Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

mjäla och lera.
Genom landisens stora tyngd trycktes landet ner
som mest flera hundra meter. När isen smälte började
landet höja sig ur havet. Under landhöjningen påbörjades
genom vågornas verkan en omlagring av jordarterna
som avsatts av isen. Moränen spolades ner från
höjderna eller svallades ur på sitt finare material,
svallad morän och klapper bildades. Glaciala jordarter
täcktes helt eller delvis över av det finmaterial
som sköljdes ut och återigen sedimenterades som
svallsediment eller postglacial lera.
Berg Morän Morän Lera
Schematisk tvärsnittsprofil över jordarternas fördelning.
Resultatet av ovan beskrivna processer har i
Tyresö blivit stora jordfattiga hällområden. Morän,
vanligen sandigmoig, hittar man i sluttningarna runt
hällområdena och i svackor och skyddade lägen uppe
på dessa. Moräntäcket är ofta tunt och har en begränsad
ytutbredning. Mäktigare är i gengäld de
postglaciala och glaciala leror som fyller sprickdalgångarna.
Den största utbredningen av svallsediment finner
man i ett område som löper från Lindalen i norr till
Kumla i söder. Att stora mängder svallsand samlats
här beror på att det stora isälvsstråket i Haninge
svallats ut på sitt finmaterial. (Geologiska kartbladet
Stockholm SO).
Jordarter som bildats efter istiden är torv och
gyttjelera. I hav och sjöar pågår en ständig sedimentation
av dött organiskt material (döda växt och
djurdelar) och lerpartiklar. Gyttjeleran bildas på detta
sätt och friläggs genom landhöjning eller sänkning och
utdikning av sjöar. Gyttjelera finns bl a runt
Brakmaren. I terrängavsnitt med högt grundvatten
eller dålig dränering blir nedbrytningen av döda växt
och djurdelar dålig. Dessa ansamlas och torv bildas.
Växternas invandring
Den jungfruliga mark som höjdes ur havet koloniserades
efter hand av högre växter och djur. Vegetationen
på de öar som först stack upp ur havet bestod framför
allt av enstaka björkar, snår av havtorn och viden
8
samt gräs, örter och starrarter. Då större sammanhängande
områden blottlagts vandrade skogen in. Till
en början utgjordes den av en relativt öppen björkskog
med frodiga örter på marken. Men relativt snart blev
tallskogen dominant, med spridda inslag av hassel och
björk.
Efter hand som klimatet blev mildare trängdes
tallen undan till hällmarker och grunda moräner,
utkonkurrerad av hassel och björk samt klibbal och
ädla lövträd som alm, lind, ek och ask vilka vandrade
in söderifrån. Klimatförbättringen nådde sin kulmen
här i Stockholmstrakten ca 2 300 år f Kr då stora
ekblandskogar och fuktlövskogar bestående av klibbal
dominerade vegetationen.
Därefter följde en klimatförsämring då granen
vandrade in från norr och långsamt ersatte de ädla
lövträden på stora arealer. Från denna tid har skogens
sammansättning i stort sett varit stabil intill våra
dagar. Om inte människan kommit att omvandla
landskapet skulle större delen av Tyresö, bortsett från
hällmarker och myrmarker varit helt skogklätt.
Människans invandring
Först från järnåldern finns säkra belägg för
bosättningar i Tyresö. Jordbrukskulturen började
under denna tid ta form och människorna bli mer
stationära. Små åkertegar togs upp i sluttningar med
god dränering och lättbearbetad jord. I skogen röjdes
betesmark och även strandängarna erbjöd fina
betesplatser, kreatursskötseln var viktigast i det tidiga
jordbruket. Huvuddelen av fornlämningarna i Tyresö
har daterats till denna epok. De förnämligaste
lämningarna utgörs av bygravfälten vid Raksta,
Uddby, Alby och Fornudden.
I och med byväsendets tillkomst under vikingatiden
(800–1 000 år e Kr) fick jordbruket en fastare organisation
som i sina huvuddrag präglat vegetationen ända
fram till 1800-talets stora skiftesreformer. Marken
delades upp i utmark, ängsmark och åkermark.
Åkermarken upptog den minsta arealen, viktigast var
fortfarande kreaturs skötseln. Åkern utnyttjades för
odling av säd och rotfrukter, ängen för skörd av
vinterfoder och utmarken till samfällt bete, för insamling
av virke och ved m m.
Ängsmarkerna utgjordes av öppna slåtterängar
eller av lövängar där öppna partier i ett noga bestämt
mönster växlade med träd och buskbestånd. Endast
lövträd och buskar släpptes in på ängen, speciellt ek,
alm, lind och ask samt hassel. Träden och buskarna
hjälpte till att dra upp den djupt liggande näringen ur
marken, samtidigt som t ex hassel, vildapel och
Naturinventering Tyresö kommun 1998