Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

Naturförhållanden
Naturen i Tyresö är mångformig och omväxlande, med en topografi som karaktäriseras
av flacka höjdpartier med branta klippstup och trånga dalgångar.
Det är det s k mellansvenska sprickdalslandskapet som kommer till uttryck.
I sprickorna har samlats en del finsediment som mo
och lera och vattendrag och sjöar har utbildats i
sprickornas djupaste delar. Vid Åva, Vissvass,
Gammelmyra och Alby finns utpräglade odlingslandskap.
Öppna ängs- och åkermarker omges av
täta lövskogsbryn och igenvuxna lövängar.
I de brantaste syd–sydvästexponerade klippbranterna
växer ofta ädellövskog, medan barrskogen eller
blandskog växer frodig längs de mindre branta dalsidorna.
De flacka höjdpartierna kläs av en gles och
mager tallskog. Längs bäckar och i fuktiga strandpartier
växer rena lövskogar, ofta bestående av
klibbal, glasbjörk eller ask. Dåligt dränerade svackor i
terrängen täcks av torv.
Landskapsutveckling
Naturen i Tyresö har bytt skepnad många gånger
under årtusendena. Dagens utseende är en produkt
av ett otal förhistoriska och historiska händelser,
alltifrån våldsamma bergskedjeveckningar och drastiska
klimatförändringar, till den långsamma process
som evolutionen av våra växt- och djurarter inneburit.
För att ge en bakgrund till hur naturen ser ut idag
följer en summarisk beskrivning av Tyresös utveckling
från förhistorisk tid till nutid.
Äldst i Tyresö är berggrunden, som till sin huvuddel
utbildades för 1 800–2 000 milj år sedan under den s
k Svekofenniska bergskedjeveckningen. Kvar av
bergskedjan finns idag endast dess rötter som utgör
en bergsslätt som genomkorsas av stora sprick och
krosszoner, dvs de smala dalstråken som löper i
nordsydlig och östvästlig riktning. Dessa sprickor har
uppstått vid skilda tillfällen genom bristningar och
blockrörelser i jordskorpan till följd av spänningar i
denna. Sprickor och svaghetszoner har sedan
mejslats ur och accentuerats av vind, vatten och de
stora inlandsisarna som flera gånger dragit fram över
landet.
I Tyresö är den vanligaste bergarten gnejs. Gnejs
är en samlande beteckning på bergarter som ursprungligen
avsatts som sandiga och leriga sediment
och sedan vid bergskedjeveckningen omvandlats.
Något yngre och mindre vanliga är de leptitgnejser
7
som förekommer vid Brakmaren och Mörkdalen.
Dessa har bildats genom att vulkanisk aska omvandlats
av de tryck och temperaturer som uppstod
under Svekofennidernas bildning.
I tre smala stråk, ett från Lillströmsträsk till Vissvass,
ett från Vissvass till Åva gård och ett från
Trehörningen till Stensjödal förekommer grönstenar.
Detta är en samlande beteckning på mörka bergarter
som bildats ur basiska bergartssmältor. Grönstenarna
är ofta lätt vittrade och innehåller jämfört med andra
bergarter mycket kalciumkarbonat, ofta i form av
mineralet hornblände. Inslaget av hornblände är
särskilt stort öster om Stensjön, vid Åva och vid
Tegelbruket på Brevikshalvön.
Ur bergartssmältor har även graniter bildats.
Dessa har under bergskedjeveckningen omvandlats
”förgnejsats” och kallas för gnejsgraniter. Den näst
största ytan i Tyresö upptas av gnejsgraniter, varav
större delen har basisk karaktär beroende på ett
större inslag av mineralen biotit och hornblände.
Lokalt förekommer rikligt med basiska inlagringar i
gnejsgraniten, t ex vid Tyresö–Flaten och Kalvnäset.
Pegmatiter är de yngsta bergarterna inom Tyresö,
med en mycket begränsad utbredning. Dessa har
bildats ur granitiska bergartssmältor i slutet av
Svekofennidernas veckning.
Av växt- och djurliv som i förhistorisk tid befolkat
Tyresö finner man idag få spår. Inlandsisen har som
en jättehyvel flera gånger dragit över landet. Då den
senaste inlandsisen för ca 10 000 år sedan retirerade
från Tyresö lämnade den efter sig de jordarter man
finner här idag. Ur isen smälte nedkrossade bergartsfragment
fram, alltifrån stora block till finaste lerpartiklar
och lade sig som ett moräntäcke över
berggrunden. En del av materialet rundades och
sorterades av isens smältvatten.
Från stora tunnlar i och under isen forsade smältvatten
bemängt med krossprodukter ut i det hav som
då täckte Tyresö. Det grövsta materialet avsattes vid
tunnelmynningarna och byggde på så vis upp de
mäktiga rullstensåsar man närmast finner i Skrubbatriangeln
och Haninge. Det finare materialet spreds
längre från iskanten och avsattes som glacial mo,
Naturinventering Tyresö kommun 1998