Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

35. Dyviks lövängar–Dyviksmaren
Areal: ca 30 ha (varav 3.2 ha vatten)
Skyddsmotiv: B Z F K L Li
Klass: II
Beskrivning
Området ligger på Brevikshalvöns södra del vid
Dyviksmaren. Ett tilltalande kulturpräglat landskap
omsluter Dyviksmaren och sträcker sig upp mot
Dyviks gård. Gården omnämns för första gången år
1409. I äldre tider beboddes den av bönder med fiske
och boskapsskötsel som huvudnäring. Först med
järnplogens inträde på 1870-talet fick åkerbruket en
större betydelse. Lerjordarnas slåttermarker kunde nu
börja odlas upp medan andra överfördes till betesmark.
Den traditionella ängshävden torde ha upphört på
1920-talet även om strandängarna på marens norra
sida tillfälligt slogs på 30-talet. Området betades fram
till 1962 då jordbruksdriften på gården upphörde.
Efter två decenniers igenväxning satte den ideella
föreningen ”Arbetsgruppen Dyviks lövängar” år 1984
igång sitt projekt att återskapa delar av den gamla
lövängskaraktären.
Landskapsbilden domineras av ädellövskog med
inslag av öppna–halvöppna slåttermarker, hällmarker,
klippbranter och olika typer av strandmiljöer. Området
är synnerligen vackert och artrikt. 320 arter av
kärlväxter har påträffats. Ädellövskogen, med ursprung
i äldre tiders lövängar och hagmarker, domineras
av ek, ask och hassel. Totalt finns i området ett
drygt 30-tal olika träd och buskar, d v s de flesta i
våra trakter förekommande träd- och buskarterna.
Oxbär, luddros, getapel och tibast tillhör de mer
ovanliga inslagen. Några ovanligt stora hagtornsträd
måste också nämnas. Vildapel, en typisk lövängsrelikt,
förekommer i stort antal. Något enstaka gammalt
hamlingsträd vittnar om den forna markanvändningen.
För att ansluta till denna tradition har ett
tjugotal askar och några alar nyhamlats. Spår av
upprepad stubbskottshuggning i äldre tid på ask är
relativt vanligt. Ridåerna av klibbal runt maren, liksom
ett mindre inslag av björk och asp, är ett resultat av
igenväxning.
Lundfloran är rik. Norr om Båthuset växer krävande
arter som lundviol, underviol, tvåblad, vårärt,
vippärt, lungört, rikligt med tandrot samt gräsen
långsvingel och lundslok. Utmed den smala, sydvästvända
ädellövbården norr om maren finns bl a rikligt
med myskmadra, underviol, skogslök och lundslok.
64
Myskmadran har också en rik förekomst i blandskogen
söder om Korpberget, i sydöstra hörnet om
Dyviksmaren.
Drygt en hektar slåttermark har återskapats och
hävdas nu kontinuerligt med fagning på våren och
lieslåtter på sensommaren. Skötseln innebär även slyoch
buskröjning samt gallring av omgivande träd för
att ge ängsfloran ett lämpligt ljusklimat. Ängsvegetationen
har gynnats mycket påtagligt tack vare hävden
och blir med tiden intressantare för varje år som den
fortgår. De hävdade ängarna utgörs i princip av tre
olika typer: torra friska ängsbackar med tydlig
lövängskaraktär, två f d åkertegar på i huvudsak frisk
mark samt fuktiga våta strandängar. Floran är rikast
på ängsbackarna samt på delar av strandängarna.
På ängsbackarna har arter som skogsklöver,
darrgräs, ängshavre, jungfrulin, gökärt och blåklockor
en relativt hög täckningsgrad. Här finns även arter
som knägräs, Adam och Eva, nattviol, ormrot, backnejlika,
brudbröd, solvända, rödkämpar, kattfot och
slåtterfibbla.
Strandängarna är fyra till antalet och har sinsemellan
en något olikartad sammansättning. Tre av dem
var 1984 kraftigt dominerade av bladvass och älgört
men har pga hävden genomgått en dramatisk förändring
och ersatts av helt andra arter. Vegetationen är
tydligt zonerad. På de inre delarna märks bl a smörblomma
och gökblomster, följt av en zon med bl a
plattstarr, äkta förgätmigej och ängsull.
Därefter vidtar agnsäv och på vattenstranden ett
bälte av krypven. Utanför detta på gungflyartad
dybotten står ett tätt, oslaget vassbälte med bladvass
och smalkaveldun.
Strandängarna i norr är de botaniskt mest intressanta.
Här finns stora fält av kärrspira som här har
sin enda växtplats i Tyresö. Detsamma gäller slåtterblomman
som är nyetablerad här. Andra ovanliga
arter är kärrvial, ludd-dunört och höskallra. Det skall
poängteras att denna beskrivning gäller t o m 1996.
Utvecklingen av i synnerhet strandängsfloran förändras
ständigt från år till år och är ett långt ifrån avslutat
kapitel.
Kring Båthuset påverkas stranden av vind- och
vågerosion samt isnötning varför strandvegetationen
får en annorlunda sammansättning. Det har gynnat
mer salttåliga arter som kustarun, gulkämpar, strandkrypa
och strandmaskros. Här finns även en halv
jättegryta.
Dyviksmaren är grund med största djup på endast
ca 1,8 meter. Bottnen består av ren dy. Vattenväxtfloran
är undersökt och är av det rikare slaget med
Naturinventering Tyresö kommun 1998