits.<br />
På grund av jordbetäckningen (morän och sand), som här var omkring 5 m, har man gått in<br />
med en liten dagort från en bäckravin. Kalkstenen var tämligen fast, men ej hård, med föga<br />
flinta. En analys visar att den på dessa ställe var föga ren, med endast 68 % kalcit. Borrningar<br />
från trakten visa den vanliga växlingen av fast och lös kalksten samt flintlager, men dessutom<br />
även lågvärdiga sandblandade lager.<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
88
I det sydöstra området är kalksten ej säkert anträffad i fast klyft men öster om Skurup, vid<br />
Hassle-Bösarp och vid Solberga förekomma lösa block av kokkolitkalksten och flinta i så stor<br />
mängd, fatt de troligen äro anstående på ringa djup. Vid Hassle-Bösarp har man t.o.m. uppsamlat<br />
och bränt lösa stenar. Huruvida brytvärda kalkstensområden finnas kan endast avgöras<br />
genom ingående <strong>undersökning</strong>ar av jorddjup och kritlagrens utbildning.<br />
Brommaområdet<br />
Norr om Ystad är jordbetäckningen över ett större område fram till kritformationens norra<br />
gräns ringa. Större delen av detta område utgöres dock av senona sandstenar och märglar med<br />
låg kalcithalt. Inom ett oregelbundet format område 6 x 10 km, i vars centrum Bromma socken<br />
ligger utgöres berggrunden av kalksten och flinta tillhörande danien. Blottningar finnas<br />
dels i Bromma socken,<br />
Inger/ny mapp/ kalkförekomster<br />
89