Bersportnotiser%20o%20artiklar%20from%20march%201974%20to%20recently%20december%202011.pdf

Några dagar senare besteg sedan Eklund också vulkanen Tolima (ca 5200 m) i det
centrala Colombia. Och det var 3 eller 4 bestigningen av det berget. För den
intresserade vidare: American Alpine journal 1962, 63 & 64 – samtliga bidrag av Prof.
Evelio Echevarria, Fort Collins, Colorado State University.
Den som kunnat lämna mest upplysningar om Eklund är ingen alls inom SFK (nu eller
tidigare), utan Rolf Blomberg i Quito – ja han har t o m lyckats leta fram en bild av
denna svenske alpinist före sin tid. Som föddes 1900 och dog i Cuenca i någon
förgiftning1949. Vidare tips har erhållits av Bertil Frödin i Hongkong som bl a träffade
Eklund året förre hans död.
Roffe Blomberg försökte sig också på Cotopaxi – 1947 bestämt –men p g a dåligt väder
måste han med kamrater (bl a de berömde andinisterna Arturo Eichler och H Lopez-
Robinson) ge upp just under kratern.
Samma år tycks Chañi ha fått nytt svenskt besökt: I Revista Andina 1948 (Nr 63)
relateras på sidorna 9-10 en rapport som tidigare publicerats i Revista Geografika
Amerricana Nr 120 och i vilken schweix-argentinnaren Frederico Lüscher avslöjar att
Bron Christian Hermelin ingick i ett lag som besteg Nevado Chañi ca den 20 oktober
1947. Men om denna Hermelin också var med på toppen avslöjas inte – bara att den
italienske fransiskaner-prästen Pelicelli placerade ett kors i toppröset. Och att
bestigningen tog trenne dagar… Vem denne svenske baron Hermelin var har inte heller
gått att få klarhet i – ännu. I någon TF är han heller inte nämnd.
Här kan det vara dags att vrida tidsuret något tillbaka och kasta blickarna på jordens
tredje högsta berg, Kanchenjunga. Nu 8585 m (enl mätningar 1978-80) I boken
”Kanchenjunga, ett äventyr” berättar dåvarande KFUM-sekreteraren Per Westerlund
om sitn vandring mot det berget genom Sikkim (Lindqvists förlag, Stockholm 1938) året
före andra världskrigets början. På Zemuglaciären har han säkert nått 5000 m – men
knappast högre. Hela hans ”bestigningsförsök” måste reduceras till en ren trekking om
man skall söka rekonstruera verkligheten. Kanske bästa beskrivningen eller liknelsen
kom från Billing: ”Om man seglar ut på havet (dvs Skagerack) från Vinga och sedan inte
ser land – då är man ju inte i Amerika!”.
Kring 1950 dök en liknande ”höjdare” upp i Sverige som påstod sig ha varit över 7000 m
och det intill själva Everest, eller på berget t o m… Det visade sig sedan vara en man
som kallade sig ”buddistmunk” och i verkligheten var han tysk. Och var han varit på
eller vid Everest kunde han aldrig dokumentera.
Per Westerlund torde emellertid ha varit en av landets populäraste föreläsare på sin tid
och ryktet om hans stora ”bestigningsförsök” på Kangchenjunga spred sig på alla håll
inom folkbildningen – och dåvarande Stockholms-Tidningen som hauserade upp saken
mycket bidrog därtill. Ännu 1952 när dåvarande TF-redaktören Gunvald Håkansson
sökte reda ut detta om svenskt höjdrekord (i TF 1952) hävdade Westerlund bestämd att
han varit över 7000 m (i hans bok var det ”mellan 26 –28.000 fot”, dvs alla gångar över
8000 meter…) Men exakt var på den tyska kartan från 1930 (skala 1:33.000) gick det inte
att bestämma. Senare skrev Westerlund om helgonkultur i Mexico och slutade som
kyrkoherde i Hovsta norr om Örebro, där hans Kangchenjunga-bok ännu fanns i
bokhandeln på 60-talet. Denna lilla och säkert ofullständiga översikt är avsiktligt
inriktad på transoceana områden – dvs helt utom Europa – och när jag själv länkades in
på Anderna 1951 var nog det mesta om svenska höjdbragder före 1930 okänt för mig.
Bara Sven Hedins rekord skulle slås!