Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

erberis gav viktiga tillskott i kosten. Emellanåt
lämnades ängen att växa igen för att återhämta sig.
Ängen kunde också förvandlas till en mer öppen
hagmark där kreaturen gick och betade eller till åker.
Utmarkerna närmast inägorna bestod ofta av
lövhagar som betades och röjdes. Även här gynnades
lövträden. Dessutom utnyttjades utmarkernas skog,
myrmarker och strand ängar för bete. Slåtter bedrevs
även på myrmarkerna och strandängarna, vilket
hindrade dessa marker från att växa igen till vassfält,
videkärr eller sumpskog. Utmarkerna kom att brukas
Schematisk bild av ägoslagens fördelning i bysamhället,
streckade ytor representerar åker (Sporrong 1970).
flera decennier in på 1900-talet.
Från 1300-talet finns Tyresö ”Thyrisiede” omnämnt
som en stor lantegendom som sträckte sig från
Enskede till Huvudskär och omfattade Dalarö, Sandemar
och Farsta i Gustavsberg. Den dåvarande gården
låg på en ö, ungefär på den plats där lilla Tyresö nu
ligger. Tyresö slott och kyrka byggdes på 1600-talet
då Gabriel Oxenstierna övertog lant-egendomen.
Jordbruket viktigaste näringen
– men industriell epok från sen medeltid
Jordbruksverksamheten utgjorde huvudnäringen i
Tyresö ända fram till 1900-talet. Men redan under
Sveriges industriella uppvaknande på 1500-talet
hamnade Tyresö i blickfånget genom tillgången till
vattenkraft.
Nivåskillnaderna i Tyresåns sjösystem från Drevviken
till Kalvfjärden var de största i regionen och
dessa kom tidigt att utnyttjas för att ge energi åt
kommunens första industrier. Redan på 1400-talet
fanns vid Uddby en stor kvarn. Men först under
9
Maria Sofia del la Gardie, som övertog Tyresö gods
och säteri 1648, upplevde Tyresö en industriell storhetstid.
Vid Nyfors, (Wättinge), Uddby och Follbrinksströmmen
anlades bl a papperskvarnar,
sågar, kopparhammare, linneindustri, såpsjuderi och
sämskskinnstamp. Även Stensjön dämdes och en
kvarn förlades till Nedre dammen (1804).
Laga skifte i kombination med nya landvinningar
inom jordbrukstekniken ledde till drastiska förändringar
av odlingslandskapets struktur i stora delar av
landet. Ängsmarkerna odlades upp och magrare
betesmarker lämnades att växa igen.
Slåttern på utmarkernas myrar och strandängar
upphörde.
I Tyresö finns fortfarande rikligt med
rester av gamla lövängar och lövhagar.
Studier av gamla skifteskartor visar att
många av slåtter- och lövängarna under
1800-talet överfördes till betade lövhagar.
Betesdriften var relativt omfattande ända in
på 1930-talet då den successivt upphörde
och hagarna lämnades att växa igen.
År 1880 fanns i Tyresö 880 invånare,
varav 20% var direkt beroende av industrierna.
Men därmed var Tyresös industriella
storhetstid över. Tillgången till vattenkraft
kom att spela en underordnad roll under
början av 1900-talet då i stället goda kommunikationer
prioriterades. Industrierna lades successivt
ner, senast sågverket vid Follbrinksströmmen som
var i drift in på 1940-talet.
På 1920-talet inleddes en exploatering av Kumla
som sommarstugeområde. Exemplet följdes under 30talet
av arvingarna på Tyresö gods, vilka började
stycka tomter på Brevikshalvön, Tyresö strand och
Raksta. Sommarbefolkningen kunde under 1940-talet
uppgå till 10 000 personer.
Under 50-talet började Kumla (numera Trollbäcken)
ändra karaktär till ett villaområde och 1960
hade Tyresö 5 600 invånare med ett centrum i Trollbäcken.
Men redan under slutet av 50-talet började
kommunen planera för en utbyggnad på jordbruksmarken
i Bollmora och Fårdala.
Tyresö expanderade kraftigt under 60-talet och
början av 70-talet för att år 1998 ha en befolkning på
ca 38 000 personer. Centrum förflyttades till Bollmora
och tätortsbebyggelsen ligger koncentrerad norr om
sjösystemet.
Naturinventering Tyresö kommun 1998