Naturinventering 1998 - Tyresö kommun

27. Åvaåns nederbördsområde
Areal: 940 ha (varav 55 ha vatten)
Skyddsmotiv: B Z F L Li
Klass: I
Förordnande: Ingår i Tyresta nationalpark respektive
naturreservat.
Beskrivning
Åvaåns nederbördsområde omfattar en stor del av
skogsmarkerna norr om Åva och sträcker sig också
in i Haninge kommun. Förutom sjöarna Trehörningen,
Långsjön, Mörtsjön, Stensjön, Lanan och Nedre
dammen som ligger i Tyresö hör Gammeldammen,
Årsjötjärn och Årsjön till Åvaåns nederbördsområde.
Terrängen i den omgivande skogsmarken är starkt
bruten, med tvära klippväggar, sprickdalar och mjuka
klippslänter. Åvasystemets översta vattenbanor går i
myrlänta svackor mellan bergsknallar eller bildar
småforsar. Den sammanlagda fallhöjden från de
översta delarna ner till Åvaviken är 33 meter. Från
Stensjön rinner Åvaån, med ett avbrott för Nedre
dammen, i små forsar och bäckraviner omgivna av
frodig vegetation, ner till jordbruksmarken i Åva. Ån
flyter här sakta fram i meanderslingor som kantas av
en albård. Där den mynnar vid Åvaviken omges den
av ett alkärr. Den omgivande berggrunden består av
gnejsgranit, med smärre stråk av hornbländerika
grönstenar vid Stensjön och Trehörningen. Vid
Trehörningen har lokalt mineralet rosenkvarts påträffats.
Åvaåns vattensystem har under en följd av år varit
föremål för limnologiska studier. Förutom reglering av
åsystemet har den mänskliga påverkan (med undantag
för påverkan av luftburna föroreningar) i de övre
delarna av vattensystemet fram till 70-talet varit
närmast obefintlig. 1976 rotenonbehandlades dock
Långsjön. Forskningsresultat finns dokumenterade
sedan 1920-talet. Forskningsinsatserna har i huvudsak
varit inriktade på fiskeribiologiska undersökningar.
Åvaån är ett av de främsta lekområdena för havsvandrande
öring i regionen. Härifrån tas rom för
uppfödning av yngel i Älvkarleby, vilka sedan
utplanteras i Åvaån och Stockholms ström. Den
strömlevande faunan är art och individrik.
Under 70-talet har Sötvattenslaboratoriet gjort en
rad undersökningar för att belysa effekterna av
försurning på fisk. Sedan 1976 pågår ett brett upplagt
försök att studera möjligheterna att omvandla
försurade sjöar till sportfiskesjöar. Långsjön och
Stensjön har i detta sammanhang kalkats regelbundet.
54
Statens naturvårdsverk har samtidigt utfört vissa
undersökningar, bl a studier av hur kvicksilverhalterna
påverkas genom kalkning.
Inom Åvaåns nederbördsområde finner man den
största koncentrationen av gammal skog på Stockholms
skogsmarker i både Tyresö och Haninge.
Väster om Långsjön ansluter Tyresta urskogskärna i
Haninge. Delar av området har därför en viktig
funktion för flera av de störningskänsliga fågelarter
som nämnts i tidigare avsnitt. Inslaget av gammal och
relativt opåverkad skog samt de rena vattendragen
skapar också en vildmarkskaraktär, unik med tanke
på närheten till storstaden och tätbebyggda områden.
Spår och strövstigar löper längs sjöarnas stränder och
in i de sprickdalgångar som skär genom berggrunden.
I skogsbestånden med god bonitet har fältskiktet
ofta en rik utformning, med ett stort inslag av gräs
och örter. Särskilt artrika är t ex området mellan
Mörtsjön och Stensjön, bestånden vid Stensjöns södra
del samt bäckravinerna som omger Åvaån och andra
bäcksystem som avbördar vatten till Åvaån. De
nedre delarna av Åvaån är ett populärt tillhåll för
strömstaren vintertid. Storlom häckar i Stensjön.
Bedömning
Åvaån har ett mycket stort värde ur vetenskapligtkulturell
naturvårdssynpunkt.Åva åns avrinningsområde
ingår i Tyresta nationalpark respektive
naturreservat. Den långsiktiga och omfattande
forskningsinsatsen inom främst limnologi och fiskeribiologi,
dess funktion som lekområde för havsöring
klassar området som ett riksintresse att bevara. Till
dessa helhetsvärden bidrar det speciella fågellivet
samt förekomsten av artrika och intressanta skogsbestånd.
Skyddsbehov och skötsel
Området har i samband med inrättandet av nationalparken
respektive naturreservatet Tyresta säkerställts
för naturvårdens intressen. Skötselplanerna för
nationalpark respektive naturreservat finns publicerade
separat. Åvaåns vattenkvalitet måste kontinuerligt
bevakas. Inga utsläpp eller andra förändringar bör
göras i åsystemet. Ån mottar dock surt nederbördsvatten
från omgivningarna vilket allvarligt kan försämra
lekmöjligheterna för öringen och störa de
limniska ekosystemen. Genom kalkning i källsjöarna
har vattenkvaliteten förbättrats. Senaste kalkningen
genomfördes 1994.
Naturinventering Tyresö kommun 1998